De ”goda nyheterna” avskiljer ett folk för Jehovas namn

1, 2. a) Vilket rike talade Jesus om i Matteus 21:43? b) Vem är konung i detta rike, och när började han härska i full konungslig makt? c) Är detta rike avsett för någon särskild folkras?

VILKEN nation hänsyftade Jesus på, då han sade, såsom vi läser i Matteus 21:43 (NW): ”Guds rike skall ... givas åt en nation som frambringar dess frukter”? Och vad är det för ett rike som han här talar om? Nej, den nation, som blir välsignad på detta sätt, utgör inte någon särskild folkras, som tillhör någon särskild gren av den mänskliga familjen, och den hålls inte samman under något av människor frambragt rike eller herradöme. Jehova Gud hade nu för avsikt att kalla ut människor av alla nationer, för att de skulle förenas till ett från världen avskilt folk, som han kunde kalla ”ett folk för sitt namn”. — Apg. 15:14, NW.

² Det rike, vars intressen de skall tjäna, är inte något jordiskt rike med Jerusalem eller någon annan stad på jorden som huvudstad. Det rike som åsyftas är Guds ”himmelska rike”. (2 Tim. 4:18) Kristus Jesus, som förkastades och dödades av den otrogna nationen Israel, blev uppväckt och for senare upp till himmelen. Där har han bidat Guds fastställda tid, då han skulle börja härska beklädd med Rikets oinskränkta makt. (Hebr. 1:13; Apg. 2:32—36) Tiden för detta kom år 1914. Därpå följde ”krig ... i himmelen” (NW), som medförde att Satan, den store motståndaren till Gud och till trogna människor på jorden, kastades ut ur himmelen, och nu skall han inom kort krossas tillsammans med alla sina onda änglar, denna världens herradömen och riken och orättfärdiga människor, som har motstått Guds herradöme eller styrelse. Detta kommer att ske i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vilket kallas Harmageddon. — Upp. 12:7—12; Dan. 2:44; Upp. 16:14, 16, NW.

 3. I vilket förhållande till Riket står a) den ”lilla hjorden” och b) de ”andra fåren”?

³ Nu härskar Guds himmelska rike med Kristus Jesus som konung från de renade himlarna. När detta rike eller herradöme blir fullständigt, kommer det att bestå av 144.000 personer, som utvalts ur jordens nationer och som skall härska såsom ”konungar” med Kristus. (Upp. 20:6; 14:1—4) I jämförelse med det stora antalet människor som vinner liv på jorden under Rikets styrelse är de som får denna himmelska belöning sannerligen en ”liten hjord”. Förutom denna ”lilla hjord” finns det ”andra får”, som inbegriper en stor skara människor av en god vilja gentemot de ”goda nyheterna”, människor som lever nu, i denna ändens tid, och som blir jordiska undersåtar till Riket på en paradisisk jord. — Luk. 12:32; Joh. 10:16; Upp. 7:9,13, 4; Ps. 37:11, 29. Se Vakttornet för 1 januari 1955, sidorna 9 och 10, paragraferna 23—28.

 4. Varför kunde det sägas att de första medlemmarna av de 144.000, när de började församlas för 1900 år sedan, då kom under Rikets styrelse?

⁴ När dessa ”goda nyheter om riket” började predikas av Jesus och därpå av hans apostlar och lärjungar under det första århundradet, var avsikten den att ur nationerna församla dem som skulle komma att utgöra ett folk, som Gud kunde kalla ”ett folk för sitt [Jehovas] namn”, de 144.000, som skulle bli förenade med Kristus Jesus i Rikets styrelse. De fick en himmelsk kallelse, ett löfte om att få förenas med Jesus, deras Herre, i himmelen, och detta skedde förmedelst de ”goda nyheterna”. (2 Tess. 2:14, NW) Även om Guds himmelska rike på den tiden inte ännu med full makt och myndighet hade börjat utöva sin styrelse i förhållande till jorden, kan man likväl säga att eftersom Jehova alltid förblir ”evighetens Konung” och Jesus var överhuvudet för den nya kristna nationen, så kom de troende tack vare Kristus Jesus under Rikets styrelse. När de fick höra dessa ”goda nyheter om riket”, tog emot dem och överlämnade sig åt Guds tjänst, sades det om dem att de blev ”befriade ... från mörkrets myndighet och omplanterade ... i det rike som tillhör Sonen av hans kärlek”. — Kol. 1:13, NW.

