”Fullgör helt din tjänst”

”Jag uppfordrar dig högtidligt inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd att döma levande och döda, ... fullgör helt din tjänst.” — 2 TIMOTEUS 4:1, 5.

1. Vilken gemenskap rådde mellan Paulus och Timoteus?

NÄR aposteln Paulus skrev sitt andra brev till Timoteus, hade han jagat hän emot sitt mål som en Guds tjänare i omkring 30 år. Han hade fått ta emot många välsignelser från Jehova. (2 Timoteus 1:2) Paulus hade valt ut Timoteus för att han skulle arbeta i nära gemenskap med honom i det arbete som bestod i att företa omfattande resor för att betjäna olika församlingar. De fick tillsammans glädja sig åt flera år av fruktbärande tjänst. — Apostlagärningarna 16:1—5.

2. Vad ligger det för innebörd i Paulus’ ord i 2 Timoteus 4:6—8?

² Nu hade den tid närmat sig då Paulus måste sluta sin tjänst. Han skrev: ”Jag håller ... redan på att utgjutas likt ett drickoffer, och den bestämda tiden för mitt uppbrott är nära förestående. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron. Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen, men inte bara åt mig, utan också åt alla som har älskat hans tydliga framträdande.” (2 Timoteus 4:6—8) Detta antydde att Paulus’ död var nära förestående. Man menar att Paulus fick lida döden under Neros förföljelse år 66 v.t. När Paulus stod inför döden, vilka tankar kan då ha farit genom hans huvud? Kanske dessa: Utförde jag min tjänst väl? Fullbordade jag min tjänst på ett framgångsrikt sätt? Ja, Paulus kunde uttrycka sin övertygelse om att han hade gjort det! Hans tro var mycket stark, och han var övertygad om att han skulle vinna priset som tillhörde kallelsen uppåt. Vilken tillfredsställelse han måste ha känt, eftersom han aldrig avvek från sitt uppdrag!

3. Vad för någonting gott kunde Paulus göra för Timoteus innan han dog?

³ Paulus hade fortfarande en liten tid på sig att göra någonting gott. Vad för någonting gott kunde Paulus, innan han somnade in i döden, göra för Timoteus? Under inspiration gav han några viktiga råd och anvisningar. Vi kan läsa hans tankar och ord i hans andra brev till Timoteus. Detta är det sista han skrev i bibeln — till nytta för även oss.

4. Vilken förmaning fick Timoteus av Paulus?

⁴ Timoteus hade ännu inte avslutat sitt uppdrag i tjänsten, och därför skrev Paulus: ”Jag uppfordrar dig högtidligt inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd att döma levande och döda, och vid hans tydliga framträdande och hans rike: predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid, tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning. Ty det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den sunda läran, utan i enlighet med sina egna begär skall de samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade; och de skall vända sina öron bort från sanningen och vända sig till osanna historier. Men du, bevara din besinning i allting, lid ont, utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst.” — 2 Timoteus 4:1—5.

5. Varför är Paulus’ råd av särskilt intresse för oss?

⁵ Detta fina råd måste i hög grad ha varit till nytta för Timoteus, men hur är det med oss? Kommer vi också att dra nytta av det? Vi lever i ”de yttersta dagarna” som Paulus skrev om. Många människor i vår tid har ”en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft”. (2 Timoteus 3:1—5) Sådana människor har en benägenhet att lyssna enbart till ”lärare” som kittlar deras öron. Men de sanna kristna har, förutom att de skall predika ordet i församlingen, förpliktelsen att predika offentligen för alla, att söka upp dem som ger ett gynnsamt gensvar till ”ordet”. Detta råd är således tillämpligt även i vår tid på Jehovas kristna vittnen.

Hur man fullgör sin tjänst helt

6. a) Varför bör vi ”predika ordet”? b) Vilken nytta har vi av att ge akt på hur vi utför vår tjänst?

