Guds ord håller din tro levande

”Tron är inte något som alla människor besitter.” — 2 Tess. 3:2, NW.

1, 2. a) Vad har många lagt upp förråd av i denna världens bibliotek? b) Är detta förråd av vishet till nytta?

DET finns tusentals kunskapsförråd på jorden, där upplysningar som gäller alla slags jordiska verksamhetsområden förvaras för att när som helst kunna komma till användning. Människor har ägnat sig åt författarskap och har lagt upp ett förråd av milliontals böcker i bibliotek överallt på jorden. Dessa publikationer i olika bibliotek, från enskilda familjers till hela nationers, har av somliga kallats ”mänsklighetens minne”. ”De är som en jättehjärna, som kommer ihåg allt vad vetenskapsmän, historieskrivare, skalder, filosofer och andra har tänkt och förkunnat.” (The World Book Encyclopedia, band 12, sidan 212) Bibliothèque Nationale i Paris, som är det största biblioteket i Europa, Leninbiblioteket i Moskva med över 14.500.000 böcker, Leningradbiblioteket med över 11.800.000 band, New York Public Library med mer än 7.500.000 band och kongressbiblioteket i Washington med 12.000.000 böcker och smärre skrifter är bara några få, som kan ge dig en uppfattning om det väldiga kunskapsförråd som finns samlat på jorden. Golvytan i kongressbiblioteket uppgår till närmare 150.000 kvadratmeter, och där finns 400 hyllkilometer.

² Likt djupfrysta tankar har man lagrat skildringarna av människors misstag, försummelser och stora bedrifter, dokument, sällsynta böcker, talböcker och böcker med blindskrift för dem som inte kan se, kartor, ljusbilder, film, musikskivor, medaljer, mynt, skådespel, tidningar, konst, mikrofilm och millioner böcker på tusentals språk. Man använder invecklade datamaskiner för att utnyttja detta väldiga förråd av mänskligt tänkande. På några sekunder kan dessa samla, lagra och ge ifrån sig de upplysningar man vill ha. Människan drömmer om att en dag i studierummet i sitt framtida hem ha en datamaskin, som sätter henne i förbindelse med alla världens bibliotek och förmedlar alla dessa upplysningar direkt hem till henne. Människan hoppas kunna använda denna ”djupfrys” för att utföra större bedrifter i framtiden.

 3. a) Hur bör vi betrakta det väldiga förrådet av mänsklig vishet? b) Vad är det, när allt kommer omkring, som avgör hur värdefullt det är?

³ Varifrån kommer all denna kunskap? Visst har människor genom att flitigt forska, experimentera och samla erfarenheter kunnat lagra många värdefulla fakta. Men i dessa bibliotek finns också en stor mängd alster med teorier, spekulationer och ogrundade slutsatser, vilka bygger på människors förkärlek för eller aversion mot det ena eller det andra. Det är inte underligt att en viss professor March sade: ”På framställandet av böcker är det ingen ände, men i likhet med de många fiskarna i havet är det jämförelsevis få som det lönar sig att söka få tag i.” Nedskrivaren av bibelboken Predikaren avvisar också, i kapitel 12, verserna 9—14, mycket av den mänskliga visheten och riktar uppmärksamheten på källan till den sanna visheten. Han skriver: ”Förutom att församlaren hade blivit vis, lärde han också folket beständigt kunskap, och han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, på det att han skulle kunna sammanställa många ordspråk. Församlaren sökte finna de behagliga orden och skriva riktiga sanningsord. De visas ord är såsom oxpikar, och alldeles som indrivna spikar är de som hänger sig åt samlingar av tänkespråk; de har getts av en enda herde. ... Tag emot en varning: På framställandet av många böcker är det ingen ände, och att ägna sig mycket åt dem är tröttande för köttet. ... Den sanne Guden själv skall dra alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” (NW) Medan den kristne aposteln Paulus verkade som missionär i Efesus, kom många till tro och brände offentligen upp sådana onyttiga böcker, vars värde uppgick till 50.000 silverpenningar. (Apg. 19:19) Enligt en fotnot på sidan 323 i Weymouths bibelöversättning (1902), New Testament in Modern Speech, var de ”kanske värda 2.000 engelska pund eller 10.000 [amerikanska] dollar”, dvs. en avsevärd summa.

