Verksamhet och liv kontra overksamhet och död
”Kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp.” — 1 Tim. 6:12, NW.
1. Hur betraktade de forntida grekerna sina idrottstävlingar och idrottshjältar, och hur reagerade de med avseende på dem?
SKULLE ni vilja se ett fullpackat stadion, där upphetsade människor trängs med varandra? Förflytta er då i tankarna till det forntida Korint och till dess väldiga idrottsstadion. Vartannat år var denna stad — som var den största och rikaste och för festligheter mest kända i hela Grekland — skådeplatsen för de nationellt ryktbara isthmiska spelen. I många dagar var hela Greklands intresse koncentrerat på dessa tävlingar. Spelen var inte bara idrott. De hade en religiös bakgrund. Dessutom betraktade folket idrottsmännen som symboler för militär beredskap. Varje soldat måste vara en fulltränad idrottsman. Idrott och sport tilldrog sig hela nationens uppmärksamhet ännu mer än i vår tid. Under spelen stod inga fler sittplatser att uppbringa, och ståplatserna var fyllda till trängsel. Nu tågar idrottsmännen in på planen, som är ungefär dubbelt så stor som spelplanen på Yankee Stadium i New York! Folkmassan är laddad med spänning, när den tar en värderande överblick av de tävlande. När de intensivt omdebatterade tävlingarna börjar, sträcker alla i den ofantliga mängden hals för att inte gå miste om en enda detalj. Uppmuntrande tillrop riktas till hårt kämpande mästare. Väldiga stön av förtvivlan förråder att några favoriter håller på att förlora. Öronbedövande applåder hälsar den som slutligen segrar! Efteråt väller folkmassan ut på Korints gator, och man talar i dagar inte om någonting annat än dessa tävlingar. Vinnaren blir mera ärad än någon annan individ på hela Isthmos. Han avgudas som hela nationens hjälte och får bära kransen av murgrönsblad eller i senare tider av pinjekvistar. Han överöses med gåvor, och staden ger honom en stor livstidspension. Cicero sade, att en grekisk stad hyllade sin idrottssegrare mer än Rom firade sin förnämste fältherre, när denne kom tillbaka efter att ha erövrat ett land.
2. Varför var Paulus’ hänvisning till de grekiska spelen så träffande?
2 Eftersom Paulus kände väl till spelen i Korint, låg det nära till hands för honom att jämföra de första kristnas, Jehovas folks, verksamhet med idrottstävlingar. Genom att hänvisa till löpare, brottare och boxare i idrottstävlingar gav han en träffande illustration av verksamhetens belöning och overksamhetens faror. De kristna som han skrev till kände väl till spelen. Somliga hade utan tvivel vid ett eller annat tillfälle befunnit sig bland de hojtande folkmassorna på Korints stadion. De kunde inte undgå att ha reda på spelen, ty dessa var allmänna samtalsämnet vart de kom. De krav som ställdes på de tävlande erbjöd kraftiga exempel, som är tillämpliga på de kristna i den här tiden. De nutida olympiska spelen, som har fått sitt namn efter de forntida olympiska idrottstävlingarna i Grekland, ger oss en kraftig påminnelse om hur tillämpliga Paulus’ ord om de forntida spelen är i våra dagar. — 1 Kor. 9:24—27; Fil. 3:13, 14.
3. I vilka avseenden uppvisade en segerrik idrottsmans liv ett passande mönster för oss, och med hänsyn till vilken stridsfråga?
3 Paulus såg varje kristen som en tävlande på ett jättestadion, som ”ett skådespel ... för änglar och för människor”. Satan, djävulen, hade utmanande sagt till Gud, den Allsmäktige, att människorna på jorden inte skulle kunna bevara sin ostrafflighet inför Jehova. Paulus kom ihåg att Jehova hade kunnat föra upp den trogne Abel och många efter honom på sin sida i kampen. Han visade att det är Jehova som har grundat det kristna tävlingslag, vars anförare är Kristus Jesus. (1 Kor. 4:9, NW; Hebr. 11:4; 12:1, 2) De korintiska kristna visste väl hur ärelystna idrottsmän ägnade hela sitt liv åt att vinna priset. Innan de kom till stadion, utförde de regelbundet lika svåra kraftprov som de som skulle förekomma i tävlingen. De fick sannerligen inte sin kroppsliga skönhet, sina smidiga och behagfulla rörelser, sin kraft och uthållighet genom bara några veckors förberedelse. Det krävdes år av strängt arbete, varvid idrottsmannen verkligen utförde just det som han sedan skulle utföra i tävlingen, för att han skulle bli tillräckligt förberedd. Det krävdes att han förde ett mycket strikt liv med lämpliga vanor. Det bekymmerslösa liv av nöjen och utsvävningar, som många korintier hängav sig åt, måste undvikas. Som alla korintiska kristna kunde förstå, uppvisade den segrande idrottsmannens liv på många sätt ett ändamålsenligt mönster för de kristna att följa.
