Ge akt på dig själv, ty du blir iakttagen!
”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva ’ äro.” — 2 Kor. 13:5, NW.
1. Hur viktigt är ditt personliga uppförande i familjekretsen?
LIKA viktigt som det är att du bevarar ditt uppförande rätt bland nationerna, lika viktigt är det att du lagar så att ditt uppförande är rätt i ditt eget hems avskildhet. Ty den som inte gör det som är rätt hemma, kommer inte att uppföra sig på rätt sätt borta. Det sätt, varpå en familjs medlemmar behandlar varandra, är heller ingen hemlighet, ty det personliga uppförandet har en viss förmåga att bli känt långt utanför hemmets väggar. Beroende på familjemedlemmarnas beteende bland sina närmaste kommer utomstående att antingen välsigna eller klandra familjen och dess släktingar, bekanta och vänner såväl som de organisationer, som familjen tillhör.
2, 3. Vilka råd och föreskrifter ger bibeln åt de enskilda familj emedlemmarna?
2 Guds ord, bibeln, det fullständiga biblioteket av gudomligt inspirerade skrifter, ger en del mycket goda råd till alla familjens medlemmar angående ett rätt uppförande. Om och om igen får äkta män, hustrur, föräldrar och barn uttryckliga föreskrifter om hur de skall handla mot varandra. Så till exempel skriver aposteln Paulus: ”Ni hustrur, var edra män undergivna. ... Ni män, fortsätt att älska edra hustrur, och hys icke bitter vrede mot dem. Ni barn, var lydiga mot edra föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren. Ni fäder, var icke retsamma mot edra barn, på det att de icke må bliva missmodiga.” — Kol. 3:18—21, NW.
3 Vidare är det skrivet: ”Ni män, fortsätt att bo på samma sätt tillsammans med dem [edra hustrur] enligt kunskap, i det ni giva ära åt dem såsom åt ett svagare kärl, det kvinnliga.” (1 Petr. 3:7, NW) ”Äkta man [böra] älska sina hustrur såsom sina egna kroppar.” ”Må också var och en av eder [ni äkta män] så älska sin hustru, som han älskar sig själv.” (Ef. 5:28, 33, NW) Å andra sidan får hustrurna befallning om att ha ”djup respekt” för sina män och vara dem ”undergivna i allting”. (Ef. 5:24, 33, NW) Föräldrar får också anvisning om hur de skall uppföra sig mot sina barn. ”Ni fäder, var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” (Ef. 6:4, NW) Och barn har också ett stort ansvar, ty så här lyder befallningen: ”Barn, var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren, ty detta är rättfärdigt. ’Hedra din fader och din moder’, vilket är det första budet med ett löfte.” — Ef. 6:1—3, NW.
4. Vilka förpliktelser har en åt Gud överlämnad äkta gentemot en icke överlämnad hustru?
4 I de fall, där alla i familjen är överlämnade vittnen för Jehova, är det inte alltför svårt för dem att bo tillsammans i frid och endräkt enligt de råd från Skriften som vi här har återgivit. Men om också inte alla medlemmar i ett hushåll är med i sanningen, kan inte de åt Gud överlämnade familjemedlemmarna betrakta detta som en frikallelse från att fullgöra Jehovas rättfärdiga befallningar eller en ursäkt för att inte göra det. Äkta män som är överlämnade åt Gud måste kärleksfullt dra försorg om sina familjer, även om några av medlemmarna inte är troende, ty ”förvisso, om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll, har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro”. Den åt Gud överlämnade äkta mannen måste ägna ett rimligt mått av tid och uppmärksamhet åt sin hustrus behov, vare sig hon är en överlämnad kristen eller inte. Han måste bruka ett sunt sinnes ande och på ett väl avvägt sätt dela sin tid och kraft mellan sin anställning, sitt hem och sin tillbedjan av sin Gud, Jehova, och tjänst för honom. — 1 Tim. 5:8, NW.
