Uppodla självuppoffringens ande
”Jag [bönfaller] er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.” — Rom. 12:1.
1. Varför är Jehova värdig våra uppoffringar för honom?
FÖR att människor skall vilja frambära offer eller göra uppoffringar måste föremålet för sådana offer vara värdigt, verkligen högaktas. Jehova Gud är sannerligen i alla avseenden värdig vilka som helst uppoffringar som vi kan göra för honom. Han är Skaparen av det vördnadsbjudande, överväldigande universum och källan till allt levande. Han är också Danaren av en ny rättfärdig ordning, som skall avhjälpa alla mänsklighetens problem. Det är med rätta bibeln säger: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” (Upp. 4:11) På grund av att Jehova är så värdig uppmanas vi att framställa våra kroppar som ett levande offer till honom. — Rom. 12:1.
2. Vad är inbegripet i ordet ”offer”? (Läs Hebréerna 13:15, 16.)
2 Vad är inbegripet i att vara ett levande offer åt Jehova? En definition av ordet ”offer” är ”att avstå från något värderat eller åtråvärt av hänsyn till något som anses ha högre anspråk”. Ytterligare en innebörd i ordet ”offer” är ”att frambära liv som offer åt en gudomlighet”. Eftersom Jehova inte begär att vi skall bli bokstavligt dödade på något altare, innebär offret av vårt liv tjänst för honom. När Petrus talade om den kommande tillintetgörelsen av den nuvarande ordningen, uppmanade han de kristna att vara människor som var avskilda och karakteriserade genom ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. (2 Petr. 3:11) Godtagbara offer åt Gud inbegriper således positiva gärningar såväl som att man överger sedvänjor som Jehova ogillar eller som skulle hindra vår tjänst för honom.
3. Godkänner Jehova alla offer som inbegriper tillbedjan?
3 Betyder ett självuppoffrande liv att Gud begär av människor att de skall bli fanatiker — göra sådant som är oförnuftigt och orimligt? Det är till exempel en del människor som kryper långa sträckor på blodiga knän till kyrkliga helgedomar i tanke att Gud finner behag i sådana offer. Andra kan avsiktligt leva ett liv i fattigdom och tiggeri. Som en del av sin gudsdyrkan avstår somliga från att äta vissa födoämnen. Men Jehova begär inte av sina tjänare att de avsiktligt skall vålla att de kommer i svårigheter. Han ogillar människogjorda påbud som har ett ”sken av vishet i en självvald form av gudsdyrkan och hycklad ödmjukhet, en skoningslös behandling av kroppen”. — Kol. 2:23.
4. Vad betyder det att göra uppoffringar för Jehovas intressen i vår tid?
4 Det slag av resonlig självuppoffring som Jehova kräver är att vi skall begränsa våra personliga begär, så att vi kan tjäna hans sak mera fullständigt. Denna sak kretsar kring Guds tillträdande regering för hela jorden, hans himmelska rike under Kristus. Eftersom denna regering inom kort skall vara jordens enda styrande myndighet, behöver alla som vill leva under dess rättfärdiga förvaltning lära sig dess lagar, principer och syften. De behöver också främja dess intressen, predika ”dessa goda nyheter om riket” bland människorna i vår tid. Att vi gör uppoffringar för Jehovas intressen betyder således att vi lyder hans lagar och sätter hans rike först i livet: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet”, sade Jesus. — Matt. 6:33.
5. Bör ett självuppoffrande liv anses alltför svårt?
5 Är ett självuppoffrande liv lätt? Nej, det är det inte. Men det är Jehova Gud och Kristus Jesus som uppmanar oss att leva ett sådant liv. Detta betyder att ett sådant liv är möjligt, eftersom den kärleksfulle Fadern och hans Son, som har skapat människorna, vet vad människor kan åstadkomma. Eftersom Jehova och Kristus har sådan stor kärlek till människorna, kan vi dessutom vara säkra på att de inte skulle begära något av oss som skulle vara till skada för oss. Och när vi tänker på de storslagna belöningar som ligger framför oss, kan vi med förtröstan säga att detta, att vi gör uppoffringar för att tjäna Jehova, är det enda värdefulla levnadsloppet i vår tid. Allt annat kommer förr eller senare att sluta i besvikelse. — Matt. 19:26; Rom. 9:33; 1 Joh. 4:16.
6, 7. a) Vilka slag av uppoffringar måste Noa göra? b) Blev Noa modfälld allteftersom tiden gick?
