Kännetecknet kärlek
”Därigenom skola alla veta att ni äro mina lärjungar, om ni hava kärlek inbördes.” — Joh. 13:35, NW.
1. Kan man påstå att kärleken är evig? Varför?
”KÄRLEKEN är evig.” Den vigselring, som Abraham Lincoln gav sin brud, hade denna inskrift. Vilken innebörd de lade i denna sats är oviss, men dessa ord innehåller en grundsanning. ”Gud är kärleken”, heter det i 1 Johannes 4:8, och Gud har alltid funnits till. ”Hans år äro flera, än någon kan utrannsaka.” (Job 36:26) Jehova och egenskapen kärlek har alltså funnits till i det ändlösa förflutna. I evighet skall kärleken dessutom finnas till, ty Gud själv är utan begynnelse och utan slut. — Ps. 90:1, 2; Upp. 10:6; Hab. 1:12.
2. Hur är det möjligt för de kristna att visa kärlek? Hur länge kommer trogna kristna att kunna ådagalägga kärlek?
2 Människan, som skapades till Guds avbild, äger egenskapen kärlek. (1 Mos. 1:26) Det är förstås inte alla människor som ådagalägger denna egenskap i sitt dagliga liv. Men de kristna låter sig ledas av Guds ande. De visar verkligen kärlek, ”ty Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den heliga anden, som blev oss given”. (Rom. 5:5, NW) Ja, de kristna ser fram emot möjligheten att vinna evigt liv, och fördenskull kommer de, om de förblir evigt trogna mot Gud, att i evighet kunna ådagalägga sann kärlek. Men den kärlek, som de ger prov på, får dem att nu framstå i skarp kontrast till denna kärlekslösa, gamla värld, och den vittnar om att de är Kristi efterföljare.
3. a) Vilken egenskap kännetecknar Kristi lärjungar, och vilket vittnesbörd avgav Tertullianus om att den utmärkte de första kristna? b) På vilket sätt har Jehovas vittnen förbundit sig att visa broderskärlek?
3 ”Därigenom skola alla veta att ni äro mina lärjungar”, sade Jesus, ”om ni hava kärlek inbördes.” (Joh. 13:35, NW) Kärleken genomsyrade de första kristnas inställning och handlingssätt. De första kristnas liv var så äkta att de bland hedningarna framför allt var kända för sin broderliga kärlek. I sitt verk Apologeticus citerar Tertullianus sådana världsligt inställda människors ord: ”’Se’, säger de, ’hur de älskar varandra ... och hur de är redo att dö för varandra.’” Samma broderliga kärlek förmärks bland Kristi sanna efterföljare i våra dagar; den är ett kännetecken på dem. Inför hela världen med dess oro och kärlekslöshet antog många tusen Jehovas vittnen vid den internationella sammankomsten ”Guds vilja”, som hölls år 1958, en resolution, som bland annat tillkännagav följande: ”Vi har bildligt talat smitt våra svärd till plogbillar och våra spjut till vingårdsknivar, och fastän vi är av så många olika nationaliteter, kommer vi inte att lyfta svärd mot varandra, ty vi är kristna bröder och medlemmar av en och samma Guds familj, och inte heller vill vi mera lära oss att kriga mot varandra, utan vi skall vandra på Guds vägar i frid, endräkt och broderskärlek.” Deras handlingssätt har stämt överens med deras fasta beslut och har varit i harmoni med Paulus’ förmaning: ”Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek.” (Rom. 12:10) Den kärlek, som Jehovas vittnen hyser för varandra, är ett kännetecken på att de är Kristi efterföljare. Men kan de också i andra avseenden jämföras med de första kristna?
Bevis på broderlig kärlek
4. Nämn en sak som uppenbarar att det har funnits ett kärlekens band mellan kristna i flydda tider och att det finns ett sådant i våra dagar.