 5, 6. a) Vilken fråga ställdes då de första kristna inför, och vilka liknande frågor har de kristna i våra dagar att ta ställning till? b) Vad är det som visar att Jesu sanna efterföljare är ett folk för Jehovas namn?

⁵ Vilken inverkan hade denna förändring på dem? De befann sig alltjämt i samma värld, inom områden som styrdes av olika nationella regeringar. Det sjätte världsväldet, romarväldet, behärskade vid den tiden det mesta av den civiliserade värld där de första kristna levde och verkade. Hur skulle nu deras förhållande bli till Rom och till andra regeringar och styrelser på jorden?

⁶ I våra dagar, 1900 år senare, är dessa frågor alltjämt aktuella. Predikandet av de ”goda nyheterna” försiggår inte nu i första hand för att kalla människor till himmelriket, utan det riktar sig till alla människor av en god vilja, som hoppas få leva för evigt på en paradisisk jord. Sedan 1914 har himmelriket härskat med full makt och myndighet, såsom uppfyllelsen av bibelns profetior bevisar, och detta innebär att slutet inom kort skall komma för denna tingens ordning. ”Dessa goda nyheter om riket” predikas nu för folk i 189 länder, däribland på många öar i världshaven, för folk som lever och verkar under många olika slag av regeringssystem och politisk styrelse. Ja, i många länder förändras rätt som det är styrelseskicket, då ett annat politiskt parti kommer till makten eller en inhemsk, nationell, rörelse efterträder en kolonial administration. Hur bör den kristne förhålla sig till sådana regeringar och till sådana förändringar? Är det möjligt för Kristi Jesu sanna efterföljare att bli ett enat folk, fastän de härstammar från olika raser och har sitt hemvist i olika nationer, ett folk som är avskilt från världen och tjänar Guds rikes intressen, ett folk för Jehovas namn? Om de kan det, hur visar de sig då vara ett sådant folk? Jo, på grund av att deras uppförande visar att de är ”värdiga Guds rike”. — 2 Tess. 1:5, NW.

 7. Varför kan man då påstå att de ”goda nyheterna” innebär en uppfordran?

⁷ Liksom de ”goda nyheterna”, som först predikades för Israel nere i Egypten, innebar en uppfordran för detta folk, som krävde ett visst uppförande från deras sida, nämligen trohet mot lagförbundet och underkastelse under Jehova såsom deras konung och lydnad mot hans bud och befallningar, har från första början, då kallelsen gick ut till de första av de 144.000 medlemmarna av den nya nationen av det andliga Israel, och fram till våra dagar, då den stora skaran av ”andra får” kallas ut, dessa ”goda nyheter om riket” utgjort en uppfordran för de människor som tagit emot dem. Är de villiga att uppföra sig ”på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna”? — Fil. 1:27, NW.

Avskilda från världen

 8. a) Vilken princip beträffande den kristnes förhållande till världen har klargjorts i Johannes 17:14—18? b) Hur kan man säga att Jehovas vittnen i våra dagar utgör ett den nya världens samhälle?

