Del 5

Åter till Johannes 1:1, 2

58. Vilken uppfattning beträffande Jesus Kristus bibringar oss Johannes i slutet av sitt första brev till de kristna?

OCKSÅ i slutet av sitt första brev till de kristna ger oss aposteln Johannes samma uppfattning, nämligen att Jesus Kristus är Guds Son och att människor som blir pånyttfödda av Gud är Guds barn tillsammans med Jesus Kristus. En amerikansk översättning återger slutet av Johannes’ brev på följande sätt: ”Vi veta att intet barn av Gud begår synd utan att han som blev född av Gud beskyddar honom, och den onde kan icke röra honom. Vi veta att vi äro Guds barn, medan hela världen är i den ondes våld. Och vi veta att Guds Son har kommit och har givit oss kraft att erkänna honom som är sannfärdig; och vi äro i förening med honom som är sannfärdig.” På vilket sätt? ”Genom hans Son, Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. Kära barn, håll eder borta från avgudar.” — 1 Joh. 5:18—21, AT; RS.

59. Hur lyder Johannes 1:1 i olika översättningar, men vad är vi nu i stånd att utröna?

⁵⁹ Eftersom han, vars Son Jesus Kristus är, är ”den sanne Guden och det eviga livet”, och eftersom Jesus Kristus är ”han som blev född av Gud” och som beskyddar Guds övriga barn, hur skall vi då förstå Johannes 1:1, 2 som föreligger i olika översättningar? Många översättningar lyder: ”Och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Andra lyder: ”Och Ordet [Logos] var gudomlig.” En annan: ”Och Ordet var gud.” Åter andra: ”Och Ordet var en gud.” Eftersom vi har undersökt så mycket av vad Johannes skrev om Jesus som var Ordet som blev kött, är vi nu i stånd att avgöra vilken av dessa olika översättningar som är korrekt. Det betyder vår frälsning.

60. Vilken kommentar gjorde greve Leo Tolstoj till Johannes 1:1, 2 som detta ställe lyder i den vanliga översättningen?

⁶⁰ Tag först den välkända ordalydelsen i engelska auktoriserade översättningen eller Douayöversättningen, som är likalydande med 1917 års svenska översättning: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud.” Här förtjänar några rader att återges ur boken The Four Gospels Harmonized and Translated av greve Leo Tolstoj, vilka lyder som följer:

Om det sägs att i begynnelsen var förståndet eller ordet och att ordet var åt Gud, eller hos Gud eller för Gud, så är det omöjligt att fortsätta och säga att det var Gud. Om det var Gud så kunde det inte stå i något förhållande till Guda

Aposteln Johannes var säkerligen inte så oförnuftig att han ville säga att någon (”Ordet”) var hos någon annan individ (”Gud”) och samtidigt var denne andre individ (”Gud”).

61. a) Eftersom Johannes har bevisat att Jesus Kristus är ”Guds Son”, vad kan då med rätta sägas om Ordet? b) Vad måste Johannes 1:1 allra högst betyda i betraktande av Uppenbarelseboken 19:13 i fråga om Ordet?

⁶¹ Johannes bevisar att Ordet, som var hos Gud, ”vart kött” och blev Jesus Kristus och att Jesus Kristus var ”Guds Son”. Det är alltså rätt att säga att Ordet var Guds Son. Om någon säger att Ordet var Gud, ”den ende sanne Guden”, så är detta en motsats till vad aposteln Johannes bevisar genom återstoden av sina skrifter. I den sista boken i bibeln, nämligen i Uppenbarelseboken 19:13, kallar Johannes honom ”Guds Ord”, i det han säger: ”Och det namn han har fått är ’Guds Ord’.” Lägg märke till att hans namn inte var ”Gud Ordet”, utan ”Guds Ord”. Följaktligen kunde Johannes 1:1 inte betyda något mer än att Ordet var av Gud.

