De kristna och hoppet om tusenårsriket

”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:10.

1. a) Hur talar kristenheten om hoppet om tusenårsriket? b) Varför oroas inte Jehovas vittnen av detta?

DEN romersk-katolska kyrkan, och i själva verket också de flesta av de större, erkända protestantiska religionerna, nämner aldrig hoppet om millenniet eller tusenårsriket för kyrkobesökarna. Man talar föraktfullt om detta hopp som ”millennialism” och om dem som hyser det som ”millennister” eller ”millennarier”. Men Jehovas vittnen skäms inte över denna tro, för ovedersägliga historiska fakta visar att de första kristna hyste detta hopp om tusenårsriket.

DE FÖRSTA KRISTNA KALLADES ”MILLENNISTER”

2. Vad förklarar två uppslagsverk angående tron på millenniet bland de första kristna?

² Med hänsyftning på kristna som tror på Kristi 1.000-åriga regering förklarar Encyclopedia Americana: ”De som hyser sådana uppfattningar kallas millennister eller kiliaster, och deras lära kallas kiliasm (grek.: chilioi; 1.000). Det medges på alla håll att dessa uppfattningar var, om inte allmänna, så åtminstone mycket vanliga i den forntida kyrkan.” Det franska uppslagsverket Encyclopædia Universalis ger oss denna upplysning: ”I den västliga kristenheten var millennialismen mycket levande inom jude-kristendomen under de tre första århundradena. ... Millennialismen var mycket djupt rotad under kristendomens första århundraden.”

3, 4. a) Vilka vittnesbörd finns det om att de kristna inte behövde vänta på Uppenbarelseboken innan de kunde hysa hoppet om tusenårsriket? b) Vad kan somliga hävda beträffande hoppet om tusenårsriket?

³ Det finns bevis för att de förhoppningar som var förbundna med Kristi 1.000-åriga regering var något som de kristna hyste redan innan aposteln Johannes fick uppenbarelsen mot slutet av det första århundradet v.t. Genom att läsa de judiska profeterna hade de fått förhandsglimtar av det underbara hoppet om tusenårsriket som gavs genom Kristus i Uppenbarelseboken, kapitel 20 och 21. Det är intressant att se att Encyclopædia Britannica (1966 års upplaga) bekräftar detta med orden: ”Bland de första kristna härleddes uppfattningarna om tusenårsriket ... huvudsakligen från judiska eskatologiska förväntningar [förväntningar beträffande mänsklighetens och världens slutliga öde].” Beträffande just detta har 30-bandsverket New Encyclopædia Britannica (1977) följande att säga: ”I Uppenbarelseboken blev assimileringen av den judiska apokalypticismen [förväntan att det onda slutligen skall tillintetgöras och det goda triumfera] med kristendomen fullbordad. ... Under de hundra första åren av kristen historia [33—133 v.t.] var denna form av millennarianism eller kiliasm (av det grekiska ordet för 1.000) allmänt förkunnad och godtagen inom kyrkan.” (Kursiverat av oss)

⁴ Någon kan genmäla: ”Det kan hända, men det hopp om tusenårsriket som dessa första kristna hyste gällde inte jorden. Det var ett himmelskt hopp.” Men vad visar historiska fakta och bibeln? Låt oss se.

HOPPET GÄLLDE FORTFARANDE ETT PARADIS PÅ JORDEN

5, 6. Vilka uppfattningar hade det första århundradets kristna enligt olika auktoriteter?

⁵ Det finns ett överflöd av bevis för att de första kristna aldrig föreställde sig att alla profetior och löften i de hebreiska skrifterna angående återupprättandet av paradiset på jorden hade upphävts genom Messias’ eller Kristi ankomst. I ett katolskt teologiskt uppslagsverk, Dictionnaire de Théologie Catholique, erkänns det: ”Ursprunget till millennialismen ligger längre tillbaka i tiden än den kristna eran. Tron på en jordisk regering utövad av Messias hade sin begynnelse i förhoppningar som Israel hade.”

⁶ I boken A History of Christianity säger Kenneth Scott Latourette om de första kristna som hoppades på Kristi andra ankomst: ”Många hade uppfattningen att före historiens fullständiga slut och det fulla förverkligandet av Guds uppsåt genom det fullkomliga utförandet av hans vilja, ett hopp som var gemensamt för alla kristna, skulle Kristus återvända, upprätta sitt rike på jorden och regera i tusen år. ... Föreställningen om en tidsålder eller tidsåldrar om tusen års varaktighet var inte begränsad till de kristna, utan den fanns också i judaismen.”

