Vårdslöshet kan vålla dödsfall
HUR många människor i världen dör varje år på grund av olyckshändelser? Det är omöjligt att säga, men siffran är enorm. I en rapport från American Trial Lawyers Association framhölls det att antalet dödsfall på vägarna enbart i Förenta staterna uppgick till mer än 1.500.000 på tjugofem år, under det att endast 605.000 amerikaner dött i strid under alla krigen från amerikanska frihetskriget till Vietnamkriget. Mera oroande är det förhållandet att den vanligaste skådeplatsen för olyckshändelser är hemmet — nästan hälften av alla skador människor ådrar sig genom olyckshändelser inträffar i hemmet.
I tidskriften The International Operating Engineer heter det: ”Olyckor betraktas som naturens gång. ... Vi lever vårt liv experimentartat, vårdslöst, slumpmässigt. Men ... en olycka är ett misstag. En olycka är slutresultatet av ett felaktigt steg, ett felaktigt beslut, en felaktig tanke, som inte behövt förekomma om man gjort bruk av sunt förnuft, förutseende och ett visst mått av rätt planläggning.”
Om vårdslöshet och slarv kunde elimineras, skulle det inte förekomma många olyckor med skadliga följder. Föreställ dig en värld där man verkligen var noga med kvalitetskontroll. Det skulle inte förekomma många fall av undermåligt material. Om byggmästare och fabrikanter vore omsorgsfulla i fråga om att uppföra byggnader och tillverka maskiner, bilar och apparater, skulle det inte förekomma många mekaniska fel. Och om de som använde dessa ting respekterade de potentiella risker som är förbundna med bilar och maskiner, elektricitet, eld, höga hastigheter osv. och använde verktyg och andra föremål för deras rätta ändamål och inte körde maskiner när de var påverkade av alkohol eller narkotika, skulle det bli mycket färre olyckor. Om alla kontrollerade etiketterna på flaskorna i medicinskåpet, skulle oavsiktliga förgiftningsfall nästan inte förekomma.
Men det finns ju ingen som är fullkomlig, så det skulle ändå förekomma misstag, förbiseenden och ögonblick av ouppmärksamhet, stolthet och bristande självbehärskning, som också då skulle vålla en del olyckor. Det är ett av skälen till att lagar och regler stiftas. Lydnad för lagarna, i synnerhet trafikregler och säkerhetsföreskrifter, skulle förhindra ganska många sådana olyckor.
Men det är inte bra att vi använder vår ofullkomlighet som en ursäkt. Slarv är nämligen en form av lättja eller kan härröra från stolthet och bristande respekt för lagen och ens medmänniskor, och detta är sannerligen klandervärt. Man kan bli rättsligt ansvarig för allvarlig vårdslöshet, men man kan omedelbart få lida straff även för mindre vårdslöshet, och detta i enlighet med naturens lagar. Många har slagit ihjäl sig därför att de varit oförsiktiga, när de gått nerför en trappa eller stått på en låda eller stol för att nå upp till en högre hylla. En skribent säger: ”De flesta [skadorna i hemmet] är följden av klandervärd vårdslöshet från den drabbades sida.”
I den lag som gavs åt den forntida hebreiska nationen blev vårdslöshetens dödliga allvar kraftigt inskärpt hos folket. Om en man genom en olyckshändelse dödade en annan — om yxjärnet till exempel flög av skaftet och träffade en man som arbetade tillsammans med honom — måste den som vållat olyckan omedelbart fly till en av sex städer som blivit särskilt utvalda i landet och kallades ”fristäder”. Där kunde han få tillfällig asyl. Därefter hölls en rättegång, och om domstolen fann att det verkligen var fråga om en olyckshändelse, måste den ouppsåtlige mandråparen leva inom fristadens gränser till dess att nationens överstepräst dog, vilket kunde dröja många år. — 4 Mos. 35:11—13, 22—25.
Den som upplevt något sådant och alla som kände honom skulle utan tvivel därefter känna sig föranledda att vara ytterst försiktiga.
Hur man bekämpar vårdslöshet
Finns det något ”bästa” sätt att bekämpa våra ofullkomliga böjelser att vara slarviga eller vårdslösa? Ja, det finns det. Helt enkelt att hysa aktning för livet och sina medmänniskor. Om vi älskar livet, vill vi göra det så långt och lyckligt som möjligt. Vi kommer att se till att all utrustning vi använder sköts och underhålls på rätt sätt. Vi kommer att inse att när vi utför ett arbete eller kör en bil, där risken för en olycka är större, så kommer vi inte att göra det när vi är sömniga eller efter att ha druckit alkoholhaltiga drycker. Vi kommer att tänka på att vi behöver vara vakna och aktpågivna.
