Väpna er för framtida verksamhet

”Må därför ni, ... då ni ju hava denna förhandskunskap, vara på eder vakt, så att ni icke ledas bort.” — 2 Petr. 3:17, NW.

 1. Vilka olika uppfattningar finns det om att komma tillsammans för att tillbedja Gud?

FLERTALET människor som läser dessa ord bor i ett land där man anser det vara en helt naturlig sak att man kan komma tillsammans för att tillbedja Gud. Ja, ofta tar man det helt enkelt för givet och betraktar denna kristna förpliktelse med ganska stort lättsinne. Flertalet människor är emellertid snara att hålla med om att den andlighet som de månde ha bör de tillskriva sin samvaro med andra av sin egen tro. Men tänk dig in i att du plötsligt skulle bli avskuren från all gemenskap med församlingen. Tänk dig in i att det bleve i lag förbjudet för mer än två eller tre personer att träffa samman utan särskilt polistillstånd och att alla sammankomster för tillbedjan av Gud vore förbjudna. Tänk dig in i att du inte skulle ha rätt att tala om Gud eller vittna inför någon annan om din tro på Gud och de löften han har givit människorna. Vad skulle du då göra?

 2. Vilka förhållanden kan vålla att någons tro försvagas, och vilka frågor bör vi allvarligt begrunda?

² Tänk dig in i att det under sådana förhållanden vore möjligt för sanna kristna att träffas endast i hemlighet, två och tre åt gången, och att de endast kände varandra vid nummer, så att om någon bleve gripen av hemliga polisen, denne inte genom något knep eller genom tortyr skulle kunna förmås att förråda sina bröder. Tänk dig in i att tid efter annan någon av dem som kom tillsammans på detta sätt blev arresterad och satt i fängelse eller koncentrationsläger. Tänk dig också in i möjligheten att ett rykte började cirkulera om att en av de bröder som varit framträdande i tron skulle ha låtit ”köpa sig” av hemliga polisen och utnyttjades såsom angivare. Tänk dig så att du en dag fick se denne broder gå gatan fram tillsammans med några medlemmar av hemliga polisen, som inte satt några handbojor på honom utan till synes behandlade honom såsom en av dem. Vad skulle du då göra? Skulle du alltjämt hålla fast vid din tro? Hur länge skulle du fortsätta att tala med andra om ditt hopp, allteftersom tillfälle erbjöd sig? Hur länge skulle du lägga dig vinn om att bereda dig tillfälle att upphöja Guds namn och att hjälpa dem som är din nästa att göra sig fria från de andliga bojor som en gudlös regering påtvingat dem? Hur skulle du handla under sådana här omständigheter?

 3. Vad har Jehovas vittnen utsatts för i en strävan att bryta ned deras tro, och vilket skydd kan vi få genom Guds ande?

³ De förhållanden som omnämnts här är inte rena dikten eller fantasien. Sådant har hänt och händer alltjämt Jehovas vittnen i många länder nu i våra dagar. Många trogna Guds tjänare har utsatts för nazist- och fascisttortyr, varmed man sökt bryta ned deras ostrafflighet. Många av just dessa kristna utsätts dessutom nu för ondskefullt kommunistangrepp mot deras sinnen och deras tro. Endast djävulens ande skulle kunna egga till sådana bedrägliga beteenden och metoder som vi nämnt om här, igångsättandet av rykten om att någon som är välkänd inom organisationen har avsagt sig sin tro och blivit en förrädare och tilltaget att tvinga denne att gå gatan fram tillsammans med medlemmar av hemliga polisen, som om han verkligen vore i komplott med dem, varigenom man skulle försöka få några att tro att ryktena talade sant. Men även om något sådant inte vore ett knep från hemliga polisens sida, även om en före detta broder bleve en Judas, varför skulle din tro då rubbas? Om du bleve skild från församlingen på grund av förföljelse, varför skulle du då känna dig alldeles övergiven? Guds ande kommer aldrig att överge dig, om du låtit den få en fast och varaktig plats i ditt hjärta. Inte kommer Jehova heller att lämna dig alldeles ensam, eftersom tusentals änglar på hans befallning vakar över hans folk och stöder och beskyddar dem. Men ditt förhållande till Gud måste vara väl befäst, om det skall äga bestånd under den tid då du är skild från församlingen. Du vet att Guds ande är närvarande, när du är med vid mötena, och du går till mötena för att få hjälp att bevara Guds ande. Du önskar förvissa dig om att du är ordentligt väpnad, också när du är borta från mötena, för vad det vara må som framtiden kan bära i sitt sköte vad det gäller prövningar — eller verksamhet i tjänsten.

