Tänk på varandra, i det ni förtröstar på Jehova

 1. Vilka kännetecken identifierar ett moget vittne för Jehova?

NÄR Paulus skrev till hebréerna, önskade han att de skulle veta mera om Kristus Jesus. Han skrev: ”Om honom hava vi mycket att säga, och sådant som är svårt att förklara, då ni ju hava blivit så tröga till att höra. Ty sannerligen, fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöva ni återigen någon som från början undervisar eder om de första principerna i Guds heliga utsagor; och ni hava blivit sådana som behöva mjölk, icke fast föda. Ty var och en som lever på mjölk är obekant med rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt.” (Hebr. 5:11—14, NW) Paulus var själv en kraftfull kristen, och han ville att dessa hebréer skulle gå framåt och använda sin uppfattningsförmåga. Om man tänker på den tid de hade varit i sanningen, borde de ha varit lärare, men de ville inte yttra sig för att göra andra rika. De föredrog att ta livet lugnt, att livnära sig bara av ordets mjölk och bara komma ihåg de enkla ting som de fick lära sig, när de först kom in i Jehovas organisation, och brydde sig inte om att bli bekanta med allt Guds ord och inmundiga den fasta föda som tillkommer mogna människor. Var och en som är ett åt Gud överlämnat kristet vittne för Jehova bör önska att växa till och skrida framåt i den nya världens samhälle. När någon vinner kunskap om Jehovas underbara uppsåt, bör det fylla honom med styrka och ge honom livskraft. När han så har fått energi, bör han önska hjälpa andra till att få samma värdefulla upplysningar som han själv har fått. Därför bör han visa benägenhet och duglighet att undervisa, i det att han ger ut exakt kunskap, så att andra också kan gripa tag i eller tillägna sig undervisning. När han verkligen har tillväxt, så att han älskar sina bröder, kommer han att önska frambära en offentlig kungörelse i församlingen för att uppegga bröderna där till kärlek och rätta gärningar.

 2. a) Vilket iögonenfallande handlingssätt identifierar människorna i den gamla världen med deras orätta tänkesätt? b) Vilken grundläggande gudaktig egenskap kommer villiga och lydiga människor att tänka annorlunda, och varför?

² En stor förändring måste ske i en individs tänkesätt, när han blir en kristen. Sinnet måste göras om. Det är nödvändigt att han överger det gamla sättet att tänka. Han måste tillgodogöra sig ett nytt slag av undervisning. Det var därför som Paulus skrev: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” (Rom. 12:2, NW) Vi har alla och envar blivit födda i den ondskefulla, brottsliga, förskräckliga gamla världen, och vi har blivit övade i den gamla världens sätt att tänka själviskt, såsom mänskliga ledare vill att deras efterföljare eller undersåtar skall tänka. Från barndomen har vi blivit lärda att hata andra nationer, folk och raser och att frukta dem och misstänka dem och så bygga upp barriärer mellan vissa personer och oss själva. Denna orätta tanke återges på ett mycket poängterat sätt i en av de populära succépjäserna (”South Pacific”). I denna pjäs är det en ung militär, bekymrad över att han har förälskat sig i en ung flicka av annan ras och nationalitet, som sjunger om hur man blir lärd att hata och frukta, hur denna lärdom trumfas i en år efter år, hur det med stor omsorg präntas in i en, att man måste vara rädd för folk som har ögon av annan fason än man själv och vilkas hudfärg har en annan nyans. Ack ja, innan det blir för sent, innan man blir sex eller sju eller åtta år, måste man ha insupit denna livsviktiga grundsats: Hata alla som dina släktingar hatar! Och just så är det i den gamla världen. Pratar gör man i det oändliga om broderskärlek och människornas broderskap och världsbrödraskap, men de som har blivit omsorgsfullt undervisade enligt denna gamla världs oteokratiska teorier föredrar avsöndring, klasskillnad, kastväsen. Hur nödvändigt är det då inte för en förnuftig människa att göra om sitt sinne, att sluta upp med att tänka som den gamla världen och i stället ta emot undervisning från Gud, den Allsmäktige! Guds bok, bibeln, lär oss att älska såsom han älskar. Kärleken driver ut fruktan. ”Den som icke älskar har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.” ”Det finnes ingen fruktan i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut fruktan, ty fruktan verkar som ett återhållande band. Den som är under fruktans välde har i sanning icke gjorts fullkomlig i kärlek. Vad oss beträffar, älska vi, därför att han först har älskat oss.” (1 Joh. 4:8, 18, 19, NW) När någon lever av den exakta kunskap som han får från Jehovas ord, hur annorlunda blir då inte hans liv! Men med dessa nya begrepp, dessa nyfunna sanningar från Guds ord, måste Jehovas vittnen gå åstad för att undervisa andra, så att alla som slutligen väljer att bli en del av den nya världens samhälle kommer att tänka så som Jehova tänker och växa till mogenhet.