 4. Vilket värde för människans tro har alla de skapade verk som kan beskådas på jorden?

⁴ Men det finns en annan imponerande plats att inhämta kunskap om. Den omfattar mer än alla av människor inrättade bibliotek sammanslagna, dess yta beräknas nämligen till 510.100.779 kvadratkilometer. Ja, jorden är ett imponerande bibliotek, där man kilometer efter kilometer kan beskåda de under som skapats med så stor vishet. Genom att denna vishet uppenbaras ökar människans kännedom om Gud, Skaparen, alldeles som det heter i Romarna 1:20 (NW): ”Hans osynliga egenskaper kan tydligt ses alltifrån världens skapelse, eftersom de kan förnimmas genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom.” Från sin observationsplats, jorden, kan människan blicka ut i himlarymden och lyssna medan Guds skaparverk talar till henne. ”Himlarna förtälja Guds härlighet, och fästet förkunnar hans händers verk. En dag predikar därom för en annan, och en natt kungör det för en annan. De tala ej, de orda ej, man hör icke deras röst.” (Ps. 19:2—4, My) Det intryck de gör varar livet ut, i det att visa människor ger äran åt den store Skaparen.

 5. a) Varför är bibeln den betydelsefullaste av alla böcker i biblioteket? b) Vad har den med tron att göra?

⁵ Och till allt detta har Jehova Gud fogat den betydelsefullaste av alla böcker på jordens bokhyllor, sitt eget ord, bibeln. Den boken är olik de alster som människor har framställt. Den ger inte råd och förmaningar som är grundade på människors förkärlek för eller aversion mot det ena eller det andra. Den bygger på sanning ock fakta. Den är ett levande ord. Detta ord är mäktigt och utvecklar sådan kraft som inte finns i de böcker som har människor till upphov. Aposteln Paulus förklarade det så här: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän att det åtskiljer själ och ande och leder och deras märg och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” (Hebr. 4:12, NW) Mer än 1.500 år efter det att bibeln hade börjat skrivas kom Guds Son hit till jorden. Han studerade just detta sanningsord och använde det i sin predikoverksamhet. I bön till sin himmelske Fader sade han: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Är det då verkligen sant? Har det visat sig vara sant i förgångna år? Är det bara delvis sant och äkta och delvis dunkelt och oklart, så att det kunde vara tillämpligt på vilken tid som helst? Är dess råd och förmaningar praktiska i denna tid? Eftersom detta Guds ord är det förråd där man skall hämta den kunskap som bygger upp tron, måste det vara sant. Envar som vill ha tro måste undersöka det och få detta bevisat för sig. Om man skall ha tro, måste man tillstå att Gud finns till och att hans ord är sant, och man måste anstränga sig för att hålla denna tro levande genom att ge den näring och skydd: ”Utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro, att han är till och att han lönar dem som söka honom.” — Hebr. 11:6.

 6. Vilka bevis finner vi i Skriften för att Guds ord är gagneligt?

⁶ Människorna i Israels nation hade varit tillsammans med Mose under ganska lång tid, i det att de hade färdats omkring i öknen under fyrtio år. De hade i många år fått lyssna till Guds lagar, till förmaningar, till löften om befrielse och om välsignelse. Var nu allt detta tillförlitligt? Hör här vad Josua meddelar: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit. De har alla besannats för er. Inte ett enda ord av dem har uteblivit.” (Jos. 23:14, NW) Josua förklarar alltså offentligt att Jehovas ord är tillförlitligt; och Guds egen Son rannsakade just detta ord och det som hade skrivits fram till den tid då han uppehöll sig här på jorden, och han sade att Guds ord var sant.

Hur man förvärvar tro

 7. a) Varför är det inte många människor som har tro? b) Men hur beskriver Paulus bröderna i Tessalonika?