62. Vad säger boken ”The Patristic Gospels” att den rätta ordalydelsen i Johannes 1:1 sannolikt är?

⁶² Vi har framför oss en bokb med titeln ”The Patristic Gospels — An English Version of the holy Gospels as they existed in the Second Century” (De patristiska evangelierna, en engelsk översättning av de heliga evangelierna sådana de existerade på 100-talet), av Roslyn D’Onston. Titelbladet visar hur denna översättning sammanställts. I Johannes 1:1 lyder denna översättning: ”Och Ordet var Gud.” Men den har denna fotnot: ”Den rätta läsarten är här sannolikt av Gud. Se Kritisk not.” — Sidan 118.c

63. Varför gör ordalydelsen av Johannes 1:1 i den grekiska texten översättarna oeniga beträffande vad Ordet var?

⁶³ Hur kommer det sig nu att översättarna har olika mening om vad Ordet var — ”Gud” eller ”gud” eller ”en gud”? Det är därför att det grekiska ordet för ”Gud” står i begynnelsen av uttalandet, fastän det hör till predikatet, och det inte heller har den bestämda artikeln framför sig. För att illustrera detta återger vi i de första raderna i nedanstående tabellariska uppställning den grekiska texten enligt uncialhandskrifterna från 300-talet och på andra raden den grekiska texten sådan man uttalar den i våra dagar och på den tredje raden en översättning ord för ord till svenska. Lägg märke till de grekiska förkortningarna för ”Gud”.

ΕΝ ΑΡΧΗ ΗΝ Ο ΛΟΓΟΣ ΚΑΙ Ο ΛΟΓΟΣ

EN ARCHEI ĒN HO LOGOS, KAI HO LOGOS

I BEGYNNELSE VAR ORDET, OCH ORDET

ΗΝ ΠΡΟΣ ΤΟΝ ΘΝ ΚΑΙ ΘΣ ΗΝ Ο ΛΟΓΟΣ

ĒN PROS TON THN, KAI THS ĒN HO LOGOS.

VAR HOS GUDEN, OCH GUD VAR ORDET.

ΟΥΤΟΣ ΗΝ ΕΝ ΑΡΧΗ ΠΡΟΣ ΤΟΝ ΘΝ

HOUTOS ĒN EN ARCHEI PROS TON THN.

DETTA VAR I BEGYNNELSE HOS GUDEN.

64. Vad säger biskop Westcott, som professor Moule citerar, att ordet ”Gud” utan bestämda artikeln beskriver?

⁶⁴ Lägg märke till att bestämda artikeln är utelämnad i förbindelse med ”GUD”, när det ordet förekommer andra gången. Om denna uteslutning frågar professor Moule: ”Är utelämnandet av artikeln i theós ēn ho lógos ingenting annat än en fråga om idiom?” Så fortsätter Moule i nästföljande paragraf:

Å andra sidan måste det erkännas att den fjärde evangelisten [Johannes] inte behöver ha valt denna ordföljd och att hans val av den, oaktat den skapar en viss tvetydighet, kan i sig självt vara en antydan om vad han menade; och [biskop] Westcotts not (in loc.), även om den kan kräva att någon hänvisning till idiomet tillfogas, representerar dock kanhända skrivarens teologiska avsikt: ’Det är nödvändigtvis utan artikel (theós icke ho theós), alldenstund det beskriver Ordets natur och icke identifierar hans person. Det skulle vara ren sabellianism att säga ”Ordet var ho theós”. Ingen tanke på underlägsenhet i fråga om natur antyds genom uttryckets form, vilken helt enkelt bekräftar Ordets sanna gudom. Jämför det motsatta uttalandet om Kristi sanna mänsklighet fem 27 (hóti huiòs anthrópòu estín ...).’d

65. Hur har somliga översättare återgivit Johannes 1:1 i betraktande av vad biskop Westcott sagt, och vad beskriver detta Ordet såsom varande?

⁶⁵ Framlidne biskop Westcott, som var en av dem som åstadkom den ryktbara Westcott och Horts grekiska text till de kristna skrifterna, talar om ”Kristi sanna mänsklighet” och ändå påstår han att Jesus Kristus inte var ”sann människa”, utan en blandning, en så kallad Gudamänniska. Lägg emellertid märke till att biskopen säger att frånvaron av bestämda artikeln före det grekiska ordet theós gör ordet theós likt ett adjektiv, som ”beskriver Ordets natur” snarare än identifierar hans person. Detta förhållande ligger till grund för att somliga översättare återger stället: ”Och Ordet var gudomlig.” Detta är inte detsamma som att säga att Ordet var Gud och var identisk med Gud. En grammatiker ville översätta stället: ”Och Ordet var gudomlighet”, för att uttrycka sin uppfattning att Ordet inte var ”Gud hel och hållen”.e Enligt treenighetslärans förfäktare var Ordet endast en tredjedel av Gud, en jämlik andra person i en Gud som var tre i ett. Men det vi begrundat av allt som Johannes har skrivit har bevisat hur falsk en sådan lära är, en lära som inte ens treenighetsdogmens förfäktare själva kan fatta eller förklara. Ordet är Guds Son, inte den andra personen i Guden.

