Inskränkningar av den kristna friheten

”Ni blevo kallade till frihet, bröder; använd bara icke denna frihet som en föranledning för köttet, utan bliv genom kärlek slavaråt varandra.” — Gal. 5:13, NW.

1, 2. a) Varför kan universum inte för evigt existera delvis trälbundet och delvis fritt? b) Beskriv den frihet som en kristen redan nu åtnjuter, och vad är några av dess allmänna inskränkningar?

UNIVERSUM kan inte för evigt existera delvis trälbundet och delvis fritt, som det nu gör. Den universella skapelsen var aldrig avsedd att vara själviskhetens och orättfärdighetens slav. (Rom. 8:21, NW) Om utgången av denna långvariga konflikt kan det inte råda något tvivel, och den blev förutsagd för länge sedan. Frihetens sak kommer att vinna en evighet av frid. Då frihet är det rätta element, vari Jehovas trogna skapelser kan leva, så måste de som lever för att tjäna honom för evigt göra detta av eget fritt val, och göra det med glädje. För att någon med full insikt skall kunna träffa sitt val, måste han veta, i vilken utsträckning det medges honom frihet i Guds tjänst. Det är sant, att den kristne inte bör begagna sin frihet — att han inte står under det judiska lagförbundet — som en förevändning för att vandra vårdslöst eller leva lösaktigt i vad det gäller köttet. (Kol. 2:14) Men det finns en ytterligare frihet, som de kristna har kallats till. Denna frihet begränsas genom deras kärlek till Gud och till deras medkristna. Den kristnes frihet är därför en visligen inskränkt frihet. — Gal. 5:13, NW.

2. Till att börja med måste den kristne inse, att den frihet han redan åtnjuter är i stor utsträckning relativ. Den existerar inte oberoende av den suveräne Överordnade, Jehova Gud, som är i den ställningen att han kan begränsa den fria handlingssfären till sina tjänares bästa. Denna relativa frihet kan man åtnjuta blott och bart genom att leva och verka i harmoni med de inskränkningar som tillkännagivits av frihetens upphovsman, Gud. (Ps. 146:7) Dessa inskränkningar innefattar de gränser som kringgärdar en skapelses relativa frihet. Några av dessa gränser för friheten är: av naturen själv dikterade begränsningar, normer för umgänget med andra, sanningens principer, teokratiska lagar, uppenbarelser av den gudomliga viljan och inskränkning genom rättigheter som beviljats andra. Dessa kommer att behandlas i tur och ordning.

Begränsningar, dikterade av naturen

3, 4. a) Vilka inskränkningar dikterar naturen för en kristen i fråga om bruket av hans kropp? b) Vad menas med att några blir djuriskt sinnade?

3. Människor är människor; de är inte andevarelser eller djur. Av naturen är några män och andra kvinnor. Många är barn, och de övriga är fullvuxna, mogna. Av de vuxna är en viss procent ogifta, och de övriga är gifta, med förpliktelser som äkta män och hustrur. De kristnas mänskliga kroppar liknas vid kärl, och dessa måste hållas rena och brukas på ett vist och förståndigt sätt i överensstämmelse med naturen. (2 Kor. 4:7; 1 Tess. 4:3—5, NW) I alla tider har Satan och demonerna förmått människor att utöva fri vilja genom att använda sina kroppar på ett onaturligt sätt, tvärtemot Guds ursprungliga uppsåt med att skapa man och kvinna. Paulus beskriver dessa moraliskt fördärvade, som har överskridit naturens gränser, när han säger: ”Det var därför som Gud prisgav dem åt skamlig sexuell åtrå, ty både bytte deras kvinnor ut det naturliga bruket av sig själva mot ett onaturligt och lämnade även männen likaså det naturliga bruket av kvinnan och blevo häftigt upptända i sin lusta gentemot varandra, män med män, i det de bedrevo anstötliga ting och på sig själva fingo uppbära den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.” — Rom. 1:26, 27, NW.

4. Petrus och Judas beskriver också dem som överskrider naturens gränser genom att bliva djuriskt sinnade. De ger oss den varningen, att dessa även skall försöka komma i umgängelse med kristna. ”Men dessa människor skola — likt oförnuftiga djur, som av naturen äro födda till att fångas och förgöras — i de ting, om vilka de äro okunniga och tala smädligt, till och med lida tillintetgörelse på sin egen fördärvbringande väg.” ” ’I den yttersta tiden kommer det att finnas bespottare, som vandra enligt sina egna begärelser efter ogudliga ting.’ Dessa äro de som åstadkomma delningar, djuriska människor, som icke hava någon andlighet.” — 2 Petr. 2:12; Jud. 18, 19; NW.

