”Tro skild från gärningar” är ”lika livlös som ett lik”
”Till vilket gagn är det, mina bröder, om någon säger att han har tro, fastän han inga gärningar har? Den tron kan inte frälsa honom, eller hur?” — Jak. 2:14, NW.
1. Definiera tro och nämn några av de uppfattningar som definitionen förmedlar.
NÄR vi talar om tro, tänker vi på en persons tro på Gud. När aposteln Paulus beskrev tron för de hebreiska kristna, sade han: ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda.” (Hebr. 11:1, NW) En säker förväntan har någonting som står bakom den och stöder den. Den förmedlar tanken att denna förväntan är garanterad, att man i framtiden kommer att äga det förväntade. Somliga har framfört tanken att tron är lik en åtkomsthandling eller ett kontrakt som gäller ting man hoppas på. Tro kan också inbegripa trohet mot löften eller troget fasthållande vid en plikt. Den som har tro på Jehova Gud och på hans Son, Kristus Jesus, bör önska visa lojalitet, handla i full överensstämmelse med Jehovas vägar och förorda dem åt andra. — Ps. 145:10, 11.
2, 3. a) Vad utgör sann kristen tro? b) I vilken utsträckning spred Kristi lärjungar denna sanna tro? c) Vilken andel hade aposteln Paulus i att sprida denna sanna tro?
2 Det Jesus Kristus lärde sina lärjungar och det som förmedelst Guds ord under århundradenas gång förmedlats till alla de kristna utgör den sanna kristna tron. (Ef. 1:15—17; 4:5) Under kristendomens första tid, då Jesu lärjungar talade om de ting som Jesus hade lärt dem, var det många som trodde på Kristus Jesus och hans läror. Lärjungarna gav företräde åt detta arbete med att predika och undervisa. ”Och Guds ord hade allt större framgång. Antalet lärjungar fortsatte att ökas starkt i Jerusalem, och en stor skara präster blev lydiga mot tron.” (Apg. 6:7, Hd) De goda nyheter som predikades av lärjungarna utbredde sig verkligen, och deras egen tro på dessa goda nyheter blev välkänd. Därför kunde Paulus, när han skrev till romarna, sanningsenligt säga: ”Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, därför att man i hela världen talar om eder tro.” — Rom. 1:8.
3 Paulus var en verklig evangelist, en förkunnare av de goda nyheterna. Han inhämtade kunskap om Jesus Kristus, som genom sin död på tortyrpålen gav medlet till att ta bort världens synd, och han tog emot undervisning om Jesu uppståndelse från de döda. Paulus hade så djup uppskattning av innebörden i dessa ting att han menade att varenda en borde känna till dem. Därför gjorde han resor på tusentals kilometer, till stor del till fots, och predikade och undervisade. Han påbörjade arbetet på nya områden, alldeles som en missionär bör göra, och förde till många människor av många nationaliteter det budskap som skulle ge dem en grundval för tron.
”Ordet om tron, som vi predikar”
4. Vad var ”ordet om tron”, som Paulus predikade, och hur tog han del i att predika det?
4 Paulus sade till människor precis som han skrev i Romarbrevet: ”’Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta’, och det är ordet om tron, som vi predikar. Om du med din mun bekänner, att Jesus är Herren, och med ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst. Ty med hjärtat tror man, vilket leder till rättfärdighet, och med munnen bekänner man, vilket leder till frälsning.” (Rom. 10:8—10, Hd) Paulus talade i synagogor, vid flodstränder, i skolor, i fängelse, i privata hem, för människor av alla slag, judar och greker, och till folkskaror av varierande storlek. När Paulus talade, fördes ”ordet” nära dem, så nära att de kunde upprepa det med sina egna läppar och omhulda det i sina egna hjärtan. Somliga trodde och utövade sådan tro i sina hjärtan.
5. Tro på vem måste inbegripas, för att detta uttryck för tro skall resultera i en rättfärdig ställning inför Gud?
5 Beträffande den tro som ”leder till rättfärdighet” skrev Paulus till romarna: ”Vad skall vi då säga? Att människor av nationerna, fastän de inte strävade efter rättfärdighet, likväl uppnådde rättfärdighet, den rättfärdighet som är ett resultat av tro; men fastän Israels strävan gällde en rättfärdighetslag, nådde han inte upp till lagen.” (Rom. 9:30, 31, NW) Det är uppenbart att det var tack vare Paulus’ evangeliska verksamhet som många hedningar fick hjälp att uppnå rättfärdighet. Genom sin undervisning i många städer förde också de övriga lärjungarna tusentals hedningar till kunskap om Kristus Jesus, och dessa uppnådde rättfärdighet, den rättfärdighet som blir resultatet av tro på Guds Son. Av det som Paulus framhöll för de judar som gjorde stora ansträngningar för att hålla den mosaiska lagen framgår det att de aldrig var i stånd att uppnå eller vinna rättfärdighet. ”Varför? Därför att de inte sökte den på trons väg utan på gärningarnas väg. De stötte sig mot ’stötestenen’, som det heter i Skriften: ’Här lägger jag i Sion en stötesten, en klippa som man stöter emot, men den, som tror på honom, skall icke komma på skam.’” — Rom. 9:32, 33, Hd.
6. a) Varför förkastade judarna som nation Jesus såsom Messias, och för vilka predikades därför budskapet att ”Jesus är Herren”? b) På vad grundades ”ordet om tron”, som Paulus talade om?