⁸ När Jesus för sista gången var tillsammans med sina lärjungar strax före sin död, klargjorde han i bön till sin himmelske Fader en princip beträffande den kristnes förhållande till världen. ”Jag har givit ditt ord åt dem; men världen har hatat dem, emedan de icke äro någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen. Jag begär icke att du skall taga dem ut ur världen utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De äro icke någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen. Helga dem förmedelst sanningen; ditt ord är sanning. Alldeles såsom du sände ut mig i världen, så har också jag sänt ut dem i världen.” Jesu sanna efterföljare är alltså ingen del av denna världen, ty de avskiljer sig från dess onda vägar och sätter inte sina förhoppningar beträffande framtiden till mänskliga planer och organisationer. I stället sätter de sina förhoppningar till den nya världen, som styrs av Guds rike, och deras intressen är koncentrerade på denna nya värld. Fördenskull är det riktigt att säga att de nutida kristna vittnena för Jehova är ett den nya världens samhälle. Detta samhälle, den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, hålls samman därigenom att alla dess medlemmar har samma helhjärtade kärlek till Gud, därigenom att de erkänner Jehova såsom universums suveräne härskare och genom att de underordnar sig Guds rike. — Joh. 17:14—18, NW.

 9. Vilket bevis finns det för att Guds rike är en verklighet och för att det nu härskar?

⁹ Eftersom Guds rike är himmelskt och alltså är osynligt för människor på jorden, vägrar denna världens nationer att erkänna det eller att räkna med det. Men även om Gud är osynlig för människoögon, innebär inte detta att han inte finns till. Bevisen för att han finns till har vi i hans skaparverk. (Rom. 1:20) Bevisen för att hans rike är en verklighet har vi just häri att det finns ett den nya världens samhälle — hundratusentals människor från alla nationer, som är fast sammanslutna, åtnjuter frid och erkänner Rikets styrelse. Detta stämmer överens med de inspirerade orden i Psalm 72:7, 8 (NW): ”I hans dagar skall den rättfärdige spira upp, och överflödet av frid, till dess månen icke mer finnes. Och han skall hava undersåtar från hav till hav och ifrån Floden intill jordens ändar.” Så förhåller det sig också: de som utgör den nya världens samhälle av Jehovas vittnen finns bokstavligen överallt, ”intill jordens ändar”. De visar att de verkligen är Guds rikes undersåtar genom att vara lydiga Guds vilja och underkasta sig den och genom att verksamt ge sitt stöd åt Guds rike, i det att de predikar det runt hela jorden.

10. Varför tar Jehovas vittnen inte parti i politiska frågor, och varför tar de inte del i krig nationerna emellan?

¹⁰ För att bevara sin enhet måste Guds sanna tjänare följa de här anförda principerna att vara avskilda från världen. Av denna orsak tar Jehovas vittnen inte parti i politiska frågor. Tänk bara på vad det skulle innebära, om de skulle göra det! Medlemmarna i församlingen av sanna kristna skulle då vara inbördes oeniga, om de gav sitt stöd åt olika politiska organisationer och deltog i att förlöjliga eller motarbeta någon annan grupp, som andra i församlingen kanske vore medlemmar av. Hur skulle detta kunna vara förenligt med de ord som Jesus yttrade vidare och som är återgivna i Johannes 17:21, 22? Jesus bad så här beträffande sina efterföljare: ”På det att de alla må vara ett, alldeles såsom du, Fader, är i förening med mig och jag är i förening med dig, att de också må vara i förening med oss, på det att världen må tro att du har sänt ut mig. Jag har också givit dem den härlighet som du har givit mig, på det att de må vara ett, alldeles såsom vi äro ett.” (NW) Också i internationell skala bevaras denna enhet av Jehovas vittnen, som inte tar del i krig och stridshandlingar mellan nationerna, som är åtskilda genom av människor fastställda gränser.

Att betala tillbaka ”till kejsaren det som är kejsarens”

11, 12. Hur betalar en kristen tillbaka ”till kejsaren det som är kejsarens”?

¹¹ Men Jehovas vittnen lever och verkar alltjämt inom områden som styrs av jordiska regeringar, som Jehova har tillåtit förbli fram till vår tid. När Jesus förklarade den kristnes förhållande till sådana regeringar, framhöll han en annan mycket välkänd princip: ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud.” (Matt. 22:21, NW) Dessa ord visar att jordiska regeringar (dvs. ”kejsaren”) med rätta kan kräva att deras kristne undersåte uppfyller vissa plikter. I Matteus 22 talade Jesus till exempel om att betala skatt. De olika staterna eller regeringarna sörjer för mångahanda ting som Kristi efterföljare drar nytta av, sådant som har att göra med undervisning, vägbyggen, upprätthållandet av lag och ordning genom polisväsendet och domstolarna, tillgången på vatten, elektricitet osv. — och allt detta måste man betala för. De kristna betalar fördenskull tillbaka med gott samvete genom att bland annat betala skatt för dessa olika ”tjänster”.