 5. Har de kristna frihet att inte visa naturlig tillgivenhet?

5. Av naturen existerar det också starka band som binder föräldrar och barn tätt samman genom släktskap. Dessa innefattar de band av naturlig tillgivenhet som bör existera mellan barnen och deras föräldrar. De kristna kan inte ignorera dessa naturliga förhållanden. De existerar som gränser för deras relativa frihet. Om dem som hyser bristande respekt för dessa gränser är det skrivet: ”Människorna ... olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet, ... utan självbehärskning” osv. (2 Tim. 3:2, 3, NW) Att hålla fast vid och förstärka dessa naturens band kommer att hjälpa många föräldrar att framgångsrikt uppfostra sina barn i gudomlig ynnest.

 6. Vilka inskränkningar gäller angående förhållandet till dem som är av det motsatta könet?

6. En annan sak är ett rätt förhållande mellan könen. Den inskränkningen har pålagts de kristna, att de inte får ha sexuella förbindelser med någon annan än sin egen äkta man eller hustru. (Matt. 19:3—9) Att göra sig skyldig till otukt och äktenskapsbrott är att överskrida de fastställda gränserna. Av dem som är gifta kräver naturen fullgörandet av vissa plikter, som de inte bör undandra sig. ”Må varje man hava sin egen hustru och varje kvinna hava sin egen äkta man. Må den äkta mannen giva sin hustru det som tillkommer henne, men må även hustrun göra på samma sätt gentemot sin äkta man. Hustrun utövar icke myndighet över sin egen kropp, utan det gör hennes äkta man; likaså utövar icke heller den äkta mannen myndighet över sin egen kropp, utan det gör hans hustru.” (1 Kor. 7:2—4, NW) Mannen måste leva samman med sin hustru i enlighet med kunskapen om Guds fundamentala naturlagar. Den äkta mannen måste ta i betraktande kvinnans biologiska konstitution, hennes begränsningar, hennes månatliga perioder, hennes förändringar, vilket allt i hög grad påverkar hennes tankeliv, sinnesstämning och temperament. Gud förbiser inte dessa kvinnliga begränsningar, och det bör inte heller de äkta männen göra. — 3 Mos. 18:19; 20:18; 1 Petr. 3:7—9.

Normer för umgänget med andra

 7. Vilka visa inskränkningar gäller för en kristens umgänge med dem som är av samma dyrbara tro?

7. När människor blir kristna, bringas de i nära förening med andra kristna och kommer sålunda att utgöra en församling såsom en del av ”en hjord” som tillhör Gud. (Joh. 10:16) En kristen som har överlämnat sig åt Gud är inte kallad att leva för sig själv, utan inbjudes att förena sig med sina medkristna i samfälld tjänst för Herren. Det förväntas av honom att han skall visa mer än vanlig anständighet i sitt umgänge med andra. Han bör bruka sunt förnuft och ådagalägga kärlek gentemot sina bröder i församlingen i hans hemort. (1 Petr. 2:17) Jesus gav oss en god måttstock angående sådant samliv, när han sade: ”Därför, allt vad ni vilja att människorna skola göra eder, det skola också ni likaså göra mot dem.” (Matt. 7:12, NW) De kristna grekiska skrifterna är faktiskt genomgående fulla av goda råd angående hur en kristen bör förhålla sig gentemot sina medbröder. En kristen får inte vara egensinnig, söka genomdriva sin egen vilja i församlingen eller underlåta att visa hänsyn för sina medkristnas känslor. I vad det gäller vårt umgänge med andra är det tydligt, att det ålagts oss en serie av visa inskränkningar beträffande vår säkra relativa frihet. Dessa inskränkningar i utövandet av vår fria vilja leder till gott resultat för oss, inte endast när det gäller vår nuvarande glädje och lycka, utan också när det gäller för oss att försäkra oss om en plats i Guds eviga familj, hans organisation.

Sanningens principer

8, 9. a) Vad är sanna principer, och var finner man dem? Ge några exempel. b) Hur utformas bibliska läror? Illustrera detta.

