En resa till det forntida Korint
”EN NAMNKUNNIG och vällustig stad, där Österns och Västerns laster möttes.” Detta var det forntida Korint. Det har också sagts att stadens rikedom ”var så ryktbar att den hade blivit till ett ordspråk”.
Vad för slags stad skulle göra sig förtjänt av en sådan beskrivning? Skulle någon kunna få gagn av en ”resa” till en sådan plats? Vi skall se efter.
Korint blir en blomstrande stad
Det forntida Korint var beläget på det smala näset som förbinder Peloponnesos med det grekiska fastlandet. Österut låg Saroniska bukten och Egeiska havet och västerut Korintiska viken och Joniska havet. Staden var strategiskt belägen vid norra foten av Akrokorint, en brant klippa som reste sig 566 meter över havet.
Ursprungligen var Korint bara en liten stad, men på 600-talet före den vanliga tideräkningen var det en blomstrande stad. De tidiga nybyggarna utgjordes bland annat av fenicier, som kan ha infört vävning, färgning och andra hantverk. Därefter kom folk från Attika, sedan dorerna och slutligen macedonierna. Romarna befriade staden år 196 f.v.t. Som oavhängig stadsstat gick Korint med i Akajiska förbundet, kom i opposition mot Rom och brändes av den romerske konsuln L. Mummius år 146 f.v.t. Staden låg nästan öde tills den grundades som en romersk koloni av Julius Caesar år 44 f.v.t. I det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen var den huvudstad i den romerska provinsen Akaja och styrdes av en prokonsul.
Med cirka 200.000 fria invånare och kanske mer än dubbelt så många slavar, när staden var som mäktigast, var Korint sannerligen en livlig stad. Bland invånarna fanns greker, en del italer och ett betydande antal judar. Men gatorna var fyllda med många utländska köpmän och resenärer, som var på besök för att göra affärer eller roa sig.
”Havets bro”
Handelsvägarna till lands passerade genom Korint. Fartyg förde också med sig varor till stadens hamnar, Kenkrea, 13,6 kilometer österut vid Saroniska bukten, och Lechaion vid Korintiska viken, 2,4 kilometer västerut. En del fartyg ankrade vid Schoinos, en liten östlig hamn.
Om varorna ombord på ett fartyg var destinerade till platser längre österut eller västerut, hur skulle de då kunna föras över näset? Några funderade på att bygga en kanal. Kejsar Nero i Rom påbörjade faktiskt ett sådant projekt omkring år 66 eller 67 v.t., men fick överge det för att ägna sig åt mer brådskande angelägenheter på annat håll. Flera århundraden skulle gå innan en sådan vattenväg fullbordades år 1893. Denna 6,4 kilometer långa kanal, som förenar Korintiska viken med Saroniska bukten, är alltjämt i bruk.
Men näset hade ingen kanal under Korints glanstid. Stora fartyg lossades i den ena hamnen, och lasten transporterades landvägen till den andra hamnen. Varorna lastades så på ett annat fartyg och fraktades till destinationsorten. Mindre fartyg drogs emellertid tvärs över näset med lasten ombord. Detta utfördes med hjälp av en stapelbädd med träräls. Grekerna kallade den diʹolkos, vilket betyder ”halning tvärs över”. Det var således av goda skäl som Korintiska näset kallades ”havets bro”. De flesta sjöfararna var villiga att ge sig i kast med problemet att utföra transporten till lands tvärs över näset hellre än att företa den drygt 300 kilometer långa sjöresan runt halvöns stormpiskade uddar i söder.
”Hela Greklands ljus”
Korint var också ett lärdomssäte. Av den anledningen kallade den romerske vältalaren, författaren och statsmannen Cicero (106—43 f.v.t.) staden för totius Græciæ lumen, som betyder ”hela Greklands ljus”.
Det är sant att många av Korints invånare hade en god utbildning. Men många korintier tog del i förehavanden som var moraliskt fördärvade. Av den anledningen kom uttrycket ”att bete sig som en korintier” att betyda ”att bedriva otukt”, och med en ”korintisk dam” menade man en sköka. Undrar du över vad som bidrog till sådan moralisk slapphet i denna stad som kallades ”hela Greklands ljus”?
Falsk religion var en huvudfaktor. Tänk till exempel på dyrkan av gudinnan Afrodite (romarnas Venus). Hennes strålande tempel stod på toppen av Akrokorint och reste sig ungefär 450 meter ovanför staden. ”Venus’ tempel”, skrev bibelkommentatorn Adam Clarke, ”var inte bara mycket ståtligt utan också mycket rikt och underhöll, enligt Strabo, inte mindre än 1.000 kurtisaner, som drog enorma skaror av främlingar till platsen.”
