”Gå icke och söla i edert arbete”
1. a) För vad är Jehova känd, och hur förväntar han att av honom givna uppdrag skall utföras? b) Vad kan sägas beträffande hans uppsåt?
JEHOVA Gud, det stora första upphovet till allt, himmelens och jordens Skapare, är den suveräne ”yrkesmannen”, som aldrig är senfärdig, aldrig tröttnar, aldrig går ifrån sitt arbete, som är känd för sin exakthet och tillförlitlighet. När Jehova vid verkställandet av sitt uppsåt ger skapade varelser vissa uppdrag att utföra, förväntar och kräver han att de skall göra detta med minutiös omsorg och noggrannhet. Underlåtenhet i detta avseende har fruktansvärda följder med sig för den försumlige. Återigen, när Jehova kungör vad som skall komma att ske i framtiden, ser han till att hans ord går i uppfyllelse. Han som alltid lever, som aldrig sover, övervakar mycket noga att allt blir fullgjort i enlighet med hans goda behag och fullkomliga vilja. Ingenting lämnas åt slumpen. — 4 Mos. 23:19; 1 Sam. 15:29; Jes. 55:10, 11; Mal. 3:6; Tit. 1:2; Hebr. 6:18.
2. Vilket tvåfaldigt verk har utförts i uppfyllelse av Matteus 24:45—47?
2. Dessa förhållanden framhäves med eftertryck i den vittomfattande uppräkningen av händelser som skulle äga rum vid fullständigandet av denna tingens ordning. I den profetia vi här åsyftar, som är nedskriven i Matteus’ tjugofjärde kapitel, gav Jehova genom Kristi Jesu mun till känna, att han skulle ha en ”trogen och omdömesgill slav”-klass på jorden, åt vilken han skulle anförtro alla sitt rikes intressen. (Matt. 24:45—47, NW) Det var därför inte bara en tillfällighet, när Gud hängivna män och kvinnor började församlas ut ur den trolösa kristenheten från och med år 1870. Gud hade för avsikt att bruka dem såsom en organisation till att utföra ett tvåfaldigt verk. Först skulle de förkunna att hedningarnas tider, som började år 607 f. Kr., skulle nå sitt slut år 1914 e. Kr. och att Jehova vid den tiden skulle taga sin härskarmakt i besittning och börja regera i himlarna genom sin smorde Konung. Följaktligen blev denna förkunnelse framburen i omkring trettiosju år före 1914.a Detta arbete hade i själva verket blivit framställt i en bild genom det som Johannes döparen utförde, ett arbete som bestod i att bereda vägen för Jehova. (Ps. 110:1—3; Jes. 40:3; Mal. 3:1—3; Matt. 11:10; 25:31—33; Joh. 3:28; 1 Petr. 4:17) Därefter, sedan Herren hade tillträtt sin konungsliga makt, blev denna samma trogna och godkända organisation brukad — och har sedan dess blivit brukad — till att predika de goda nyheterna om det upprättade Riket intill jordens yttersta ändar. (Matt. 24:14) Att Jehova Gud nu i den senare hälften av 1900-talet fortfarande har en sådan tjänsteorganisation på jorden, som är erkänd för det den är, därom kan inte råda ringaste tvivel.
3. Vilken förteckning innehåller Yearbook of International Organizations, och i vilket avseende är Sällskapet en unik företeelse i denna förteckning?
3. Yearbook of International Organizations (1951—52) har utarbetats i samverkan med Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd och är utgiven av Service Centre of The Union of International Associations, Palais d’Egmont, Bryssel, Belgien. Denna årsbok innehåller en fullständig förteckning över alla kända internationella organisationer tillika med en beskrivning av deras uppbyggnad, syften och verksamhet. När man bläddrar igenom denna tjocka volym på mer än 1.200 sidor, gör det ett starkt intryck på en när man finner, att bara en av de mer än 1.100 organisationer som förteckningen omfattar verkligen ägnar sig åt det verk som Herren har anförtrott åt sin ”trogne och omdömesgille slav”. Denna organisation, den icke inregistrerade skaran av Jehovas vittnen, representeras av sitt legala verktyg, Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. På sidorna 314—316 i denna auktoritativa publikation läser vi det som här följer.
Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet
4, 5. Vad berättar denna årsbok om Sällskapets ursprung och syfte?
4. ”Historia: Grundat år 1872 i USA. Inregistrerat 1884 som Sions Vakttorns Traktatsällskap; det nuvarande namnet antogs 1896. Är och har alltid varit en helt och hållet opolitisk, icke-kommersiell, filantropisk, religiös organisation, som inte verkar i vinstsyfte, utan är ägnad uteslutande åt biblisk undervisning.
5. Syfte: Att fungera såsom tjänare åt den skara kristna människor som är känd under benämningen Jehovas vittnen och såsom legalt styrande organ beträffande dessas verksamhet i hela världen; predika evangelium om Guds rike under Kristus Jesus för alla folk till ett vittnesbörd om den allsmäktige Gudens, Jehovas, namn, ord och överhöghet; trycka och sprida biblar och utbreda bibelns sanningar på olika språk genom att framställa och ge ut litteratur, som innehåller upplysningar och kommentarer med förklaring av bibelns sanningar och profetior rörande upprättandet av Jehovas rike under Kristus Jesus; bemyndiga och förordna representanter, tjänare, anställda, lärare, instruktörer, evangelister, missionärer och Ordets förkunnare till att gå åstad till hela världen för att offentligen och från hus till hus predika och undervisa om bibelns sanningar för dem som vill höra, samt att hos dessa människor placera litteratur från Sällskapet och leda bibelstudier med tillhjälp därav; genom kristligt missionsarbete och genom kostnadsfri undervisning i bibeln och — i samband därmed — i vetenskapliga, historiska och litterära ämnen verka för mäns, kvinnors och barns upplysning och upplyftande i mentalt och moraliskt avseende; upprätta och underhålla privata bibelskolor och studiekretsar för kostnadsfri undervisning av män och kvinnor i bibeln, biblisk litteratur och biblisk historia; lära, öva, utbilda och utrusta män och kvinnor såsom Ordets tjänare, missionärer, evangelister, predikanter, lärare och föredragshållare ... driva rundradiostationer för att predika detta evangelium om riket. ... (Sällskapets Stadgar).
6—9. Hur beskriver denna årsbok Jehovas vittnens organisation och verksamhet?
6. Verksamhet: Jehovas vittnen är organiserade på ett ursprungligt sätt, så som den tidiga apostoliska församlingen var det, utan präst- och lekmannaklasser, i det alla är bröder, var och en individuellt har överlämnat sig åt Gud, är invigd och förordnad, utan mänsklig ledare, följer endast Kristus Jesus, ansvarar inför Jehova Gud för den tjänst han utför åt Honom. De har församlingar, går systematiskt igenom alla länder på jorden från hus till hus, så att de når alla människor, leder bibelstudier i församlingen och i hemmen, predikar offentligen inom- och utomhus, använder radion, tryckpressen och andra moderna hjälpmedel i sin bibliska undervisning, allt frivilligt.
7. Sällskapets program går ut på att bistå Jehovas vittnen i att visa alla människor hän till bibeln såsom Guds sanningsord, upprätthålla Gud Jehovas tillbedjan, förfäkta hans rättfärdiga rike under Kristus Jesus såsom det enda hoppet för människosläktet, lära människorna bibelns rättfärdiga principer om ärlighet, ostrafflighet, enhet, sedlighet, anständighet, rättskaffenhet, vördnad och fruktan för Gud.
