Stärk dig för att bevara ostraffligheten
”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” — Ps. 26:11, NW.
1. Nämn några av de tankar som framkallas av ordet ”ostrafflighet”.
”JAG själv har vandrat i min egen ostrafflighet”, sade David, som var kung i Israels nation. Önskar du kunna säga detta om ditt levnadslopp? Önskar du kunna säga att ditt levnadslopp kännetecknas av det som är sunt i moraliskt avseende, av redlighet, av frihet från fördärvliga sedvänjor? Detta är några av de tankar som framkallas av ordet ”ostrafflighet” och som David utan tvivel påminde sig, då han fällde detta yttrande. Just dessa egenskaper bör stå fram också för oss, när vi tänker på ostraffligheten.
2. a) Hur vet vi att David talade om en gudaktig egenskap? b) Vad bör vi med gott samvete kunna bedja Jehova om?
2 Den ostrafflighet som David talade om var en gudaktig egenskap, eftersom han inledde sin förklaring: ”Jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet”, med orden: ”Döm mig, o Jehova.” Ja, David var intresserad av sin rättrådighet i Guds ögon. Är du det? Önskar du att med gott samvete kunna bedja Jehova döma dig, rannsaka dig, sätta dig på prov, i det du känner med dig att Gud kommer att finna att du är ostrafflig? Det är verkligen underbart att befinna sig i en sådan ställning. — Ps. 26:1, 2, NW.
Det behövs ostrafflighet
3. a) Varför behövs egenskapen ostrafflighet? b) Beskriv världen i vår tid med tanke på ostrafflighet, c) Hur vet vi vilket handlingssätt Gud önskar att vi skall följa i en sådan värld?
3 Men varför behövs denna egenskap? För att vinna Jehovas godkännande — så enkelt är det. Lägg märke till de egenskaper som aposteln Paulus sade skulle känneteckna de yttersta dagarna av denna onda tingens ordning: ”Människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft.” (2 Tim. 3:1—5) I denna tid kännetecknas världen av egenskaper som är motsatsen till ostrafflighet. Men sedan Paulus upptecknat dessa moraliskt osunda, oärliga och fördärvade karaktärsdrag, sade han: ”Vänd dig bort ifrån sådana.” Guds inspirerade ord, bibeln, säger oss alltså att vi skall undvika sådana människor. Gud önskar inte att vi skall likna dem. Han önskar att människor skall bevara ostraffligheten och vara helt och hållet lojala mot honom.
4. Nämn exempel på bristande ostrafflighet i a) förvärvsarbetet och b) det dagliga familjelivet.
4 Vi lever emellertid alla i en värld som är fylld av sådana onda egenskaper. Vi ser ideligen hur de kommer i dagen. Vi hör anställda tala. ”Jag försov mig i morse, men jag säger till chefen att jag fick punktering på vägen till arbetet”, säger den ene. Den andre genmäler: ”Men det skulle vara att ljuga. Varför säger du inte helt enkelt sanningen?” Den som försovit sig replikerar: ”Nej, det kan jag inte göra. Om jag säger någonting sådant till chefen, blir jag avskedad. Jag var trött, och när väckarklockan ringde i morse, beslöt jag mig för att sova en stund till. Men han behöver inte veta det.” Är detta en människa med ostrafflighet? Är han ärlig? Skulle det inte ha varit bättre om han hade stigit upp, när det var meningen att han skulle göra det, och så kommit till arbetet i tid? Han skulle inte ha behövt frukta för att förlora sitt arbete, och han skulle inte ha behövt förklara sin sena ankomst. (Ords. 30:8; 14:5) Eller vad skall man säga om den tonårige pojke som hotar sina föräldrar med att lämna hemmet, om de tvingar honom att arbeta i trädgården i stället för att låta honom spela boll? Är inte detta detsamma som utpressning, en oärlig handling? Och vad skall man säga om hans föräldrar, som för att hindra honom att fullfölja hotelsen lovar att köpa någon dyrbar gåva åt honom? Uppmuntrar de till rättrådighet och ostrafflighet genom att ge efter för hans önskningar och låta honom få sin vilja fram? Uppmuntrar de inte i själva verket hans upproriska handlingssätt, när de ger honom en present för detta? Är det inte så att de mutar honom? (Ords. 17:23; Mik. 3:11) I förvärvsarbetet och i det dagliga familjelivet ser vi föga eller ingenting av ostrafflighet.