5. Hur kan en överlämnad hustru vinna en icke överlämnad äkta man för sanningen?
5 På liknande sätt måste åt Gud överlämnade hustrur vara respektfulla mot sina äkta män, även om dessa inte är troende. ”På samma sätt skola ni hustrur vara undergivna edra äkta män, på det att om några icke hörsamma ordet, de må bliva vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de hava varit ögonvittnen till edert kyska uppförande, förbundet med djup respekt.” En sådan hustru måste på ett väl avvägt sätt dela sin tid och verksamhet mellan sitt arbete i hemmet, sin mans och sin familjs behov och sin tjänst för Jehova. Hennes man kanske vill att hon skall följa med honom på affärsresor eller på besök hos umgängesvänner, och hon kan göra detta så länge hon inte sätter sina förbundsförpliktelser mot Jehova i fara. Varför? För att mannen må bli vunnen utan ord genom hustruns uppförande. En hustrus beteende och handlingssätt är helt visst mera övertygande än hennes vältalighet! — 1 Petr. 3:1—4, NW.
6. Om en icke troende inte blir vunnen för sanningen, är detta då orsak till separation eller skilsmässa? Förklara.
6 Många gånger händer det emellertid att den icke troende parten i äktenskapet inte blir vunnen genom den åt Gud överlämnade partens goda uppförande. Vad bör den kristne äkta mannen eller den kristna hustrun göra under sådana omständigheter? Om den icke troende är motståndare till sin makes eller makas religiösa trosuppfattningar, men likväl finner sig i att leva tillsammans med honom eller henne, må då förhållandet förbli som det är. Men om den icke troende är så våldsam i sitt motstånd, att han eller hon söker upplösa hemmet genom separation eller skilsmässa, låt då, som aposteln säger, den icke troende gå sin väg, men Jehovas överlämnade tjänare bör aldrig ta initiativet i detta avseende. ”Ty du hustru, hur vet du, om du icke skall frälsa din man? Eller du man, hur vet du, om du icke skall frälsa din hustru?” — 1 Kor. 7:12—16, 24, 27, NW.
7. Hur visar Jehovas vittnen i motsats till kristenhetens medlemmar, att de är sanna Kristi lärjungar?
7 Det gudaktiga uppförande som man utövar inom hemmet måste man ta med sig också utanför det och hur långt bort man än beger sig. Överlämnade kristna måste ge akt på hur de uppför sig mot sina andliga bröder och systrar i Guds församling, ty också detta är någonting som utomstående mycket noga observerar. Så till exempel vet hela världen att katoliker under första och andra världskriget dödade katoliker och protestanter dödade protestanter i hundratusental. Men ingen har någonsin hört att Jehovas kristna vittnen har dödat sina bröder på slagfältet. Vad det beträffar, kan sörjande änkor, som har förlorat sina män och söner, eller bedrövade barn, som förlorat fäder och bröder under dessa förskräckliga krig, hämta tröst i den vetskapen, att ingen av deras älskade har blivit dödad av Jehovas trogna vittnen. Dessa sanna kristna vill hellre själva mista livet än bryta mot Guds befallning: ”Du skall icke mörda.” (2 Mos. 20:13, NW) Jesu befallning till Jehovas vittnen lyder: ”Jag giver eder ett nytt bud, att ni skola älska varandra; alldeles såsom jag har älskat eder, så skola också ni älska varandra. Därigenom skola alla veta, att ni äro mina lärjungar, om ni hava kärlek inbördes.” ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” — Joh. 13:34, 35; Matt. 22:39; NW.
8. Vad är orsaken till att vittnena åtnjuter stor frid och endräkt?
8 I stället för att strida och föra krig inbördes eller med andra har vittnena fått den befallningen att de skall ”söka friden och sträva efter den”. (1 Petr. 3:11, NW) Överflödande frid tillhör dem som älskar Jehovas lag, säger psalmisten. ”För övrigt blir fröet till rättfärdighetens frukt sått under fridfulla förhållanden för dem som stifta frid.” (Ps. 119:165; Jak. 3:18; NW) Såsom Jesus sade: ”Håll frid med varandra”, ty ”lyckliga äro de fridsamma, ty de skola kallas ’Guds söner’.” (Mark. 9:50; Matt. 5:9; NW) Man finner därför varken något uppror eller några tvister utan endast frid och endräkt bland Herrens folk. — Fil. 2:14; 1 Petr. 3:9.
