Kan du klara dig utan Gud?
Behöver människan Gud för sin existens? Är liv möjligt utan honom?
FÖR nästan två hundra år sedan frågade Napoleon Bonaparte den berömde franske astronomen Pierre Simon de Laplace varför han inte hade nämnt Gud i sin nya bok om stjärnorna, de Laplace svarade: ”Jag hade inget bruk för den hypotesen.” Den uppfattning att Gud inte behövs, som man hade inom vissa kretsar på den tiden, ansågs visserligen då vara ganska radikal, men numera anses den inte vara det.
För många människor nu för tiden är det inte längre främmande att tänka att de kan klara sig utan Gud. Även om människor säger att de tror att han finns till, gör flertalet av dem litet eller intet för att visa att de förstår att de behöver honom. De ber inte regelbundet till honom. De söker inte få veta vad hans vilja är. Inte heller strävar de efter att leva ett liv i överensstämmelse med de utmärkta principer som finns i hans ord, bibeln. Även om de lovordar bibelns förkunnelse såsom förträffliga ideal, godtar de den inte såsom en levnadsregel för egen del.
Somliga människor skryter rentav med att allt de har, det har de vunnit genom egna ansträngningar utan någon hjälp av Gud. Är det en riktig slutsats? Står vi inte på något sätt i skuld hos Gud, och är vi inte beroende av honom? Kan vi verkligen klara oss utan Gud?
Livets källa
Vem har först och främst gett oss livet? Vad den enskilda människan beträffar, så var det naturligtvis föräldrarna. Men vem gav upphov åt eller skapade mänskligt liv? Det är uppenbart att vi står i tacksamhetsskuld till en sådan källa, ett sådant ursprung. Men kan det vara så att livet har uppkommit av en tillfällighet, av en slump, och därför inte har något intelligent ursprung?
Denna fråga togs för en tid sedan upp av den kände franske filosofen Claude Tresmontant, som håller föreläsningar vid det berömda Sorbonne i Paris. I en intervju framhöll han följande: ”Bara några få vetenskapsmän nu för tiden menar på fullt allvar” att man kan hänvisa till rena slumpen ”som en förklaring till uppkomsten av även den enklaste levande organismen”.
Han fortsatte sedan att förklara varför en slumpartad förening av element inte längre på allvar kan anses utgöra en förklaring till livets uppkomst. ”Vi är nu medvetna om hur oerhört invecklade de stora molekyler är som ingår i den levande cellen”, sade han. ”Man har gjort vissa beräkningar för att klarlägga hur stor sannolikheten skulle vara för att den enklaste av dessa stora molekyler skulle råka bli till av en slump ur ett från början kaotiskt tillstånd, och slutsatsen man kommit till är att den tid och det material som krävs för att en enda molekyl skulle kunna bli till av en slump inte på långt när står i relation till den kända åldern för vårt solsystem.”
Tresmontant framhöll därför att ”om materien ... på egen hand” skulle kunna hitta på invecklade former av liv, måste den ”vara utrustad med stor vishet och ojämförligt snille”. Om man tillskriver slumpen något som klart motsäger lagarna för vad som är sannolikt, då stavar man i själva verket slumpen med stort S och använder den som synonym för Gud.
Det är uppenbart att det inte är den förnuftslösa slumpen, utan Gud, den Allsmäktige, som är livets källa! En vördnadsfull människa säger med bibelns psalmister: ”Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och icke vi själva.” ”Ty hos dig är livets källa.” (Ps. 100:3, NW; 36:10) Vi står sannerligen i tacksamhetsskuld till Gud, som gett oss livet, och vi bör tacka honom av hela vårt hjärta för denna underbara gåva.
Uppehåller livet, ger goda gåvor
Men när vi nu lever, är vi då i behov av Gud? Är vi beroende av honom? Ett litet barn kan helt enkelt inte klara sig utan sina jordiska föräldrar. Det behöver någon som ger det mat och kläder och tänker på andra saker som det absolut behöver. Är människor på samma sätt beroende av Gud, deras himmelske Fader eller livgivare?
Många människor menar att de inte är det. ”Vad har Gud gjort för mig?” frågar de kanske. De arbetar kanske hårt för att ge mat och kläder åt familjen, de tillbringar kanske långa dagar ute på fälten med hårt arbete under en brännande sol, först med att så ut säd och sedan med att bärga skörden. Men vem är det som får säden att utveckla sig och bli närande mat, som kan stärka deras kroppar och få deras barn att växa? Hur kommer det sig att säden jämte litet vatten och jord kan frambringa sådana förunderliga resultat? Beror det på en människa?