66, 67. a) Hur är Johannes 1:1 tryckt i Torreys översättning? b) Hur i The Emphatic Diaglott?

⁶⁶ The Four Gospels av C. C. Torrey visar skillnaden mellan theós med ho (bestämda artikeln) och theós utan ho genom att trycka sin översättning så här: ”Och Ordet var hos Gud, och Ordet var gud.” (Andra upplagan, 1947)

⁶⁷ The Emphatic Diaglott av Benjamin Wilson, av 1864, visar skillnaden genom att trycka sin översättning så här: ”Och LOGOS var hos GUD, och LOGOS var Gud.”

68. a) Vad anger översättningar som tryckts på dessa sätt om Ordet? b) Vilken fråga uppstår nu?

⁶⁸ Till och med översättningar som tryckts på ovanstående sätt anger att Ordet i sin föremänskliga tillvaro i himmelen hos Gud hade en gudlik egenskap men inte var Gud själv eller en del av Gud. Ordet var Guds Son. Så uppstår den frågan: Vad skall vi kalla en sådan Son av Gud som först av alla hade denna gudlika egenskap bland Guds söner i himmelen? Vi kommer ihåg att Jesus Kristus sade till judarna att de mänskliga domare till vilka eller mot vilka Guds ord kom kallades ”gudar” i Psalm 82:1—6. — Joh. 10:34—36.

”Guds söner”

69. Vad säger Gesenius’ hebreiska grammatik angående uttrycket ”Guds söner” i de hebreiska skrifterna?

⁶⁹ De hebreiska skrifterna omtalar ”Guds söner” (beneí ha-Elohím) i 1 Moseboken 6:2, 4; Job 1:6; 2:1 och 38:7. Gesenius’ hebreiska grammatik kommenterar på sidan 418, paragraf 2, dessa bibelverser och säger följande:

Ben- [”son av”] eller beneí [”söner av”] används också på ett annat sätt för att ange medlemskap i ett skrå eller sällskap (eller i en stam eller någon bestämt angiven klass). Sålunda betyder beneí Elohím [”söner av Gud”] eller beneí ha-Elohím [”söner av Guden”] i 1 Moseboken 6:2, 4; Job 1:6; 2:1; 38:7 (jämför också beneí Elím i Psalmerna 29:1; 89:7) rätteligen inte söner av gud(ar), utan varelser av samma klass som elohim eller elim; ...

Och sedan fortsätter denna grammatik och förklarar att det hebreiska uttrycket i 1 Konungaboken 20:35, vilket i engelska översättningar lyder ”profeternas söner”, medan svenska översättningar säger ”profetlärjungarna” eller liknande, betyder ”personer som tillhörde profeternas skrå”; och att det hebreiska uttrycket i Nehemja 3:8, som några engelska översättare återger med ”apotekarnas son” och som i 1917 års svenska översättning återges med ”en av salvoberedarna”, betyder ”en av apotekarskrået”. — Se också Amos 7:14.

70. Hur visar The Lexicon for the Old Testament Books av Koehler och Baumgartner sin överensstämmelse med Gesenius’ hebreiska grammatik?

⁷⁰ The Lexicon for the Old Testament Books av Koehler och Baumgartner överensstämmer med Gesenius’ hebreiska grammatik. På sidan 134, kolumn 1, raderna 12 och 13 i 1951 års upplaga, återger detta lexikon först det hebreiska uttrycket och sedan dess betydelse på tyska och engelska och säger: ”BENEI ELOHIM (individuella) gudomliga varelser, gudar.” Och sedan säger den på sidan 51, kolumn 1, raderna 2 och 3: ”BENEI HA-ELOHIM de (enskilda) gudarna 1 Moseboken 6:2; Job 1:6; 2:1; 38:7.”

71. Vad kallar David himmelens änglar i Psalm 8, och hur återger olika översättningar Psalm 8:6?

⁷¹ I Psalm 8:5, 6 talar David profetiskt om hur Guds Ord blev kött, och David kallar himmelens änglar elohím eller ”gudar” och använder då samma ord som förekommer i Psalm 82:1, 6. Engelska auktoriserade översättningen eller Konung Jakobs översättning lyder: ”Vad är människan, att du tänker på henne, och människosonen, att du ser till honom? Ty du har gjort honom litet lägre än änglarna och har krönt honom med härlighet och ära.” Hebréerna 2:6—9 tillämpar dessa ord på Jesus Kristus och säger att i och med att han gjordes till kött blev han ”ringare än änglarna”. En amerikansk översättning återger emellertid Psalm 8:6 så här: ”Men du har gjort honom endast litet lägre än Gud.” The Book of Psalms av S. T. Byington översätter det: ”Och du har gjort honom litet ringare än Gud.” Moffatts översättning lyder: ”Dock har du gjort honom litet mindre än gudomlig.”