5. a) På vilka områden i denna onda ordning saknas det ostrafflighet? b) Varför behöver vi ägna uppmärksamhet åt att bevara ostraffligheten?
5 Också i samband med världens politiska ledare och regeringar får vi regelbundet höra om lögn och svekfulla metoder. I den kommersiella världen framlägger man genom reklam anspråk som är bedrägliga, vilseledande och ofta osanna. Sedan kan vi naturligtvis tänka på den falska religionens ledare, som ibland predikar från bibeln men ändå lever tvärt emot bibelns läror, lägger fram sådana filosofiska teser som att ”Gud är död” eller påstår att Jesu jungfrufödelse är en myt eller att skapelseberättelsen i Första Moseboken är en saga. Från ledarna och ned igenom är bristen på ostrafflighet normen i denna onda ordning. (Joh. 8:44; 1 Joh. 5:19) De kristna får inte vara någon del av denna onda ordning, men vi måste fortsätta att leva i den till dess Jehova gör slut på den. (Joh. 17:15, 16) Vi behöver således ägna uppmärksamhet åt frågan om att bevara ostraffligheten, inte sant?
Försvagas eller stärks ostraffligheten?
6. Vilken inställning hos ungdomar i världen har smittat av sig på en del unga kristna? Ge ett exempel.
6 Det är ledsamt att säga det, men det finns exempel på personer som har följt ett kristet handlingssätt fram till en viss punkt, men som har försvagat sin ostrafflighet genom att falla till föga för vanorna och metoderna i Satans ordning. Upproriska ungdomar finns överallt i världen, till och med i länder där ungdomsbrottslighet var någonting praktiskt taget okänt i gångna tider. Denna upproriska inställning hos skolkamrater smittar av sig på ungdomar som kan ha kunskap om bibelns sanning men som är tillsammans med sådana personer. Många unga människor i världen menar att de kan lösa problemen genom att rymma hemifrån. Men är det förståndigt av en ung kristen att följa ett sådant handlingssätt? Visar man uppskattning av Jehovas anordning med omvårdnad genom föräldrarna, om man rymmer hemifrån? (Ef. 6:1—3) Visar man då en önskan att bevara ostraffligheten? Tänk till exempel på den flicka i de tidiga tonåren som rymde hemifrån därför att hennes föräldrar hade upptäckt att hon höll sig borta från vissa lektioner i skolan. Hon var rädd att tala med dem om problem som hon hade i skolan, och därför gav hon sig i väg hemifrån. Hon återfanns efter mörkrets inbrott ett stycke hemifrån i en stadsdel med dåligt rykte. Till all lycka var det en respektabel person som fann henne och fick henne att tala, och hon tillfogades ingen skada. Men det kunde ha hänt att en omoralisk person hade börjat tala med henne. Skulle hon ha haft någon ursäkt inför Jehova, om hon hade blivit skadad på något sätt? Hade hon handlat i överensstämmelse med orden i den mönsterbön som Jesus lärde ut: ”Inled oss icke i frestelse”? — Matt. 6:13.
7. a) Vilket orätt handlingssätt följde en pojke, och till vad ledde det? b) Vilken biblisk princip underlät han att tänka på?
7 Och vad skall man säga om den pojke som uppmanades att skolka från skolan en eftermiddag för att gå på en fest i en klasskamrats hem, eftersom klasskamratens föräldrar inte var hemma? Först var han emot tanken, men i stället för att slutgiltigt avvisa inbjudan och hålla fast vid sin ostrafflighet frågade han vad man tänkte göra där. Han försvagades och beslöt att gå till festen. Det som hände den här unge mannen kan tjäna som en varning för andra. Medan festen pågick kom polisen och fann marijuana gömt i huset. Alla ungdomarna togs med till polisstationen, och den unge mannens namn finns nu upptaget i polisens register. Han visste troligen inte ens om att det fanns marijuana där, men han försummade att följa det visa rådet i Ordspråksboken 13:20, där det sägs: ”Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” Med sitt dåliga förflutna har denne unge man nu en hårdare kamp än någonsin för att bevara ostraffligheten. Varje gång det har hänt någonting i hans grannskap blir han förhörd av polisen.