4—6. Hur visades vikten av att följa reglerna då på den tiden, och hur är detta tillämpligt på de kristna?
4 Vikten av att följa reglerna för lagets verksamhet och att träna hårt måste grundligt inskärpas i dens sinne, som skulle kunna tävla med framgång. Var och en avgav ett högtidligt löfte att strängt hålla sig till alla regler och fylla alla krav i fråga om träning. Idrottsmannens av restriktioner kringgärdade liv ägnades helt åt olika slag av träning. Ett brottsligt eller på annat sätt befläckat liv var diskvalificerande. Om man inte lydde reglerna, fick man inte ta del i tävlingen. Så måste också vi rätta oss efter alla regler. Det kunde hända att en löpare kom först i mål, men om han inte hade följt alla regler, gick han miste om priset. Även om vi löper till slutet, kan vi förlora priset genom att inte hålla reglerna. Paulus underströk detta, när han yttrade orden: ”Av fruktan för att jag på något sätt löpte eller hade löpt fåfängt.” — Gal. 2:2, NW.
5 Edsvurna domare såg till att reglerna för de forntida tävlingarna tillämpades. De levde tillsammans med de tävlande dag och natt, alltifrån träningens början, för att inget fusk skulle kunna förekomma. De såg till att träningen blev rigorös. Kraven i samband med träningen kom Paulus att bruka denna för att illustrera vissa punkter i sina brev. Kunde någon delta i tävlingen, innan han hade tränat troget? Nej! Den träning som åligger oss framhöll Paulus med eftertryck, när han sade: ”Håll i stället på med att öva dig själv, med gudaktig hängivenhet som ditt mål. Ty kroppslig träning är gagnelig för något litet, men gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.”— 1 Tim. 4:7, 8, NW.
6 I likhet med ett idrottslag håller den teokratiska organisationen de regler som Jehova har ställt upp. Den fullbordar tävlingskampen och får triumfens segerkrans. Men kommer varje deltagare att bli segervinnare? Tusenden startar i tävlingen. Alla dessa vinner inte. Några förlorar, därför att de inte lyder reglerna. Vad ser vi på tävlingsbanan? Många visar olydnad mot reglerna genom att inte träna eller inte löpa. Kan de vinna utan att följa reglerna? Paulus svarade: ”Vidare, till och med i idrottsspelen blir den som kämpar icke krönt, om han icke har kämpat enligt reglerna.” (2 Tim. 2:5, NW) Olydnad genom overksamhet kommer dem att dra sig ur tävlingen. — Matt. 10:22.
7. Vad måste vi först ha, innan vi kan lyda reglerna?
7 Men du måste känna reglerna, innan du kan lyda dem. Hur kan du kvalificera dig, om du inte vet vilka reglerna är? De är lätta för alla att lära känna, ty de finns i vår bibel. Genom att ge ut teokratiska hjälpmedel gör Jehovas organisation det lätt för dig att lära känna reglerna. Reglerna kan inhämtas vid mötena i församlingen, vid församlingsbokstudierna och genom personligt studium.
Regler
8. Hur får man sitt namn uppfört på Jehovas lista över de tävlande?
8 Först måste individen få sitt namn uppfört på listan över de tävlande. Tävlingens arrangör, Jehova Gud, måste veta att vederbörande är en av deltagarna. Om du vill vara med, måste du erkänna vår lagledare, Jesus Kristus. (Joh. 6:44) Du måste följa i Jesu fotspår. Vad gjorde Jesus först? Han överlämnade sig åt att göra sin Faders vilja. Han sade: ”Jag har kommit för att göra din vilja.” (Hebr. 10:7—9, NW; Ps. 40:9) Alltså måste du överlämna dig och sedan låta döpa dig. Har du gjort det? Om inte, så är du inte med i tävlingen. Laga alltså först att du får ditt namn med på listan över Jehovas deltagare i tävlingen! — Jes. 55:6.