7. Vad visar att de första kristna inte blandade samman paradiset med himmelen?

⁷ Det kommer alltså fram allt fler bevis för att de första kristna var ”millennister” såtillvida som namnet var tillämpligt på dem som hoppades på Kristi, Messias’, 1.000-åriga regering. Jesus hade uppenbarat att han skulle styra från himmelen, men han upphävde inte judarnas ursprungliga messianska hopp — återställandet av paradiset på jorden under detta millennium. Det är intressant att se att det katolska verket Supplément au Dictionnaire de la Bible erkänner att ”i judiska skrifter, såväl som i tidig kristen litteratur, är ordet paradis vanligen inte synonymt med himmelen”. (Kursiverat av oss)

KRISTUS UPPHÄVDE INTE HOPPET OM TUSENÅRSRIKET

8. a) Vad var Jesu ankomst en garanti för? b) Hur visar bibeln att paradiset skall bli återupprättat på jorden?

⁸ I sin berömda bergspredikan förklarade Jesus: ”Tänk inte att jag har kommit för att omintetgöra lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att omintetgöra utan för att uppfylla.” (Matt. 5:17) Eller som Today’s English Version återger den sista meningen: ”Jag har inte kommit för att avskaffa dem, utan för att få deras läror att uppfyllas.” Eftersom Jesus kom för att få profeternas läror att uppfyllas, var hans ankomst en garanti för att deras profetior om återställandet av paradiset på skulle uppfyllas. Här är bara några få: Psalm 37:11, 29; 72:1—8, 16—19; 115:16; Jesaja 9:6, 7; 11:1—10; 45:18; Daniel 2:34, 35, 44, 45; 7:13, 14.

9. Hur förbinder mönsterbönen Riket med hoppet om tusenårsriket?

⁹ I bergspredikan visade Jesus också mycket tydligt att jorden skall ha en viktig uppgift i förverkligandet av Guds vilja eller uppsåt. Han lärde sina efterföljare att bedja: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Han förband fullgörandet av Guds vilja på jorden med Guds rikes ankomst, och detta är just det messianska riket. Fader vår, eller Herrens bön, som upprepats bokstavligen millioner gånger av katoliker och protestanter under århundradenas lopp, är alltså i själva verket bland annat en bön om uppfyllandet av de messianska löften som är förbundna med hoppet om tusenårsriket.

HOPPET OM TUSENÅRSRIKET HELT OCH FULLT UPPENBARAT

10. a) När och hur uppenbarade Jesus helt och fullt hoppet om tusenårsriket? b) Vilka hjärtevärmande detaljer gav han?

¹⁰ Ett kvartssekel efter det att Jerusalem förstörts av romarna år 70 v.t. (vilket gjorde slut på judarnas förhoppningar om en nationell befrielse genom en politisk messias) uppenbarade Jesus, den sanne Messias, helt och fullt det sanna hoppet om tusenårsriket. Aposteln Johannes skrev i sitt återgivande av den uppenbarelse som han fick från Gud genom Jesus Kristus:

”Och jag såg en ängel komma ner från himmelen med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan, och band honom för tusen år. ...

Och jag såg troner, och det var några som satte sig på dem, och makt att döma gavs åt dem. ... Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. ... Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem. ... Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’” — Upp. 20:1—6; 21:1—4.

EN ”HELIG HEMLIGHET” FÖRKLARAD

11. Hur motsvarade det hopp om tusenårsriket som uppenbarades av Jesus judarnas ursprungliga messianska hopp?

¹¹ Är det inte lätt att se likheten mellan denna beskrivning av Kristi tusenåriga regering och judarnas ursprungliga messianska hopp, ”hoppet om en fullkomlig messiansk framtid ... , en gyllene tidsålder av paradisisk lycka ... , en värld med fullkomlig fred och harmoni bland alla skapelser ... , ’nya himlar och en ny jord’”, för att på nytt citera The Jewish Encyclopedia?a

12, 13. Vad visar att Jesu lärjungar fortfarande förväntade att Messias skulle utöva en jordisk regering?

