Kämpa en förträfflig kamp för tron

 1. Hur kunde Paulus tala med auktoritet om att kämpa för tron?

DESSA ord av aposteln Paulus till Timoteus: ”Kämpa trons förträffliga kamp”, hade verklig innebörd för Paulus. Han hade blivit förföljd av dem som hörde till hans egen ras, judarna, slagen med många slag, stenad och fängslad. Han hade upplevt skeppsbrott, faror från rövare, faror från falska bröder, sömnlösa nätter, hunger, törst, ja, alla slags prövningar och svårigheter. Under all denna press var det ytterligare en sak som åvilade honom, han måste ha ”omsorg om alla församlingarna”. (2 Kor. 11:23—28) Dessa ord av Paulus, ”kämpa trons förträffliga kamp”, var därför inte några tomma ord. Skulle du göra detsamma som Paulus gjorde för de goda nyheternas skull? Det skulle du göra, om du har samma tro som Paulus och Timoteus hade, och du skulle gripa ”fast tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad och varom du har framburit den förträffliga offentliga förklaringen inför många vittnen”. — 1 Tim. 6:12, NW.

 2. Varför behöver den tålamod, som är ålagd att lära andra, och hur visade aposteln Paulus detta särskilt genom det som han skrev?

² I sina brev till Timoteus gav Paulus anvisningar åt denne åt Gud överlämnade unge kristne att fullgöra sina åligganden såsom en sann Kristi efterföljare. Såsom en tillsyningsman och en broder måste han lära dem, med vilka han var förbunden, bara den sunda läran, som han hade mottagit från Guds ord. Han fick inte vara full av fåfängligt tal eller av sina egna uppfattningar. Timoteus kände sanningen, och det var sanningen han måste lära ut, ingenting annat. Detta undervisande skulle ta tid och kräva tålamod, eftersom Guds folk inte är de världsligt visa, de högt intelligenta, utan snarare enkla och ödmjuka människor. Det var detta Paulus skrev till korintierna: ”Icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud — ja, det som ingenting var — för att han skulle göra det till intet, som någonting var. Ty han ville icke, att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.” (1 Kor. 1:26—29) Bland dessa icke utbildade, icke inflytelserika och fattiga människor skulle Timoteus uppbygga tron och sedan hjälpa dem därhän att de skulle kunna frambära den ”förträffliga offentliga förklaringen inför många vittnen”. Utför du detta slag av kristen verksamhet? Det borde du göra!

 3. Vad visar bibeln med avseende på dem som utvalts att utföra Jehovas verk?

³ Av Guds eget ord ser vi att det inte var de högt bildade i världen och de mest framträdande människorna som blev kallade. Se på några av dem som Guds Son utvalde: fiskare, skatteindrivare, män som de skriftlärda och fariséerna föraktade. När vanliga rättstjänare sändes av översteprästerna och fariséerna för att gripa Jesus och föra honom till dem, kom de tillbaka utan Jesus, och rättstjänarna sade: ”Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar.” Då svarade fariséerna: ”Haven nu också I blivit förvillade? Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna?” (Joh. 7:45—48) Inte ens dessa människor, som hade stor vishet och hög bildning, som hade de hebreiska skrifterna till hands i rullar, män som man antog vara Guds representanter, hade någon tro på Guds Son. De argumenterade som så att inga rådsherrar eller fariséer hade satt tro till honom. Har förhållandena ändrats mycket i våra dagar? Vilka är det som visar sig vara de sanna kristna?

 4. Vilka är det därför förnämligast som utvalts till att utföra Jehovas verk i våra dagar?

⁴ Se dig omkring i världen. Granska nationernas styresmän sedan första världskriget började år 1914. Betrakta kejsar Vilhelm i Tyskland, en så kallad kristen, som strävade efter världsherraväldet; Adolf Hitler, en katolsk tysk diktator, som undertecknade ett konkordat med påven år 1933; och Mussolini, som med katolska kyrkans välsignelse invaderade Etiopien. Har dessa diktatorer handlat som sanna kristna? De gick ju i kyrkan, eller hur? Men tror du att Gud kallade dessa människor till att bli medarvingar med Kristus Jesus? Intog dessa härskare sina ställningar ”med Guds nåde” och vandrade i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, fotspår? Han utvalde inte rådsherrar eller fariséer som en helhet till att bli hans efterföljare, eller hur? Det verkar inte som om han valde dem i våra dagar. Jesu trogna efterföljare, Petrus, Johannes, Matteus och andra, hörde inte till den härskande klassen. Paulus var visserligen en omvänd farisé, men hur sanna var inte hans ord att ”icke många mäktiga” blev kallade! Dessutom säger Jakob följande i denna sak: ”Gud utvalde dem som äro fattiga vad världen angår till att vara rika i tro och arvingar till riket, vilket han lovade åt dem som älska honom, icke sant?” (Jak. 2:5, NW) Människor som försöker vandra som kristna bör hålla dessa skriftställen i minnet och vandra i ödmjukhet och visa kärlek till sina medmänniskor.