Faran av att följa människor

 4. Vad blir följden av att man dyrkar skapade varelser?

⁴ Om man inte blir delaktig av Guds ande, beror detta i många fall på att man förlitar sig på människor i stället för på Gud. Också i apostlarnas dagar fanns det några som var böjda för att se mera till människor än till Gud eller Kristus. Detta är ett slags dyrkan av skapade varelser och strider mot den princip som kommer till uttryck i 2 Korintierna 5:7: ”Vi vandrar här i tro och icke i åskådning.” Om man i hög grad ser upp till en människa, fördunklas synförmågan hos trons ögon, och man ser endast den ofullkomliga människans skugga. Kristi mönster och exempel försvinner för trons ögon, och det blir omöjligt att utföra några trosgärningar oberoende av andra människor. Den som dyrkar en skapad varelse kan inte utöva Kristi sinne, ty hans sinne är inte fritt och ohämmat, och han måste helt lita på det ofullkomliga föremålet för sin dyrkan i alla beslut som har med hans handlingssätt att skaffa. Han är oförmögen att ”bära sin egen börda” av ansvar. — Gal. 6:5, NW.

 5. Hur blir det till fara för enheten och endräkten inom organisationen att man följer människor, och vad anger det i fråga om lärjungen?

⁵ En annan fara av att följa människor består i det hot som detta utgör mot enheten och endräkten inom organisationen. Paulus insåg att denna fara hotade den korintiska församlingen som en följd av dess omogenhet, och han fann det nödvändigt att skriva följande till korintierna: ”Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus. Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det, eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt? När den ene säger: ’Jag håller mig till Paulus’ och den andre: ’Jag håller mig till Apollos’, ären I då icke lika hopen av människor? Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; ... i mån av vad Herren har beskärt åt var och en.” — 1 Kor. 3:1—5.

 6. Hur visade Paulus att han inte önskade samla en skara efterföljare till sig?

⁶ Paulus önskade inte samla en skara efterföljare till sig. Han visste att om han gjorde det, skulle det bara ge upphov åt partiväsen i organisationen och förvisso bli en orsak till att somliga toge anstöt. Han sade att det varken var honom eller Apollos som man skulle följa. De var endast tjänare åt honom som man borde följa. Vad Paulus framför allt önskade var att kunna framställa den kristna församlingen ”såsom en kysk jungfru inför Kristus”, då han ju lovat den ”i äktenskap åt en enda äkta man”, Kristus. Såsom han skrev i sitt andra brev till korintierna: ”Jag är svartsjuk beträffande eder med gudaktig svartsjuka, ty jag har personligen [ut] lovat” ett sådant förhållande genom de goda nyheterna som predikats i Korint. Fördenskull kunde Paulus inte locka till sig efterföljare, och inte kunde han heller tillåta någon annan att göra det. ”Men”, skrev han, ”jag är rädd för att liksom ormen förledde Eva genom sin illfundighet, så kunna på något sätt edra sinnen bliva fördärvade och dragna bort från den uppriktighet och den kyskhet, som ni äro skyldiga Kristus. Ty det är verkligen så att om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den som vi predikade, eller ni mottaga en annan ande, än den som ni mottogo, eller andra goda nyheter, än dem som ni godtogo, så hava ni gärna fördrag med honom.” — 2 Kor. 11:2—4, NW.

 7. a) Vilken fara förutsade Jesus i detta avseende, och hur kan en del lätt vara böjda för att råka i den? b) Varför kallade Paulus sådana för omogna, och vilket råd gav Johannes såsom ett skydd?