Sant kristet uppförande inom organisationen
9, 10. Hur säger bibeln att sanna kristna bör uppföra sig mot varandra inom församlingen?
9 Denna Kristuslika kärlek, som hela världen ser ådagaläggas endast av och bland Jehovas vittnen, är inte bara något som utsägs med läpparna. Den kommer till synes i deras aktiva beteende mot andra. Mogna vittnen är långmodiga och hjälpsamma. Skryt och skrävel och själviskt högmod finns inte bland dem. I stället för att söka sin personliga fördel gör de vad som bäst gagnar andras intressen. (1 Kor. 13:4, 5; 10:24; NW) De skyler över det fallna köttets ofullkomligheter och kläder dem i de sköna kläder som består i ”de ömma känslorna medlidande, vänlighet, sinnets ödmjukhet, mildhet och långmodighet”. De fortsätter ”att hava fördrag med varandra och förlåta varandra villigt”. Deras intensiva kärlek till varandra är förvisso ett starkt och fullkomligt föreningsband, som håller hela organisationen samman. — Kol. 3:12—14; 1 Petr. 4:8; NW; Ords. 10:12.
10 Såsom aposteln föreskrev att det borde vara, så finner man i sanning också bland vittnena i våra dagar att ”all illvillig bitterhet och förbittring och vrede och allt skriande och alla skymfliga ord” har avlägsnats ifrån dem, och de är ”vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande” och förlåter varandra villigt. (Ef. 4:31, 32, NW) De utövar verklig gästfrihet. De bär varandras bördor eller ”besvärligheter”. (1 Petr. 3:9; Gal. 6:2, NW, fotnot) Här finner man ett förhållande där de friska och starka hjälper de sjuka och svaga, där de unga visar hänsyn för de äldre och de äldre är fördragsamma mot ungdomarna, där var och en försöker behaga sina bröder och systrar mer än sig själv. ”Vi [uppmana] eder, bröder”, säger aposteln ytterligare: ”Förmana dem som vandra oordentligt, tala tröstande till de nedslagna själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla. Se till, att ingen vedergäller någon annan med oförrätt för oförrätt, utan far alltid efter det som är gott gentemot varandra och mot alla andra.” — Rom. 15:1, 2; 1 Tess. 5:14, 15; NW.
11. På vilka andra sätt måste de kristna akta sig för att skada sina bröder och systrar?
11 Till och med i sådana frågor beträffande uppförandet, som gäller vad man skall äta och dricka, måste denna osjälviska grupp av kristna alltid vara på sin vakt, så att de avhåller sig från saker och ting som deras bröder kan ta anstöt av. ”Vare sig ni äta eller dricka eller göra någonting annat, gör allting till Guds ära. Avhåll eder från att bliva orsak till anstöt ... för Guds församling, alldeles såsom jag strävar efter att vara alla människor till lags i allting och icke söker min egen fördel utan de mångas, på det att de må bliva frälsta.” — Rom. 14:21; 1 Kor. 8:13; 10:31—33, NW.
12. Vad för slags frukt bär Jehovas vittnen i stället för att frambringa ”köttets gärningar”?
12 Så förhåller det sig alltså: Genom att iaktta Jehovas vittnens uppförande ser människor att här finns det en god, rättrådig och gudaktig organisation. De ser också att här är det en ren och dygdig organisation, vars medlemmar har lagt bort ”de gärningar, som höra mörkret till”, och därför inte vandrar ”i vilt leverne och dryckenskap” eller ”i olovligt umgänge och lösaktigt uppförande” eller ”i kiv och avund” och inte heller gör ”på förhand upp planer för att tillfredsställa köttets begärelser”. Man känner igen vittnena såsom ”de som tillhöra Kristus Jesus”, därför att de ”fastnagla köttet — tillika med dess passioner och begärelser — vid pålen”. De måste hålla sig fria från varje slag av ondska och gör det också. (Rom. 13:12—14; Gal. 5:24; 1 Tess. 5:22; NW) De avskyr ”köttets gärningar”, som är ”otukt, orenhet, lösaktigt uppförande, avgudadyrkan, utövande av spiritism, hat, missämja, svartsjuka, vredesutbrott, stridigheter, söndringar, sekter, avund, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant”, ty i sanning, ”de som hängiva sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike”. Jehovas vittnen ådagalägger tvärtom öppet för alla människors blickar den härliga frukt som kommer av Guds ande, nämligen ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. — Gal. 5:19—23, NW.
