Det behövs tro och beslutsamhet för att behaga Jehova
”Utan tro är det ... omöjligt att behaga ... Gud.” — Hebr. 11:6, NW.
1. I vilket avseende är alla normala människobarn lika vid födelsen?
NÄR det gäller tron, är alla barn lika vid födelsen. Alla saknar tro. Alla nyfödda barn är också jämlika i sin fullständiga brist på tro, nämligen i det avseendet att de, om de är normala, har samma sinnesförmögenheter, tack vare vilka de kan utveckla tro längre fram i livet. Trons säd måste först sås ut, därpå vattnas, vårdas och utvecklas, om den skall kunna växa och blomstra. Detta förklarar varför somliga förvärvar tro i tidiga år, andra längre fram i livet, under det att åter andra dör vid hög ålder i lika stor avsaknad av tro som de var den dag de föddes.
2. Vilken likhet är det mellan tron och andra skatter?
2 I vissa avseenden kan man likna tron vid en skatt, eftersom den verkligen har oskattbart värde. Men den är inte jämförlig med gamla kära saker som man får i arv av sina föräldrar, utan den är en skatt som man själv samlar åt sig under sin livstid, och den står i proportion till de ansträngningar man gör för att föröka den. Och såsom det är med andra skatter kan den lätt förloras eller fördärvas, ifall man inte omsorgsfullt vårdar och skyddar den.
3, 4. a) Vad förklarar ordböckerna att tron är? b) På vilken auktoritet bör du grunda din tro?
3 Hur skulle du då vilja definiera eller beskriva tron? Vad är denna egenskap hos sinnet som alla normala människor har lika stor förmåga att förvärva, denna egendom som måste vårdas, denna skatt som inte går att värdera i pengar, denna heliga ägodel som kan förloras eller fördärvas, detta andliga hjärtetillstånd som krävs av alla som skall vinna evigt liv?
4 Ordböcker förklarar tron vara ett godtagande av ett påstående såsom sant, grundat på en annans auktoritet snarare än på den egna kunskapen, tankegången eller erfarenheten. Därför kan en människa sägas hysa tro på Jehova Gud, tro på hans Son, Jesus Kristus, och tro på Guds heliga ord, bibeln. Ett barn som har tro grundar till en början denna tro på vad föräldrar och andra människor lär det. Längre fram lär sig barnet att föräldrar och lärare inte alltid har rätt, och därför söker det efter någon högre auktoritet som det kan grunda sin tro på. Ja, om vem det vara må skall ha en stark, orygglig tro, måste den vara grundad på något förmer än mänsklig auktoritet.
5. a) Vad kallar aposteln Paulus tron? b) Redogör för hur det grekiska ordet hypóstasis mycket lämpligt beskriver tron.
5 Aposteln Paulus kallar tron för ”den säkra förväntan [grek.: hypóstasis] om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet [grek.: élegchos] av verkligheter, fastän osedda”. (Hebr. 11:1, NW) Jehova har gett många löften om sådant som ännu förestår. Man kan hoppas på att sådana ting skall inträffa, men förhoppningen är kanske bara en vurmig önskan och inte någon verklig tro. Tron är mer än bara förväntan. Det är en förväntan som är så säker att den kan stödja, uppehålla och garantera att det som man hoppas på skall bli verklighet. Det är detta som ligger i ordet hypóstasis, ett ord som ofta förekommer i forntida affärshandlingar avfattade på papyrus och som syftar på de med transaktionerna förbundna garantierna.