4 På många mer eller mindre framträdande sätt visade de första kristna att de hade verklig kärlek till varandra, att de hade omtanke om varandra. När Petrus, Paulus eller Johannes till exempel skrev inspirerade brev till medtroende, sände de då inte personliga kristna hälsningar till dem? Jo, men hur var det med de andra? Vi svarar: De kristna i Rom, i Korint, i Filippi och på andra håll fick de av Gud ledda brevskrivarna att ta med kärleksfulla hälsningar från dem till medtjänare för Gud i andra delar av världen. (Rom. 16:21—23; 1 Kor. 16:19—21, 24; Fil. 4:21, 22; 1 Petr. 5:13; 3 Joh. v. 15) Allt detta uppenbarar att det fanns ett kärlekens band mellan de första kristna. Men det var inte olikt det band som finns mellan Jehovas vittnen i våra dagar. Hur ofta har inte uttryck för deras kristna kärlek och deras varma hälsningar förmedlats från den ena församlingen till den andra, ja, över oceanerna, runt jorden! Liksom i forna dagar har de kristna i vår tid intensiv kärlek till varandra, det är visst och sant. — 1 Petr. 1:22.
5. a) Vad menar somliga att ”kärleksmåltiderna” var? Måste man hålla sådana gästabud? b) Vilka tillfällen erbjuds de kristna i vår tid att träffa samman i kärlek?
5 Bland de första kristna höll man stundom vad man kallade ”kärleksmåltider”. (Jud. v. 12) Det finns ingen beskrivning av dem i bibeln. Men några påstår att det var tillfällen då kristna som hade det gott ställt i materiellt avseende höll gästabud, till vilka deras fattiga trosfränder blev inbjudna. De faderlösa, änkorna, de rika och de mindre lyckligt lottade njöt tillsammans av ett dignande bords rätter i en broderlig atmosfär. Dessa ”kärleksmåltider” tycks ha varit gängse även bland de avfälliga kristna, till dess de på grund av åtföljande missförhållanden fullständigt slopades. Vi kan emellertid vara vissa om att vilken karaktär dessa fester bland de sanna första kristna i allmänhet än hade, så präglades de av broderlig kärlek. Var de kristna pliktiga att hålla sådana gästabud? Skriften säger inte att de var det, och därför har sådana ”kärleksmåltider” inte återupplivats bland de sanna kristna i våra dagar. Men nu i vår tid ges det vid Jehovas vittnens konvent tillfälle för andliga bröder och systrar att träffa samman i kärlek för att bokstavligen äta måltider tillsammans i sammankomstens cafeteria och i all synnerhet för att gemensamt ta del av den rikliga andliga födan. — Mal. 3:10.
6. a) Beskriv mötena bland de första kristna. b) Vilket dubbelt gagn hade de kristna av sin samvaro?
6 De första kristna höll församlingsmöten, och när de samlades uppmuntrade de varandra. (Hebr. 10:24, 25) Deras samvaro vid dessa tillfällen var trivsam och mycket gagnelig. Tertullianus, som omvändes till kristendomen omkring år 190 e. Kr., har skrivit följande om de kristna på hans tid: ”Vi kommer tillsammans till möten och i församlingar för att nalkas Gud i bön. ... Vi kommer tillsammans för att läsa Guds böcker.” De första kristna insåg värdet av att komma tillsammans till möten såväl som vid andra tider och tillfällen, det kan vi vara vissa om. Vad skulle till exempel de kristna i Korint ha fått vara med om, ifall de hade umgåtts med de många omoraliska invånarna i den staden? Om Korint heter det i The Encyclopædia Britannica: ”De av självsvåld och sinnlighet präglade traditioner, som hörde samman med dyrkan av Afrodite, ... ökade den naturliga benägenhet för ogudaktighet och ett lättfärdigt lyxbetonat liv, som hör en stor stad till.” (11:e upplagan, band 7, sidan 151) Sådant var tillståndet i Korint på Paulus’ tid. De sanna kristna där i staden, vilka handlade vist, tog säkert Paulus’ inspirerade ord till hjärtat: ”Faren icke vilse: ’För goda seder dåligt sällskap är fördärv.’” (1 Kor. 15:33) De höll fast vid ett kristet umgänge, och detta medförde dubbelt gagn. Det tjänade till skydd och skapade dessutom otvivelaktigt en varm familjeanda präglad av broderlig tillgivenhet bland dessa första kristna.