Hur värdefull är bibeln?

 3. Vad blir resultatet, om man dagligen läser och studerar bibeln, vilken översättning man än har? b) Vad kan med rätta sägas om bra och bättre översättningar av den?

³ Envar av oss kan få ett mottagligt sinne för de underbara fröjder och välsignelser som Jehovas vittnen äger, om vi tar oss tid att tillägna oss undervisning, vara tillsammans med Jehovas vittnen, ge uttryck åt vad vi vet och gå framåt mot mogenhet i Guds församling. Ibland påstås det att Jehovas vittnen har sin egen bibel, men när man läser Vakttornet, ser man att det ständigt hänvisar till och citerar från många översättningar. Jehovas vittnen framhåller med eftertryck att varje människa dagligen bör läsa det exemplar av den heliga bibeln som hon har i sin ägo. Det betyder ingenting vilken översättning av bibeln man läser, om det är den katolska Douayöversättningen eller den protestantiska Konung Jakobs bibelöversättning eller den likaledes protestantiska Amerikanska standardöversättningen eller vilken annan bibelöversättning eller bibelutgåva som helst på tyska, franska, spanska, hebreiska eller tagalog. Vilken översättning eller utgåva av den Heliga skrift du än läser, kan du lära känna sanningen. I stort sett är ingen översättning så långt från den ursprungliga mening, som kommer till uttryck i de hebreiska och grekiska texterna, att den kan leda läsaren in på ett sidospår och föra honom ut i villfarelse. Det finns emellertid bra och bättre översättningar. Sådana finns tillgängliga att välja emellan, och när man kan få en bättre att läsa och studera, är det till ens fördel. Den hjälper oss att få en klarare insikt, förmodligen en snabbare insikt, om Jehovas förunderliga uppsåt. Hans bok, bibeln, är en bok som du borde läsa varenda dag hela året igenom och år efter år. Den är en outtömlig källa med vederkvickande vatten, sanning. Den sinar aldrig. Dess vatten är alltid härligt friskt, välsmakande. Sitt inte och välj vad du skall läsa, utan börja med Första Moseboken och fortsätt till och med bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. Du kommer att finna de sällsyntaste pärlor av sanning, underbar undervisning, kloka råd, ty allt detta är den högste Suveränens, den levande Gudens, JEHOVAS, skrivna ord. För oss, inbyggare på denna lilla jord i hans vidsträckta universum, har han berett denna bok, för att vi skulle kunna bli på rätt sätt undervisade och fostrade såsom sanna efterföljare till hans Kristus. — Ef. 4:31, 32; 1 Joh. 1:7.

 4, 5. Hur värdefull är bibeln?

⁴ För flera hundra år sedan, när pilgrimsfäderna kom till Amerikas kuster, var bibeln deras förnämsta bok. Ofta hör eller läser vi nu om dessa flydda tider, då människorna i nästan varje hem dagligen använde sin bibel. Den påverkade deras barns uppfostran, den vidgade deras kunskap och insikt, den hjälpte dem att hålla sig tätt intill den levande Guden. De mätte inte dess innehåll med en mätsticka som tillhandahölls dem av mot bibeln fientliga kritiker, vilka hade sina egna intressen för ögonen, eller av fördomsfulla bespottare. I sanning, den store Givarens bok, bibeln, är den enda bok som innehåller stadig föda för tanken, utomordentlig handledning i hur man bör leva och hur man skall bete sig på rätt sätt. I våra dagar är bibeln långt värdefullare för oss än den var för människor i forna dagar, ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning nu i denna mycket prövande tid. (Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11) Bibeln är till tröst för oss, och när vi läser Skriften, kan vi hysa hopp. — 1 Petr. 1:3; 2 Petr. 1:19—21.