6 Den lag som gavs åt judarna skulle vara en uppfostrare för att leda dem till Kristus. Den skulle föra dem till Messias och hjälpa dem att erkänna honom och att godta honom som sin lärare och Herre, när han kom. (Gal. 3:24) Ändå saknade de flesta av dem tro och snavade över just den som Guds rättfärdiga lag hänvisade dem till, nämligen Guds Son. ”Ordet” eller budskapet att ”Jesus är Herren” predikades därför nu inte enbart för judarna, utan också för hedningarna, för alla nationerna. Detta ”ord” från Gud görs lätt tillgängligt för människor överallt. I Paulus’ brev till romarna heter det att ”ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta”. Men vad kommer varje individ att göra åt det? Om ”ordet” verkligen kommer ner i hans hjärta, kommer han att tro. Han kommer att ha tro på Jesus Kristus som Herre och som den genom vilken Gud kommer att uppfylla alla sina storslagna löften. (2 Kor. 1:20) För att ha sådan tro måste han ha kunskap — först av allt kunskap om Gud och kunskap om vad han har sagt och gjort, eftersom föranstaltningen för frälsning genom Kristus har sitt ursprung i Gud. Gud själv uppväckte Jesus från de döda. Detta är vad Paulus försöker övertyga människor om, i synnerhet romarna på hans tid. På Paulus’ tid var det ibland nödvändigt att också hos dem som påstod sig vara överlämnade åt Gud inskärpa innebörden av dessa grundläggande sanningar. Paulus predikade ”ordet om tron”. Vad var denna tro grundad på? Det var två bestämda ting som Paulus tänkte på, och därför måste vi, som lever 1.900 år senare, också tänka på dem. För att vara kristen måste man höra ”ordet om tron” och vara övertygad om 1) att Jesus, Guds Son, är Herre, att han genom sin offerdöd köpte människorna och att de kristna därför måste erkänna honom som sin ägare; och dessutom 2) att Jehova Gud uppväckte Jesus från de döda. Naturligtvis vill du ha något bevis för dessa två ting, eftersom de är nödvändiga för att man skall vinna frälsning, dvs. vinna evigt liv. — 2 Kor. 5:14, 15.
7. Vad erkände Jesu lärjungar beträffande vem Jesus var, till följd av deras starka tro, men hur reagerade fariséerna?
7 De lärjungar som vandrade tillsammans med Kristus Jesus för nitton hundra år sedan hade en underbar möjlighet att förvärva stark tro genom att de verkligen fick vandra tillsammans med Guds Son. De hörde honom tala medan han befann sig här på jorden som människa och även efter hans uppståndelse. När Jesus frågade sina efterföljare: ”Vem säger då ni att jag är?” kunde de med övertygelse svara att han var Messias, Guds Son. (Matt. 16:15, 16, Hd) Men i denna sak försattes fariséerna, som inte hade tro, i en belägenhet där de inte längre kunde svara Jesus. Redogörelsen finns i Matteus 22:41—46 (NW): ”Medan nu fariséerna var församlade, frågade Jesus dem: ’Vad menar ni om Kristus? Vems son är han?’ De sade till honom: ’Davids.’ Han sade till dem: ’Hur kommer det sig då att David under inspiration kallar honom ”Herre” och säger: ”Jehova sade till min Herre: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender under dina fötter’”? Om David således kallar honom ”Herre”, hur är han då hans son?’ Och ingen kunde svara honom ett ord.”
8, 9. a) Vad måste de kristna bekänna i fråga om Jesus för att visa sin tro, och hur skall de visa att de verkligen tror detta? b) Vilket ytterligare steg måste man sedan ta för att visa sin tro?
8 På pingstdagen gjorde emellertid Petrus det klart vem denne ”Herre” var och att han befann sig på Guds högra sida. Han sade: ”Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apg. 2:36, NW) Alldeles som apostlarna och de första kristna gjorde, så fortsätter de kristna i denna tid att med munnen eller läpparna bekänna att Jesus är Herre. Men om de är sanna kristna, är detta mera än enbart ord. De visar sin underdånighet under Kristus såsom Herre genom att göra Jesu Faders vilja, alldeles som Jesus lärde sina lärjungar att göra. (Matt. 7:21; Joh. 15:8) De kristna måste tro någonting annat också, och det är att Jesus av Gud blev uppväckt från de döda. Petrus bekräftade detta på pingstdagen. Han sade: ”Denne Jesus har nu Gud uppväckt; vi är alla vittnen till det.” (Apg. 2:32, Hd) Tror du nu på dessa två grundläggande fakta, som framhållits av både Paulus och Petrus, nämligen att ”Jesus är Herren” och att ”denne Jesus har ... Gud uppväckt” från de döda? Om du gör det, ja, då är det någonting du måste göra åt det, nämligen bekänna din tro med munnen eller läpparna. De som av hjärtat gör en sådan bekännelse bör bli döpta. Aposteln Petrus uppmanade dem som hörde honom tala vid pingsten år 33 v.t. att göra detta. ”Därför blev de som av hjärtat omfattade hans ord döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till.” — Apg. 2:40, 41, NW.
9 Ja, tänk på det: omkring tre tusen av dem som Petrus talade till blev döpta! De fogades till församlingen, och de fortsatte att ägna sig åt apostlarnas undervisning, och de tog själva del i att predika de goda nyheterna för andra. — Matt. 28:19, 20; Apg. 8:1, 4.