7. a) Varför bör de kristna ge akt på sitt umgänge i denna tid? Vad kommer ett gott sällskap att frambringa inom den kristna församlingen? b) Vilka förslag ges om nyttig sysselsättning när de kristna träffar samman på bjudningar?
7 I våra dagar kommer Jehovas kristna vittnen tillsammans regelbundet till möten i församlingen för att begrunda Skriften. Därigenom bistår och uppmuntrar de varandra. Och eftersom de lever i en värld som är genomsyrad av omoraliskhet, ger de akt på sitt umgänge. Dåligt sällskap fördärvar goda seder, men gott sällskap skapar goda seder. Sådant sällskap tjänar till skydd och frambringar en sådan otvungen anda i den kristna församlingen i våra dagar som kännetecknar en lycklig familj. När de kristna träffar samman då och då, t. ex. vid en bjudning, bör de tala om sådant som är uppbyggande. Varför skulle de, när de hälsar på hos varandra, ägna all uppmärksamhet åt TV-apparaten? Varför inte berätta erfarenheter, lösa levande charader, som anspelar på bibliska händelser, eller idka biblisk frågesport? Gifta par, gamla och unga, och deras barn tycker kanske att det är roligt att tillbringa en kväll tillsammans då och då. Det är bra! Vilket utmärkt tillfälle erbjuder inte ett sådant sammanträffande att studera Guds ord tillsammans, kanske såsom en förberedelse till veckans Vakttornsstudium i församlingen! Skulle inte det vara roligt? Jo, naturligtvis! Och det skulle dessutom bidra till att de närvarande drogs närmare samman i kristen kärlek. Se framför allt till att dessa sammanträffanden inte urartar till beklagliga tillställningar som drar vanära över Gud! — 1 Kor. 10:31; Ef. 5:3—5.
8. a) Vilken faktor bidrar till den broderliga kärleken och den varma, otvungna atmosfären bland Jehovas vittnen? b) Beskriv en händelse, som Paulus var med om och som utvisar huruvida de kristna har broderlig kärlek eller inte.
8 Det finns en annan faktor, som bidrar till den broderliga kärleken och den varma, otvungna atmosfären bland de kristna. Vad är det? Alla Jehovas tjänare beder till honom, den ende sanne Guden. Var de än bor på jorden, stiger deras tankar och röster upp till den ende himmelske Fadern i bön till honom. Det är inte underligt att det råder endräkt bland dem! (Ef. 4:4—6) De beder på ett enhetligt sätt, genom Kristus, om sådant som Gud finner behag i. (Joh. 14:6, 14) Fördenskull hyser de en sådan fast tillförsikt som kommer till uttryck i dessa ord: ”Om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.” (1 Joh. 5:14) Våra dagars kristna tänker ofta på varandra i sina böner, såsom de första kristna gjorde. (Kol. 1:9; 2 Tess. 1:11; 2 Kor. 9:14; Fil. 1:3—5; Filem. v. 4; Rom. 1:9, 10) Det stannade inte vid att Paulus nämnde sina medtroende i sina böner, utan han bönföll dem med rätta: ”Bed ständigt för oss.” (Hebr. 13:18, NW; 2 Kor. 1:11; Rom. 15:30) I likhet med nutidens kristna förenade sig naturligtvis de troende under första århundradet i bön till Gud, när de kom tillsammans. Vid ett tillfälle till exempel, då Paulus i Miletus träffade samman med de äldre männen i församlingen i Efesus, ”föll han ned på sina knän och bad med dem alla”. Lägg nu märke till den djupa kärlek som kom till uttryck. Skildringen fortsätter: ”Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt; och mest sörjde de för det ordets skull, som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte.” Visar de kristna broderlig kärlek? Denna händelse svarar ett vältaligt ja! Med vilken innerlighet visade inte dessa kristna tillsyningsmän sin kärlek till den trogne aposteln Paulus! — Apg. 20:16—18, 36—38.