⁵ Inser du, att när du hör eller läser bibeln, lyssnar du i själva verket till Jehova Gud, ägnar uppmärksamhet åt honom, när han meddelar dig sina tankar? Han kommer inte att tala till dig i en dröm. Han kommer inte att sända en särskild budbärare, en ängel, till dig för att ge dig privata föreskrifter. Genom sitt. skrivna ord meddelar han sig nu med oss. ”All Skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till en norm och vägledning, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” (2 Tim. 3:16, 17, NW) Det är till ingen nytta att se sig om efter råd och anvisningar från någon annan källa.

Varför skall man regelbundet studera och predika Guds sanning?

 6. Varför bör vi regelbundet studera och predika Guds sanning?

⁶ Ingen kan nöja sig med att bara ha en allmän kunskap om Guds sanning. (Psalm 117) I sin kristliga verksamhet måste man lämna de första grunderna och gå framåt mot mognad. Detta var orsaken till att Paulus sade: ”Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad och icke åter lägga en grund, nämligen bättring från döda gärningar och tro gentemot Gud, undervisning om döpelser och handpåläggning, de dödas uppståndelse och evig dom. Och detta vilja vi göra, om Gud tillstädjer det.” (Hebr. 6:1—3, NW) När man väl har tagit steget framåt för att bli en av Guds slavar, så är det inte fråga om att bara bli en s. k. söndagskristen. Det måste vara en angelägenhet för var dag. Den som har överlämnat sig åt Jehova och är ett kristet vittne för honom måste ådagalägga att han i sanning är en flitig tjänare, och han kan inte vara intresserad av att bara vinna kunskap för egen räkning, utan måste inse sitt ansvar att bevara sin egen ostrafflighet genom att hjälpa andra, vilket han gör genom att på ett förnuftigt sätt predika de goda nyheterna för dem. (1 Petr. 3:15) Varje ytterligare ansvar bör välkomnas av alla i den nya världens samhälle. Man bör inte låta sig nöja med den tanken, att ”det får vara bra som det är”, utan i stället bör man vara framåtsträvande och ivrigt önska att gå vidare. ”Ty Gud är icke orättfärdig, så att han glömmer edert arbete och den kärlek ni hava visat för hans namn, i det att ni hava tjänat de heliga och fortsätta att tjäna. Men vi önska att var och en av eder skall visa samma flit för att äga hoppets fulla visshet ända fram till slutet, på det att ni icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare, som genom tro och tålamod ärva löftena.” (Hebr. 6:10—12, NW) Hur länge vi än har vandrat i sanningen, måste vi fortsätta med att predika Guds ord, bibeln, och studera det som han genom sin organisation och för sina syften har berett åt oss att studera. Annars kommer vi — om vi inte håller jämna steg med organisationen — att bli snärjda av trögheten. (1 Joh. 2:6) Guds ord gör oss levande, ger oss kraft, och vi har den nitälskan som kännetecknar Jehovas hus. Den som är ett gott kristet vittne kommer alltid att vara en flitig människa. Han kommer regelbundet att vara till finnandes vid mötena och på samlingsplatserna för tjänsten, och han kommer att gå i spetsen i fråga om att tacksamt ge uttryck åt sanningen inför andra.

 7. Hur kan andlig svaghet undvikas?

⁷ Känner du dig någonsin andligen svag? Rannsaka dig. Om du känner dig så, har du sannolikt inte gått regelbundet på mötena. Du saknar samvaron med dina bröder. När man börjar utebli från möten, drar man sig tillbaka från Jehovas organisation, och det är då man börjar bli svag. Man slutar upp med att yttra sig eller offentligen kungöra sitt hopp. I dessa djävulens organisations yttersta dagar är det ingen tid att ta några risker. Alla måste vara starka i förståndsförmågor, och enda sättet för oss att förbli starka är att studera Jehovas ord och komma tillsammans med Jehovas folk. ”Bröder, bliv icke små barn i förståndsförmågor, men var barn i fråga om det onda; bliv emellertid fullvuxna i förståndsförmågor.” (1 Kor. 14:20, NW) Det gudaktiga rådet går ut på att vad de onda tingen i denna gamla ordning beträffar, bör vi vara lika barn, oskyldiga i förhållande till dylika ting, och endast delvis eller ofullständigt ha kännedom om det onda, så mycket att vi kan undvika det. Sällskapa inte med människor som utövar det onda. Men å andra sidan, när det gäller förståndsförmågor, var då inte barn; var fullvuxna, mogna.