⁷ För att få tro måste man tillägna sig kunskap. För att hålla denna tro levande måste man fortsätta med att studera. Den kunskap som håller tron levande hämtar man inte från det väldiga förrådet av mänsklig vishet. Många människor har utarbetat religiösa lärosatser och regler för levnadssättet, har godtagit vissa uppfattningar och har till och med format sitt liv i överensstämmelse med de riktlinjer som människor dragit upp. Men efter någon tid, kanske en halv mansålder senare, finner de att dessa uppfattningar är felaktiga och att de strider mot vad som förkunnas i bibeln, och så blir de missmodiga. Det finns millioner människor av det slaget i snart sagt varje samhälle på jorden. Det vakuum som har uppstått av en sådan grundlös förkunnelse och av oriktiga framställningar har i sin tur gett upphov till urlakade, gudsfientliga politiska system, tröga och slöa religiösa organisationer och livlösa kommersiella system. Det är lätt att se att människor, trots att de har det största tänkbara förråd av mänsklig vishet alldeles inom räckhåll, inte gör några positiva framsteg i fråga om sitt handlingssätt mot nästan. Men låt oss ta del av vad aposteln Paulus hade lagt märke till och meddelar i 2 Tessalonikerna 1:3 (NW): ”Vi är pliktiga att alltid tacka Gud för er, bröder, vilket är passande, eftersom er tro växer ymnigt och kärleken hos alla och envar av er tillväxer från den ene till den andre.”

 8. Hur höll tessalonikerna sin tro levande, och varför räcker det inte med uppmaningar, om man skall kunna hålla tron levande?

⁸ Fråga dig själv: Håller förhållandena på att förbättras människor emellan i den trakt där jag bor eller i min religiösa bekantskapskrets? Paulus sade att hans bröder i Tessalonika gjorde framsteg i tro och i kärlek till varandra. Varför gjorde de det? Undersök litet närmare vad de ägnade sig åt. I 1 Tessalonikerna 2:13 (NW) läser vi: ”Ja, därför är det som vi också tackar Gud oavlåtligen, för att ni, när ni tog emot Guds ord, som ni hörde av oss, godtog det, inte såsom människors ord, utan — som det ju i sanning är — såsom Guds ord, vilket också är verksamt i er som tror.” De gjorde något annat också, enligt Paulus’ uppmaning i 1 Tessalonikerna 5:21 (NW): ”Skaffa er visshet i fråga om alla ting; håll fast vid det som är förträffligt.” Ja, de gjorde efterforskningar i Guds ord. Det räcker inte med uppmaningar, om man skall hålla tron levande. I kristenheten säger man ständigt: ”Vi måste hjälpa våra medmänniskor”, men gör man detta i större utsträckning? Som ett exempel kan vi nämna att man för en tid sedan hade en affisch uppsatt i tunnelbanetågen i New York, på vilken det stod att läsa: ”Vi måste göra Guds verk till vårt — Visa din tro i handling — I dag!” (Samfärdsmedlens offentliga reklamtjänst. Religion i amerikanskt liv) Millioner människor läser detta, men hur många kommer att ge något gensvar? Först måste man ha tro, och tro kommer av att man studerar Guds tillförlitliga ord. Detta ord säger, i Romarna 10:14 (NW): ”Hur skall de emellertid kunna åkalla den, som de inte har satt tro till? Och hur skall de kunna sätta tro till den, som de inte har hört något om? Och hur skall de kunna höra utan någon som predikar?”