10. a) Hur sökte aposteln Paulus uppmuntra församlingen i Rom till nitisk verksamhet? b) Vad skulle de alltså göra för att bevisa sin tro, och vilket föredöme för de kristna i vår tid gav de?
10 Många år senare, omkring år 56 v.t., skrev aposteln Paulus till den kristna församlingen i Rom. Denna församling kan ha grundats av judar eller proselyter från Rom, vilka besökte Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t. De kan ha varit vittnen till det mirakulösa utgjutandet av den heliga anden vid det tillfället. (Apg. 2:1—5, 10) Nu hade tjugotre år gått. Under tiden hade Paulus blivit en apostel för nationerna, och eftersom han var intresserad av församlingen i Rom, försökte han stimulera den till större verksamhet, så att de goda nyheterna om Riket skulle bli predikade i ännu större omfattning än som skett fram till den tiden. Det som de bekände tro på före dopet skulle också kungöras offentligt efter dopet, så att andra kunde tro. Paulus skrev: ”Om du med din mun bekänner, att Jesus är Herren, och med ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst.” (Rom. 10:9, Hd) Om de verkligen trodde detta, skulle de bli nitiska i att predika det för andra. De måste bevisa sin tro genom det som fanns i deras mun, på deras läppar, nämligen genom att inför andra människor förklara sin tro att Jesus verkligen är Herre. De måste genom sina handlingar bevisa att de trodde att Jesus hade blivit upphöjd till en ställning som inte står efter någon annan ställning än Guds egen och att ”varje tunga öppet skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära”. (Fil. 2:9—11, NW) Vi måste också ge bevis för att vi har sådan tro. För att tro detta måste naturligtvis varje kristen också tro att Jesus Kristus blev uppväckt från de döda och att Jehova Gud i himmelen gjorde detta för sin Son. Paulus visar i sitt brev att han var övertygad om det, och han försökte förmå alla som läste hans brev att förmedla upplysningarna om att Jesus är Herre och att Gud uppväckt honom från de döda. På detta sätt kan individen vinna frälsning. Den som blir frälst är naturligtvis en vinnare. Han övervinner världen. Han kommer att vinna evigt liv.
11, 12. Hur visas det i Romarna 10:10 att sann tro måste vara djupt rotad?
11 Paulus framhåller behovet av tro, men inte enbart på dessa två ting — att Jesus är Herre och uppståndelsen — utan naturligtvis på allt det som Jesus lärde. Denna tro måste vara djupt rotad, inte ytlig, inte någonting som bara ligger på ytan; ”med hjärtat tror man, vilket leder till rättfärdighet, och med munnen bekänner man, vilket leder till frälsning”. — Rom. 10:10, Hd.
12 Över hela världen avger nu Jehovas kristna vittnen denna bekännelse. Människor som kommer ur alla nationer och talar hundratals språk lär känna Guds ords sanning. De kristna måste bevisa att de har tro genom de gärningar de utför.
Till vad gott är ord utan gärningar?
13. Vilken trosväg följde Jakob, Jesu halvbror, till sist, fastän han inte från början var en lärjunge till Jesus?
13 Lärjungen Jakob, en halvbror till Jesus, var utan tvivel förtrogen med det som hans bror gjorde, men det finns ingen antydan om att han var en lärjunge som följde Jesus under hans jordiska förkunnartjänst. Jakob kan ha varit bland de släktingar som sade om Jesus: ”Han har mist förståndet.” (Mark. 3:21, NW) Det är emellertid mycket sannolikt att det var denne Jakob som såg Jesus efter dennes uppståndelse. Det var uppenbarligen honom Paulus tänkte på när han skrev till korintierna: ”Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång. ... Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.” (1 Kor. 15:6, 7) Därför är det sannolikt att det var denne Jakob som efter Jesu död och före pingsten år 33 v.t. samlades till bön tillsammans med sin mor och apostlarna och andra i en sal i övre våningen i ett hus i Jerusalem. (Apg. 1:13, 14) Han kom till tro på att Jesus är Herren, och han visste också att Jesus blivit uppväckt från de döda. Jakob blev längre fram en framträdande efterföljare till Kristus Jesus, och några år längre fram var han en av dem som tog del i att avgöra olika frågor till hjälp för alla församlingarna, när kretsen av äldste kom tillsammans i Jerusalem. — Apg. 15:6, 13.
14. a) Hur visade Jakob det inbördes förhållandet mellan tro och goda gärningar? b) Vilka Jesu ord visar den grundval enligt vilken han nu skiljer människor åt, så att de har antingen liv eller död i sikte?
14 Jakob skrev en del mycket kraftfulla ord till sina kristna bröder, och han behandlade ämnet tro. Han betraktade det på samma sätt som Paulus. Jakob uttryckte det på detta sätt: ”Mina bröder, vad har det för värde, om någon säger, att han har tro, när hans tro inte tar sig uttryck i gärningar?” (Jak. 2:14, Hd) Man har ingen anledning att berömma sig av sin tro, om man inte har gärningar som stöder den. I själva verket skulle ens påstående att man har tro vara oäkta. För att belysa denna viktiga angelägenhet, som gäller tillbörliga gärningar, ställer Jakob en fråga till församlingen: ”Om en broder eller en syster är i ett naket tillstånd och saknar tillräcklig mat för dagen och likväl någon av er säger till dem: ’Gå i frid, håll dig varm och ät dig mätt’, men ni inte ger dem det nödvändiga för deras kropp, till vilket gagn är detta?” (Jak. 2:15, 16, NW) Det krävs gärningar för att det skall visas att den önskan som kommer till uttryck i orden är äkta. Vi påminner oss att Jesus sade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. ... Och han skall skilja människor, den ena från den andra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra. Därpå skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har min Faders välsignelse, tag det rike i arv som är berett åt er. ... Jag var en främling, och ni tog gästfritt emot mig, naken, och ni klädde mig. ... I den utsträckning, vari ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.’” — Matt. 25:31—40, NW.