 5. Hur kämpar den som är rik i fråga om denna världens goda en hård kamp för tron?

⁵ Vad måste man göra för att kämpa en förträfflig kamp för tron, om man är en man inom politiken, handelsvärlden eller religionen? Om någon rik och mäktig kommer till kunskap om sanningen och förklarar sig vara en sann kristen, må han då hörsamma Paulus’ allvarliga ord, som han skrev till Timoteus: ”Bjud dem som äro rika i den närvarande tingens ordning att icke vara högmodiga och att icke bygga sitt hopp på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som en förträfflig grundval för framtiden, så att de må få ett fast grepp om det verkliga livet.” (1 Tim. 6:17—19, NW) Rika människor bör hjälpas att komma till insikt om att livet i den nuvarande onda världen är övergående och att det inte är förrän någon överlämnar sitt liv åt Jehova Guds tjänst och vandrar i Kristi Jesu fotspår och predikar de goda nyheterna om Guds rike, som han får ”ett fast grepp om det verkliga livet”. Jesus sade: ”Vemhelst som önskar frälsa sin själ [sitt liv] skall mista den; men vemhelst som mister sin själ [sitt liv] för min och de goda nyheternas skull skall frälsa den.” (Mark. 8:35, NW) Att vara en trogen kristen betyder inte att vara medlem av en församling, som har en fin byggnad. Att vara en kristen betyder att leva som en sådan i överensstämmelse med Guds ord och frambära ”den förträffliga offentliga förklaringen inför många vittnen”. Gör du det? Om du inte gör det, så kan du göra det! Det kräver tro och mod att göra det, men det kan göras och det görs av dem som verkligen älskar Jehova Gud och hans rike.

Ta på dig ansvar

 6. Hur fullgjorde Jehovas tjänare under det första århundradet sitt åliggande som vittnen?

⁶ Jehovas vittnen världen runt har ett ansvar att hjälpa varje kristen och varje människa av en god vilja, som söker sanningen och rättfärdigheten, att ”kämpa trons förträffliga kamp” och gripa ”fast tag om det eviga livet”. (1 Tim. 6:12, NW) Hur hjälper Jehovas vittnen människor att finna detta slags tro att kämpa för? Först måste en individ höra de goda nyheterna. Men för att han skall kunna få höra dem, måste det finnas en predikare. (Rom. 10:13—15) På Kristi tid lyssnade lärjungarna på sin Mästare och blev sedan lärda att gå från hus till hus. Jesus sade: ”Sägen till dem: ’Guds rike är eder nära.’” (Luk. 10:9) Hans lilla skara av sjuttio trogna efterföljare måste ha använt många timmar till att tala om Guds rike med individer, som de aldrig förut hade träffat. Men detta var Guds vilja. Sedan den heliga anden på pingstdagen hade kommit ned över de 120 människorna i en sal i övre våningen, talade Petrus till tusentals intresserade människor, och det var 3.000 som ”togo emot hans ord” och överlämnade sina liv åt Jehovas tjänst genom hans Son, Jesus Kristus, och blev döpta. De blev sanna kristna, och de ”höllo fast vid apostlarnas undervisning”. (Apg. 2:41, 42) De måste ha gått till alla hemmen i Jerusalem på kort tid, och därifrån återvände de till sina hem efter pingsten för att skingras utöver landet, där ytterligare tusenden hörde de goda nyheterna och kom in i den kristna församlingen. Den sanna tjänsten i Kristi efterföljelse hade börjat!

 7. Varför håller Jehovas vittnen reda på den tid de använder till att tala om Guds rike, och hur mycken tid använde de under tjänsteåret 1962 till att tala med folk om dessa viktiga nyheter?

