Låt oss ådagalägga praktisk vishet såsom ljusets söner
1. Vad är vi förpliktade att ådagalägga till gagn för de fårlika människorna, och vilket handlingssätt innebär detta för oss i denna rymdålder?
VI ÄR förpliktade att ådagalägga praktisk vishet till gagn för de fårlika människorna, som behöver trogna herdar. Vi vågar inte vara som Bildad från Sua i det profetiska Jobdramat. Denne Bildad hjälpte inte till att lösa den hemsökte Jobs problem. I stället uttryckte han tvivel angående Jobs ostrafflighet och förordade att Job skulle handla på ett annat sätt. Därför sade Job till Bildad: ”Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm! Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet [praktisk vishet, NW] har du ej lagt i dagen!” Må sådana ord aldrig behöva sägas eller riktas som en förebråelse mot oss i denna rymdålder. Om vi önskar visa oss vara verkliga vänner och uppriktiga tröstare och inte ”värdelösa läkare” för de fårlika människorna i deras hemsökelse i våra dagar, måste vi göra den praktiska vishetens väg kunnig för dem. (Job 26:1—3; 13:4, NW) Detta innebär för oss att väcka deras intresse, inte för den yttre rymden, utan för himlarna, där de kan samla sig bombsäkra skatter hos Jehova Gud och hans Kristus.
2. Vad sade nyligen en direktör för rymdprogram vid en vetenskaplig konferens i fråga om det opraktiska i nutida världsliga planer?
2 I fråga om det opraktiska i nutida världsliga planer vållade dr A. R. J. Grosch mycken uppståndelse och oro vid den vetenskapliga konferensen på California Institute of Technology, när han i sin egenskap av verkställande direktör för rymdprogrammen inom International Business Machines Corporation utropade: ”Vårt rymdprojektilsprogram är en döende civilisations svanesång. Vi behöver inte bättre projektiler för att förgöra varandra — de vi nu har är fullt tillräckliga. Och det är ingen idé att sväva ut i den yttre rymden. Vi kunde använda pengarna mycket bättre till att lösa problemen här hemma — till att taga vård om våra hopträngda, undernärda millioner. Om vi gjorde det, skulle vi inte behöva finna nya världar att kolonisera.” Han tillade: ”Jag är rädd för att vi är illa ute, när vi söker lösa våra problem genom massdödande — eller genom att paddla åstad till en större ö i rymdhavet.” — New York Times, 21 mars 1959, sidan 2.
3. a) Hur ägnar vi omsorg åt de behov som behöver tillgodoses nu före Harmageddon? b) Vad kommer att vida överträffa de föreslagna rymdfärderna, när det blir fråga om att se sig omkring?
3 Nu, när det universella Harmageddonkriget, som kommer att bryta ut från en punkt utanför den yttre rymden, är nära förestående, så är det människornas behov här på jorden som man bör ägna omsorg åt och det omedelbart. Att handla enligt den praktiska visheten innebär för oss att påvisa från bibeln hur de som älskar fred och lycka kan anhålla om fred med härskarornas Jehova, i stället för att på elektronisk väg söka fä förbindelse med månen eller Venus eller någon annan planet, som man hoppas kunna sända rymdskepp till. Det är viktigare att känna Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, än att känna till månen och planeterna, som Gud har skapat, ty denna kunskap om Skaparen och om hans Son, vår Frälsare, betyder evigt liv. (Joh. 17:1—3) Om man verkligen önskar komma omkring och tryggt och bekvämt få betrakta tingen i den yttre rymden, så är det visare att följa Jesu råd och fortsätta med att söka först Guds rike, i stället för att ha planer på att bli rymdresenär i farkoster som är avsedda för färder ut i yttre rymden. De som får ärva det himmelska riket kommer att få se långt mera än det som finns i den yttre rymden. De kommer att färdas omkring med än större hastighet, med änglarnas hastighet, och betydligt lättare och bekvämare. Rymdfärder kan aldrig sätta någon i stånd att se Gud själv, vilket Rikets arvingar skall få göra. — Matt. 6:33; 5:8; 2 Mos. 33:20.