8. Att erkänna sanningens principer och vist tillämpa dem är rättfärdighetens väg. En kristen vandrar alltid i rättfärdighet och undviker alltså att utöva sin fria vilja till att omfatta det som är orättfärdigt. Vad är alltså principer? En sann princip är en grundläggande sanning. Eftersom sanningen överensstämmer med fakta eller är det som är i överensstämmelse med sakernas verkliga tillstånd, så är principer väsentligen uttryck för grundläggande fakta. Bibeln innehåller tusentals sådana principer, tydligt uttryckta, medan andra härleder sig ur eller finns i naturens bok. (Rom. 1:20) Här återges endast några få. Gud danade jorden till att vara bebodd. Människan är dödlig. Den själ som syndar dör. Adam syndade och blev dömd till döden. Gud är rik på barmhärtighet. Fullkomligt liv gives för ett fullkomligt liv. Allt kötts liv är i blodet. Jesus blev fullkomligt kött. Jesu fullkomliga liv var ett motsvarande offer. Jesu livsblod köpte människans eviga frigörelse från döden. — Jes. 45:18; 1 Mos. 2:17; Hes. 18:4, 1878; 1 Mos. 3:6, 19; Ef. 2:4; 2 Mos. 21:23; 3 Mos. 17:11, 1878; Joh. 1:14; 1 Tim. 2:6, NW; Hebr. 9:12, NW.

9. Liksom byggnadsstenar fogas tillsammans enligt ritningen för att utgöra en byggnad, så fogas bibliska principer tillsammans enligt den gudomliga ritningen till bibliska läror som överensstämmer med sanningen. Om man fogar tillsammans de ovanstående principerna i den ordning vari de står, så får man en stomme till den viktiga bibliska läran angående människans frigörelse från döden genom den återlösning som föranstaltades genom Jesus Kristus. På samma sätt utgöres alla bibelns läror av principer, som uttrycker grundläggande sanningar. — Hebr. 6:1.

10. Hur har Satan byggt upp sin ofantliga organisation på grundvalen av sin första lögn?

10. Lägg nu märke till vad Satan, lögnens upphovsman, har gjort med sin första lögn, ”ingalunda skolen I dö”. (Joh. 8:44; 1 Mos. 3:4) Han har brukat den till att åstadkomma följande falska, orättfärdiga princip, som inte är grundad på fakta eller sanning. ”Själen är en levandegörande princip ... åtskild till sin natur från kroppen och vanligtvis ansedd för att vara åtskild i fråga om tillvaro.”a Från denna ena lögnaktiga princip har Satan fört fram sin nästan universella falska religiösa lära om mänsklig odödlighet, att människan fortsätter att existera efter döden. Tänk bara, på denna lösa grund av denna första lögn har djävulen förvandlat ytterligare lögner till orättfärdiga principer och sedan använt dessa falska principer för att bygga upp sin gigantiska orättfärdiga organisation, som består av falsk religion, handelsväsen och politik! Med hjälp av sina många giftiga, lögnaktiga läror och teorier har Satan sålunda hållit människornas sinnen fångna under tusentals år och har givit dem agnar till näring, livlös andlig föda, som håller dem andligt sjuka och bundna i andligt mörker, borta från sanningen. — 1 Kor. 10:21.

11, 12. a) Till vad är en kristen begränsad, när det gäller andlig föda, och varför? b) Hur illustrerar Jesus det visa och det dåraktiga handlingssättet?

11. Vi ser sålunda hur viktigt det är för den kristne att inte överskrida den relativa frihetens gränser för att gräva i demonernas läror, såsom de utlägges av den falska religionen. När man utövar fri vilja på det sättet, råkar man i djävulens klor och i träldom under orättfärdigheten. Den som gör det finner sig snart utkastad i mörkret, och hur stort är inte det mörkret! En kristens liv och tänkande måste därför dagligen näras med sanningens lärdomar som erhålles från Guds uppenbara sanningsord. Sanningen förbliver för evigt. Sanningen är oförstörbar. Att gassa sig i sanningens solsken är verkligen frihet. — Ps. 146:6, AS (där det heter: ”Som bevarar sanningen för evigt”); Joh. 7:16, 17; 2 Kor. 13:8.

12. Jesus visade på ett utmärkt sätt kontrasten mellan de båda handlingssätten. I det följande jämför han dem som uppför sin trosbyggnad på sanningens ”klippa” med de dåraktiga som bygger på lögnens ”sand”. ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem skall därför liknas vid en omdömesgill man, som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och piskade mot det huset, men det störtade icke in, ty det hade blivit grundat på klippan. Vidare, var och en som hör dessa mina ord och icke gör dem skall liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset, och det störtade in, och dess fall var stort.” — Matt. 7:24—27, NW.

Teokratiska lagar

13, 14. a) Hur råder det kontrast mellan grundvalen för Guds lagar och grundvalen för många av människans lagar? Belys svaret. b) Vad skedde med principerna bakom det mosaiska lagförbundet, när Gud bragte lagens gällande kraft till ett slut år 33 e. Kr. och sålunda gjorde den icke gällande för de kristna?

