Hur man finner en äktenskapspartner
”OM DU vill gifta dig förståndigt, gift dig med din jämlike”, sade en poet. ”Men vem är min jämlike?” kan du mycket väl fråga. Svaret börjar inte med en blick över dansgolvet, utan med att du tar en uppriktig titt på dig själv. Du har också dina fel, svagheter i personligheten; du är inte fullkomlig. Å andra sidan har du vissa åsikter, talanger, sympatier och behov. Ansträng dig att se dessa.
Vidare behöver du avgöra om du själv är redo för äktenskapet. Det räcker inte med att du bara är villig att svara ”Ja”. Du måste vara beredd och i stånd att ”älska, hedra och vara trogen”, som äktenskapet kräver. Har du en god uppfattning om vad mannens och hustruns roller inbegriper? Har du en realistisk syn på livet, äktenskapet medräknat?
Att ärligt kunna värdera sig själv är i själva verket ett gott tecken på känslomässig mogenhet. Och det är denna egenskap som du måste finna både hos dig själv och den du önskar gifta dig med. Att tänka sig ett litet barn gift med en vuxen är löjligt, skrattretande. Hur sorgligt är det då inte att gifta sig med någon och finna att det i en vuxen kropp finns sinne och känslor som hos ett barn!
Hur avgör man den känslomässiga nivån hos någon annan? Det är här nyckeln till att finna en god äktenskapspartner kommer in i bilden. Kalla det tankeförmåga, sunt förnuft eller skarpsinne — det innebär att objektivt kunna iaktta andra utan att låta känslorna ”färga” sanningen. Om du till exempel lägger märke till att någon alltid vill ha sin egen vilja fram, lätt blir modfälld och ger upp, försöker vara i centrum för uppmärksamheten, vad påminns du då om? Jo, om ett barn. ”Ja, men han (eller hon) ser så bra ut!” kanske du utbrister. I så fall är personen i fråga inget annat än ett mycket vackert barn. Tänk på det litet till.
Många kan vilja driva gäck med att det läggs vikt vid tankeförmågan. De menar att grundvalen för att man skall tycka om någon annan är blott och bart sexuell dragningskraft — ”det är det verkliga livet”. Det är ingen tvekan om att den sexuella dragningskraften vanligen är en betydande faktor. Inte desto mindre inbegriper det verkliga livet, vardagslivet, mycket mer än det sexuella. Hur du lyckas i det dagliga livet kommer faktiskt att spela en viktig roll för ditt sexuella samliv. Känslomässigt ”vuxna” människor inser också att man kan verka sexuellt tilldragande på många, till och med samtidigt, men att det är förhållandevis få som man lyckligt passar ihop med.
För dem som söker ett varaktigt, lyckligt förhållande är därför tankeförmågan och den känslomässiga mogenheten något viktigt. Av denna orsak ställs ungdomar inför ett särskilt svårt hinder. Tänk över varför det är så.
”Känslomässigt vuxen” — när?
Det finns i själva verket ingen bestämd ålder när man kan anses känslomässigt mogen. Somliga blir aldrig vuxna. Du kan emellertid vara övertygad om en sak, nämligen att ett giftermål med någon inte genast gör denne vuxen. Ungdomar som vill gifta sig måste därför tänka över en allvarlig fråga: Hur stor är sannolikheten för att den tilltänkta äktenskapspartnern är tillräckligt vuxen i känslomässigt avseende? Skulle ni vilja uppleva förhållanden som dessa ... ?
”Jag förstår inte vad som har hänt med oss, men jag älskar helt enkelt inte Bill längre. Jag kan inte rå för det. Han är inte den man som jag gifte mig med.”
”Jag har vuxit ifrån min hustru. Hon kan inte ge mig vad jag behöver. Hon har det inte och kommer aldrig att få det. Jag önskar att jag hade insett det innan vi gifte oss.” — The Marriage Gap (Äktenskapsklyftan).