⁷ Denna möjlighet att avfalla, som Paulus var medveten om, är en tredje fara som lurar på den som följer människor i stället för Kristus. Ty om man följer en människa, kan man då vara en Kristi lärjunge? Jesus själv förutsade denna fara, när han förmanande sade till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att orsaker till anstöt skola uppkomma.” Han tillade emellertid: ”Men ve den genom vilken de uppkomma!” (Luk. 17:1, NW) Du kanske kan vara böjd för att se upp till en människa för att få andlig vägledning, kanske till den som har hjälpt dig att vinna insikt i Guds uppsåt. Men inser du den fara som kan uppstå, om du fortsätter med att lita på att du genom den personen skall få all din andliga styrka och förblir beroende av att denne fattar alla dina beslut med avseende på ditt förhållande till Gud? Du kanske anser att du verkligen kan lita på den här personen, när du överväger viktiga saker och ting i ditt sinne. Kanske han är att lita på. Men har du någon gång tänkt på hur ödesdigra följderna skulle bli för dig, om han inte vore det? Ja, visst är hans ansvar större, men Jesus sade att en blind ledare och den som följer en sådan hamnar i samma grop. (Matt. 15:14) Därför sade Paulus om korintierna att de var omogna. De var oförmögna att skilja mellan rätt och orätt, därför att de såg upp till människor i stället för att pröva människors ord i ljuset från Guds sanna ord. Aposteln Johannes sade många år senare: ”Mina älskade, tro icke varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena för att se huruvida de hava sitt ursprung hos Gud, ty många falska profeter hava gått ut i världen.” — 1 Joh. 4:1, NW.

Skydd mot ogärningsmän

 8. Är det orätt att söka råd hos någon som tar ledningen, när det gäller andliga ting, och hur kan vi veta när det inte är tryggt?

⁸ Detta betyder inte att man inte kan lita på någon av dem som tar ledningen, när det gäller andliga ting, eller att man inte kan vända sig till någon av dem för att få hjälp och bistånd. Det är alldeles tvärtom. (1 Tim. 5:17; 1 Petr. 5:2—4) Men det har förutsagts att somliga skulle underlåta att bevara sin andliga insikt och skulle få andra med sig, då de avföll. Petrus varnade den första församlingen och även oss: ”Det kom också att finnas falska profeter bland folket, liksom det också kommer att finnas falska lärare bland eder. Just dessa skola i all tysthet införa fördärvliga sekter och skola förneka till och med den ägare som köpte dem och därigenom bringa snabb tillintetgörelse över sig själva. Vidare skola många följa deras handlingar av lösaktigt uppförande.” (2 Petr. 2:1, 2, NW) Vari består då ditt skydd? Om du har haft goda skäl att lita till den undervisning i Guds ord, som du har fått genom en viss person, hur kan du då veta när det inte längre är tryggt att lyssna till de råd han ger? Om du har studerat ordentligt, med ett rätt syftemål, då är du åtminstone i viss utsträckning rustad att ”pröva de inspirerade uttalandena för att se huruvida de hava sitt ursprung hos Gud”. På så sätt blir du väpnad för din framtida verksamhet.

 9. a) Vilket skydd mot dem som gör det som är orätt har Gud givit genom sin organisation? b) Vilka var dåliga exempel i den första kristna församlingen, och vad var de skyldiga till var och en?

⁹ Men Jehova Gud har givit dig ytterligare skydd i den organisation, som han har byggt upp till ära för sitt namn. Genom denna organisation av trogna tjänare har han för avsikt att vidmakthålla en viss standard bland alla dem som representerar honom. Envar som underlåter att vidmakthålla denna standard eller som börjar dra bort lärjungar för att få dem att följa sig, måste avslöjas till gagn för alla dem som kan vara böjda för att följa honom. Enligt Guds egen föreskrift gick man till väga på det sättet i den Guds församling som Israel utgjorde, och detta är en förebild för oss. (5 Mos. 17:7) Bland sådana män i den kristna församlingen, vilkas namn särskilt har omnämnts i den bestående skildringen, är Hymeneus, Alexander, Hermogenes, Demas och Diotrefes. (1 Tim. 1:20; 2 Tim. 1:15; 2:17, 18; 4:10; 3 Joh. v. 9, 10) I likhet med dem som gjorde sig skyldiga till omoraliskhet blev dessa utdrivna eller uteslutna ur församlingen, ja, Paulus förmanade till och med församlingens medlemmar att ”sluta upp att hava att göra med” sådana och att ”icke ens äta med en sådan människa”. — 1 Kor. 5:5, 11, 13, NW.