72. Hur återger Nya Världens översättning Psalm 8:6, och varför innebär denna översättning inte någon lära om polyteism?

⁷² Nya Världens översättning säger: ”Du företog dig också att göra honom litet mindre än de gudlika.” Är denna sista översättning ett uttryck för polyteism eller dyrkan av många gudar? Inte alls! Varför inte? Därför att de hebreiska skrifterna verkligen innehåller detta och använder titeln elohím eller ”gudar” om människor och om änglar, och ändå lärde de hebreiska skrifterna inte judarna någon polyteism.

73, 74. a) Vad var Satan, djävulen, och hans demoner en gång, och vad har de blivit för denna världen och dess nationer? b) Varför var det inte polyteism som Paulus lärde i 1 Korintierna 8:5, 6?

⁷³ Glöm inte att bibeln lär att den andevarelse som förvandlade sig till Satan, djävulen, ursprungligen var en av dessa ”Guds söner” eller en av dessa ”gudlika”, en av dessa elohím. Också de andar som blev demoner under Satan räknades en gång med bland dessa ”gudlika”. Det var alltså inte något märkligt att aposteln Paulus kallar Satan ”denna världens gud” eller att han säger att de hedniska nationerna har gjort andedemonerna till sina gudar och frambär offer åt dem. — 2 Kor. 4:4, 1878; 1 Kor. 10:20, 21.

⁷⁴ Paulus sade: ”Om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller på jorden — och det finnes ju många ’gudar’ och många ’herrar’”; men Paulus lärde inte därigenom någon polyteism. Ty han tillade: ”Så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är och genom vilken vi själva äro.” (1 Kor. 8:5, 6) Vi dyrkar samme Gud som Herren Jesus Kristus dyrkar, ”en enda Gud: Fadern”. Denna dyrkan ägnar vi honom genom Guds Son, honom som är ”en enda Herre: Jesus Kristus”.

75. Hur återger Nya Världens översättning Johannes 1:1—3, och mot vilken bakgrund gör den detta?

⁷⁵ Mot bakgrunden av vad aposteln Johannes lär, ja, vad alla bibelns heliga skrifter lär, återger Nya Världens översättning av den Heliga skrift Johannes 1:1—3 så här: ”I begynnelse [n] var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Denne var i begynnelse [n] hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev ingenting alls till.”

76. a) Vad måste Ordet eller Logos ha varit i himmelen, eftersom han blev använd till att frambringa alla andra skapade varelser? b) Vad är Ordet, likt ett uttalat ord, och vilken rang innehar han?

⁷⁶ Ordet eller Logos, som Gud, hans Fader, brukade för att ge alla andra skapade varelser tillvaro, var den förnämste eller förstfödde av alla änglarna som de hebreiska skrifterna kallar elohím eller ”gudar”. Han är Guds ”enfödde Son”, därför att han är den ende som Gud själv skapade direkt utan någon skapelses medverkan. (Joh. 3:16) Om Ordet eller Logos inte var den första levande varelse som Gud skapade, vem är då Guds förste skapade Son, och hur har denna första skapelse blivit ärad och brukad som den först danade bland Guds familj av söner? Vi vet av ingen annan än Ordet eller Logos, ”Guds Ord”. Likt ett ord som åstadkommes av en talare, så är Ordet eller Logos Guds skapelse, Guds första skapade verk. Eftersom orättfärdiga domare på jorden, mot vilka Guds domsord uttalades, i Skriften kallas för ”gudar” (elohím), så kallas också Ordet eller Logos, vilken Gud har förordnat att vara en rättvis domare och genom vilken Guds ord har kommit till oss, fullt skriftenligt ”en gud”. Han är mäktigare än mänskliga domare.

