Förordnade äldste till att vara herdar för Guds hjord
1. a) Vad slags män är tillsyningsmän i Jehovas vittnens församlingar? b) Vad är det i grund och botten en tillsyningsman i en församling gör?
JEHOVAS vittnens teokratiska organisation har inte betalda präster i sina församlingar. Bland församlingens egna medlemmar förordnas mogna, andligen kvalificerade män såsom äldste och tillsyningsmän. (Tit. 1:5, 7) Dessa män är intresserade av hela den hjords välfärd som de har i sin vård. Ordet ”tillsyningsman” är översatt från det hebreiska ordet paqidhʹ och det grekiska ordet epiʹskopos. Det hebreiska ordet kommer från ett uttryck som betyder ”att besöka, rikta uppmärksamheten mot, inspektera” och även ”att förordna eller bemyndiga”. Det grekiska uttrycket är besläktat med episkopeʹo (utöva tillsyn) och betyder att ”se eller vaka över”. En tillsyningsman i en kristen församling är alltså en som är förordnad att vaka över församlingen och att besöka och uppbygga dem som är anslutna till den. De kristna ”tillsyningsmännen” motsvarar dem som är erkända såsom ”äldre män” (NW) i församlingarna, och alla sådana förordnade ”äldre män” eller äldste har ansvar såsom tillsyningsmän i Guds hjord.
2. Vilka uppmuntrande råd gav Paulus, när han talade till de äldste i församlingen i Efesus, och vilken grund hade han för sådana råd?
2 När aposteln Paulus på hemväg från en av sina missionsresor nådde Miletus, sände han bud till Efesus och ”kallade till sig församlingens äldste”. (Apg. 20:17) När dessa äldste kom för att träffa Paulus, påminde han dem om hur han hade gett ut sig för deras skull, och han uppmanade dem att göra på samma sätt för hela den hjord som var anförtrodd i deras vård. Han sade: ”Ni vet ... att jag inte avhöll mig från att meddela er något av det som var gagneligt, inte heller från att undervisa er offentligen och från hus till hus. ... Det oaktat anser jag inte min själ betyda något såsom dyrbar för mig, om jag endast må fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete som jag mottog av Herren Jesus, nämligen att bära ett grundligt vittnesbörd om de goda nyheterna om Guds oförtjänta godhet. Och nu, se, jag vet att ingen av er alla, bland vilka jag har gått omkring och predikat riket, någonsin mer skall se mitt ansikte. ... Jag har inte avhållit mig från att förtälja för er om allt Guds rådslut. Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat er till tillsyningsmän, till att som herdar vårda er om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apg. 20:16—28, NW) Paulus såg med stort allvar på sitt arbete, och han ville hos dem som tillsammans med honom var äldste inskärpa allvaret i deras ansvar inför Gud såsom hjordens tillsyningsmän.
3. a) Betraktades någon viss av de äldste från Efesus såsom den främste? b) Vilka intressanta frågor ställs nu?
3 Lägg märke till att ingen äldste betraktades såsom den främste, såsom församlingens huvud. Denna ställning har Gud gett åt sin egen Son, Jesus Kristus. (Ef. 1:22, 23; Kol. 1:18) De äldste såsom en krets tjänade under Kristus. De var en skara jämlika män så långt det gällde deras ansvar. Paulus talade till dem såsom en ”krets av äldste”; det krävdes av alla att de skulle föregå med samma utmärkta föredöme för församlingen. (1 Tim. 4:14, NW, fotnoten) Hur blev dessa män kvalificerade att vara äldste i församlingen i Efesus? Helt visst måste det finnas något slag av organisation, en viss ordning, en viss vägledning för Guds hjord. Men varför var dessa särskilda män förordnade att vara herdar?
Det krävs bestämda kvalifikationer
4. Var i bibeln kan man finna kvalifikationerna för tillsyningsmän eller äldste, och varför är det viktigt att troget hålla fast vid dem?
4 För att få detaljer i fråga om kvalifikationerna kan vi vända oss till det första brev som Paulus skrev till Timoteus. I det tredje kapitlet i detta brev finns en beskrivning av hurudan en tillsyningsman eller äldste måste vara. Dessa krav får man inte ta lätt på. Guds välsignelse kan förväntas först när man noggrant följer hans ord. — 1 Joh. 3:22.
5. a) Hur måste det förhålla sig med ens moral för att man skall vara kvalificerad att bli förordnad till äldste? b) Vad är innebörden i uttalandet att ”tillsyningsmannen bör ... vara oförvitlig”?
5 Det var fullkomligt rätt för varje man i Guds kristna församling att trakta efter ”ett ämbete som tillsyningsman”, att bemöda sig om att motsvara den norm som är uppställd, eftersom detta visade att han i hög grad åstundade ett förträffligt arbete. Men innan en kristen man kunde bli rekommenderad för detta ämbete måste han helt visst ”genom sitt förträffliga uppförande visa sina gärningar, med ett saktmod som tillhör visheten”, såsom Jakob framhöll. (Jak. 3:13, NW) Han måste vara en man som hatar det som är ont. Annars kommer han inte att ha ”Jehovas fruktan”, som är ”början till vishet”. (Ords. 9:10; 8:13; NW) Om en man skall bli kvalificerad att förordnas till äldste, måste han först och främst konsekvent hålla fast vid den högsta moralnormen. Enligt vad vi lärde oss i föregående artikel är visheten från ovan först och främst ”kysk”. En äldstes moral måste alltså vara oklanderlig och i fullständig överensstämmelse med Guds ord. När Paulus skrev till den unge mannen Timoteus, sade han med början i 1 Tim. 3:2 tredje kapitlets andra vers: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig.” Oförvitlig betyder fri från klander och kritik. Hans uppförande, hans sätt att ha med andra att göra och hans levnadssätt kan inte vara av det slaget som kan dras i tvivelsmål. Han måste vara fri från klander i fråga om sitt uppförande i församlingen, i förvärvsarbetet och överallt annars. Han måste vara en man med de högsta moralnormer. — 2 Kor. 6:3, 4.
6. Vilken inverkan har lokala sedvänjor på kravet att tillsyningsmannen skall vara ”en enda hustrus man”?
6 Tillsyningsmannen bör, om han är gift, vara ”en enda hustrus man”. Lokala sedvänjor ändrar inte detta krav. Han kan inte vara polygamist och ha två hustrur eller ännu fler. — Matt. 19:3—9.
7—9. Vad är inbegripet i att vara a) ”måttlig i sina vanor”? b) ”sund till sinnes”? c) ”ordentlig”?
7 Den man som är kvalificerad att vara tillsyningsman bör också vara ”måttlig i sina vanor”, inte en person som går till ytterligheter. Han bör ha en balanserad syn på sina förpliktelser såsom kristen och fullgöra dem på ett sätt som vinner respekt hos andra kristna.
8 Den nästa kvalifikationen som omnämns är att han bör vara ”sund till sinnes”. Hans ståndpunkt bör alltid vägledas av Guds ord. Detta bör göra det möjligt för honom att vara balanserad i sitt tänkesätt. Han bör veta vad som är tillbörligt och vad som är otillbörligt, vad som är sant eller falskt, allt grundat på Skriften. Därför behöver han vara väl förtrogen med Guds ord. — Rom. 12:2; Ps. 19:8.