10. a) Varför har lärare ett tyngre ansvar? b) Varför och hur bör de som blir övade läras att lita till sig själva? c) Vilken fördel sade Petrus att vi har av att få underrättelse på förhand?

¹⁰ Om en sådan varning har värde för den som håller på att lära, hur mycket viktigare är den då inte för dem som skall vara lärare? (Jak. 3:1) Är du flitigt verksam i arbetet med att undervisa andra i Guds ord? I så fall har du inte bara ett glädjefyllt privilegium utan också ett tungt ansvar. Tänk ständigt på att du har med människors liv att göra. Det som de får lära sig kan komma att avgöra frågan om liv och död för dem. Om de blir Guds ”får”, kommer de in på vägen till evigt liv. Leder du dem in på den vägen? Det kommer du att göra, om du varnar dem för att förlita sig på människor. Arbeta samvetsgrant och oförtröttligt på att hindra dem från att följa dig. Undervisa dem tålmodigt och vänligt om att de, när de fattar beslut, mer och mer bör lita till sig själva, då de nu studerar Guds ord. Du kan göra detta genom att öva dem att begrunda de skriftställen ni läser. Att de lär sig att se sambandet mellan en bibeltext och en viss paragraf i den publikation som du studerar med dem kan mycket väl bli ett första steg hänemot att de kan tillämpa dessa skriftställen på problem som de ställs inför i livet. Detta bör höra med till det som de lär sig, ty Guds ord har inte givits oss rätt och slätt för att vi skulle bli förtrogna med Guds uppsåt eller för att vi skulle få kunskap om vad Gud fordrar. Bibeln bör bli själva drivkraften i vårt liv, i det att Guds ande får insteg i vårt hjärta och sinne och leder oss till att göra ett vist och förståndigt bruk av Guds ord. Som en undervisare i bibeln kan du bli ett redskap för Guds ande, som hos din ”elev” uppodlar en önskan att bli förtrogen med Guds ande och att själv drivas framåt av den, ledd i överensstämmelse med Kristi föredöme och inte människors. På så sätt kommer de som du undervisar att veta vad det är som fordras och förväntas med avseende på höga moraliska principer, och de kommer att sporras till att följa Kristus. De blir väpnade för vilken verksamhet det vara må som de kan komma att få gripa sig an med längre fram och som Guds ande kan leda dem till. Eftersom de har fått underrättelse på förhand, har de blivit väpnade på förhand, såsom Petrus framhåller: ”Må därför ni, mina älskade, då ni ju hava denna förhandskunskap, vara på eder vakt, så att ni icke ledas bort tillsammans med dem genom de lagtrotsande människornas villfarelse och avfalla från eder egen ståndaktighet. Nej, utan fortsätt att tillväxa i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, oförtjänta godhet och kunskap.” — 2 Petr. 3:17, 18, NW.

Paulus’ efterliknare

11. Vad menade Paulus, när han skrev till filipperna: ”Bliv ... mina efterliknare”, och hur klargörs denna sak av det som han ytterligare skrev?

