Aposteln Paulus — nitälskade för rättfärdigheten
BLAND de framträdande egenskaper som Jesus Kristus, Guds Son, lade i dagen medan han var på jorden var att han älskade det rätta och hatade det orätta. Han skrädde till exempel inte orden, då han avslöjade de religiösa skrymtarna på den tiden. Precis som det hade blivit förutsagt om honom älskade han rättfärdighet och hatade orättfärdighet. — Ps. 45:8; Matt. 23:2—32; Joh. 8:44.
Ett framträdande exempel på en människa som tydligt efterliknade Jesus i detta avseende var aposteln Paulus. Till och med innan han blev en Kristi efterföljare nitälskade han i hög grad för det han trodde var rätt. Paulus berättar sålunda: ”Till övermått höll [jag] i med att förfölja Guds församling och föröda den, ... nitisk för mina fäders traditioner.” Han säger också: ”Om någon annan man menar att han har skäl till att förlita sig på köttet, så har jag det så mycket mera: ... vad beträffar nitälskan en som förföljde församlingen; vad beträffar den rättfärdighet som vinns genom lag en som bevisade sig ostrafflig.” — Gal. 1:13, 14; Fil. 3:4—6; NW.
När han blev en kristen, fortsatte han att vara nitisk, men hans nit hade nu en rätt inriktning. ”Strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son. ... Saulus [Paulus] uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar, som bodde i Damaskus, svarslösa, i det han bevisade, att Jesus var Messias.” (Apg. 9:20, 22) Han ”predikade frimodigt i Herrens namn; och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.” Paulus uppmanade andra att vara hans efterliknare, såsom han var Kristi. Följer du denna uppmaning? — Apg. 9:28, 29.
Aposteln Paulus visade att han älskade rättfärdigheten och hatade orättfärdigheten genom att kämpa en hård kamp mot sitt kötts syndfulla begärelser. Han gav inte i svaghet efter för synden. Han berättar i själva verket: ”Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta.” — 1 Kor. 9:27; Rom. 7:15—25.
Paulus visade också nit för rättfärdigheten när han hade att göra med sina bröder. När Paulus kom till Antiokia, trädde han till exempel öppet upp mot Petrus, ”ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse. Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan av fruktan för de omskurna.” Paulus’ kärlek till rättfärdigheten kunde inte överse med att aposteln Petrus på detta sätt gav ett falskt sken. — Gal. 2:11—14.
Paulus visade samma nit för rättfärdigheten, när han hade att göra med utomstående som motstod honom. Han kunde ha mutat landshövdingen Felix och på så sätt blivit frisläppt, men han vägrade att göra detta på grund av sin kärlek till rättfärdigheten. (Apg. 24:25—27) Och när han stod inför landshövdingen Festus, vägrade han att gå med på en kompromiss för att behaga sina judiska motståndare och vädjade i stället till kejsaren. — Apg. 25:9—12.
Framgår också av hans brev
Paulus’ nit för rättfärdigheten är också framträdande i hans brev. Han skrev sålunda till medlemmarna av församlingen i Korint, som hade översett med att en omoralisk man befann sig mitt ibland dem: ”AVLÄGSNA DEN ONDE MANNEN UR ER KRETS.” (1 Kor. 5:13, NW) Lägg också märke till hur laddade med rättfärdig harm hans vidare ord till dessa kristna är: ”Vad! Vet ni inte att orättfärdiga människor inte skall ärva Guds rike?” ”Vad! Vet ni inte att den som är förenad med en sköka är en kropp?” ”Vad! Vet ni inte att kroppen, som består av er, är templet åt den i er boende heliga anden?” (1 Kor. 6:9, 16, 19, NW) Ni äldste, tillsyningsmän och herdar för Guds folk i våra dagar, visar ni samma nitälskan för att hålla organisationen ren?
Beträffande dem som inte levde som de lärde hade Paulus lika starkt fördömande ord att säga: ”Därför är du utan ursäkt, o människa, vem du än är, om du dömer; ty i den sak, vari du dömer en annan, domfäller du dig själv, eftersom du, som dömer, bedriver detsamma. ... Du som predikar: ’Du skall inte stjäla’, stjäl du? Du som säger: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott’, begår du äktenskapsbrott?” (Rom. 2:1, 21, 22, NW) Upprepade gånger varnade han sina bröder: ”Låt er inte vilseledas”, och vidare: ”Litet surdeg får hela degen att jäsa.” — 1 Kor. 6:9; 15:33; Gal. 6:7; 1 Kor. 5:6; Gal. 5:9; NW.
Hans nit för rättfärdigheten visade sig också i hans omsorg om sanningen: ”Även om vi eller en ängel från himmelen skulle kungöra för er såsom goda nyheter någonting utöver det som vi kungjorde för er såsom goda nyheter, må han vara förbannad.” Han var inte nöjd med att uttala dessa fördömande ord en gång, utan han upprepade dem. (Gal. 1:6—9, NW) Och beträffande dem som försökte föra hans bröder tillbaka till slaveri under judaismen sade han: ”Jag önskar att de män, som försöker omvälva er, rentav skulle låta kastrera sig.” Hur kunde han tala så kraftfullt? På grund av sin förvissning: ”Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke.” — Gal. 5:12, NW; Rom. 9:1.
Och hur bevisar inte allt det som Paulus uthärdade att han nitälskade för rättfärdigheten! ”Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer — om jag nu får tala, såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, ... fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet.” Sedan han berättat om mycket mer av det han uthärdat, talar han om sin omsorg om andras andliga välfärd: ”Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd?” Ja, upptänd på grund av sin rättfärdiga harm över missgärningar. — 2 Kor. 11:23—33.
Vilket förträffligt föredöme var inte aposteln Paulus för alla kristna, och särskilt för alla äldste och tillsyningsmän i den kristna församlingen! Hur allvarligt tog han inte sin tjänst! Han gav ständigt ut sig för andras skull. (2 Kor. 12:15) Det är inget tvivel om att han efterliknade Jesus i att nitälska för rättfärdigheten och hata laglösheten.
Om vi har samma nitälskan, kommer vi att göra allt vi kan för att utbreda de goda nyheterna. Vi kommer inte att hålla oss tillbaka från att ta full del i tjänsten på fältet och ägna all den tid åt denna tjänst som våra omständigheter tillåter. Vi kommer också att ge ut oss för våra bröder. På så sätt visar vi att vi sätter tjänsten för Gud främst i vårt liv och betraktar allt annat, som skulle kunna dra oss bort från denna tjänst, som rena rama ”avskrädet”, precis som Paulus gjorde. (Fil. 3:8) Då kan vi, i likhet med Paulus, hoppas på att bli belönade redan nu med många glädjefyllda privilegier av tjänst och i framtiden med evigt liv i Guds nya ordning. — 2 Tim. 4:8.