 8, 9. Vilket råd måste vi rätta oss efter för att kunna förbli andligt sinnade?

⁸ Den som håller fast vid undervisningen från Jehova kommer att vara en andligt sinnad människa. Han kommer att tänka rätt, gudomligt, likt Gud. Ett andligt sinne står i rak motsats till ett köttsligt sinne. Att vara köttsligt sinnad innebär att tänka på de ting som hör denna världen till, att hänge sig åt djävulens organisations onda sedvänjor. Att vara andligt sinnad är att vara motsatsen till det som menas med köttsligt sinnad. Livet och att vi vinner det är det som är av vikt att tänka på. Jesus tänkte på dessa ting, när han var på jorden, och sade till sina apostlar: ”Sluta upp med att bekymra eder för edra själar, med avseende på vad ni skola äta eller vad ni skola dricka, eller för edra kroppar, med avseende på vad ni skola kläda eder med. Betyder icke själen mera än mat och kroppen mera än kläder?” (Matt. 6:25, NW) De allra flesta människor i världen är intresserade endast av sådant som har att göra med dem själva och inte av hur de skall kunna gagna andra. Detta är hedningarnas sätt att se på saker och ting, det själviska sättet. När Jesus dryftade detta med sina apostlar, sade han att det fanns någonting långt större att tänka på, någonting andligt, Riket. Han sade: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Jehovas] rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” (Matt. 6:33, NW) Tvivla inte på att Jehova Gud känner våra behov. Han känner dem, och han sörjer för att de blir tillgodosedda. Han vill inte att vi ständigt skall gå och bekymra oss för vår utkomst. Han vill att vi skall koncentrera oss på det som är större, Jehovas rike, som kommer att betyda liv för människor av en god vilja. När vi följer Jesus, då önskar vi oavlåtligt hålla fast vid den undervisning vi får och inte släppa den. — Ords. 4:13.

⁹ Att vi tillägnar oss det rätta slaget av kunskap är viktigt, för att vi skall kunna vara andligt sinnade och kunna vinna liv. När Jesus bad med sina lärjungar, uttalade han formeln för ett lyckligt liv utan ände, i det han sade till Jehova: ”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) I denna bön visade sig Jesus mycket angelägen om att få se sina efterföljare tillägna sig denna sanna kunskap om den suveräne härskaren över universum och förstå, varför Han hade sänt sin Son till jorden, ty när man har vetskap om detta, kan man lära känna vägen till att leva evigt. Härav kan vi då se, hur betydelsefullt det är för varje individ som har överlämnat sig åt Jehova Gud att vara upptagen av arbete i Jehovas folks organisation. Vara med vid mötena är något som man ”måste”. De som är med vid mötena måste yttra sig, meddela sig, uttrycka vad de har i sitt sinne, och de måste bevara sig andligt sinnade. Detta är inte svårt, säger Paulus och tillägger: ”Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må kunna förläna eder någon andlig gåva, på det att ni må göras fasta — eller fastmer att det må ske ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland eder, för var och en genom den andres tro, både eder och min.” (Rom. 1:11, 12, NW) Denna andliga gåva, som Paulus talar om, tycks bli Jehovas folk förlänad just genom att man meddelar sig, genom att en yttrar sig, medan andra hör på, genom att en människa ger uttryck åt sin tro — genom att Paulus uttalar sin tro till andra och utbyter tankar med dem. Med andra ord, att vi talar om Jehovas sanning gör oss andligt sinnade på ett mera avrundat, fullständigt sätt. (Ps. 145:9—12) Detta stämmer överens med den tanken, att vi bör ”offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast”. Våra upplevelser på fältet, vår samvaro med bröderna, att vi dryftar Vakttornsartiklarna, att vi är med i skolan i teokratisk ämbetsutövning, att vi tar del i tjänstemötet, att vi är med och tar del i den verksamhet som bedrivs från samlingsplatserna för tjänsten och att vi besöker de offentliga mötena, allt detta håller oss andligen vid makt, allt detta dryftande, meddelande och utbyte av tankar är uppmuntrande, andligt stärkande, uppbyggande för tron, som Paulus säger, ”både eder och min”.