Vad är det som har hänt här? Flera faktorer är utan tvivel inbegripna. Men förmodligen hade den ena eller båda, då de gifte sig, fortfarande vad man kan kalla mental och känslomässig ”växtvärk”. Många psykologer instämmer med dr Bowman (Marriage for Moderns) att medan människor normalt slutar växa fysiskt i de sena tonåren, ”pågår hos många individer ibland ännu i början av tjugoårsåldern snabba förändringar i fråga om åsikter, tycke och smak. Det som vid tillfället i fråga tycktes vara ett slutgiltigt val visar sig i många fall senare vara ett tillfälligt val.”
Tänk dig nu att två tonåringar sammanförs i ett tidigt äktenskap. På ett mycket påtagligt sätt kan båda två förändras i så hög grad att de i äktenskapet för med sig personligheter som är helt annorlunda än de som förväntades. Naturligtvis kan paret arbeta på att övervinna detta hinder. De behöver inte lägga sig till med den negativa attityden hos dem som citerades tidigare. Allt detta belyser emellertid visheten i bibeln, när den talar om att fatta beslut om äktenskap när man är ”förbi ungdomsblomstringen” — det vill säga mer känslomässigt stadgad. — 1 Kor. 7:36.
Också för dem som är känslomässigt fullvuxna finns det många områden där det krävs omdöme av den som söker en partner. Ett av dessa områden är vänskapskretsen.
Ditt förhållande till andra
Alla behöver vi vänner. Men särskilt om du önskar gifta dig, behöver du vara försiktig när det gäller ditt umgänge. Varför det? Därför att du förmodligen kommer att gifta dig med någon som du träffat genom gemensamma vänner, såvida du inte bor i ett område där äktenskapen ”arrangeras”. Din sociala ställning kommer också att avgöra kvaliteten hos de människor som du ständigt umgås med. Bestäm dig därför för vilka vänner du skall ha innan du blir romantiskt engagerad.
Är du deras ”vän” på grund av att du har något att erbjuda dem i ekonomiskt avseende? Är ditt förhållande till dem meningsfullt? Delar du verkligen deras uppfattningar och intressen? Har deras inflytande gjort dig till en bättre människa? Att undersöka detta kan tyckas ovidkommande, men det är det inte. Du kan finna att du behöver göra förändringar i fråga om ditt umgänge och antingen sluta umgås med vissa eller varsamt ”vidga” kretsen.
Du skall också finna att ett av de bästa sätten att lära känna en ny bekantskap närmare är att inbjuda ”nykomlingen” att tillbringa en kväll med dig tillsammans med dina vänner. Detta är mycket tillförlitligare än att omedelbart stämma träff med någon, isolera förhållandet och låta känslorna förvränga verkligheten.
Nu kan emellertid någon tänka: ”Vilken vänkrets?” För många är det verkligt svårt att knyta vänskapsband och således även att lära känna en tänkbar äktenskapspartner. Problemet kan bestå i blyghet eller osäkerhet. Ibland kan det vara att man är överdrivet känslig. Andra åter har en känsla av att ingen är bra nog — en känsla av överlägsenhet.
I alla händelser måste du vara ärlig mot dig själv i fråga om detta problem och arbeta på det. Sök mogna råd om du behöver det. Men isolera dig inte. Ett bibliskt ordspråk säger att ”den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad”. (Ords. 18:1, NW) Vad som än är orsaken — ju mer inåtvänd, ju mer självinriktad du blir, desto mindre har du att erbjuda andra som en grundval för vänskap.
Lyckan kommer av att man ger av sig själv, vidgar sig för andra. Ett gott kommunicerande med andra människor, ett tänkesätt som är inriktat på hur man skall hjälpa och älska andra människor är värdefulla tillgångar att föra med sig i ett äktenskap. Att dra sig tillbaka till en drömvärld kommer inte — inte ens om man verkligen gifter sig — att förbereda en för dagligt liv tillsammans med en annan ofullkomlig människa.
När du blir bjuden någonstans, så tala om att du verkligen uppskattar det. Men bara för att du är ogift får du inte lägga dig till med den inställningen att andra alltid skall roa dig. Var beredd att utöka din gästfrihet, hur anspråkslös den än kan tyckas vara.