8. Genom att Sällskapet tillhandahåller biblar i olika översättningar och på alla språk, tidskrifter, broschyrer, böcker och traktater som hjälpmedel vid bibelstudium, grundligt utbildar förkunnare för missionärsarbete och ger dem deras uppehälle på missionsfältet, befrämjar det verklig enhet bland människor av alla nationer.
9. Sällskapet har återupprättat den ursprungliga, apostoliska predikoverksamheten från hem till hem, har organiserat bibliska konferenser, sammankomster och konvent av lokal, nationell och internationell omfattning. Det utbildar missionärer vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Den icke-kommersiella radiostationen WBBR i beständig verksamhet sedan den 24 februari 1924.”
Sällskapet godkänt för nitisk tjänst
10. Varför finns det ingen annan grupp eller organisation av människor som utför Jehovas verk i våra dagar?
10. Bland alla de religiösa systemen i kristenheten finns det inte någon annan grupp av människor eller någon organisation som i våra dagar är sysselsatt i Jehovas verk. Detta beror inte på att de aldrig har haft tillfälle. Tvärtom finner vi av illustrationen i liknelsen om talenterna, att när Herren Jesus kallade kristenhetens lättjefulla och tröga ledare till räkenskap och fann att de hade gömt eller grävt ner de privilegier i samband med Riket som hade förlänats dem, fördömde han klassen i sin helhet som en ”ond och lat slav”. Alla vidare privilegier i tjänsten i förbindelse med Guds verk togs ifrån dem och gavs åt Jehovas teokratiska sällskap av smorda vittnen, den ”gode och trogne slaven”. Dessutom påbjöd husbonden i liknelsen: ”Kasta ut den oduglige slaven i mörkret utanför. Det är där hans gråt och hans tandagnisslan skall vara.” (Matt. 25:14—30, NW) Det är alltså inte överraskande att finna att kristenhetens olika sekteriska samfund blint famlar omkring i mörkret, i det deras ledare tjuter i hätskt raseri mot Jehovas trogna och godkända vittnen. Å andra sidan har Jehovas vittnen — på grund av sin idoghet och skicklighet i att vårda sig om Rikets intressen — blivit uppresta ur sin obemärkthet och intar nu en ärofull ställning av tjänst inför de överordnade myndigheterna, Jehova Gud och Kristus Jesus. ”Ser du en man som är skicklig i sitt arbete? Han skall stå inför konungar; han skall icke stå inför obemärkta män.” — Ords. 22:29, AT.
11. Hur ter sig Jehovas vittnens uppträdande i tider av fara, jämfört med det man finner hos kristenhetens lättingar?
11. Om det är fara å färde, väljer de lata att sova till dess den är förbi; om ett lejon är ute på rov, försöker lättingarna att gömma sig, medan andra tar upp jakten på det. (Ords. 22:13; 26:13) Så har det varit sedan det första världskriget. När grymma, vilddjurslika diktatorer strövar omkring jorden och uppslukar hela nationer, följer kristenhetens lättingar den bekväma kursen, kompromissens och minsta motståndets kurs, men Jehovas nitiska vittnen tvekar inte att öppet möta dessa glupande totalitära vilddjur, vad det än må kosta, och detta gör de på grund av sin lidelsefulla kärlek till det som är rätt och sant och på grund av sin innerliga hängivenhet för Gud den Högste. Ännu en anledning alltså till att Jehovas godkännande leende har strålat mot hans trogna folk.