Tänk på varandra

10. Vilken ytterligare anordning har vi nu, varigenom vi kan hjälpa varandra att förbli andligt sinnade?

¹⁰ Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet ger i början av varje år ut Yearbook of Jehovah’s Witnesses (Jehovas vittnens årsbok), vari berättelse avges angående den verksamhet som Guds tjänare under det gångna året har bedrivit i hela världen. I årsboken finns det också för var dag en text att betrakta samt en kommentar till varje sådan dagstext. Hur utomordentligt är det inte för medlemmarna i en familj att läsa texten för var dag, dryfta den, utbyta tankar om den och på det sättet visa varandra sin tro och kungöra sitt hopp och att sedan göra en sammanfattning av det hela genom att läsa den publicerade kommentaren till denna text! Allt detta är andligt uppbyggande och hjälper oss att hålla fast vid undervisningen, ty detta är liv.

11, 12. Vilka faror bör vi vara vakna för, så att vi kan hjälpa varandra att förbli starka i tron?

¹¹ Att vara andligt sinnad är en mycket betydelsefull sak i den kristnes liv, men när någon inte studerar eller är med vid sina bröders möten, blir det snart så, att han känner sig bortkommen, när han tillfälligtvis verkligen infinner sig, och han kommer till och med att känna sig främmande och osäker, när hans bröder besöker honom. Hur kommer detta sig? Det beror på att han håller på att upphöra med att vara andligt sinnad, därför att han inte längre offentligen kungör det som han tror. Han håller på att låta sin tro försvagas och dö ut, och han är på väg att glida tillbaka ut i den gamla världen. Större delen av den församling som Paulus hade besökt höll på att glida bakåt, och därför skrev han till dem: ”Och så, mina bröder, kunde jag icke tala till eder såsom till andliga människor, utan såsom till köttsliga människor, såsom till små barn i Kristus. Jag gav eder mjölk att dricka, icke någonting att äta, ty ni voro ännu icke starka nog. Ja, icke ens nu äro ni starka nog, ty ni äro ännu köttsliga. Ty eftersom det råder avund och kiv ibland eder, äro ni icke då köttsliga, och vandra ni icke då såsom människor göra? Ty när en säger: ’Jag hör till Paulus’, men en annan säger: ’Jag till Apollos’, äro ni icke då rätt och slätt människor?” — 1 Kor. 3:1—4, NW.

¹² Avund och kiv fyller nu den gamla världen. Kärlek till Gud och kärlek till bröderna är det främsta som bibeln lär. (Mark. 12:29—31; Joh. 15:11—15) Om vi vill hålla det som Guds ord lär oss, så innebär detta inte att vi skall följa någon människa, såsom korintierna gjorde, vilka följde Paulus eller Apollos och således valde en enskild synlig medarbetare att hålla sig till. Detta är vad människor i den gamla världen gör varje dag, då de väljer den ene eller den andre till ledare. Men de kristna måste välja att följa och då också verkligen och uteslutande tillbedja universums suveräne härskare, Jehova Gud. Varje dag kommer de att välsigna och prisa honom.

13, 14. Vilka förpliktelser påvilar dem som har andliga förutsättningar, och vilket ytterligare gagn medför det att de fullgör dessa?