8. Vad kan resultatet bli av att man underlåter att följa råd om att avhålla sig från att ha ”sällskap” vid unga år?
8 Vidare har vi de unga tonåringar som menar att de måste ”stämma träff” och ”ha sällskap”, som så många tonåringar i vår tid har. En del ungdomar låter sig redan i tidiga år gripas av romantiska känslor för någon av det motsatta könet trots råd som ges av Jehovas vittnens organisation, av de förordnade tjänarna i den kristna församlingen och även av deras föräldrar. Den fysiska dragningskraften fortsätter att växa. De är för unga för att gifta sig, men de vill tillfredsställa de begär som håller på att byggas upp hos dem. Så börjar de leka med sedeslösheten, och somliga går till och med så långt att de begår otukt. Sådana ungdomar underlåter att visa att de är förståndiga, eftersom de inte bryr sig om att ”lyssna och tillägna sig mera undervisning”, som Ordspråksboken 1:5 (NW) säger att visa människor gör. Vidare underlåter de att följa det råd som Ords. 1 vers 8 i samma kapitel ger: ”Hör, min son, din faders tuktan och förkasta icke din moders undervisning.” De lyssnar inte till sina föräldrar, och de lyssnar inte till sin himmelske Fader, Jehova, och sin ”moder”, Jehovas hustrulika organisation. Och på grund av detta underlåter de att bevara ostraffligheten; de underlåter att lojalt förbli inom de gränser i fråga om moralen som Guds ord fastställer för dem.
9. a) Hur bör vi se på lån av pengar för att skaffa lyxartiklar? b) Hur bör vi se på utlåning av pengar åt någon för ett sådant syfte?
9 Det händer också att vuxna underlåter att följa ett handlingssätt som är ägnat att bevara ostraffligheten. Romarna 13:8 säger att vi inte skall vara någon något skyldiga utom när det gäller kärlek. Men vad kan man säga om situationen, då en broder har räkningar att svara för och han tidigare har lånat en del pengar av en annan person för att köpa några saker han ville ha? Följer han ett praktiskt handlingssätt, om han tar på sig ytterligare ett lån för att köpa några lyxartiklar som han vill ha? Är det absolut nödvändigt att han har dem? Var det nödvändigt att han satte sig i skuld för att köpa kanske en stereoanläggning, en diskmaskin, ett piano? När han tar på sig så många ekonomiska förpliktelser, begrundar han då Skriftens tanke: ”Den ogudaktige lånar och kan icke betala”? (Ps. 37:21) Skulle man förresten hjälpa en sådan person att vandra i ostrafflighet, om man lånade honom pengar till sådana onödiga lyxartiklar? Ordspråksboken 22:7 säger: ”Låntagaren bliver långivarens träl.” Vill vi bli någons träl genom att låna pengar eller låta någon sådan person bli vår träl genom att låna honom pengar? Skulle det inte vara bättre att undvika sådant och vara tjänare åt bara en herre, Gud? — Luk. 16:13.
10. a) Hur kan ostraffligheten försvagas genom en orätt inställning till dem som Jehova gör bruk av för att leda sitt verk på jorden? b) Vilken inställning bör vi ha till tjänarna i den kristna församlingen?
10 Vi kan underlåta att bevara ostraffligheten genom att bli kritiska mot dem som Jehova Gud välsignar. Somliga börjar se på de mänskliga ofullkomligheterna hos dem som blivit betrodda med tillsyn i Guds folks församlingar. Ibland när de äldre männen ger förståndiga, praktiska, på bibeln grundade råd, är det andra som i sitt sinne och ibland till och med i ord motsätter sig detta, därför att de uppehåller sig vid ofullkomligheter eller vid misstag som just dessa personer kan ha begått för någon tid sedan, fastän de sedan dess har ändrat sig och iklätt sig en ny personlighet. Hebréerna 13:17 (NW) förklarar den tillbörliga inställning som vi alla bör visa i vårt kristna handlingssätt: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var undergivna, ty de håller vakt över edra själar såsom de som skall avlägga räkenskap; på det att de må göra detta med glädje och inte med suckan, ty detta skulle vara till skada för er.”
