Vad betyder det att vara en ”ordinerad ordets förkunnare”?

1, 2. a) Vilka tankar väcker ordet ”minister” i olika länder? b) Vad behöver vi lägga märke till i fråga om det nutida bruket av detta ord i jämförelse med dess tidigare bruk?

NÄR du ser eller hör ordet ”minister”, vad tänker du då på? På svenska och på många andra språk syftar detta ord eller dess motsvarighet bara på en politisk befattningshavare, till exempel en ”justitieminister” eller en ”premiärminister”. Men i länder med språk som är grundade på eller starkt påverkade av latinet (där detta ord har sitt ursprung) kan ordet ”minister” också föra tankarna till en religiös befattningshavare, en ”ordinerad Ordets förkunnare”, i allmänhet en protestantisk eller ”evangelisk” präst eller predikant.

² Så som ordet ”minister” används i vår tid och så som det förstås av de flesta människor har det en betydelse som skiljer sig helt och hållet från den betydelse det hade under de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen. Och på samma sätt har det en betydelse som helt skiljer sig från betydelsen av det grekiska ordet diaʹkonos, som används i de inspirerade grekiska skrifterna i bibeln, även om detta grekiska ord ofta på olika språk översätts med ”minister”. Vad är skillnaden, och hur har den uppstått?

3, 4. a) Vad betydde ursprungligen det latinska ordet minisʹter, och hur blev det därför använt vid översättning av bibeln? b) Vilken ändring ägde rum i bruket av detta ord, och vilka omständigheter berodde ändringen på?

³ Under de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen hade det grekiska ordet diaʹkonos och det latinska ordet minisʹter i grund och botten samma betydelse: en tjänare — ett biträde eller en uppassare eller en personlig tjänare av annat slag. När bibeln började översättas till latin, var minisʹter det ord som i allmänhet valdes för att återge diaʹkonos. Men med tiden började tanken på ödmjuk tjänst falla bort ur ordet i detta användningssätt. Till stor del berodde detta på det avfall från den sanna kristendomen som ägde rum.

⁴ När aposteln Paulus talade till de äldste i Efesus, förvarnade han dem om vad som skulle ske efter hans bortgång: ”Förtryckande vargar skall komma in bland er och inte behandla hjorden med ömhet, och ur er egen krets skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” Sådana själviska män skulle inte handla i överensstämmelse med principen att ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apg. 20:29, 30, 35, NW) Deras handlingssätt skulle röja att de inte var Guds tjänare, utan tjänare åt hans motståndare. — 2 Kor. 11:12—15.

5. Vad ledde det i bibeln förutsagda avfallet till, och vilken verkan hade det på tillsynen över de kristna församlingarna och ledningen av dem?

⁵ Detta förutsagda avfall frambringade till sist kristenheten med dess många religioner och dess åtskillnad mellan präster och lekmän. Men det fanns inga sådana skillnader i den första församlingen. Detta visas i M’Clintock och Strongs Cyclopædia (band 8, sid. 355, 356) under uppslagsordet ”äldste”. Vi läser:

”Eftersom det inte finns någon uttrycklig skildring av hur deras förordnande gick till i början, är vi hänvisade till att dra slutsatsen att det kan ha skett som en naturlig utnämning av respekt för åldersrätten ..., någonting i likhet med äldsteskapet bland judarna.”

I denna Cyclopædia heter det vidare att det längre fram var så att ”apostlarna erkände, kanske tillsatte”, äldste. Det heter vidare:

”I varje krets av äldste var det nödvändigt med ett ordförandeskap eller en ledarställning för att allmän tillsyn och ledning skulle kunna utövas. Sålunda utsågs en av medlemmarna, antingen genom åldersrätt eller genom regelrätt val, till en primus inter pares [den främste bland likar], som skulle tjäna som tillsyningsman (ἐπίσκοπος) för denna krets och för hjorden under den.”

Vidare förklaras det i denna Cyclopædia angående tillsyningsmannens ställning:

”Ingenting i denna ställnings ursprungliga karaktär hindrade att den innehades i tur och ordning av flera äldste i samma kyrka eller stift, men ett framgångsrikt förvaltande av den bidrog till att en och samma individ stannade kvar i den. Följaktligen blev den snart ett ämbete för livet.”