13. Varför måste de kristna ge akt på sitt utseende och på sin hygien?
13 Det räcker inte med att Guds folk är moraliskt, andligt och mentalt rena, de måste också noga se till att de är kroppsligen rena. Jehovas lag föreskrev att de som tjänade vid tältet för hans tillbedjan skulle vara rena till kroppen. (2 Mos. 29:4; 30:17—20; 3 Mos. 5:2, 3; 4 Mos. 19:11—14; Jes. 52:11; Hes. 44:23) Om du är en överlämnad tjänare åt Jehova, är det därför viktigt för dig att se till, att du har tvättat dig grundligt ren, att du är prydligt klädd i rena kläder, att du ser aktningsvärd och presentabel ut, innan du tar del i arbetet med att vittna eller innan du går till Rikets sal. Folk som ser och iakttar dig kommer då att redan av din personliga anblick få klart för sig att detta är Guds rena organisation. — 2 Kor. 7:1.
14. a) Hur bevaras Guds organisation ren från all moralisk dålighet? b) Ger Skriften sitt bemyndigande åt ett sådant drastiskt handlingssätt?
14 Jehovas folk måste också vara vaksamma och påpassliga i att se till att deras församlingar förblir organiskt rena från alla dem som är dåliga i moraliskt avseende. ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet icke ens nämnas bland eder, alldeles så som det anstår heliga människor, och icke heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som icke äro passande. ... Ty ni veta detta och inse det själva, att ingen otuktig, ingen oren människa, ingen girig — vilket betyder att vara en avgudadyrkare — har någon arvedel i Kristi och Guds rike.” (Ef. 5:3—5, NW) Om någon i organisationen, sedan han har blivit rentvagen, skulle liksom hunden i ordspråket vända tillbaka till sina egna spyor eller — liksom ett badat svin — återigen vältra sig i smutsen, måste följaktligen organisationen utesluta och avskära en sådan smutsig individ från sin krets. (1 Kor. 6:11; 2 Petr. 2:22; NW) ”Sluta upp att hava att göra med” någon av det slaget, ”så att ni icke ens äta med en sådan människa”, utan i stället ”avlägsna den onde mannen ur eder egen krets”. (1 Kor. 5:9—13, NW) ”Nu giva vi eder, bröder, i Herren Jesu Kristi namn den förhållningsordern, att ni skola draga eder undan från varje broder som vandrar oordentligt.” ”Ty vi höra att somliga ibland eder vandra oordentligt.” ”Om någon icke är lydig mot vårt ord genom detta brev, så märk ut honom och sluta upp med att vara tillsammans med honom, för att han må blygas.” (2 Tess. 3:6, 11, 14, NW) Vidare, ”om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus och hälsen honom icke. Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.” Genom att Jehovas vittnen följer detta i Skriften tydligt angivna tillvägagångssätt, vad beträffar dem som är orena och upproriska, skiljer de sig alltså i sanning från alla kristenhetens religiösa sekter. Människor av en god vilja ser också denna ofantliga skillnad, och de dras till denna rena organisation, därför att de inser att här bor Jehovas ande. — 2 Joh. v. 10, 11.
Du utmärker dig genom ditt förändrade uppförande
15, 16. a) Varför måste Guds tjänare ge akt på sitt uppförande, när de är sysselsatta med förvärvsarbete? b) Om man uppmanas att försvara sin förändring i fråga om levnadsvanor, hur bör man då göra detta?