¹² Dessutom bevisar de sanna kristna att de är laglydiga och hänsynsfulla. De lyder till exempel trafikreglerna och håller inte högre hastighet vid bilkörning än vad som är tillåtet, och de rättar sig i andra stycken efter de föreskrifter som gäller för en normal, ordnad livsföring. När de gör detta, visar de också respekt och hänsyn för dem som har att tillse att lagen efterlevs. Detta är i överensstämmelse med aposteln Paulus’ ord i Romarna 13:6, 7 (NW): ”Ty det är därför ni också betala skatt. Giv åt alla vad dem tillkommer: åt den som kräver skatt skatten, åt den som kräver avgift avgiften, åt den som kräver fruktan denna fruktan, åt den som kräver ära denna ära.”

13. Hur handlar Jehovas vittnen, om styrelseskicket i ett land förändras?

¹³ Den kristne handlar på detta sätt oberoende av vilken styrelse som innehar väldet. Styrelseskicket kan kanske förändras, ett annat politiskt parti kanske kommer till makten. Men Jehovas vittnen fortsätter att följa samma kurs av lydnad inför lagen i förhållande till den nya regeringen som de följde under den gamla regimen, och detta fortsätter de att göra så länge Gud tillåter jordiska styrelser av skilda slag att utöva välde.

Att betala tillbaka ”det som är Guds till Gud”

14. a) Vad är det som tillhör Gud och som man måste betala tillbaka till honom? b) När det uppstår konflikt mellan det som Gud kräver och det som kejsaren begär, vad skall den kristne då göra? c) Vilken princip följde Petrus och de andra apostlarna i ett sådant fall?

¹⁴ Lägg märke till att Jesus sade att en kristen inte bara skulle betala tillbaka ”till kejsaren det som är kejsarens” utan också ”det som är Guds till Gud”. Jehova Gud är allt levandes Skapare, och fördenskull tillhör våra liv honom. Eftersom han är universums suverän och den ende sanne Guden, tillhör vår tillbedjan honom allena. Den sanna gudsdyrkan inbegriper i dessa yttersta dagar ett offentligt kungörande av hans namn och ett predikande av ”dessa goda nyheter om riket”. (Nah. 1:2; Matt. 24:14, NW) Ibland kan det uppstå konflikt mellan det som ”kejsaren” begär och det som Gud kräver. Vad skall den kristne då göra? Det rätta handlingssättet för den som vill visa sig värdig de goda nyheterna blir väl belyst av ett fall som gällde några av de kristna i första århundradet. Petrus och några av de andra apostlarna hade förts inför den judiske översteprästen, som sade till dem: ”Vi bjödo eder bestämt att icke fortsätta att undervisa på grundval av detta namn, och se, ändå hava ni uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och ni äro beslutna att bringa denne mans blod över oss.” Till svar sade Petrus och de andra apostlarna: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Dessa första kristna förstod att deras gudsdyrkan berördes av detta förbud, och därför vägrade de att rätta sig efter denna speciella befallning, som domstolen givit dem, att de inte fick predika. Skildringen visar oss att de i troget erkännande av att Guds lag är den högsta fortfor att predika ”och fröjdade sig, emedan de hade räknats värdiga att bliva skymfligt behandlade för hans namns skull”. — Apg. 5:28, 29, 40—42, NW.

