Dop följer på att man gjort lärjungar

1. Vad är dop, och hur utfördes dopet i Jesu fall?

DET rådde inte något tvivel om vad Jesus menade, när han befallde sina efterföljare att ”döpa” lärjungar. Johannes döparen var den förste som blev bemyndigad att utföra vattendop. Somliga av apostlarna hade varit hans lärjungar och hade därför blivit döpta av honom. Johannes döpte Jesus. Gjorde Johannes detta genom att bestänka en person med vatten? Skildringen visar att Jesus blev döpt i floden Jordan, och det heter: ”När Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet.” I bibeln är dop detsamma som nedsänkning, eftersom det grekiska ordet baptisma, av vilket vi har fått ordet ”baptism”, för tanken till neddoppning, nämligen nedsänkning och uppresande. Vad som inträffar vid dopet är alltså att en person tillfälligtvis blir ”begravd” utom synhåll och därpå upplyft ur vattnet. — Matt. 3:13—16; Joh. 1:33; se också Romarna 6:3, 4.

2. Varför döpte Johannes döparen?

² Johannes döparen blev sänd att döpa medlemmar av Israels nation, vilka var överlämnade åt Jehova Gud och förpliktade att hålla lagförbundet men var skyldiga till synder mot Jehovas anordning och behövde ångra sig eller ändra sinne. Genom att förmå israeliterna att ångra sig eller ändra sinne för att bli renade från synder och genom att döpa dem offentligt till symbol av ånger eller sinnesändring beredde han vägen, så att Guds förbundsfolk kunde komma till Kristus. — Luk. 3:3, 4; Apg. 19:4.

3, 4. Varför var Jesu dop annorlunda i jämförelse med andras dop, och vad betecknade det?

³ Detta betyder inte att Jesus kom till Johannes för att bli döpt av den orsaken att han behövde ångra synder. Första Petrus 2:22 bevisar att Jesus aldrig hade begått någon synd. Det är uppenbart att Johannes tänkte på dop för ånger och sinnesändring, när han gjorde invändningar mot att döpa Jesus i Jordan, men Jesus visade att det i hans fall var någonting som var annorlunda, i det han sade: ”Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att fullgöra allt som är rättfärdigt.” — Matt. 3:13—15, NW.

⁴ Vad betecknade då dopet i Jesu fall? Senare uppteckningar, i Hebréerna, kapitel 10, syftar på Jesus när han kommer ”i världen”, dvs. för att gripa sig an med sin förkunnartjänst och frambära sin egen ”beredda” kropp i lydnad för Jehovas vilja, och visar att han säger i överensstämmelse med Psalm 40:7—9 (Septuaginta): ”Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig. ... ’Se, jag kommer — i bokrullen är skrivet om mig — för att göra din vilja, o Gud.’” (Hebr. 10:5, 7) Eftersom Jesus var medlem av en nation som var överlämnad åt Jehova Gud och stod i förbundsförhållande till Gud, var det han gjorde inte en symbol av ett överlämnande, utan han framställde sig för att göra Jehovas vilja. Att Jehova godtog att han framställde sig bevisades genom att han blev smord med helig ande och genom att det hördes en röst från himmelen: ”Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.” — Mark. 1:11, NW.

5. Vilket slags dop utfördes av Jesu efterföljare under hans jordiska förkunnartjänst?

⁵ Apostlarna visste detta, och tidigt under Jesu förkunnartjänst tog lärjungarna del i att utföra dop i vatten under Jesu ledning. Det dop de utförde gällde medlemmar av den israelitiska nationen, vilka hade syndat, och det gjordes som symbol av ånger och sinnesändring på samma sätt som Johannes’ dop. (Joh. 3:25, 26; 4:1, 2) Johannes’ dop skulle emellertid inte fortsätta till obestämd tid, eftersom han själv sade om Kristus Jesus: ”Denne måste fortsätta att växa till, men jag måste fortsätta att minska.” (Joh. 3:30, NW) Det som skulle ersätta detta dop var det kristna dopet, som Jesus omnämnde i Matteus 28:19. När skulle då detta ske? Johannes’ dop gällde bara dem som stod i ett förhållande till Jehova som var reglerat genom lagförbundet, och detta förbund var i kraft bara till år 33 v.t.