⁷ På den tiden, när Kristi lärjungar predikade de goda nyheterna, fördes det inte någon statistik över den tid som användes i predikoverket. Men för att Sällskapet Vakttornet i våra dagar skall veta var predikoverket har utförts, för det statistik över de timmar som Jehovas vittnen använder för att tala med folk om Guds rike. Under de tolv månaderna från 1 september 1961 till 31 augusti 1962 har Jehovas vittnen använt 142.046.679 timmar till att offentligen predika de goda nyheterna om Riket. Det är 9.351.139 fler timmar än de använde året därförut i tjänsten på fältet. Var använde de all denna tid till att predika? Se på tabellen på sidorna 114—117, så kommer du att finna en förteckning över 189 länder, protektorat, öar i havet och kolonier, där Jehovas vittnen predikade de goda nyheterna i städer, samhällen, byar, längs landsvägar, på kontor, i affärsbyggnader, var som helst, överallt, där de hade tillfälle att tala med folk.

 8, 9. a) Ange det verk som utförs av 1) pionjärer med särskilt uppdrag, 2) reguljära pionjärer, 3) församlingsförkunnare. b) Hur många tog del i varje gren av tjänsten under 1962, och vad var medeltalet förkunnare i månaden under tjänsteåret?

⁸ Vilka utförde allt detta predikande? De sanna kristna, Jehovas vittnen, män och kvinnor, unga och gamla, alla överlämnade åt att göra Jehova Guds vilja. Dessa Ordets förkunnare gick från hus till hus, och där de kunde ordna studier med folk i deras hem, gjorde de detta. De som använder 150 timmar eller mera i tjänsten på fältet varje månad kallas pionjärer med särskilt uppdrag. Några av dessa är missionärer, som har utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead. Sammanlagt tog under året i medeltal 6.934 pionjärer med särskilt uppdrag del i verket varje månad. Vidare använde 26.626 pionjärer omkring 100 timmar var i månaden till att kungöra frälsningens budskap. De arbetade på sin egen församlings distrikt eller begav sig åstad på egen hand till ställen där behovet var stort, när det gällde att förkunna de goda nyheterna, till isolerade ställen, liksom pionjärerna med särskilt uppdrag gör. Vidare har vi de kristna som har förvärvsarbeten och familjer att sörja för. De kan vara snickare, jordbrukare, kontorister eller fabriksarbetare. De kan inte ordna sin tid så att de kan använda 100 eller 150 timmar i månaden i tjänsten, men de försöker att använda minst tio timmar varje månad i den predikoverksamhet som utförs i alla delar av jorden. Det var 887.360 sådana vittnen för Jehova som arbetade flitigt i alla delar av världen. De kallas församlingsförkunnare.

⁹ Av detta kan vi se att det i genomsnitt varje månad året igenom var 920.920 olika personer, alla Jehovas vittnen, som predikade och undervisade från Guds ord och som gladde sig åt att få använda tid till att tala med andra människor om Guds rike. De älskar frid och rättfärdighet och önskar tala med andra om det.

10—12. a) Vilket nytt rekord i fråga om förkunnare nådde man? b) Vilken procent i fråga om ökning är detta? c) Varför verkar det som om det har skett en nedgång i arbetet bakom järnridån? d) Varför bör vi vara glada över det arbete som uträttats?

¹⁰ Det fanns många andra människor, som var förenade med Jehovas vittnen under året, vilka använde någon tid olika månader till att tala med andra om det underbara hoppet och om det som de hade fått lära sig från Guds ord. Några månader var det därför rekordsiffror i fråga om antalet av dem som förkunnade de goda nyheterna, och sålunda var det en eller flera gånger 989.192 olika individer som tog del i tjänsten på fältet. Vi hoppas att de fortsätter i detta storslagna verk med att förkunna om konungen och Riket.

¹¹ Medan vi är inne på detta om förkunnarna, kan det påpekas att det under tjänsteåret 1962 var 36.333 fler förkunnare ute på fältet i genomsnitt varje månad än under föregående år, det vill säga en ökning av 4,1 procent. Lägg emellertid märke till, när du granskar tabellen, att det finns tolv länder, beträffande vilka det skulle vara oklokt att visa hur många förkunnare det finns i varje land, och i dessa länder var det en nedgång med 9,6 procent. Detta beror på de sparsamma rapporterna från en del länder. Vi hoppas emellertid uppriktigt att det är bara på grund av de besvärliga förbindelserna mellan Jehovas arbetare i länderna där Jehovas vittnen måste arbeta under jorden som de tillgängliga uppgifterna gör denna rapport lägre. I ett antal länder bakom järnridån har det skett en markerad tillväxt. Om den lokala regeringen under totalitärt välde visste precis hur många Jehovas vittnen det finns i varje land, skulle den gå ännu hårdare fram mot dem.