¹² Det är emellertid obestridligt att det var viktiga detaljer beträffande det messianska riket som judarna inte förstod och som till och med de 12 apostlarna och andra tidiga lärjungar till Kristus hade svårt att förstå. Kort efter det att Jesus hållit sin bergspredikan, i vilken han lärde sina lärjungar att bedja om att Guds rike skulle komma och om att Guds vilja skulle ske på jorden såsom i himmelen, sade han till sina lärjungar: ”Er har Guds rikes heliga hemlighet blivit given, men för dem som är utanför sker alltsammans i liknelser.” — Mark. 4:11.

¹³ Under hela sin jordiska förkunnartjänst lärde Jesus sina lärjungar många ting beträffande det messianska riket. Också efter sin död och ända fram till den tid då han for upp till sin himmelske Fader fortsatte han i själva verket att undervisa dem om ”de ting som gällde Guds rike”. Trots allt detta var ändå den sista fråga de ställde till honom denna: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?”, och därigenom visade de att de fortfarande förväntade att Messias skulle återupprätta det jordiska riket Israel. (Apg. 1:3, 6) De hade rätt i tanken att det messianska riket gällde styre, regering, men de tänkte felaktigt att Messias skulle styra på jorden och att hans regering skulle vara rent judisk.

14. a) Vad gjorde det möjligt för Kristi lärjungar att göra sig fria från sitt felaktiga hopp? b) Vilka viktiga drag i den ”heliga hemligheten” kom de första kristna gradvis att förstå?

¹⁴ Det var först efter utgjutandet av den heliga anden vid pingsten som Kristi lärjungar gjorde sig fria från föreställningen om ett nationalistiskt messianskt rike och kom att förstå nya och viktiga drag i ”Guds rikes heliga hemlighet”. En sida av denna ”heliga hemlighet” var att Messias skulle vara en himmelsk konung och att hans regering skulle finnas i himmelen. (Joh. 18:36; Apg. 2:32—36; 1 Tim. 3:16) Andra drag i denna ”heliga hemlighet” — sanningar som var nya och revolutionerande för trogna judiska sinnen som formats av den Heliga skrift och inte av grekisk filosofi — var att ett begränsat antal människor skulle utväljas för att som ”heliga” bli förenade med Messias i hans rike, att dessa skulle regera med honom i himmelen och att de skulle utväljas inte bara bland judarna, utan också bland hedningarna eller icke-judarna. — Dan. 7:13, 14, 27; Luk. 12:32; 22:28—30; Joh. 14:1—3; Ef. 3:3—6; Kol. 1:26, 27.

ETT REVOLUTIONERANDE NYTT HOPP

15. Varför var själva tanken att komma till himmelen revolutionerande för den trogna judiska kvarlevan?

¹⁵ Allt detta var någonting helt nytt. Som vi redan har sett i artikeln ”Ursprunget till hoppet om tusenårsriket”, var judarnas ursprungliga messianska hopp ett jordiskt hopp, och det var först under inflytande av falska religiösa traditioner och filosofiska uppfattningar som somliga bland dem, mycket långt fram i deras historia, kom att tro på en odödlig själ. Den trogna judiska kvarleva som höll fast vid de inspirerade hebreiska skrifterna och godtog Jesus som den sanne Messias trodde helt visst inte på själens inneboende odödlighet. För dem var därför tanken att Messias skulle styra över jorden från himmelen och att de själva skulle bli medregenter med honom i himmelen ännu mera revolutionerande.

16. Vad skrev Petrus om detta revolutionerande nya hopp?

¹⁶ I ett brev till kristna från den första tiden, vilka hade fått denna mycket speciella kallelse att bli präster och kungar med den himmelske Messias, skrev aposteln Petrus: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er. ... Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap’.” — 1 Petr. 1:3, 4; 2:9.

17. Hur visade Paulus att kallelsen till liv i himmelen var någonting nytt?

¹⁷ Aposteln Paulus skrev också om denna ovanliga kallelse till himmelskt liv: ”Han frälste oss och kallade oss med en helig kallelse. ... Nu har den gjorts uppenbar genom vår frälsares, Kristi Jesu, tydliga framträdande, hans som har avlägsnat döden men har spritt ljus över liv och oförgänglighet.” (2 Tim. 1:9, 10) Om liv i himmelen hade varit det hopp som den trogna kvarlevan bland judarna hyste, varför måste Kristus då ”sprida ljus” över denna ”heliga kallelse” till oförgänglighet? Nej, denna kallelse till himmelskt liv var klart och tydligt någonting helt nytt för dessa första kristna, som var utvalda bland judarna och hedningarna.

