Välkomna varandra

”Välkomna därför varandra varmt in i församlingen, precis på samma sätt som Kristus har välkomnat er. Då kommer Gud att förhärligas.” — Rom. 15:7, Levande Bibeln.

1. a) Hur många har hälsats välkomna som medlemmar in i Förenta nationernas organisation? b) Vad har den inte lyckats frambringa, och vad fruktar man därför ständigt för?

HITTILLS har 154 nationer hälsats välkomna in i Förenta nationernas organisation. Alla dess medlemsnationer har inte samma politiska ideologi. De har till och med en fientlig inställning till varandra, men i FN försöker de vara ”vänskapliga fiender”. De tycks hylla den princip som en amerikansk journalist framhöll: ”Enade — vi stå. Söndrade — vi falla.” Förenta nationerna påstår sig vara en organisation som värnar om freden och säkerheten i världen. Men intill denna dag — efter alla dessa år sedan andra världskriget slutade år 1945 — har FN inte lyckats frambringa vad den amerikanske politikern Wendell Wilkie talade om: ”En värld — en regering.” Därför ökar fruktan för att ett tredje världskrig, ett kärnvapenkrig, skall bryta ut.

2. Vilka ting kan tala emot en invånare i ett land, så att denne inte hälsas välkommen ens av sina egna landsmän?

² Även inom en nation som tillhör FN kan det förekomma att dess invånare inte hälsar andra landsmän välkomna in i sin grupp i samhället. Fördomar är förhärskande. De rika hälsar inte de fattiga välkomna. Medlemmar i en religion hälsar inte medlemmar i en annan religion välkomna. Anhängare av ett politiskt parti vägrar att välkomna dem som tillhör ett motståndarparti. Högutbildade människor ser ner på dem som är lågutbildade eller inte har någon utbildning alls. En människas hudfärg kan tala emot henne, då valet står mellan henne och en annan människa med en annan hudfärg. Vilken ras man tillhör kan vara det som är utslagsgivande. Det finns ingen generell, enhetlig regel som säger att man skall bli antagen, accepterad, helt enkelt därför att man tillhör samma stora familj av människor. Följaktligen är det vad människor personligen känner motvilja och fientlighet mot som avgör var en annan människa skall vinna inträde och bli antagen.

3. a) Hur har kristenheten inte varit något undantag när det gäller det som nämnts här ovan? b) Har FN visat sig vara i något avseende bättre än Nationernas förbund i att vara ett uttryck för Guds rike med Kristus som konung?

³ Kristenheten utgör inget undantag när det gäller allt detta, trots att den som man menar består av kristna nationer. På grund av att de bara är kristna till namnet, har de gång på gång brutit mot det som det profeterades om i Jesaja 2:4: ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” I kristenheten kommer människor som bara är kristna till namnet att patriotiskt strida för sitt fosterland ända till dess de själva eller motståndarna dör. De finner inget hållbart skäl till att glädja sig åt Förenta nationerna, trots att Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika i december 1918 kallade det då föreslagna Nationernas förbund för ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Förenta nationerna har sannerligen inte bevisat sig vara ett uttryck för Guds rike med Kristus som konung.

4. Vad sade Paulus, som hörde till dem som citerade Jesajas profetior, om ”de ting som är skrivna förr”?

⁴ Men de ovan citerade orden om att folken inte mer skulle lyfta svärd mot varandra och att de inte mer skulle lära sig att strida går nu i uppfyllelse på dem som är sanna Jesu Kristi efterföljare. Denne fridsamme Guds Son citerade många gånger Jesajas profetior som var skrivna långt dessförinnan. Han gjorde det till undervisning för sina efterföljare. En av dessa efterföljare, aposteln Paulus, skrev till de kristna lärjungarna i Rom under det första århundradet och påminde dem: ”Ty alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” — Rom. 15:4.