”Ordet”

77. Vad anger titeln ”Ordet” att han är, och om vilken abessinisk ämbetsman påminner detta oss?

⁷⁷ Själva titeln ”Ordet” utmärker honom som den främste bland Guds söner. Här påminns vi om den abessiniske Kal Hatzè, som James Bruce beskriver i boken Travels to Discover the Source of the Nile in 1768, 1769, 1770, 1771, 1772 and 1773 (Resor för att upptäcka Nilens källa åren 1768, 1769, 1770, 1771, 1772 och 1773):f

Det finns en ämbetsman, benämnd Kal Hatzè, som alltid står på trappstegen vid sidan om gallerfönstret, i vilket det är ett hål som på insidan täcks av ett förhänge av grön taft; bakom detta förhänge sitter kungen, och genom hålet meddelar han vad han har att säga till Rådet som reser sig och mottar budbäraren stående. ... Hittills, medan det var främlingar i rummet, hade han talat till oss genom en ämbetsman kallad Kal Hatzè, kungens röst eller ord. ... Framträdanden av detta slag, gjorda offentligen av kungen, tycks inte under någon period ha passat detta folks kynne. Fordom fick man aldrig se hans ansikte eller någon annan del av honom utom någon gång hans fot. Han sitter på ett slags balkong med gallerförsedda fönster och förhängen framför honom. Även nu täcker han över sitt ansikte vid audienser eller offentliga tillfällen, och när han sitter till doms. När domsaken gäller förräderi, sitter han inne på sin balkong och talar genom ett hål vid sidan till en ämbetsman som kallas Kal Hatzè, ”kungens röst eller ord”, genom vilken han framför sina frågor eller vadhelst det må vara till domarna som sitter vid rådsbordet.

78. Vad innebär det att presidenten för en republik kallas ett folks tunga?

⁷⁸ Artikeln med rubriken ”Indonesiernas idol — Soekarno”, som lästes i New York Times för 12 september 1961, innehöll en något liknande tanke. Under Soekarnos bild lästes ”Det indonesiska folkets tunga”, och artikeln fortsätter och säger:

... Så gott som undantagslöst tillägger talaren: ”När jag dör skriv då inte i gyllene bokstäver på min gravsten: ’Här ligger hans excellens, tekn. dr Soekarno, republiken Indonesiens förste president.’ Skriv bara: ’Här ligger Bung [broder] Karno, det indonesiska folkets tunga.’” Att han kallas ”tunga” betyder att han talar å hela folkets vägnar.

79. a) Vilken liknande ordbild använder 2 Moseboken 4:16 i fråga om Aron? b) Genom vilka uttalanden till judarna visade Jesus att han var Guds Ord?

⁷⁹ I 2 Moseboken 4:16 använder bibeln ett liknande bildligt talesätt, då Gud säger till profeten Mose om hans broder Aron: ”Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud [i stället för Gud, AV].” Som en talesman eller ett språkrör för den gudlike Mose tjänade Aron som en mun åt honom. Likaså förhöll det sig med Ordet eller Logos som blev Jesus Kristus. För att visa att han var Guds Ord eller talesman sade Jesus till judarna: ”Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå, om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.” Jesus sade också som en förklaring att han talade för Gud: ”Därför, vad jag talar, det talar jag, såsom Fadern har sagt mig.” — Joh. 7:16, 17; 12:50.

80. Hur kan vi nu, i betraktande av att han är Guds Ord, fatta innebörden i det som påpekas för oss i Johannes 1:1, 18 och 20:28?

⁸⁰ Eftersom Jesus Kristus såsom Guds Ord intar en ställning som ingen annan av Guds skapelser intar, kan vi fatta varför aposteln Johannes skrev i Johannes 1:1: ”Och Ordet var en gud.” Vi kan också förstå Johannes’ ord i Johannes 1:18 såsom de återges i de flesta av de gamla grekiska handskrifterna: ”Ingen människa har någonsin sett Gud: en enfödd Gud, den som var till i Faderns sköte, han har uttytt honom.” (Ro) Eftersom han är ”en enfödd Gud”g som har uttytt eller tolkat sin himmelske Fader för oss, kan vi fatta den rätta innebörden av de ord som aposteln Tomas riktade till den uppståndne Jesus Kristus: ”Min Herre och min Gud!” — Joh. 20:28.

81. Eftersom han var Guds Ord, vad var det främsta syftet med att han blev kött och blod på jorden?

⁸¹ Eftersom Jesus Kristus såsom ”Guds Ord” är Guds, sin Faders, universelle talesman eller språkrör, framställer aposteln Johannes mycket lämpligt Jesus Kristus som Guds främsta vittne. Att Logos eller Ordet skulle avge vittnesbörd var det förnämsta syftet med att han blev kött och fick bo bland oss, skapelser av kött och blod. Då Ordet som blev kött stod inför den romerske landshövdingen Pontius Pilatus till förhör som gällde hans liv, sade han: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst.” — Joh. 18:37.