¹³ Om någon skall bli en andlig människa, behövs det tid. Om han är en människa i världen, som aldrig har vänt sig till Guds ord, måste han först studera, och det är i detta sammanhang som Jehovas vittnen har en stor välsignelse och ett stort tillfälle framför sig. De besöker folk i deras hem och talar med dem om det som de själva har lärt. De gör återbesök och leder bibelstudier i hemmen hos människor av en god vilja. Det kan ta sex månader eller ett år, innan dessa personer kan förstå och inse vad Jehovas syften går ut på, men med tiden kommer varje människa som är uppriktig och som har en fårliknande inställning att vända sig ifrån sitt världsliga sätt att tänka och kommer att se, att den undervisning som finns framställd i Guds ord är av största värde, och det kommer inte att dröja länge förrän denna människa blir andligt sinnad. Alla de ”andra får”, som har blivit församlade in i den nya världens samhälle och har överlämnat sig åt Jehova Gud, har blivit andligt sinnade alldeles som Guds smorda, vilka kommer att bli Kristi Jesu medarvingar till det himmelska riket. De har blivit andligt sinnade genom att de har utbytt tankar om tron, genom att de har meddelat sig med varandra om det som de tror. De som i sanning är andligt sinnade kan hjälpa de svagare i organisationen. Det är de starkares plikt att tala med dem som har visat tvekan att ta på sig sitt ansvar. Det var därför som Paulus sade: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äga andliga förutsättningar försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bli frestad.” — Gal. 6:1, NW.

¹⁴ En broder i organisationen bör inte bli stött, när en annan broder, som är nitisk och glad i Guds tjänst, besöker honom för att hjälpa honom. Han bör vara tacksam mot Gud för att någon ser hans behov och för att någon med andliga förutsättningar är villig att föra honom till rätta i en ande av mildhet. Det kan hända att den som höll på att glida bort hade släppt taget och inte längre höll fast vid den undervisning som Gud hade givit för hans räkning genom sitt ord. När vi väl förlorar greppet om undervisningen i Guds ord, börjar vi förlora livet. Vi måste söka exakt kunskap, och någon sådan kan vi inte uppnå genom att vi individuellt och privat har våra egna filosofiska spekulationer och idéer om livet. Vi måste söka Jehova Gud. (Ords. 3:5—7) Vi måste vända oss till hans ord, vi måste hålla oss till hans organisation. Vi måste hålla våra sinnen fästa vid de rätta tingen, och på det sättet blir vi i stånd till att vinna exakt kunskap och sann insikt. Det bör vara vars och ens önskan att bli uppfylld med exakt kunskap, vishet och andlig ur skillning, så att var och en kan vandra värdigt Jehova och så behaga honom. Som kristen måste envar av oss bära frukt i allt gott verk, och när vi bär denna frukt måste vi tillväxa i exakt kunskap om Gud. Vilket underbart privilegium är det inte för den som är överlämnad åt Gud att ha gjort framsteg i Jehovas organisation, så att han blivit kvalificerad att vara en tjänare av det rätta slaget. Han känner det så som aposteln Paulus, som uppmanade sina bröder att ”tacka Fadern, som gjorde eder lämpliga att bliva delaktiga i de heligas arvslott i ljuset”. (Kol. 1:9—12, NW) Han var glad åt att se andra göra framsteg och samarbeta med Gud för att göra sig till lämpliga tjänare, så att de också kunde ta del i detta stora verk att ”förkunna Jehovas rike” i hela världen till ett vittnesbörd. — Matt. 24:14.

Bevara ostraffligheten

15. Hur tillämpas budet ”Älska din nästa såsom dig själv” praktiskt i våra dagar?

¹⁵ Det råder inget tvivel om att vi som enskilda medlemmar av den nya världens samhälle måste vara intresserade av oss själva. Det var Jesus som sade: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (Matt. 22:39, NW; Luk. 21:34—36) Vi måste ständigt ge akt på oss själva, så att vi kan vinna liv i den nya världen. Individuellt måste vi se till vår egen ostrafflighet. Ingen annan kan föra någon av oss in i den nya världen genom att hålla oss i handen och släpa oss igenom striden vid Harmageddon. Varje åt Jehova överlämnad kristen, som är ett vittne för honom, måste stå på egna ben. (Joel 2:7, 8; Fil. 2:12, 13) Han måste hålla fast vid undervisningen. Som Jesus sade, är det detta, att man tillägnar sig kunskap om Jehova, den ende sanne Guden, och om den som han har sänt ut, Jesus Kristus, som betyder liv. Vishet och insikt om Jehovas uppsåt är de livsviktiga faktorer som kommer att hjälpa dig att överleva. Men kom ihåg, att du inte kan klara det ensam. Även om du kanske studerar en hel del på egen hand, så är det ändå mycket nödvändigt att du kommer tillsammans med församlingen och där offentligen kungör ditt hopp. Jesus själv gjorde det. (Hebr. 2:12; Joh. 13:15—17) Genom att du gör så, kommer du att liksom Jesus uppegga andra till kärlek och goda gärningar och uppmuntra dem som inte har försummat att komma tillsammans med sina bröder i dessa yttersta dagar. Den kunskap du på det sättet vinner och i din tur delar ut visar att du håller fast vid undervisningen och att du kan vara förvissad om evigt liv.