15 Sedan Jehovas ordinerade tjänare har ägnat mycket av sin tid åt att vara tillsammans med sina egna familjer och med sina bröder och systrar i församlingen, använder de dessutom en hel del av sitt liv till att utföra förvärvsarbete och detta i sällskap med män och kvinnor, som hör den gamla världen till. Här måste de alltså särskilt noga ge akt på sitt uppförande. En gång i tiden har dessa vittnen själva varit en del av den gamla världen och levat och handlat så som alla andra. ”Bland dem uppförde vi oss alla en gång i harmoni med vårt kötts begärelser, ... alldeles såsom de övriga”, bekänner aposteln Paulus. Petrus talar också om denna förvandling, vilken äger rum i deras liv som kommer ut ur den nuvarande eländiga tingens ordning, när han skriver: ”Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade eder må ni också själva bliva heliga i allt edert uppförande, emedan det är skrivet: ’Ni måste vara heliga, emedan jag är helig.’” — Ef. 2:3; 1 Petr. 1:14—16; NW.
16 På grund av ditt förändrade uppförande måste således dina medanställda och kamrater kunna bli på det klara med att du nu är en sann tjänare åt Jehova. Ibland kanske du uppmanas att förklara denna förändring i dina levnadsvanor eller att försvara din nyfunna tro och bibeln, varpå den är grundad. Var alltid redo och villig att göra detta och framför då sanningen, när tillfället är lämpligt, med frimodighet och oförskräckthet och likväl med den mildhet och takt som tillhör Kristus, aldrig på något sturskt sätt eller med överlägsenhet eller sarkasm. Var ”alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder, men gör detta med ett milt sinne och djup respekt”. — 1 Petr. 3:15, NW.
17. På vilka andra sätt utmärker sig människor såsom hörande till den nya världens samhälle?
17 I förbindelse med din världsliga anställning bör du så långt som möjligt undvika alla situationer som kan föra dig ut på ”hal is”, såsom julbjudningar, firmafester och föreningsutflykter, som är så kända för den moraliska slapphet som där kommer till uttryck. Tag inte del i arbetskamraters eller affärsbekantas hasardspel och dryckestävlingar. Du måste vara ren från omoraliskhet och lösaktigt uppförande. Du måste vara ren från dryckenskap och omåttlighet. Du måste vara ren i tal och språkvanor, fri från vulgära svordomar och oanständiga och gudlösa yttranden. ”Låt icke något ruttet tal gå ut ur eder mun.” (Ef. 4:29, NW) Du måste vara ren från fläckar och stank av tobak eller snus. Du måste vara fri från slaveri under narkotika och liknande ting. Om du hör till den nya världens samhälle, måste du verkligen utmärka dig genom ditt rena levnadssätt i alla avseenden.
18. Om man blir förlöjligad och förföljd på grund av ett rättrådigt uppförande, hur kan man då ha och behålla ett gott samvete inför Gud?
18 Världsliga bekanta kanske gör sig löjliga över dig och är ovettiga på dig för att du bevarar ett sådant rättrådigt och gudaktigt uppförande, men säger inte Skriften att de skulle bete sig just på det sättet? Det är därför ingenting märkvärdigt, om de gör det. ”Ty det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda avgudadyrkan, som icke påläggas några lagliga band. Emedan ni icke fortsätta att löpa med dem i detta lopp till samma djupa pöl av liderlighet, äro de förbryllade och fortfara att tala skymfligt om eder. Men dessa människor skola avlägga räkenskap inför den som är redo att döma dem som leva och dem som äro döda.” (1 Petr. 4:3—5. NW) Följ därför Paulus’ goda råd: ”När vi bliva skymfade, välsigna vi; när vi bliva förföljda, hålla vi stånd; när vi bliva förtalade, bönfalla vi.” (1 Kor. 4:12, 13, NW) Låt aldrig vreden få makt med dig, låt dig aldrig bli inblandad i gräl. ”Vedergäll ingen med ont för ont... . Om möjligt, så vitt det beror på eder, var fridsamma mot alla människor. Hämnas icke eder själva, mina älskade, utan lämna rum för vreden; ty det är skrivet: ’Hämnden är min, jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Rom. 12:17—19, NW) På det sättet kommer du att ha ett gott samvete inför Gud såsom ett av hans vittnen som bevarar sin ostrafflighet. ”Behåll ett gott samvete, så att de som tala nedsättande om edert goda uppförande i samband med Kristus må komma på skam i fråga om den särskilda sak vari man talar emot eder. Ty det är bättre att lida för att ni göra gott, om Guds vilja kräver det, än för att ni göra ont.” — 1 Petr. 3:16, 17, NW.