11. a) Vad kan vi fråga om dem som har försvagat sin ostrafflighet? b) Vilka punkter till hjälp att bevara ostraffligheten har vi hittills lärt oss?
11 Kan vi säga att de personer som vi här har dryftat stärkte sin ostrafflighet genom det handlingssätt de följde? Nej, tvärtom. De försvagade den och försökte till och med försvaga andras ostrafflighet. Vad kommer att hända när de utsätts för förföljelse eller svårt motstånd? Kommer dessa människor då att kunna stå fasta? Kommer de att förbli lojala mot Gud, nära förenade med sina kristna bröder? Hur förhåller det sig med oss? Kan vi ha gagn av att begrunda deras exempel? Ni ungdomar, ser ni inte att ni behöver underkasta er Guds anordning för er: att ni skall stå under edra föräldrars ledning? Ser ni inte att ni behöver undvika dåligt umgänge, undvika att ”fira” eller skolka? Inser ni vikten av att lyssna till de visa råd som Jehovas ord ger beträffande moralen? Och vad det gäller alla som är vuxna, ser vi inte det ändamålsenliga i att undvika att i onödan sätta sig i skuld eller ta på sig sådana ekonomiska förpliktelser som till slut kan leda till att Jehova räknar en bland de ”ogudaktiga”? Tänker vi också på att inte vara kritiska mot våra bröder och att inte underlåta att inse att Jehovas anordning i fråga om organisationen är till vårt bästa och till skydd för oss? Vi måste verkligen arbeta för att stärka oss så att vi bevarar ostraffligheten. (Ords. 11:3) Men hur skall vi göra det?
Hur du kan stärka dig
12. Vad bör vi söka när det gäller ostraffligheten?
12 Det nämndes i början av artikeln att kung David av Israel sökte Jehovas dom i fråga om sin ostrafflighet. Vi bör också göra det. För att få Jehovas syn på frågan hur vi skall stärka vår ostrafflighet kan vi undersöka Psalm 26, där David i bön till Jehova talar om detta ämne.
13. Vilket samband har personligt studium med ostrafflighet?
13 I Ps. 26 vers 3 säger David till Gud: ”Ty din kärleksfulla godhet är inför mina ögon, och jag har vandrat i din sanning.” (NW) För att detta skall gälla oss behöver vi vara förtrogna med Jehova och hans sanning. Det betyder att vi bör studera bibeln. Ett sätt på vilket vi kan stärka oss är alltså att vi har ett personligt studium. Daglig bibelläsning är en utmärkt sedvänja i detta sammanhang. Vidare har vi det tryckta stoff vi får genom Jehovas organisation, som vi kan få gagn av. Många säger att de har mer att läsa än de kan hinna med. Men underlåter vi att läsa Sällskapets publikationer därför att vi verkligen inte har tid till det? Eller är det på grund av att vi använder åtskillig tid till att läsa tidningar, världsliga tidskrifter och romaner? Uppmuntrar oss sådana publikationer att fullfölja ett handlingssätt i trohet mot Jehova Gud? Å, till och med annonserna i tidningar och tidskrifter nu för tiden kan väcka omoraliska tankar och begär. Hur mycket bättre är det inte att vi använder all den tid vi kan till att läsa upplysningar som tjänar till att stärka oss och bygga upp oss andligen! (1 Kor. 15:58) Genom vårt personliga studium, som inbegriper förberedelse för församlingens möten, kommer vi att kunna få större gagn av Jehovas folks sammankomster och likaså kunna ge mera till hjälp för andra som är närvarande tillsammans med oss.
14. a) Vilket slag av umgänge skall vi undvika? b) Vad hjälper oss att undvika dåligt sällskap? Ge ett exempel.