9 Han måste dessutom vara ”ordentlig”. Detta betyder att han bör vara punktlig. De möten som han leder bör vara väl genomtänkta, och han bör hålla god ordning, i det han låter en person i taget tala, om församlingens medlemmar skall ge kommentarer. (1 Kor. 14:26—33) Alla register som måste föras bör vara prydliga och välordnade. Ordentlighet inbegriper också någonting annat. Det kräver att han erkänner den teokratiska ordningen, att han inser behovet av undergivenhet under Kristus, församlingens huvud, och att han ser sin egen ställning i förhållande till hjorden, såsom en herde som i allo är ansvarig inför Gud. — 1 Kor. 11:3; Jer. 23:1—4.
10. Hur kan en man som ”traktar efter ett ämbete som tillsyningsman” visa att han är ”gästfri”?
10 Tillsyningsmannen skall också vara ”gästfri”. Han skall välkomna främlingar, få dem att känna sig glada över att de har kommit. Han bör visa att han är mycket lycklig över att träffa också dem som han har känt under en längre tid. Med detta för ögonen bör han helt visst ådagalägga rättfärdighetens frukt och vara fridsam mot alla, unga och gamla, i församlingen. — Hebr. 13:1, 2.
”Kvalificerad att undervisa”
11, 12. a) Förklara de faktorer som är inbegripna i att vara ”kvalificerad att undervisa”. b) Varför är det viktigt att de äldste är verkligt kvalificerade såsom lärare i Guds ord?
11 En särskilt viktig kvalifikation hos de äldste är att de är ”kvalificerade att undervisa”. (1 Tim. 3:2, NW) En man måste vara andligt sinnad för att göra detta bland kristna. Erfarenhet och år i sanningen är till hjälp här. Det krävs bredd och djup i fråga om biblisk kunskap, och detta förvärvar man genom regelbunden närvaro vid församlingens möten och genom flitigt personligt studium under en följd av år. En äldste bör sannerligen kunna läsa, eftersom han bör önska vända sig till Guds ord och vara i stånd att säga: ”Så står det skrivet.” Och utöver detta bör han vara i stånd att tillämpa det han läser och klart och snabbt till andra förmedla de rätta tankarna. Undervisning är en konst.
12 Andra män utöver de förordnade äldste i församlingen kan helt visst vara mogna kristna, nitiska i tjänsten och föredömliga i uppförande. Men de äldste måste vara kvalificerade som lärare. Detta betyder inte att de helt enkelt tar del i att ge undervisning från bibeln åt nyligen intresserade personer. Det inbegriper mer än så. De äldste är de som medkristna ser upp till såsom lärare i Guds ord. De bör kunna träda fram inför församlingen och meddela sådan undervisning från Skriften som uppbygger dem som redan är troende. De måste ha exakt kunskap om sanningen så att de, när de presiderar vid församlingens möten, vet om de kommentarer som andra ger är riktiga och så kan hjälpa församlingen att komma till rätt insikt om det som behandlas. Om de kvalificerar sig såsom äldste, bör de ha ett tydligt grepp om sanningen, så att de är i stånd att inte bara ”säga till” andra vad som är rätt utan också resonera med dem om det och hjälpa dem att förstå det. — Ef. 4:11, 12.
13. På vad måste en man konsekvent grunda sin undervisning, om han skall vara kvalificerad att vara en äldste, och vad bör han undvika?
13 När Paulus skrev till Titus om förordnandet av ”äldre män”, sade han uttryckligen att en man för att vara kvalificerad måste vara en som ”håller fast vid det trovärdiga ordet vad hans undervisningskonst beträffar”. (Tit. 1:5, 9, NW) Han bör inte vara benägen att lita på sitt eget omdöme. I enlighet med det råd som Paulus gav Timoteus bör han hålla fast vid Guds ord när han talar till församlingen; han bör ”predika ordet”. — 2 Tim. 4:2.
14. Hur bör man betrakta arbetet att vara lärare i församlingen?
14 Att vara lärare i Guds församling är ett stort privilegium, men det innebär också ett betydande ansvar. (Jak. 3:1) De som ”traktar efter ett ämbete som tillsyningsman” gör väl i att arbeta flitigt för att kvalificera sig i detta avseende. Och de som verkligen är kvalificerade bör med glädje använda denna ”gåva” till att uppbygga församlingen och inte hålla igen i fruktan utan lita på att Jehova skall ge vägledning och välsignelse. (Rom. 12:6—8) När de ödmjukt fortsätter att lita på att Jehova skall ge vägledning, kommer de att få hjälp att utföra arbetet på ett sätt som medför ära för Gud och välsignelse för dem som älskar honom.
15. a) Varför är en man som dricker till övermått inte kvalificerad såsom äldste? b) Varför är en man som är stridslysten eller egensinnig inte kvalificerad att vara äldste?
15 Om en man skall vara en effektiv lärare, måste han uppföra sig på ett sätt som inte sluter till sinnet och hjärtat hos dem som han försöker bistå. Därför förstår man att det krävs av en som är förordnad att vara en äldste att han inte är ”någon drucken grälmakare, inte benägen för våldsamheter, utan resonlig, inte stridslysten”. (1 Tim. 3:3, NW) Han bör inte vara begiven på mycket vin. Han bör alltid ha herravälde över sina sinnesförmögenheter och sin tankeförmåga och aldrig bli berusad. Han får inte vara en sådan person som försöker avgöra en sak med knytnävarna. Inte heller bör han vara en som ständigt skriker åt människor, återgäldar ovänligheter med hårda ord eller vägrar att tala till sin broder som kan ha förtörnat honom. (Rom. 12:17, 18) Tid efter annan kan någonting hända som irriterar honom, men liksom alla andra kristna bör han äga självbehärskning, som är en frukt av Guds ande. Han måste vara tillgänglig — inte självrådig, utan villig att lyssna på andra — och inte sådan att han tar anstöt, när någon ger honom ett förslag till förbättring i fråga om sättet att utföra någonting. Av erfarenhet och genom bibeln kan han veta att vissa förslag inte är välgrundade, men det är ingen orsak att vara otålig mot en broder, som söker vara hjälpsam. Kom ihåg att lärjungen Jakob sade att ”visheten från ovan är ... resonlig”. Den som inte är stridslysten utan är resonlig hjälper till att främja en fridfull atmosfär. Och alldeles som Jakob framhöll ”blir fröet till rättfärdighetens frukt sått under fridfulla förhållanden för dem som stiftar frid”. — Jak. 3:18, NW.
16. Hur visar en mogen kristen att han inte är ”penningkär”?
16 En mogen kristen som är medveten om vad bibeln säger om de materiella tingens relativa värde är ”inte penningkär”. Han inlåter sig aldrig på oärliga affärsmetoder för att få pengar. Han tillåter inte ens att ett hederligt förvärvsarbete får tränga undan hans förkunnartjänst till en andrahandsplats. Tillsyningsmän bland Jehovas vittnen förväntar inte att få lön för de tjänster de utför till förmån för fåren i församlingen. Aposteln Paulus, som själv var en äldste, förväntade inte att församlingarna skulle betala honom för det han gjorde. Han försörjde sig genom att göra tält. På detta sätt var han aldrig en börda för församlingen utan fann i stället glädje i att ge ut av sig själv för deras skull. (Apg. 20:33, 34) Han gav villigt av sina tjänster och stod inte i tacksamhetsskuld till någon i detta avseende. ”Låt ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni är nöjda med de ting ni har för närvarande” (NW), skrev aposteln Paulus i Hebréerna 13:5.