 9. Hur framställs det i Jeremia 17:5—8 en kontrast mellan en man som saknar tro och en som äger tro?

⁹ Du kanske träffar på visa ord i människors publikationer som imponerar på dig, men din glädje förbyts i missmod, när författaren vid närmare undersökning visar sig vara kortsynt och egentligen ha drivits av själviskhet till att ge ut boken i fråga. Den uppriktigaste författare har likväl bara begränsad förmåga, det stoff han har tillgång till är begränsat, och inför vetenskapens ständiga framåtskridande kan han helt enkelt inte vara särskilt förutseende. Vi menar naturligtvis inte att all den vishet som människor har samlat behöver göra dig missmodig eller är ur stånd att bygga upp dig. Det finns en hel del värdefull kunskap, som man kan tillägna sig, men därtill behöver man Guds ord för att kunna förvärva tro. För många år sedan talade Jehova till judarna och sade: ”Förbannad är den man, som förtröstar på människor och gör kött till sin arm, och viker med sitt hjärta från Jehovah. Han skall vara såsom en övergiven i öknen och icke se den goda tiden, då den kommer, utan bo i torra ödemarken, i en saltstäpp, där ingen bor. Men välsignad är den man, som förtröstar på Jehovah och vars fasta hopp är Jehovah. Han skall vara såsom ett träd planterat vid vatten och vid rinnande vatten: det breder ut sina rötter och fruktar icke, då hettan kommer, utan dess löv hålla sig gröna; och då ett torrt år kommer, är det utan oro och upphör icke att bära frukt.” — Jer. 17:5—8, My.

10. a) Vem skrev bibeln? b) Hur kan den då utgöra föda som bygger upp tron?

¹⁰ Lade du märke till vad trädet sades få sin styrka ifrån? Det hade ett utmärkt rotsystem, som bredde ut sig ned mot vattnet. Så är det också med att hålla tron levande. Du måste ha föda som bygger upp tron. Det finns bara ett ställe, där man kan få detta slag av föda, och det är i Guds ord. Detta ord har beretts speciellt för de kristna. Guds ord, bibeln, är en produkt av hans ande; ja, Guds ande är så intimt förbunden med det att Paulus säger så här i Efesierna 6:17: ”och andens svärd, det vill säga Guds ord” (NW). Ja visst, det är människor som har skrivit det; det är ingen förborgad hemlighet att omkring fyrtio män blev använda till att skriva bibeln. Men det var inte deras vilja som skrevs ned eller kom till uttryck; nej, det heter i stället att ”profetior har inte vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande”. (2 Petr. 1:21, NW) Gud var ansvarig för de ord eller bilder som beskrev hans uppsåt och som dessa människor skrev ned. Är det svårare för Gud att inplanta idéer och uttalanden i villiga, fruktbara sinnen än att få små frön att gro, skjuta skott och växa upp till majestätiska träd i skogen?

11. Påvisa hur Jehova kan använda människor till att skriva ned hans ord med korrekthet, så att det kan vara inspirerat.

¹¹ För flera hundra år sedan fastställde Jehova vissa gränser som inte har rubbats den dag i dag är. De med liv begåvade skapelserna på hela jorden har en stark fortplantningsdrift. Grönskan breder ständigt ut sig. Det är visserligen olika faktorer som spelar in och skilda metoder som används, men fortplantningen följer ett bestämt mönster, och det som frambringas är en avbild av föräldrarna. Vilken vishet och vilka lagar är inte i verksamhet för att hålla denna process i gång; och tänk på att vi nu, efter så många hundra år, finner att det fortfarande finns däggdjur, fåglar, människor, växtlighet, och det i stor mängd av varje slag inom sina respektive släkten eller familjer! När det gäller vegetationens utbredning, är det så många andra faktorer som spelar in för att en lyckad produkt skall frambringas. Väderleken, fuktigheten, näringen i jorden, eftersom olika örter behöver jord av skilda slag eller med skilda kemiska beståndsdelar. Många örter är beroende av s. k. pollination, dvs. befruktning, för att kunna frambringa frukt eller frö. Vinden, vattnet, fåglar och insekter är dem till tjänst i detta. Bina utför denna tjänst mot att de får pollen eller nektar i utbyte, råmaterialet till honung. Blommor med stark färg och lukt lockar till exempel bina till sitt förråd av nektar, som biet måste gräva efter, och medan det gör detta får det pollen eller frömjöl på sig. Frömjölet fastnar sedan vid en grannblomma, och så åstadkoms pollination. Vilken vishet ligger inte bakom en sådan komplicerad anordning! Men alla dessa hopflätade led av mellanhänder utför sin uppgift så utomordentligt väl, att alltsammans blir fullgjort utan någon onödig påfrestning eller spänning. Ja, visst finns det hybrider, som uppstår genom korsning av olika föräldratyper, och människor har kunnat frambringa vissa olikheter, men allt detta har skett inom en och samma familj eller ”art” där inga gränser existerar. Men tänk på mulan, som är en bastard av åsnehingst och häststo; avkomman är steril och kan inte fortplanta sig. Den har nått gränsen och kan inte komma längre. Skulle det vara svårare för Gud att låta troende människor skriva ned hans ord och låta detta ord skyddas av samma kraft som upprätthåller de här andra gränserna?