Kärleken triumferar över lidandet
9. Vilken kärlek satte de första kristna främst? Vilken tillförsikt hade de?
9 Tack vare kärlek och bön bevarade de första kristna sin enhet och förblev starka och ståndaktiga trots förföljelse och påfrestningar. Ja, de gjorde rentav kärleken till ett böneämne, då de vände sig till Jehova. Lägg märke till Paulus’ ord till filipperna: ”Ty Gud är mitt vittne, hur jag trängtar efter eder alla med den ömma tillgivenhet som Kristus Jesus hyser. Och detta är vad jag ständigt beder om: att eder kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning.” (Fil. 1:8, 9, NW) Att kärleken i sanning överflödade bland de trogna kristna under första århundradet är obestridligt. Men hade de större omtanke om sin familj och sina vänner än om sin ståndaktighet i att göra Guds vilja? Nej, visst inte! Framför allt annat satte de kärleken till Gud. I denna sin kärlek var de villiga att ge själva livet för att bevara sin trohet, om förhållandena skulle kräva att de gjorde ett sådant offer. Det var visst inte lätt för dem att bevittna hur älskade medkristna bragtes om livet på olika grymma sätt eller att motse ett sådant öde för egen del. Men under allt det som dessa första kristna utstod hade de den tillförsikten att deras bröder älskade dem och framför allt att de var föremål för sin trofaste Guds, Jehovas, kärlek, som betyder mer än något annat.
10. Vilken verkan fick Roms brand år 64 e. Kr. för de kristna?
10 Folket i gemen höll Nero ansvarig för Roms brand år 64 e. Kr. Nero sökte i sin tur få skulden överflyttad på de föraktade kristna. Så säger Tacitus i sina Annaler: ”Nero fortfor med sina vanliga påfund. Han fann en hop slödder, som förmåddes erkänna sig skyldiga, och på dessa mäns vittnesbörd blev ett antal kristna dömda, men inte därför att det klart bevisats att de hade satt staden i brand utan snarare på grund av deras tjurskalliga hat mot hela mänskligheten. De dödades med den mest utstuderade grymhet, och Nero ökade deras lidanden med begabberi och hån. Somliga höljdes i vilddjurshudar för att sedan slitas sönder av hundar; andra korsfästes; ett stort antal brändes levande, och många andra, som beklätts med något lättantändligt material, satte man eld på, när dagen led mot sitt slut, för att de skulle tjäna såsom facklor under natten.”
11. Vilken kärlek kunde de trogna kristna inte gå miste om? Hur uttryckte sig Paulus om detta? Hur förhåller det sig med de kristna i våra dagar?
11 Detta är bara ett exempel på den fruktansvärda förföljelse som det första århundradets efterföljare till Kristus fick utstå. Men även om dessa trogna kristna fick lida och dö, så kunde de tack vare sin oförskräckta kärlek till Gud inte gå miste om Guds kärlek till dem. På dem, såväl som på deras bröder och systrar i den kristna familjen nu på 1900-talet, är de ord tillämpliga som Paulus skrev till de troende i Rom omkring åtta år före den stora branden: ”Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller herradömen eller ting som äro här nu eller ting som skola komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 8:38, 39, NW) Också i våra dagar får de kristna lida. Men även om de röner motstånd i hemmet, även om de försmäktar i fiendens fängelser, även om de lever ett liv i svåra umbäranden i något sibiriskt slavarbetsläger, även om de utsätts för brutal behandling av sina förföljare, så nås de från jordens alla hörn av den kärlek som deras medtjänare för Jehova hyser för dem, och från himmelen kommer Guds osvikliga kärlek till dem. Inte ens död i trohet kan skilja dem från Guds kärlek. Vilken motståndare skulle väl kunna triumfera över allt detta? — Matt. 10:28.