Nej, det är Guds verk! För länge sedan behandlade den kristne aposteln Paulus denna fråga om växandet och sade: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.” (1 Kor. 3:6, 7) Även om Paulus här talade om andlig växt, gäller principen lika mycket för den bokstavliga sädens växt. Gud håller de förunderliga processer vid makt som gör det möjligt för säden att gro och frambringa vad människan behöver.
Den franske astronomen de Laplace anlade högmodigt den synpunkten att eftersom han hade upptäckt några av de lagar som reglerar himlakropparnas välordnade och invecklade rörelser, hade Guds hand inget med detta att göra. Men vem är det till exempel som har ordnat det så att jorden roterar kring sin axel med just den rätta hastigheten (omkr. 1.600 km i timmen vid ekvatorn), så att livet på jorden utsätts för idealiska perioder av solsken och mörker? Och vem fastställde den hastighet, med vilken jorden skulle röra sig i sin bana kring solen, till omkring 107.000 km i timmen, vilket är just den rätta hastigheten för att jorden skall kunna befinna sig på ett idealiskt avstånd från solen och allt liv på jorden kunna växa och frodas?
Den förunderliga lag och ordning som reglerar universum utesluter varje möjlighet att dessa idealiska förhållanden skulle ha uppstått av en slump. Jehova Gud är Skaparen och formgivaren av stjärn- och planetsystemen. Bibeln uttrycker saken så här: ”Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.” (Ps. 147:4; Jes. 40:25, 26) Och den lag och ordning som fortfarande reglerar planeternas och stjärnornas rörelser vittnar om att Gud fortfarande finns till och upprätthåller dessa lagar. Ja, människan kan inte klara sig utan Gud; livet skulle över huvud taget inte kunna fortsätta här på jorden utan honom.
Liksom ett litet barn är beroende av sina föräldrar för livets nödtorft, så är alla människor beroende av Jehova Gud. Aposteln Paulus hade fullkomligt rätt, då han framhöll detta för en skara människor med orden: Gud ”har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och [har] så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje”. (Apg. 14:15—17) Vi bör sannerligen tillskriva Gud dessa ting och tacka honom av fullaste hjärta. Det heter också vidare i bibeln att ”han ... själv åt alla giver liv, anda och allt” och att ”i honom är det, som vi leva och röra oss och äro till”. — Apg. 17:25, 28.
Vare sig människor vill erkänna det eller inte, står de alltså i skuld hos Gud för livet och är beroende av honom för de många lekamliga ting som de behöver för att kunna leva. Men ger den himmelske Fadern oss bara mat för kroppen och ingenting att livnära sinnet med? Kan människor klara sig utan Jehova Guds andliga föranstaltningar?
Att leva utan Gud
Även om kanske flertalet av människorna på jorden säger att de tror att Gud finns till, har de flesta själva valt att leva i okunnighet om hans andliga föranstaltningar. De slår dövörat till för bibeln. De gör ringa om alls några ansträngningar för att få veta något om Guds föranstaltningar för att återställa människosläktet genom att göra slut på syndens nedbrytande verkningar och välsigna dem med fullkomlig hälsa och bestående liv i en rättfärdig, ny tingens ordning.
Sådana människors belägenhet liknar den som de forntida efesierna befann sig i innan de blev kristna. Aposteln Paulus skrev så här till dem: ”Kom ihåg, att ni på den tiden var skilda från Kristus, utestängda från medborgarskap i Israel, och stod utanför Guds förbund och de löften som är förenade med dem. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, genom gemenskapen med Kristus Jesus, har ni, som en gång var långt borta, kommit nära, genom att Kristi blod blev utgjutet.” — Ef. 2:12, 13, Hd.
Innan dessa efesier lärde känna Guds uppsåt var de ”utan Gud”. De levde i okunnighet om Guds andliga föranstaltningar och hade inget verkligt hopp om liv i bestående lycka. Vad de såg fram emot var att få njuta av livet under sin korta levnad och sedan dö. Först sedan de hörsammat bibelns budskap kunde de komma i ett intimt förhållande till Gud och äga det vissa hoppet om evigt liv. En sådan framtidsutsikt kunde de få genom att ta emot den föranstaltning som Gud gjort i Jesus Kristus, genom vars offer de befriades från den förbannelse som var en följd av arvsynden och fördes närmare Gud. — Ef. 1:7; Rom. 5:12.