15, 16. a) Vilken förklaring har vi till ordet ”naken”, som finns i Matteus 25:36? b) Hur kan man göra goda gärningar för Jesu ”bröder” och inte bara säga: ”Lycka till”?
15 Människor skulle inte nödvändigtvis behöva vara bokstavligen nakna för att vara i behov av hjälp. I Nya Världens översättning lyder fotnoten till Matteus 25:36: ”Eller: ’inte tillräckligt klädd’; i vanligt språkbruk hade det ursprungliga ordet för detta uttryck innebörden ’lätt klädd, bara i underplagget’, alltså bristfälligt klädd, inte nödvändigtvis oklädd, naken.” Vare sig personen är naken eller bara lätt klädd, bör den som ser ”främlingens” tillstånd inte bara säga: ”Gå i frid, håll dig varm och ät dig mätt.” Vi kan naturligtvis inte erbjuda sådan hjälp åt Jesus personligen, men vi kan göra det åt hans ”bröder” — med anden smorda kristna som är vid liv här på jorden. Erbjuder du sådan hjälp åt dem, och gör du det både därför att du ser deras behov och därför att du vet att de tillhör Kristus? — Matt. 10:41, 42.
16 Jakob framhåller att ord som inte understöds med gärningar är utan värde. Att man bara säger orden ”håll dig varm” blir inte till gagn för ens kristne broder eller kristna syster. En annan översättning uttrycker Jakobs ord på detta sätt: ”Antag, att en broder eller syster är klädd i trasor och inte har mat för dagen. Antag vidare, att någon av er då säger till honom eller henne: ’Farväl! [Lycka till, The New English Bible] Kläd dig varmt och ät dig mätt!’, men ni ger inte den nödlidande vad han behöver för sin kropp — vad har det för värde?” (Hd) Om den kristne vill se människor hålla sig varma, då krävs det litet arbete från hans sida för att se till att dessa människor hålls varma — genom att han ger dem någonting och inte bara säger: ”Lycka till”, och inte gör någonting för att sörja för deras kroppsliga behov. På liknande sätt måste tron vara åtföljd av gärningar. Tron måste understödjas genom handling.
Är din tro död eller levande?
17. Vad är huvudpunkten i Jakob 2:18?
17 Jakob fortsätter att säga: ”Så är det också med tron. Om den inte kommer till uttryck i gärningar, är den i sig själv ett dött ting.” (Jak. 2:17, Hd) Detta är sant. Jakob för nu in en tänkt person och säger: ”Likväl kommer någon att säga: ’Du har tro, och jag har gärningar. Visa mig din tro förutan gärningarna, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar.’” (Jak. 2:18, NW) Det som dryftas är inte huruvida gärningar i överensstämmelse med den mosaiska lagen leder till frälsning eller tro på Jesus Kristus gör det. Nej, i stället är det tro som är verklig och levande som ställs i kontrast till en död eller livlös tro. En annan översättning framlägger det på följande sätt: ”Kanske någon invänder: ’Här är en som säger, att han har tro, och en annan som hänvisar till sina gärningar.’ Jag svarar: ’Visa mig att din tro är verklig, fastän den inte kommer till uttryck i gärningar. Då skall jag med mina gärningar visa dig, att min tro är verklig.’” — Hd.
18, 19. a) Vilket bevis har vi för att många människor, som säger att de tror på Gud och Kristus, inte har verklig tro? b) Vad sade Jakob till dem som bekände sig tro på Gud men inte hade verksam tro?
18 Den fråga som tvingar sig på vars och ens sinne är därför: Kan en kristen bevisa sin tro, om han inte har några gärningar alls? Eller måste en kristen bevisa sin tro på så sätt att han genom bruket av hjärta, sinne, själ och kraft visar för andra att hans tro är en levande tro, en produktiv tro, och inte en död tro? Jakob visar att gärningar eller verksamhet är bevis för ens tro. Det är många människor i världen i vår tid som säger att de tror på Gud, men när man frågar: ”Vem är han? Vad har han gjort? Vad gör han?” blir det tvärt slut på samtalet. De har ingen verklig tro på Gud, eftersom de inte känner honom. De har inte ”den säkra förväntan om ting som man hoppas på”. De har ingen kännedom om ”det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda”. (Hebr. 11:1, NW) Andra säger: ”Jag tror på Jesus Kristus”, men när man frågar: ”Vad gör Jesus Kristus nu?” vet de det helt enkelt inte. De säger att han har dött. De tror inte att han är den uppväckte Herren, som är vid liv i himlarna, har fått sig anförtrodd stor makt och härskar som konung, snart skall göra slut på den onda tingens ordning och förbereder sig på att helt och fullt förverkliga den bön som de kristna har fått lära sig att bedja, nämligen: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10) Sådana människor är bortkomna, när det blir fråga om att de skall redogöra för vad deras tro går ut på. De kan inte ge stöd åt den med bevis från bibeln. De har inte något hopp. I verkligheten tror de inte att Jesus är Herre och att Jehova Gud har uppväckt honom från de döda och att han har gjorts till konung i Guds rike och blivit insatt på den himmelska tronen till välsignelse för hela människosläktet. Gör du det?