12. Vilken gudomlig befallning har Jehovas folk rättat sig efter, och trots vad?
12. Det överväldigande bevismaterial som vi finner i de senaste årens händelser ger vid handen, att Jehovas organisation, som är framställd i bild genom den forntida staden Jerusalem, har rättat sig efter den gudomliga befallningen att inte låta sina händer vara sysslolösa, ”hänga ned” (Ro), ”sjunka” (Mo) eller ”slappas” (AT). ”På den dagen skall det sägas till Jerusalem: ’Frukta icke, Sion, låt icke dina händer sjunka. Jehova, din Gud, i din mitt är mäktig, han skall frälsa.” (Sef. 3: 16, 17, Åkeson) Följaktligen visar Jehovas folk stor aktivitet i att göra vad han anvisar dem, och göra det av all sin kraft, med uppriktig iver och med dynamisk energi — tack vare den Allsmäktige, Jehova, som beständigt understöder dem och uppehåller dem med sin heliga ande! Vare sig Jehovas vittnen åtnjuter ett visst mått av frid och lugn eller blir utsatta för det mest djävulska motstånd, vare sig de befinner sig inne i eller utanför koncentrationsläger, över eller under jorden, framför eller bakom totalitära ridåer av järn och bambu, går de ihärdigt på med att fullgöra sitt uppdrag att predika de goda nyheterna om det upprättade Riket intill jordens ändar.
13. Vilken tillväxt har ägt rum sedan 1919, och till vems pris har den skett?
13. Naturligtvis är detta inte ett tomt skryt med vad obetydliga människor har gjort eller gör. All lovprisning och ära och tacksägelse för vad denna organisation åstadkommer går till Jehova och inte till någon människa eller grupp av människor, och detta med rätta. Tänk er bara! Under loppet av jämförelsevis få år, sedan kvarlevan av den ”trogne och omdömesgille slaven” befriades ur babylonisk fångenskap år 1919, har den tillsammans med sina följeslagare av en god vilja på ett fenomenalt sätt växt ut från en liten handfull till ett antal som år 1952 nådde en ny toppsifra av 456.265 förkunnare i Guds tjänst ute på fältet! Det är alldeles som Jehova sade att det skulle vara: ”Den som är liten skall bliva till tusen och den som är ringa till ett starkt folk; jag, Jehova, skall påskynda det, när tiden är inne.” — Jes. 60:22, AS.
14. I vilken utsträckning har detta arbete pågått vad beträffar antalet länder, använd tid och placerad litteratur?
14. Ur alla nationer, från mer än 127 olika länder, områden och öar i havet, har Jehova församlat sina vittnen. Om den verksamhet, som de under årens lopp har bedrivit i den härliga tjänsten för Riket, uttryckes i tid som de använt till att predika, så uppgår totalsumman till många hundra millioner timmar. Ja, ensamt förra året rapporterade dessa Guds tjänare mer än 68.700.000 timmar! Det antal biblar, böcker, broschyrer och tidskrifter, som utgivits och spridits av dessa förkunnare på mer än hundra språk, uppgår till långt mer än tre kvarts milliard exemplar. Sannerligen, medan kristenhetens religiösa präster och predikanter och lekmän har slumrat och sovit och slösat bort sin tid på världsliga förehavanden, har Jehovas vittnens sällskap varit mycket upptaget med att sköta om hans angelägenheter. ”En lat mans bekvämlighet är hans fördärv, ty hans händer vilja icke möda sig; hela dagen lång vilar han i lugn och ro — medan den gode mannen arbetar på oavbrutet.” — Ords. 21:25, 26, Mo.
Tjänare inom organisationen
15. Hur är detta arbete uppdelat, och hur axlar de olika tjänarna bördan därav?
15. Om det första kristna samhället läser vi, att Kristus ”gav några som apostlar, några som profeter, några som missionärer, några som herdar och lärare, med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp”. (Ef. 4:11, 12, NW) Så blir också arbetsbördan i denna sena tidsperiod uppdelad och axlad av olika förordnade tjänare inom organisationen. Det världsomfattande arbetsfältet är uppdelat i landsavdelningar, dessa i sin tur indelas i områden, områdena består av kretsar, och kretsarna är sammansatta av församlingar, som var och en har ett eller flera samlingsställen för tjänsten. Allt som allt finns det nära 14.000 organiserade församlingar jorden utöver.