Tillsyningsmän är ”äldre män”
17. Varför har en mans hemliv stor betydelse när det gäller om han är kvalificerad att vara äldste?
17 En äldste bör, om han är far, vara ”en man som förestår sitt eget hus på ett förträffligt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar”. (NW) Detta visar att han skall vara en ordentlig person och skall äga alla de barns respekt som bor i hans hem, och det visar också att de skall lyssna till honom och lyda honom. Om en man väl sköter sitt ansvar i hemmet är han i den ställningen att han kan hjälpa andra att lära känna vad bibeln säger om dessa angelägenheter. Han kan då tala frimodigt, och han kommer inte att vara benägen att vattna ur bibelns råd på grund av att hans eget samvete är oroat. (1 Tim. 3:12, 13) Men Paulus tillfogar: ”Huru skulle den som icke vet att förestå sitt eget hus kunna sköta Guds församling?” (1 Tim. 3:4, 5) Att ta vård om en församling av Guds folk som kan ha från 25 till 200 medlemmar är ett mycket krävande ansvar. Bibeln visar att en mans hemliv måste tas i betraktande, när man skall avgöra om han är kvalificerad att vara äldste.
18. a) Uppger bibeln något bestämt ålderskrav på någon som är kvalificerad att vara äldste? b) Vilka tydliga ledtrådar ger den beträffande frågan om ålder?
18 Om en far har barn som är honom underdåniga, är han inte själv en tonåring. Inget bestämt ålderskrav finns angivet i bibeln, men med tanke på kravet att barnen skulle vara underdåniga med allt allvar (i det de är gamla nog att visa sådant allvar), kan det förutsättas att de äldste bland de kristna under första århundradet inte var bara arton eller nitton år gamla; de hade erfarenhet i livet och hade bevisat att de var visa och förståndiga människor. De kallas ”äldre män”. Timoteus själv, som Paulus skrev till, kan ha varit något mer än tjugo år gammal, när han ”hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium”. (Apg. 16:2) Men Timoteus kan ha varit i trettioårsåldern, när han blev uppmanad: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon; bli inte heller delaktig i andras synder; bevara dig kysk.” (1 Tim. 5:22, NW) Timoteus var vid denna tid fullt i stånd att ha hand om sådant krävande ansvar och gav prov på vishet när han anförtrodde åt andra trogna män det som han hade lärt för att de skulle vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra. Ungdomar kan ofta mena att de känner till alla svar, men för att vinna vishet krävs det tid, erfarenhet och umgänge med människor.
19, 20. a) Varför bör en nyomvänd man inte rekommenderas för förordnande såsom äldste? b) Vilken bakgrund behöver en sådan man innan han kan bli äldste?
19 De som är unga i fysiskt avseende behöver vinna erfarenhet, och på alldeles samma sätt förhåller det sig med en person som först nyligen har blivit en överlämnad och döpt kristen. Det krävs tid för att skaffa tillräcklig kunskap om och erfarenhet i att tillämpa bibelns principer, så att man är ”kvalificerad att undervisa” medkristna om dessa ting. Därför kan en tillsyningsman inte vara en ”nyomvänd man”. Paulus framhåller ett mycket gott skäl till att en ”nyomvänd man” inte är kvalificerad såsom äldste. Han säger: ”På det att han inte må bli uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen.” — 1 Tim. 3:6, NW.
20 Om en nyligen döpt kristen fick en ansvarig ställning i församlingen, kunde det stiga honom åt huvudet, som ordspråket säger. Det är mycket bättre att låta en person i jämn takt växa till mogenhet. Han behöver mogna i kunskap och förstånd beträffande Guds ord. Han måste bli vis och förståndig och ”genom sitt förträffliga uppförande visa sina gärningar, med ett saktmod som tillhör visheten”. Därpå kan han efter någon tid vara kvalificerad att bli biträdande tjänare och sedan sträva efter att bli en äldste i församlingen.
21. Hur inverkar ens anseende utanför församlingen på frågan om man är kvalificerad att vara äldste? Förklara.
21 Det finns en annan sak som förtjänar att begrundas och som Paulus påminde Timoteus om. Man bör förvänta att en kristen skall uppträda vänligt mot medkristna och visa dem kärlek. Men för att en person skall vara tillsyningsman i en församling av Guds folk ”bör han också ha ett förträffligt vittnesbörd från människor utanför, på det att han inte må falla i smälek och en djävulens snara”. (NW) De kristna måste ha umgänge med icke-kristna. Detta är en nödvändig del av deras liv, eftersom de måste predika de goda nyheterna om Riket överallt, för människor av alla slag. Dessa människor utanför församlingen bildar sig uppfattningar om Jehovas vittnen, och efteråt talar de om dessa kristna som besöker deras hem för att försöka hjälpa dem. Intresserade människor inbjuds också till Jehovas vittnens Rikets salar, och där umgås de med tillsyningsmännen och med andra medlemmar i församlingen. Vilken uppfattning har dessa människor beträffande någon som är tillsyningsman bland Jehovas vittnen? ”Han bör också ha ett gott anseende bland dem som står utanför församlingen, så att han inte blir utsatt för förtal och fångas i djävulens snara.” (1 Tim. 3:7, Hd) Han bör i sitt dagliga liv tillämpa det som han lär andra att göra. De människor som han arbetar åt och de människor som han arbetar tillsammans med bör se hans ärlighet, hans punktlighet, hans villighet att ge arbetsgivaren fullt dagsverke, i det han inte är en dagdrivare. Han bör visa vänlighet mot sina medmänniskor, och hans moraliska uppförande måste vara höjt över allt tvivel. Allt detta inverkar på om han är kvalificerad att vara tillsyningsman i Guds församling eller inte. — 1 Petr. 2:12; Dan. 6:4, 5.
22. Vilken inställning till ansvar bör en som åtar sig posten som tillsyningsman ha?
22 Den norm som de som är förordnade såsom äldste måste följa är hög, men den är inte ouppnåelig. Det krävs äkta kärlek till Jehova och villighet att bli använd av honom. När aposteln Petrus vände sig till äldste under det första århundradet, sade han: ”Därför ger jag de äldre männen ibland er denna uppmaning, ty jag är också en äldre man liksom de och ett vittne om den Smordes lidanden, delaktig även i den härlighet som skall uppenbaras: Var herdar för Guds hjord, som ni har i er vård, inte på grund av tvång, utan frivilligt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller så, att ni spelar herrar över dem som är Guds arvedel, utan så att ni blir föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:1—3, NW) En sak som Petrus framhäver är: Ta inte emot detta ansvar under tvång från någon, utan gör det frivilligt. Det ligger ingen ära och ryktbarhet i ställningen som herde. Nej, i stället kräver den mycket tid och arbete. Ta inte emot denna uppgift på grund av kärlek till personlig vinning, utan gör det i stället, som Hedegårds översättning uttrycker det, ”av hjärtats hängivenhet”. — 1 Petr. 5:2, 3.