4. Hur ser den praktiska visheten på framtiden, och varför vågar vi fördenskull inte ha Gud och Kristus till fiender nu?
4 Praktisk vishet betraktar framtiden på ett förnuftigt sätt, vilket betyder enligt vad Gud har sagt oss i sin heliga bibel. Det är hans vilja och beslut att det skall komma en rättfärdig, ny värld. Han skall vara den ende Guden, som dyrkas och tillbeds i denna nya värld, och hans förhärligade Son, Jesus Kristus, blir den ende konungen, som med Guds nåde kommer att styra hela jorden och dess yttre rymd. Kommer Jehova Gud och hans regerande konung att vilja ha oss i denna fullkomliga, nya värld och låta oss få leva i den och njuta av dess välsignelser för evigt? Vi kan inte vara Guds och Kristi fiender och samtidigt förvänta att få göra det. Vi måste alltså ha Gud och hans konung till våra eviga vänner och inte denna kortlivade, dödsdömda värld.
5. Vilken liknelse framställde Jesus för oss för att lära oss att göra visa föranstaltningar för framtiden?
5 Vi behöver göra föranstaltningar för framtiden med praktisk vishet. Jesus framställde en liknelse för att lära oss att göra detta. En förvaltare i Österlandet hotades med avsked av sin husbonde, därför att han handlade slösaktigt med sin husbondes ägodelar. ”Men förvaltaren sade vid sig själv: ’Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för. Dock, nu vet jag, vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.’” Så kallade han till sig dem som hade stora skulder till hans husbonde, en efter en, och lät dem ändra sina skuldebrev till att lyda på ett lägre belopp, i ett fall 50 procent av det belopp de var skyldiga, i ett annat fall 80 procent. När husbonden fick veta hur förvaltaren hade handlat för att vinna vänner på husbondens bekostnad, vad gjorde då denne husbonde? Han avskedade naturligtvis förvaltaren. Jesus lämnade det osagt; men Jesus sade detta för att framhålla poängen i liknelsen: ”Och förvaltarens husbonde berömde honom, fastän han var orättfärdig, eftersom han handlade med praktisk vishet; ty denna tingens ordnings söner äro visare i praktiskt avseende gentemot sitt släktled än ljusets söner äro.” (NW) — Luk. 16:1—8.
6. Hur kan vi bäst tillämpa poängen i Jesu liknelse?
6 Praktisk vishet är berömvärd, därför att den medför resultat som är till fördel och gagn för den som utövar sådan vishet. Alltså visade Jesus oss det bästa sättet att tillämpa poängen i liknelsen, nämligen att efterlikna, inte förvaltarens orättrådighet, utan hans praktiska vishet. Jesus ville inte att ljusets söner skulle vara ovisare i praktiskt avseende än denna världsliga tingens ordnings söner är i förhållande till sitt släktled nu i våra dagar. Jesus önskar att vi skall vara visa på ett praktiskt sätt gentemot Gud och hans smorde konung.
7. Vad sade Jesus att vi skulle göra med den orättfärdiga rikedomen och slaveriet under rikedomen?
7 Följaktligen sade Jesus till dem som är sanningens ”ljusets söner”: ”Också jag säger till eder: Skaffa eder vänner förmedelst den orättfärdiga rikedomen, så att, när den sinar ut, de må taga emot eder i de eviga boningarna. Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket. Alltså, om ni icke hava bevisat eder trogna i förbindelse med den orättfärdiga rikedomen, vem skall då anförtro eder den sanna? Och om ni icke hava bevisat eder trogna i förbindelse med det som är en annans, vem skall då giva eder något för eder egen räkning? Ingen hustjänare kan vara slav åt två husbönder; ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen.” — Luk. 16:9—13, NW.
8. Vilka är de vänner, som vi kan vara absolut säkra på och som vi fördenskull bör komma på god fot med, och varför det?
8 Vi kan inte överlämna oss åt Gud genom Kristus och alltjämt förbli slavar åt rikedomen, orättfärdig rikedom, materiell rikedom. Vi måste bevisa oss vara den orättfärdiga rikedomens herrar och låta den tjäna våra syften, medan vi tjänar som Guds slavar. Sådan orättfärdig rikedom är inte den skatt som vi samlar åt oss i himmelen hos Gud, men det är förståndigt att använda den för att skaffa sig vänner med. Vi kan inte alltid ha denna världen till vän. Den är bestämd att förgås i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. I betraktande av all osäkerheten i det nuvarande livet är Jehova Gud och Jesus Kristus de enda vänner som vi kan vara absolut säkra på. De är de enda som kan ta emot oss ”i de eviga boningarna”, ty de är själva odödliga, eviga. Därför kan de ge oss fullkomliga boningar i den evigt förblivande nya världen, vare sig det blir i det himmelska riket med Jesus Kristus eller på den paradisiska jorden tillsammans med alla de uppståndna, trogna heliga från de flydda tiderna, före Kristus. Det är alltså Jehova Gud och Jesus Kristus som det är absolut nödvändigt att vi gör till våra vänner, som verkligen kommer att ha något, vari de med glädje kan ta emot oss, sedan denna ”rymdålders”-värld förgåtts vid Harmageddon och vi blivit lösta från varje förbindelse som vi må ha haft med denna världen.