6. Redogör för hur tron också kan beskrivas enligt den betydelse som ligger i det grekiska ordet élegchos
6 Uttryckt på annat sätt är tron ”det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda”. Människoögat kan inte nu se några tecken på världsomfattande paradisiska förhållanden här på jorden. Men de som hyser tro på att sådana snart skall vara en verklighet har bevis att lägga fram, tydliga tecken, som de kan förmå att framträda (élegchos) till stöd för sin övertygelse om att ett sådant utlovat hela jorden omfattande paradis snart skall komma. För dem är det alltså inte fråga om en barnslig önskan, en hypotetisk eller filosofisk dröm. Det bevis eller tydliga tecken, som dessa trosstarka har till stöd, är så kraftigt att det kan vederlägga sådant som tycks vara motsägande. Det drar fram i ljuset och uppenbarar vad som inte ligger i öppen dag. Det kan motstå påtryckningar från motståndare och provsättning genom skeptiskt korsförhör, ty det kan inte framgångsrikt omstörtas eller bevisas vara felaktigt.
7. Vad har en kommentator att säga om apostelns definition av egenskapen tro?
7 I en kommentar till denna första vers i Hebréerna 11 säger Marcus Dods: ”Huvudsakligen innebär orden [hypóstasis och élegchos] att tron ger åt framtida ting, som man ännu bara hoppas på, all den faktiska närvarande tillvarons verklighet; och oemotståndligt övertygar den oss om de osynliga tingens verklighet och ställer oss inför dem.” — The Expositor’s Greek Testament, band 4, sid. 352.
8, 9. a) Av vilket särskilt skäl saknar så många människor tro i vår tid? b) Vilken gudomlig vägledning får likväl människosläktet?
8 Men ”tron är icke var mans”, såsom de fakta, som framlades i den föregående artikeln, fullt tillräckligt bevisade. (2 Tess. 3:2) I synnerhet har det varit så sedan det historiska året 1914. Det främsta skälet härtill är, såsom bibelns sista bok anger, att Satan och hans demoner har blivit utkastade ur himmelen och ned till jordens närhet. (Upp. 12:10—12) Men nu i ”ändens tid” lämnar Jehova inte mänskligheten i händerna på dessa sataniska makter utan att sörja för gudomlig vägledning beträffande den rätta kurs som man bör följa. Två kapitel längre fram i skildringen av denna serie syner i Uppenbarelseboken säger Johannes:
9 ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimmelen, och han hade eviga goda nyheter att kungöra såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, i det han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.’” — Upp. 14:6, 7, NW.
10. Hur bevisar sig en stor skara människor ha tro till följd av att ängelns tillkännagivande väckt gensvar hos dem?
10 Uppenbarelseboken försäkrar oss också om att det skulle finnas en ”stor skara”, som skulle komma ur alla dessa folkgrupper och som skulle ge gensvar, då de fick höra de goda nyheterna kungöras. De skulle bevisa att de hyser tro på Gud genom att frukta och tillbedja honom, ja, mitt i en värld utan tro. Vi läser: ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet. Och de ropade med hög röst och sade: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — Upp. 7:9, 10.
11, 12. Om ökningen i antal av dem som har visat tro under de gångna femtio åren inte är enbart kalla, statistiska siffror, vad är de då?
11 Nittonhundratalets historiska fakta utvisar att i synnerhet sedan de goda nyheterna om Guds rike med stor iver började förkunnas från och med år 1919, har antalet trogna lovprisare av Jehova mångdubblats flera gånger. Den fenomenala tillväxten är överskådligt framställd i följande tabell.
1918 3.868
1928 23.988
1938 47.143
1948 230.532
1958 717.088
1968 1.155.826
12 Detta är inte en livlös dators kalla, statistiska siffror. Nej, denna ökning från några tusen Rikets förkunnare år 1918 till ett månatligt genomsnitt av gott och väl en million år 1968 är tvärtom ett historiskt drama, präglat av omfattande känslomässigt engagemang och ivrig verksamhet. Tänk bara på den tro och fasta beslutsamhet som var och en i denna stora skara har lagt i dagen, då de tagit avstånd från den gamla världen, överlämnat sina liv åt Jehova och därpå slutit upp i deras led som förkunnar Rikets budskap trots det våld och den förföljelse som de blivit utsatta för på grund av sitt handlingssätt!