6. När var syftet med Johannes’ dop avslutat, och hur bevisades detta i Efesus?

⁶ Att Johannes’ dop därefter inte längre ägde laga kraft och inte skulle tillämpas under hela den så kallade kristna eran blev klargjort genom det som hände i församlingen i Efesus. Apollos predikade för dem, men han kände bara till Johannes’ dop. När Paulus kom till Efesus, träffade han tolv lärjungar som var döpta med Johannes’ dop i stället för i Faderns och Sonens och den heliga andens namn. Därför hade de inte fått helig ande. När Paulus förklarat förhållandena, blev de döpta i Jesu namn, och därefter kunde de få helig ande genom att Paulus lade händerna på dem. — Apg. 18:25; 19:1—7.

Kristet dop av lärjungar

7. a) Vad är skillnaden mellan Johannes’ dop och kristet dop sedan pingsten? b) Avtvår det kristna dopet synder?

⁷ Det vattendop som Jesus Kristus omtalade i Matteus 28:19 skiljer sig från Johannes’ dop; det utförs nämligen i Faderns och Sonens och den heliga andens namn. Kort efter det att Jesus sagt dessa ord, närmare bestämt vid pingsten, talade Petrus till den församlade folkskaran om förlåtelse och kristet dop, och han fäste då särskilt uppmärksamheten vid vad de som judar och proselyter i synnerhet behövde. Han sade: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse, och ni skall få den heliga anden som en fri gåva.” Sedan han sagt detta gav han ytterligare förklaring ”med många andra ord” och förmanade dem: ”Bli frälsta från detta vrånga släkte.” På så sätt lärde de sig detaljer om Jehovas uppsåt och kunde se att man inte kunde få frälsning genom att förbli under den judiska tingens ordning. För att få helig ande måste de godta Jehovas anordning genom hans Son. De kunde personligen besluta sig för att göra Jehovas vilja. Som ett resultat av detta blev på den dagen omkring tre tusen personer döpta ”i Jesu Kristi namn”. Detta betyder inte att det dop som utfördes där avtvådde deras synder. Nej, det var Kristi Jesu utgjutna blod, vilket de utövade tro på, som renade dem från deras synder. — Apg. 2:38—41, NW; 3:19; 1 Joh. 1:7.

8. a) Hur ledde Filippus’ arbete till att lärjungar blev döpta? b) Hur vet vi att Filippus inte försummade att göra lärjungar av sina barn?

⁸ Vid den tid då det rådde omfattande förföljelse i Jerusalem begav sig Filippus till Samaria för att predika, och folkskarorna ägnade uppmärksamhet åt honom. De blev lärjungar på grund av det de lärde sig, och de övergav alla förbindelser med spiritism. På grund av att Filippus förkunnade de goda nyheterna om Guds rike och om Jesu Kristi namn kunde män och kvinnor förstå vad Jehovas vilja var och besluta sig för att göra den, och så blev de döpta i vatten. (Apg. 8:5—12) Filippus var också med om att göra lärjungar av andra, ty inom kort ledde Jehovas ängel honom till en etiopisk eunuck, som försökte förstå Jesajas profetia. Filippus undervisade honom och svarade på frågor, så att han kunde förstå de goda nyheterna om Jesus och kunde bli en Kristi Jesu lärjunge. När de kom till en vattensamling som var stor nog för nedsänkning, blev eunucken döpt. (Apg. 8:26—39) Filippus gjorde också utan tvivel lärjungar av sina egna barn; det omnämns att hans fyra döttrar profeterade. — Apg. 21:8, 9.

9. Nämn några av de ting som Petrus sade till Kornelius och hans husfolk innan de blev döpta.

⁹ Petrus hade andel i att göra lärjungar av Kornelius och medlemmarna av hans hus. Kornelius hade tro på Jehova, bad ständigt till honom och önskade tjäna Gud. Genom en ängel kom Kornelius i kontakt med Petrus, och när Petrus kom till hemmet, var de alla församlade inför Gud för att höra om alla de ting som Jehova gett befallning om. Medan de lyssnade till Petrus’ undervisande tal, som finns upptecknat i Apostlagärningarna 10:34—43, fick de helig ande, och därefter blev de döpta.