9. Hurudana måste vi bevisa oss vara i förbindelse med den orättfärdiga rikedomen, sedan vi har överlämnat oss, och hur blir vi belönade om vi gör så?
9 Fastän materiella rikedomar i denna världen inte alls är sådant som vi behöver för att kunna överlämna oss åt Gud till att bli hans slavar under vår anförare Jesus Kristus, så kan vi ändå använda materiell rikedom på ett sätt som bibehåller det vänskapsförhållande, vari vårt överlämnande åt Gud genom Kristus försätter oss. Vi måste sannerligen vaka över att vi inte använder vår orättfärdiga rikedom på ett sådant sätt efter vårt överlämnande, att det förvandlar Gud och Kristus till våra fiender. Judas Iskariot, den otrogne av Jesu första tolv apostlar, gjorde det. Vi önskar bevisa oss ”trogna i förbindelse med den orättfärdiga rikedomen”, och det innebär att vi använder den materiella rikedom vi möjligen nu äger till att tjäna Guds rikes intressen och inte till att berika denna världen eller dess mammonslavar. Vi skall använda den till att sörja för att de goda nyheterna om Guds upprättade rike blir predikade i än vidare kretsar, på hela den bebodda jorden, för att ett slutligt vittnesbörd må bli avgivet för alla nationer innan det fullbordade slutet kommer. Sedan vi överlämnade oss och allt vad vi äger och har åt vår bäste vän, Jehova Gud, är vi i själva verket bara förvaltare av de materiella tillgångar vi äger i denna världen. Därför måste vi bevisa oss trogna i att använda denna jordiska rikedom, alldeles som vi måste göra i fråga om att använda all den ovärderliga, andliga rikedom som Gud har givit oss genom Kristus. Då kommer Gud och Kristus efter Harmageddon att ta emot oss i eviga boningar, därför att vi har ådagalagt praktisk vishet gentemot dem som vänner.
Hur man låter visheten få framgång
10. Vilken illustration använde Salomo om att låta visheten få framgång, och till hur omfattande fördel blir vi lärda att använda praktisk vishet på ett framgångsrikt sätt?
10 Som den kunglige församlaren av Jehovas folk skrev den vise kung Salomo: ”Om ett verktyg av järn har blivit slött och någon icke har vässat dess egg, så får han anstränga sina egna kroppskrafter. Och att bruka visheten så att den får framgång är till fördel.” (Pred. 10:10, NW) Hur sant är inte detta! Om en man har ett arbete att utföra, som kräver ett verktyg med skarp egg, då har han fördel av att sörja för att detta verktygs egg bibehålls skarp. Om verktyget har blivit slött och han inte upptäcker det och skärper eggen, då måste han anstränga sig mera, när han arbetar med det slöa verktyget. Han måste ge ut mer av sina egna kroppskrafter och sin tid, och det utförda arbetet blir inte så prydligt, när det slutligen blir färdigt efter mycken möda, svett och extra ansträngning. Detta innebär bristande effektivitet och är att spilla tid och krafter. Det är inte praktisk vishet från arbetarens sida. Det förhåller sig på samma sätt med praktisk vishet å deras sida som är Guds ”ljusets söner”. De måste se till att visheten får framgång, dvs. de måste använda praktisk vishet till framgång eller på ett sådant sätt att den ger framgång till resultat. Om de gör det, då kommer deras praktiska vishet att bli till fördel för dem när de använder den. Det sätt, varpå den orättfärdige förvaltaren använde sin praktiska vishet, var endast till omedelbar och övergående fördel för honom. Det sätt, varpå vi, ljusets söner, får lära oss att bruka praktisk vishet, som kommer från Gud, är till vår eviga fördel.
11. a) Varför är det inte förnuftigt att göra saker och ting svåra för oss? b) Varför uppmanades Timoteus att handskas rätt med sanningens ord?