14 ”Ty jag har inte suttit hos osanningens män; och hos dem som döljer vad de är kommer jag inte in. Jag har hatat ogärningsmännens församling, och hos de onda sitter jag inte”, fortsatte David i Ps. 26 verserna 4 och 5 (NW) och framhöll då en annan sida av vårt arbete med att stärka oss, nämligen att undvika dåligt umgänge. Det slags människor som David här talade om nämner han ytterligare i Ps. 26 verserna 9 och 10 (NW), där han talar om dem såsom ”män som bär på blodskuld, i vilkas händer är lösaktig vandel och vilkas högra hand är full av mutor”. För att vi skall förbli lojala mot Jehova måste vi undvika att vara vänner med människor av detta slag, undvika att vara tillsammans med dem i onödan, frånsett naturligtvis när vi predikar de goda nyheterna om Guds rike för dem. I själva verket får vi ofta hjälp att undvika deras dåliga umgänge just genom att predika för dem. Tänk på följande erfarenhet som belyser detta: En person som hade studerat bibeln bara några månader och som innan han började detta studium hade levat som en ”hippie” under några år sade så här: ”Det händer ibland att människor som vi brukade vara tillsammans med hälsar på hos oss eller skriver. De blir för det mesta mycket förvånade över oss, eftersom vi mycket snabbt börjar tala med dem om de goda nyheterna [om Riket]. Man behöver knappast säga att det inte är goda nyheter för dem. Deras förvåning övergår i motvilja, de ger sig hastigt av från vår husvagn, och sedan hör vi aldrig av dem igen. Men ibland händer det också att säden faller i god jord, så att det uppstår ett visst intresse.” Ja, genom att troget tala om vår Gud och hans rike får vi hjälp att undvika dåligt sällskap.
15. a) Varför säger vi att mötesnärvaron stärker oss? b) Vad hände med några i Afrika som inte kom i tid till ett möte?
15 Närvaro vid möten tillsammans med andra som är angelägna att göra Guds vilja är ett annat steg i det program för att stärka sig som David talar om. Han säger: ”Jag skall två mina händer i oskulden själv, och jag vill tåga runt ditt altare, o Jehova. ... Jehova, jag har älskat ditt hus’ boning och den plats, där din härlighet dväljs.” (Ps. 26 Verserna 6 och 8; NW) Vi bör också älska Jehovas hus. I dag kan vi se på Jehovas hus såsom den plats där vi kan få kunskap om honom. Möten med kristna av samma dyrbara tro uppeggar till ”kärlek och goda gärningar”, och detta kommer att hjälpa oss att bevara ostraffligheten. (Hebr. 10:24) Vi kommer att bli uppbyggda genom det goda umgänget och genom de goda andliga samtal som vi får höra och kan ta del i. Att komma till dessa möten i tid är också viktigt för att få fullt gagn av programmet. I detta sammanhang är en erfarenhet som berättats från ett land i Afrika av intresse: Det utbröt stridigheter mellan två stammar strax efter det att bröderna hade börjat sitt möte. Två bröder som var försenade såg oroligheterna i staden och återvände till sina hem. Den ene stod i dörröppningen till sitt hus med ett spjut i handen till skydd, eftersom han var rädd att stridigheterna skulle nå hans hus. När soldaterna kom fram till honom, antog de att han tillhörde dem som deltagit i striden och vägrade att släppa honom. I själva verket sade de: ”Han är inget Jehovas vittne; alla Jehovas vittnen befann sig på mötet och studerade bibeln, men han var inte där.” Och hur blev det med den andre brodern som var försenad? Han blev bortrövad och dödad.
16. Vad bör vi inte låta inkräkta på vår mötesnärvaro?
16 Vi har inte råd att låta någonting i onödan inkräkta på vår mötesnärvaro. Varför skall man ta på sig ett extra förvärvsarbete för att få mera pengar till lyxartiklar, om arbetstiden gör att man inte kan komma på mötena eller om det extra arbetet gör att man blir för trött för att gå hemifrån för att vara med på mötena? Eller varför skall man planera besök av släktingar eller planera att besöka dem på tider då den kristna församlingen kommer tillsammans? Vi önskar inte gå miste om något av dessa gudagivna tillfällen att stärka oss för att bevara ostraffligheten. — Hebr. 10:25.