I stånd till att både förmana och tillrättavisa
23. På vad måste tillsyningsmän grunda sina förmaningar och sin tillrättavisning, och varför måste de vara kvalificerade att göra detta?
23 I det inspirerade brevet till Titus omnämns en annan betydelsefull kvalifikation hos tillsyningsmän. Den inbegriper undervisning, men det är en särskild sida av den. I skriftstället heter det: ”En tillsyningsman måste vara ... en som ... håller fast vid det trovärdiga ordet vad hans undervisningskonst beträffar, så att han kan vara i stånd till att både förmana genom den lära som är hälsosam och tillrättavisa dem som säger emot.” (Tit. 1:7—9, NW) Det är vanligen inte svårt för en person som har god kunskap om sanningen att använda bibeln för att förmana sina bröder och uppmuntra dem till fortsatt trogen tjänst. Men tillsyningsmännens ansvar upphör inte där. När svårigheter uppstår, måste de också ta itu med dem. De måste använda bibeln för att ”tillrättavisa dem som säger emot” sanningen. Om du blev förordnad att vara äldste, skulle du då vara villig att axla detta ansvar?
24. Vilka frågor behöver den som söker kvalificera sig såsom äldste begrunda, när det gäller tillrättavisning?
24 När Paulus skrev sitt andra brev till Timoteus, framhävde han allvaret i denna förpliktelse som Timoteus hade såsom tillsyningsman: ”Jag ålägger dig högtidligen inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd till att döma de levande och de döda, och vid hans manifesterande och hans rike: predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, tillrättavisa, förebrå, förmana med all långmodighet och undervisningskonst.” (2 Tim. 4:1, 2, NW) Skulle du vägra att ge tillrättavisning eller förebråelse eller avhålla dig från att göra det, när sådant behövdes, eller skulle du vända dig till Guds ord och använda det för att hjälpa din broder att rätta till sitt tänkesätt och bringa sitt uppförande i överensstämmelse med vad som är skrivet där? För att vara en äldste måste du vara villig att ge nödvändig tillrättavisning. Det du gör kanske inte alla gånger uppskattas av den som handlar orätt, men somliga kommer att vara tacksamma. ”Budet är en lampa, och ett ljus är lagen, och tuktans tillrättavisningar är livets väg.” (Ords. 6:23, NW) Skulle du, även om det ibland kan vara svårt, ta initiativ för att utdela ”tuktans tillrättavisningar” i avsikt att hjälpa någon att stanna kvar på ”livets väg”? Det är sannerligen en välsignelse för församlingen att det finns män som är villiga att ta på sig detta ansvar. — 2 Tim. 2:24—26.
25. Hur långt är det ibland nödvändigt att gå i fråga om att tillrättavisa dem som bedriver synd?
25 Tillsyningsmännen måste också ha mod att vidta åtgärder offentligt, när så är nödvändigt. Paulus uppmanade Timoteus: ”Tillrättavisa inför alla åskådare de personer som bedriver synd, på det att de övriga också må hysa fruktan.” (1 Tim. 5:20, NW) Ibland händer det att individer i någon Guds församling tillbakavisar tillrättavisning. Skulle du då vara rädd att detta skulle kunna hända: ”Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning”? (Ords. 29:1) En annan översättning uttrycker detta på följande sätt: ”Halsstarrig man är värd tuktan, snart blir han bruten utan all hjälp.” (Åk) Skulle du kunna gå så långt, av omsorg om det andliga tillståndet i församlingen som helhet, eller skulle du ignorera denna persons halsstarrighet och ända från början blunda för hans orätta gärningar? En tillsyningsman måste vara ”i stånd till att både förmana genom den lära som är hälsosam och tillrättavisa dem som säger emot”. — Tit. 1:9, NW.
26. Vad slags människor hör inte hemma i den kristna församlingen, och vad måste därför de äldste vara beredda att göra?
26 Paulus drevs av Guds ande att på förhand skriva och tala om att det skulle finnas personer som påstod att de var kristna men som ville tjäna Gud på sitt eget sätt och inte i överensstämmelse med bibeln. Han sade: ”Ty det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den hälsosamma läran; utan i överensstämmelse med sina egna begär skall de samla lärare åt sig för att få sina öron kliade. Och de skall vända sina öron bort från sanningen och i stället ledas vilse till fabler.” (2 Tim. 4:3, 4, NW) För en tillsyningsman finns det inte utrymme för kompromiss. Om han verkligen älskar församlingen och är besluten att hjälpa dem som tillhör den, måste han visa mod och tala det som är sant och rättfärdigt. Församlingen behöver ”den hälsosamma läran”, dvs. hälsosam undervisning. Skulle du såsom en äldste, tillsammans med de andra äldste i din församling, vara vaksam nog att följa detta råd av Paulus: ”En människa som främjar en sekt skall du visa ifrån dig efter en första och en andra förmaning, eftersom du vet att en sådan person har vänts bort från vägen och syndar; han är ju självdömd”? De ord som Paulus ytterligare nämner i detta ämne är: ”Men nu skriver jag till er att sluta upp att ha att göra med någon som kallas broder och som är otuktig eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, så att ni inte ens äter med en sådan människa. ... Avlägsna den onde mannen ur er krets.” — Tit. 3:10, 11; 1 Kor. 5:11, 13, NW.
27. a) Vad skulle komma att hända på grund av att människor av alla slag kommer i kontakt med den kristna församlingen, enligt den varning Paulus gav? b) Inträffar sådant i vår tid? c) Vad är det därför nödvändigt för de äldste att göra?
27 Det råder inget tvivel om det — det kommer att uppstå problem i en församling. Människor av alla slag sluter sig till församlingen och blir kristna. Men det är inte alla av dessa som kommer att förbli kristna, och somliga kommer till och med att försöka bryta ned andras tro och locka dem till dåligt uppförande. Det är som Paulus sade: ”Jag vet att efter min bortgång förtryckande vargar skall komma in bland er och inte behandla hjorden med ömhet, och ur er egen krets skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” Det var inte behagligt att tänka på detta, men Paulus räknade med att det skulle uppstå svårigheter inom Guds församling på den tiden. Det gjorde det också. Varför skulle vi mena att det skulle vara annorlunda i vår tid, då det råder så mycken oro i världen och människor av alla nationer och tungomål, människor med olika uppfattningar om livet, flyr från ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, och söker en tillflykt i Jehovas teokratiska organisation? Detta är orsaken till att det är så nödvändigt att förordna äldste i församlingen till att vara herdar för Guds hjord, som är anförtrodd åt dem, och att hålla församlingen ren. En sann herde kommer att skydda hjorden mot varglika element. — Apg. 20:29, 30, NW.