En enda äldste eller tillsyningsman kom således att ha permanent ledarställning över de andra, varigenom dessa utestängdes från de privilegier som han hade. På detta sätt avskaffades så småningom ledningen av församlingen genom en krets av äldste.a

6. a) Vad avses med en ”monarkisk” anordning när det gäller församlingarna, och vad bidrog till att en sådan anordning utvecklades? b) Visar bibeln att koncentrerande av myndighet till en enda person är det kristna sättet att bevara sann enhet i tron? Om inte, vad är då medlet som bör användas till detta?

⁶ På så sätt utvecklades en ”monarkisk” anordning, dvs. ett system där styrande myndighet och privilegier förlänades åt en enda person, under det att andra utestängdes. (Jämför 1 Korintierna 4:8.) Hieronymus (som levde i slutet av 300-talet v.t.) uppges ha sagt att den ende tillsyningsmannens (epiʹskopos) ledarställning uppkom ”genom praxis snarare än genom Herrens verkliga förordnande” och att han var ett medel som användes för att förhindra söndringar. Härav kom uppfattningen att enheten bäst kunde bevaras genom att man anförtrodde stor myndighet åt en enda person, som genom sin ökade makt skulle kunna föra till rätta var och en som var av annan mening. (Jämför 1 Samuelsboken 8:4—7, 19, 20.) I kontrast härtill uppmanade aposteln Petrus medäldste att vara herdar för hjorden, som de hade gemensam vård om, inte ”såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden”, i det de ödmjukt underordnade sig varandra. (1 Petr. 5:1—6, NW) Aposteln Paulus visar också att det skulle vara genom att hålla fast ”vid det trovärdiga ordet” i sin undervisning som en tillsyningsman skulle vara i stånd att ”förmana genom den lära som är hälsosam och tillrättavisa dem som säger emot”. De skulle visa tro på den kraft som ligger i sanningen och i Guds heliga ande. — Tit. 1:7, 9—11, 13, NW; jämför 2 Timoteus 2:24—26.

7. Vilken verkan hade avfallet på bruket av de bibliska benämningarna på dem som hade ansvarsuppgifter i församlingen? Hur gällde detta det grekiska ordet för ”tillsyningsman”?

⁷ På grund av avfallet kom de bibliska ord som användes om dem som tjänade sina bröder i ansvariga ställningar i församlingen med tiden att få en annan betydelse. Det grekiska ordet epiʹskopos, som betyder ”tillsyningsman”, betecknade ursprungligen alla och envar av de äldste, som hade plikten att vaka över eller ha tillsyn över församlingens intressen, likt en herde vårda sig om församlingsmedlemmarnas andliga väl. (Apg. 20:28) Men det svenska ordet ”biskop” (som kommer från epiʹskopos via det latinska epiʹscopus) kom att beteckna en religiös befattningshavare, som utövade dominerande myndighet över många församlingar i ett vidsträckt område. Detta nådde sin höjdpunkt i grundandet av påvedömet, i vilket en enda tillsyningsman, biskopen i Rom, krävde överhöghet och ensamrätt att presidera över och leda alla kristna tillsyningsmän och församlingar överallt.

8. Vilken liknande förändring ägde rum när det gäller ordet ”minister” i religiös betydelse?

⁸ Det förhåller sig på liknande sätt med ordet ”minister” på somliga språk, till exempel engelska. I latinet användes detta ord för att översätta det grekiska diaʹkonos. Ursprungligen betydde det alltså ”tjänare”, och i religiös bemärkelse betydde det en medlem av den skara av ”tjänare” i församlingen, vilka arbetade som medhjälpare åt kretsen av äldste. Sedan dess har ”minister” på vissa språk kommit att syfta på en religiös befattningshavare, som i allmänhet har ensam och fullständig styrande myndighet över en församling eller kyrka (fastän större grupper kan ha ”biträdande pastorer”). Han betraktas således som Guds särskilde tjänare (”minister”) i denna församling, och han kan benämnas ”Guds ords tjänare” eller ”Ordets förkunnare”. I många länder i vår tid används ordet ”minister” i religiös bemärkelse nästan uteslutande om protestantiska präster till skillnad från katolska präster (ordet ”präst” kommer från det grekiska presbyʹteros [äldste] via det latinska presʹbyter). Om man till exempel i Latinamerika presenterar sig som en ”ministro”, tas man ofta för att vara en protestantisk predikant, en som undervisar en församling från en predikstol i en protestantisk kyrkobyggnad.