15. Hur bör den kristne uppträda under förföljelse, i överensstämmelse med Romarna 12:12—21?

¹⁵ Motståndet och förföljelsen föranledde inte apostlarna att vända sig emot dessa myndigheter i ett försök att ge lika gott igen, och inte visade de heller brist på respekt, när de ställdes inför domstol. De försvarade i stället sin ståndpunkt med värdighet och lugn och bevarade sin ostrafflighet genom att lyda Jehovas lag framför människors. På samma sätt är det i våra dagar. Till och med där Jehovas vittnen blir förföljda, såsom det sker i kommunistländer, sluter de sig inte till några upprorsrörelser för att störta de existerande myndigheterna, utan de förklarar i stället troget vilken ställning de intar såsom Guds tjänare och såsom hans vittnen, som har fått i uppdrag att predika om hans rike. Med fast tro på hoppet om liv i den nya världen kan de uthärda sådant trångmål. De tillåter sig inte att bli bittra och att söka vedergälla andra med ont för det onda dessa har tillfogat dem. Nej, i stället söker de fortsätta att leva fredligt och försöker till och med hjälpa motståndarna att lära känna Guds ords sanningar och finna välsignelse. Så här skrev aposteln: ”Fröjda eder i hoppet som ligger framför eder. Härda ut under trångmål. Framhärda i bön. ... Fortsätt att välsigna dem som förfölja, välsigna och förbanna icke. ... Vedergäll ingen med ont för ont. Drag försorg om det som är förträffligt inför alla människor. Om möjligt, så vitt det beror på eder, var fridsamma mot alla människor. Hämnas icke eder själva, mina älskade, utan lämna rum för vreden; ty det är skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Men ’om din fiende är hungrig, så giv honom att äta; om han är törstig, så giv honom något att dricka; ty genom att göra det kommer du att samla glödande kol på hans huvud’. Låt dig icke besegras av det onda, utan fortsätt med att besegra det onda med det goda.” — Rom. 12:12—21, NW.

16. Vad har det lett till för Jehovas vittnen att de följt dem av bibelns principer som vi hittills dryftat?

¹⁶ Just genom att följa de principer, som dryftats tidigare här och som vi finner i Johannes 17:14—18, 21, 22, Matteus 22:21 och Apostlagärningarna 5:28, 29, har den nya världens samhälle av Jehovas vittnen blivit avskilt från denna världens nationer på ett särskilt sätt. Dess medlemmar utgör verkligen ett folk för Jehovas namn och rike. De lyder Jesu ord som är återgivna i Matteus 6:33 (NW) ”att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet”.

17. Vilket krav för uppnåendet av frälsning klargörs i Romarna 10:10?

¹⁷ Om man skall ge gensvar på den uppfordran, som de ”goda nyheterna” utgör, kan man då göra detta genom att man rätt och slätt går med i en organisation sådan som Jehovas vittnen och sluter upp i skaran av predikare av dessa ”goda nyheter om riket”? Det är alldeles riktigt att de som skall vinna liv i Jehovas nya värld måste ta del i det offentliga kungörandet av sanningen. ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” (Rom. 10:10, NW) Fördenskull är det rätt och tillbörligt att den som hör de ”goda nyheterna” och utövar tro på dem strävar efter att vinna exakt kunskap om sanningen genom att studera bibeln för att han må kunna delta i detta offentliga förkunnande. Genom att han gör detta, visar han uppskattning av de ”goda nyheterna” såväl som en önskan att tillbedja Jehova.

En ny personlighet

18. Hur stor förändring i vårt liv uppfordrar de ”goda nyheterna” oss att vidta?

¹⁸ Men dessa ”goda nyheter om riket” kräver en ännu större förändring av vårt liv. Ja, de uppfordrar oss till att låta hela vårt liv komma i samklang med bibelns principer, genom att vi i alla livets skiften underordnar oss Guds vilja. Såsom bibeln förmanar: ”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova”, och ”vadhelst det är som ni göra i ord eller i gärning, gör allt i Herren Jesu namn, i det ni tacka Gud, Fadern, genom honom”. (Kol. 3:23, 17, NW) Vi kan säga att det i själva verket innebär att börja ett nytt liv, att bli en ny människa. Det räcker inte med att vi först söker Guds rike, vi måste också först söka hans rättfärdighet, dvs. söka göra det som är rätt i Guds ögon i allt vårt uppförande vid alla tider och tillfällen.