11 Det är inte förnuftigt att göra saker och ting svårare för oss och irritera oss med otillfredsställande resultat eller utförande. I detta avseende fick den kristne tillsyningsmannen Timoteus följande instruktioner angående den hjord av Guds folk som han hade i sin vård: ”Fortsätt med att påminna dem om dessa ting, i det du ålägger dem inför Gud såsom vittne att icke strida om ord, något som icke alls är till någon nytta, eftersom det verkar omstörtande på dem som lyssna. Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord. Men undfly tomt tal, som våldför sig på det som är heligt, ty det [sådant tal] kommer att befrämja mer och mer ogudaktighet, och deras ord skall sprida sig som kallbrand.” (2 Tim. 2:14—17, NW) ”Sanningens ord”, den Heliga skrift, är det verktyg som vi är bemyndigade och befallda att arbeta med, inte ord eller läror utanför Guds ord, som framkallar strid om betydelsen, en strid som inte får något nyttigt resultat utan i själva verket skadar dem som hör på dispyten. Vad denna världen har att säga, som är profanerande, därför att det våldför sig på det som är heligt inför Gud, är bara tomt tal utan något verkligt innehåll, ingen verklig vederhäftighet, och det för folk ut i ogudlighet och orsakar kräftliknande fördärv, som fräter mer och mer till dess döden inträffar. Det är inte praktisk vishet att befatta sig med sådana ord och läror och tomma, profanerande tal eller yttranden.
12. a) Vilket verktyg bör vi alltså använda, och hur handskas vi med det på rätt sätt? b) Hur bevarar vi det skarpt och redo att brukas, och till vilken fördel gör vi det?
12 Använd det verktyg som uträttar Guds verk, nämligen hans heliga ord. När du handskas med det, så förvissa dig om att du gör det på rätt sätt, inte bara så att Guds ord får framstå såsom alltigenom harmoniskt, utan också så att det brukas med rätta motivet i hjärtat och för det rätta syftet. Vårt motiv bör vara kärlek till Gud och till hans kära får. Vårt uppsåt bör vara att upphöja Gud och församla alla hans får in i den ena fållan under hans rätte Herde, Jesus Kristus. Detta verk kräver också att vi predikar Guds sannings ord. Vi bör omsorgsfullt se till att vårt verktyg är skarpt i eggen, så att det biter gott. Guds ord är i själva verket sådant i sig självt; men vi måste fortsätta med att hålla vår insikt i det skarp och vår förmåga att predika det och undervisa i det skarp och klar, genomträngande och intensiv, inte trög, slö, utan övertygande kraft, så att vi behöver extra tid och ansträngning för att komma till poängen och slå fast den. Om vi inte begagnar vårt redskap, så tycks det bli på det viset. Det trängande behovet att församla och uppbygga fåren nu före Harmageddon kräver att vi skall göra vårt yttersta för att rätt handskas med sanningens ord. Vi måste förbereda oss på förhand, så att skärpan blir den största möjliga. Detta kommer i själva verket att spara ansträngning, medan vi utför arbetet, och medföra de bästa resultaten.
13. Varför skall vi, arbetare, sedan inte ha något att blygas för?
13 I så fall kommer vi att låta praktisk vishet få framgång. Vi kommer att bruka den praktiska visheten så att den ger framgång, och detta kommer att bli till vår eviga fördel. Som arbetare skall vi då inte ha något att blygas för, och vi skall visa oss godkända inför Gud.
Den praktiska grundvalen
14. Hur handskas religionsutövarna i kristenheten inte rätt med sanningens ord, och varför kan inte det namn man tar göra ens handlingssätt rätt?
14 I denna rymdålder är kristenheten full av religionsutövare som gör många ting i Herren Jesu namn. Men de handskas inte rätt med sanningens ord. De gör sig till en del av denna världen; de gör sig till vänner av denna världen och företar sig så många ting i överensstämmelse med denna världens syften och uppsåt för att hålla sig på god fot med den och aldrig råka i konflikt med den. Och så förbinder de Kristi namn med dessa förehavanden, som de har givit sig in på enligt denna världens måttstock och önskningar. De kallar dessa verk kristna och påstår att Kristus gav dem ett föredöme i att utföra sådana verk. Gjorde inte till exempel Kristus och hans apostlar folk helbrägda? Och varför skulle de då nu inte bli läkarmissionärer? Det namn, i vilket man företar sig att utföra ett verk, gör emellertid inte detta verk rätt och riktigt. Förutom namnet måste produkten man frambringar vara rätt.