9. Ställ den tanke som i vår tid förmedlas av ordet ”minister” i kontrast till den innebörd ordet hade på latin under de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen.

⁹ Ett ord som ursprungligen uttryckte ödmjukhet och anspråkslöshet har således kommit att beteckna en relativt hög ställning i samhället. Om någon i forna tider som talade latin presenterade sig som en minister, kunde han därmed mena att han eller hon arbetade som hustjänare åt någon annan, i likhet med en betjänt eller en tjänsteflicka. Men i vår tid är titeln ”minister” i länder där den används i religiös bemärkelse i allmänhet förbunden med en upphöjd ställning och prestige i världen, och den gör att innehavaren är jämställd med läkare, advokater osv. Detta skiljer sig mycket från den betydelse ordet diaʹkonos har i citat av Jesu uttalanden. Som vi har sett i föregående artiklar jämställs i hans uttalanden en diaʹkonos (tjänare eller ”minister”) med en ”slav”, och en sådan framställs som motsatsen till dem som betraktades som ”stora” eller ”främst”. (Matt. 20:26—28) Precis som det förhöll sig med ordet ”biskop” (epiʹskopos, tillsyningsman), har alltså det kyrkliga bruket fördunklat den ursprungliga betydelsen i det latinska ordet minisʹter i de flesta människors uppfattning.

10. a) Vad måste vi som studerar Guds ord göra på grund av dessa kyrkliga förvrängningar? b) Om en bibelöversättning använder ordet ”minister” för att översätta det grekiska ordet diaʹkonos, vilken bild bör då komma fram i vårt sinne?

¹⁰ Vad betyder detta för oss, om vi uppriktigt studerar Guds ord och läser bibeln på engelska? Det betyder att närhelst vi läser det engelska ordet ”minister” i en översättning av bibeln, behöver vi korrigera vårt tänkesätt och erinra oss detta ords ursprungliga betydelse, annars kommer vi inte att förstå kärnpunkten i Jesu råd och i hans apostlars och lärjungars inspirerade uttalanden. Vi bör alltså inte tänka på en person i fina kläder eller ämbetsdräkt, en person som har talets gåva och administrativ förmåga i ovanlig grad, utan vi bör i stället tänka oss att en diaʹkonos eller ”minister” (i ordets ursprungliga latinska betydelse) är en anspråkslös tjänare åt Gud, som går på en dammig väg i solens hetta eller kanske bär ett förkläde, medan han betjänar andra vid ett bord. — Jämför 2 Korintierna 10:10; 1 Korintierna 2:1—5; Lukas 17:8.

11, 12. a) Hur omfattande är bruket av ordet ”minister” i religiös bemärkelse runt om i världen? b) Hur belyser den tyska översättningen av boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose de problem som kan uppstå vid översättningen av detta ord?

¹¹ Det är också värt att nämna att många språk, ja, i själva verket de flesta, inte har något ord som motsvarar det engelska ordet ”minister” i dess religiösa betydelse. Språk som är grundade på latinet, sådana språk som italienska, franska, spanska och portugisiska, har ett sådant ord. Men sådana språk som tyska eller nederländska eller de skandinaviska språken (norska, svenska, danska) och de slaviska språken (polska, ryska och andra) såväl som språken i Asien och i andra delar av världen har inte något ord som motsvarar ”minister” i denna bemärkelse.

¹² För att belysa detta kan vi se på ett exempel i den engelska upplagan av boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose (Jehovas vittnen i Guds uppsåt), sidan 223, där det hänsyftas på yrkandet att ”alla Jehovas vittnen som regelbundet predikar evangeliet och undervisar om det är Ordets förkunnare [på engelska: ’ministers’]”. I den tyska upplagan av boken återges den sista delen av detta uttalande med orden att de är ”predikare, det vill säga präster”, och det engelska ordet ”ministers” är insatt inom klammer (Prediger bzw. Geistliche [ministers]). På samma sida i boken finns ett citat ur ett meddelande från värnpliktsmyndigheten i Förenta staterna, och i detta meddelande används det engelska uttrycket ”ministers of religion”, som avser präster. I den tyska upplagan av denna bok används återigen det tyska ordet för ”predikare”, och det följs av det tyska ordet för ”präster” inom klammer (”Prediger [Geistliche]”).