19, 20. a) Hur beskriver aposteln Paulus denna förändring i Kolosserna 3:5—10? b) Vad slags förändring måste detta vara, om den skall behaga Jehova och medföra liv i hans nya värld?

¹⁹ Detta innebär att vi måste avlägsna allt som är orättfärdigt och ont ifrån oss, i det att vi låter det som är ont i Guds ögon dö bort ur vårt liv, och därpå måste vi ersätta det som är ont med det som är gott. Aposteln skrev härom i Kolosserna 3:5—10 (NW): ”Låt därför eder kropps lemmar, som äro på jorden, bliva såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå, skadlig begärelse och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede. Just i dessa ting vandrade ni också en gång, när ni levde i dem. Men skjut nu verkligen allt detta ifrån eder: vrede, förbittring, skadelystnad, skymfliga ord och oanständigt tal ur eder mun. Ljug icke för varandra. Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.”

²⁰ Denna vår strävan att ikläda oss den nya personligheten måste dikteras av ett ärligt och uppriktigt hjärta, av en uppriktig önskan att vårt liv skall bringas i samklang med Guds vilja för att vi skall behaga honom, i det vi när den förhoppningen att vi skall vinna liv i hans nya värld. Vi får inte handla skrymtaktigt, inte så att säga ta på oss en ny dräkt bara en enda dag i veckan. Det är så mycket i religionen i våra dagar som påminner om detta, folk ikläder sig sin ”kristendom” när de går till kyrkan, och sedan tar de av sin ”kristendom”, såsom vore den en dräkt, och vänder tillbaka till världens onda vägar under resten av veckan. Man måste göra en medveten ansträngning att lägga av, att döda det som är ont, att ”avkläda” sig den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläda sig den nya personligheten genom att uppriktigt söka göra Guds vilja. Man kan inte heller göra denna förändring bara för att behaga människor, bara för att av andra betraktas som en god människa. En kristen önskar naturligtvis att hans medmänniskor skall respektera honom, särskilt vill han att hans kristna bröder skall göra det, men han måste i första hand söka behaga Gud. Han förstår innebörden av det som Jehova Gud sade till profeten Samuel: ”Ty det är icke, såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.” — 1 Sam. 16:7.

21. Vilket steg kommer en uppriktig människa att vilja ta?

²¹ Det är ett stort privilegium att få vara förenad med folket för Jehovas namn, ty det medför glädjen att få tjäna den sanne Guden. Men det som är viktigare är det förhållande till Jehova Gud, som man inträder i. Den som har ett gott hjärta, som sätter värde på de ”goda nyheterna” och har en uppriktig önskan att göra Guds vilja kommer att vilja använda livet till Jehovas lov och pris. Fördenskull överlämnar han sitt liv, i det att han avger ett högtidligt löfte till Jehova under bön om att han hädanefter inte skall söka sin egen vilja, utan Guds vilja, alldeles såsom Jesus gjorde. (Ps. 40:9; 143:10; Luk. 22:42; Joh. 5:30) Den kristne inser att det är genom medlaren Kristus Jesus som han kan komma i detta överlämnade förhållande till Gud. — Se Vakttornet för 1 januari 1955, sidorna 14—16, paragraferna 45—51.

22. Vad måste man göra, om man skall kunna ”vandra värdigt Jehova”, såsom det förklaras i Kolosserna 1:9, 10?

²² Endast genom att förbli i detta förhållande till Jehova Gud genom Jesus Kristus kan man med rätta vidmakthålla sin gemenskap med folket för Jehovas namn. Eftersom man måste göra Guds vilja, om man skall få förbli i Jehovas ynnest, är det ytterst viktigt att man äger exakt kunskap om denna vilja. Fördenskull strävar de kristna med all iver efter att ”bliva uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud”. — Kol. 1:9, 10, NW.