19 Det är uppenbart att Jakob i sitt samtal med människor som under det första århundradet påstod sig tillhöra Guds församling fann att somliga inte hade en tro som var levande, en tro som var aktiv, en tro som förmådde sin ägare att visa äkta kärlek till sina kristna bröder och ta del i att frambringa fler lärjungar till Jesus Kristus. Därför sade Jakob: ”Du tror ju att det finns en enda Gud, eller hur? Det gör du mycket rätt i. Och likväl tror demonerna detta och ryser.” (Jak. 2:19, NW) Varför sade Jakob detta?
20, 21. Hur vet vi att demonerna tror på Gud, men vad hände med dem vid tiden för syndafloden, och vad var orsaken till det?
20 Han framhåller att demonerna tror att det finns en Gud. I själva verket vet de det mycket väl, ty ”när människorna begynte tillväxa i antal på jordens yta och döttrar föddes åt dem, då började den sanne Gudens söner lägga märke till människornas döttrar att de var fagra; och de gav sig till att ta sig hustrur, nämligen alla som de valde ut”. (1 Mos. 6:1, 2, NW) Dessa ”den sanne Gudens söner” var andevarelser, men de materialiserade sig. De ”fortsatte att ha förbindelse med människornas döttrar och dessa födde söner åt dem; de var de väldiga i gamla tider, de ryktbara männen”. På grund av sin lastbarhet drog dessa fallna änglar fördärv över jorden, och deras bastardavkomma, ”de väldiga”, hade utan tvivel mycket att göra med det ”våld” som fyllde jorden på den tiden. Följden blev att Gud sade att han skulle tillintetgöra människorna genom en syndaflod och bevara bara Noa, dennes hustru och tre söner och dessas hustrur. — 1 Mos. 6:4—7, 11—13, NW.
21 Vad hände med dessa materialiserade änglar när flodens vatten föll? De tvingades tillbaka till andevärlden, men de fick inte komma till de anvisade ställningar som de hade övergett. Judas omtalar för oss: ”De änglar, som inte bibehöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor i tjockt mörker till den stora dagens dom.” (Jud. v. 6, NW) Jakob kallar dessa änglar demoner. Dessa demoner trodde att det finns en Gud, de trodde att han existerar, men de gjorde inte Guds gärningar.
22, 23. Vilket bevis finns det för att demonerna också kände till Kristus Jesus och erkände hans makt?
22 De hade också kännedom om Guds Son, Kristus Jesus, men de utförde inte hans gärningar. När Jesus befann sig i gadarenernas land, träffade han två demonbesatta män som kom ut från gravarna. Dessa män var ovanligt våldsamma, och ingen hade mod att gå förbi på vägen där. Dessa demoner visste vem Jesus Kristus var. ”Dessa ropade då och sade: ’Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?’” I skildringen får vi veta att Jesus drev ut demonerna ur männen och att demonerna for in i en svinhjord. — Matt. 8:28—32.
23 Det råder inget tvivel om att dessa demoner trodde att det finns en Gud och att Jesus är Guds Son. Och de ryste vid tanken på vad detta betydde för dem. Petrus omtalar för oss: ”Gud skonade ju icke de änglar, som syndade, utan störtade dem ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor för att där förvaras till domen.” — 2 Petr. 2:4.
24. Varför är det alltså inte tillräckligt med tro på Gud?
24 Det är mycket tydligt att dessa Guds söner blev demoner på grund av att de inte gjorde Guds vilja. De var upproriska. De visste sannerligen att det finns en Gud; och nu säger Jakob, när han talar till dem som tillhör den kristna församlingen: ”Du tror ju att det finns en enda Gud, eller hur? Det gör du mycket rätt i.” Men om deras tro inte gick längre än så, då stod det inte mycket bättre till med dem än med demonerna. Demonerna är emot Gud, och ändå tror de. De har kunskap. De vet vilken ställning Jehova innehar i universum, men de rättar sig inte efter hans vilja. Likaledes finns det millioner och åter millioner människor här på jorden som tror att det finns en Gud och som säger att de har tro, men var är deras gärningar? Deras tro är en död tro.
Bevis på levande tro
25. a) Vilka frågor ställs var och en av oss nu inför? b) Vad säger oss Jakob om Abrahams tro?
25 Jakob framlägger därför saken rättframt för sina åhörare: ”Kan du inte inse, du som kommer med undanflykter, att tro skild från gärningar är ofruktsam?” (Jak. 2:20, The New English Bible) En ofruktsam kvinna föder inte barn; hon frambringar ingenting. Vad gör din tro för dig? Har den gärningar? Frambringar den någonting? Lever du i överensstämmelse med vad du påstår dig tro? Hjälper din tro dig att göra lärjungar till Kristus Jesus? Förökar du Rikets intressen? För att framhäva detta framställer Jakob en liknelse och talar om Abraham: ”Hur var det med vår fader Abraham? Var det inte på grund av sina gärningar han förklarades rättfärdig, när han offrade sin son Isak på altaret? Där kan du se, att tron samverkade med hans gärningar och att hans tro kom till sin fulländning genom gärningarna. På det sättet gick det Skriftens ord i uppfyllelse som säger: ’Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet’, och han kallades ’Guds vän’. Ni ser alltså, att en människa förklaras rättfärdig på grund av sina gärningar, inte bara på grund av sin tro.” (Jak. 2:21—24, Hd) Har du tro som liknar Abrahams tro, det slag av tro som förmår en att sätta fullgörandet av Guds vilja framför livet självt?