82. Vad kunde följaktligen Ordet med rätta kallas i Uppenbarelseboken 3:14 och 1:5?

⁸² På grund av vad han uträttade på jorden som Guds förnämsta vittne kunde ”Guds Ord” i himmelsk härlighet säga i Uppenbarelseboken 3:14: ”Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.” Följaktligen kunde aposteln Johannes bedja om nåd och frid över de kristna församlingarna från Gud och ”från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde bland de döda, den som är härskaren över konungarna på jorden”. (Upp. 1:4, 5) Han är den förnämste av Jehova Guds kristna vittnen.

83. a) Vad gör vi alltså väl i att göra, och varför? b) Och genom att göra detta, som Johannes gjorde, vad kommer vi också då att vara?

⁸³ Eftersom Jesus Kristus nu är den förhärligade ”Guds Ord” i himmelen, gör vi väl i att lyssna på vad han säger, ty när han talar är det som om Jehova Gud själv talade. (Upp. 19:13) Genom att lyssna till den förhärligade, levande ”Guds Ords” röst, bevisar vi att vi är ”av sanningen”. Genom att känna hans röst och lyssna och hörsamma hans röst bevisar vi att vi är hans ”får”. (Joh. 10:3, 4, 16, 27) Om vi hör hans röst och öppnar dörren och låter honom komma in där vi bor, så skall han komma in och hålla andlig måltid med oss. (Upp. 3:20) Mer än någon annan inspirerad kristen skribent i bibeln skrev aposteln Johannes om vittnen och om vittnande. Om vi likt Johannes lyssnar till den konungslige ”Guds Ords” röst, kommer också vi att vara trogna vittnen och bära vittnesbörd om sanningen som gör människor fria och som leder till evigt liv i Guds rättfärdiga nya värld. Till sist säger vi: Jehova Gud vare tack för att han använde aposteln Johannes till att göra kunnigt för oss vem Ordet är.

[Fotnot]

Det grekiska ordet theoũ betyder ”av Gud”.

Efter några delcitat från ovannämnda bok av James Bruce säger Calmets Dictionary of The Holy Bible följande:

”Bruce ger flera slående exempel på hur denne ämbetsman används, i synnerhet ett från rannsakningen av en upprorsman, då kungen, genom sin Kal Hatzè, framställde en fråga, varigenom hans skuld på ett effektivt sätt ådagalades. Det är alltså tydligt att kungen av Abessinien gör frågor, uttalar sin åsikt och kungör sin vilja genom ett ombud, en förmedlare, en mellanhand, som kallas ’hans ORD’. Om vi ett ögonblick antar att detta var en judisk sedvänja, så ser vi vad de forntida judiska parafrastema syftade på med sitt uttryck ’JEHOVAS ord’ i stället för JEHOVA själv; och tanken var någonting som de mycket väl erinrade sig och likaså deras läsare; det senare var inte mindre nödvändigt än att de själva gjorde det. ... Skall vi då inte hädanefter fritaga evangelisterna från att ha antagit Platons mytologiska föreställningar? Var det inte snarare så att Platon antog ett österländskt uttryckssätt, och fortlever inte den här nämnda sedvänjan alltjämt i östern? Tänk på alla skildringar av ett sändebuds besök hos den höge härskaren, vilken aldrig själv svarar utan uppdrar åt sin visir att tala å hans vägnar. Likaså ger i Europa den franske kungen i uppdrag åt sin sigillbevarare att tala i hans namn, och i England hemförlovar lordkanslern parlamentet och ger uttryck åt hans majestäts vilja och brukar hans majestäts namn, fastän hans majestät är närvarande.” — Citerat från sidan 935 i Calmets Dictionary of The Holy Bible, enligt framlidne Charles Taylors utgåva, amerikanska upplagan. Reviderad och försedd med utförliga tillägg av Edward Robinson, Boston; utgiven av Crocker och Brewster, New York; Jonathan Leavitt, 1832.

En kunglig ämbetsman liknande den förut beskrivne abessiniske Kal Hatzè brukas som en illustration på sidorna 87, 88 i boken Försoningen mellan Gud och människan, skriven 1897 av Charles T. Russell; dessutom i hans scenario med titeln Skapelsedramat i bilder, 1914 års upplaga, sidan 54, paragraf 3. Illustrationen brukas i förbindelse med Johannes 1:1.