Vad gör du nu för att förbereda dig?
NYHETSKOMMENTATORER förutsäger svåra tider. Finns det något du kan göra för att förbereda dig?
Skall du fylla din frysbox med hundratals kilo mat? Hamstra alla konserverade varor du kan få tag i? Öva dig i pistolskytte på en skjutbana för att skydda dig mot brottslingar? Eller köpa vapen för att skydda dina hamstrade livsmedel? Skall du flytta till någon avlägsen plats med primitiva förhållanden?
Men tänk på hur lätt all denna förberedelse kan vara helt bortkastad. När elektriciteten eller gasen stängs av, blir den djupfrysta maten förstörd. När det verkligen är ont om livsmedel, löper hamstrarna inte bara risk att förlora sina livsmedel, utan också sina liv. Vad kan väl stoppa hungriga människor? Vapen hejdar inte brottslingar. I själva verket har brottslingarna vanligen övertaget, när de plötsligt angriper. Dessutom skymtar en mycket större fara vid horisonten.
Den främsta faran
Denna fara härrör från en högre källa. Det är den räkenskapens dag som Gud skall låta komma över hela denna tingens ordning — dess religiösa, politiska såväl som kommersiella delar. De olösbara kriserna på alla håll visar att denna världsordning har blivit ”vägd på en våg och befunnen för lätt” och att den snart kommer att försvinna från skådebanan. — Dan. 5:27; 1 Joh. 2:17.
Det vi i första hand måste förbereda oss för är alltså inte sådant som människor kan göra oss, utan vi måste förbereda oss för att få överleva, när Gud tillintetgör denna onda värld. Förbered dig, så att du blir föremål för hans ynnest och omvårdnad. Om han inte vakar över dig, är nämligen all annan förberedelse fåfäng, bortkastad. (Ps. 127:1) Om du förbereder dig med tanke på att behaga Gud, behöver du inte oroa dig för de svårigheter som är förbundna med denna gamla världs sammanbrott och inte ens för dess motstånd och förföljelse.
Hur man klarar ekonomiska svårigheter
Det råder inget tvivel om att hela jordens befolkning ställs inför svårigheter av ett eller annat slag. Nationalism, partigrupper som ser sig själva till godo, politiskt manövrerande, konflikter mellan arbetare och arbetsgivare, ransonering, devalvering av valuta, livsmedelsbrist, hungersnöd på sina håll — detta har redan medfört stora svårigheter och kommer att leda till ännu större trångmål. Dessa problem finns överallt omkring oss, och därför kan vi inte planera så att vi helt slipper ifrån dem. Men vi kan göra förståndigt bruk av vad vi redan har. Hur då?
Aposteln Paulus skrev till Timoteus, en tillsyningsman i den kristna församlingen: ”Bjud dem som är rika i den närvarande tingens ordning att inte vara högmodiga och att inte bygga sitt hopp på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som en förträfflig grundval för framtiden, så att de må gripa fast tag om det verkliga livet.” — 1 Tim. 6:17—19, NW.
Det som här sägs är också tillämpligt på dem som inte är rika. Alla måste lära sig att helt förlita sig på Gud. Vi får heller inte tänka bara på oss själva. Detta är raka motsatsen till världens tänkesätt, men det ger oss ett fast tag om det verkliga livet.
I sin bergspredikan talade Jesus trösterika ord till dem som tjänar Gud men som kanske oroar sig för sina dagliga behov. Han sade: ”Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?” Sedan avslutade han med orden: ”Så gören eder nu icke bekymmer och sägen icke: ’Vad skola vi äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi kläda oss med?’ Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet, att I behöven allt detta. Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder. Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” — Matt. 6:25—34; jämför Hebréerna 13:5, 6.
De kristna har alltså den lösning på det ekonomiska problemet som Jesus angav. Den innebär att man förtröstar på Gud och tänker på andra — är villig att dela med sig. När de gör detta, drar Gud försorg om dem.
Det finns naturligtvis också andra påfrestningar som vi måste möta. Jesus sade till sina lärjungar: ”I skolen bliva hatade av alla folk för mitt namns skull.” (Matt. 24:9) Hur tycker du det skulle vara att bli utsatt för förföljelse?
Fruktar du förföljelse?
Det finns givetvis ingen som ser fram emot att bli förföljd, utan var och en hyser fruktan för detta. Om du hyser normal fruktan, behöver du alltså inte oroa dig; du är inte onormal. Men känner du sjuklig fruktan, förlamande fasa, sådan fruktan som får dig att vilja dra dig undan? (Hebr. 10:39) Då bör du vidta åtgärder för att få en rätt inriktning i andligt avseende.