16. Vilket tillstånd råder inom Jehovas organisation, i stället för en indelning i präster och lekmän?
16. En sak är värd att lägga märke till i Guds teokratiska organisation existerar inga så kallade ”präst”- eller ”lekmanna”-klasser. Det finns inga skriftenliga grunder för denna ecklesiastika åtskillnad. Tvärtom sade Kristus med stort eftertryck: ”Låt icke kalla eder ’rabbi’ [Ers Högvördighet; Ers Excellens; fotnot], ty en är eder lärare, medan ni alla äro bröder. Ytterligare, kalla ingen eder fader på jorden, ty en är eder Fader, Han som är i himmelen. Låt icke heller kalla eder ’ledare’, ty en är eder Ledare, Kristus. Men den störste bland eder skall vara eder tjänare. Vemhelst som upphöjer sig själv skall bliva förödmjukad, och vemhelst som ödmjukar sig skall bliva upphöjd.” (Matt. 23:8—12, NW) I olikhet med kristenhetens präster är tjänarna i Jehovas organisation inte klädda i särskilda dräkter till ära för sig själva och till åtskillnad från andra. De uppbär inga feta löner för sina tjänster. Inte heller är de utrustade med någon myndighetens piska, som sätter dem i stånd till att föra något maktspråk mot församlingen, kommendera eller kujonera den eller spela herre över den. Jehova vare prisad för att inga sådana antikristliga sedvänjor förekommer bland Jehovas vittnen! Som Jehovas slavar och tjänare åt sina bröder drives tvärtom dessa vederbörligen förordnade tillsyningsmän över Guds hjord till att tjäna av kärlekens och osjälviskhetens rena motiv. De förordnas till att hjälpa andra att bli bättre tjänare åt Gud, bättre predikare av sanningen, bättre sångare till Jehovas pris och ära. De är, som aposteln säger, förordnade ”med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp”.
17. Hur visades det i den förebildliga teokratiska anordningen, att tillsyningsmännen behöver ge ett tillbörligt föredöme?
17. Guds organisations verksamhet och prestationer är endast det sammanlagda resultatet av vad de enskilda medlemmarna gör, och i stor utsträckning beror dessas arbete av det exempel som deras tillsyningsmän och tjänare ger dem. Detta var illustrerat i den förebildliga teokratiska anordning som fanns hos Israels folk och vari leviterna var avskilda och förordnade till att ha tillsyn över olika göromål. Somliga var präster, medan andra tjänade som tillsyningsmän, domare, dörrvaktare eller musiker. Återigen läser vi hur ”dugliga män, ett tusen sju hundra”, togs ”till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt [Jehova] och till konungens tjänst”. (1 Krön. 23:1—5; 26:29, 30) Envar hade sitt särskilda tjänsteuppdrag, och när de var och en utförde dessa plikter väl, rönte nationen välgång i proportion därtill. Å andra sidan, när dessa Israels tjänare blev oföretagsamma, tröga och likgiltiga för sina tjänsteprivilegier, fick nationen i sin helhet lida deprimerande bakslag.
18. Hur äger 1 Korintierna 12:18—20 tillämplighet i våra dagar?
18. Så är det också i denna tid i den motbildliga teokratiska organisationen. ”Gud har satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles såsom han behagade. Om de alla vore en enda lem, var skulle då kroppen vara? Men nu äro de många lemmar och likväl en enda kropp. Nu äro ni Kristi kropp, och lemmar individuellt.” (1 Kor. 12:18—20, 27, NW) En viss tjänare får i uppdrag att övervaka en lokal församlings åtgärder för att skaffa verksamheten publicitet. En annan tjänare utses till att ha distrikten om hand. Åter en annan får ansvaret att vara biträdande grupptjänare. På samma sätt har andra tjänare andra åligganden att utföra. Om nu var och en sköter sin uppgift väl, arbetar på den med nit och effektivitet, med det enda målet för ögonen att behaga Jehova och inte några människor, då röner församlingen välgång och utvidgas under Guds välsignelse och ledning. (Ef. 6:6—8) Om däremot tjänarna i en grupp är lättjefulla eller slöa eller blir så bundna av denna världens angelägenheter, att de får föga eller ingen tid till Jehovas verk, då kommer gruppen i sin helhet att i samma mån försmäkta i ett kraftlöst tillstånd av stillastående.