28. Hur bör en person som är överlämnad åt Gud reagera för tuktan? Varför det?
28 Den som är överlämnad åt Jehova Gud inser att han är född i synd och danad i orättfärdighet. Alla kommer någon gång att begå misstag. När en tillsyningsman i församlingen försöker hjälpa någon av oss att rätta till någonting som vi kan ha för oss och som är orätt, bör vi alltså inse varför han gör det. Jehova önskar inte se något av sina får gå vilse. Det är orsaken till att vi har denna förmaning: ”Min son, förringa inte agan från Jehova, och ge inte heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den agar han; ja, han gisslar var och en som han tar emot såsom son.” (Hebr. 12:5, 6, NW) Var och en som uthärdar den tuktan som han får genom Jehovas organisation kommer helt visst att ha bevis för att Gud handlar med honom. ”Ty vilken är väl den son som en fader inte agar?” (Hebr. 12:7, NW) Alldeles som det var i forna tider, då Gud handlade med den judiska nationen, så använder Gud i denna tid de ”äldre männen” (NW) bland sitt folk till att utdela tuktan. (5 Mos. 22:18) Ger du uppskattande gensvar på den tuktan som kommer från dem som i egenskap av äldste är herdar i Guds hjord? — Ords. 8:33; 12:1—3; Hebr. 12:11.
Kärleksfull omsorg om hjorden
29. Vad slags kärlek bör vi alla visa, och vilka måste vara föredömliga i att ådagalägga den?
29 Kärleken till medkristna måste vara framträdande i varje sann kristens liv. Detta är inte bara en fråga om att vara trevlig när man välkomnar andra människor. Kärleken är en osjälvisk omsorg som driver en att sätta andras välfärd framför sina egna intressen, ja, att aktivt verka till godo för dem. Herren Jesus Kristus sade till sina sanna efterföljare: ”Därigenom skall alla veta att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek inbördes.” Och han tillfogade: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra, alldeles som jag har älskat er.” (Joh. 13:35; 15:12; NW) Är denna egenskap framträdande i den församling som du kommer tillsammans med för tillbedjan? Är den uppenbar i ditt eget liv? De äldste måste vara föredömliga i att ge bevis på sådan kärlek till andra i församlingen.
30. Vilka var det Paulus vände sig till i sitt brev till församlingen i Filippi, och vad sade han om den verkan som kärleken skulle ha bland dem?
30 När Paulus skrev till församlingen i Filippi, ställde han brevet till ”alla de heliga i förening med Kristus Jesus som är i Filippi, tillika med tillsyningsmän och biträdande tjänare”. Han sade till dem: ”Detta är vad jag ständigt ber om: att er kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning, att ni måtte skaffa er visshet i fråga om de ting som är viktigast, så att ni måtte vara felfria och inte bringa andra att ta anstöt fram till Kristi dag och kunna bli uppfyllda av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris.” Senare i samma brev tillfogade han: ”Gör min glädje fullständig, i det ni är likasinnade och har samma kärlek, i det ni är förenade till själen och bevarar en och samma tanke i sinnet och inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet.” (Fil. 1:1, 9—11; 2:2—4; NW) Kärleken är det främsta, ty Gud är kärlek, och vi måste komma ihåg att vi är skapade till hans avbild.
31. Hur har Jehova visat sin kärlek till mänskligheten? Vad ålägger detta dem som har andliga kvalifikationer att göra också då det uppstår problem?
31 Jehova ägnade uppmärksamhet åt den syndfulla mänskligheten på grund av att han älskar sin skapelse. ”Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken. Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.” (1 Joh. 4:8—11) Gud upphörde inte att älska människorna, då synden trädde in i bilden. Och de äldste får inte sluta upp att älska hjorden, när det uppstår problem. I Galaterna 6:1, 2 (NW) ges detta råd: ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äger andliga förutsättningar försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bli frestad. Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll så Kristi lag.”
32. Hur kan en tillsyningsman visa kärlek, när någon som har syndat kommer till honom för att få hjälp?
32 Ibland är det den felande som själv tar initiativet för att få hjälp. Han kan gå till en tillsyningsman och bekänna det orätta han gjort. Hans önskan att ändra sitt handlingssätt är berömlig. ”Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.” (Ords. 28:13) En tillsyningsman som har kärlek till sin hjord kommer att ta sig tid att höra efter vad överträdelsen består i, och han kommer att göra bruk av bibeln för att hjälpa denne person att rätta till sitt tänkesätt och sitt uppförande. Att någon bekänner sina felsteg och överger dem är vad en äldste önskar se. Personen i fråga blir med andra ord förvandlad, han vänder om från sina orätta gärningar och går den rätta vägen. I överensstämmelse med Ordspråksboken 28:13 är alltså den som tillhör de äldste i den ställningen att han kan visa barmhärtighet. Det kan emellertid hända att den som tillhör de äldste önskar att den som begått överträdelsen besöker honom varje månad för att han skall förvissa sig om att den här personen gör räta stigar för sina fötter. En kärleksfull tillsyningsman kommer att ägna denna extra uppmärksamhet åt dem som tillhör hjorden.
33. Vad måste en äldste använda såsom sin vägledning i alla angelägenheter, och hur bör han betrakta de ”får” som är anförtrodda åt honom?
33 En äldste måste tro på Guds ord. Ja, hela Guds ord! Han måste använda det såsom sitt rättesnöre, och han måste visa kärlek till bröderna, de får som är anförtrodda åt honom, i det han inser att de är Guds får. Också när de äldste förmanar, uppmuntrar, tillrättavisar och tuktar visar de kärlek, därför att de försöker hjälpa sina bröder att följa den rätta kursen i livet. Har din församling sådana äldste som ser till dig?
34. Hur gav Paulus bevis för sin omsorg om sina bröder?
34 Paulus visste sannerligen vad det betydde att vara tillsyningsman, äldste. Han hade djup kärlek till församlingarna. ”Förutom dessa yttre ting är det också det som välter in över mig dag efter dag: bekymren för alla församlingarna”, skrev han. (2 Kor. 11:28, NW) Med kärleksfull omsorg förmanade Paulus kretsen av äldste från Efesus: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat er till tillsyningsmän, till att som herdar vårda er om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” — Apg. 20:28, NW.
35. Kristna tillsyningsmän har visserligen mycket arbete att utföra, men hur är deras erfarenhet i överensstämmelse med det som är upptecknat i Apostlagärningarna 20:35?
35 Det är absolut nödvändigt för alla tillsyningsmän att hålla sig vakna och att arbeta hårt för var och en i församlingen, och de vill gärna göra detta. Deras erfarenhet är i överensstämmelse med vad som framhålls i Apostlagärningarna 20:35 (NW): ”Genom att på detta sätt arbeta måste ni bistå dem som är svaga och måste komma ihåg Herren Jesu ord, när han själv sade: ’Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.’”
Förordnande av äldste
36. a) Hur förordnades äldste i den kristna församlingen under första århundradet? b) Hur görs sådana förordnanden i vår tid, och vad används såsom norm?