10. Hur gjorde Paulus lärjungar i Filippi, enligt vad som omtalas i Apostlagärningarna, kapitel 16?

¹⁰ Paulus hade många möjligheter att göra lärjungar. I Filippi talade han med en skara kvinnor vid en flod. Bland dem var Lydia, en kvinna som tillbad Jehova. Hon ägnade uppmärksamhet åt det som Paulus gav undervisning om, och därefter blev hon döpt tillsammans med sitt husfolk. (Apg. 16:14, 15) På grund av förföljelse inträffade det där också att Paulus och Silas kunde tala Jehovas ord till en fångvaktare och hans husfolk, vilka efteråt blev döpta. — Apg. 16:27—34.

11. Hurudan var Paulus’ metod att göra lärjungar i Korint?

¹¹ I Korint måste Paulus arbeta med att göra tält under en kortare tid, och där använde han regelbundet sabbaten till att hålla undervisande tal, först i synagogan, i det han var intensivt upptagen av ordet och vittnade för judarna. Krispus, den man som presiderade i synagogan, och många korintier trodde och blev döpta. Paulus stannade kvar där allt som allt ett år och sex månader för att lära dem att hålla alla Kristi Jesu bud och alla Guds ords bud. — Apg. 18:1—11.

12. a) Vad görs före dopet, enligt vad de bibliska exemplen visar? b) Varför finns det inte någon beskrivning av barndop, och varför är sådant dop inte på sin plats bland de kristna?

¹² Alla de här nämnda exemplen på hur man under den första tiden gjorde lärjungar och därpå döpte visar ordningen i vilken händelserna inträffade i överensstämmelse med Jesu befallning i Matteus 28:18—20. De goda nyheterna om Riket, Jesu Kristi namn och Guds ord kungjordes och förkunnades. Människor som fick undervisning visade tro på Jehova och Kristus Jesus och önskade tjäna Gud. Det var först sedan de lärt känna Jehovas vilja och förstått sitt förhållande till Gud som de blev döpta ”i Jesu Kristi namn”. (Apg. 10:48) Efter dopet fortsatte de att lära sig Jesu Kristi bud och hålla dem. Det finns ingen beskrivning av att minderåriga barn blev döpta, och det är med rätta, ty hur skulle man kunna få detta att stämma överens med Jesu befallning att göra lärjungar innan det kunde bli fråga om dop? Varje person måste bli ansvarig för sitt eget handlingssätt och göra det som han gjorde med full kunskap om vad som var förbundet med det.

13. a) Hur är dopet förbundet med att man vinner ett gott samvete? b) Vad är de döpta kristnas mål, enligt vad som framhålls i 1 Petrus 4:1—3?

¹³ Dessa som önskade låta döpa sig insåg att de inte befann sig i ett gott förhållande till Jehova, vilket berodde på Adams synd, vars verkningar de hade ärvt. De insåg därför att de måste vidta åtgärder som skulle göra det möjligt för dem att ha ett gott samvete inför Gud. Petrus beskriver hur dopet verkar för att frälsa människor — ”(inte bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställs till Gud om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse”. (1 Petr. 3:21, NW) Målet är att bli lik Kristus: ”Väpna ... er med samma sinnesinställning; ty den människa som har lidit i köttet har avstått från synder, för det ändamålet att hon under återstoden av sin tid i köttet inte mer må leva för människors begär, utan för Guds vilja. Ty det är tillräckligt att ni under den tid som har förflutit har fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda lagstridig avgudadyrkan.” (1 Petr. 4:1—3, NW) Detta visar att döpta kristna är överlämnade åt Jehova, i det de gör Guds vilja och inte nationernas vilja.

14. Hur illustrerar ett ok det förhållande som lärjungen står i till Kristus Jesus, och varför är det uppmuntrande för oss?