19. a) Är det endast de vuxna bland Jehovas vittnen som måste ge akt på sitt uppförande? Motivera svaret, b) Hur brukas skolsystemen av Satan till att förvända ungdomens sinnen?
19 Och nu ett ord till er barn och er tonåringar. Om edra föräldrar är Jehovas vittnen, så måste också ni ge akt på ert uppförande, ty också ni blir iakttagna! Andra ger akt, på er, inte bara när ni håller er hemikring och när ni är i Rikets sal, utan i all synnerhet när ni är i skolan. Beroende på ert uppförande kommer lärare och andra att antingen välsigna eller förbanna er Gud, Jehova. Ni måste därför vara respektfulla, ärliga och flitiga i edra studier. Ni måste vara rena och snygga i er klädsel och edra vanor. Glöm aldrig att de allmänna skolorna är en del av den nuvarande onda världen, och denna ogudaktiga världs gud, Satan, djävulen, använder mycket spetsfundiga knep för att forma ungdomens sinnen till att omfatta hans förvända tänkesätt. Han begagnar sig av bilddyrkan, hjältedyrkan, tävlingar och dåligt umgänge för att uppnå sin onda avsikt. Ni måste därför vara lika trogna mot Jehova som de tre hebréerna var, vilka blev kastade i en brinnande ugn för att de inte hälsade och tillbad en bildstod som representerade staten. — Dan. 3:8—30; 1 Joh. 5:21.
20. På vilka sätt kan de som går i skolan undvika dåligt umgänge?
20 En annan sak som ni unga vittnen för Jehova måste vara på er vakt emot är att begå pliktförgätna och brottsliga handlingar. Annars kommer ni aldrig att få leva igenom Harmageddon, ty på den paradisiska jorden kommer det inte att finnas några ungdomsbrottslingar. För att skydda er bör ni därför undvika att bli insnärjda i skolgängen, i sällskapstillställningarna, i fritidsidrotten, de kulturella strävandena eller de olika slag av verksamhet som bedrivs av manliga och kvinnliga student- och elevföreningar. Detta dåliga umgänge måste med nödvändighet fördärva nyttiga vanor. (1 Kor. 15:33, NW) Det finns ett säkert sätt varigenom ni kan undgå att gå vilse i det mörker som vilar över skolsystemen, och det är genom att låta ”edert ljus lysa”. Tala om sanningen med edra lärare och skolkamrater, så kommer ni att få många goda kamrater att vara tillsammans med. — Matt. 5:16.
21. Varför är det så viktigt i den nuvarande tiden att envar bland Jehovas vittnen och deras följeslagare noga ger akt på sitt uppförande?
21 Det har aldrig funnits en tid då det varit mera betydelsefullt än nu för Jehovas folk överallt att ge akt på sitt personliga uppförande. I hemmet, i församlingen, i samhället, inför styrda och styresmän, innanför och utanför fängelsegaller och järnridåer måste vittnena kämpa en hård kamp för tron och uppföra sig enligt Jehovas rättfärdiga principer av sanning och rättvisa. Vi står vid själva tröskeln till striden vid Harmageddon, i den tid då Jehova står i begrepp att förinta denna gamla sataniska värld och var och en som uppför sig enligt dess ogudaktiga normer. Aposteln Petrus uttalar denna varnande förmaning: ”Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skola upplösas och de intensivt upphettade elementen skola smälta! Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:11—13, NW) O ja! En ny värld av rättfärdighet står alldeles för dörren! En värld vari endast de som är rätta och rättfärdiga i sitt uppförande kommer att få leva. Ty ”utanför äro hundarna och de som utöva spiritism och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och var och en som tycker om och utövar en lögn”. (Upp. 22:15, NW) Förvissa dig därför om att du vandrar värdigt, så att du kan få leva i Jehovas nya värld. ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” Håll på med att ge akt på dig själv, ”ty Jehovas ögon vila på de rättfärdiga”. — 2 Kor. 13:5; 1 Petr. 3:12; NW.
(The Watchtower, 15 augusti 1960)