9. Vilka är de väsentliga reglerna, och vad föranleder några att vika av från löparbanan?
9 De väsentliga reglerna är dessa: skaffa dig kunskap och vishet och lyd dem också. Vishet kan inte vinnas utan kunskap. Kunskap och vishet är ett försvar eller beskärm. (Pred. 7:13) Detta betyder studium. Det kan hända att du inte får fullkomlig kunskap om alla de finare detaljerna i många uppenbarade sanningar. Men du kan och måste emellertid förstå huvuddragen av sanningen för att kunna vara med i tävlingskampen. Du måste kunna predika sanningens grundprinciper, närhelst du blir uppfordrad till det, och verka som lärare för andra. (1 Petr. 3:15; 2 Tim. 2:2) Kunskapen och visheten kommer att hindra dig från att följa din egen väg. ”Förtrösta på HERREN [Jehova] av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt eget förstånd. På alla dina vägar må du erkänna honom, så skall han göra dina stigar räta.” (Ords. 3:5, 6, AT) Många viker av från löparbanan. De försöker lösa problem i överensstämmelse med denna världens visdom och förlorar tävlingsloppet. (1 Kor. 3:19) Konung Saul menade att han hade rätt, när han gjorde det som var hans egen vilja. (Ords. 14:12; 16:25) Samuel förebrådde honom för att han inte litade på Gud: ”Att lyda är bättre än ett slaktoffer.” (1 Sam. 15:22, NW) Var därför lydig. Utför Jehovas verk på Jehovas sätt. Det är det sätt som Jehova har angivit genom sin organisation. Det är det enda som räknas!
10, 11. a) Hur är forntida dietregler tillämpliga på oss? b) Varför bör vi tillägna oss rikligt med föda från andliga förråd nu?
10 En annan regel gäller vad man skall äta. De forntida tävlingsdeltagarna måste hålla sträng diet. Den teokratiske tävlingsdeltagaren får äta bara vid Jehovas bord. (1 Kor. 10:21, NW; Mal. 1:12, Åk) Han måste regelbundet besöka mötena. För att bli väl beredd måste han äta Jehovas ”mat i rätt tid”. (Matt. 24:45, NW; 2 Tim. 3:16, 17) Han måste fästa sin uppmärksamhet vid det som sägs i Guds ord. Det är nödvändigt att han tar del i studiemötena för att kunna grundligt smälta maten. Utan denna mat blir han inte stark nog för tävlingen, och han behöver fast, inte flytande, föda. Paulus sade till omogna kristna: ”Fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, ... hava [ni] blivit sådana som behöva mjölk, icke fast föda. ... Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt.” — Hebr. 5:12—14, NW.
11 Du behöver äta maten på det teokratiska träningsbordet. Om du äter någon annanstans eller ingenstans, så får du ingen kraft. Den tid kan komma, då du inte kommer att ha tillgång till Vakttornet. Bibeln kanske blir ditt enda tillgängliga vapen. Om du inte har tillägnat dig rikligt med föda ur Vakttornet, kanske du inte kan svinga ”andens svärd” och därför inte vinna i tävlingskampen. Du kanske inte kommer att kunna svinga det, därför att du har underlåtit att skaffa dig ett förråd av andlig styrka i ditt sinne genom att studera Vakttornet. Vänta inte till den slutliga kampen med att skaffa dig ett fast grepp om ”andens svärd”. Paulus sade, att om du får ett fast grepp, kommer du inte att löpa förgäves eller förgäves arbeta hårt. (Fil. 2:16, NW) Du bör fylla ditt sinne med Guds ord. Du kan då tillgodogöra dig Jehovas kraft, för att hålla dig vid liv i den slutliga kampen. ”Ty Guds ord är levande.” — Hebr. 4:12, NW.
12, 13. a) Till när behöver vi träna för loppet och fortsätta att löpa det? b) Vilken taktik brukar Satans redskap, och hur motverkas den av den teokratiska organisationen?