Vi ser alltså att man kan leva tillfälligt utan att ta emot Guds andliga gåvor. En människa kan under någon tid uppehålla livet enbart med lekamlig mat, men till sist är det oundvikligt att syndens verkningar får överhanden över henne, och hon dör. Inte ens nu kan människan göra något för att förhindra detta trots sina stora landvinningar på medicinens område. Hur uppenbart är det då inte att människan behöver Gud! Hon kan inte i det oändliga klara sig utan att känna honom och hans föranstaltningar! Jesus Kristus framhävde kraftigt detta förhållande, när han under samvaro med sina lärjungar sade så här: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.
Gör klart för dig att du behöver Gud
Det förefaller emellertid som om många tvivlar på att det finns en Gud, därför att de lägger märke till så mycken ondska och så stort lidande bland människorna och inte kan märka att Gud ingriper, och så drar de den slutsatsen att om Gud finns, så kan de i alla fall klara sig utan honom. Förhållandena leder rentav somliga till att bli ännu mer beslutna att följa en ond kurs, såsom en av bibelns skribenter mycket riktigt framhöll: ”Emedan domen över en ond gärning icke med hast har verkställts, därför har människornas söners hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra vad ont är.” — Pred. 8:11, NW.
Men att Gud inte omedelbart träder upp och gör slut på det onda är inget bevis för att han inte finns till eller för att man skulle kunna klara sig utan honom. Den som resonerar så drar en förhastad slutsats, kanske en som han i sin själviskhet gärna vill omfatta. En av bibelns inspirerade psalmister påpekar: ”I överensstämmelse med sin högdragenhet gör den som är ond inga efterforskningar; alla hans tankar äro: ’Det finnes ingen Gud.’” (Ps. 10:4, NW) En sådan människa, som vägrar göra en fördomsfri efterforskning och ta del av bevisen, kommer aldrig att fatta sanningen. Genom att fortsätta framåt på sin fördomsfulla, otacksamma väg går hon miste om de storslagna välsignelser som Jehova Gud har i beredskap åt alla dem som drar nytta av hans föranstaltningar.
Var därför tacksam; uppskatta vad han har gjort. Ge Gud äran för det liv du äger. Tala om för honom hur tacksam du är över den mat du äter, den luft du andas, de vackra vyer som fröjdar ditt öga, de melodiska ljud som smeker ditt öra och de många andra välsignelserna från honom. Börja nu! Hur vore det till exempel om du nästa gång du sätter dig till bords av hela ditt hjärta tackade Jehova Gud för att han ger oss mat? Det var han som kom det att växa.
Men du behöver mera än Guds föranstaltningar för din lekamliga hälsa. Livet är bara tillfälligt och tomt utan hans andliga mat, som livnär sinnet och hjärtat. (Matt. 4:4) Visa därför att du sätter värde på denna föranstaltning genom att avsätta tid till regelbundet bibelstudium. Vänta inte! Jehovas vittnen vill gärna bistå dig i att tillägna dig denna värdefulla kunskap om Gud och hans uppsåt. Du klarar dig inte utan detta. Tänk på att Jesus sade att detta betyder evigt liv!
Hur underbart blir det inte när den försonande kraften i Kristi lösenoffer utnyttjas till gagn för alla som sätter värde på sin store Skapare! Också döda kära anförvanter skall föras fram ur gravarna. Då skall inte bara några få, utan millioner, få uppleva samma glädje som de föräldrar, vars tolvåriga flicka Jesus Kristus uppväckte. Bibelns skildring lyder: ”Strax blevo de utom sig av stor hänförelse.” (Mark. 5:42, NW) Vilken fröjd och glädje skall inte uppfylla jorden då Jesu säkra och vissa löfte infrias: ”Den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem”! (Joh. 5:28, 29) Det står inte i mänsklig makt att åstadkomma detta. Det kan bara ske genom kraften hos livets ursprungliga källa, Jehova Gud, som skall använda Jesus Kristus till att utföra uppväckandet. Hur uppenbart är det inte att vi behöver Gud, att vi inte kan klara oss utan honom.
Om du nu, i likhet med de kristna i Efesus för länge sedan, tar emot Guds föranstaltning för återställandet av människosläktet från syndens och dödens fördömelse, får du den härliga framtidsutsikten att aldrig någonsin, i den eviga framtiden, behöva vara utan Gud. I stället kommer du själv att höra hemma i den fängslande tavla som beskrivs så här i Guds ord, bibeln:
”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.”
Kan du lita på att detta är ett säkert löfte? Ja, det kan du. Bibeln ger oss nämligen dessutom denna försäkran: ”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Ytterligare sade han: ’Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.’” — Upp. 21:3—5.