¹² Det är också verkligen intressant att påpeka på tabellen på sidan 117 att i de 177 länderna utanför de verkligt besvärliga områdena har det blivit en ökning om 46.798 förkunnare. Detta är en ökning med 6 procent i antalet förkunnare, under det att för hela världen, när vi tar i betraktande förlusterna bakom järnridån, ökningen bara var 4,1 procent. Det har alltså skett ett utmärkt insamlande av dem som älskar sanning och rättfärdighet under tjänsteåret 1962, och det är underbart i våra ögon. Tänk på svårigheterna i Ryssland, Polen, Spanien, Portugal, Etiopien och i andra delar av jorden! På många ställen har emellertid förföljelsen mot Jehovas vittnen övervunnits och detta tack vare att de har förtröstat på Jehova Gud.

Litteraturplaceringar och bibelstudier

13, 14. Ange de intressanta förhållandena i samband med litteraturplaceringarna.

¹³ Dessa trogna kristna, som går från hus till hus, predikar inte bara med sina läppar, utan placerar också biblisk litteratur till folk, så att de bättre skall kunna förstå Guds ord. Under de tolv månaderna 1962 placerade Jehovas folk 4.680.233 biblar och böcker och 11.664.763 småböcker i 189 olika länder på 158 språk. Kristus Jesus påbjöd: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Han förutsade detta arbete, som Jehovas vittnen skulle utföra och nu utför.

¹⁴ Andra publikationer, som Jehovas vittnen använder till att sprida de goda nyheterna om Guds rike, är tidskrifterna Vakttornet och Vakna! De tecknade vid vittnandet från hus till hus 1.386.404 nya prenumerationer. Detta var 63.709 fler prenumerationer än de erhöll året dessförinnan. Du har kanske ofta sett Jehovas vittnen stå i gathörnen och erbjuda tidskrifterna Vakttornet och Vakna! till dem som går förbi eller de har kanske besökt dig i ditt hem eller i din affär och erbjudit dig dessa tidskrifter. Genom detta arbete har de spritt 112.788.689 lösnummer av Vakttornet och Vakna! Vakttornet trycks på 65 språk, Vakna! på 25 språk.

15, 16. Visa vad som uträttades i fråga om bibelstudier och offentliga föredrag.

¹⁵ Guds kristna tjänares arbete upphör inte med placerandet av biblisk litteratur. Jehovas vittnen går tillbaka till folks hem och erbjuder sig att besvara deras bibliska frågor. Många människor är villiga att låta Jehovas vittnen besöka dem regelbundet, så att bibelstudier kan ledas i deras hem. Varje vecka ledde Jehovas vittnen 654.210 olika bibelstudier världen utöver. Vilket utomordentligt sätt att hjälpa en familj, fadern, modern och barnen, såväl som grannar, som kan komma på besök! Vilken ändrad syn på världsförhållandena får inte de som studerar Guds profetiska ord! Genom sådana studier kan familjerna ”kämpa trons förträffliga kamp”.

¹⁶ Jehovas vittnen gav inte bara villigt ut av sina pengar för att färdas till olika delar av sitt distrikt för att predika och leda bibelstudier, utan de olika ortsförsamlingarna av Jehovas vittnen använde hundratusentals kronor till att anordna offentliga föredrag i alla olika delar av världen. De ordnade 793.136 offentliga föredrag. Vid slutet av året fanns det 22.166 församlingar av Jehovas vittnen uppdelade på 1.725 kretsar. Kretsarna var sammanförda i 209 områden. Regelbundna besök görs av krets- och områdestjänare, som förordnats av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, hos var och en av dessa församlingar, för att de skall få hjälp med sina problem och med sin tjänst.

Andra intressanta fakta

17. Vilket arbete i fråga om produktion utfördes av Betelfamiljerna i olika delar av världen?

¹⁷ Vid de 87 avdelningshemmen och -expeditionerna, som upprättats i de större länderna i världen, finns det en arbetsstyrka på 1.423 Ordets förkunnare. Förutom att de skötte Betelhemmen och Sällskapet Vakttornets kontor, hade de privilegiet att trycka och sända ut 6.438.898 inbundna böcker och biblar, 15.871.445 broschyrer och småskrifter, 100.361.485 lösnummer av Vakttornet och 90.658.305 lösnummer av Vakna! Många av medlemmarna i dessa Betelfamiljer har glatt sig åt umgänget med församlingstjänarna i sitt land, när dessa gick igenom Skolan i Rikets tjänst vid avdelningsexpeditionen. Denna fyra veckor långa skolning och repetitionskurs har hjälpt tillsyningsmännen i församlingarna att få en klarare uppfattning om sina plikter och åligganden gentemot Jehovas får, som anförtrotts i deras vård.