¹¹ Kanske du — på grund av det som här har sagts — undrar varför Paulus sade till de kristna i Filippi: ”Bliv samfällt mina efterliknare, bröder.” (Fil. 3:17, NW) Aposteln uppmanade sannerligen inte de kristna att bli hans efterföljare. Det har vi redan sett. Om vi så undersöker Paulus’ alla fjorton brev, finner vi ingenting om några ”lärjungar” till Paulus. I sitt brev till korintierna framställde han den här saken mycket tydligt och klart, när han skrev: ”Existerar Kristus delad? Paulus har väl icke blivit fastnaglad vid pålen för eder, eller hur? Eller hava ni blivit döpta i Paulus’ namn?” (1 Kor. 1:13, NW) Hur kan vi då bli Paulus’ ”efterliknare”? Och vad är det vi skall ”efterlikna”? Sannerligen inte människan. Gud vill att varje kristen skall vara ”en efterliknare, icke av det som är ont, utan av det som är gott”. (3 Joh. v. 11, NW) Paulus själv sade till efesierna: ”Bliv därför Guds efterliknare, såsom älskade barn.” (Ef. 5:1, NW) Vidare förmanade han de judekristna: ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus.” (Hebr. 12:1, 2, NW) Han talade litet utförligare om denna sak i samma brev, då han sade: Var ”deras efterliknare som genom tro och tålamod ärva löftena”. ”Kom ihåg dem som hava ledningen bland eder, som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” (Hebr. 6:12; 13:7; NW) Efterlikna vad för något? Deras tro, deras tålamod, deras handlingssätt, så långt som det är i överensstämmelse med Guds ords principer och det fullkomliga exempel som Jesus givit oss. (Ps. 119:105) Detta är vad Paulus bjuder oss att göra. Men om en kristen förlorar sin tro, underlåter att härda ut och uppför sig illa, vad återstår då hos honom att efterlikna? Ingenting.

12. Varför är det dåraktigt att följa en utesluten individ i hans upproriska handlingssätt?

¹² Detta är den trogna kurs som de kristna i Guds organisation följer. De kan inte överse med det som är orätt och kommer inte heller att göra det; ty om de gjorde det, skulle de bli medbrottslingar i ogärningen i fråga. (1 Kor. 5:6, 7) Om alltså någon, som du har sett upp till i det flydda, förlorar tron och blir utesluten, varför skulle du då följa honom i hans upproriska handlingssätt? Du kanske menar att den åtgärd som vidtagits är orättvis, är alltför kraftig. Men är det ett skäl till att du skulle överge Guds församling? Även om du menar att just den här åtgärden är felaktig, hur förhåller det sig då med allt det goda som du har fått ta emot av medlemmar i församlingen? Skulle du glömma allt det goda som du fått röna för det som du kanske tycker är litet ont? Vad förväntar du att finna, om du vänder åter till den gamla tingens ordning? Är det någonting i den som Gud kommer att bevara vid liv? Vi vill sannerligen inte efterlikna dem som går bort till tillintetgörelse.

Väpna edra barn

13. Hur kan föräldrarna veta hur stor tro deras barn har, och hur kan de bli goda föredömen för dem?

¹³ Ni föräldrar, väpnar ni edra barn för deras framtida verksamhet? Hur stor tro har barnen? Vet ni det? Vad anser de egentligen om studiet av Guds ord? Är de ivriga, tar de initiativ och ber er om att ni skall dela med er åt dem av de goda ting som ni har lärt känna? Eller måste ni ständigt tala med dem och mana på dem för att få dem med till samvaron med andra i Rikets sal? Och när barnen är med vid mötena, lyssnar de då verkligen? Kan de efteråt tala om för er åtminstone en sak som de har lärt sig vid varje möte? Har ni allvarligt uppmanat dem att ägna uppmärksamhet åt det som förehas och att göra bruk av den kunskap de får genom att vara uppmärksamma? Är ni livaktiga föredömen för dem genom att ni yttrar er vid mötena, föredömen som de kan se och höra såsom verk av tron och som de kan efterlikna? Efterliknar edra barn er tro? Eller efterliknar de sina lekkamrater? Talar de om sådant som ni berättar för dem om från Guds ord, eller pratar de ständigt om allt möjligt annat, om den senaste filmen eller det senaste TV-programmet, som de har sett, eller den senaste schlagern eller dansflugan? Vem följer edra barn i själva verket? Är de Kristi efterliknare, såsom ni är, eller följer de någon som inte befinner sig på den väg som för till liv?