¹⁴ Den sinnesinställning Jesus Kristus hade var att han skulle göra Jehovas vilja. De som är hans lärjungar önskar därför ha samma starka beslutsamhet, även om det är lidande förbundet med den. De bör i själva verket följa samma mönster som Jesus, om de skall vara sanna lärjungar, eftersom han sade: ”Ta mitt ok på er [Kom in under mitt ok med mig (fotnot)] och bli mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skall finna vederkvickelse för edra själar. Ty mitt ok är välgörande, och min börda är lätt.” (Matt. 11:29, 30, NW) Om det ”ok”, som Jesus syftade på, var det som Jehova hade lagt på honom, betyder det att man skall utföra samma arbete som Jesus, eller i verkligheten arbeta tillsammans med honom, eftersom det dubbla oket skulle göra det möjligt för två personer att tillsammans bära samma börda. Den som tjänar under ett ok tillsammans med Jesus finner bördan lätt och har en underbar hjälp att framgångsrikt ta itu med arbetet som en tjänare eller slav åt Jehova Gud.

15. a) Vilket förhållande till Jehova Gud äger de som får möjlighet att vinna frälsning under lösenanordningen? b) Vad bör de göra i detta förhållande?

¹⁵ Faktum är att det endast är i kraft av Kristi Jesu lösenoffer som frälsning är möjlig. Jesus betalade detta pris till sin Fader i himmelen. Alla som kommer till Jehovas hjord i kraft av tro på Kristi utgjutna blod, överlämnande och dop är som slavar, som är köpta med ett pris på slavmarknaden. Till kristna tillsyningsmän sade Paulus: ”Vårda er [som herdar] om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” Till korintierna sade Paulus: ”Ni [tillhör] inte er själva, ty ni blev köpta med ett pris. För allt vad kärt är, förhärliga Gud i er kropp.” (Apg. 20:28; 1 Kor. 6:19, 20; NW) Den som är slav gör det som hans ägare befaller. Följaktligen sade Paulus till församlingen i Rom: ”Ingen av oss lever i själva verket med tanke endast på sig själv, och ingen dör med tanke endast på sig själv; ty både om vi lever, lever vi för Jehova, och om vi dör, dör vi för Jehova. Därför, både om vi lever och om vi dör, tillhör vi Jehova.” (Rom. 14:7, 8, NW) Och till korintierna skrev han: ”Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött. Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.” — 2 Kor. 5:14, 15. (Se också Lukas 17:7—10.)

16. Hur visar dophandlingen tydligt förändringen i ens ställning i förhållande till Gud?

¹⁶ När någon blir döpt i vatten, är det därför som om han blir begravd under vattnet, i det han upphör med sitt tidigare handlingssätt, och blir upprest som en person som är helgad åt att göra det som är hans ägares vilja.

Vem kan bli en lärjunge?

17. Vad betonade Jesus i Lukas 14:25—33?

¹⁷ Tidvis drogs stora skaror till Jesus, och därför lät han dem veta vad som hör samman med att bli en lärjunge: ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge. Den som icke bär sitt kors [sin tortyrpåle, NW] och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge. Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla som fingo se det begynna att begabba honom och säga: ’Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.’ ... Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger.” (Luk. 14:25—33) Vad betonade Jesus för dem? Jo, om någon vill vara en lärjunge till Kristus, måste han vara villig och i stånd att sätta detta lärjungaskap först, före alla andra ting av värde i livet, och vara villig att uthärda alla lidanden eller prövningar som kan följa med detta privilegium. Från början bör man vara i stånd att godta allt som följer med det och räkna med att man kan fullborda lärjungaskapets levnadslopp, alldeles som en man som vill bygga ett torn fullbordar uppförandet av det.

18. a) Varför är det därför praktiskt att undervisning går före dop? b) Varför måste man avbryta alla förbindelser med falsk religion?