13. Medan många mänskliga lagar är grundade på falskt uttänkta principer, så är de teokratiska lagar, som den store suveräne Överordnade, Jehova Gud, har stiftat, sunt baserade på sanningens principer. ”Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.” (Ps. 119:142) Guds lag består inte av juridiska fiktioner. Den gudomliga lag till exempel, som fortfarande äger gällande kraft och som förbjuder människor att dräpa, är baserad på den klara faktiska principen att människan är dödlig. (1 Mos. 9:6) Falska religioner lär i direkt motsats därtill fiktionen att människan är odödlig. Alldeles som sanna principer användes för att bygga upp alla de många bibliska lärorna, så ligger därför sanna principer bakom alla Guds lagar. — 1 Kor. 9:8—10.

14. I själva verket är varenda en av de hundratals lagar som innefattas i lagförbundet, vilket gavs åt Mose år 1513 f. Kr., baserad på en eller flera av sanningens principer. Ett stort antal rättfärdiga principer kom faktiskt till människans kännedom för första gången, när lagförbundet såsom en uppenbarelse gavs åt israeliterna. När Gud bragte lagförbundets juridiskt bindande kraft till ett slut ”genom att fastnagla det vid tortyrpålen [Jesu tortyrpåle]” år 33, förintade han inte fördenskull de eviga sanningsprinciper, som genom förbundet hade kommit till människans kännedom. (Kol. 2:14, NW) Dessa sanningens principer, som fanns i lagen och som fortfarande finns bevarade åt oss i bibeln, fortsätter att leda de kristna på rättfärdighetens väg. Därför är lagförbundets straffbestämmelser lika döda som lagförbundet självt och är följaktligen inte bindande för de kristna i vår tid. ”Ni äro icke under lag, utan under oförtjänt godhet.” — Rom. 6:14, NW.

15. Nämn några av de teokratiska lagar som verkar inskränkande på en kristens handlingar.

15. Men det finns teokratiska lagar utanför Mose lag, vilka begränsar området för den kristnes relativa frihet. Eftersom lagar är handlingsregler, som föreskrives av den överordnade för den underordnades uppförande, så är den underordnade förpliktad att lyda i fråga om dessa saker. Förutom att lagen förbjuder en att dräpa, som vi redan nämnt, så är den kristne också förbjuden att äta blod, måste avhålla sig från otukt, måste undvika avgudadyrkan, får inte försumma att komma tillsammans med sina bröder till möten osv. (1 Mos. 9:4; Apg. 15:20, 29; Hebr. 10:25) Må vi inte heller förgäta de båda stora lagar eller bud som Jesus gav oss. ” ’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ ” (Matt. 22:37—39, NW) Dessa och de många andra regler, som de sanna överordnade myndigheterna, Jehova Gud och Kristus Jesus, har uppställt för de kristna i de kristna grekiska skrifterna, utgör en del av gränserna för en kristens relativa frihet.

Uppenbarelser av Guds vilja

16, 17. a) Hur förhåller sig den kristne gentemot Guds vilja? Illustrera detta i Jesu fall. b) Giv exempel på sådana drag i Guds uppenbarade vilja, vilka kraftigt inverkar på en kristens verksamhet och handlingssätt i våra dagar.

16. Den kristne beder med rätta till Gud: ”Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:10, NW) Genom detta samtycker den kristne till att begränsa sin egen fria vilja i harmoni med sin suveräne Överordnades vilja. Detta betyder att vilka uppenbarelser av Guds vilja det än är som göres förståeliga för honom genom Skrifterna, så har han att rätta sina handlingar efter dem. Vi lägger märke till detta i Jesu fall. Han inhämtade genom sitt studium av de hebreiska skrifterna och genom den heliga anden, som vägledde honom, att det var Guds vilja att han skulle dö en frivillig offerdöd för att åvägabringa frihet från döden för alla de trogna bland människosläktet. Vid höjdpunkten av sin ämbetsutövning, just innan han skulle betala det höga priset genom sin död på tortyrpålen, yttrade han, säges det oss, dessa ord: ”Fader, om du önskar det, så tag bort denna kalk från mig. Men låt dock icke min vilja ske, utan din.” — Luk. 22:42, NW.

17. Bibeln är full av Guds uppenbarade vilja, som hans tjänare, vilka har överlämnat sig åt honom, har att följa. Ivrigt och ihärdigt söker de förvärva större kunskap om hans vilja och visa större uppskattning av den, och de söker ärligt och uppriktigt att bringa sina handlingar i samklang med Guds rätta vilja. Det är nu till exempel Guds uppenbarade vilja, att hans vittnen skall förkunna Jehovas namn överallt på den bebodda jorden. (Jes. 61:1, 2; Matt. 24:14, NW; Rom. 9:17) Det framgår även tydligt av Skriften, att det är hans vilja att hans i himmelen upprättade rike skall krossa alla denna gamla världs riken i striden vid Harmageddon, som nu är nära. (Dan. 2:44; Sef. 3:8) Vilka är vi, att vi skulle motstå Guds majestätiska vilja? Vi skyndar snarare att bringa vårt liv och våra förhållanden i fullständig harmoni med hans vilja, för att den alltid må ske på jorden såsom i himlarna.