12. Hur betraktar de kristna varandra? Vad sade Tertullianus om detta?
12 Det är emellertid inte bara under förföljelsens svåra stunder som de kristna har omtanke om varandra och visar kärlek till varandra. I det dagliga livet, under alla förhållanden, ger de uttryck åt ömsesidig kärlek, åt broderlig tillgivenhet. De första kristna betraktade varandra såsom bröder och systrar. (Apg. 9:17; 21:20; 1 Kor. 1:1; 16:12; Rom. 16:1; Jak. 2:15; Hebr. 13:23) Tertullianus talade om de icke troendes harm gentemot de kristna på hans tid och sade: ”Ja, deras harm gentemot oss, därför att vi använder ordet ’bröder’ ibland oss, kan i själva verket, såvitt jag förstår, bara härröra från det förhållandet att bland dem allt som går under namn av släktskap, när det blir fråga om tillgivenhet, är oäkta och hycklat.” Såsom det var i kristendomens tidiga skede, så är det nu. Kristi sanna efterföljare betraktar varandra såsom bröder och systrar. De visar respekt för sina medkristna, vare sig de är gamla eller unga. (1 Tim. 5:1, 2) Bland dem finns det inte några barriärer därför att de är av skilda nationaliteter eller raser. De har verkligen ”intensiv kärlek till varandra”. — 1 Petr. 4:8, NW.
Hur kärleken uppbygger
13. a) Hur visar en kristen äkta man kärlek? Vad blir följden? b) Vad drar en kristen äkta man försorg om?
13 ”Kärleken uppbygger”, skrev Paulus. (1 Kor. 8:1) Låt oss nu undersöka hur den gör detta. I hemmet visar den kristne äkta mannen såsom familjens huvud exemplarisk kärlek, dygd och andlighet. Om han ådagalägger kärlek till rättfärdigheten, lever han ett ärbart liv. Han är inte oärlig och fördenskull ett dåligt föredöme för sin hustru och sina barn. Om han har verklig kärlek till Jehova och de rätta principerna i Guds ord, kommer han att vara inriktad på andliga ting. Hans uppfattningar och beslut kommer att grunda sig på bibelns bud och principer. En andlighetens atmosfär kommer bokstavligen att omge hans familj. En kärleksfull äkta man visar sin hustru hänsyn och har omtanke om henne. Han fäller inte några förklenande omdömen om henne, såsom en del världsligt sinnade män gör med avseende på sina hustrur, ja, till och med offentligt. En kristen man söker i stället uppbygga sin hustru. Han berömmer henne, när hon har lagat en god måltid och vid andra tillfällen. Han tänker på hennes fysiska handikapp, söker hennes välfärd och strävar efter att hjälpa henne att hålla jämna steg med honom i andligt avseende. Han kommer inte att vara så upptagen av att förbereda tal och föredrag, ta del i förkunnartjänsten, fullgöra andra teokratiska plikter och av att göra andra saker att han försummar sin hustru och sina barn på ett kärlekslöst sätt. Med osviklig kärlek kommer han att dra utmärkt försorg om både materiella och andliga ting. — 1 Tim. 5:8; Ef. 5:25—29.
14. Hur kan en kristen tillgodose sin familjs andliga behov? Vilken verkan kommer detta att få?
14 Hur kan en kristen äkta man och familjefar tillgodose sin hustrus och sina barns andliga behov? Han kan till exempel planera och genomföra ett rimligt, praktiskt program för familjestudium. Vad kan väl vara underbarare och mera uppbyggande i ett hem än att familjen regelbundet kommer tillsammans i hemmets lugna avskildhet för att studera Guds ord. En sådan vana är verkligen i överensstämmelse med Skriftens förmaning. (5 Mos. 6:4—9; Ef. 6:4) Familjestudium av bibeln och kristna publikationer jämte bön bidrar till en gemenskap, som medför sann lycka. Kärleken kommer att överflöda, och sann glädje kommer att råda i en sådan familj.
