En åker som bär vete och ogräs

”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” — Matt. 13:36.

1, 2. a) Vilka principer kan man lita på när det gäller sådd? b) Vilken liknelse grundar sig på dessa båda principer?

”SÅDD och skörd” är ett av de kretslopp om vilka Jehova Gud sade i sitt hjärta att de aldrig skulle upphöra ”så länge jorden består”. (1 Mos. 8:21, 22) Aposteln Paulus framhöll en besläktad grundläggande princip, när han skrev: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” — Gal. 6:7.

² På grund av dessa fundamentala fakta kunde en lantbrukare som under såningstiden hade arbetat hårt med att så gott vete vara övertygad om att det i sinom tid skulle bli en skörd. Det ena skulle helt logiskt följa på det andra. Och när hans lantarbetare någon tid senare underrättade honom om att hans åker inte endast bar vete, utan också ett visst ogräs, så var han säker på att det var något elakt spel i görningen. Han visste vad han hade sått: vete, inte ogräs. Den här nya händelseutvecklingen krävde ett beslut. Hans anställda föreslog omedelbara åtgärder. De ville rycka upp ogräset på en gång, men den förståndige lantbrukaren dämpade deras iver. Han sade åt dem att vänta, därför att de annars kunde skada vetet när de ryckte upp ogräset. Låt båda växa tillsammans. När skördetiden kom skulle man få tid att skilja det äkta vetet från det falska.

3. Vilka viktiga händelser i förbindelse med Riket ville Jesus belysa, och vad skulle det åtskiljande verket vara ett kännetecken på?

³ Jesus Kristus använde denna liknelse för att beskriva vissa händelser som skulle inträffa med det verk som han hade satt i gång på jorden. Detta såningsarbete var avsett att frambringa den behövliga skörden av sanna kristna, som skulle förenas med honom i den himmelska regeringen som kallas ”himmelriket”. Han förutsade härigenom att fienden, Satan, djävulen, skulle göra intrång på hans goda sådd. Åkern skulle inte bara ge den önskade skörden av vetelika, sanna kristna, utan också en gröda som bestod av ogräslika, förfalskade kristna. Båda skulle få lov att växa tillsammans ända till skördetiden, då det åtskiljande verket skulle äga rum. Detta åtskiljande verk skulle dessutom vara ännu ett kännetecken på de ”yttersta dagarna”, på avslutningen ”på en tingens ordning”. — Matt. 13:24—30, 36—43; jämför Matteus 24:3; 2 Timoteus 3:1.

4. Varför bör denna liknelse vara av intresse för oss?

⁴ Är du intresserad av att få uppleva slutet på den nuvarande onda ordningen? Kommer du personligen att påverkas av utgången av detta skördearbete? Och för övrigt: Ger oss Jesu liknelse en nyckel till att förstå kristendomens historia under århundradenas lopp? Låt oss se.

LIKNELSEN OM VETET OCH OGRÄSET

5, 6. a) Varför kan inte uttrycket ”himmelriket” i denna liknelse avse Kristi himmelska regering? b) Om vad handlar då liknelserna om riket?

⁵ På stranden till Galileiska sjön, inte så långt från huset där han bodde, lade Jesus fram den här liknelsen för sina lärjungar och för en stor skara nyfikna människor. Han sade: ”Himmelriket har blivit likt en man som sådde utmärkt säd i sin åker. Medan människorna sov, kom hans fiende och sådde över ogräs, in bland vetet, och gick därifrån. När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset.” — Matt. 13:24—26.