36 Vem är det som tillsätter äldste? Apostlagärningarna, kapitel 14, vers 23, omtalar i förbindelse med en missionsresa som Paulus och Barnabas företog: ”Dessutom förordnade de äldre män åt dem i ... [varje församling], och i det de frambar bön med fastor, anförtrodde de dem åt Jehova, som de hade kommit till tro på.” Det hölls inget val i församlingen. Förordnandena gjordes av Paulus och Barnabas, som var medlemmar av den styrande kretsen och representerade den. Likaledes gjorde Timoteus och Titus av allt att döma sådana förordnanden efter instruktioner från Paulus. (1 Tim. 5:22; Tit. 1:5) I vår tid, då det finns församlingar spridda utöver hela jorden, är det de äldre männen i dessa församlingar som, sedan de under bön begrundat saken, lämnar den styrande kretsen vid högkvarteret rekommendationer beträffande vilka som fyller bibelns kvalifikationer, i det de sänder sådana rekommendationer till Sällskapet Vakttornets avdelningsexpedition. Sedan är det den styrande kretsen som förordnar. Men detta görs inte enligt någon norm som de har ställt upp. Det görs i överensstämmelse med vad som finns uttryckt i Guds inspirerade ord, och därför kan det sanningsenligt sägas till dessa äldste eller tillsyningsmän: ”Den heliga anden har förordnat er till tillsyningsmän.” — Apg. 20:28, NW.
37. a) Hur många äldste kan en församling ha? b) Förklara hur och när man kommer att ge rekommendationer beträffande ytterligare äldste i en församling. c) Hur länge kan någon fortsätta att tjäna såsom äldste i en församling? Om någon flyttar till en annan församling, kommer hans förordnande såsom äldste då att gälla där? Förklara.
37 En del församlingar kan ha fler äldste än andra församlingar. Bibeln föreskriver inte något bestämt antal. (Fil. 1:1) Men den går i hög grad in på detaljer i fråga om kvalifikationerna för dem som skall förordnas såsom äldste, och det är viktigt att troget hålla fast vid denna av Gud givna norm. År efter år, omkring den 1 september, är det lämpligt att de äldste i församlingarna begrundar om några andra i församlingen nu motsvarar bibelns beskrivning av dem som är kvalificerade att vara äldste. Om några gör det, kan de rekommenderas inför den styrande kretsen till förordnande, och när de är förordnade, kan de börja att med alla de andra äldste dela ansvaret att som herdar vårda sig om hjorden i denna församling. Så länge som de fortsätter att nå upp till bibelns krav kommer de att fortsätta att vara äldste i denna församling. Men om de skulle flytta till någon annan församling, skulle de inte, såsom nykomlingar i den trakten och såsom personer som är praktiskt taget okända för församlingen, betraktas såsom äldste eller tillsyningsmän av dem som är anslutna till den församlingen. De skulle behöva bevisa sina andliga kvalifikationer genom sin kristna verksamhet där, och med tiden skulle de äldste där på platsen utan tvivel rekommendera dem till att förordnas såsom äldste i församlingen. Om en äldste någonsin skulle inlåta sig på okristet uppförande av sådant slag att han blev utesluten eller ställd under restriktioner, skulle naturligtvis ett tillkännagivande om detta sändas till den styrande kretsen, och så skulle han bli avsatt såsom äldste, eftersom han uppenbarligen inte skulle vara ett gott föredöme för hjorden. Men hans förordnande såsom äldste skulle inte upphävas, om han på grund av sjukdom eller hög ålder helt enkelt var ur stånd att utföra något av arbetet såsom tillsyningsman.
38. a) I vilken ställning bör de äldste tjäna i församlingen, om det alls är möjligt? Varför det? b) Vilket arbete kan andra ombedjas att hjälpa till med för att frigöra en äldste, så att han till gagn för församlingen kan koncentrera sina bemödanden på att undervisa?
38 De äldste har vissa officiella arbetsuppgifter i församlingen att fullgöra. Om det finns tillräckligt många äldste, bör de förordnas att vara församlingstjänare, vice församlingstjänare, bibelstudietjänare, Vakttornsstudietjänare och skoltjänare. Där så är möjligt bör de också vara församlingsbokstudieledare och offentliga talare, eftersom dessa är lärare. Om det finns bara två eller tre äldste, skall de alltid vara förordnade till de tre första posterna som nyss nämndes här. En av dem kan fylla två poster, om det finns bara två äldste. Vanligtvis utgör de tre olika äldste som fyller dessa poster en kommitté med dömande befogenheter i församlingen. (1 Kor. 5:12, 13; 6:1—4) Där så är möjligt är det emellertid synnerligen fördelaktigt att de som är äldste presiderar vid alla församlingens möten. Även där det finns bara en äldste i församlingen skulle det vara gagneligt att han presiderade vid Vakttornsstudiet, tjänstemötet och teokratiska skolan såväl som vid ett församlingsbokstudium, om han är villig och i stånd att göra detta. Andra kan ombedjas att bistå med detaljer i fråga om organisationen, utarbeta scheman och stå för anordningarna för tjänst på fältet, men det är den som är äldste som är ”kvalificerad att undervisa”, så där det finns en äldste i församlingen som regelbundet är närvarande vid ett möte, skulle det alltså vara gagneligast för församlingen att han var den som var förordnad att presidera. Man får naturligtvis förstå att det kan förekomma fall där detta, på grund av sjukdom eller hög ålder inte är möjligt.
39. Förklara hur arbetsuppgifterna roterar bland de äldste. Vad bör man därför ha klart för sig, när man rekommenderar män till förordnande såsom äldste?
39 Ordförandeskapet för kretsen av äldste roterar. Om det finns mer än en äldste i församlingen är det därför den 1 oktober varje år en ny församlingstjänare, eller ordförande för kretsen av äldste, som tar itu med sitt arbete. Vanligtvis är denne nye församlingstjänare den som föregående år var vice församlingstjänare. Det kommer också att ske ett skifte i fråga om dem som är förordnade på de övriga viktiga poster som innehas av äldste. När de ”äldre männen” i en församling rekommenderar någon att vara äldste, bör de därför tänka på att han med tiden kommer att få sig förelagt att ta sig an dessa olika uppgifter. Är han i stånd att göra det? Är han villig att göra det?
40. Vilka blir underrättade när äldste har förordnats? Vilka är de äldstes funktioner i församlingen?
40 När den styrande kretsen förordnar äldste, skall hela församlingen underrättas. Var och en som är ansluten till församlingen bör veta vilka de äldste är för att kunna få fullt gagn av deras tjänster. De äldste är inga pampar; de är inte förordnade att uppträda som herrar över någon. De skall vara kärleksfulla herdar, föredömen för hjorden, villiga tjänare åt sina kristna bröder. (Matt. 20:25—28; 1 Petr. 5:1—3) De behöver göra sig tillgängliga för dem som behöver hjälp, befinna sig inom räckhåll, vara villiga att lyssna när problem uppstår och ge kärleksfull uppmuntran åt alla.
Hjälp från biträdande tjänare
41. Vilken föranstaltning gör bibeln i fråga om bröder som skall hjälpa de äldste?
41 Men antag att en församling inte har ett tillräckligt antal bröder som är kvalificerade såsom äldste till att fylla alla de viktiga posterna i tjänarkretsen i församlingen. Och även om var och en av de äldste är i stånd att bekläda mer än en post, kan de behöva hjälp med att ta hand om en del av detaljerna i arbetet. Hur skall man göra då? Bibeln gör föranstaltningar för biträdande tjänare, diaʹkonoi.