15. Vad sade Jesus såsom bevis härför, och varför handlar alltså laglösa arbetare utan praktisk vishet?
15 Jesus sade: ”Av deras frukter skola ni alltså i verkligheten känna igen dessa män. Icke var och en, som säger till mig: ’Mästare, Mästare’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skola säga till mig på den dagen: ’Mästare, Mästare, profeterade vi icke i ditt namn och drevo ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig ens känt eder. Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” (Matt. 7:20—23, NW) Jesus Kristus gjorde alltid sin Faders vilja, hans som är i himlarna. Han företog sig aldrig något laglöst gentemot Gud. Hans namn får inte förenas med något som inte är enligt Guds vilja, vilket vill säga är laglöst. Att använda Jesu namn i förbindelse med laglöshet är orätt, även om sådan laglöshet kan tyckas uträtta underbara verk. Jesus står inte på förtrolig fot med dem som handlar laglöst och skrymtaktigt brukar hans namn för att framställa sina verk i en vilseledande dager och göra ett oberättigat intryck. Sådana laglösa arbetare handlar följaktligen utan praktisk vishet.
16. Hur visar Ordspråksboken 8 att Jesus Kristus är förbunden med himmelsk, praktisk vishet?
16 Jesus Kristus är förbunden med himmelsk vishet och praktisk vishet. Han har alltid ådagalagt dessa egenskaper, som garanterar framgång. Som Guds förstfödde Son i himlarna, innan han blev en fullkomlig människa på jorden, personifieras han i åttonde kapitlet i kung Salomos ordspråk. Han framställs där som den gudomliga visheten personifierad. Som sådan säger han: ”Jag, visheten, jag har vistats tillsammans med klokheten, och jag finner även kunskapen om tankeförmögenheter. Jehovas fruktan betyder att man hatar det onda. Självupphöjelse och stolthet och den onda vägen och en vrång mun har jag hatat. Jag har råd och praktisk vishet. Jag — förståndet; jag har makt och kraft.” — Ords. 8:12—14, NW.
17. Hur blev det till fördel för Jesus att han lät praktisk vishet få framgång, och vilken illustration gav han för att varna oss för att råka i laglöshetens fälla?
17 Att Jesus lät praktisk vishet få framgång, när han var på jorden, blev till fördel för honom, så att han vann evigtvarande himmelsk härlighet. Hör nu hans ord av praktisk vishet till oss, som inte önskar råka i laglöshetens fälla: ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem skall därför liknas vid en omdömesgill man [en man av praktisk vishet], som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och piskade mot det huset; men det störtade icke in, ty det hade blivit grundat på klippan. Vidare, var och en som hör dessa mina ord och icke gör dem skall liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det störtade in, och dess fall var stort.” — Matt. 7:24—27, NW.
18. Varpå bygger den dåraktige kristne, och vad blir det slutliga resultatet för honom?
18 Den dåraktige kristne såväl som den omdömesgille kristne hör Jesu utsaga, alldeles som den dåraktiga jungfruklassen och den omdömesgilla jungfruklassen gör. (Matt. 25:1—13) Men den dåraktige kristne fäster inget avseende vid Jesu utsagor och omsätter dem inte i praktiken. Han är vårdslös, tanklös, kortsynt och olydig. Följaktligen bygger han sin religiösa byggnad på olydnad mot Jesu utsagor som grundval. Olydnad ger inte byggaren någon säker grundval. Den är lik sanden. I domens stora flod vid Harmageddon kommer den dåraktigt olydige kristnes religiösa byggnad att störta in. Dess fall blir stort. Det kommer att innebära evig tillintetgörelse för den som bebor byggnaden.
19. a) Vad slags människa är den framgångsrike kristne? b) Varpå bygger han, och till vilken fördel blir detta för honom?
19 Den framgångsrike kristne är en människa med himmelsk, praktisk vishet, en omdömesgill, omtänksam människa, som utövar förtänksamhet och arbetar för något permanent, förblivande, som kan hålla stånd mot nedbrytande krafter. Han lyder auktoritativa utsagor. Sin kristna byggnad grundar han på lydnad för Guds vise Sons utsagor. Lydnad för dessa utsagor fungerar som en klippgrund, som sträcker sig så djupt ned, att den inte kan sköljas bort eller undermineras eller vräkas över ända. I den virvlande storm, som Guds dom utlöser vid Harmageddon, blir den kristna byggnad, vari denne omdömesgille lärjunge dväljs under denna rymdålder, inte förstörd. Han får bo däri för evigt, därför att han har ådagalagt praktisk vishet i överensstämmelse med Guds fullkomliga vilja. Att han låtit praktisk vishet få framgång, att han använt praktisk vishet på sådant sätt, att den ger framgång, kommer att bli till hans eviga fördel i Jehovas nya värld, som blir utan ände.
(The Watchtower, 15 november 1959)