6 Vi kan bli i hög grad uppmuntrade i vårt självuppoffrande liv, när vi undersöker bibelns historia och ser hur andra vanliga människor framgångsrikt levat ett sådant liv och lägger märke till de välsignelser de fått för att de gjort detta. Jehova begärde till exempel att Noa skulle uppoffra vissa saker och ting, så att han skulle kunna utföra ett arbete som världen på hans tid menade var dåraktigt. Han fick anvisningar att bygga en stor farkost, en ark. Ändå hade det aldrig förekommit några ösregn eller översvämningar. Vidare var Noa inte någon skeppsbyggare, och därtill hade han också familjeansvar.
7 Byggandet av en sådan väldig ark krävde att Noa tog tid från ting som han kan ha föredragit att göra. Ja, hade han använt samma tid och krafter till att öka sin materiella rikedom, skulle han utan tvivel kunnat ha det mycket lugnare och skönare. Dessutom måste han uppoffra en del av sitt anseende hos grannarna, eftersom hans arbete på arken blottställde honom för hån och löje. Blev han modfälld eller slutade upp på grund av att detta arbete krävde många år, medan han väntade på slutet för den ordningen? Tvärtom fortsatte Noa tålmodigt sitt självuppoffrande liv. Detta inbegrep att han var ”en rättfärdighetens predikare”. (2 Petr. 2:5) Han förstod att han inte levde i en ”normal” värld, utan i en som var ”fördärvad i den sanne Gudens ögon ... och ... uppfylld av våld”, en som till sist skulle bli tillintetgjord. Bibeln säger således: ”Noa grep sig an med att göra i överensstämmelse med allt det som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” — 1 Mos. 6:11, 22, NW.
8. Hur har Noas lydnad påverkat oss allesammans?
8 Vi bör vara mycket lyckliga över att Noa vägrade att stå på de njutningslystnas sida på den tiden. På grund av hans lydnad är vi vid liv i vår tid, eftersom vi alla är avkomlingar av Noa. De som var njutningslystna förlorade allting — hem, ägodelar, sitt så kallade ”normala” levnadssätt. De förlorade också själva livet, liksom deras barn gjorde det, när ”världen på den tiden [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten”. — 2 Petr. 3:6.
9. Hur blev Abraham välsignad för sin villighet att göra uppoffringar?
9 Abraham var en annan man som insåg behovet av att göra uppoffringar för Jehova. Jehova gav honom anvisningen: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.” (1 Mos. 12:1) Abraham drog sig inte undan på grund av att Jehova begärde av honom att han skulle lämna ett säkert och tryggt levnadssätt för någonting som var mycket osäkert. Han förtröstade på att vad det vara må som Jehova krävde av honom var rätt och till hans eget bästa. ”Då gick Abram åstad alldeles som Jehova hade sagt honom.” (1 Mos. 12:4, NW) Det är riktigt att detta betydde avsevärda uppoffringar under många år. Men Jehova välsignade i hög grad hans villighet att tjäna: Abraham fick se många av Jehovas underbara gärningar till förmån för honom själv och hans familj; han saknade inte det han behövde i materiellt avseende; han kom att kallas ”Jehovas vän”. (Jak. 2:23) Gud lovade också Abraham att en hel nation av människor skulle komma från honom. Det är betecknande att bibeln säger om detta: ”Så erhöll Abraham, sedan han hade visat tålamod, detta löfte.” (Hebr. 6:15) Dessutom fick han privilegiet att bli en förfader till Jesus.
10. Vilken kontrast i inställning rådde under det första århundradet, och vilka resultat ledde det till?
10 Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen uppoffrade många vanliga män och kvinnor en del av sina egna intressen för Jehovas intressens skull. Ja, de arbetade hårt och utstod svårigheter, men deras förnöjsamhet var stor, då de visste att de gjorde det som var rätt och det som behagade Gud. De hade också tillförsikten att Jehova skulle komma ihåg deras tro och gärningar för honom och att han helt visst skulle ge dem en utmärkt belöning i framtiden. Och hur blev det med dem som var alltför njutningslystna, som ville bevara sitt ”normala” levnadssätt och förkastade Jesus av fruktan för att romarna skulle komma och ta bort både deras plats för tillbedjan och deras nation? (Joh. 11:48) I just den generationen slutade ändå deras levnadssätt. Romerska härar ödelade landet, och det ledde till enorma förluster av liv och egendom. Men självuppoffrande kristna rättade sig efter Jesu undervisning, flydde från området och bevarade livet, även om de fick lämna bakom sig hus och hem och nästan alla materiella ägodelar. De räknas som verkligt ”lyckliga”. — Luk. 21:20—24; 22:28—30; Upp. 20:4—6.