⁶ Tjänsten har många olika sidor; det finns mycket som en Ordets förkunnare skall göra. För det första skall han, som Paulus nämnde, ”predika ordet”. Detta är det ord som Jehova har valt att uppenbara för sina tjänare. Det är sanningens ord som Jesus talade om. Jehova låter det bli känt vad han har för budskap till människorna vid en given tid, och han låter sina vittnen på jorden presentera hans sida i stridsfrågan. Jehova låter alltid ett varningsbudskap gå ut, innan han ingriper och går till verket. (2 Krönikeboken 36:15, 16; Jesaja 42:9; 43:12; Jona 3:2—4) Hans budskap är till godo för dem som hörsammar det; de kan vinna en plats av trygghet. De som inte hörsammar budskapet får ta konsekvenserna av det, när Jehova ingriper och verkställer sin dom. De måste ta sitt ansvar. (Apostlagärningarna 20:20, 21, 26, 27) Men det är vist av en Guds tjänare att följa rådet: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Timoteus 4:16.

7. Varför är det ett angeläget verk, även om omständigheterna kan verka ogynnsamma?

⁷ Predikoverket utförs under många olika omständigheter, men det måste gå framåt. ”Håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid”, skrev Paulus. Budskapet kan betyda livet för människor. I vilken situation en trogen Ordets förkunnare än befinner sig betraktar han därför budskapet som angeläget och finner ut olika sätt att föra ut ordet på, även om det uppstår ett visst motstånd mot predikoverket. Vi kan tydligt se exempel på detta i Jesu föredömliga liv och i skildringen i Apostlagärningarna.

8. a) Vad kan hjälpa en förkunnare att predika ordet? b) Varför kan tillrättavisning utgöra en del av tjänsten?

⁸ För att en Ordets förkunnare skall kunna predika ordet, vare sig det sker inom eller utanför församlingen, måste han vara förtrogen med Guds ord, studera det. Han måste ta sig tid till studium, eftertanke och begrundan, ja, till att söka förstå det väl. Predikandet måste ske på grundval av förtrogenhet med lärorna om sanningen. Paulus sade till Titus att en tillsyningsman måste vara en sådan som ”stadigt håller sig till det trovärdiga ordet vad hans undervisning beträffar, så att han kan vara i stånd både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot”. (Titus 1:9) Guds ord tjänar som ett medel till att tillrättavisa dem som inte följer Jehovas krav, att föra den som försyndat sig till rätta, till hans eget bästa. Allt detta ingår i att man helt fullgör sin tjänst.

Förmaningar behövs

9. Varför behövs kristna förmaningar?

⁹ Ibland är det nödvändigt att ge påminnelser åt dem som kanske inte gör allt som de borde göra eller som brister i uppskattning av och nit för Jehovas tillbedjan. Kristna förmaningar uppskattas mycket av dem som har kärlek till Jehova. De finner glädje i att höra vad Jehova har att säga och betraktar det som kraftig och god andlig mat. (Jesaja 55:3; Hebréerna 12:5, 6) Man gör således sina medarbetare — och också dem som är på väg att börja tillbedja Jehova — en god tjänst, om man förmanar dem med hjälp av Guds ord. Paulus själv gav många förmaningar. — Romarna 15:30; 16:17; 1 Korintierna 1:10, 11; 1 Timoteus 4:13; 6:11, 12; Hebréerna 10:24.

10. Varför krävs det långmodighet i samband med att man ger förmaningar?

¹⁰ En överlämnad förkunnare måste också veta hur man uppodlar Guds andes frukt. Det kan kräva ett stort mått av tålamod och uthållighet att försöka förmana dem som inte snabbt och villigt ger gensvar. Somliga kan rentav visa brist på uppskattning av de ansträngningar som görs för att förmana och uppmuntra dem. Likväl måste detta utföras, i synnerhet av alla kristna äldste. Konsten att undervisa kommer in i bilden. Ju mer man använder Jehovas ord, desto skickligare blir man i att använda det. När en lärare lär känna en elev, bör han kunna förmedla upplysningar till denne. Paulus ger en bra beskrivning av den rätta metoden i 1 Tessalonikerna 5:14: ”[Vi] uppmanar ... er, bröder: Förmana allvarligt de oordentliga, tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.”