⁶ En snabb titt på de andra liknelserna om riket i Matteus’ trettonde kapitel hjälper oss att inse att uttrycket ”himmelriket” som används i dessa liknelser inte kan ha avseende på den fullbordade messianska regeringen eller riket i himmelen. Kan man föreställa sig att ”ogräs”, surdegslik ”uselhet” (vers 33; 1 Kor. 5:8) eller människor som liknas vid onda, odugliga ”fiskar” (verserna 47—50) skulle förenas med Kristus i hans himmelska rike? Knappast! Dessa liknelser måste därför avse goda och dåliga händelser när det gäller utväljandet av Kristi framtida medregenter i ”himmelriket”. Liknelsen om vetet och ogräset handlar i synnerhet om ett tillstånd bland dem på jorden som påstår sig vara kallade till att regera med Kristus i hans rike. Denna situation skulle tillåtas under någon tid, innan den bringas att upphöra i samband med den symboliska ”skörden”.

7, 8. a) Vem är ”Människosonen”? b) Vilken annan profetia talar om ”människosonen” och dem som den ”utmärkta säden” symboliserar?

⁷ Jesus själv förklarade senare den symboliska betydelsen av ”husfadern” eller ”mannen som sådde”, ”hans åker”, den ”utmärkta säden”, ”hans fiende” och ”ogräset”. Skildringen lyder: ”När han därpå hade låtit folkskarorna gå, gick han in i huset. Och hans lärjungar kom till honom och sade: ’Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.’ Till svar sade han: ’Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är djävulen.’” — Matt. 13:36—39.

8 Jesus identifierade sig själv som ”Människosonen”. (Matt. 8:20; 25:31; 26:64) Intressant nog var det i förbindelse med Riket som Jesus profetiskt blev kallad ”människoson” i en syn som Daniel fick. I den profetian heter det: ”Åt denne [”människosonen”] gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” Den profetiska synen visar att Människosonen skulle ha medregenter som skulle härska tillsammans med honom. Det heter nämligen också: ”Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.” — Dan. 7:13, 14, 27.

DEN ”UTMÄRKTA SÄDEN” SÅS

9. Vad är ”åkern”, och varför har Jesus sått ”utmärkt säd” i den?

⁹ Det är för att församla ur världen hela det erforderliga antalet ”heliga” eller ”rikets söner” som Jesus, ”husfadern” i liknelsen, sår ”utmärkt säd i sin åker”. Denna ”åker” sägs vara ”världen [grekiska: kosmos]”, människovärlden. Från tiden för Jesu jordiska tjänst och framåt blev mänskligheten ett ”åkerfält”, en religiös åker där den ”utmärkta säden” eller ”rikets söner” skulle kunna sås och odlas. (1 Kor. 3:9) Jesus beredde nitiskt den judiska delen av ”åkern” under de tre och ett halvt år hans jordiska tjänst varade. (Matt. 9:35—38) Från pingsten år 33 v.t. och framåt planterade han sedan ”utmärkt säd”, först bland judarna och slutligen i hela världen eller ”åkern”. — Apg. 1:8.

10. Hur gick såningsarbetet framåt bland judarna och proselyterna?

¹⁰ Jesus förklarade att ”vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner”. De första av dessa av anden pånyttfödda, smorda ”rikets söner” var Jesu trogna apostlar och de omkring hundra andra lärjungar, både män och kvinnor, som fick den heliga andens gåva vid pingsten år 33 v.t. i Jerusalem. (Apg. 1:13—15; 2:1—4) Samma dag fogades omkring 3.000 andra, både judar och proselyter, till den nygrundade kristna församlingen. (Apg. 2:5—11, 41) Jehova välsignade detta såningsarbete och fortsatte ”att dagligen till dem foga dem som blev frälsta”, så att snart ”männens antal [kanske utan att kvinnorna räknades] blev omkring fem tusen”. Lite längre fram heter det vidare i skildringen: ”De som trodde på Herren fortsatte att fogas till, skaror både av män och av kvinnor.” (Apg. 2:47; 4:4; 5:14) Såningsarbetet gick snabbt framåt bland judarna och proselyterna.