5. Vem var det främsta föredömet för Paulus och andra kristna med avseende på uthållighet?

⁵ I uppfyllelse av de ting som skrivits tidigare i den Heliga skrift uthärdade Jesus smädelse och förföljelse ända till sin vanhedrande död på en tortyrpåle likt en politisk brottsling. På grund av att han höll ut under så ytterst svåra förhållanden, kom han att bli ett fullkomligt föredöme för sina lärjungar, så att de i sin tur skulle kunna få styrka till att troget hålla ut ända till slutet.

6. a) Vad visar att Jesus höll fast vid sitt hopp, när han hängde på pålen, och på vilket sätt fick han styrka till att uthärda? b) Vad är sant när det gäller Jesu efterföljare, liksom det var i hans eget fall, i fråga om hopp och uthållighet?

⁶ På grund av att Jesus så orubbligt höll ut ända till slutet av sitt jordiska liv, höll han fast vid sitt gudagivna hopp. Därför kunde han säga till den välvilligt inställde tjuv som var upphängd på en påle bredvid honom: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:43) Jesus fick under dessa mycket påfrestande timmar på tortyrpålen stor tröst genom att påminna sig de ting som var ”skrivna förr” och som hänsyftade på honom. Därigenom blev han styrkt på ett kraftfullt sätt. Hans hängivna efterföljare, som får lida de smädelser som Jehova Gud och Jesus Kristus blir överhopade med, kan i lika hög grad hålla ett fast grepp om sitt från bibeln inspirerade hopp för framtiden. Även de finner stor tröst i bibelns ord som är ”skrivna förr”. Deras hopp, som grundar sig på de mest tillförlitliga skrifter som finns, ”medför ingen besvikelse”. — Rom. 5:5.

7. Hela församlingen bör ha samma sinnesinställning som vem, och hur påverkar denna deras förhärligande av Gud?

⁷ Vad vi måste göra är att se till att vi har samma sinnesinställning som Jesus Kristus hade under allt sitt lidande i en av fiender fylld värld. I harmoni med detta sade Paulus följande i bön: ”Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, för att ni endräktigt med en mun må förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” (Rom. 15:5, 6) Genom att bygga upp en sådan sinnesinställning som vårt föredöme, Jesus Kristus, hade kommer vi att hålla oss eniga som en församling av hans lärjungar. Om alla i en grupp av människor har samma sinnesinställning, leder det till att alla uttalar sig på samma sätt. Det får till följd att det verkar som om det bara var ”en mun” som talade för hela församlingen, fast med större kraft och intensitet. Detta är någonting högst positivt. Man kan inte nog trycka på hur viktigt det är att vi som en enad skara förhärligar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Det bör vara med förenade röster vi förhärligar den som skall förhärligas. Annars kommer den som lyssnar att bli villrådig när det gäller budskapet vi frambär.

ETT VÄLKOMNANDE SOM ÄR KRISTUSLIKT

8. Vad kan ha haft en tendens att påverka enheten i församlingen i Rom, den till vilken Paulus skrev sitt brev?

⁸ I många organisationer eller sammanslutningar i denna gamla tingens ordning kan det finnas en tendens bland många att inte hälsa nykomlingar välkomna på grund av fördomar mot deras nationalitet eller ras. Vad som kan inverka är vilken utbildning eller religiös övertygelse man har. I det första århundradet kan det i det forntida Rom ha funnits förklarliga skäl till att man gjorde sådana uppdelningar.

9. Av vilka slags människor bestod församlingen i Rom, och vad kan ha frambragt den inställningen att man bara ville umgås med vissa människor?

⁹ Aposteln Paulus hade ännu inte kommit till Rom, den dåtida kosmopolitiska världsmetropolen, men i hopp om att snart få komma dit skrev han sitt inspirerade brev till församlingen där. Sedan han riktat uppmärksamheten på hur föredömligt tillgänglig Jesus Kristus var, sade han vidare: ”Välkomna därför varandra, alldeles som den Smorde också har välkomnat oss, med härlighet åt Gud till följd.” (Rom. 15:7) För en sak är säker: ”Alla som är i Rom såsom Guds älskade, kallade att vara heliga”, inbegrep både köttsliga, omskurna judar och oomskurna hedningar eller icke-judar, fria och slavar. (Rom. 1:7; 3:1—6; Fil. 4:22) Bland de kristna i Rom fanns med andra ord människor med olika slags religiös och social bakgrund, något som frambragte en mängd olika synsätt och åsikter och en mängd olika grader av känslighet hos samvetet. Detta kan också ha medfört att man bara ville umgås med vissa människor.

