Frågor från läsekretsen
● Hur påverkas illegitima eller utomäktenskapliga barns utsikter att bli godkända tjänare åt Gud av det krav som är uppställt i 5 Moseboken 23:2? — USA.
Befallningen i 5 Moseboken 23:2 är en del av den mosaiska lagen. Den lyder: ”Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam [Ingen illegitim son, NW] skall komma in i HERRENS församling; icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall komma in i HERRENS församling.”
Detta var en betydelsefull lag som skyddade arvsrättigheterna för söner som var födda inom äktenskapet och för deras avkomlingar. Det förhindrade också att det uppstod prostitution och att familjeanordningen bröts ned. Men denna lag stadgade inte evigt straff för individer. Bland dem som uppväcks från de döda och får möjlighet att lära känna Guds vilja i Guds nya ordning kommer det att finnas människor som har fötts utom äktenskapet. — Upp. 20:13.
I denna tid handlar inte Jehova Gud med en enda nation av människor. Den mosaiska lagen, med dess bestämmelse som gjorde att illegitima söner inte kunde bli medlemmar av hans folks församling, är inte bindande för de kristna. (Kol. 2:13, 14) Möjligheten att bli en av Guds tjänare är därför inte stängd för någon. Genom en uppenbarelse från Gud fick den kristne aposteln Petrus lära sig att ingen människa skulle räknas för ”besudlad eller oren” på grund av nationalitet. (Apg. 10:28, NW) När han talade till de första icke-judar som omfattade kristendomen, sade han därför: ”Nu förnimmer jag i sanning, att ’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.” (Apg. 10:34, 35) Detta betyder att alla människor, också de som är födda utanför äktenskapet, kan bli godkända tjänare åt Gud, förutsatt att de lever i överensstämmelse med hans vilja.
● Innebär det förhållandet att Jehovas vittnen anser att rökning strider mot det kristna handlingssättet att de också hindrar andra att röka när de kommer till vittnenas hem eller butiker? — USA.
Vadhelst enskilda vittnen beslutar att göra i denna angelägenhet är en personlig sak som bestäms av deras genom bibeln övade samvete. Jehovas vittnen föredrar emellertid i allmänhet att ingen röker i deras hem. På så sätt skyddar de sina familjemedlemmars hälsa och förhindrar att deras hem blir orenade genom tobaksstank. Och skulle det vara konsekvent av Jehovas vittnen att tillåta ohämmad rökning i sina hem, med tanke på att de är angelägna om att hjälpa andra att rena sig ”från allt som befläckar vare sig kött eller ande”? (2 Kor. 7:1) Om de tillät detta, skulle då inte andra få uppfattningen att de inte betraktar rökning som en allvarlig angelägenhet?
När besökare i all vänlighet blir upplysta om Jehovas vittnens uppfattning, respekterar de vanligen dessa önskningar. Men om deras beroende av tobak är så stort att de menar att de absolut måste röka en cigarrett, skulle de kanske kunna röka där det är minst anstötligt och skadligt för andra. Precis vad enskilda vittnen kan ordna med eller tillåta i detta fall är någonting som de själva skall avgöra, och beslutet påverkas av om familjens överhuvud är ett vittne.
I butiker är det inte ovanligt att finna skyltar med texten ”Rökning förbjuden”. Det kan naturligtvis vara så att landets lag inte uttryckligen förbjuder rökning i vissa butiker och att rökare förväntar att kunna hänge sig åt sin vana medan de väntar på att bli betjänade. Eftersom den kristne utför personliga tjänster åt alla som kommer till honom, kan det hända att han menar att han inte är i den ställningen att han kan fastslå regler för sina kunder. Han vet att han befinner sig i världen och att han därför inte kan undvika kontakt med människor som har vanor som han inte godkänner. (1 Kor. 5:9, 10) Med tanke på detta kan somliga Jehovas vittnen dra slutsatsen att omständigheterna hindrar dem att förbjuda rökning i sina butiker. Följaktligen kan de känna sig förpliktade att sörja för utrymmen för kunder som röker. Andra vittnen kan emellertid besluta att sätta upp en skylt som förbjuder rökning. De kan komma fram till att detta skulle göra det behagligare för dem själva och för de många icke-rökare som kommer till deras butik.