Inskränkt genom rättigheter som förlänats andra

18. a) Vem förlänar rättigheter, och vilka fem typer är nämnda? b) Vad är en skyldighet, och i vilket förhållande står den till en rättighet? Illustrera.

18. De kristna inser att deras frihet även är begränsad genom de rättigheter som Gud förlänat andra. Hur så? I alla regeringssystem, teokratiska eller människogjorda, har den överordnade makt att förläna rättigheter åt individer. Rättigheter är förmåner eller ökade befogenheter att handla fritt. De kan bestå i 1) juridiska förmåner angående frågor av särskilt intresse; 2) särskild myndighet i förbindelse med ett ämbete; 3) allmänna bemyndiganden; 4) privilegier eller 5) gåvor. Dessa rättigheter kan vara skapade genom lag för alla de berörda, direkt beviljade åt individer eller uppkomna genom kontrakt och fördrag (som i bibliska sammanhang brukar kallas förbund). Vi måste vidare inse, att för varje rättighet som den överordnade förlänar skapas även en motsvarande skyldighet. ”Varhelst det existerar en rättighet för en person, där vilar även en motsvarande skyldighet på någon annan person eller på alla personer i allmänhet.”b En skyldighet är därför en förpliktelse att göra någonting eller avstå från att göra någonting i enlighet med en annans rättighet. Du är till exempel skyldig en man 10 kronor. Han har rättigheten att kräva 10 kronor. Du har skyldigheten att betala honom 10 kronor. Om det skulle uppstå någon tvist angående den saken, så är det domarens uppgift att fastställa, vilken sida som har rättigheten. Han förordnar sedan att denna rättighet skall respekteras och skyldigheten fullgöras av den som befinnes ha skyldigheten. Vi ser alltså hur det kommer sig, att vår kristna frihet är inskränkt genom de skyldigheter vi måste fullgöra i enlighet med de rättigheter som Gud beviljat andra skapelser.

19. Jämför Guds rättigheter med människans rättigheter.

19. Jehova Gud besitter, eftersom han är Skaparen, de högsta rättigheterna i universum. Hans rättigheter eller juridiska förmåner betecknas som suveräna rättigheter, eftersom han är den store Överordnade i det teokratiska herradömet. (Rom. 9:20, 21; Ps. 95:3) Alla mindre rättigheter har sitt ursprung hos Jehova Gud och härflyter från hans suveräna rättigheter. (Job 36:6) Dessa mindre rättigheter som beviljats hans underordnade, alla trogna skapelser från Kristus Jesus och vidare nedåt till den lojala människan på jorden, betecknas som delegerade eller överflyttade rättigheter. Med andra ord, dessa mindre rättigheter är delegerade av Gud åt hans tjänare, antingen som belöningar för trogen tjänst eller blott och bart som uttryck för hans stora kärlek gentemot sina skapelser. Tag följande omöjlighet i betraktande som en illustration av denna sak. En skapelse kan aldrig draga Gud inför rätta i en tvist, eftersom det är domstolens uppgift att fastställa, vem som har de högre rättigheterna i varje särskild fråga. Eftersom Gud alltid har långt större rättigheter i varje särskild fråga som skulle kunna uppstå, så skulle han för varje gång vinna målet. Detta betyder att Guds suveräna rättigheter aldrig med framgång kan sättas i fråga. Till och med Satan, djävulen, kommer att bli tvingad till att inse denna stora sanning vid sitt fullständiga nederlag i striden vid Harmageddon. — Jer. 18:1—10.

20. Vilka är den ”fattiges rättigheter”, och hur berör de den kristnes verksamhet i våra dagar?

20. Det följande är ett kort studium av exempel på i bibeln omtalade rättigheter, som uppkommit på de olika sätt som omnämnes i paragraf 18. ”Jag vet att HERREN skall vidmakthålla ... den fattiges rättigheter.” (Ps. 140:12, AT; Jes. 10:2) Dessa den ”fattiges” allmänna rättigheter var skapade av lagen under lagförbundet för att bevilja de icke-israelitiska främlingarna och de övriga fattiga i landet förmånen att få samla in efterskörden på fälten. Denna frikostiga föranstaltning gjordes genom lagen för att de fattiga skulle få föda. (3 Mos. 19:9, 10) Denna lag, som blott och bart var en skugga av större ting i vår tid, förebildar, efter vad det vill synas, deras rättighet, som är fattiga i andligt avseende eller som inte är verkliga kristna, att få höra sanningens budskap förkunnas av Jehovas kristna vittnen. Jehovas vittnen har därför den viktiga skyldigheten att i andligt avseende föda dessa Herrens ”fattiga”. Gud har beviljat dem rättigheten att få höra om Guds barmhärtighet och att få taga emot sanningen för att få liv i den nya världen. Vilka är vi, att vi skulle förmena dem denna rättighet att vinna frälsning? — Luk. 7:22; 14:21.