OFFER I VÅR TID
11. a) Krävs det av de kristna i vår tid att de avstår från alla ägodelar? b) Hur inbegriper vårt offer till Jehova det vi gör mot andra?
11 Betyder detta att alla Guds tjänare i vår tid måste avstå från hus och hem och andra materiella ägodelar som en del av sina offer till Gud? Nej, detta är inte innebörden, även om det med tanke på de exempel vi lagt märke till beträffande Noa, Abraham och de kristna under första århundradet har funnits villighet att göra detta om det behövts. Det viktiga är ens villighet att sätta Guds intressen först i sitt liv — att göra vilka som helst uppoffringar som kan vara nödvändiga för att göra detta. Det är inte så mycket fråga om vad en människa har eller inte har, utan om var hennes hjärta är. Är det först och främst inriktat på Jehovas intressen, eller är det i första hand inriktat på personliga intressen? Och en del av Jehovas intressen inbegriper att man gör saker och ting för andra människor, eftersom Guds ord säger att det bör vara så, att vi ”inte med personligt intresse håller ett öga bara på ... [våra] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras” och att vi inte bara skall ”vara oss själva till behag”, utan tänka på att ”var och en av oss må behaga sin nästa i det som är gott för hans uppbyggande”. — Fil. 2:4; Rom. 15:1, 2.
12. Varför bör vi uppskatta andras självuppoffrande liv i modern tid?
12 Lägger vi märke till en sådan självuppoffringens ande i denna tid? Det gör vi verkligen. I själva verket är det så att de flera millioner människor, som gläder sig åt bibelns sanningar och åt kristen gemenskap i förening med de mer än 40 000 församlingar av Jehovas vittnen som finns över hela jorden, har gagn av de offer som gjordes av lojala Guds tjänare längre tillbaka i denna moderna tid. Under senare delen av 1800-talet och under första delen av 1900-talet var det många självuppoffrande människor som arbetade hårt för att undervisa andra om bibelns sanningar och upprätta grundvalen för Jehovas nutida synliga organisation, från vilken vi nu får sanningen om Jehova såväl som många andra välsignelser.
13. Vilka uppoffringar gör många för att tjäna Jehova mera helt och fullt?
13 Just nu finns det över hela jorden många tiotusentals hängivna män och kvinnor som gör ovanliga uppoffringar för att tjäna Gud. Somliga har bokstavligen uppoffrat hus och hem och ägodelar för att kunna arbeta hela sin tid för Jehovas intressen i missionärsarbete, vid Betelhem eller som resande representanter som betjänar församlingar. Andra gör uppoffringar för att vara pionjärer med särskilt uppdrag, reguljära pionjärer eller hjälppionjärer, så att de mera helt och fullt kan undervisa andra om Jehovas tillträdande nya ordning.
14. Hur betraktar Jehova dem vilkas tjänst för honom är mera begränsad på grund av deras omständigheter?
14 Det är emellertid inte alla av dem som är Jehova hängivna som är fria från ansvarsuppgifter i den utsträckningen att de kan utföra sådant heltidsarbete. Många måste kämpa hårt i ett svårt ekonomiskt system för att skaffa levebröd åt sina familjer, eftersom de inser att om de inte gjorde detta, så skulle de vara ”värre än en som är utan tro”. (1 Tim. 5:8) Kristna föräldrar har också de ansvarsuppgifter som följer med att ha barn. De förstår att de måste uppoffra en del av vad de skulle kunna föredra att göra, så att de kan använda tid till att uppfostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Ef. 6:4) Vidare är det somliga som — på grund av dålig hälsa, hög ålder eller andra begränsningar — kan göra mycket litet i direkt tjänst för Jehova. I detta liknar de mycket den behövande änka som i Guds tempel inte kunde offra mer än ”två små mynt av mycket ringa värde”. (Luk. 21:1—4) Likväl är det helt visst så att alla sådana personer, som gör vad de kan för att hjälpa andra att lära känna Jehova, frambär offer som behagar honom. Han älskar dem för deras villighet att hålla ut under svåra förhållanden och ändå frambära ett visst offer av tjänst för honom, allteftersom deras situation tillåter. — Jak. 5:11.