18, 19. a) Hur många var med när Åminnelsen firades, och hur många tog del av emblemen, bröd och vin? b) Vad bör vi alla komma ihåg, fastän 69.649 blev döpta?

¹⁸ En gång om året firar alla Jehovas vittnen jorden runt en mycket viktig högtid. Detta sker på aftonen av årsdagen för vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, död. Till minne av honom samlades alla Jehovas vittnen till Åminnelsen, som av somliga kallas nattvarden, vilken Jesus höll med sina lärjungar. Vid detta möte på aftonen den 17 april 1962 var 1.639.681 personer närvarande. Av de närvarande tog 12.714 del av emblemen, bröd och vin, som symboliserar Kristi Jesu kött och blod; och dessa 12.714, som tog del av emblemen, angav för andra att de hörde med till Kristi smorda kropp, de återstående av kvarlevan på jorden. Detta betyder att 570 färre än föregående år tog del av emblemen, ty under året slutade så många sin jordiska vandring i döden.

¹⁹ Under det att kvarlevan av Kristi kropp blir mindre, ökar den stora skaran av ”andra får”, som Jehova Gud genom sin Son, Kristus Jesus, församlar ur alla nationer, folkslag och tungomål. Dessa har också liksom kvarlevan, som hade överlämnat sitt liv åt Guds tjänst, symboliserat sitt överlämnande åt Guds tjänst genom dop i vatten. Det var 69.649 individer som gjorde detta. Att en sådan stor skara blev döpt bara på ett år lägger ett allvarligt ansvar på dem som redan är i sanningen. Det påminner oss om vad Paulus sade till Timoteus: ”Kämpa trons förträffliga kamp, grip fast tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad och varom du har framburit den förträffliga offentliga förklaringen inför många vittnen.” (1 Tim. 6:12, NW) Det är här som ansvaret faller på Guds tjänare. Dessa nyintresserade människor, som har hört sanningen och som har visat uppskattning, börjar i tjänsten med att predika de goda nyheterna, men ibland svalnar de. Deras intresse avtar. Det var därför som Paulus rådde den unge tillsyningsmännen Timoteus att kämpa trons förträffliga kamp. Eftersom han var en tillsyningsman, skulle han naturligtvis hjälpa många andra att göra detsamma.

20. Hur får man ett ”fast tag om det eviga livet”, och hur hjälper man andra att få det?

²⁰ Å andra sidan är det inte bara tillsyningsmännens ansvar att hjälpa människor att förbli kristna och stanna kvar inom Jehovas synliga organisation. Det är alla kristnas ansvar inom Jehovas synliga organisation att hjälpa varandra. Det är sant att vår kärlek ägnas Gud, och Jesus sade att vi bör älska Jehova, vår Gud, med hela vårt hjärta och sinne, vår själ och vår kraft. Men han sade också att vi bör älska vår nästa såsom vi älskar oss själva. Om vi verkligen gör det, då måste vi såsom kristna älska och hjälpa vår nästa att kämpa en förträfflig kamp för tron. Varför bör de kristna önska göra detta? Jo, så att de kristna i likhet med Paulus skall kunna säga: ”Jag ... avhöll mig [icke] från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” (Apg. 20:20, NW) De kristna kan aldrig få ett ”fast tag om det eviga livet”, om de inte tjänar Gud på allt sätt dag efter dag. Därför är det nödvändigt för dem att hjälpa varandra, särskilt i dessa farliga tider, dessa dagar som är svåra att komma till rätta med, dagar när varje mans hand är lyft mot hans nästa, dagar när det största antalets kärlek skulle svalna, dagar när omoraliskheten är tydligt uppenbar. Det var därför ett utmärkt råd Paulus gav Timoteus. Varje kristen bör hjälpa sin broder att ”kämpa trons förträffliga kamp” och gripa ett ”fast tag om det eviga livet”. Detta är i full överensstämmelse med den årstext Jehovas vittnen har valt för 1963: Hav tro, varigenom själen bevaras vid liv. (Hebr. 10:39, NW) Med dessa tankar i sinnet hoppas vi att inte bara de som nu är Jehovas vittnen skall bevara ett fast grepp om det verkliga livet, utan att också hundratusentals andra, ja, millioner andra människor, som söker efter ljuset, skall finna det, om det behagar Gud. Att föra dem till ljuset är det stora ansvar som vilar på Jehovas vittnen. De måste föra sanningen och ljuset från Guds ord till jordens ändar. Detta kommer de att göra genom Jehovas oförtjänta godhet ända fram till slutet på denna tingens ordning. Jesus har förklarat att det skall ske. Han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

[Tabell på sidorna 114—117]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1962

(Se publikationen)