26. a) Hur ådagalade Abraham och Sara tro på Guds löften, enligt vad Paulus visar? b) Vilken fråga uppkommer nu för var och en av oss?
26 I sitt brev om tron sade Paulus: ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på.” Han skrev också om Abraham och använder Abraham som ett exempel på tro hämtat ur verkliga livet. Han säger: ”Genom tron lydde Abraham, när han fick kallelsen att utvandra till det land, som han skulle få till arv. Han lämnade sitt hem utan att veta vart han skulle komma. Genom tron levde han som främling i det land som Gud hade lovat honom. Han bodde där i tält, liksom Isak och Jakob, som hade fått samma löfte från Gud. Ty Abraham väntade på staden med de fasta grundvalarna, som är planlagd och byggd av Gud. Genom tron fick också Sara, fastän hon var så gammal, kraft att bli mor, ty hon litade på att den som gav henne löftet skulle hålla sitt ord. Därför fick en enda man, och därtill en man som var så gott som död, ’så många avkomlingar som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, som ingen kan räkna’.” (Hebr. 11:8—12, Hd) Vi vet att Abraham dog utan att se uppfyllelsen av det löfte han fått, men han hade sannerligen tro och en säker förväntan om de ting han hoppades på, och genom hela sitt liv hade han bevis för att han hade Guds välsignelse. Abrahams tro på ”staden ... som är planlagd och byggd av Gud” förmådde honom att lämna materiella bekvämligheter bakom sig för att göra Guds vilja. Ger dina gärningar på liknande sätt bevis för att Guds rike är viktigare för dig än materiella ägodelar? — Luk. 12:29—31.
27. Hur visade Noa att han var en man med verksam tro?
27 Det fanns en annan man, en som såg vad Guds söner hade gjort i sitt umgänge med människornas döttrar före den världsomfattande vattenfloden, och Paulus använder också honom som ett exempel på en person som visar verklig tro. Vi läser: ”Genom tron var det, som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet, som hör tron till.” (Hebr. 11:7) Arken blev inte byggd genom ett underverk. Noa måste hugga ned träd, forma till stockarna och inreda olika kamrar i byggnadsverket. Han måste bestryka arken invändigt och utvändigt med jordbeck eller tjära. (1 Mos. 6:14) Denna ark var inte liten; den var 133,5 meter lång, 22,3 meter bred och 13,4 meter hög. Detta kolossala, lådliknande byggnadsverk byggdes på torra land. Bibeln ger också detaljer om den mycket intressanta passagerarlistan. Noa, hans hustru, hans tre söner och deras hustrur skulle vara med, men Noa fick också anvisningar att föra med sig andra skapelser in i arken: ”’Av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara. Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv. Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.’ Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken, såsom Gud hade bjudit honom.” (1 Mos. 6:19—22) Håller du med om att Noa hade gärningar att bevisa sin tro med?
28. Vad tillbakavisade Mose på grund av sin verksamma tro?
28 Det är en annan man som bibelläsare har lärt känna i Skrifterna. Paulus visar att den mannen hade en säker förväntan om ting som man hoppas på: ”Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. ... Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att ’Fördärvaren’, som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem. Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.” — Hebr. 11:24—29.
29. Vad för någonting i Rahabs handlingssätt i förbindelse med de två spejarna visar att hon hade tro på Jehova?
29 Jakob tog sig inte tid att dryfta andra människors tro, som Paulus gjorde. I det han vände sig till sina bröder och systrar nämnde han bara Abraham och Rahab. Han sade: ”På samma sätt var det med skökan Rahab. Blev inte hon förklarad rättfärdig, därför att hon välkomnade sändebuden till sitt hem och sedan släppte ut dem på en annan väg?” (Jak. 2:25, Hd) Rahab växte upp i ett land där man tillbad andra gudar, inte Israels Gud. Men hon fick höra om Israels Gud, och hon fick tro på Israels Gud på grund av vad han hade gjort för israeliterna. Paulus nämnde också henne, alldeles som Jakob, och använde henne som ett exempel på tro. Paulus sade: ”Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.” (Hebr. 11:30, 31) Det var inte bara det att Rahab trodde det som sändebuden sade till henne, när de kom in i hennes hus, utan hon var också verksam till deras hjälp. Hon gömde de utsända och hjälpte dem att komma undan. Hon samlade också sin familj på en säker plats. Hon trodde att det som israeliterna sade henne var sant.
30, 31. Vilket samband anger Jakob beträffande kropp och andedräkt och tro och gärningar, och vad är därför avsikten med Jakobs ord?
30 Jakob avslutar sitt dryftande av ämnet tro genom att säga: ”Liksom kroppen är död, när ingen andedräkt är kvar i den, är också tro skild från gärningar lika livlös som ett lik.” (Jak. 2:26, The New English Bible) Om någon i äldre tider ville vara säker på att det inte fanns någon andedräkt kvar i en kropp, tog han ett glas eller en spegel som han höll intill munnen och näsan på personen i fråga. Om det fanns någon andedräkt i den kroppen, kunde han se det på glaset. Om det inte fanns något tecken på andedräkt, kunde han säga att personen var död. Det är på detta sätt Jakob använder illustrationen med en kropp. En person som bekänner sig tro men inte har gärningar är som en kropp utan andedräkt. När ens tro är skild från gärningarna och det inte finns någon verksamhet som stöder denna tro, då är tron lik ett livlöst lik.