Men hur skulle en besökare i Korint kunna ignorera det imponerande Apollontemplet? Och vad skall man säga om de helgedomar som uppförts åt sådana gudomligheter som Jupiter, Hera och Asklepios, läkekonstens gud? Statyer av hjältar och gudar kantade gatorna och de offentliga platserna i Korint! Adam Clarke påpekade vidare: ”Offentlig prostitution utgjorde en betydande del av deras religion; och de hade för sed att i sina offentliga böner be gudarna mångdubbla deras prostituerade!”
Kristendomen görs känd
Det var till en sådan miljö som den kristne aposteln Paulus kom omkring år 50 v.t. I Korint tillverkade han tält tillsammans med en jude som hette Akvila och dennes hustru Priscilla. Utan tvivel samarbetade dessa tre också i att bygga upp den nya kristna församlingen i staden. Om Paulus sägs det: ”Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.” Dessa greker var tydligen proselyter till judarnas religion. När aposteln stötte på judiskt motstånd och blev okvädad, vände han sig till människor av nationerna och flyttade till Titius Justus’ hus, som låg intill synagogan. Paulus’ predikande bar frukt när synagogföreståndaren Krispus, dennes husfolk och många andra blev troende. — Apg. 18:1—8, 1917.
Om natten visade sig Herren för Paulus i en syn och sade: ”Frukta icke, utan tala och tig icke; ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.” Aposteln stannade därför i Korint i ett och ett halvt år ”och undervisade i Guds ord”. Han sådde således ”säd” på det korintiska fältet. Någon tid efter det att Paulus, Akvila och Priscilla hade rest därifrån, ”vattnade” Apollos denna ”säd” genom ytterligare undervisning. Det var naturligtvis Gud som åstadkom växten genom sin verksamma kraft, den heliga anden. — Apg. 18:9—11, 18—28, 1917; 19:1; 1 Kor. 3:5—9.
Paulus tillbringade tre månader i Grekland, förmodligen under år 55 eller 56 v.t., och besökte Korint, varifrån han skrev till de kristna i Rom. (Apg. 20:2, 3; Rom. 16:1, 23; 1 Kor. 1:14) Att aposteln hyste kärlek till sina medtroende i Korint framgår tydligt av de två inspirerade brev, som han skrev till församlingen där. I det andra brevet gör Paulus det klart att hans hjärta hade ”vidgat sig” i öm tillgivenhet för att innesluta de kristna i denna namnkunniga stad. (1 Kor. 1:1, 2; 2 Kor. 1:1; 6:11) Vidare innehöll dessa brev påpekanden som hade speciell betydelse för korintier.
Korint vimlade till exempel av otuktiga människor, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, homosexuella, tjuvar, giriga personer, drinkare, smädare och utpressare. Paulus sade rent ut att sådana människor inte skulle få ärva Guds rike. Det är sant att några av de korintiska kristna hade varit sådana, men hur tacksamma var de inte att de hade, som Paulus sade, blivit rena, helgade, rättfärdiggjorda i Jesu namn och genom Guds ande! (1 Kor. 6:9—11) Dessutom var apostelns råd om att vara ”spädbarn i fråga om uselhet” tankeväckande. Detta betydde uppenbarligen att inte söka erfarenhet av fördärvade, omoraliska ting, utan i stället förbli lika oskyldiga som mycket små barn när det gällde ondskan. — 1 Kor. 14:20.
En vandring genom Korint
Det forntida Korint var byggt på två terrasser, den ena ungefär 30 meter ovanför den andra. I stadens centrum låg agora, dvs. torget, omgivet av monument och kolonnader. Mot torget vette rader av butiker, där man sålde många olika varor. På tröskeln till en av butikerna syntes en inskription med lydelsen: ”Lucius, slaktaren.” I en annan inskription fann man den latinska termen macellum. Paulus använde en form av dess grekiska motsvarighet maʹkellon, när han sade: ”Fortsätt att äta allt som säljs på ett köttorg.” (1 Kor. 10:25) När korintiska kristna hörde dessa ord, tänkte de sannolikt på ett macellum eller köttorg på platsen.
I många av agoras butiker tillhandahölls färskt vatten. Det rann från en naturlig källa genom en underjordisk kanal till separata brunnar i varje butik. Butiksägarna kunde bland annat sänka ner matvaror i vattnet, vilket höll dessa kalla och bidrog till att bevara ömtåliga varor.