21. a) Vad är det för rätt eller rättighet som åsyftas i Hesekiel 21:27, och hur inverkar den på en kristens handlingssätt i våra dagar? b) Vad blir förhållandet, när andra beklädes med myndighet inom Guds organisation?

21. Skriften omnämner en annan rättighet, som det är intressant att undersöka. Hesekiel säger: ”Detta skall icke vara mer, förrän han kommer, vars rätt det är; och jag skall giva det åt honom.” (Hes. 21:27, AS) Den rätt eller rättighet som här åsyftas är att få sitta på Jehovas tron, när han upprättar sitt rike. Denna rättighet ges genom ett förbund, eller ett kontrakt, modernt uttryckt. Dess villkor eller bestämmelser fastställdes i det förbund som Gud ingick med David. Detta kontrakt omtalas också som ”den nåd som lovats David”. I detta förbund sade Gud: ”Jag skall befästa hans konungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans konungatron för evig tid.” (2 Sam. 7:12, 13) Aposteln Paulus visar tydligt att det är Kristus Jesus som genom förbundet erhåller denna rättighet till himmelrikets tron. Detta betyder att alla kristna måste godtaga Kristi Jesu konungsliga rättighet och har skyldigheten att ära honom som upphöjd härskare i Guds teokratiska herradöme. (Apg. 13:32—37, NW; Joh. 1:49; 1 Petr. 2:17) Detta gäller även vilka som helst andra som erhåller ett ämbete inom Guds organisation. Också de får ett visst mått av myndighet, som i sin tur ger dem rättigheten (en utvidgad frihet att handla visligen i att utöva uppsikt inom organisationen) att utföra gärningar som andra inte får utföra. De andra har skyldigheten att verka i överensstämmelse med den som anförtrotts sådan teokratisk myndighet. — Mark. 11:28; Luk. 19:17; Joh. 5:27; 2 Kor. 10:8; Matt. 10:1.

22. Vilken rättighet tillkommer de kristna som en följd av det uppdrag Jesus gav i Matteus 28:19, 20?

22. Så ett exempel på rättigheter som beviljats genom ett allmänt bemyndigande eller uppdrag. Innan Jesus for upp till himmelen, gav han sina kristna efterföljare uppdraget att vara sändebud och hans vittnen intill jordens yttersta ändar. ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” ”Ni skola vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” (Matt. 28:19, 20; Apg. 1:8; NW) Detta gav de kristna, som hade överlämnat sig åt Gud, rättighet i kraft av ett bemyndigande att predika om Kristus Jesus i alla delar av jorden. Detta lägger den skyldigheten på alla jordiska härskare och på folket i allmänhet att tillåta dessa Ordets förkunnare att fullgöra sitt uppdrag. För att få denna kristna rätt att predika erkänd av den romerska staten vädjade Paulus till imperiets högsta domstol, som hade sitt säte i Rom. Paulus syftar på detta lagliga stadfästande av rätten att predika de goda nyheterna, när han säger: ”Ni alla äro meddelaktiga med mig i den oförtjänta godheten både i min fångenskap och i försvaret av de goda nyheterna och strävandena att lagligen stadfästa dem.” (Fil. 1:7, NW) Av denna anledning håller kristna Ordets förkunnare i våra dagar på sina rättigheter att predika Rikets budskap i alla länder. Vidare kan ingen kristen individ hindra en annan kristen från att hävda sin rättighet som en Ordets förkunnare.

23. Omtala de rättigheter som tillkommer de kristna på grund av det privilegium de åtnjuter från Gud.

23. Genom beviljandet av privilegier bringas även rättigheter att existera. Tänk, för att nämna ett exempel, på det oskattbara privilegiet att få bära Jehovas namn. Jesus bad till Jehova Gud, medan hans trogna lärjungar hörde på, och sade: ”Jag har gjort ditt namn påtagligt för de människor som du har givit mig ut ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt.” (Joh. 17:6, 26, NW) De sanna kristna Ordets förkunnare, som känner den verkliga innebörden i det gudomliga namnet, Jehova, ger med glädje gensvar på Guds tillkännagivande, när han säger: ”Ni äro mina vittnen, säger Jehova, och jag är Gud.” (Jes. 43:12, AS) Detta privilegium för med sig rättigheten att tala som ett av Guds sändebud och att representera honom inför härskarna och folken i detta den gamla världens samhälle. Här ålägges återigen ett kristet Jehovas vittne en inskränkning: han får inte hindra en medkristen att utöva sin rättighet, som detta privilegium ger. Detta emedan privilegiet kommer direkt från Gud själv och inte stammar från någon jordisk myndighet.