12. I hur hög grad är bibeln tillgänglig?

¹² Jehova har alltså gett oss sextiosex böcker med mycket viktiga upplysningar som vi har i våra biblar i denna tid. För bara några år sedan meddelades följande: ”Bibeln har blivit översatt, helt eller delvis, till 1.136 olika språk. Av dessa översättningar omfattar 215 hela bibeln, och 273 omfattar alla de kristna skrifterna. ... År 1958 spred ett amerikanskt bibelsällskap ensamt 16,6 millioner exemplar av bibeln och fogade tre nya språk till det antal tungomål som bibeln nu är tillgänglig på, varigenom siffran steg till 1.136.” (Time för 25 maj 1959) Under de senaste 500 åren har man låtit trycka milliarder exemplar av bibeln, som nu är tillgänglig, i sin helhet eller delvis, på mer än 1.280 språk. Detta innebär att mer än 90 procent av världens befolkning har tillgång till bibeln. Den har funnits till under lång tid, ja, vissa delar av den har bistått människan med goda råd i mer än 3.480 år.

Lätt att förstå

13. Förklara varför det bör vara lätt att förstå bibeln. Hur kommer det sig att somliga likväl kan ha vissa svårigheter?

¹³ Vidare är det lätt att förstå bibeln, om man tänker på de ord och uttryckssätt som används. ”A. S. Cook uppskattar ordförrådet i Engelska auktoriserade översättningen till 6.568 ord eller till 9.884, om man tar med substantivens, pronomenas och verbens böjningsformer.” (In The Nation för 12 september 1912) Människor med begränsad bildning kan med litet möda snart skaffa sig kunskap från bibeln, och när de väl har förvärvat ett visst mått av tro, kan de hålla den levande och föröka den undan för undan, allteftersom de bättrar på sin förmåga att studera. Visst finns det en del ålderdomliga ord och uttryckssätt i äldre översättningar, men man kan få klarhet i vad de betyder genom att jämföra med moderna översättningar. Bibeln använder jordnära idéer, illustrationer och bildliga uttryckssätt. De förstods av jordbrukare, fiskare, herdar, styresmän, skatteindrivare och husmödrar. Vi föreslår att du läser igenom Matteus 13. Du har kanske svårt att förstå en del ord eller beskrivningar, därför att dessa inte används i den del av världen där du lever. Finns det fikon, senapskorn, törnen, notar, pärlor och andra ting som omtalas i din hemtrakt, så att du känner till detaljerna i förbindelse med dem? De här nämnda tingen förekom i den trakt där Jesus uttalade liknelserna i Matteus 13.

14. Jämför framställningen i 2 Tessalonikerna 2:6, 7 i 1883 års svenska översättning med redogörelsen i den som utgavs år 1917. Vad skall vi göra för att få klarhet i innebörden?

¹⁴ För att få klart för oss hur berikande ett studium av bibeln kan vara, skall vi nu begrunda 2 Tessalonikerna 2:6, 7. Texten förefaller vara ganska svår att förstå, men vi skall granska varje ord eller begrepp och se hur allt passar samman. Enligt 1883 års svenska översättning lyder dessa verser: ”Och nu veten I vad det är som hindrar; på det att han i sin tid må varda uppenbar. Ty laglöshetens hemlighet är redan verksam; allenast, den som nu hindrar, han måste undanröjas.” Och i 1917 års svenska översättning läser vi: ”Och I veten, vad det är, som nu håller honom tillbaka, så att han, först när hans tid är inne, kan träda fram. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.” Vad betyder detta? Orden kan man nog förstå ett och ett, men att få grepp om innebörden är svårare. Låt oss begrunda tanke efter tanke.