15. Hur kan en kristen hustru ådagalägga sin kärlek?
15 En kärleksfull hustru är hängiven och lojal. Om hon är en sann kristen, hörsammar hon Paulus’ råd: ”Ja, såsom församlingen visar undergivenhet för Kristus, så må hustrur också vara sina män undergivna i allting. Hustrun [bör] hava djup respekt för sin man.” (Ef. 5:24, 33, NW) När en god hustru med flit och omsorg sköter göromålen i hemmet, bevisar hon sin kärlek. Hon gör också detta genom att samarbeta med mannen i att fostra barnen. När föräldrarna samarbetar häri, tillväxer kärleken. Den börjar genomsyra hemmet, och familjens andliga intressen blir tillgodosedda. — Ords. 31:10—31.
16. På vilka sätt kan kristna barn uppbygga sina föräldrar? Hur kan de visa att de älskar Gud och har respekt för hans ord?
16 Men barnen kan också i kärlek uppbygga sina föräldrar. De kan utföra sysslor, som föräldrarna ålägger dem. De kan vara till hjälp och därigenom visa kärlek. Och hur glada blir inte föräldrarna, om barnen har sina biblar och kristna publikationer i ordning för det regelbundna familjestudiet! Barnen kan visa hur mycket de älskar Jehova genom sin lydnad för föräldrarna. Genom denna lydnad visar de att de älskar och respekterar Gud och hans ord. Lyd fördenskull detta råd: ”Barn, var lydiga mot edra föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” — Kol. 3:20, NW.
17. a) Vad gör kärleken med avseende på de kristna mötena? Varför? b) Hur bör vi handla om någon går förbi oss utan att säga något till oss, när vi är med på ett möte?
17 Kärleken uppbygger också inom församlingen. Den drar oss till mötena och får oss att ta del i dem. Varför det? Därför att det är vid mötena som vi kan skärpa varandra andligen talat. Vår närvaro är uppmuntrande för andra. Våra inlägg styrker och uppbygger dem. (Ords. 27:17; Pred. 4:9—12; Matt. 18:20) Men när vi är på ett möte i församlingen, kanske någon går förbi oss utan att säga något till oss. Tar vi då snabbt anstöt, eller kommer vi att visa kärlek? Brodern kanske har ett viktigt problem att tänka på. Han är kanske helt uppslukad av det. Vad är det då som han behöver? Säkert inte din kyla utan din värme, din kärlek. Var kärleksfull och förstående. Hur mycket bättre är inte det än att tänka och tala illa om bröderna! — Kol. 3:12, 13.
18. Måste vi ha det mycket gott ställt materiellt sett för att kunna visa gästfrihet? Hur kan vi bygga upp andra genom att vara gästfria?
18 Vi kan också visa kärlek genom att ge materiellt bistånd, om våra bröder är i behov därav. Vi kan ådagalägga kärlek genom att vara gästfria. Men vi behöver inte nödvändigtvis ha det mycket gott ställt för att kunna visa gästfrihet. Tänk på hur stort värde en människa som lider för att hon är en kristen sätter på litet andlig gemenskap. Vi bör inte lägga oss i saker av rent personlig natur. Vi kan berätta uppmuntrande erfarenheter och tala om de välsignelser från Gud som vi nu får och som vi förväntar framdeles. Man behöver inte ha några pengar för att kunna ge av sig själv på detta sätt. Men härigenom visar vi kärlek till vår broder — och vad kan väl vara värdefullare? Vidare finns det de som är svaga andligen. Genom att vi visar kärlek, kan vi i deras hjärtan väcka större uppskattning för de privilegier de har. Vi kan kanske studera bibeln och kristna publikationer med dem eller öva dem i förkunnartjänsten. Ge fördenskull akt på de tillfällen som erbjuds dig att fortsätta att visa broderlig kärlek. — Hebr. 13:1, 2.