Var är de 200.000
13. Vilka andra siffror väcker emellertid särskild oro hos oss?
13 Men trots dessa imponerande siffror är det några andra allvarliga förhållanden som vi inte får förbise. Antalet Rikets förkunnare ökade under de senast förflutna tjugo åren (1949—1968) med mer än 925.000, dvs. från 230.532 till 1.155.826. Men under samma tid var det 1.262.187 nya som blev döpta som en symbol av sitt överlämnande åt Jehova. Skillnaden mellan det antal som låtit döpa sig och det totala antalet som regelbundet rapporterat som förkunnare är 336.893. Om vi räknar med att det behövts en årlig återväxt av hela 1 procent av antalet som rapporterat, skulle allt som allt mer än 137.000 under dessa tjugo år i trohet ha fullbordat sitt levnadslopp och ha dött. (Upp. 2:10) Detta innebär således att det är ett så högt antal som över 199.000 som inte kan redovisas för, inemot 200.000 personer som har bekänt sig äga tillräcklig tro på Gud för att överlämna livet åt hans tjänst men som någonstans utmed vägen har förlorat sin tro och slutat upp med att predika.
14, 15. a) Varför är vi inte förundrade över att många avfallit från tron, även om vi är bekymrade över detta? b) Varför avfaller dessa?
14 Det bör emellertid inte förundra oss att somliga människors tro har gett vika, när vi tänker på den världsomfattande spärrelden av demoninspirerad propaganda som vi utsätts för. Att det skulle bli sådana förluster varskor bibeln om: ”Det inspirerade uttalandet [säger] avgjort att i senare tidsskeden några kommer att avfalla från tron, i det att de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror.” — 1 Tim. 4:1, NW.
15 När det heter om dessa människor att de kommer att ”avfalla från tron”, innebär detta att de en gång har haft tro. Och vad anges vara orsaken till deras avfall? Att de lyssnar till, fäster avseende vid, ”ägnar uppmärksamhet åt” demonernas vilseledande inspirerade uttalanden och läror. Dessa ”förluster” kan delas i två allmänna grupper.
16. Nämn några orsaker, som Jesus talade om i sin liknelse, till att några förlorar sin tro.
16 För det första är det sådana som var jämförelsevis nya i sanningen. De kanske överlämnade sig litet brådstörtat, efter att bara ha tillägnat sig begränsade kunskaper, och så har de av ett eller annat skäl ganska snart avfallit. Såsom Jesus framhöll i sin liknelse åt fåglarna raskt upp trons säd, eftersom hjärtat var för hårt för att säden skulle kunna slå rot. Vidare kan tron hos några ha torkat bort, när de nåddes av den första heta motståndsvinden. Eller kanske orons och den bedrägliga materialismens törnen sköt upp i deras liv och förkvävde det lilla mått av tro de hade. — Matt. 13:3—9, 18—23.
17. Av vilka orsaker övergav en annan grupp tron?
17 Fakta visar att vad den andra gruppen beträffar, så var dessa inte nyfödda barn så att säga, utan de hade nått full mognad i sanningen och hade varit verksamma i fem, tio eller tjugo år och kanske ännu längre. Också de avföll av ett flertal orsaker. Somliga blev uteslutna för omoraliska handlingar, under det att andra blev högmodiga och inbilska, och genom att sluta sig till den ”onde slavens” (NW) klass eller ”Laglöshetens människas” klass gjorde de uppror mot Herren och hans organisation och började slå sina bröder. — 1 Kor. 5:1, 11—13; Matt. 24:45—51; 2 Tess. 2:3, 4.