13, 14. a) Vilka ord har använts för de engelska orden ”minister” och ”ministry”, då Nya Världens översättning har översatts till språk som inte är grundade på eller påverkade av latinet? b) Vilka uttryck använder somliga av dessa översättningar för det engelska uttrycket ”ministerial servant”?

¹³ Då Nya Världens översättning av bibeln översatts till sådana språk som danska, tyska, nederländska och japanska, har det, i alla de fall då de engelska orden ”minister”, ”ministry” och verbformerna av ”to minister” använts, varit nödvändigt att översätta dessa med ord som betyder ”tjänare”, ”tjänst” eller former av ”att tjäna” på dessa språk.

¹⁴ På japanska, för att ta ett exempel, används ett sammansatt ord, hoshi-sha (”ödmjukt tjänande person”), för att översätta diaʹkonos. Uttrycket ”ministerial servants”, som finns i den engelska upplagan av New World Translation, återges på danska med ordet ”menighetstjenere” (församlingstjänare). På svenska används uttrycket ”biträdande tjänare”. På tyska finner vi ordet Dienstamtgehilfe, vilket betyder ”medhjälpare i en tjänstebefattning”.

15, 16. a) De kristna vill inte rida på ord, men vilken tillbörlig omsorg bör de visa när det gäller bruket av bibliska ord? b) Hur kommer de att visa detta när de bär fram de goda nyheterna till människor av alla nationer?

¹⁵ Ord är helt enkelt hjälpmedel som används för att förmedla tankar från en person till en annan. Det viktiga är att den riktiga tanken överbringas. Särskilt bland de kristna är det viktigt med enhet i tanke och harmoni i synsätt. Den inspirerade aposteln säger i 1 Korintierna 1:10 (NW): ”Ni ... må [alla] tala i överensstämmelse med varandra och ... inga söndringar må vara bland er, utan ... ni må vara på lämpligt sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.”

¹⁶ Detta ger oss ytterligare skäl att komma ihåg den bibliska tanken på en ödmjuk tjänare, i stället för den vanliga tanken på en religiös predikant eller präst, om vi läser eller använder det engelska ordet ”minister” som översättning av det grekiska ordet diaʹkonos. Eftersom vi ingår i en världsvid församling, kommer vi inte att försöka formulera våra tankar om kristendomen eller dess normer med ett visst ord som grundval, i synnerhet om detta ord är säreget för vissa språk men inte finns i andra. Vi kommer alltid att söka använda uttryck som är förståeliga och klart uttrycker den riktiga tanken. I den grad det är möjligt och i den utsträckning översättningen medger bör det vara uttryck som är lättbegripliga för människor av alla slag, var de än bor och vilket språk de än talar. Det är ju som aposteln Paulus också sade: ”Om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå, vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.” — 1 Kor. 14:9.

När är det lämpligt att tala om ”ordination”?

17. Vad betyder ordet ”ordinera”?

¹⁷ Låt oss se på en definition av ordet ”ordinera”: ”Bekläda med prästerliga [engelska: ministerial or sacerdotal] funktioner; introducera i det kristna prästämbetet [engelska: office of the Christian ministry] genom handpåläggning eller andra tillvägagångssätt; avskilja genom en ordinationsceremoni.” — Webster’s Third New International Dictionary.

18, 19. a) I vilken bemärkelse kan man om alla sanna lärjungar till Kristus Jesus använda det engelska uttrycket ”ministers”? b) Får alla de som blir döpta tjänare åt Gud ett förordnande till särskilda uppdrag som medför tjänst och ansvar inom församlingen?

¹⁸ Alla de som blir sanna lärjungar till Kristus Jesus blir ”tjänare” åt Gud. I enlighet med den gamla betydelsen i det latinska ordet skulle de alla på engelska kunna kallas ”ministers”, eftersom det latinska ordet ursprungligen betydde just ”tjänare”. Men som vi har sett visar bibeln tydligt att somliga är ”tjänare” i den betydelsen att de är förordnade tjänare, har blivit satta till att utföra en särskild tjänst i församlingen. Så är fallet med äldste och biträdande tjänare. — Tit. 1:5; 1 Tim. 3:1—13.