16. Vad innebär detta: ”Giv ständigt akt på dig själv”, för dem som är andligt sinnade?

¹⁶ Paulus älskade den unge Timoteus, och han gav honom många förmaningar i olika brev. En gång skrev han utförligt till honom och sade sedan till en sammanfattning: ”Tänk på dessa ting, gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” (1 Tim. 4:15, 16, NW) Härav förstår vi väl att varenda kristen måste gå framåt inom Jehovas organisation utan att någonsin blygas över att göra dessa framsteg uppenbara för alla människor inom församlingen. Om du respektfullt tar till orda och uttalar dig och andra blir varse att du håller på att bli mera mogen och andligt sinnad, så gläder detta deras hjärtan, och det kan hjälpa dem att följa efter på samma väg, ty de ser det gagn du får av att studera och inför dina församlade bröder ge uttryck åt vad du har inhämtat. De kommer också att lägga märke till, att du ständigt ger akt på dig själv och att du lagar så att du är med på alla mötena och att du ser till, att du kommer ut i tjänsten på fältet, både på ditt eget distrikt och tillsammans med dina bröder i bibelstudiegruppen. De kanske till och med får se dig gå framåt därhän, att du träder in i pionjärtjänsten och kanske slutligen får gå igenom Gileadskolan och sedan blir anvisad missionärstjänst i utlandet eller får arbete som kretstjänare. Det är inte så, att du försöker bli bättre än någon annan; du försöker helt enkelt bli bättre än du själv har varit tidigare, ty du ser det stora ansvar som Jehova Gud har lagt på var och en som har överlämnat sig åt Jehova Gud till att tjäna honom, ett ansvar eller en förpliktelse att växa, att förkovras. Du ger ständigt akt på dig själv, och nu önskar du också vara säker på att du ständigt ger akt på din undervisning.

17, 18. Vilka är, i korthet sagt, de viktiga förutsättningarna för att man skall kunna bevara sin ostrafflighet och en från fruktan fri hängivenhet för Jehova?

¹⁷ Vi ser hur viktigt det är att komma till sammans med församlingen, om vi skall kunna bevara vår ostrafflighet, hur viktigt det är att vi är med bland våra bröder och yttrar oss bland dem, så att vi alltid kan vara säkra på att den undervisning vi frambär, det som vi talar från hus till hus och vid bibelstudier, är korrekt. Genom att vara med vid mötena prövar vi ständigt, om vi är i tron, och vi håller i med att utröna eller ådagalägga, vad vi själva är. Resultaten av detta uppförande är underbara och skänker ständigt glädje och hugnad åt våra hjärtan. Paulus tillägger: ”Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” (1 Tim. 4:16, NW) Ja, genom att tillägna dig kunskap, genom att hålla fast vid undervisningen, genom att tro allt Guds ord kan du frälsa dig själv. Genom att du håller fast vid att offentligen kungöra ditt hopp, kan de som lyssnar till dig i församlingen bli hjälpta, och de som lyssnar till dig, när du färdas omkring överallt i den gamla världen och predikar de goda nyheterna om Riket, kan också bli hjälpta.

¹⁸ Jehovas vittnen befinner sig förvisso i en underbar ställning i denna tid. De är inte rädda för det som händer och sker i den gamla världen. De blir inte oroade av det tätnande mörker, den alltmer tryckande beklämning, som plågar alla nationer och gör dem rådlösa. De är inte rädda för krigen eller ryktena om krig. Orsaken: De har hopp. De vet, vad utgången blir. De har läst, ja, studerat Guds ord och känner sig därför nöjda och tillfredsställda och säkra. Må därför var och en av oss, i det vi håller fast vid att offentligen kungöra vårt hopp, vara lik den man, om vilken psalmisten skrev: ”Han skall icke rädas för onda tidender: hans hjärta är fast, det förtröstar på Jehova.” — Ps. 112:7, AS.