42. Hur är de skriftenliga krav som de biträdande tjänarna skall uppfylla till skydd för församlingen?
42 De kvalifikationer som sådana biträdande tjänare skall ha är ett skydd mot att någon som helst befogad anklagelse riktas mot församlingen beträffande de män åt vilka den anförtror ansvar. Dessa kvalifikationer, som finns upptecknade i 1 Timoteus 3:8—10, 12, 13, är följande: ”Biträdande tjänare bör likaså vara allvarliga, de får inte vara tvetungade, inte begivna på en mängd vin, inte lystna efter ohederlig vinning, de bör besitta trons heliga hemlighet med ett rent samvete. Må dessa också först prövas beträffande sin lämplighet, och må de sedan fungera som tjänare, då de är fria från anklagelse. Må biträdande tjänare vara män som har en enda hustru och som på ett förträffligt sätt förestår barn och sitt eget husfolk. Ty de män som tjänar på ett förträffligt sätt förvärvar åt sig en förträfflig ställning och stor dristighet i att tala ut i tron i förbindelse med Kristus Jesus.”
43. a) Vad visar Skriften beträffande ålder och erfarenhet hos dem som är förordnade såsom biträdande tjänare? b) Är det meningen att de biträdande tjänarna skall vara herdar och lärare i församlingen? Hur vet vi det? c) I vilken grad måste man nå upp till de skriftenliga kraven innan man kan rekommenderas inför den styrande kretsen för förordnande till biträdande tjänare?
43 Inget bestämt krav i fråga om ålder finns föreskrivet, men det är uppenbart att dessa biträdande tjänare skulle vara vuxna män, gamla nog att vara gifta och ha barn. De skulle inte vara nykomlingar i församlingen, utan skulle vara personer som hade blivit prövade ”beträffande sin lämplighet”. Innan de blir förordnade att vara biträdande tjänare är det gagneligt om de har varit överlämnade och döpta så lång tid att det varit möjligt att pröva deras lämplighet. Det krävs inte att de skall vara ”kvalificerade att undervisa” i församlingen. De skriftenliga kvalifikationerna visar att det inte var meningen att de skulle utses att vara herdar och lärare i hjorden. De bör helt visst vara nitiska i förkunnartjänsten, verksamma i det verk som Jesus anvisade sina lärjungar: arbetet att predika budskapet om Riket och göra lärjungar. Men därtill visar de krav som finns uppställda i bibeln att de som är biträdande tjänare måste vara föredömliga i sitt privatliv och i sina relationer till andra. Innan någon inför den styrande kretsen rekommenderas för förordnande såsom biträdande tjänare bör man därför noga begrunda vart och ett av dessa skriftenliga krav; inget av dem får ignoreras eller anses vara av mindre betydelse.
44. a) Hur många biträdande tjänare kan en församling ha? b) Hur förordnas de, och hur länge kan de fortsätta att tjäna?
44 Precis som det förhåller sig när någon blir en äldste i församlingen är det de som redan är äldste som sänder rekommendationer till den styrande kretsen beträffande dem som är kvalificerade att vara biträdande tjänare. Förordnandet görs sedan av den styrande kretsen. (Apg. 6:3—6) Det finns inte något på förhand bestämt antal personer som kan vara biträdande tjänare i en församling. (Fil. 1:1) Omkring den 1 september varje år skulle det vara lämpligt att de äldste begrundade om det fanns några fler i församlingen som borde rekommenderas för sådan tjänst, och sedan kan sådana rekommendationer sändas till Jehovas vittnens styrande krets. De som på så sätt blir förordnade kommer att fortsätta att tjäna så länge som de motsvarar de skriftenliga kraven, på precis samma sätt som det förhåller sig med de äldste. Det är emellertid bra för dessa biträdande tjänare att göra som det föreslås i 1 Timoteus 3:1, dvs. trakta efter ”ett ämbete som tillsyningsman”. Och när någon blir förordnad att vara äldste eller tillsyningsman är han naturligtvis inte längre en biträdande tjänare, även om han kan fortsätta att sköta en del av det arbete som han tidigare utförde.
De biträdande tjänarnas plikter
45, 46. a) Nämn några av de plikter som en biträdande tjänare kan utföra i en församling. b) Vilka ger de biträdande tjänarna anvisning beträffande det särskilda arbete de skall utföra för församlingen? c) Kan biträdande tjänare år efter år bli förflyttade till andra arbetsuppgifter?
45 Det finns mycket arbete som biträdande tjänare kan utföra i en församling. I församlingen i Jerusalem under första århundradet har vi ett exempel på sådant arbete som kunde utföras av biträdande tjänare. Utdelningen av mat åt behövande änkor i församlingen hölls inte för att vara lika viktig som ”ordets tjänst”, men betraktades ändå som en ”nödvändig syssla” (NW). Uppenbarligen var det mycket att göra, eftersom det inte bara var en person som fick denna uppgift, utan ”sju män med gott vitsord” (NW). — Apg. 6:1—6.
46 I Jehovas vittnens församlingar i vår tid finns det likaså många nödvändiga sysslor som inte direkt har att göra med ”ordets tjänst”. Dessa sysslor inbegriper att ta hand om boklagret, dela ut distrikt för predikande och sköta församlingens räkenskaper. Det finns nödvändigt arbete att utföra när det gäller att svara för underhållet av Rikets sal, städa den varje vecka, ställa stolarna i ordning, svara för vädringen, sköta högtalarutrustningen i större salar, räkna antalet närvarande, välkomna nykomlingar och presentera dem för de äldste i församlingen. I en del församlingar kan det finnas så många biträdande tjänare att en särskild sådan kan anvisas till var och en av dessa plikter. På andra håll kan någon sköta om flera av dessa uppgifter. I somliga fall kan det vara gagneligt att mer än en person är utsedd att ta del i ett visst arbete. En del av de äldste kan ha register att ha uppsikt över, men om det finns biträdande tjänare till förfogande, kan de utses att hjälpa till att sköta registren för att de äldste skall frigöras för det viktigare herdearbetet. De biträdande tjänarna kan också hjälpa till med att dela ut distrikt som skall bearbetas då grupper av förkunnare kommer tillsammans för offentligt predikoarbete. De biträdande tjänarna är officiellt förordnade av den styrande kretsen, men den lokala ”kretsen av äldste” kan tilldela dem det särskilda arbete som de skall utföra för församlingen. Varje år är det bland de äldste en rotation till nya uppgifter, och på liknande sätt kan de äldste ordna med att de biträdande tjänarna får andra arbetsuppgifter varje år, i den utsträckning som detta visar sig vara praktiskt. Vilket förträffligt privilegium det är att vara i stånd att betjäna sina bröder på det sätt som dessa biträdande tjänare gör!
47. a) Vad kan man göra där det inte finns tillräckligt många äldste i församlingen till att ta hand om alla församlingsbokstudier och övriga uppgifter som normalt handhas av äldste? b) Om en biträdande tjänare förordnas att tillfälligt fungera såsom vice församlingstjänare, bör man då betrakta honom såsom medlem av församlingens dömande kommitté?