¹⁹ Dessa kristna får inte ett sådant förordnande genom dopet. Aposteln Paulus syftade inte på dopet, när han skrev till Timoteus: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon.” Han tänkte i stället på åtgärden att förordna en man till ett tjänsteuppdrag i församlingen och det ansvar som följde med det. (1 Tim. 5:22, NW; jämför 1 Timoteus 3:1—15.) Paulus själv och Barnabas hade av den heliga anden blivit avskilda för ett särskilt verk. Det heter vidare att kretsen av äldste i Antiokia, som erkännande av detta, därpå ”lade händerna på dem”. — Apg. 13:1—5; jämför apostlarnas åtgärd att förordna ”sju män, som hava gott vittnesbörd om sig”, att sköta ett visst tjänsteuppdrag, enligt beskrivningen i Apostlagärningarna 6:1—6.

20, 21. Hur belyser exemplen med Paulus, Timoteus och Arkippus att vissa församlingsmedlemmar är ”tjänare” i den meningen att de är förordnade till detta genom att de tilldelats uppdrag i församlingen?

²⁰ Alla sanna kristna (bröder och systrar i lika mån) är alltså tjänare, men det är bara en del av dem som är förordnade att utföra en särskild tjänst i en församling. Detta betyder emellertid inte att de bröder och systrar som inte har ett sådant förordnande utgör en lekmannaklass. När aposteln Paulus sade: ”Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete [diakoniʹa; den tjänst, Hd] jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om ... evangelium”, syftade han uppenbarligen på det särskilda tjänsteuppdrag han hade fått att ”bära fram ... [Jesu] namn inför” nationerna eller hedningarna. (Apg. 20:24; 9:15; jämför Apostlagärningarna 21:19; 1 Timoteus 1:12; Kolosserna 1:25.) I Romarna 11:13 säger han: ”Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete [diakoniʹa; min tjänst, Åk] högt.” — Jämför också Apostlagärningarna 1:15—17, 20—25.

²¹ När Paulus uppmanade Timoteus: ”Fullgör i allo, vad som tillhör ditt ämbete [diakoniʹa; din tjänst, Åk]”, syftade han på det särskilda tjänsteuppdrag som anförtrotts åt Timoteus i Efesus, där han hade lämnats kvar för att ge hjälp med att rätta till vissa problem i församlingen. (2 Tim. 4:5; 1 Tim. 1:3, 4) I Kolosserna 4:17 sände Paulus denna särskilda hälsning till Arkippus: ”Hav akt på det ämbete [diakoniʹa; den tjänst, Åk], som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör.” Alla de övriga lärjungarna där i Kolosse var tjänare åt Gud, men Arkippus hade uppenbarligen fått ett bestämt tjänsteuppdrag av något slag, och detta hade utan tvivel åtföljts av handpåläggning från äldstekretsens sida.

”Ordinerade” tjänare i församlingar

22. På vilka bör ordet ”ordinerad” vara tillämpligt i den betydelse det har i sin användning i vår tid och i överensstämmelse med de bibliska mönster som Kristus Jesus och hans apostlar gav?

²² Vad är det då vi ser? Jo, att Jesus visserligen hade många lärjungar, men att han tog ut tolv av dem och utvalde och förordnade dessa till apostlar. (Mark. 3:14, 15; Luk. 6:12, 13; Joh. 15:16) Vi ser att bland lärjungarna i Antiokia hade Paulus och Barnabas blivit särskilt förordnade eller ”satta” till att bära ut de goda nyheterna till nationerna. (Apg. 13:47) Vi finner också att Paulus sade till de äldste i Efesus att de av den heliga anden hade blivit förordnade eller ”satta” till att tjäna de övriga i församlingen. (Apg. 20:17, 28) I alla dessa fall kom ett sådant förordnande inte vid tiden för deras dop, utan någon tid därefter. I vår tid finns det därför i Guds folks församlingar män (som vanligen varit döpta någon tid), vilka är förordnade att tjäna församlingen i vissa anvisade befattningar. De som har fått sådana församlingsförordnanden till särskilda tjänster kan sägas vara ”ordinerade” i den betydelse detta ord har i nutida användningssätt.b

23, 24. a) Vad menar statliga myndigheter med uttrycket ”ordinerad Ordets förkunnare”, och hur bör man svara, om detta uttryck används i en fråga från dessa myndigheter? b) Är det rimligt att någon säger att människorna på ett distrikt där han utför offentligt vittnande är hans ”församling” och att deras dörrar är hans ”predikstol”?