24, 25. a) Hur visar Paulus att de gåvor av skilda slag, som tilldelades de första kristna, förde rättigheter med sig? b) Vilka gåvor är de kristna intresserade av i våra dagar? Kan de hävda de rättigheter som är förenade med dessa gåvor gentemot medskapelser?

24. Slutligen är det så, att de många skilda och underbara gåvor som kommer från Jehova alla för med sig rättigheter. Tag i betraktande hur Gud i den första församlingens dagar gav olika gåvor åt åtskilliga kristna tjänare. ”Nu finnes det gåvor av skilda slag, men det är samma ande. Så till exempel gives genom anden åt den ene att tala vishet, åt en annan enligt samma ande att tala kunskap, åt en annan tro genom samma ande, åt en annan gåvor att bota sjuka genom denna ena ande, åt ännu en annan förmågan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att urskilja inspirerade uttalanden, åt en annan olika tungomål och åt en annan uttydning av tungomål.” (1 Kor. 12:4, 8—11, NW) Paulus visar på ett annat ställe hurusom varje tjänare som hade blivit välsignad med en sådan gåva hade rättighet att tala inför hela församlingen, och ingen kunde hindra honom, eftersom han ägde denna rättighet. ”När ni komma tillsammans, har en en psalm, en annan har en undervisning, en annan har en uppenbarelse, en annan har ett tungomål, en annan har en uttydning. Må allting ske till uppbyggelse.” (1 Kor. 14:26, NW) De ovan uppräknade gåvorna existerar inte i våra dagar bland de kristna.

25. Jehova, givaren av all god gåva, har emellertid inte förgätit de kristna efter apostlarnas dagar. (Jak. 1:17) Det följande är endast några av de gåvor som bibeln omnämner, vilka alla för rättigheter med sig. Sanningen i sig själv är en dyrbar gåva, som ingen har rättighet att ta ifrån dig. Tro på Gud och Kristus är likaså en gåva som ingen kan beröva en. Vidare har vi gåvan att vara ogift och gåvan att vara gift, Guds oförtjänta godhets gåva och Guds godhets obeskrivliga, fria gåva. (Joh. 4:10; Ef. 2:8; Matt. 19:11; 1 Kor. 7:7; Rom. 5:15; 2 Kor. 9:15; NW) Men den största gåva som hålles i beredskap för alla trogna kristna är den som heter evigt liv. ”Den gåva Gud giver är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23, NW) När någon får den gåvan, har han förvärvat den belöning, som består i rättighet till liv. Den som äger denna rättighet till liv innehar den oberoende av alla andra utom Jehova Gud, hans livgivare, som besitter de högre suveräna rättigheterna. Vilken skatt denna rättighet till liv kommer att bli!

Den kristna frihetens omfattning

26. Åtnjuter andliga och mänskliga skapelser samma grad av relativ frihet? Förklara förhållandet.

26. Människan är inte den enda skapelse som har givna gränser för sin relativa frihet. Eftersom det heter att människan gjordes något litet lägre än änglarna, så framgår det att det område av relativ frihet som änglarna åtnjuter är något större än den trogna människans. (Hebr. 2:6, 7, NW) Vidare har vi de 144.000 av den förhärligade rikesorganisationen i himmelen, som är ”delaktiga av gudomlig natur”, vilket är en ställning ännu något högre än den som någon av änglarna intar. Av samma skäl måste det därför fastslås att dessa Guds härliga, odödliga söner åtnjuter ett vidsträckt fält av relativ frihet, som svarar mot att de är nya skapelser. (2 Petr. 1:4; 2 Kor. 5:17) Om den uppståndne Kristus Jesus, Konungen, är det skrivet: ”Han är återspeglingen av hans [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse.” (Hebr. 1:3, NW) Denne upphöjde Konung måste i sanning ha en relativ frihet med en möjlighet att handla av egen vilja, som måste vara mycket lik Guds egen. Men ändock är det ett faktum att Jehova som den suveräne Överordnade är den ende som äger absolut frihet.