10. Hur drog Jesus upp riktlinjerna för på vilket sätt vi bör välkomna varandra, och i vilket syfte gjorde han det?

¹⁰ Paulus såg allt detta som någonting negativt och uppmanade dem alla att i stället ”välkomna varandra” och att göra det på ett varmt, innerligt och uppriktigt sätt, att göra det i äkta uppskattning av att personen i fråga är en medkristen, en medtroende. Det fanns ett fullkomligt mönster att följa i detta avseende, för Paulus sade att ”alldeles som den Smorde också har välkomnat oss”, så skall vi välkomna andra. När Jesus var här på jorden, sade han inte då: ”Den som kommer till mig skall jag visst inte köra bort”? (Joh. 6:37) Jo, så sade han! I egenskap av fullkomlig människa kunde han ha hållit en viss distans till oss, därför att vi är ofullkomliga och syndiga. Men han handlade inte så. Varför gjorde han inte det? Paulus framhöll orsaken genom att vidare säga: ”Med härlighet åt Gud till följd.” Kristus välkomnade alla som trodde på honom, vilket blev till ära för Gud, för det framhävde Guds storsinthet och hans önskan att alla människor skall bli frälsta genom hans Sons, Jesu Kristi, lösenoffer. Det förhöll sig alldeles som Jesus själv sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Joh. 3:16.

11. Varför blir Gud förhärligad som en följd av att nykomlingar blir varmt välkomnade, och vad sade därför den uppståndne Jesus till sina lärjungar i Galileen att de skulle göra?

¹¹ Om vi som efterliknare av Jesus Kristus på samma sätt hälsar alla sanningssökare välkomna in i församlingen, oavsett vilken ras, hudfärg, tidigare religionstillhörighet, social ställning eller världslig utbildning de har, kommer det att bli till Guds ära och förhärligande. Det kommer också att medföra att alla dessa som blivit välkomnade på detta sätt får en rätt syn på Jehova Gud. Den uppståndne Jesus visade att han var villig att ta emot alla sant troende och föra in dem i den församling som han var det andliga huvudet för. Han visade detta genom att tala om för sina lärjungar i ”hedningarnas område” eller ”nationernas Galileen” (NW) vad de skulle göra. Han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Jes. 9:1; Matt. 28:16—20.

12. a) Vartill gagnar det oss att vi tänker på att Gud skall bli ärad, när vi hälsar andra välkomna? b) Hur kan vår verksamhet från dörr till dörr hindra att Gud blir beskylld för att bära på blodskuld?

¹² Det är verkligen stimulerande att tänka på att vi förhärligar Gud, när vi utan att göra åtskillnad hälsar alla besökare välkomna. Det får dem som blir välkomnade att känna uppskattning av Guds varmhjärtade frikostighet, vilket i sin tur leder till att de själva vill förhärliga honom. När vi sedan går ut utanför våra möteslokalers väggar och går från dörr till dörr för att förkunna de goda nyheterna om Guds rike för alla dem vi träffar, visar vi att vi lägger oss vinn om att ”välkomna ... varandra, alldeles som den Smorde också har välkomnat oss, med härlighet åt Gud till följd”. Detta handlingssätt leder till att den Gud som vi är vittnen för blir ärad, oberoende av om de som vi besöker uppskattar budskapet om Riket eller inte. De som välkomnar budskapet om Riket kommer till sist att förena sig i att ära den Gud som sänt sina Rikets budbärare till dem. De som inte välkomnar vårt gudagivna budskap om frälsning kommer någon gång i framtiden att inse att Jehova Gud har tänkt på dem och sänt sina trogna vittnen till dem, vittnen som när de lämnat dem inte gett dem någon orsak till att finna att Gud handlat fel. (Hes. 33:33) Gud går därför fri från anklagelse beträffande deras blod.