Dessutom måste vi inse att vår vårdslöshet kan påverka våra medmänniskor. Av kärlek till nästan kommer vi att utföra vårt arbete samvetsgrant. Om någon till exempel är bilmekaniker eller reparatör, kommer han inte medvetet att använda bristfälliga delar eller nonchalera att någon del av bilen inte blivit smord eller inte fungerar ordentligt. Han kommer inte att ignorera ett förhållande som kan vara riskfyllt. Om han upptäcker något fel som han inte blivit ombedd att åtgärda, kommer han — åtminstone för säkerhets skull — att varna bilens ägare eller förare och påpeka vad som behöver göras.
Om någon tänker på sin nästas välbefinnande, kommer han inte att göra sådant som sätter hans nästas liv i fara. Bibeln säger att vi faktiskt är skyldiga att älska vår nästa. Det heter ju: ”Kärleken gör inget ont mot nästan; kärleken är därför lagens uppfyllelse.” (Rom. 13:10) Vad man än gör, bör man alltid tänka på om man gör något som kan leda till skada för någon annan.
Den som är oförsiktig kan också komma att bära på blodskuld, precis som den ouppsåtlige mandråparen i det forntida Israel, som genom en olyckshändelse vållade ett dödsfall. Även om han inte var någon mördare, bar han ändå på blodskuld. Livet var heligt, och han måste därför stanna kvar i fristaden. Att lämna den skulle vara tecken på bristande aktning för livet och för Guds lag om livets helgd. Den som handlade så visade därigenom att han inte var bedrövad över det dödsfall han vållat och följaktligen själv förtjänade döden.
Bibeln betonar vikten av omtänksamhet och kärlek till nästan och visar att den som vållar ett dödsfall bär på blodskuld, även om det var en olyckshändelse. Detta visar att om synden med dess åtföljande ofullkomlighet inte hade kommit in i världen, som den gjorde genom den första människan Adam, skulle det inte ha funnits någon stolthet, lättja eller bristande vaksamhet, som kunde vålla olyckor. Och med kärlek till Gud, och hans omtänksamma föranstaltning för liv, och kärlek till nästan skulle vi ha haft en värld som varit fri från allvarliga olyckshändelser. Detta var Guds ursprungliga uppsåt. Och han säger att han skall ”sammanfatta allt igen” under sitt herravälde och återställa fullkomligheten på jorden. (Ef. 1:10) Han skall undanröja döden. — 1 Kor. 15:26; Upp. 21:3, 4.
Det finns inget slarv och ingen slumpmässighet hos Gud, ”ty alla hans vägar äro rätta”. (5 Mos. 32:4) När hans vilja sker ”såsom i himmelen så också på jorden”, kommer män och kvinnor att ha alla sina förmågor och sinnesförmögenheter i bästa skick och kommer på grund av fullkomlig kärlek att använda dem så att vårdslöshet och olyckor skall höra det förgångna till. — Matt. 6:10.
En ytterst allvarlig form av vårdslöshet
Eftersom bibeln talar om en tid då Guds vilja skall ske på jorden som den sker i himmelen, är det uppenbart att det är mycket önskvärt att få leva då. Vårdslöshet med avseende på möjligheten att få leva då skulle följaktligen vara ett ytterst allvarligt slag av vårdslöshet. I sin berömda bergspredikan sade Jesus: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (Matt. 5:3) För att någon skall vinna liv måste han vända sig till bibeln och ta reda på vad Gud har att säga. På så sätt kan man undvika att handla stick i stäv mot de fysiska lagar och morallagar som styr universum. Människan är så danad att hon ständigt måste inhämta kunskap om Gud. Det är faktiskt bokstavligt talat så ”att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS [Jehovas] mun”. — 5 Mos. 8:3.
Ingen människa kan därför ostraffat försumma den andliga sidan av sitt liv. Vi ser vad denna försumlighet lett till för människor i allmänhet i världen, när de ägnar sig åt materiella strävanden i stället för andliga. Men sådan försumlighet är ännu allvarligare för dem som bekänner sig vara kristna. Aposteln Paulus skrev till de kristna på hans tid och uppmanade dem att ägna den största uppmärksamhet åt det de hade hört. Han påpekade att varje olydig handling under lagen i det forntida Israel fick vedergällning i enlighet med rättvisans krav. Sedan frågade han: ”Hur skall vi då komma undan, ifall vi inte har brytt oss om en frälsning av sådan storhet” som den som Jesus Kristus fört fram i ljuset? — Hebr. 2:3.
Om vi nu är omsorgsfulla med att lära känna Guds uppsåt från hans ord, bibeln, kommer vi att få hjälp att leva ett lyckligare liv redan nu, och det kommer att leda till evigt liv för oss i en värld som är fri från vårdslöshet och olyckor.