12 Jehova har inte gjort något undantag från den regeln: Håll på med träningen. Ingen tävlingsdeltagare — han må vara löpare, brottare eller boxare — kan låta bli att träna och ändå förvänta att vinna. Det är inte nog med att hans muskler blir ömma, därför att de är otränade, utan han kommer att förlora. Jehovas lag av rättfärdiga tävlare började med Abel. Tävlingskampen med de onda andliga styrkorna i det himmelska slutar inte förrän i striden vid Harmageddon. Det teokratiska tävlingslaget är likt ett nutida olympiskt lag. Det upplöses inte, när den första tävlingen är över. Många andra tävlingar följer år efter år. Också ett fotbollslag tränar och ställer så upp till en tävlingsmatch, tränar igen och är med om en ny match, ända tills säsongen är slut. Skulle det inte vara en tragedi för laget, om spelarna, när tävlingen började, inte hade någon uthållighet och gav upp redan vid matchens början, därför att de saknade träning? Vi måste alltså träna ända till säsongens slut i striden vid Harmageddon. Vi håller vår träning uppe genom att vara med regelbundet vid mötena, vara ute i tjänsten flera gånger i veckan eller varje dag och genom personligt studium.
13 Låt oss nu få en klar bild av det hela. Den teokratiska organisationen ställer inte upp bara till ett enda tävlingslopp. I stället är det en oavlåtlig serie av tävlingar. Lägg märke till, att det är först omedelbart före striden vid Harmageddon som trycket från världen kommer att vila på hela den världsomfattande organisationen, överallt på en gång. Dessförinnan kommer emellertid ett visst tryck över organisationen i ett land, medan det inte alls förmärks något sådant i ett annat land. I varje land finns det en avdelning av det teokratiska tävlingslaget. När några avdelningar, bildligt talat, löper eller kastar diskus, är andra avdelningar inbegripna i en boxningsmatch eller en brottningskamp. Medan några måste uthärda hårt tryck, håller andra på att bereda sig för att senare möta detta. Men alla lagets avdelningar är alltid i ett tillstånd av beredskap för tävlingskampen. Vi har inte väl kommit igenom den ena tävlingen, förrän vi gör oss redo för nästa. För Jehovas organisation här i världen är det alltid en tävlingskamp någonstans, och träningen inom organisationen pågår på andra håll i världen.
14. Vilka segrar har vunnits, men vad betyder detta inte?
14 Många triumfer firas i olika delar av världen; se till exempel på våra bröder i koncentrationslägren i Tyskland. De kom segerrikt igenom andra världskriget. I Förenta staterna, i Kanada och på andra ställen har tusentals domar om fängelsestraff avkunnats, det har förekommit pöbelangrepp, bannlysningar och förbud, och genom Jehovas oförtjänta godhet har hans vittnen gått segrande igenom det. Men triumf i en tävlingskamp i ett land betyder inte att vi har vunnit definitivt och att laget är redo att upplösas.
Fara
15, 16. Vilket handlingssätt hos några tjänar till att framhäva vilken varnande underrättelse i Skriften?
15 Många som haft framgång i tävlingskampen under förföljelsens år har sedan brutit mot regeln om fortsatt träning. De har nu brutit loppet och lämnat laget. Många måste lida förlusten av sitt arbete och skilsmässa från sina familjer, därför att de var villiga att uthärda allt för att vinna Jehovas godkännande. I denna tävling menade några, som kom i fängelse eller koncentrationsläger, att loppet var över, när de blev frigivna. De lämnade tävlingsbanan och slutade upp med träningen. De löpte inte maratonloppet, utan bara ett sprinterlopp, de sprang en kort distans och gav sedan upp. Det finns ingenting mera hjärtskärande än att se en löpare bli efter i ett lopp därför att han saknar träning. Vi har genom Guds ord blivit underrättade om att svårigheter och trångmål överallt på jorden är nära. Kom ihåg att vi har fått veta, att angreppet skall komma från Gog och från ”norr”. Det är viktigt att vi tränar, om vi skall kunna uthärda över den avgörande punkten i loppet eller tävlingskampen.
16 Förr väntade vi allihop på att forntidens trogna vittnen skulle komma tillbaka som furstar. Senare uppenbarade Jehova, att de som är furstar — tjänare i hans organisation — nu är här ibland oss. Några förlorade då sin entusiasm över tanken att få se de uppståndna ”furstarna”. Visar inte detta vad Jesus sade skulle hända, att kärleken hos många skulle svalna? (Matt. 24:12) Många tävlingsdeltagare, som gick i fängelse under förföljelsens svåra tid, gav Jehova ett högtidligt löfte, att när de blev frigivna skulle de kämpa och löpa i tävlingskampen av alla sina krafter. Men när de blev fria och var i stånd till att hålla sitt ord, glömde de sitt högtidliga löfte att ge allt åt Jehova. Gud.