Här är dock ett varningens ord på sin plats. Det är inte förståndigt att låta andra få den uppfattningen att det enda du bryr dig om i livet är fester och att ”ha roligt”. Sträva efter att odla praktiska intressen, sådana som utvecklar sinnet. Sköt om dig väl i fysiskt avseende, eftersom ditt yttre återspeglar vad du anser om dig själv. Att utveckla en tilltalande personlighet är också ofta en fråga om balans. Försök att inte vara så tillbakadragen att du inte alls bidrar till ett samtal eller en gruppaktivitet, men undvik samtidigt den andra ytterligheten: att dominera och tala hela tiden.
Om du beslutar dig för att stämma träff, är det i högsta grad oförståndigt att göra det med flera olika personer på en gång. Du kommer att bli så känslomässigt förvirrad att ett förnuftigt val blir praktiskt taget omöjligt. Och inte nog med det, du gör dig i själva verket skyldig till svek, eftersom du bara kan gifta dig med en. Och utöver att du sårar andra kan du skaffa dig rykte om att vara en ”flirtig” person eller ”en som spelar med falska kort”. Om du är så oviss huruvida en person är vad du önskar, varför då fortsätta att ha nära umgänge med den personen?
Antag nu att du märker en allt starkare ömsesidig dragningskraft mellan dig och en ”särskild vän”. Hur kan tankeförmågan och den känslomässiga mogenheten vägleda dig under den tid du har sällskap?
Ett realistiskt sällskapande
Sällskapandet bör vara en lycklig tid. Men om trädet som blommar om våren längre fram bär dålig frukt, då är minnet av blommorna en dålig kompensation.
Det är bra att kunna skratta och ha roligt tillsammans. Att gå utmed havsstranden och bara ”prata och prata” kan vara mycket meningsfullt. Men du måste tänka på att sällskapandet har ett annat syfte — förberedelse för äktenskapet. Om ert sällskapande inbegriper sådana praktiska ting som att gå och handla tillsammans eller studera tillsammans, blir du bättre förberedd på den plötsliga övergången till äktenskapet.
Samtidigt som du har en stark önskan att behaga din pojkvän eller flickvän, måste du undvika att ”spela förnäm” eller försöka vara någon som du inte är. Av fruktan för att förlora en tilltänkt äktenskapspartner kollapsar många praktiskt taget av att spela en roll. Frågan är: Hur länge kan du hålla på med att spela? Detta är en orsak till att det är tillrådligt att man har sällskap tillräckligt länge.
Men även om sällskapandet fortgår friktionsfritt, hur kan man verkligen vara säker på sina känslor och på att ens tilltänkta äktenskapspartner är ”den rätta”? När unga människor ställer denna fråga till gifta personer, får de ofta sådana svar som: ”Man bara vet det.” Vet vad?
Du inser att utöver att ni vill ha varandra, kommer ni till ett stadium av ömsesidigt förtroende. Ni önskar göra något för varandra, ge åt varandra. Du ser tydligt att ni har många gemensamma åsikter och intressen. Och du är medveten inte endast om det nuvarande utan också om det potentiella djupet hos ert förhållande. Allt detta är en del av äkta kärlek.
Det är vanligt i våra dagar att ungdomar går sin egen väg och plötsligt kommer hem till familjen med en främling som de är ”förlovade” med. Men det ligger stor vishet i det ”gammalmodiga” sättet att tala med äldre människor om den person man har för avsikt att gifta sig med och om sina egna känslor. Ofta kan de som inte är känslomässigt engagerade hjälpa en att fatta ett mer realistiskt beslut.
Den uppriktige kristne erkänner dessutom behovet av att vända sig till den största källan till vishet, äktenskapets upphovsman. En Guds tjänare inser att ett så omfattande beslut kräver mycket bön och begrundan. Han påminner sig bibelns ordspråk: ”Den som har funnit en rätt hustru [eller äkta man], han har funnit lycka och har undfått nåd [godvilja, NW] av HERREN.” (Ords. 18:22) När man tänker på hindren för ett lyckligt äktenskap, bör man sannerligen ivrigt söka Guds ”godvilja”.