Vakna upp! Inget söl är tillåtet!
19. Varför är det nu hög tid att vara levande, vaken och verksam?
19. I vilket tillstånd befinner du dig? Är du död eller levande, sovande eller vaken, sysslolös eller verksam — vilka av dessa ord kan användas om dig? Det är i sanning hög tid att vara levande, vaken och verksam. ”Ni känna tiden, att stunden redan är inne för eder att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår frälsning närmare än vid den tid då vi blevo troende.” (Rom. 13:11, NW) Men om du föredrar ett tillstånd av overksamhet, då kommer du att få din önskan uppfylld, ”ty det finnes intet arbete ... i graven, dit du går”. (Pred. 9:10, AV) I sömnig sysslolöshet kommer du att överraskas av döden, när den i en nära framtid uppslukar denna gamla värld i striden vid Harmageddon. ”[Jehovas] stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast.” Därför ljuder befallningen: ”Gå ut ur henne, mitt folk”, förspill ingen tid, ge dig skyndsamt i väg, fly, medan det ännu finns tillfälle! Så som det var när Jehova släppte lös sin fruktansvärda kraft mot det forntida Egypten och befriade sitt folk på ett högt och mäktigt sätt, så är det i våra dagar. Om du hoppas att uppnå Guds utlovade rikes stränder, så måste du hålla jämna steg med Guds organisation under ledning av den större Mose, Kristus Jesus, när den tågar ut ur denna gamla tingens ordning, genom Harmageddons förintande vattenmassor som står som en mur på båda sidor, in i den nya världens frihet. Om du släpar benen efter dig eller sackar efter, löper du risken att bli upphunnen av djävulen och hans förföljande egyptiska horder. — Sef. 1:14; Upp. 18:4, NW.
20. Varför bör dagdrivare ta sig i akt?
20. Dagdrivare, tag er i akt! Det finns ännu några få som håller sig till organisationen och påstår att de är i sanningen men ändå inte har några gärningar att bevisa det med. Om de någonsin har haft någon tro, så är den nu död. (Jak. 2 : 14—26) När de överlämnade sig åt Jehova, lovade de att de skulle gå ut och arbeta i hans vingård, men de gjorde det aldrig. Nu välsignar Jehova dem som går, inte de lata, som säger att de skall gå men som underlåter att göra det. ”Såsom ättika för tänderna och såsom rök för ögonen, så är en lätting för dem som skicka ut honom i ett ärende.” Må de som är sådana ge akt på varningen: Inget söl är tillåtet i den teokratiska organisationen! Om du inte vill arbeta, skall du inte heller äta. — Ords. 10:26, AT; Matt. 21:28—31; 2 Tess. 3:7—12.