FRÅN TIMMERMAN TILL ”TJÄNARE”

13. Varför kan Gud inte anklagas för att vara partisk, då han gav ett folk som numerärt sett var mindre än den övriga världen de första möjligheterna?

¹³ Men vilka fick först möjlighet att dra nytta av Guds föranstaltning? Det var det folk, genom vilket vi fick bibeln, det folk som bestod av köttsliga judar. Men visade inte Gud partiskhet då, i synnerhet om man tänker på att det redan för 1.900 år sedan fanns fler som inte var judar än det fanns sådana som var omskurna judar? Ytligt sett kan det verka så, men Gud måste börja med några, och han började med dem till vilka han hade gett speciella löften genom deras förfäder, nämligen de omskurna judarna. Men de slutliga gagneliga verkningarna av Guds uppsåt kommer inte att begränsas till enbart de köttsliga judarna eller hebréerna. Finns det därför någon anledning att klaga över detta? Inte alls!

14. Vilken grupp av människor var Guds Son från himmelen följaktligen tvungen att bli en del av, och vilket välkomnande fick han av dem som tillhörde samma grupp som han själv?

¹⁴ Låt oss aldrig glömma att Gud gav obrytbara löften till människor som gjort sig förtjänta av dem, löften som gällde deras naturliga avkomlingar, judarna. Guds Son var därför tvungen att komma ner från himmelen för att dessa löften som hans himmelske Fader gett skulle gå i uppfyllelse. Detta gjorde att han måste födas som en medlem av en internationellt sett hatad ras, som medlem av ett folk med vilket Gud hade ingått ett nationellt förbund. Men trots att Guds Son var jude, blev han inte välkomnad av flertalet judar, alldeles som en skribent som skrev om Guds Sons jordiska historia sade: ”Han kom till sitt eget hem, men hans eget folk tog inte emot honom.” — Joh. 1:11.

15. Vad slags arbete utförde Jesus i Nasaret, och verkade han i denna uppgift som ”deras tjänare som är omskurna”?

¹⁵ Därför skrev aposteln Paulus till den kristna församlingen i Rom, en församling som inte enbart bestod av köttsliga judar: ”Jag säger nämligen att Kristus verkligen har blivit deras tjänare som är omskurna för Guds sannfärdighets skull, för att bekräfta de löften Han gjorde deras förfäder och för att nationerna må förhärliga Gud för hans barmhärtighet.” (Rom. 15:8, 9a) I Nasaret i Galileen blev Jesus som ung utbildad till timmerman hemma hos sin adoptivfar, den omskurne juden Josef. Genom att Jesus var född i Juda stam, tillhörde han inte den prästerliga familj eller den stam som tjänade i templet, leviterna. Helt naturligt kunde han inte få bli en av dem som tjänade i templet i Jerusalem. Men kom Guds Son till jorden enbart för att verka och dö som timmerman? Nej, det gjorde han inte! Att han blev ”deras tjänare som är omskurna” innebar med andra ord mycket mer än att han bara blev timmerman i likhet med sin fosterfar, Josef.

16. Vad började Jesus ägna sig åt för att kunna betjäna fler än dem som bodde i staden Nasaret, där han verkat som timmerman?

¹⁶ Om Jesus skulle ha nöjt sig med att bara verka som timmerman i Nasaret, skulle han inte ha kunnat fullgöra sitt förutsagda uppdrag som en Guds tjänare. Därför lät hans himmelske Fader, Jehova Gud, honom börja ägna sig åt någonting helt annat, så att han kunde bli ”deras tjänare som är omskurna”, inte bara för dem som bodde i staden Nasaret, utan för alla i hela nationen. Följaktligen slutade han, vid en ålder av 30 år, för gott med att arbeta som timmerman.

17. Vilken jämförelse kan vi göra mellan den tjänst Jesus utförde, sedan han blivit döpt och smord, och den som den judiske översteprästen utförde i templet?

