”Jag först” — våra dagars avgudadyrkan
Många i vår generation har tappat tron på mänskliga institutioner — regeringar, lagar, vetenskap, religion, äktenskap — och på människor. Vart skall man vända sig för att fylla tomrummet? Många vänder sig inåt, mot sig själva. Detta är inte något nytt. Det är bara ett återupplivande.
DEN trosbekännelse som våra dagars ”jag först”-förespråkare kommer med är relativt ny för det tjugonde århundradet. Den förkastar inställningen att man skall visa hänsyn mot andra, vilken var mer utbredd tidigare under detta århundrade. Moralnormerna då lärde människor att tänka på andra, att göra gott mot andra, att uppmuntra andra och att anpassa sig själv efter andra. Allt det där är tabu i den nya dyrkan av ”Kung Jag”. Även om den här ytterligheten kanske är ny för det här århundradet, är den inte verkligt ny — det är bara ett återupplivande. Det är mycket gammal historia som upprepar sig.
Här är en provkarta på de nya moraliska värderingarna, tagna från olika aktuella böcker om självhjälp, självförverkligande och självkännedom:
”Tänk först och främst på dig själv.”
”Att vinna genom skrämseltaktik.”
”De flesta av oss blir utnyttjade av världen i stället för att utnyttja den.”
”Även om man kan handla på ett sätt som blir till andras bästa, så är det viktigt att inse att det aldrig bör vara ens förnämsta mål.”
”Moral hör inte ihop med framgång.”
”Du har rätten att döma ditt eget uppförande.”
”Föresätt dig att leva efter dina egna moraliska värderingar — inte efter sådana som andra har påtvingat dig.”
”Skuld är en förslavande drog, lika stark och förödande som heroin.”
”Låter du människor trampa på dig?”
”Revolutionerande nya metoder för att få sin vilja fram.”
På boksidorna är sådana här uttalanden inlindade i ett sammanhang som gör att de inte verkar så fräna. Ofta framförs det sunda principer som är bra, och vårt syfte är inte att klassificera alltsammans som ren och skär själviskhet. Men grundtonen i dessa böcker belyses genom den fråga och de råd som citerats här ovan. Det är dessa idéer man tar fasta på, när man gör annonser och bokomslag för att locka till sig läsare. Det är de här idéerna som används som titlar. Det är de här intrycken läsarna har kvar. Den mentalitet som genomsyrar den nya rörelsens efterföljare upphöjer den enskilde i motsats till samhället i övrigt. Man finner samma självupptagenhet i filmer, TV, idrott, tidningar och tidskrifter.
Sensitivitetskurser
En av pionjärgrupperna i fråga om att utforska sig själv grundades i Kalifornien år 1962. Det finns många andra som nu är i gång. De utforskar vad som finns inom människan och försöker föra fram det i ljuset. Skylta med alltsammans, som de säger. Den politiske författaren Fletcher Knebel beskriver en typisk övning:
”En övning slog ut mig: Tysta, med förbundna ögon och med händerna knäppta på ryggen sökte vi — 24 stycken — att komma i beröring med varandra genom skuldror, armar, ben och höfter, medan man spelade exotisk, orientalisk musik. Denna famlande hop — människor som utan ett ljud trevar och stryker för att komma i kontakt med andra — föreföll mig vara den mänskliga tillvaron i ett nötskal. Vi söker desperat efter varandra, och ändå snuddar vi bara flyktigt och glädjelöst vid varandra. Jag drog mig ur och satte mig på golvet och grät. Varför? Min egen ensamhet och ångest, kanske. Jag glömmer aldrig den upplevelsen.”
Fastän författaren Knebel påstår sig ha funnit något av värde vid dessa kurser för sensitivitetsträning, fann han också sådant som inte var så bra, som till exempel följande:
”Språket inom rörelsen är nästan lika hemskt som i Förenta staternas flotta. En del gruppledare kommer med mer oanständigheter än insikt. ... En ständig upprepning av samma runda ord avtrubbar just den medvetenhet ledaren försöker skärpa.
Alltför många moderna amerikanska guruer lovar guld och gröna skogar men har inget att komma med. ... Ett psykologiskt avslöjande veckoslut kan vara nästan lika utdraget som en kinesisk middag.
Rörelsens allvarligaste fel är, enligt min mening, att den är världsfrånvänd. ... Försök bara med ett sensoriellmedvetet veckoslut bland svältande herdar i Mali, i tortyrkamrar i Ugandas militärläger eller tvärs över gatan från KGB:s [säkerhetspolisens] högkvarter i Moskva. Det förekommer ringa personlig ’utveckling’ i länder som är i fattigdomens eller tyranniets grepp.”
Televisionens nya religion: ”Ha det skönt”
Tom Shales vid Washington Post skrev en artikel om TV-reklam. Här är några utdrag:
”Kanske aldrig tidigare i historien har så många uppmanats att ha det så skönt med så lite. Det är därför att de män som sysslar med TV-reklam — som alltid har varit inkopplade på hur man skall handskas med jaget — har upptäckt ett nytt redskap till att öka omsättningen. Det är ’ha det skönt’-reklamen — reklamen som säger till dig att ha det skönt, för att du är den du är och för vad som helst som kan föra dig närmare det målet, antingen det är deodorant, pudding eller en ny omgång stålradialdäck. ...