14. Hur kan föräldrarna motverka det inflytande som deras barn med nödvändighet utsätts för under de timmar då de är tillsammans med världsmänniskor, och varför är detta så viktigt?

¹⁴ Edra barns liv ligger i edra händer. Ni är ständigt tillsammans med dem, eller hur? Ja, visst måste edra barn utveckla sitt eget livsmönster, de måste gå i skolan och tvingas vara i beröring med andra i deras egen ålder, som övar stort inflytande på dem. Men dessa timmar, som de måste vara borta från er, är färre än det antal timmar, som de kan tillbringa tillsammans med er. Använd dessa andra timmar vist och förståndigt. Tänk på Guds förmaning till sitt folk Israel: ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” (5 Mos. 6:6, 7) Det räcker alltså inte med att ni fordrar att barnen skall vara hemma hos er jämt. Om ni inte ser till att den tid de är hemma upptas av lönsamma förehavanden, kommer de inte att gå med på att vara hemma. De kan rentav börja känna förbittring över edra krav på dem. Men om de börjar erfara den glädje och välsignelse som trogen tjänst åt Gud medför, kommer Guds ande att fylla deras små sinnen och hjärtan, och er tro kommer med all rätt att bli deras. Om ni vill att edra barn verkligen skall vara väpnade, så att de ”icke ledas bort ... genom de lagtrotsande människornas villfarelse och avfalla” från den ståndaktighet som ni sökt bibringa dem, då måste de också med allt allvar få ”denna förhandskunskap” inplantad i sig, på det att de må vara på sin vakt. — 2 Petr. 3:17, 18, NW.

15. Till vilken fördel är det, om ett barn vet att det såsom en kristen måste vara annorlunda, och vilket råd av Paulus till romarna bör barnet minnas?

¹⁵ Kristna människor är annorlunda. Om ert barn är kristet och skall kunna bevara sin ställning, måste det förstå att det kommer att vara annorlunda än de människor, som det måste vara tillsammans med. Men barnet måste förstå varför det är annorlunda, och det måste få hjälp att inse hur gott det är för det att det är annorlunda. Barnet måste ha klart för sig att om det är som världen, så kommer det att få röna den behandling man får i världen. (1 Mos. 34:1, 2) Det kommer att få känna av det onda som drabbar världens människor, deras hjärtesorger, deras besvikelser, förlusten av det eviga livet. Å andra sidan behöver barnet inte, såsom en kristen, i sitt sinne känna någon ovisshet beträffande sin framtid, sin livsuppgift, sin framgång i livet. Barnet har redan haft framgång och kan vara ett föredöme för sina kamrater. Barn kan öva ett mycket kraftigt inflytande i god eller ond riktning på varandra. Om ert barn just nu studerar tillsammans med er, låt det då få läsa detta skriftställe själv: ”Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” (Rom. 12:21) Ni barn, vet ni vad det betyder? Ni kan ”kämpa en hård kamp för den tro”, som ni vunnit, men inte om ni är ”av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv”. Och inte bara er själ, utan också deras liv, som följer ert exempel och efterliknar er tro. — Jud. v. 3; Hebr. 10:39; NW; 1 Tim. 4:16.

16. Vilket tvåfaldigt ansvar har alla sanna kristna?

¹⁶ Ni barn och ni vuxna, alla har vi såsom kristna ett tvåfaldigt ansvar. Om vi skall kunna vara väpnade för vilka prövningar eller för vilka tjänsteprivilegier som än kan bli våra i framtiden, räcker det inte med att vi stärker vår egen tro, utan vi måste också kunna bygga upp en stark tro hos andra. Vi får varken följa människor eller söka förmå människor att följa oss. Våra gärningar måste vara trosgärningar, som är värda att efterlikna och inte väcker anstöt. Vi måste bli goda föredömen ”i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet”. (1 Tim. 4:12) Med Jesus Kristus såsom vår vägvisare och vårt mönster kan vi helhjärtat följa Paulus’ råd till kolosserna: ”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova och icke för människor. ... Gör slavtjänst åt Mästaren, Kristus.” — Kol. 3:23, 24, NW.