21. Vilken sinnesinställning har de som släpper taget, och varför bör vi inte vilja efterlikna dem?
21. Vidare har vi dem som släpper taget, dem som börjar att arbeta men som tröttnar på att göra det goda, saktar farten och till sist ger upp helt och hållet. Några av dessa kanske arbetar under lång tid och uthärdar många glödande prövningars hetta, liksom de knorrande i liknelsen om dagspenningen, innan de slappnar av. ”En man som är trög i sitt arbete är lika dålig som en slösare”, och Gud hatar slösare. (Ords. 18:9, Mo; Matt. 20:1—16) De har samma sinnesinställning som den som ådagalades av Adam, Esau, Saul och Salomo, för att nämna några få, vilka av den ena eller andra orsaken övergav sina tjänsteprivilegier och slutade upp med att tillbedja Jehova i helig skrud. ”Kommen ihåg Lots hustru”, ty hon var också av det slaget. (Luk. 17:32) Nej, de som släpper taget är aldrig de som vinner. Därför skriver aposteln till vår uppmuntran: ”Låt oss icke upphöra med att göra vad som är rätt, ty i sinom tid skola vi skörda genom att icke giva tappt.” ”Ägna dig åt dessa plikter, låt dem helt upptaga dig, ... håll i med ditt arbete.” Under inga omständigheter bör du tillåta Satan att genom några sluga eller listiga finter vända ditt sinne bort från Jehovas dyrbara tjänst, ty ”ingen som har satt sin hand till en plog och ser på det som han har bakom sig är lämplig för Guds rike”. — Luk. 9:62; Gal. 6:9; NW; 1 Tim. 4:15, 16, Mo.
22, 23. a) Vilka förpliktelser lägger Skriften på de förordnade tjänarna i församlingen? b) Hur bör dessa tjänare bete sig för att vederbörligen fullgöra sina förpliktelser?
22. Ni förordnade tjänare i Guds församling, ni som har blivit betrodda med tillsynen, de större privilegierna i fråga om tjänst, var tillbörliga föredömen genom att vara vakna, verksamma, snabba i att höra och uppfatta instruktioner för organisationen och redo att lyda. ”Vårda eder som herdar om Guds hjord ibland eder, icke på grund av tvång, utan frivilligt, icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver, icke heller så att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:2, 3, NW) Håll er inte själva undan och mena att ni kan driva på hjorden bakifrån. De är får, Herrens får, och får måste ledas. Tag därför ledningen i de olika grenarna av verksamheten på fältet, så kommer de att följa med, så länge ni följer hjordens större Herdar. — 1 Kor. 4:16; 11:1.
23. Såsom förordnade tjänare måste ni, förutom att personligen vara med och predika, också studera de lokala förhållandena, söka medel och utvägar till att utvidga Rikets intressen. Nära samarbete mellan tjänare och förkunnare är också något som Gud fordrar. Ägna som tillsyningsmän inte all er tid och uppmärksamhet åt de starka och aktiva, utan vårda er också ömt om de oregelbundna förkunnarna, de sjuka och plågade, de långsamma och svaga. ”Men vi som äro starka böra bära deras svagheter, som icke äro starka, och icke vara oss själva till behag.” (Rom. 15:1, NW) Allt detta kräver visserligen mycket arbete, strängt arbete, men det är nödvändigt för att den rena tillbedjan skall befrämjas på jorden. Kom ihåg, att de som arbetar träget i Herren har Hans godkännande, ty i Jehovas ögon ”är en flitig man en sällsynt skatt”. (Ords. 12:27, Mo; Rom. 16:12) Gå alltså inte och söla, ni förordnade tjänare och blivande furstar i den nya världen! Arbeta strängt, i det att ni inte hugger i vädret. Var pålitliga och effektiva i ert verk, Jehovas verk. Om ni handlar så, kan ni också instämma med den strängt arbetande Paulus, som sade: ”Ty för detta ändamål arbeta vi strängt och bemöda oss, emedan vi hava satt vårt hopp till en levande Gud, som är en frälsare för människor av alla slag, i synnerhet för dem som äro trogna.” — 1 Tim. 4:10, NW; 1 Tess. 2:9.