17. Vilken verkan på de kristna har förföljelse ofta?
17 När en avdelning av den teokratiska organisationen har en hård kamp att utstå i ett land på grund av förföljelse, är det proportionsvis fler aktiva deltagare i laget där än under träningstiden. Energien och farten hos denna avdelning i laget ökas. De sjuder av nitälskan. De sätter in allt vad de har, själva livet inbegripet, i tävlingskampen. De ser att verksamhet är det som betyder något, och därför är de mycket verksamma. De senaste nyheterna från den teokratiska fronten avvaktas med spänning. Det är ingen tid för likgiltighet, för försumlighet eller för personliga missförstånd. De är helt uppslukade av tävlingskampen. Arbetsanställningar och egendom håller ingen tillbaka. Varje tyngd som gör tävlingskampen svårare kastas av. Alla är villiga att göra vad som helst för att vinna, till och med att bo i tält och uthärda svåra tider. De samlar sin sinnesstyrka till verksamhet. (1 Petr. 1:13, NW) Fler anmäler sig till heltidstjänst, och det finns en lång lista på sådana som väntar på att få komma till Betel. Då är det många som träder in i tävlingskampen; de vill vara med i den och hjälpa laget att vinna.
18. Vilka tillfällen erbjuds genom fredstidsförhållandena, men hur handlar många?
18 Faran för många är inte tävlingskampen under förföljelse, utan fredstidsträningen. Vad menar vi med en sådan paradox? Ber vi Jehova om att låta mera förföljelse komma? Nej, visst inte. Med den här paradoxen vill vi understryka, att vi alltid måste vara beredda för andra tävlingsstrider som ligger framför oss. I denna tid har vi i somliga länder tillfälle att göra oss redo för en verklig tävlingskamp. Men många tar det med ro. De saktar ner träningstempot. Fast det finns så underbara tillfällen i heltidstjänsten, ser vi hur tävlingslaget har brist på pionjärer, hur församlingsförkunnare saktar farten och hur Beteltjänsten ropar på frivilliga krafter! Det är endast hos få som det väcker gensvar. Kan vi inte se att denna period av skenbar fred i olika länder inte är en tid då man kan bete sig så? Det är rena självmordet, eller hur?
19, 20. Hurudan bör träningen i fredstid vara? Varför skall den vara sådan, och hur illustrerades detta?
19 En sak är säker: träningen i fredstid bör vara ytterligt sträng. Den måste vara lika hård som själva den slutliga tävlingskampen. Ju hårdare förberedelsen är, dess lättare kommer segern att bli. Blicka tillbaka på träningen för de forntida idrottsspelen i Korint. Löparna fäste tyngder vid fötterna, när de tränade. Boxarna hade tunga uniformer och övade sig på sandpåsar. Före tävlingen tog så löparna av sig tyngderna och kastade av sig kläderna. Paulus gav akt på detta och sade att vi skulle ”lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och ... med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt”. (Hebr. 12:1, NW) Träna för framtida tävlingar med prövningar, faror och hinder! Man vinner eller förlorar, beroende på hur man tränar för tävlingen. Träning i fredstid, innan förföljelsen börjar, betyder därför större verksamhet, regelbundenhet i tjänsten, närvaro vid alla möten, grundligt personligt studium. Det är ödesdigert att betrakta detta som en tid då man kan låta sina händer sjunka. — Sef. 3:16, Åk.
20 Låt oss tänka på ett nyligen hållet tävlingslopp. En välkänd brittisk löpare sprang en engelsk mil på mindre än fyra minuter. Ett världsrekord! Tror ni han skulle ha kunnat göra det, om han inte hade tränat regelbundet, om han hade sparat sig och inte satt in allt i övningen för tävlingsloppet? Naturligtvis inte. Vet ni, att det var många i det loppet som inte klarade det? De saknade uthållighet. En man kollapsade på banan. Om vi skall vinna i den slutliga tävlingskampen, måste vi träna grundligt nu.