15. Varför skrev Paulus Andra Tessalonikerna?

¹⁵ Först skall vi tänka på sammanhanget. Paulus skrev det här brevet för att hjälpa tessalonikerna att hålla sin tro levande. Han säger till dem: ”Tron är inte något som alla människor besitter. ... Herren är trofast, och han skall göra er fasta. ... Vi hör att somliga ibland er vandrar oordentligt och inte alls arbetar, utan blandar sig i sådant som inte kommer dem vid.” (2 Tess. 3:2, 3, 11, NW) Paulus hade berömt dem därför att de växte till i tron (2 Tess. 1:3), men han var orolig för att något eller någon skulle ta död på denna tro; ja, enligt vad han sade var denna kraft ”redan verksam”. — 2 Tess. 2:7, 1883.

16—20. a) Vilka är det som ordet ”I” syftar på? b) Vad innebär satsen: ”Vad det är som hindrar” eller ”håller ... tillbaka”? c) Vem är det som ordet ”han” i vers 3 hänsyftar på? d) När och hur skall denne bli ”uppenbar” eller ”träda fram”?

¹⁶ De båda breven, Första och Andra Tessalonikerna, skrevs till församlingen av kristna i Tessalonika i Macedonien (omkr. 50—51 v.t). (1 Tess. 1:1; 2 Tess. 1:1) Ordet ”I” som förekommer alldeles i början av citatet syftar alltså på dessa kristna som befann sig där vid denna tid, och naturligtvis gäller detta pronomen med lika stor kraft de kristna i våra dagar. (Rom. 15:4) Vad betyder då orden: ”Vad det är som hindrar” eller ”håller ... tillbaka”? De hänsyftar på de kristna apostlarna som hade fått makt och myndighet av Jesus Kristus att verka såsom ett hinder, en hämsko eller tygel. (Matt. 10:1) ”Så länge Kristi tolv apostlar levde och övade tillsyn över den kristna församlingen, höll de tillbaka eller fördröjde avfallet till den babyloniska religionen. De verkade som en tygel eller hämsko på bildandet av en religiös organisation som bekände sig vara kristen men som i själva verket var antikristisk och babylonisk.” — ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules!, sidan 474.

¹⁷ Apostlarna hade bemyndigande att hålla församlingen underdånig Kristus; men dessa apostlar som fungerade som en hämsko eller tygel, som kunde hålla tillbaka laglösa handlingar i församlingen, skulle ”undanröjas” eller ”skaffas” ur vägen i och med att de dog, och sedan skulle församlingen avfalla till laglöshet och falsk förkunnelse. (2 Kor. 10:2—6; 2 Tess. 2:3—12; 2 Tim. 4:3, 4; Apg. 20:29, 30) Vidare påvisar Jesus klart och tydligt, enligt Matteus 18:18, vilken återhållande makt dessa mogna män, som verkade under Jehovas andes ledning, skulle ha i församlingen. Se också Efesierna 4:11—13 och Apostlagärningarna 20:28. Paulus, som hörde med till dessa män, utövade ett återhållande inflytande, såsom det framgår av 2 Tessalonikerna 3:6 (NW): ”Nu ger vi er, bröder, i Herren Jesu Kristi namn den förhållningsordern, att ni skall dra er undan från varje broder som vandrar oordentligt och inte i enlighet med den tradition som ni mottog av oss.” — Se även 2 Tessalonikerna 3:10—15; 1 Tessalonikerna 4:1—8; Kolosserna 2:8; Apostlagärningarna 20:31; Efesierna 4:17—6:9; 1 Korintierna 5:1—5; 2 Korintierna 10:2—6.