31 En sak som vi bör komma ihåg är att Jakob vänder sig till kristna, till människor som är överlämnade åt Jehova Gud och är döpta och som menar att de är Jehovas kristna vittnen. Han strävar efter att stimulera varenda en av dem till verksamhet. Om de har tro, bör de visa den. Glöm inte hur han började sin avhandling om tro: ”Till vilket gagn är det, mina bröder, om någon säger att han har tro, fastän han inga gärningar har?” — Jak. 2:14, NW.
32, 33. Av vilket skäl bör Jehovas vittnen i vår tid ha stark tro, och ger de bevis på att de har sådan tro?
32 Vår tro i denna tid bör vara stark, eftersom vi har hela bibeln. Vi har de hebreiska och de grekiska skrifterna. Vi ser vad människor gjorde i tro innan Kristus Jesus, Guds Son, framträdde på den jordiska skådeplatsen. Vi ser också de första kristnas tro och vad de gjorde. De erkände Jesus Kristus som Guds Son; de gav akt på hans levnadslopp och hans föresats att predika de goda nyheterna om Riket, och sedan efterliknade de honom genom att sätta tro till detta rike och predika de goda nyheterna. Nu har Jesus blivit uppväckt från de döda. Om denne, vars föredöme de sanna kristna söker efterlikna, heter det i Hebréerna 1:3: ”Han är återspeglingen av ... [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse, och han uppehåller allt genom sin makts ord; och sedan han hade åstadkommit en rening för våra synder, satte han sig på majestätets högra sida i höjden.” — NW.
33 Därför finner vi i vår tid hundratusentals Jehovas kristna vittnen med stark tro. De har på sina läppar, i sin mun, att Jesus är Herren, till ära för Gud, och i sina hjärtan har de tron att Gud uppväckte Kristus Jesus från de döda. När de har detta slag av tro och offentligt kungör den — talar med människor av alla nationer och tungomål om den — har de en säker förväntan om frälsning till evigt liv.
34. Om vi har tro på Jehova, hur kommer vi då att reagera när vi ställs ansikte mot ansikte med den situation som beskrivs i Habackuk 3:17, 18?
34 Ytterligtgående påtryckningar kan komma att utövas på dem av den onda tingens ordning under dess sista tid; de kan få lida ekonomiska svårigheter; ibland kan det förefalla vara tvivel underkastat om de skall överleva. Men ansikte mot ansikte med allt detta kommer de ändå, med tro på Jehova, att ha skäl till glädje. Det är som profeten Habackuk blev inspirerad att skriva: ”Även om själva fikonträdet inte blomstrar och ingen avkastning finns på vinstockarna, ... så vill jag, för min del, likväl jubla i Jehova själv; jag vill innerligt glädja mig i min frälsnings Gud.” — Hab. 3:17, 18, NW.
35. I synnerhet vilken verksamhet i dessa tider visar att vi har en levande tro?
35 Vi befinner oss nu mycket nära denna kritiska tid. Vi lever i de yttersta dagarna för denna tingens ordning, och vi ser hur profetiorna uppfylls, i synnerhet den profetia som finns i tjugofjärde kapitlet i Matteus’ evangelium, den som beskriver just de ting som skulle inträffa innan denna tingens ordning når sitt slut. Jesus sade, enligt vad som är återgivet i Matteus 24:14: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (NW) Jehovas vittnen tror detta. De har tro på Guds rike, och därför har de kungjort dessa goda nyheter över hela världen. Det bör vara av intresse för var och en att se vad Jehovas vittnen verkligen gjorde under det gångna tjänsteåret.
Rapport för hela världen
36, 37. a) Hur visar tabellen med rapporten över tjänsten i detta nummer Jehovas vittnens tro? b) I vilken utsträckning har man gjort nya lärjungar under det gångna året?
36 Genom att se efter i tabellen på sidorna 110—113 kan du se vad Jehovas kristna vittnen har gjort i fråga om att predika de goda nyheterna om Guds rike under tjänsteåret 1973 i 208 olika länder, områden och ögrupper. Över hela detta distrikt övas tillsyn genom de avdelningskontor som Sällskapet Vakttornet har i 95 olika länder.
37 Som de kristna väl vet befallde Jesus sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem.” (Matt. 28:19, NW) Detta gjordes med utomordentlig framgång under det gångna tjänsteåret. Det var 193.990 personer som blev lärjungar, överlämnade sina liv till att göra Guds vilja och symboliserade detta genom vattendop. De har nu identifierat sig med Jehovas kristna vittnen och bevisar sin tro genom sina gärningar.
38. a) Vad visar hur mycket Jehovas vittnen har bemödat sig i predikandet av de goda nyheterna under det gångna året? b) Ungefär hur många personer var det som det verkligen hölls bibelstudium med?