²³ Vad bör en kristen göra, med tanke på allt som sagts här, om en statlig myndighet vill ha reda på medborgarnas yrke eller samhällsställning, vilket ibland inträffar? Med uttrycket ”ordinerad Ordets förkunnare” (engelska: ”ordained minister”) avser dessa myndigheter en person som är förordnad att ta hand om och se till andliga angelägenheter i en församling, en som verkar som ”pastor” eller herde i en församling. I ordböcker finner man till exempel den allmänt erkända kyrkliga definitionen av benämningen ”Ordets förkunnare” (engelska: ”minister”), nämligen ”en som är bemyndigad att leda religiösa förrättningar”. Med benämningen ”Ordets förkunnare” (engelska: ”minister”) beskriver eller avser sådana statliga myndigheter inte den tjänst som varje enskild kristen (man eller kvinna) kan utföra i sina personliga ansträngningar att dela med sig åt andra av de goda nyheterna. När man besvarar sådana frågor, bör man därför rimligtvis svara i överensstämmelse med vad dessa myndigheter vill få reda på, i stället för att försöka tvinga på dem vår särskilda definition av sådana benämningar.

²⁴ Människor förväntar till exempel inte att en förkunnare som går från hus till hus skall säga att den ”församling” som han betjänar består av familjerna i ett område där han utför vittnandet, eftersom de människor som bor i området inte själva erkänner eller godtar den som utför vittnandet som deras ”Ordets förkunnare” och i själva verket kan tillhöra andra religioner. Skulle vidare en ämbetsman, som ställer frågor i detta ärende, förstå vårt svar rätt, om vi sade att ytterdörren i de besökta hemmen i detta område är en ”predikstol” för den som bär ut de goda nyheterna, även om han håller vad han kallar en ”predikan” på tre eller fem minuter? Med ”predikstol” menar man i allmänhet talarstolen i den byggnad till vilken allmänheten inbjuds komma.

25. Om någon har ett förordnande till tjänst i församlingen, vilken tidpunkt bör han uppge som tiden för sin ”ordination”?

²⁵ Om någon av vederbörligen bemyndigade män verkligen blivit förordnad till en särskild tjänsteställning, kan han naturligtvis svara i överensstämmelse med detta. Som tidpunkten för sin ”ordination” kan han då uppge, inte sitt dopdatum, men väl den tidpunkt då den kristna krets som gjorde förordnandet i själva verket ”lade händerna” på honom genom att ge honom detta förordnande.

26. Var alla de första kristna förordnade (eller ”ordinerade”) till en särskild tjänst? Påverkades deras endräkt på något sätt?

²⁶ I den första kristna församlingen var alla döpta troende ”smorda” med helig ande, eftersom de hade en himmelsk kallelse. Ändå var inte allesammans apostlar, profeter, lärare, äldste eller biträdande tjänare. Alla fick alltså inte ett officiellt förordnande till någon särskild tjänst efter sitt dop. Likväl tjänade alla tillsammans, alldeles som en kropp har många lemmar som alla samarbetar med varandra och har ”samma omsorg om varandra”, som aposteln framhåller i 1 Korintierna 12:12—30, Hd.

27. Vilken sund inställning bör vi alltså allesammans med glädje ha i denna tid, när det gäller vår tjänst för Gud och för våra medmänniskor?

²⁷ Vare sig vi har kvalificerat oss för och erhållit ett sådant officiellt förordnande till en särskild tjänst och ett särskilt ansvar eller inte, kan vi alltså allesammans tjäna tillsammans skuldra vid skuldra för att utföra Guds vilja för vår tid. Låt oss alla sätta värde på och nitiskt göra bruk av det privilegium vi har tillsammans att tala med andra om sanningen och dela med oss åt andra av de goda nyheter som har gett vårt liv ljus och hopp.

[Fotnoter]

I en fotnot till Titus 1:5 i The Jerusalem Bible heter det också att ”under den första tiden styrdes varje kristen gemenskap av en krets av äldste”. Det talas också där om ”förvandlingen av en lokal församling styrd av en krets ... till en församling styrd av en enda biskop [tillsyningsman]”.