¹⁸ ”Han” — det är den som skall bli uppenbar eller skall träda fram. ”Han” är den som i vers 3 kallas ”syndens människa, fördärvets son” (1883) eller ”’Laglöshetens människa’, fördärvets man” (1917). Lägg märke till Paulus’ beskrivning av dem som kallas så i Apostlagärningarna 20:29, 30: ”Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är för att locka lärjungarna att följa sig.” Dessa avfälliga ledare för dem som till bekännelsen var kristna skulle tillväxa i makt och inflytande, och så snart som hindret hade undanröjts skulle de göra sig gällande.

¹⁹ Denna klass av till bekännelsen kristna har framträtt på skådebanan efter pingsten år 33 v.t. och i synnerhet efter Jesu Kristi tolv trogna apostlars död. De har organiserats till kristenhetens religiösa prästerskap och utgör en framträdande del av det stora Babylon. Eftersom det stora Babylon fortfarande fungerar, är denna ”syndens människa” eller ”Laglöshetens människa” fortfarande här ibland oss.

²⁰ ”Uppenbar”. Om detta ords engelska motsvarighet heter det i Websters New Collegiate Dictionary: ”Att förmedelst något övernaturligt medel eller en högre makt förmedla eller meddela upplysning. Att avslöja (något hemligt eller dolt); att blotta. Att ställa till beskådande; såsom en tavla uppenbarar eller röjer målaren. Antyder ett avtäckande, såsom av något som inte framstår klart för den mänskliga synen eller som övergår ens förstånd.” Denna klass av till bekännelsen kristna kom alltså ut i ljuset vid apostlarnas död; ”han” blev uppenbar, trädde fram, i sin tid. — 2 Petr. 2:1—3.

21. Varför säger Paulus: ”Laglöshetens hemlighet är redan verksam”?

²¹ ”Laglöshetens hemlighet är redan verksam.” När Paulus skrev sitt andra brev till tessalonikerna omkring år 51 v.t., hade denna ”hemlighet”, detta dolda eller förstuckna avfall från de sanna bibliska lärorna, redan börjat verka. Inflytelserika män i församlingen hade redan börjat ge efter för babylonisk gudsdyrkan.

22. Vad betyder orden: ”Den som nu hindrar, han måste undanröjas”?

²² ”Den som nu hindrar, han måste undanröjas.” Ordalydelsen i 1917, ”den som ännu håller tillbaka [måste] först skaffas ur vägen”, hjälper oss till litet större klarhet. Verbet här har innebörden hämma, hejda. Detta bör vi ha i minnet. I Apostlagärningarna 20:29 läser vi Paulus’ ord: ”Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder.” Se även 2 Petrus 1:12—2:3. När apostlarna hade dött var den återhållande kraften borta, stoppsignalen var inte längre synlig, och ulvarna kom till fullt välde.

23. Vad betyder alltså orden i 2 Tessalonikerna 2:6, 7 för oss nu?

²³ Om du tänker efter vad du nu har lärt genom dina efterforskningar, skulle du kunna sammanfatta det så här: Vi kristna vet att de trogna apostlarna hindrade de till bekännelsen kristnas avfälliga ledare att införa babylonisk tillbedjan. Men detta hinder måste försvinna i och med apostlarnas död, och dessa ulvar måste framträda och förleda församlingen till babylonisk gudsdyrkan.

24. Vad kan tron göra för dig och andra?

²⁴ Din tro är då som en skylt vid en vattentäkt som upplyser om att du har en reservoar av sanning som är tillgänglig för andra. Om innehållet i denna reservoar har fått avdunsta, så att vattenståndet blivit oroväckande lågt, då går i första hand du själv miste om välsignelser från Jehova Gud, och de som kommer till dig för att få trosstärkande kunskap tvingas lämna dig med tomhet i hjärtat. Guds ord manar oss ständigt att regelbundet stärka vår tro, att bygga upp den genom att livnära oss av Guds ord, ”de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus”. (2 Tim. 3:15, NW) Jesus själv beskrev hur tron verkar, och hans ord är återgivna i Johannes 7:38 (NW): ”Den som sätter tro till mig, ’från hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta’.” Vår skatt kommer då att vara vishet från Guds ord, och vår tro kommer att vara levande.