17. Vilket arbete gör vår ostrafflighet starkare?
17 Vi kan också göra vår ostrafflighet starkare genom att ta del i att för andra kungöra Guds uppsåt, dvs. predika de goda nyheterna om Riket. David sade i Ps. 26 vers 7 att han ville ”låta högt ljudande tacksägelse höras och ... kungöra alla dina underbara verk”. (NW) Vi bör känna det på samma sätt. Vi bör ta till vara varje tillfälle vi har att dela med oss åt andra av vad vi vet om Jehova och hans uppsåt, predika sanningens budskap och sedan återvända för att undervisa dem som är intresserade av att lära sig mer, i det vi strävar efter att göra dem till Jesu Kristi lärjungar. — Matt. 24:14; 28:19, 20.
18. a) Om vad bör vi bedja? Hur ofta? b) Vad kommer vi att göra närhelst det uppstår problem, om vi gjort det till en vana att bedja? Vad kommer resultatet att bli?
18 Bönen är en annan sida av vårt arbete att stärka oss. David var mycket medveten om detta. Hela Psalm 26 är i själva verket en bön, men lägg märke till Ps. 26 vers 11: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet. O förlossa mig och visa mig ynnest.” (NW) Vi bör också lova Jehova att vi skall vandra i ostrafflighet, utnyttja den anordning han har gjort för vår förlossning eller återlösning och visa vår uppskattning av detta genom att tacka Jehova och genom det handlingssätt vi följer, i det vi visar honom vår uppskattning genom våra gärningar. Vi bör hålla kommunikationslinjerna med Jehova öppna. Vi bör tala med honom regelbundet, många gånger varje dag, beskriva för honom vår kärlek till honom och vår önskan att göra hans vilja, tala med honom om våra problem och önskningar, söka hans vägledning i alla livets förhållanden. Allteftersom bönen blir en vana för oss, blir det också lättare att bevara ostraffligheten. När någon frestelse kommer i vår väg eller ett orätt handlingssätt utpekas för oss, kommer vi automatiskt att tänka på Jehova. (Ords. 2:7) Ja, när vi talar med Jehova i bön om en angelägenhet eller ett beslut som vi måste fatta, kommer vi ofta att finna att vi kommer att tänka på skriftställen som har med detta ämne att göra, så att vi får hjälp att förstå Jehovas syn på saken.
19. Vilka fem ting kan vi göra för att stärka oss när det gäller att bevara ostraffligheten?
19 Vad kan vi som sammanfattning säga att vi kan göra för att stärka oss för att bevara ostraffligheten? Vi bör enskilt läsa och studera bibeln och de bibelstudiehjälpredor som Jehova ger oss genom sin organisation. Vi bör undvika dåligt umgänge. Vi bör vara närvarande vid möten tillsammans med dem som är intresserade av Jehovas vilja och uppsåt. Vi bör ta del i det prediko- och undervisningsarbete som förutsagts för den onda tid vi lever i. Och så bör vi regelbundet bedja till Jehova för att bevara en nära gemenskap med honom och tilliten till honom. Men vad blir resultatet av att man bevarar ostraffligheten? Vi låter svaret på denna fråga komma i följande artikel.
[Bild på sidan 34]
Är det förståndigt av tonåringar, som är alltför unga för att gifta sig, att ge efter för romantiska känslor? Den fysiska dragningskraften kan göra att de hänger sig åt lösaktigt uppförande
[Bild på sidan 36]
Om en kristen är alltför upptagen för att stärka sig genom att läsa biblisk litteratur, beror det då på att han använder alltför mycken tid till att se på TV och läsa tidningar och världsliga publikationer?
”[De] skola, alla komma och tillbedja inför dig, Herre [Jehova, NW], och skola ära ditt namn. Ty du är stor, och du gör under; du allena, är Gud. Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena, att jag fruktar ditt namn. Då vill jag tacka dig, Herre [Jehova, NW], min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen.” — Ps. 86:9—12.