Vad menas med ett sunt sinnes ande?
”VAR nu förståndig.” En sådan uppmaning ges ibland åt den som skall ut på en lång resa. ”Använd ditt sunda förnuft.” Så säger man ibland till någon som står inför en särskilt svår eller kinkig situation, som skulle kunna vålla en känslostorm med åtföljande raseriutbrott. I sådana fall behöver man sannerligen använda sitt sunda förnuft, man måste låta sig drivas av ett sunt sinnes ande.
Med de här nämnda förmaningarna vill man vanligtvis ha sagt: använd gott omdöme; ta inte några onödiga risker; handla inte obetänksamt. Detta är naturligtvis goda råd. Men människor har ofta olika uppfattningar om vad som kan anses vittna om gott omdöme eller vad som utgör ett förnuftigt handlingssätt i en given situation. Hur skall man då kunna avgöra vad ett sunt sinnes ande i själva verket är?
Sorgligt nog har ingen av oss fötts med ett verkligt sunt sinne. I stället förhåller det sig såsom den trogne bibelskribenten David bekände: ”I synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” Den kristne aposteln Paulus påpekade arvsyndens verkningar, då han sade: ”Ingen rättfärdig [dvs. syndfri och fördenskull fullkomligt frisk och sund till sinnet och kroppen] finnes, icke en enda.” Och gemenskapen med denna tingens ordning bidrar inte till sundhet i sinnet utan snarare tvärtom, såsom bibeln säger: ”Denna tingens ordnings gud [Satan, djävulen] har förblindat de icke troendes sinnen.” Genom att förblinda människors sinnen, så att de inte ser sanningen om Gud och hans uppsåt, har Satan sett till att det inte rått någon jämvikt i deras sinnen. — Ps. 51:7; Rom. 3:10; 2 Kor. 4:4, NW.
Men trots den oförmåga, som är en följd av den ärvda ofullkomligheten och en orättfärdig världs inflytande, har Gud gjort det möjligt för människor att göra bruk av ett sunt sinnes ande. ”Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande”, förklarar hans ord, ”utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet.” (2 Tim. 1:7, NW) Men hur förlänar då Gud sitt folk sundhet i sinnet?
Det är genom sitt inspirerade ord, bibeln, som den allsmäktige Guden delger människan sina tankar. Detta ord anger vad som är hans fullkomliga måttstock med avseende på sanning och rättfärdighet, och det är fördenskull genom dess innehåll som man blir förtrogen med Guds fullkomliga sinne, som är sunt. I den mån som en människa kan skjuta sitt eget sinne, sitt eget omdöme, åt sidan och ta emot vägledning av Guds sinne i olika frågor, i samma mån kommer hon följaktligen att ha ett sunt sinnes ande eller inriktning.
Detta innebär inte att hjärnan undergår något slags förändring, utan snarare att en person under Guds andes påverkan så småningom lär sig att rätta till det egna omdömets villfarelser med avseende på olika frågor som uppstår. Han börjar att fatta beslut och att handla i överensstämmelse med den undervisning han får från Guds ord, som härrör från Guds fullkomliga sinne. Detta medför en förändring i hans liv, såsom det förklaras i Romarna 12:2 (NW): ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.”
En ofullkomlig människa kan alltså ådagalägga sundhet i sinnet genom att rätta till sitt tänkesätt, så att det kommer att överensstämma med den fullkomliga måttstocken, dvs. med Guds sinne, såsom detta uppenbaras i bibeln och i Jesu Kristi liv. Låt oss ta en illustration: Vi tänker oss att vi har en klocka som inte går rätt och som inte går att rucka. Men vi tänker oss också att vi titt och tätt kan se på en kronometer, som anger tiden exakt och som utvisar att vår klocka sackar efter trettio minuter på dygnet. Vi kan då lära oss att ställa klockan rätt med vissa mellanrum. Dessutom kan vi lära oss att räkna ut hur mycket den dragit sig efter vid vilken tid som helst på dagen.
På liknande sätt förhåller det sig med vårt omdöme i olika frågor i livet. När vi jämför vårt liv med den fullkomliga måttstocken, finner vi att vi antingen ”går för fort” eller ”för sakta”, att vi är för svaga eller för starka, när det gäller våra känslor såväl psykiskt som fysiskt. Och även om vi inte kan jämföra oss med det fullkomliga föredömet, Jesus Kristus, så kan vi likväl ”rucka” på våra tankar och vårt omdöme, så att de i anmärkningsvärd grad kommer att stämma överens med den fullkomliga måttstocken.
En kristen kan följaktligen göra bruk av ett sunt sinnes ande genom att ta reda på vilket beslut eller vilket handlingssätt som är det rätta enligt de vittnesbörd Skriften ger. Han frågar sig: ”Vad skulle Kristus ha gjort i en liknande situation? Finns det någon biblisk princip som gäller den här saken?” Sedan vänder han sig till Jehova Gud i bön och ber om hans välsignelse, då han nu tänker handla i överensstämmelse med det som han fått veta i Guds ord. På så sätt gör han bruk av ett verkligt sunt sinnes ande.
Eftersom flertalet människor inte använder en fullkomlig kronometer, dvs. Guds ord, till ledning i livet, är det inte underligt att det finns så många olika meningar om hur man ådagalägger ett sunt sinnes ande och handlar förnuftigt. När en lag utfärdades i det forntida Persien till exempel, i vilken det kungjordes att det skulle betraktas som ett brott, belagt med dödsstraff — brottslingen skulle kastas i lejongropen —, om någon dristade sig att frambära böner till någon annan än konungen, ansåg säkert många att det var förnuftigt att avstå från att bedja till Gud till dess förbudet var hävt. Men den trogne hebréen Daniel resonerade inte så. Han lät Guds ord vägleda sig och fortsatte att bedja till Jehova. Tvärtemot vad flertalet kan ha tyckt och tänkt gjorde Daniel här bruk av ett sunt sinnes ande. Jehova fann behag i Daniels trohet och beskyddade honom. — Dan. 6:4—28.
I stället för att låta sig påverkas av vad andra ofullkomliga människor kan tycka och tänka eller av vad man kanske själv anser vara förnuftigt bör man vända sig till Jehova Gud och hans ord för att få vägledning. Lyd det råd som det inspirerade bibliska ordspråket ger: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt eget förstånd. På alla dina vägar må du giva akt på honom.” Om du gör det, kommer du att handla förnuftigt och göra bruk av ett sunt sinnes ande. — Ords. 3:5, 6, NW.