18. Hur betraktar Jehova dem som bryter sina löften?
18 Oavsett orsakerna till avfallet finner Jehova inte behag i dem som avger löften och sedan bryter dessa. Det har ingen betydelse om de bryter sina löften under det första eller det tjugonde året. Det är bättre, säger Jehova, att inte avge några överlåtelselöften än att ikläda sig sådana högtidliga förpliktelser och sedan visa sig otrogen. ”Detta är det ord, som Jehová har befallt: När en man lovar Jehová ett löfte ... skall han icke bryta sitt ord; han skall göra efter allt det som utgått av hans mun.” ”När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det; ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skall du infria. ... Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg icke inför Guds sändebud, att det var ett förhastande. ... Gud må du frukta.” (4 Mos. 30:2, 3, Åk; Pred. 5:3—6) Aposteln Paulus går i Romarna 1:31, 32 så långt att han säger att de som uppsåtligt, med berått mod sviker sina plikter mot Jehova förtjänar döden. De som behagar Jehova är sannerligen inte de som ger tappt utan de som har sådan tro och beslutsamhet att de håller fast vid sitt överlåtelselöfte!
Hur man stärker tron och beslutsamheten
19. Varpå måste tron byggas?
19 Först och främst behöver du kunskap. Förutom den läromässiga kunskapen om frälsning, som naturligtvis är mycket betydelsefull, behöver du kunskap om de snaror och fallgropar som kan få en människa att förlora tron på Jehova och vända sig ifrån sanningen.
20. Vem är vår främste motståndare, och hur kan vi, trots allt, skydda oss för honom?
20 Tänk på detta: det är djävulen som är din vedersakare eller motståndare, och han har en mäktig organisation som är inställd på att omintetgöra all tro på Gud. Hela världen är i djävulens våld. Han är denna tingens ordnings gud. (1 Joh. 5:19; 2 Kor. 4:4; Joh. 14:30; Ef. 2:2) ”Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka någon”, säger Petrus. Denne ”någon” är någon lik dig, någon som är Jehova hängiven, någon som är förbunden med Jehova. Lyssna därför noga till vad Petrus säger i följande vers: ”Men fatta posto emot honom [djävulen], fasta i tron, i det ni vet att samma ting i fråga om lidanden fullbordas i hela sammanslutningen av edra bröder i världen.” (1 Petr. 5:8, 9, NW) Du är alltså inte ensam i att stå emot djävulen och hans demoner. Tänk på att även om 200.000 kan ha gett tappt, finns det en million av dina trogna bröder som står fasta i tron, beslutna att ingenting som djävulen och hans världsorganisation gör skall få dem att vända om och springa sin väg! ”Detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro.” — 1 Joh. 5:4.
21. Vad är det som fortfarande har förlett många att bli trolösa mot Jehova liksom det hände i forna tider?
21 Var också medveten om din vedersakares taktik. Ett av de mest förledande knepen, som används av djävulen och hans demoner för att dra Herrens överlämnade folk bort från tron, har varit och är fortfarande att vädja till deras sexuella intressen genom att fresta dem till olovligt könsumgänge. Tänk på att en gång föll 24.000 israeliter på en enda dag till följd av ett orätt sexuellt uppförande. (4 Mos. 25:9) Också i våra dagar har ett lösaktigt uppförande, otukt och äktenskapsbrott lett till att många tusen avfallit från tron. Hur riktig är inte Petrus’ målande beskrivning av sådana människor: ”Det har gått med dem så, som det riktigt heter i ordspråket [Ords. 26:11]: ’En hund vänder åter till sina spyor’, och: ’Ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen.’” — 2 Petr. 2:22.
22. Vilket skriftenligt råd kunde många andra följa och så undgå att avfalla från tron?
22 En annan demoninspirerad taktik hör samman med materialismen. Den har förmått många av de 200.000 att avfalla från tron. Om de bara hade hörsammat den gudomliga varningen som ges i bibeln: ”När vi har vårt uppehälle och någonting att kläda oss med, skall vi alltså vara nöjda med dessa ting. Men de som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begärelser, som störtar människor i tillintetgörelse och fördärv. Ty kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek har några blivit ledda vilse från tron och har genomborrat sig överallt med många smärtor.” — 1 Tim. 6:8—10, NW.
