Slipprigt språk — är det verkligen skadligt?

DET beräknas att vart femte ord som yttras i vissa större städer i Förenta staterna är en svordom. I Italien uttalas mer än en milliard hädelser mot Gud eller kyrkan varje dag, enligt en beräkning gjord av Nationalföreningen mot hädelser. Att svära är verkligen en mycket allmän sysselsättning på många håll.

Det bör man se med tillfredsställelse på, säger Reinhold Aman, redaktör för Maledicta, en tidskrift om svordomar. Han anser att muntlig aggressivitet är nyttig, eftersom sådan är att föredra framför fysiskt våld. ”Jag skulle hellre vilja bli kallad en [*@*@] än få en kula eller en kniv i bröstet”, säger Aman.

Chaytor Mason lägger också ett gott ord för de fula orden och säger: ”Att förbanna eller att svära, eller vad man nu än vill kalla det, är en sedan länge beprövad och effektiv metod att frigöra känslor som byggts upp av missräkning.”

Allt fler människor överser med svordomar, eftersom de tycker att de är oskadliga. De anser att det är berättigat att använda ett oanständigt uttryck när situationen så kräver. I Seventeen, en tidskrift för tonårsflickor, sägs det faktiskt: ”Det är kul att då och då komma tillsammans med flickorna eller pojkarna — eller både och, för den delen — till en snuskig svordomsträff där man försöker överträffa varandra. Jag tänker på den svordomstävling som hölls på tredje våningen i kvinnornas sovförläggning vid mitt college. De fula ord som den kvällen flög genom luften skulle ha fått en polis att rodna.”

Håller du med om att svordomar är berättigade? Är oanständigt tal verkligen skadligt?

”Bara för att det är kul”?

Vad anser du om att försöka överträffa andra i att använda ett rått språk?

Sådana här ”svordomstävlingar” är mycket vanliga på en del håll. Syftet är ofta att förolämpa motståndarens mor i en utmanande ordväxling. Deltagarna, vanligtvis två, är omgivna av en grupp av sina vänner som skrattar när de hör vännens mor förnedras av en slagfärdigare motståndare. Eller också går det ut på att ge varandra öknamn. Man beskriver den andres utseende genom att jämföra honom med något djur, till exempel en gris, en råtta eller en skunk.

Detta har, tillsammans med vanan att berätta snuskiga historier för nöjes skull, blivit mycket vanligt. De som tar del i sådant antyder därigenom att oanständigt språk inte är så illa, eftersom de kan skämta om det. Och de framhåller: ”Se, så många som skrattar.” Sådant har utan tvivel bidragit till att slipprigt språk har blivit en del av vardagsspråket, så att till och med ”akademiker” och ”sofistikerade” människor använder det. Men kan det vara skadligare än många tror?

Verkan av slipprigt tal

Oanständiga ord är för munnen vad pornografin är för ögat. Muntlig pornografi uppammar den sexuella fantasin. Vad kan således hända om sexuellt detaljerade ord används regelbundet? Kommer inte den som använder dem att bli mer benägen att göra det som han talar om? Det är helt visst betecknande att den enorma ökningen av det slippriga språket har skett parallellt med ökningen av otukten, äktenskapsbrotten och homosexualiteten.

Man kan med tanke på detta lätt inse visheten i bibelns råd, när vi anmodas: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor; inte heller skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande.” — Efesierna 5:3, 4.

Faktum är att den som använder ett oanständigt språk fördärvar sig själv i moraliskt avseende. Och han sprider fördärvet till andra varje gång han upprepar något oanständigt. Bibeln ger oss därför med goda skäl råden: ”Men lägg nu verkligen bort dem alla ifrån er: vrede, förbittring, uselhet, skymford och oanständigt tal ur er mun.” ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun.” (Kolosserna 3:8; Efesierna 4:29) Vi får också uppmaningen: ”Lägg därför bort all smuts.” (Jakob 1:21) Att handla tvärtemot de här råden medför Guds misshag.

Tänk också på det här: Om två människor utbyter muntliga förolämpningar, har de då efteråt ett bättre förhållande till varandra? Och kan man säga att de båda verkligen löste sitt problem, även om ett bokstavligt slagsmål undveks genom att man tog till muntliga förolämpningar? Knappast! Är det inte å andra sidan så att det att man skriker muntliga förolämpningar till varandra i själva verket ökar risken för ett slagsmål snarare än minskar den?

Hur kan man då befrämja kärlek och förståelse? Genom att man vägrar att ”återgälda [någon] ... med ont för ont”. Guds ord befaller: ”Hämnas inte er själva.” Lämna i stället ”rum för vreden” genom att överlåta hämnden på Gud. Genom att man talar och handlar vänligt mot någon som är ovettig hopar man ”glödande kol på hans huvud” och får kanske hans inställning till en att vekna. Var förståndig och följ alltid bibelns positiva råd: ”Välsigna och förbanna inte.” — Romarna 12:17—20, 14.

Undvik att bli snärjd

Det är uppenbart att vi hela tiden måste vara på vår vakt mot att dras med av tendenserna i den här orena världen. Ingen är immun mot dess intrång. Det är som Burges Johnson, författare till en bok om svordomar, säger: ”Om bruket av svordomar i allmänhet är en sjukdom som drabbar ordförrådet, hur överförs den och vilka får den? Svaret är enkelt: den överförs inte endast genom kontaktsmitta, utan även genom infektion, eftersom dess bakterier finns djupt inbäddade i oss alla.” Bibeln bekräftar att vi ofullkomliga människor har en benägenhet att dras till ett felaktigt och omoraliskt handlingssätt. Vi måste därför kämpa mot att bruka oanständigt tal. — 1 Moseboken 8:21; Psalm 51:7.

Det första steget till att undvika oanständigt tal är att lära sig att behärska de känslor och handlingar som leder till det. Vad är det för känslor och handlingar? Bibeln svarar: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er.” (Efesierna 4:31) Stanna alltså upp och tvinga dig själv att koncentrera dig på allt det goda du vet om någon, innan du går så långt att du blir så arg på den personen att du vill svära åt honom eller henne. Låt inte vreden få dig att använda oanständigt språk. Försök att följa bibelns befallning: ”Låt ingenting utgå ohämmat ur er mun.” — 1 Samuelsboken 2:3, NW.

Den källa från vilken man kan inhämta ett förråd av rätta tankar är Guds ord, bibeln. Genom att fylla sinnet med rätta tankar bygger man upp rätta önskningar i hjärtat. Hur kommer detta att påverka ens tal? Jesus sade: ”Av hjärtats överflöd talar ju munnen.” — Matteus 12:34.

Tveka inte att be om Guds hjälp och om hans ande. Psalmisten bad: ”Sätt, o Herre, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.” (Psalm 141:3) Med Guds hjälp och genom att vi själva är vaksamma i fråga om att behärska tungan kommer vi att kunna undvika snaran att använda svordomar.

[Bild på sidan 6]

Ger du igen, när någon annan svär åt dig?