När en bestämd överenskommelse om giftermål väl träffats, har du inte råd att minska på ansträngningarna att lära känna din fästman eller fästmö. I en undersökning som gjordes vid ett universitet kunde man dra slutsatsen ”att flertalet förlovade par i dag använder en stor del av förlovningstiden till att oroa sig för bröllopet — och inte använder tillräcklig tid till att planera hur de skall leva som gifta efter bröllopet”. Det är verkligen viktigt att man vidare in i äktenskapet är ivrig att lära känna och anpassa sig till sin partner. Det är en ”investering” som ger utdelning i form av harmoni och lycka.
Några kan emellertid med förtvivlan läsa dessa vägledande råd om hur man finner en äktenskapspartner. De har försökt tillämpa många av de här förslagen, men är fortfarande ensamma.
”Jag kan inte finna någon”
I våra dagar konfronteras många ogifta personer med en mycket bister verklighet. På grund av omständigheterna — handikapp, ålder, familjeförpliktelser — vet de att möjligheterna för dem att gifta sig är få om ens några. Som en äldre änka uttryckte det: ”Det finns färre män än kvinnor i min ålder, och många av dem intresserar sig för yngre kvinnor.” Om du befinner dig i en sådan situation, vad kan du göra åt den?
Du kan mena att det mesta av vad vi har framhållit inte är tillämpligt i ditt fall. Men tänk efter ett ögonblick. Vi har uppmuntrat dig att göra en ärlig värdering av dig själv och att med omsorg utvidga din vänskapskrets. Vi har uppmanat dig att knyta meningsfulla kontakter med andra, i stället för att du drar dig tillbaka till en drömvärld. Du kommer att finna att det är sant att det ligger större lycka i att ge och att du, vare sig du till sist gifter dig eller inte, aldrig kommer att ångra att du har en positiv syn på livet. Det ger så mycket mer.
Sorgligt nog har några försjunkit i ett sådant sinnestillstånd att de inte är beredda, när ett oväntat tillfälle till ett gott giftermål yppar sig. Att å andra sidan plågas av det man inte har är känslomässigt nedbrytande. Det är precis lika farligt som när en gift person tänker på de friheter han eller hon skulle ha om de vore ogifta. Det kommer inte att leda till lycka.
Många ensamma människor har erfarit att de blivit lyckliga genom att de uppnått ett innerligt förhållande till sin Skapare. Att de insett att det finns en kärleksfull Gud och upptäckt hur mycket han bryr sig om dem, och vilket meningsfyllt liv de kan leva genom att tjäna honom, har skänkt dem en förnöjsamhet som de trott att de aldrig skulle finna. — Ps. 55:23; 73:28.
Det har dessutom gett dem ett givande umgänge med andra som kunnat hjälpa dem. Som en kvinna uttryckte det: ”En av de saker som tilltalade mig mest hos Jehovas vittnen var den varma och äkta vänlighet som de visade. Och det mottagande jag fick i Rikets sal gjorde starkt intryck på mig. Jag var en mycket självinriktad människa och brydde mig bara om mig själv. Bibelns sanningar hjälpte mig att inse att det är bättre att ge än att ta emot.” Och bland sådana pålitliga kristna har man verkligen mycket större möjligheter att finna en ärlig, balanserad äktenskapspartner.
Medan vägen till äktenskapet i våra dagar har sina svårigheter och faror, kan du därför använda din tankeförmåga och undvika den nutida ”ensamhetstrenden”, som så ofta helt enkelt innebär en serie misslyckanden. Genom att förkasta myterna och de emotionellt skadliga sedvänjorna hos det stora flertalet och genom att tillämpa bibelns principer har du mycket större möjligheter att finna en god äktenskapspartner. Hållbara äktenskap ingås fortfarande. Detta beror på att det alltjämt finns människor som vill ge av sig själva inom den av Gud instiftade äktenskapsanordningen, vilken fortfarande rymmer alla möjligheter till bestående glädje.