47 På platser där det är mycket snabb tillväxt i församlingarna kan den situationen uppstå att det helt enkelt inte finns tillräckligt många äldste till att utföra det undervisnings- och herdearbete som krävs. På en viss plats där alla är ganska nya i Guds tjänst, kanske det inte ens finns en enda äldste. Men de kan ändå ha regelbundna möten för studium och ta del i att predika för andra, och med tiden kommer utan tvivel någon bland dem att kvalificera sig som äldste. I en församling som har några äldste finns det kanske ändå inte tillräckligt många till att ta hand om alla församlingsbokstudier. I somliga fall kan det vara gagneligt att ha större grupper, medan på andra platser en äldste kan vara i stånd att presidera vid mer än ett sådant studium på så sätt att han gör det vid olika tillfällen under veckan. Men där så är nödvändigt kan biträdande tjänare hjälpa till genom att ta hand om några av dessa studiegrupper till dess äldste finns tillgängliga. På liknande sätt kan en biträdande tjänare, på grund av lokala omständigheter, bli ombedd att tillfälligt ta hand om en av de fem viktiga poster som skall besättas av äldste. Men att han får en sådan uppgift av de äldste på platsen gör inte att han blir en äldste. Och om han tillfälligt fyllde uppgiften som vice församlingstjänare eller bibelstudietjänare, skulle han inte betraktas som medlem av församlingens med dömande befogenheter utrustade kommitté. När angelägenheter av allvarlig art skall behandlas, inbjuder man en äldste från en grannförsamling att hjälpa till. Men genom ivrigt bemödande kan den som hjälper till med det arbete som normalt skulle utföras av en äldste själv med tiden bli kvalificerad såsom en av de ”äldre männen” som är tillsyningsmän i hjorden.
48. Vad kan vi alla göra som visar att vi är progressiva i vårt synsätt såsom Guds tjänare?
48 Det är bra för alla kristna att vara progressiva i sitt synsätt. Ingen vill förbli ett spädbarn, vare sig fysiskt eller andligen. Den första tidens hebreiska kristna fick förmaningen: ”Då vi nu har lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mogenhet.” (Hebr. 6:1, NW) Timoteus uppmanades: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor.” (1 Tim. 4:15, NW) Gör du såsom kristen sådana framsteg? Blir din hängivenhet för Jehova starkare? Gör du framsteg i fråga om att utveckla andens frukt? Vidgar du dig i din kärlek till dina kristna bröder? Bemödar du dig om att bringa ditt liv i större överensstämmelse med Guds ord? Jehovas kristna vittnens organisation har bemödat sig om att troget hålla fast vid Guds ord och göra justeringar där så har krävts för att komma i ännu närmare överensstämmelse med det, och därför är det uppenbart att Guds ande har vilat över den. I tidigare okänd skala förkunnar i vår tid Jehovas vittnen i alla delar av jorden Guds rike såsom mänsklighetens enda hopp. De hjälper uppriktiga människor att lära känna vad bibeln lär och att handla i överensstämmelse med den för att på så sätt bli verkligt visa och förståndiga. Om du vill ha hjälp så att du kan lära känna de goda ting som finns i Guds ord och få helt och fullt gagn av dem, kommer de att räkna det som en glädje att få hjälpa också dig.
Jehovas vittnen predikar och undervisar
49—51. I vilken utsträckning har Jehovas vittnen under det gångna året varit verksamma med att predika de goda nyheterna om Riket?
49 Jehovas vittnen hjälper människor av alla slag över hela världen; de är verksamma i 207 olika länder. Under ledning från de nittiotre avdelningsexpeditioner som Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania upprättat har 1.510.245 kristna män och kvinnor ordnat så att de varje månad under det gångna året kunnat gå från hus till hus eller på något annat sätt kungöra de goda nyheterna om Guds rike. Detta betyder att det var 125.000 fler Jehovas vittnen som predikade och undervisade med hjälp av Guds ord än tjänsteåret 1970. Men innan året gick till ända hade antalet växt till 1.590.793.
50 På grund av att Jehovas vittnen är intresserade av att hjälpa andra att bättre förstå bibeln och vad den betyder för mänskligheten i vår tid ägnade de förra året 291.952.375 timmar åt att tala med människor om Guds ord. Är inte detta ett gott bevis för att de verkligen försökte trösta människor av alla nationer? Är det inte så att ett noggrant studium av Guds skrivna ord hjälper människor att bli visa och förståndiga? För att utföra detta verk ledde Jehovas vittnen varje vecka under året 1.257.904 kostnadsfria bibelstudier i intresserade människors hem. Hjälper medlemmarna av den religiösa trosriktning som du tillhör människorna på detta sätt? Det är inte bara så att Jehovas vittnen predikar från hus till hus och ger undervisning i människors hem, utan de lämnar också bibelstudiehjälpredor överallt där de kan göra detta, så att den besökte, om han inte har tid att studera när ett av Jehovas vittnen besöker honom, kan läsa om de ”goda nyheterna” då det lämpar sig för honom. Under året placerade Jehovas vittnen 18.168.032 inbundna böcker och biblar, 10.590.176 småskrifter och 218.898.563 exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och därtill ombesörjde de sammanlagt 2.702.972 nya prenumerationer på dessa tidskrifter.
51 För att du mera helt och fullt skall inse vad Jehovas vittnen har gjort i sin förkunnartjänst och var de har gjort det återger vi här också en tabell som utgör en rapport över Jehovas vittnens världsvida tjänst på fältet tjänsteåret 1971. Se sidorna 114—117.
52. Vad är Jehovas vittnens motiv i förkunnartjänsten, och vilka fördelar får de på grund därav?
52 Jehovas vittnen är inte många till antalet, om de jämförs med världens befolkning, men de älskar verkligen Jehova Gud och hans ord, bibeln. De tror på det som Jakob 4:4 skrev i fjärde kapitlet och fjärde versen i sitt brev: ”Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara världens vän, han gör sig därför till Guds fiende.” (NW) Ja, tänk på det! Förhåller det sig inte så att världens alla nationer är i svårigheter? Märker du inte att nästan varje mans hand är vänd mot hans nästa, till och med i kristenheten? Det är uppenbart att de inte ådagalägger Guds ande. Är du verkligen annorlunda än de är? Älskar du verkligen Gud, och älskar du ”din nästa såsom dig själv”? Om detta är det slags människa du önskar vara, då måste du följa bibelns uppmaning till de kristna att vara ”Gud undergivna; men stå emot djävulen, så skall han fly ifrån er. Kom nära Gud, så skall han komma er nära.” (Jak. 4:7, 8, NW) Om du gör detta, kommer du att få åtnjuta den kärleksfulla tillsyn som Jehova ger hela Guds hjord.
[Tabell på sidorna 114-117]
RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1971
(För formaterad text, se publikationen)
[Bild på sidan 105]
De äldste skall inte enbart vara i stånd att tala inför en åhörarskara utan också vara ”kvalificerade att undervisa” medtroende
[Bild på sidan 109]
Skulle du vara villig att ge en medkristen behövlig tillrättavisning från Guds ord? Äldste måste vara i stånd att både förmana och tillrättavisa