23. Hur kan vi skydda oss i denna kamp för tron?
23 Ja, du är sannerligen mitt uppe i en verklig kamp, och såsom Judas säger måste du ”kämpa en hård kamp för tron”. (Jud. v. 3, NW) Tro inte att du kan vinna seger i din egen kraft, ty dina motståndare är i första hand övermänskliga styrkor. Därför måste du följa uppmaningen: ”Fortsätt att förvärva kraft i Herren och i hans styrkas väldighet. Ikläd er den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker. ... Tag framför allt trons stora sköld, varmed ni skall vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler.” — Ef. 6:10—16, NW.
24. Vilket umgänge bör man avstå ifrån? Varför?
24 Tänk vidare på detta: Dåligt umgänge kommer att göra din tro om intet. Det var i första hand dåligt umgänge som ledde de 24.000 israeliterna in på den väg som förde till omoraliskhet och död. Ett liknande umgänge kan också medföra din död. Och om du håller dig till dem som påstår att ”Gud är död”, kommer det inte att stanna vid att din tro snart blir lika död som deras, utan du kan inom kort få dela deras öde genom ett evigt fysiskt avskärande.
25. Varför är det nyttigt att umgås med Jehovas vittnen?
25 Gott och nyttigt umgänge kommer däremot att stärka din tro. Tron blir stärkt genom att du studerar bibeln i ditt hem tillsammans med Jehovas trogna vittnen. Din tro stärks genom att du regelbundet möter upp i Rikets sal, eftersom du där får höra trosstärkande tal baserade på bibelns välgrundade sanningar. Detta är nyttigt umgänge. Det är också skriftenligt att handla så, särskilt nu i ”ändens tid”, alldeles som Paulus tillråder: Låt oss inte försumma att komma tillsammans, så mycket mer som ni ser hur dagen närmar sig. (Hebr. 10:25) Det är ett ypperligt sätt att bygga upp sig själv, såsom Judas anbefaller oss, ”på eder allraheligaste tro”. — Jud. v. 20.
26, 27. a) Vilket slags tro talar vi om här? b) Hur kan man bevisa att man hyser tro på Gud och det rike som han har utlovat?
26 Den tro vi talar om här är något mer än bara ett försanthållande. Demonerna ”tror ... och ryser”, men de har sannerligen ingen sådan tro som vi talar om här. (Jak. 2:19, NW) Det behövs verksamhet i överensstämmelse med tron för att man skall kunna bevisa att man har tro. Att vandra är ett slags verksamhet, men man måste ”vandra ... i tro och icke i åskådning”. (2 Kor. 5:7) Att bara vandra i åskådning innebär att stappla framåt i tjockt mörker tillsammans med den övriga världen.
27 Bibelskribenten Jakob betonar kraftigt att det är genom vår verksamhet som vi bevisar vår tro, genom våra ”gärningar”, säger han, ty utan gärningar är tron lika värdelös som den är livlös. (Jak. 2:18—26) Om vi utövar tro på Jehovas utlovade rike, då måste vi bevisa detta genom att bära grundligt vittnesbörd om det, genom att predika för andra människor om de goda nyheterna om detta rike och undervisa dem i dessa ting. Om vi håller tyst, skall Jehova få själva stenarna att ropa. (Luk. 19:40) Att vi skulle byta plats med stenar innebär att de bryter sin tystnad för att bli lovprisande, predikande Ordets förkunnare, under det att vi slutligen kommer att bli stendöda, därför att vi nu har hjärtan och huvuden av sten!
Förutom tro behöver vi beslutsamhet
28. Förklara vad som menas med beslutsamhet. Varför är det en egenskap man måste ha?
28 En bestämd föresats att följa ett visst handlingssätt — så kan man definiera ordet beslutsamhet. Beslutsamhet får också en människa att vara resolut, ihärdig inför motstånd eller försök att avråda eller avskräcka henne från att fortsätta på den inslagna vägen. (Se Webster’s Third International Dictionary.) Det är sannerligen en nödvändig egenskap för dem som önskar behaga Jehova. Människor utan beslutsamhet, som är tveksamma och vankelmodiga och som likt ostadiga skyar drivs än hit, än dit av olika förflugna uppfattningar som de får höra om, sådana människor domfälls på flera ställen i Skriften. (Ef. 4:14; Jak. 1:8; 4:8) Den som saknar övertygelse och beslutsamhet kan förmås att tveka i stället för att dra framåt då han möter motstånd. ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39, NW.