¹⁷ Vilket slags arbete började Jesus utföra sedan han blivit döpt av Johannes döparen, som var levit, och sedan han blivit döpt med Guds heliga ande? Var det i en tjänst som var underlägsen prästernas och leviternas tjänst i templet, deras som verkligen var Guds ”tjänare” i Jerusalem? Var och en som är väl förtrogen med de verkliga fakta kommer med visshet att hålla med om att han började tjäna allmänheten som en ”Guds tjänare” och inte bara innehade ett religiöst ämbete. Det är som Helge Åkesons svenska översättning uttrycker det: ”Kristus blev omskärelses tjänare för Guds sannings skull, på det att löftena till fäderna skulle stadfästas.” (Rom. 15:8) Det går inte att förneka att han utförde en tjänst för nationen, att han fungerade som en religiös förkunnare, förordnad, inte av människor, utan av Gud, universums Suverän. Vad Jesus gjorde här på jorden sedan han bytt verksamhetsområde var av långt större betydelse än vad den judiske översteprästen gjorde i sin religiösa tjänst i Jerusalem.

18. Varför kunde Jesus bli ”deras tjänare som är omskurna”, trots att han inte blev erkänd som en ”Guds tjänare” i någon jordisk nation?

¹⁸ Precis som Jesus inte kunde utföra någon religiös tjänst i templet i Jerusalem och sålunda konkurrera med prästerna och leviterna som verkade där, kunde han inte och ville naturligtvis inte heller utföra någon religiös tjänst i något tempel i något icke-judiskt land, såsom i Rom, Aten eller någon annanstans. Men ändå var han tvungen att bli ”deras tjänare som är omskurna” för Guds sannings skull. Varför då? Därför att han måste ”bekräfta de löften Han [Gud] gjorde deras förfäder”, hebréerna, inte hedningarna. Deras ”förfader” Abraham hade till exempel många söner med tre kvinnor, men Gud utvalde Abrahams ende son med hans första hustru, Sara, till att vara den som skulle få ta emot det abrahamitiska löftet, nämligen Isak. Isak, i sin tur, hade två söner som var tvillingar, men Gud utvalde den yngre av dem, Jakob, som senare kom att kallas Israel, till att vidarebefordra det abrahamitiska löftet om ”säden”, den genom vilken alla folk på jorden skulle välsignas. Genom Jakobs 12 söner frambragtes så småningom de 12 stammarna i Israel, med vilka, som en nation, Gud ingick sitt nationella förbund genom profeten Mose som medlaren.

19. Varför föddes inte Jesus i Levi stam? Vilka hälsade honom välkommen till jorden, och var hände detta?

¹⁹ Längre fram, sedan Israels nation valt att ha en mänsklig kung som en synlig representant för Jehova, gav han kung David som var av Juda stam ett löfte om ett kungadöme. Därför måste den utlovade Messias eller Kristus komma i Davids släkt. Detta förklarar varför Jesus föddes i Davids födelsestad, Betlehem, som en arvinge till David genom jungfrun Maria av Juda stam. Himmelens änglar välkomnade honom till jorden. Följaktligen kunde Guds Son från himmelen inte undgå att födas som jude. De obrytbara löften som Gud, hans Fader, hade gett måste bekräftas eller bevisas vara sannfärdiga. Gud tänkte inte tillåta att han skulle bevisas vara en lögnare.

20. Vad väntade människor i de icke-judiska nationerna, trots att Jesus blev en av dem ”som är omskurna”, och varför det?

²⁰ Jesus var mycket glad över att få samarbeta med sin himmelske Fader. Därför blev han verkligen ”deras tjänare som är omskurna”. Han var omskuren liksom de. Under tre och ett halvt år efter Jesu död och uppståndelse fick de omskurna judarna röna en särskild ynnest. Men vad som ändå väntade de oomskurna hedningarna, eller icke-judarna, var att de skulle välkomnas in i Jehovas teokratiska organisation. Detta skulle bekräfta att Jehovas löften till människor var obrytbara.