21. Var och hur kan vi träna för hårdare tävlingar i framtiden?
21 Några undviker att träna nu genom verksamt och regelbundet vittnande från dörr till dörr och regelbundet gruppstudium, därför att världen inte ser med gillande på denna träning. De drömmer om att bevisa sin ostrafflighet, när det framtida provet kommer, i fängelse eller koncentrationsläger. De kommer att bli slagna, besegrade, därför att de inte har tränat för den påfrestande tävlingskampen. Att vi tränar nu genom att studera och predika regelbundet och utveckla vår förmåga i tjänsten på fältet är en mycket stor del av själva tävlingskampen. Verket med att avge Jehovas vittnesbörd utförs nu förnämligast utanför fängelserna. Den tid kan komma, då detta arbete med att frambära vittnesbördet överallt måste utföras under jorden eller i fängelse. Men detta kan vara ett omedelbart förspel till slutet i striden vid Harmageddon. (Jes. 43:10, 12; Upp. 2:10) Varför vänta till dess diktaturen är över oss och djävulens koncentrationsläger eller fängelsemurar omger oss? Kan man vänta med att ta del i det vittnande som Guds folk utför, tills det redan är förbi? Nej och tusen gånger nej! Ryck in i de tävlandes led nu före Jehovas ”förunderliga arbete” i striden vid Harmageddon! — Jes. 28:21.
22. Vad finns det mer för en fastställd träningsregel, och av vilka ord av Jeremia, Jesus och andra framgår den?
22 En bestämd regel i samband med träningen är att Jehovas ord måste predikas. Ingen av forntidens profeter uppsköt att predika till morgondagen. Jeremia sade att Guds ord var som en eld som brann i hans ben, och han kunde inte hålla den inne, han måste låta den slippa ut — måste predika! (Jer. 20:9, 1878) Jesus, som började detta tävlingslopp för oss, blev smord av Jehova till att predika. (Luk. 4:18) Vi måste följa i hans fotspår och predika. Vårt förnämsta arbete, liksom hans, bör vara att utöva vårt ämbete som förkunnare. (1 Petr. 2:21) Paulus sade: ”Jag går i fördärvet, om jag icke predikar.” (1 Kor. 9:16, AT) Om ni låter bli att predika nu, så kommer ni att få skulden för att de ogudaktiga mister livet. Predika nu, så slipper ni att vara ansvariga för deras död. (Hes. 33:8, 9) När vi väl en gång har kommit med i laget, kan vi inte hålla oss borta under träningstid. Och träningstiden är nu, bröder, inte i morgon. Overksamhet betyder att vi är så gott som döda. Om vi slutar upp med att träna och bryter loppet, så är vi döda i Guds ögon. Var inte döda i overksamhetens synd. Var verksamma nu, så att ni får leva i morgon, bröder!
Vad blicken måste hållas fäst på
23, 24. a) På vad måste vi hålla våra blickar fästa, och varför? b) Vad är vårt mål, och varför kommer några inte att nå det?
23 En annan regel var denna: håll blicken fäst på priset — kronan eller kransen av murgrönsblad. I våra dagar förlorar några kristna det pris ur sikte, som hålls fram för dem. Det är inte orätt att hålla ögonen på livets krona. Orsaken härtill är att det är Gud som ger den. Jehova kommer åstundan efter belöningen att stiga upp i våra hjärtan. Gör denna åstundan till din. Belöningen är värd att löpa för. Det är ingen mening med att säga: ”Jag är så glad åt att vara i sanningen, och jag skall tjäna Jehova, vare sig jag får någon belöning eller inte.” Akta dig, förakta inte Guds godhet. Han har hållit fram löftet för dina ögon av en särskild orsak. Det är för att du skall sträcka dig efter belöningen och löpa till slutet för att få den. Laga så att du alltid ser belöningen. Som ett exempel på detta kan vi tänka oss en jordisk far, som vill att hans son skall klara sin examen. Han lovar honom en cykel, om han lyckas. Den pojken kommer att lägga manken till. Han kommer att utnyttja varje timme han kan disponera för att skaffa sig de kunskaper han behöver för att klara sig i examen. Han ser priset för sig, medan han studerar. Han drömmer om det. Han lyckas, därför att han vill ha cykeln. Jehova har för oss, som är hans barn, utfäst ett långt större pris, evigt liv. Det är tillbörligt för oss att ha våra blickar fästa på priset som en sporre till att löpa, därför att vårt lopp är mycket svårt. Vi eftersträvar visserligen priset, men det är prisets givare vi älskar, och vi vill behaga honom.