29, 30. Varför måste alla som löper för att vinna Riket äga beslutsamhet?
29 Om din tro skall förbli stark och orubblig, måste du vara fullständigt övertygad om att du har sanningen, och du måste ha föresatt dig och beslutat dig för att vad som än må hända, skall du troget tjäna Jehova. Om du inte har en sådan fast beslutsamhet, kommer du ofelbart förr eller senare att bryta loppet. ”Vet ni inte att löparna i ett tävlingslopp löper allesammans men att endast en får segerlönen?” Eftersom det uppenbara svaret måste bli: ”jo visst”, drar aposteln slutsatsen: ”Löp på ett sådant sätt, så att ni må vinna den.” — 1 Kor. 9:24—26, NW.
30 I ett tävlingslopp krävs det beslutsamhet och uthållighet, om man skall vinna. Segraren är inte den som går ut i stormfart men sedan viker av och bryter loppet, innan han nått fram till målsnöret. Nej, segraren är tvärtom den som har sådan beslutsamhet att han håller sig på banan ända fram till slutet. De snabba vinner inte alltid loppet, påpekade konung Salomo. (Pred. 9:11) Också Jesus yttrade sig om detta: ”Den som är ståndaktig intill änden [inte den som ger tappt], han skall bliva frälst.” — Matt. 24:13.
31. Varför kan vi vara säkra på att vår tro kommer att prövas till det yttersta?
31 Vi kan inte blunda för de nuvarande världsförhållandena. Vi måste vara realistiska och vara beredda att ta ställning till dem. De nuvarande farorna och påtryckningarna är visserligen stora, men vi kan vara säkra på att de kommer att bli ännu större i framtiden. Vår tro kommer att prövas till det yttersta, innan denna döende, djävulska ordning slutligen har andats sin sista suck. I likhet med de kristna i första århundradet kan också vi få lida mycket och såsom aposteln sade få utstå ”bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet — vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat — detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”. — 1 Petr. 1:6, 7.
32. Varför bör vi i alla fall aldrig sakta farten eller ge tappt?
32 Några kan rentav bli dödade av djävulen och hans demoner. Men låt inte detta skrämma er eller få er att ge tappt. Det skulle vara fegt, ja, ett slags självmord, eftersom de fega inte skall få leva i Guds rike. (Upp. 21:8) Det är klokt och förståndigt att skynda framåt med oförminskad tro och fast beslutsamhet, såväl som med fullständig tillförsikt till Jehova och förtröstan på honom, även om det skulle betyda våldsam död. Till din uppmuntran är det skrivet: ”Var inte rädd för det som du skall få lida. Se, djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli till fullo satta på prov. ... Bevisa dig [därför] trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” — Upp. 2:10, NW.
33. Vilka belöningar, nu och i framtiden, får de som är trogna mot Jehova?
33 Tro, stark kompromissfri tro, som bevisas genom gärningar, och jämte den målmedveten beslutsamhet att lyda Guds befallningar, detta är sådant som gläder Jehovas hjärta. (Ords. 27:11) I sin tur kommer Gud, den store belönaren, att rikligen välsigna sådana trogna människor med många storslagna privilegier nu i ”ändens tid”. Deras glädjebägare flödar över. Och vilken härlig belöning väntar dem inte, när den största, den slutgiltiga belöningen, ändlöst liv, blir deras eviga tillgång! Så står det skrivet: ”Den rättfärdige skall leva på grund av tro.” — Gal. 3:11, NW; Rom. 1:17.
[Bild på sidan 42]
Liksom en löpare behöver beslutsamhet och uthållighet för att vinna är den kristne i behov av detta. Annars kommer han förr eller senare att bryta loppet