38 I genomsnitt var 1.656.673 predikare av de goda nyheterna ute i tjänsten på fältet varje månad, men ett högsta antal om 1.758.429 som förkunnade de goda nyheterna nåddes under året. Dessa personer utförde ett ofantligt arbete, vilket man förmodligen bäst kan inse genom att få klart för sig hur många timmar de använde i arbete från hus till hus och till att göra återbesök, leda bibelstudier och vid alla lämpliga tider och tillfällen tala om sitt hopp beträffande Riket. Dessa människor, som är överlämnade till att predika de goda nyheterna, ägnade 300.468.676 timmar åt tjänsten på fältet. Tänk efter hur mycket tid detta är! Detta var inte tid som de helt enkelt använde till att själva läsa bibeln, utan de använde den i själva verket till att gå ut och tala med andra människor om vad Guds ord har att säga. Dessutom gjorde de 131.657.832 återbesök hos människor som visat intresse för bibeln, och de ledde hembibelstudier under en period av sex månader eller mera med 1.209.544 olika familjer varje vecka. Har ett sådant bibelstudium hållits i ditt hem? Om människor efter sex månader av sådant bibelstudium är verkligt intresserade av Guds rike, brukar de komma till Rikets sal. Vi kan således sluta oss till att omkring 2.400.000 olika personer överallt i världen verkligen har haft bibelstudier i sina hem under året. De behövde naturligtvis fatta ett beslut beträffande om de skulle bli lärjungar till Jesus Kristus och visa sin tro på Guds rike genom sina gärningar. Som du har lagt märke till var det 193.990 individer som verkligen blev lärjungar och överlämnade sina liv åt Gud. Nu är de förbundna med Jehovas kristna vittnen i att kungöra de goda nyheterna.
39, 40. Hur har Jehovas folk över hela jorden gjort bruk av tryckta publikationer under det gångna året, enligt vad som visas av statistiken?
39 Jehovas vittnen använder inte bara bibeln i sina studier med människor, utan de använder också bibelstudiehjälpmedel. De har placerat många sådana studiehjälpmedel under året. Ja, de placerade 21.761.877 biblar och studieböcker under sitt predikande av de goda nyheterna och därtill 9.965.259 småskrifter.
40 Ni är allesammans förtrogna med tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, och ni vet att Jehovas vittnen använder dessa tidskrifter när de regelbundet besöker människors hem. Under det gångna året placerade de 235.468.467 exemplar av dessa tidskrifter på många språk. Vakttornet trycks på 76 olika språk och Vakna! på 31 språk. Många helårsprenumerationer tecknades också. Rapporten visar att 1.894.447 prenumerationsbeställningar sändes in till Sällskapet under året. För att tillgodose prenumeranterna och alla andra som läser dessa tidskrifter måste Sällskapet Vakttornets 37 tryckerier trycka sammanlagt 198.177.981 exemplar av Vakttornet och 202.520.820 exemplar av Vakna! under de gångna tolv månaderna. Detta innebär en ökning med 15.500.000 tidskriftsexemplar från föregående år. Människor är alltså intresserade av bibelstudium och av det budskap som Jehovas kristna vittnen försöker föra ut till dem.
41. Vad visar det stora antalet närvarande vid firandet av Herrens aftonmåltid?
41 Förutom dessa som är aktiva vittnen finns det många personer som är mycket intresserade av vad Jehovas vittnen gör, och de är närvarande vid Jehovas vittnens möten. Det finns 31.850 församlingar över hela världen. Vid åminnelsefirandet på kvällen den 17 april 1973 var 3.994.924 närvarande i Jehovas vittnens Rikets salar överallt i världen, och 10.523 tog del av emblemen, brödet och vinet, varigenom de visade att de bekände sig vara smorda med Guds ande och hoppades bli förbundna med Kristus Jesus i himmelsk härlighet. De övriga ser fram emot att få leva på en paradisisk jord under Jehovas himmelska rikes gudomliga styre.
42. Hur väl arbetade Jehovas folk bakom järnridån i sin förkunnartjänst under det gångna året?
42 Ibland frågar människor om Jehovas vittnen utför sitt arbete bakom järnridån. Ja, våra rapporter visar att det finns 150.448 kristna vittnen för Jehova som predikar de goda nyheterna under allvarliga svårigheter i länder sådana som dessa. I själva verket hade de en ökning om 5,5 procent under de gångna tolv månaderna, och 11.334 personer blev döpta i dessa länder. Dessa dop utfördes naturligtvis privat, eftersom Jehovas vittnen är förbjudna bakom järnridån och i några få andra länder. Men detta avhåller inte Jehovas vittnen från att försöka göra lärjungar också av dessa människor och döpa dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn. Alla som blir lärjungar håller före att ”tro skild från gärningar [är] lika livlös som ett lik”. I 208 länder över hela världen och till jordens ändar har alltså Jehovas kristna vittnen med glädje arbetat hårt, och de har haft ett mycket underbart år med att predika de goda nyheterna om Jehovas rike.
43. Vad bör man göra nu, om man önskar ha en verkligt aktiv tro?
43 Hur är det med dig? Har du en sådan tro, en levande tro på Gud som förmår dig att tala med andra om hans uppsåt? Om detta är din önskan, då är det nu tid att du bemödar dig med att studera Guds ord, regelbundet kommer tillsammans med människor vars gärningar ger bevis för att deras tro är levande och ber uppriktigt till Jehova att han skall välsigna dina ansträngningar att bringa ditt liv i överensstämmelse med hans vilja. — 1 Joh. 5:14; Luk. 13:23, 24.
(Tabell på sidorna 110—113)
RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1973
(För formaterad text, se publikationen)
[Bild på sidan 107]
Är din tro levande?
Förmår den dig att predika för andra?
[Bild på sidan 108]
Rahab gav de två israelitiska spejarna ett rött rep och lät dem ta sig ut genom fönstret i hennes hus, som låg på Jerikos mur