24 Varför är det så många som inte lyckas? De riktar inte sin uppmärksamhet på detta mål, evigt liv. Paulus skrev: ”Bröder, jag anser mig icke ännu hava gripit tag i det, men en sak är säker i förbindelse därmed: ... sträckande mig mot det som ligger framför, jagar jag hän emot målet, efter den segerlön som tillhör kallelsen där ovan och som Gud räcker fram i Kristus Jesus.” (Fil. 3:13, 14, NW) ”Kallelsen där ovan” gäller dem som hör till den smorda klassen. Men kallelsen till de ”andra fåren” är också från ”ovan”. Evigt liv på jorden är för de ”andra fåren” lika mycket värt att åstunda som livet i himmelen, ”livets krona”, åstundas av de smorda, som är kallade av Jehova. (Upp. 2:10) Vad är det för skillnad? Det ena priset är högre, men båda medför evigt liv, och det är liv vi vill ha. Några låter sin syn på Jehovas uppsåt, hans rike och hans teokratiska verk fördunklas. De studerar inte privat och kommer inte till studiemötena. De har ingen ”profetsyn”. De som har det på det sättet kommer inte att lyckas nå målet. Där det inte finns någon profetsyn, där förgås folket. (Ords. 29:18, AV) Har du i det här loppet förlorat priset ur sikte? Håll priset klart för dina ögon, så kommer du att hålla dig kvar på banan och inte låta dig lockas åt sidan av djävulen och gå miste om livet.
25. Varför får vi inte se oss tillbaka?
25 En annan regel i fråga om löpning är att löparen inte får vända sig om eller se sig tillbaka, när han löper. Somliga kommer in i loppet och löper väl till en tid. Men senare börjar de tycka att de har lämnat någonting bakom sig. De vänder på huvudet och ser sig tillbaka, för att ta i övervägande om de skall gå tillbaka till sitt tidigare levnadssätt. Nöjen, affärer, vänner i den här gamla världen eller andra ting spökar i deras minne och kommer dem att bli efter i det lopp som består i att bevara ostraffligheten. För en avvikelse av detta slag avlägsnade Jehova Lots hustru ur loppet. Ser du dig tillbaka på det som ligger bakom dig? Om du gör det, kommer du att snava och falla, bli efter i loppet. Låt inte det som ligger bakom hindra dig från att komma framåt. — Fil. 3:13.
26, 27. Vem är vår verklige fiende, och varför är den nuvarande tiden särskilt farlig?
26 De som gav sig in i en forntida brottnings- eller boxningskamp måste hålla ögonen på sin motståndare hela tiden. Många i våra dagar gör inte det i den nutida teokratiska tävlingskampen, och därför råkar de i fällan. I somliga avdelningar av Jehovas tävlingslag finns det många som väntar att en motståndare skall komma i gestalten av diktatorer, säkerhetspolis eller pöbelhopar. De kan inte se i sin egen tävlingskamp, att den verklige motståndaren är osynlig för människoögon. Har du blivit overksam? I så fall har du inte fått upp ögonen för att vi inte strider mot en fiende av blod och kött. Genom Paulus’ ögon ser vi vår fiende. Han sade att ”vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot ... de onda andliga styrkorna i det himmelska”. — Ef. 6:12, NW.
27 Håller du utkik efter en motståndare av blod och kött i stället för efter en osynlig fiende? Då visar du att du har förlorat din andliga synförmåga. Du har blivit fångad i ett bakhåll av den osynlige fienden. Bröder som är vakna och klarsynta inser nu att den här tiden är farligare än den då nazisterna behärskade Tyskland och ligister hade fria händer i Förenta staterna, då förföljelsen grep omkring sig nästan överallt. Nu som aldrig förr gör djävulen och demonerna motstånd mot Jehovas verk i demokratiska länder såväl som i diktaturstater. Liksom Paulus varnar också Petrus: ”Bevara eder besinning, var på eder vakt. Eder vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka någon.” (1 Petr. 5:8, NW) När ett rytande lejon är på jakt efter ett byte, söker det vilseleda det genom att ryta med huvudet tätt intill marken, så att det jagade djuret inte kan avgöra var det rytande lejonet befinner sig! Låter du dig inte bedragas, och ser du tydligt den osynlige vilddjurslike motståndaren, som smyger i hälarna på dig? Om du ser honom, kommer du att lägga in all den energi du har för att löpa för den slutliga tävlingskampen, ja, mer energi än om du bara såge hemliga polisen i hälarna på dig eller en pöbelhop utanför din tröskel! — Upp. 12:12.