11. Hur skred sådden framåt bland samariterna och icke-judarna?

¹¹ Sedan Jesus, den som sår, ordnat med att säd skulle sås bland samariterna (Apg., kap. 8), utsträckte han genom den heliga anden såningsarbetet till de oomskurna icke-judarna eller hedningarna. (Apg., kap. 10; 13:1—5, 46, 47) Inom några årtionden grundades kristna församlingar från Nordafrika till Svarta havet och från Babylonien till Italien, om inte rentav ännu längre västerut. (Apg. 2:5—11; 1 Petr. 5:13; Rom. 15:24; Kol. 1:5, 6, 23) Till följd av det nitiska såningsarbetet sköt strån upp och frambringade frukt. — Matt. 13:26.

OGRÄS SÅS ÖVER

12, 13. Vem är ”fienden”, och hur sådde han ut ogräs ”medan människorna sov”?

¹² Men det var något illasinnat på gång. Jesu liknelse hade varnat: ”Medan människorna sov, kom hans [såningsmannens] fiende och sådde över ogräs, in bland vetet, och gick därifrån. När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset.” (Matt. 13:25, 26) Jesus identifierade sin ”fiende” som ”djävulen”, som skulle utföra sitt sabotage ”medan människorna sov”. I bibeln kan ”sömn” symbolisera död eller andlig sömnighet. (Matt. 9:24; Rom. 13:11; 1 Tess. 5:6) Sedan Paulus talat om att fullborda sitt lopp sade han till de äldste från den kristna församlingen i Efesus: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig. Håll er därför vakna.” — Apg. 20:24—31.

¹³ Historiska fakta visar att det var ”medan människorna sov” som Satan kom ”och sådde över ogräs, in bland vetet”. Så fort apostlarna, som tillsammans ”verkade återhållande” på avfallet, började somna in i döden, underlät många kristna äldste att hålla sig ”vakna”. (2 Tess. 2:3, 6—8) De blev andligen sömniga och skyddade inte ”rikets söner” mot de ”förtryckande vargarna” som började komma in bland dem. Dessa var ”ogräs” som såtts ut bland den ”utmärkta säden”. Johannes, den av apostlarna som dog sist, talade om hur den apostoliska periodens slut närmade sig och skrev: ”Det är den yttersta stunden, och alldeles som ni har hört att antikrist skall komma, har nu också många antikrister blivit till, av vilket vi får vetskap om att det är den yttersta stunden. De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss. Men de gick ut för att det skulle påvisas att inte alla är av vår sort.” — 1 Joh. 2:18, 19.

14. Vilka upplysningar ges om det slags ogräs som avses i Jesu liknelse?

¹⁴ Jesus sade: ”Ogräset är den ondes söner.” (Matt. 13:38) I sin bok Natural History of the Bible skriver H. B. Tristram följande om det slags ogräs som avses i den här liknelsen: ”Ogräset (zizania) är detsamma som det arabiska zawân, som det grekiska namnet kommer ifrån, Lolium temulentum eller dårrepe. ... Det är ett slags rajgräs och är den enda arten inom gräsfamiljen vars frön är giftiga. Zawân kommer från zân, ’att kräkas’. Om man äter dårrepe blir effekten nämligen våldsamt illamående, krampryckningar och diarré, vilket ofta slutar med döden. Växten, som har bredare blad än de flesta vilda gräs, är helt och hållet lik vete till dess att axet kommer fram.”

15. a) Är ”ogräset” degenererat ”vete”? b) Vad kan ”Människosonen” därför inte klandras för?

¹⁵ Det bör framhållas att ”ogräset” inte är en degenererad form av vete, som en del judiska talmudistera och andra en gång trott. Vetekorn förvandlas aldrig till ogräs. Detta skulle vara stick i stäv med Jehovas oföränderliga lag: ”Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt.” (1 Mos. 1:11, 12) Detta vetenskapliga faktum fritar ”Människosonen”, Kristus Jesus, ”den som sår den utmärkta säden”, från allt ansvar för vad om hände på hans ”åker”. Den ”utmärkta säden”, som han sådde, skulle aldrig ha frambringat en skörd av ogräs. Den kunde bara frambringa ”vete” eller sanna ”rikets söner”. Det som senare utvecklades på hans ”åker” var en direkt följd av att hans fiende ondskefullt och med berått mod sådde över ”ogräs” eller ”den ondes söner”.