Fortsätt att visa kärlek
19. Varför bör vi hålla oss tätt till Guds organisation? Vems inställning bör vi dela?
19 Framför allt annat bör vi förbli lojala i vår kärlek till Gud. Vi bör hålla oss till den organisation, som han använder. Gå inte bort ifrån den, ty det finns ingen annanstans att ta vägen. Guds sanning står inte att finna någon annanstans. Må vi alltid tänka såsom Petrus gjorde vid det tillfälle, då många övergav Kristus. Skildringen säger oss: ”För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. Då sade Jesus till de tolv: Icke viljen väl också I gå bort?’ Simon Petrus svarade honom: ’Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tro och förstå, att du är Guds Helige.’” (Joh. 6:66—69) Var lojal, visa kärlek och fortsätt att bygga upp en varm, familjär atmosfär i den kristna organisationen. Medlemmar i en familj som präglas av kärlek tycker om att vara tillsammans, att göra saker tillsammans. Hur passande är det då inte att de sanna kristna i våra dagar på ett kärleksfullt sätt arbetar och beder tillsammans och håller ihop som en enda lycklig familj under Guds ledning!
20. Vad kommer att behövas under de svåra dagar som stundar?
20 Under de svåra dagar som stundar, då änden kommer allt närmare för denna världen, måste vi såsom kristna ha hjärtan som är vända till Jehova och hjärtan som står vidöppna gentemot våra medkristna, både sådana som vi nyligen lärt känna och gamla bekanta. Paulus sade så här till korintierna: ”Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder. Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum. Given oss då lika för lika — om jag nu får tala såsom till barn — ja, vidgen också I edra hjärtan.” (2 Kor. 6:11—13) Må alla visa sann kärlek med vidgade hjärtan.
21. Hur värdefull och bestående är kärleken enligt vad flickan från Sulem sade?
21 Tänk på den sköna profetiska kärleksskildringen som handlar om flickan från Sulem och hennes älskade herde och som står att läsa i Höga Visan. Vilka ord lade inte Salomo i den unga flickans mun! De beskriver förträffligt den kärlek som kvarlevan av Kristi smorda efterföljare hyser till honom, men det finns mycket i dessa ord som har värde för alla kristna. Vilken storslagen värdering av osviklig, lojal kärlek kännetecknar inte de ord som flickan från Sulem yttrade: ”Fäst mig såsom ett insegel på ditt hjärta, såsom ett insegel på din arm; ty kärleken är lika stark som döden är, ett fasthållande vid odelad hängivenhet är lika obevekligt som scheol är. Dess flammor äro eldsflammor, Jahs flamma. Icke ens många vatten kunna utsläcka kärleken, icke ens floder kunna skölja den bort. Om en man skulle giva alla de värdefulla tingen i sitt hus för kärleken, skulle människor med visshet försmå dem.” (Höga V. 8:6, 7, NW) Hur verkligt värdefull och bestående är inte kärleken!
22. I vilken skuld står varje kristen? Kan en sådan skuld någonsin till fullo betalas? Ge skäl för svaret.
22 Varje kristen står i skuld till sin nästa, han har en skuld som han aldrig till fullo kan gälda. ”Varen ingen något skyldiga”, sade Paulus, ”utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen.” (Rom. 13:8) Hela ditt liv kommer du att vara skyldig andra kärlek. Vandra fördenskull på kärlekens vägar, eftersom kärleken kännetecknar sanna kristna. Tänk på att kärleken kommer att bestå för alltid. Visa såsom en kristen sann kärlek nu, så kommer du i evighet att få ge uttryck åt kärlek i den underbara nya ordning, som den kärleksfulle Guden, Jehova, har utlovat.