24. Vilket storslaget privilegium har den enskilde förkunnaren i organisationen, och hur bör han därför arbeta?
24. Och ni förkunnare i organisationen, ni är förvisso en gynnad skara människor, ty genom edra ansträngningar blir det verk utfört som har anförtrotts åt den ”trogne och omdömesgille slaven”, nämligen att predika goda nyheter för människorna, trösta dem som sörjer, läka förkrossade hjärtan, öppna blindas ögon, visa fångar vägen till frihet och förkunna en hämndens dag från vår Gud. Vilket storslaget privilegium! Vilken härlig skatt av tjänst! (Jes. 61:1—3; Luk. 4:18, 19; 2 Kor. 4:7) Alltså, vare sig du är gruppförkunnare — och använder en eller nittionio timmar i månaden — eller du som pionjär ägnar mer än hundra timmar i månaden åt att predika, bör du förvisso arbeta med allvarlig omsorg och varsamhet och med det energiska nit som är säreget för Jehova och hans organisation. Driv på med arbetet, och när du gör det, kom då ihåg att de bemödanden man gör inte är allt. Resultatet är det som till sist betyder något, och resultat uppnår man genom att bemöda sig på ett effektivt sätt. Planlägg därför ditt arbete med tanke på detta. Var fast och stadig. Visa dig uthållig, framhärdande. Sätt Rikets intressen först i ditt liv, inte i andra rummet, inte sist — utan först. Som aposteln säger: ”Ingen som tjänar såsom soldat låter sig insnärjas i livets affärsangelägenheter, på det att han må vinna dens godkännande, som har tagit honom i sin tjänst som soldat. Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för.” Och återigen förmanar Guds ord oss att ”visa ifrån oss ogudaktigheten och världsliga begärelser och att mitt i den nuvarande tingens ordning leva med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet, ... ett folk som är hans särskilda egendom, ett som nitälskar för goda gärningar”. — 2 Tim. 2:4, 15; Tit. 2:11—14; NW.
25. Vilka eggelser till nitiskt arbete ger oss Skriften?
25. Ja, ”vi äro Guds medarbetare”, ”i det vi arbeta tillsammans med honom”, ett folk som tillhör Jehova och går upp i hans tjänst! ”Följaktligen, mina älskade bröder, må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” (1 Kor. 3:9; 15:58; 2 Kor. 6:1; NW) En sak är säker: Som Jehovas trogna vittnen har ni sannerligen fullt upp att göra. Därför, ”vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ såsom för Jehova och icke för människor, ty ni veta att det är från Jehova ni skola få mottaga arvets behöriga belöning”. (Kol. 3:23, 24, NW) Ja, Jehova ger ”åt var och en i enlighet med hans gärningar”, ty ”Gud är icke orättfärdig, så att han glömmer edert arbete och den kärlek ni hava visat för hans namn, i det att ni hava tjänat de heliga och fortsätta att tjäna”. Fördenskull, på grund av Jehovas rättfärdighet och trofasthet, uppmanar aposteln er enträget att ”visa samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare, som genom tro och tålamod ärva löftena”. — Ps. 62:13; Jer. 17:10; Rom. 2:6; Hebr. 6:10—12; NW.
26. Varför duger det nu inte att hålla sig undan, och vad får vi inte göra, om vi önskar vinna evigt liv i ett fullkomligt paradis?
26. Om du söker undfly träldomen i Satans tingens ordning, om du är trött på syndens och fördärvets törnen och tistlar, om du vill vandra på en jämn och banad väg, som leder till Guds rike, om du åstundar att leva för evigt i ett fullkomligt paradis, undvik då de slöa, tröga lättingarnas vägar och väsende. ”Lättjefulla män skola sluta som trälar”, ”den late mannen finner livet besatt med törnen”, ”den late är full av lystnad, och han får dock intet”. (Ords. 13:4; 12: 24 och 15:19, Mo) Nu duger det inte att gå och slöa eller hålla sig undan. Konungen sitter på sin himmelska tron. Jehovas ”sällsamma verk” håller snabbt på att nå sin framgångsrika avslutning. Triumfens dag är nära, då Jehovas härliga rike skall vinna sin slutliga seger. Vakna! ”Gå icke och söla i edert arbete. Var glödande genom anden. Var slavar åt Jehova.” — Rom. 12:11, NW.
[Fotnot]
(The Watchtower, 1 april 1953)