DET HIMMELSKA HOPPET FÖR ETT BEGRÄNSAT ANTAL ”UTVALDA”

18, 19. Förklara hur Paulus’ andra brev till Timoteus och Petrus’ första brev visar att inte alla de som hoppas på att få leva för evigt skall vara kungar och präster med Kristus i himmelen. (Upp. 5:9, 10)

¹⁸ Men är det så att alla de som tar emot Kristus och hoppas på liv för evigt får denna ”heliga kallelse” till oförgängligt liv i himmelen? Paulus visar att denna särskilda kallelse är avsedd för ett begränsat antal ”utvalda”, när han tillfogar: ”Fördenskull fortsätter jag att uthärda allting för de utvaldas skull, för att också de skall kunna vinna den frälsning som är i gemenskap med Kristus Jesus jämte evig härlighet. Trovärdigt är uttalandet: Om vi har dött med honom, då skall vi sannerligen också leva tillsammans med honom; om vi fortsätter att uthärda, skall vi också härska som kungar tillsammans.” — 2 Tim. 2:10—12.

¹⁹ Om alla som blir frälsta blir kallade till ”evig härlighet” för att ”härska som kungar tillsammans” med Kristus Jesus, över vilka skall de då härska? Och om alla skall bli ”ett kungligt prästerskap”, till förmån för vilka skall de då verka som kungliga präster?

20. Hur visar Paulus’ brev till galaterna och till romarna att antalet andliga israeliter är begränsat?

²⁰ Tänk på följande: I sitt brev till galaterna säger Paulus om kristna som är utvalda bland judar och icke-judar, vilka har blivit ”döpta till Kristus”, att de ”verkligen [är] Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte”, och han kallar dem ”Guds Israel”. (Gal. 3:26—29; 6:16) Och i sitt brev till romarna talar samme apostel om den ”heliga hemlighet” som består i att icke-judar kallas av Gud på grund av ”brist på tro” från många judars sida, och han tillfogar — och detta är ett nyckelställe — ”tills det fulla antalet av folk av nationerna har kommit in”. Han förklarar att ”på det sättet”, dvs. genom att hedningar kallas till att fylla ut det erforderliga antalet, ”skall hela Israel bli frälst”. Det är uppenbart att detta syftar på det andliga Israel, ”de utvalda” bland judar och icke-judar som ”verkligen [är] ’Israel’”. — Rom. 11:7, 17—26; 9:6; 2:28, 29.

21. a) Hur många andliga israeliter finns det? b) Vilket skriftställe bevisar att de inte utväljs bland änglarna?

²¹ Eftersom icke-judar skulle få denna ”heliga kallelse” bara till dess det ”fulla antalet” uppnåddes av dem som utgör ”Guds Israel”, är det logiskt att antalet sådana andliga israeliter är begränsat. Hur stort är då detta antal? Slå upp Uppenbarelseboken 7:1—8. Där sätts en bestämd gräns för antalet kristna som blir ”försedda med sigill” för att bli en del av det andliga Israel. Att detta begränsade antal inte utväljs bland änglarna bevisas av Uppenbarelseboken 14:1—4, där detta samma antal sägs vara ”köpta från jorden”, köpta ”från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet”.

22. Vad gäller det på bibeln grundade hopp som de 144.000 hyser?

²² När det gäller dessa 144.000 av anden pånyttfödda, smorda kristna, så är deras på bibeln grundade hopp ett himmelskt hopp. Sedan de fått del av ”den första uppståndelsen”, skall de ”vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren”. — Upp. 20:6.

23. Vilka frågor väcks av orden ”förstling” och ”kungar”?

²³ Men om dessa ”utvalda” är en ”förstling”, blir den logiska slutsatsen att andra skall följa dem. Och om de skall ”härska som kungar”, vilka skall då vara deras undersåtar, och vilket hopp har dessa? Vi skall ta reda på detta, då vi går vidare i denna undersökning.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 14]

Papias från Hierapolis, Irenaeus från Lyon och Justinus från Rom — ”helgon” och ”fäder” under andra århundradet erkända av den katolska kyrkan — var alla millennister. — The Catholic Encyclopedia.

[Ruta på sidan 15]

I sin kamp mot hoppet om tusenårsriket sänkte sig den romerske presbytern Gajus och den ”helige” Dionysius till att förneka äktheten i den uppenbarelse som getts åt aposteln Johannes. — Dictionnaire de Théologie Catholique.

[Bild på sidan 17]

Under tusenårsriket skall Jesus härska från himmelen över en jord återställd till ett paradis