27. Beskriv och förklara omfattningen av den frihet som Gud lägger fram för sina skapelser.

27. I olikhet med Jehova har alla andra sin frihet begränsad i större eller mindre omfattning, beroende på graden av deras underordnade ställning, hela vägen igenom från Kristus Jesus till den trogna människan. Omfattningen av deras relativa frihet är emellertid tillräckligt stor för att sätta alla skapelser, i vilken ställning det vara må, i stånd till att ge det fullaste uttryck åt sitt fullkomliga liv, så att det skall lända till det bästa för dem själva och alla omkring dem, allt till Guds, deras Skapares, ära. För individen är den frihet som ställts i utsikt för honom av vidsträckt omfattning. Aldrig under de kommande åldrarna kommer han att känna sig hindrad eller hämmad i sina förehavanden. Det frihetsområde som tillåter handlingar av fri vilja, både fysiskt och intellektuellt, kommer aldrig att till fullo utnyttjas av vad individen i denna ställning företar sig. Vid slutet av Kristi tusenåriga regering, när Guds jordiska undersåtar kommer i full besittning av ”Guds barns härliga frihet”, kommer de att uföra lysande bedrifter, som kommer att taga hela den fullkomliga människans fullt utvecklade skarpsinnighet, konstfärdighet och förmågor i anspråk. Dessa förmågor, som innefattar den fullkomliga människans intellektuella, fysiska och andliga krafter, kommer att utföra prestationer som är omöjliga att föreställa sig i denna tid av övergång från den ena världen till den andra. — Jes. 64:4.

28. Vad illustreras i Jesu fall i fråga om den fullkomliga människans framtida verksamhetsområde i förbindelse med hennes frihet?

28. Tänk ett ögonblick över hur detta ådagalades i fallet med den fullkomliga människan Jesus under hans jordiska ämbetsutövning. Vid början av hans bana, när han döptes i Jordan år 29, ”öppnades himlarna”, och Guds ande kom över honom. (Matt. 3:16, NW) Från och med då påminde han sig alla sina föremänskliga upplevelser och sitt liv som andevarelse. Detta betyder att denna fullkomliga människas hjärna var tillräcklig i omfattning för att Jesu sinne skulle kunna bevara alla hans intellektuella färdigheter och hågkomster från hans föremänskliga levnadsbana som en mäktig andevarelse i himmelen, samlade under en period av otaliga milliarder år. Detta förklarar Jesu hänsyftningar på många av sina personliga samtal med Jehova i himmelen, vilka han exakt kom ihåg. Det är förnuftigt att dra den slutsatsen, att den fullkomliga människan på jorden aldrig någon sin under de milliarder år som ligger framför oss kommer att uppnå de över all jämförelse lysande sinnesförmögenheter som Jesus, Guds enfödde Son, ådagalade. Om därför Jesus som en fullkomlig människa aldrig fann sig hindrad eller hämmad i sitt liv på jorden, så är det säkert och visst, att den fullkomliga människan i den kommande nya världen har ett aldrig upphörande hänförande liv av frihet och intensiv verksamhet på jorden framför sig. Och inte endast detta, utan det kommer att bli ett frihetens liv med evig säkerhet. — Joh. 5:19—21; 8:58; 12:48, 49; 17:5; Kol. 1:15—17.

29. Varför och hur bör de kristna värdesätta sin frihet?

29. Kallelsen att draga ut till kristen frihet har gått ut över hela jorden. Stort är det antal som har svarat. Många är de som har frigjort sig från träldomen i Satans gamla världs samhälle. Men ännu större är deras antal, som ännu måste få höra kallelsen: ”Säg till de fångna: Dragen ut.” (Jes. 49:9) Till dem som njutit av denna teokratiska frihetens tjänliga atmosfär under åtskilliga år ges nu rådet: Var ett verkligt exempel för de nya, som nu smakar friheten för första gången. Genom ert exempel i att gå varligt fram i fråga om andras rättigheter och i att rätta er efter de tillbörliga teokratiska inskränkningarna av vår kristna frihet, kommer ni att hjälpa de nya, som nu kommer till synes, att gå framåt till mognad. De kommer att utveckla respekt för Guds fordringar och bli dugligare medlemmar av den nya världens samhälle. Genom att vi rättar oss efter den kristna organisationens nuvarande tillvägagångssätt, kommer vi att bli så mycket bättre övade att administrera den nya världen efter Harmageddon. Fortsätt att bevisa er ostrafflighet som förkunnare av de goda nyheterna för att ert mål — att bli beviljade det eviga livets högt skattade gåva i ett ändlöst jordiskt paradis — må bli en välsignad verklighet. Därför, unga och gamla, värdera er kristna frihet som en dyrbar ädelsten. Låt ingen beröva er den. Håll fast den.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 juli 1952)