16. Av vilket historiskt intresse är liknelsen om ”vetet” och ”ogräset”?

¹⁶ Jesu liknelse om ”vetet” och ”ogräset” bidrar därför mycket till att förklara kristendomens historia under århundradenas lopp. Historiska fakta visar att Satan efter apostlarnas död förde in mycket ”ogräs”, många ”förtryckande vargar” och ”antikrister”, bland de sanna kristnas församlingar, precis som Jesus, Paulus, Petrus, Johannes och Judas hade förutsagt. (Apg. 20:29; 2 Petr. 2:1—3; 1 Joh. 2:18; Jud. v. 4) Det har varit precis så som Jesus sade: ”När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset.” — Matt. 13:26.

17. När blev ”ogräset” särskilt framträdande?

¹⁷ Detta ”ogräs” blev särskilt framträdande under 100- och 200-talen, då så kallade kyrkofäder började lära ut sådana oskriftenliga läror som själens inneboende odödlighet, helveteselden och treenigheten. Många av dessa män var mera filosofer än sanna kristna tillsyningsmän, som skulle vara trogna mot bibelns läror. Höjdpunkten kom i början av 300-talet, då den hedniske kejsar Konstantin sammansmälte denna avfälliga kristendom med Roms hedniska religion. Denna förfalskade kristendom, i sin romersk-katolska, rysk-ortodoxa, grekisk-ortodoxa och protestantiska skepnad, har frambringat en rekordskörd av ”ogräs” inte bara under århundradenas lopp, utan ända fram i våra dagar.

”LÅT BÅDA VÄXA TILLSAMMANS”

18. Vad skulle ytterligare inträffa enligt Jesu liknelse?

¹⁸ Den här situationen kunde inte undgå att oroa ”Människosonens” ”slavar”. Jesu liknelse fortsätter: ”Husfaderns slavar kom då fram och sade till honom: ’Herre, sådde du inte utmärkt säd i din åker? Hur har den då fått ogräs?’ Han sade till dem: ’En fiende, en människa, har gjort detta.’ De sade till honom: ’Vill du då att vi går ut och samlar ihop det?’ Han sade: ’Nej; för att ni inte av en händelse, när ni samlar ihop ogräset, skall rycka upp vetet med det. Låt båda växa tillsammans ända till skörden; och i skördetiden skall jag säga till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det; gå sedan och samla in vetet i mitt sädesmagasin.’” — Matt. 13:27—30.

19. Varför blev ”husfaderns slavar” upprörda?

¹⁹ Jesus förklarar inte om dessa bekymrade ”slavar” (vers 27) är identiska med ”skördefolket” (vers 30). Om de är det, så skulle det innebära att änglarna blev upprörda över att det växte så mycket ”ogräs” i deras herres åker. (Matt. 13:39) Dessa ”slavar” frågade om de genast skulle rensa bort dårrepet, som symboliserade ”den ondes söner”. (Matt. 13:38) De fruktade att dessa förfalskade kristna eller ”ogräset”, som ondskefullt såtts ut av ”fienden”, djävulen, skulle kunna kväva det sanna ”vetet”, de äkta ”rikets söner”.

20. Vilket svar gav ”husfadern” sina ”slavar”, och hur har detta besannats genom den historiska utvecklingen?

²⁰ Men ”husfadern”, ”Människosonen”, bemyndigade inte sina ”slavar” att gå ut och samla ihop ”ogräset” eller de falska kristna och skilja dem från ”vetet”, de sanna kristna. Han sade: ”Låt båda växa tillsammans ända till skörden.” Och så kommer det sig att den sanna och den falska kristendomen har vuxit tillsammans i ”åkern” eller ”världen” av människor. Men ”skördetiden” måste komma. När då? Och hur berör detta dig?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Ogräset dårrepe

Äkta vete