GRANSKA DIG SJÄLV
15. Vilka frågor är det bra att vi ställer oss själva?
15 Har du självuppoffringens ande? Eller är du benägen att vara njutningslysten? Tjänar du Jehova så väl som dina omständigheter tillåter? Varför inte granska dig själv för att se om din kristna tjänst för Gud skulle kunna förbättras?
16. Hur kan vi köpa ”den lägliga tiden”? (Läs Romarna 10:9, 10.)
16 Skulle du till exempel kunna använda mer av din tid till personlig bibelläsning? Om du har familj, har du då regelbundna bibliska samtal med familjemedlemmarna? Skulle du kunna ta mera av din fritid till att besöka människor i ditt grannskap för att tala med dem om de ”goda nyheterna”? Eller skulle du kunna ägna en del tid åt att bistå de sjuka, de äldre eller andra genom att utföra kristna gärningar av omtanke och kärlek? Du kanske kunde jämföra den tid du använder till exempelvis rekreation, sådant som att se på TV, med den tid du använder till att tjäna Jehova på det ena eller andra området av tjänst för honom. Finns det balans i detta? — Ef. 5:15.
17. Varför är det viktigt att föräldrar granskar och tänker på vad de ber sina barn göra?
17 Är du förälder? Granska ditt förhållande till dina barn. Inse att den bästa tiden för dina barn att börja lära sig ett självuppoffrande liv är i barndomen. Ge dina barn en del nyttiga arbetsuppgifter som har med hus och hem att göra. Få dem att förstå att livet inte är helt och hållet lek, utan att det inbegriper arbete, offer. Det kan hända att du i din barndom hade dåliga kläder, knappt med avkoppling eller otillräckligt med närande mat. Du kan tycka att du inte vill att ditt barn skall behöva avstå från saker och ting, så som du måst göra. Men om du å andra sidan ger ditt barn allt det önskar, så kan det kosta det livet! Det kan göra att barnet tror att livet är lätt, att man lätt får saker och ting, att det är lätt att göra Jehovas vilja, och därför kan det längre fram bli ovilligt att göra uppoffringar för Jehova. Precis som ni vuxna redan vet är livet inte lätt, man får inte saker och ting lättvindigt, och det är inte nödvändigtvis lätt att göra Jehovas vilja. Hjälp därför dina barn att få en balanserad syn på livet. Lär dem att rekreation har sin tid, men att det också måste finnas tid för arbete, för bibelstudium, för uppoffringar. Fostra och tukta dina söner och döttrar i ett levnadslopp av rimlig självuppoffring. Frukten av denna tuktan skulle mycket väl kunna vara bland det värdefullaste de kommer att ärva av dig. (Ef. 6:4; Hebr. 12:11) Och ditt eget goda föredöme kommer att vara det som bäst stärker den undervisning i ord som du ger.
18. Om vi inte kan ägna mera av vår tid åt att tjäna Jehova, vilka förbättringar kan vi ändå göra?
18 Vare sig du är gift eller ogift, kan det vara så att en ärlig självgranskning visar att du använder så mycket tid som du rimligtvis kan till att tjäna Rikets intressen. Är det fortfarande något annat du kan göra? Ja, det är det. Du kan arbeta för att göra dig själv till en bättre kristen, lära dig att i fullständigare mått visa Guds andes frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23) Dessutom kan du arbeta för att förbättra kvaliteten i din tjänst för Gud.
19. Varför bör vi önska uppodla självuppoffringens ande? (Läs Hebréerna 6:11; 1 Korintierna 15:58.)
19 I framtiden, i Guds nya ordning, kommer det verkligen att bli tillfredsställande för dig att kunna se tillbaka och veta att när det verkligen betydde något i denna brådskande tidsperiod, så ”lade du manken till”, gjorde de nödvändiga uppoffringarna och gjorde din del i att tjäna Jehova. Ja, var villig att sätta personliga intressen åt sidan för Jehovas intressen, i det du håller blicken riktad på de hänförande belöningarna som ligger framför dig. Uppodla den ande som psalmisten hade, när han sade: ”Jag vill giva dig frivilligt offer, jag vill prisa ditt namn, Jehová, ty det är gott.” — Ps. 54:8, Åkeson.
[Bild på sidan 25]
Petrus, Noa, Abraham och andra gjorde uppoffringar för Jehova och blev välsignade av honom