Vänd dig bort från avfällingar

11. Hur bör vi förhålla oss till avfällingar?

¹¹ Paulus ville att Timoteus skulle vara i stånd att bevara sin jämvikt eller besinning i allting. Han fick inte tillåta sig att bli lik dem som inte står ut med den sunda läran och vänder sina öron bort från sanningen. En sann Guds tjänare i vår tid blir inte överdrivet orolig och störd i sin verksamhet, när han finner att någon vänder sig bort från Guds ord och dess sunda lära. Vi har blivit förvarnade om att det skulle komma att finnas avfällingar och personer som bara vill få sina öron kittlade. Råd och anvisningar sådana som de som finns i 2 Johannes, vers 9—11, 1 Korintierna 5:11—13 och 2 Timoteus 3:5 ger inget utrymme åt umgänge med dem som vänder sig bort från sanningen. Vi köper inte deras skrifter och läser dem inte heller. Det finns många andra som älskar att få höra sanningen, och det är med dessa som vi har vårt kristna umgänge. — 1 Timoteus 6:20, 21.

12. Varför intar en kristen Ordets förkunnare denna fasta ståndpunkt?

¹² Paulus gav följande underrättelse: ”Onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda.” (2 Timoteus 3:13) I ljuset av denna förvarning förenar sig inte en kristen Ordets förkunnare med sådana. Han hörsammar apostelns goda råd: ”Men förbli du i de ting som du har lärt och har övertygats att tro på, då du vet vilka personer du har lärt dem av och då du från din späda barndom har känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus. Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” (2 Timoteus 3:14—17) Ett regelbundet studium av Guds ord är en välsignelse för dem som söker fullgöra sin tjänst.

Välsignelser av kristet umgänge

13. Hur var det till nytta för Timoteus att få samarbeta med Paulus i tjänsten, och hur kan vi dra nytta av deras erfarenheter?

¹³ Det var en verklig välsignelse för Timoteus att få vara tillsammans med Paulus under flera år, att få möjlighet att se hur en trogen och mogen Guds tjänare uppför sig. Paulus utnyttjade deras erfarenheter tillsammans som en god påminnelse för Timoteus: ”Du har noggrant följt min undervisning, min livsföring, mitt uppsåt, min tro, min långmodighet, min kärlek, min uthållighet, mina förföljelser, mina lidanden, sådana saker som hände mig i Antiokia, i Ikonium, i Lystra, sådana förföljelser som jag har utstått; och likväl har Herren räddat mig ur dem alla. Ja, alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:10—12) Trots att vi i dag inte har direkt kontakt med Paulus, kan den utförliga beskrivning av hans liv som vi finner i bibeln vara till hjälp också för oss.

14. Varför måste vi vara beredda på att lida ont?

¹⁴ Paulus nämnde de förföljelser och lidanden som han hade gått igenom, och han ger den kristne förkunnaren rådet att han skall vara villig att lida ont. (2 Timoteus 4:5) Det är ofta nödvändigt att gå igenom något slag av förföljelse för att helt kunna fullgöra sin tjänst. Det är ett privilegium att få bevara sin ostrafflighet under provsättning och därmed glädja Jehovas hjärta. (Ordspråksboken 27:11) Ett vittnesbörd kan då bli resultatet till Jehovas lov och pris!

En evangelieförkunnares arbete

15. Varför måste vi ta del i förkunnandet av evangelium för att helt kunna fullgöra vår tjänst?

¹⁵ Förkunnandet av evangelium upptar en stor del av en trogen kristen förkunnares tid. Jesus sade: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10) Han visade tydligt att slutet inte skall komma förrän de goda nyheterna har predikats i tillräcklig omfattning. Paulus hade privilegiet att få dela med sig av de goda nyheterna åt många som blev troende runt om i romarriket. Detta ledde till att nya församlingar bildades och att tillsyningsmän förordnades. De i sin tur tog del med sina kristna bröder och systrar i evangeliseringsarbetet, och på så sätt utbredde sig predikoverket vida omkring. Mycket av arbetet utförs, som Paulus beskrev det, ”offentligt och från hus till hus”. (Apostlagärningarna 20:20) Det gav goda resultat då, och det ger utmärkta resultat i vår tid när det kristna predikandet sker i världsvid skala. — Johannes 14:12.