Agora var byggt i två plan med butiker belägna längs avgränsningen mellan den övre och nedre sektionen. Mitt i detta affärsområde låg bema eller rostra, en upphöjd talartribun av vit och blå marmor med dekorativa uthuggningar. Bredvid, på det nedre planet, fanns två väntrum med marmorbänkar och mosaikgolv. Här kunde målsägare invänta sin tur att få lägga fram sin sak för en domare. Stora människoskaror kunde samlas framför bema, som därför var en utmärkt plats för offentliga anföranden.
Vid ett tillfälle sammangaddade sig judiska motståndare i Korint mot aposteln Paulus och förde honom till ”domstolen” (grekiska: bema), vilken antas vara den upphöjda talartribun som just beskrivits. Där ställdes Paulus inför landshövdingen Gallio, men denne romerske styresman visade bort judarna och vägrade att låta sig bli indragen i deras kontroverser. Då grep förföljarna Sostenes, som då var synagogföreståndare, och slog honom inför domstolen. Det är möjligt att denna händelse ledde till att Sostenes omfattade kristendomen. När Paulus inleder sitt första inspirerade brev till församlingen i Korint, omnämner han nämligen ”Sostenes, vår broder”. — Apg. 18:12—17; 1 Kor. 1:1, 2.
Det måste ha gjort ett djupt intryck på de korintiska kristna, då Paulus i brev talade om för dem: ”Vi måste ju alla göras uppenbara inför den Smordes domarsäte [en form av det grekiska ordet bema].” (2 Kor. 5:10) De kunde gå till torget och se bema eller domstolen, där det var blott och bart vanliga människor som avkunnade domar. Hur mycket mer betydelsefullt var det inte att bli dömd av den förhärligade Jesus Kristus!
Nöjen och idrott
Teaterföreställningar hörde till attraktionerna i det forntida Korint. Staden hade i själva verket två teatrar, den ena stor nog att rymma 18.000 personer. Paulus gjorde därför en lättförståelig kommentar, när han sade till de korintiska kristna att apostlarna var ”ett skådespel för världen och för änglar och för människor”. — 1 Kor. 4:9.
I förbigående kan nämnas att det i närheten av den stora teatern nordväst om agora finns ett torg som är belagt med kalkstensblock. Ett av dessa har en inskription på latin som lyder: ”Erastus, prokurator och edil, lade denna stenläggning på egen bekostnad.” Man har antagit att denne Erastus var samma person som ”Erastus, stadens kamrerare”, som Paulus omnämnde, då han från Korint skrev till de romerska kristna. — Rom. 16:23, 1917.
Korint drog också till sig idrottsentusiaster. Vartannat år hölls de isthmiska spelen i närheten. Det är sannolikt att dessa infördes till ära för Poseidon (Neptunus), ty ett tempel åt denne falske gud var beläget i den södra delen av näset. Tävlingskamperna kan ha inbegripit tävlingar i musik och poesi. Men spelen bjöd också på kappkörning med vagnar, löpning, hopp, spjutkastning, boxning och brottning. Vilka ansträngningar krävdes inte av den idrottsman som ville vinna! Och vad blev hans belöning? Människors bifall och kanske en förgänglig segerkrans.
Ett lopp som gäller livet!
I sitt första kanoniska brev till de kristna i Korint använde Paulus de forntida spelen som en illustration, något som invånarna i det här området lätt kunde förstå. ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset?” frågar Paulus och fortsätter: ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det. Därtill utövar var och en som deltar i en tävlingskamp självbehärskning i allting. De gör det naturligtvis för att få en förgänglig krona [i de isthmiska spelen kunde den vara av så förgängliga material som murgröna, selleri eller persilja], men vi en oförgänglig [odödligt himmelskt liv].” För att styrka dem använder Paulus sig själv som exempel och säger: ”Därför löper jag nu inte såsom med ovisshet; jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften; utan jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” — 1 Kor. 9:24—27.
Som fallet är med så många andra forntida städer ligger det gamla Korint i dag i ruiner. Det nutida Korint är beläget fem kilometer nordöst om den gamla platsen. Den ”namnkunniga och vällustiga stad, där Österns och Västerns laster möttes”, existerar alltså inte längre. Men de som framgångsrikt önskar fullborda det kristna loppet för evigt liv kommer att finna aposteln Paulus’ råd i de båda breven till korintierna uppmuntrande, aktuella och andligen berikande. Varför inte ta din bibel, läsa dessa av Gud inspirerade brev och på så sätt fullborda din resa till det forntida Korint?
[Karta på sidan 16]
(För formaterad text, se publikationen)
GREKLAND
ATEN
KORINT
PELOPONNESOS
Egeiska havet
Korintiska viken
Saroniska bukten
Medelhavet