¹⁸ Detta är orsaken till att undervisningsarbetet kommer före dopet. Den som skall bli en slav åt Jehova måste lära sig och komma att förstå allt det som är inbegripet och måste vara villig att genomgå alla nödvändiga förändringar och skaffa bort allt som är misshagligt för sin nye ägare. Det är bara om han kan ge sig själv av hela sin själ i överlämnandet som han bör ta steget att bli döpt. I Filipperna 3:4—8 beskrev aposteln Paulus sin förmånliga ställning i judarnas religion, vilken han övergav då han tog på sig det kristna lärjungaskapet. Därpå tillfogade han: ”Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus.” (Se också Apostlagärningarna 22:3; Galaterna 1:14.) Alla förbindelser med falsk religion måste avbrytas. — 2 Kor. 6:17, 18; Upp. 18:4.

19. Nämn några onda förehavanden som man enligt Skriften måste vara ren från före dopet.

¹⁹ Den som blir undervisad måste inse behovet av ånger eller sinnesändring och av att han vänder sig bort från vilka som helst onda förehavanden som han kan ha ägnat sig åt. ”Låt därför er kropps lemmar, som är på jorden, bli såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede. Just i dessa ting vandrade ni också en gång, när ni levde i dem. Men skjut nu verkligen allt detta ifrån er: vrede, förbittring, uselhet, skymfliga ord och oanständigt tal ur er mun. Ljug inte för varandra. Avkläd er den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd er den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.” (Kol. 3:5—10, NW) Många människor som får undervisning om Guds krav insåg inte tidigare att allt detta är ont i Guds ögon, men när de får sådan kunskap och har det rätta hjärtelaget, upphör de omedelbart med det onda förehavandet och drar nytta av Kristi Jesu föranstaltning genom hans offer för att bli rentvagna. (1 Kor. 6:9—11; Gal. 1:4) Denna handling måste föregå dopet.

20. Vad betyder det att inte vara ”någon del av världen”?

²⁰ Engagemang i världens politiska angelägenheter måste man också göra slut på, eftersom Jesus i bön till Gud sade om sina lärjungar: ”Jag har gett ditt ord åt dem; men världen har hatat dem, därför att de inte är någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:14, NW) Och när Jesus stod inför Pilatus, sade han: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men som det är, har mitt rike inte detta ursprung.” — Joh. 18:36, NW; se också Jesaja 2:4.

21. a) Bör vi förvänta att alla människor som vi känner skall finna behag i att vi griper oss an med tjänsten för Gud? b) Hur visade Jesus, enligt Matteus, kapitel 10, att motstånd kan uppstå inom familjen, men vad bör man göra åt det?

²¹ Man måste förvänta att ens nya tillbedjan och förändrade levnadssätt inte kommer att vara tilltalande för tidigare umgängesvänner, eftersom Petrus sade: ”Eftersom ni inte fortsätter att löpa med dem i detta lopp till samma djupa pöl av liderlighet, är de förbryllade och fortfar att tala skymfligt om er.” (1 Petr. 4:4, NW) Men Jesu segerrika kurs är tröstande för oss i samband med detta: ”Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” (Hebr. 12:3, NW) Det kan uppstå motstånd inom familjen. (Matt. 10:35, 36) Detta är i överensstämmelse med vad Jesus sade om att man skulle beräkna kostnaden för lärjungaskapet.

22. Varför bör vi inte bli förvånade, när det uppstår förföljelse, och hur bör vi betrakta den?

²² Den som tar emot undervisning måste också veta att förföljelser verkligen kommer. Jesus förklarade: ”Om ni vore en del av världen, så skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, av den orsaken hatar världen er. Kom ihåg det ord jag talade till er: En slav är inte förmer än sin husbonde. Om de har förföljt mig, skall de också förfölja er; om de har hållit mitt ord, skall de också hålla ert. Men de skall göra allt detta mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.” (Joh. 15:19—21, NW; 16:1) Apostlarna förstod stridsfrågorna, och när de förföljdes, fröjdade de sig, ”eftersom de hade räknats värdiga att bli skymfligt behandlade för hans namns skull”. (Apg. 5:41, NW) Kunskap om dessa ting hjälper en blivande kristen att beräkna kostnaden för lärjungaskapet för att se ”om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt”. Han måste fråga sig om han är beredd att följa Jesu och hans trogna apostlars kurs i tjänst för Gud — inte bara utföra arbete med att göra lärjungar, utan också hålla fast vid rättfärdigheten även när han ställs under ett visst tryck från världen.