Det är inte tu tal om annat än att det är en religiös glöd i den här svadan. ... Men det som i själva verket dyrkas i den nya reklamen är tittaren-konsumenten själv. ... Det genomgående draget är att det inte anses vara något fel att gå till ytterlighet i dyrkan av sig själv — det är faktiskt en dygd — ...
TV uppmanar dig att söka ordna det så bekvämt och behagligt som möjligt för dig. Den antyder aldrig att detta kanske inkräktar på någon annans bekvämlighet. Den säger bara: Sätt i gång, ta för dig, annars kommer du att ångra dig. ...
TV, den största försäljaren som någonsin uppfunnits, har kanske gjort ett alltför bra jobb, när det gäller att sälja oss själva till oss. Om vi plötsligt hamnade i en verkligt allvarlig ekonomisk kris, skulle vi då vara beredda att börja med någonting så otänkbart som självförsakelse?”
Nynarcissisterna
I den grekiska mytologin var Narkissos flodguden Kefissos’ och nymfen Leiriopes son. Enligt sägnen var han oerhört vacker. Han blev förälskad i sig själv, när han såg sin egen spegelbild i en källa. Han var ur stånd att älska andra, och han var så förtrollad av sig själv att han inte ens vaknade upp för att äta. Han tynade bort och dog. Den ortodoxa psykoanalysen i våra dagar använder uttrycket narcissism i betydelsen en oerhört stor egenkärlek, så stor att patienten är likgiltig för andra människor — såvida han inte kan dra till sig deras uppmärksamhet eller beundran.
Våra dagars extrema individualism har upprepade gånger kallats för nynarcissism. I en tidskriftsartikel med rubriken ”Narkissos’ tidsålder: Här kommer den som säger: Se på mig!” kallade Nathan Fain trenden för ”en verklig översvämning av nationell narcissism, vars like vi aldrig tidigare skådat”. Han kallade den ”den senaste amerikanska tillväxtindustrin: att ta sin tillflykt till sin egen kropp”, och tillade:
”Det är den sista — och kanske slutgiltiga — gränsen. Och trots fundamentalisternas försök att utbjuda skuldkänslor, inge fruktan och verka som ett återhållande band i största allmänhet, så har den amerikanska egenkärlekens konst kommit in i sin högklassiska period.”
Men är det verkligen ”att dyrka jaget”?
Någon kallade det här förhärligandet av sig själv för ”en ny religion”. En annan kallade det för ”dyrkan av jaget”. Många som är ute efter självinsikt och självförverkligande går inte så långt; andra däremot gör det.
Bibeln visar att självupptagenhet kan bli dyrkan. Den säger: ”Vinningslystnad ... är avgudadyrkan.” ”Girighet är en form av avgudadyrkan.” (Kol. 3:5, Nya Världens översättning och Today’s English Version) Det grekiska ord som dessa översättningar återger med ”vinningslystnad” och ”girighet” är pleonexia. Barclays bibelkommentar säger:
”Pleonexia är egentligen önskan att ha mer. Grekerna själva definierade det som ett omättligt begär, och de sade att det var lika omöjligt att tillfredsställa det som att fylla en skål med hål i med vatten. De definierade det som ett syndigt begär efter det som tillhör andra. De definierade det som habegärets passion. Det har beskrivits som skoningslös egoism.”
Filipperna 3:19 säger om sådana: ”Deras gud är buken.” Eller som Today’s English Version återger det: ”Deras gud är deras fysiska begär.” Sådana människor envisas med att få sin vilja igenom; de avgudar i själva verket sin egen vilja. Flera århundraden före Kristus rubricerades detta som avgudadyrkan: ”Motspänstighet är som orättfärdighet och avgudadyrkan.” — 1 Sam. 15:23, Revised Standard Version.
Dyrkan av det egna jaget går faktiskt ända tillbaka till det första människoparet. De ville ha sina egna normer för vad som var rätt och orätt. När därför kvinnan helt felaktigt fick höra att de kunde bli ”såsom Gud” och förstå ”vad gott och ont är”, tyckte hon att det var något åtråvärt. Först slog hon in på den här kursen, och sedan hennes man. Det var ett ödesdigert misstag.
De som i våra dagar förespråkar ”jag först” kommer därför inte med någon ny trosbekännelse. Det är mycket gammal historia som upprepar sig. Det var så redan i människosläktets begynnelse, och det förutsades att det skulle vara så i de yttersta dagarna: ”I de yttersta dagarna ... [skall] människorna ... vara egenkära.” — 2 Tim. 3:1, 2.
[Ruta på sidan 5]
JAGDYRKARNAS TROSBEKÄNNELSE
Älska dig själv.
Älska utan att äga.
Ge fritt utlopp för dina känslor.
Skylta med alltsammans.
Var självsäker.
Ha inga skuldkänslor.
Avgör själv vad som är rätt och orätt.
Gör vad du känner för.
Jag är bra, och du är bra.
Döm inte.
Predika inte.
Sträck på dig.
Lev här och i nuet.
Så här skall det vara!