16. Vad vittnar om att många tillämpar Paulus’ råd i 2 Timoteus 4:5?

¹⁶ I tro tar många tillfället i akt och utvidgar sin andel i evangeliseringsarbetet. Många tusen har gått ut som missionärer, och ett par hundra tusen tar del i olika former av pionjärtjänst. I 205 länder finns det nu mer än 2.650.000 som tjänar som evangelieförkunnare i mer än 46.000 församlingar, och antalet bara växer. Dessa underbara ting vittnar om att Jehovas överlämnade tjänare har gjort det uppdrag som Gud har gett dem till en hjärtesak och ”fullgör helt” sin tjänst.

Fullgörandet av verket

17. Vad önskar Jehova se sina tjänare göra med avseende på det verk som han har gett dem i uppdrag att utföra i vår tid?

¹⁷ Jehova har gett sina smorda en tjänst att utföra, och den ”stora skaran” arbetar sida vid sida med dem. I Hesekiel, kapitel 9, liknas verket profetiskt vid arbetet med att sätta ett tecken på pannan på dem som suckar och jämrar sig. Vi vet av den profetian att den tid skall komma då mannen med sekreterarens bläckhorn skall säga: ”Jag har gjort såsom du har befallt mig.” Jehova finner behag i sina tjänare, då de gör det som han befaller dem att göra. — Hesekiel 9:4, 11, NW; 1 Moseboken 6:22; 1 Korintierna 4:2.

18, 19. Nämn några sätt på vilka du nu kan tillämpa Paulus’ uppmaning i 2 Timoteus 4:1—5.

¹⁸ När vi ser världsförhållandena utveckla sig i överensstämmelse med profetiorna om dessa yttersta dagar, kan vi inte annat än känna hur angeläget det är att vi utför det predikoverk som vi har fått i uppdrag att utföra. Liv står på spel. Insamlandet pågår, och Jehova skall med hast fullborda det, när tiden är inne. (Jesaja 60:22) Arbeta därför på den ansvarsuppgift du har fått som en överlämnad tjänare åt Jehova, vilken den än är, för att fullständigt behaga honom. (Kolosserna 1:10; 3:23, 24) Tänk på vilket verk du har fått i uppdrag att utföra och försök fullgöra det helt. Om du har fått i uppdrag att se till vissa ting i Rikets sal, utför då det arbetet grundligt. Om du har fått i uppdrag att ta hand om verksamheten i en församlingsbokstudiegrupp, ha då ett nära samarbete med dem som tillhör den, i det ni förmanar och uppmuntrar varandra. Om du är pionjär eller missionär, förvissa dig då om att du arbetar hårt för att nå dina mål i tjänsten. — Romarna 12:6—9.

¹⁹ Du kan också fråga dig: Kan jag göra någonting mera för att hjälpa andra kristna, i synnerhet de nya i församlingen, för att vara till uppbyggelse för dem? Om det ingår i din tjänst att vara äldste i församlingen, lär då känna ”hjorden” och ta god hand om alla dem som tillhör den. Var uppmärksam så att ingen blir overksam eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. (2 Petrus 1:5—8) Var framför allt vaken för vad du gör i evangeliseringsarbetet så att du ”fullgör helt din tjänst”.

Kommer du ihåg följande?

□ I vilken situation befann sig Paulus, när han skrev sitt andra brev till Timoteus?

□ Varför är det livsviktigt att predika ordet?

□ Varför är förmaningar viktiga?

□ Hur bör man förhålla sig till falska lärare?

□ Varför är förkunnandet av evangelium så viktigt i vår tid?

[Bild på sidan 16]

Paulus’ andra brev till Timoteus hjälpte denne att helt fullgöra sin tjänst