23. Vilken försäkran om hjälp finns det för dem som griper sig an med tjänsten för Gud?

²³ När en som får undervisning överlämnar sig och blir döpt, kan han lita på att Jehova och Kristus Jesus skall hjälpa honom att få framgång med att bevisa sig trogen. Guds ord försäkrar oss om Guds kärleksfulla omsorg: ”Men sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som kallade er till sin eviga härlighet i förening med Kristus, själv avsluta er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petr. 5:10, NW) Det är nödvändigt med bön. Paulus betonade: ”Håll ut i bönen!” Han sade också: ”Fortfar att bedja för oss, att Jehovas ord alltjämt må röra sig framåt med hast och bli förhärligat, såsom det ju verkligen blir hos er, och att vi må bli befriade från skadegörande och onda människor, ty tron är inte något som alla människor besitter. Men Herren är trofast, och han skall göra er fasta och bevara er från den onde.” — Rom. 12:12, Hd; 2 Tess. 3:1—3, NW.

24. Vilken kunskap bör en som får undervisning ha före dopet?

²⁴ Undervisningen och inlärandet upphör inte med dopet. Detta betyder att lärjungen inte måste veta allting innan han kan överlämna sig och bli nedsänkt i vatten. Apostlarna lärde sig mycket mer sedan de hade blivit Jesu Kristi efterföljare. Ja, Jesus lovade: ”Den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh. 14:26, NW; se också Ordspråksboken 4:18.) Det som är viktigt är alltså att lärjungen har tillräcklig kunskap, så att han förstår vad Guds vilja är, och vidare utövar tro, visar ånger eller sinnesändring i förhållande till sitt tidigare handlingssätt, beslutar sig i sitt hjärta att bli en överlämnad efterföljare till Kristus Jesus och därpå blir nedsänkt i vatten. Därefter kräver Gud att han skall tjäna med samma inställning som Jesus hade i allting, och Jesus sade: ”Ske icke min vilja, utan din.” — Luk. 22:42.

25. a) Hur vet vi att Jehova vill att vi skall nalkas honom och överlämna oss åt honom? b) Vilka grundläggande frågor kan begrundas av en som överväger dop? c) Vad bör man göra, om man önskar bli döpt?

²⁵ Vad bör du göra, sedan du begrundat det som framhållits på föregående sidor, om du är en som har blivit undervisad och önskar hålla Jesu Kristi bud? Petrus påminner dig om att vägen står öppen för dig. Jehova önskar att du skall komma i harmoni med honom: ”Herren [Jehova, NW] ... är långmodig mot eder, eftersom han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.” (2 Petr. 3:9; se också 2 Korintierna 5:18—6:2; Uppenbarelseboken 22:17.) Sedan etiopiern hade fått undervisning av Filippus, frågade han: ”Vad hindrar att jag blir döpt?” (Apg. 8:36, Hd) Om du känner det på samma sätt i fråga om att tjäna Jehova Gud och ta Kristi ok på dig, föreslår vi att du begrundar följande två frågor, som ställs till dem som ämnar låta döpa sig:

1) Har du ångrat dina synder och omvänt dig, i det du har insett att du inför Jehova Gud är en syndare som står under syndens fördömelse och som behöver frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus?

2) Har du på grundval av denna tro på Gud och hans föranstaltning för frälsning utan förbehåll överlämnat dig åt Gud till att hädanefter göra hans vilja, allteftersom han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln förmedelst den heliga andens upplysande kraft?

Om du finner att du kan svara ”JA” på dessa frågor, då är det tillbörligt att du talar med den presiderande tillsyningsmannen i den församling av Jehovas vittnen som du kommer tillsammans med, och detta bör du göra med tanke på att bli döpt. Efter dopet kan du se fram emot att ha en andel i det världsvida arbetet med att göra lärjungar, det arbete som röner välsignelse av Kristus Jesus, som lovade att vara med sina efterföljare ”intill avslutningen på tingens ordning”. — Matt. 28:18—20, NW.

[Bild på sidan 401]

I lydnad för Jesu befallning döpte hans apostlar dem som blev lärjungar