Det är nyttigt att betrakta de bibliska exemplen på män och kvinnor som framgångsrikt uthärdat förföljelse. Vi finner att de fick stor kraft genom bönen. Elia är ett exempel på detta. Han var rädd och flydde, då kung Ahab och hans hustru Isebel sökte döda honom. Men i sin förtvivlan bad han till Gud, och Jehova besvarade hans bön och styrkte honom genom en ängel. Elia gick sedan modigt tillbaka för att utföra sitt profetiska uppdrag. (1 Konungaboken, kap. 19) Kung David bevarade genom bönen sin styrka trots långvarig förföljelse. Psalmerna 55—57 innehåller några av dessa böner. Den som skrev Hebréerbrevet anför många exempel på sådana som uthärdat segerrikt. Han slutar sedan med att rikta uppmärksamheten på ett ännu större föredöme, som hade stark drivkraft till att uthärda:
”Då vi alltså har en så stor sky av vittnen som omger oss, ... må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” — Hebréerna, kap. 11; Hebr. 12:1, 2, NW.
Säger du på samma sätt som somliga: ”Jag vet inte om jag skulle kunna stå ut med hugg och slag, tortyr och andra umbäranden”? Eller säger du: ”När jag läser vad Jehovas vittnen fick utstå i de nazistiska koncentrationslägren, är jag rädd att jag helt enkelt inte skulle kunna bevara min ostrafflighet om detta hände mig”?
Om du känner det så, bör du fråga dig själv: Vad gör jag NU? Kristendomen är ett levnadssätt; den bör prägla varje dag i en människas liv. Lever du efter bibelns principer? Eller slösar du bort tiden genom att skjuta upp sådant du vet att du borde göra? Strävar du efter materiell vinning på bekostnad av kristet ansvar, umgänge och arbete? Är det någon vana eller sedvänja som håller dig tillbaka? Umgås du med sådana människor som har föga eller inget som helst intresse för Guds uppsåt?
Vad är det du älskar? ”Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.” (Matt. 6:21) Älskar du bekvämlighet och lättja i sådan utsträckning att det avhåller dig från att göra det du vet att du borde göra? Älskar du någon form av njutning som inkräktar på din andlighet? Om detta är fallet, så gör dig av med det nu, annars kommer ditt hjärta helt eller åtminstone delvis att vara där. Om du inte helhjärtat står på Guds sida, kan du inte bevara din ostrafflighet under provsättning. — Jak. 1:5—8.
Men det är inte i första hand en fråga om vad du inte gör. Frågan är i stället: Vad gör du? (Jak. 1:23—25) Jesus sade inte till ”fåren” i liknelsen om fåren och getterna att de bara hade avhållit sig från att motarbeta honom, utan vad sade han? ”Jag blev hungrig, och ni gav mig något att äta; jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främling, och ni tog gästfritt emot mig, naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse, och ni kom till mig. ... I den utsträckning, vari ni HAR GJORT det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.” — Matt. 25:35—40, NW.
Vad sade Jesus å andra sidan till ”getterna”? ”I den utsträckning, vari ni inte har gjort det mot en av dessa minsta, har ni inte gjort det mot mig.” (Matt. 25:45, NW) Han sade inte att ”getterna” endast var de som begick stora missgärningar, även om somliga av dem naturligtvis gjorde det. Det var tillräckligt att de helt enkelt inte understödde Kristus, hans smorda, av anden pånyttfödda bröder eller deras budskap och arbete.
Uppskatta nu den andliga födan
Kristna män och kvinnor som förblev trogna genom de nazistiska koncentrationslägrens glödande provsättning berättar att det var de, som hade lagt en god grundval genom studium av bibeln och samvaro med bröderna, som var starka och uthärdade.
Ett av Jehovas vittnen som tillbringat mer än tio år i kommunistiska fängelser, därav sju år i ensamcell i Östtyskland, sade: ”Jag är mycket tacksam mot Jehova att jag med hans andes hjälp var i stånd att förbli andligen stark under dessa tio år då jag var avskuren från hans organisation. Jag skulle vilja uppmuntra var och en att ha den rätta uppskattningen av all andlig föda som vi får del av, eftersom vi inte vet precis hur vi kommer att få nytta av den vid något tillfälle. Om vi regelbundet tar till oss av den andliga födan i rätt tid, kommer detta att hjälpa oss i tider av särskilda svårigheter, då vi står ensamma, att sätta vår förtröstan till Jehova och ståndaktigt uthärda på hans sida.”
Jesu råd: ”Söken först efter hans rike och hans rättfärdighet” ger oss i själva verket ”formeln” för att överleva. (Matt. 6:33) Att söka Riket inbegriper att känna dess lagar och dess verksamhet och att lojalt understödja det. Att söka Guds rättfärdighet inbegriper att man älskar Gud och dem som har hans ande.
Om vi önskar få Guds hjälp under prövningar, måste vi nu komma tillsammans med hans folk och lyssna till vad som sägs vid deras möten, och vi måste ge uttryck åt vår tro inför dem. Vi måste ta del med Jehovas folk i att bära vittnesbörd om Riket. Samtidigt kommer vi att hjälpa andra människor att tillsammans med oss förbereda sig för det som skall komma. Om vi gör detta nu, kan vi äga ett gott samvete, eftersom vi vet att vi förbereder oss på rätt sätt och lägger en fast grundval för det verkliga livet. — 1 Petr. 3:16, 17.