Vår Herres, Jesus Kristi, makt och närvaro

 1. Vilka stora sanningar skulle dessa tre vittnen komma ihåg senare, när de tänkte på ”förklaringen”?

DESSA tre lärjungar, Petrus, Jakob och Johannes, var väl underrättade angående Skriften. De inte endast ägde kunskap om profetiorna, utan deras hjärtan var i harmoni med himmelens store Gud, och de hade lärt mycket av Jesus. När de såg hans förklaring, var den därför för dem inte lik en flyktig bild. De hade bestigit ett högt berg och var trötta och sömniga. De blev emellertid klarvakna, och de stirrade på denna underbara scen och hörde även något av samtalet. Hur ofta skulle inte dessa tre män komma att i sina sinnen återkalla detta härlighetens klara sken, denna strålglans som aldrig kunde förglömmas, och begrunda synens innebörd, förbinda profetia med profetia, löfte med löfte, och, som kronan på det hela, Guds röst! För dem representerades i Mose lagen, förbundet, den teokratiska organisationen, Riket, nationens befrielse och den trygga förflyttningen till löftets land. Mose betydde detta och mycket mera för dem. I Elia såg de den trogne förfäktaren av ren och sann tillbedjan, en som verkligen hatade falsk tillbedjan, en förkämpe för Jehovas tjänst, en som tillrättavisade konungar, dräpte falska präster, återkallade döda till livet, en som togs bort från jordisk tjänst utan människors beslut. Vidare såg de Guds Son i härlighet, och sådan härlighet visste de tillhörde Guds Kristus. Synen, ty en sådan var det, framställde i sanning för dem i miniatyr, nästan i form av en tablå fastän inte utan liv, Människosonen i härlighet med sitt rikes makt. På vilket bättre sätt skulle de väl ha kunnat se det, ty allting var förkroppsligat i denna syn!

 2. Är det samtal som trion i synen förde upplysande? Varför?

2. Vidare var det samtalet mellan Mose, Elia och Jesus. Och vad var det de talade om? Förmodligen mycket som inte är återgivet, men vi vet att de talade om Jesu avfärd som skulle ske i Jerusalem. (Luk. 9:31, NW) Därför är vi intresserade av att finna ut vad som är innefattat. Det är nödvändigt för oss att komma ihåg att endast en vecka tidigare hade Jesus öppet sagt till sina lärjungar: ”Människosonen måste utstå många lidanden och bliva förkastad av de äldre inflytelserika männen och de förnämsta prästerna och de skriftlärda och bliva dödad och bliva upprest på den tredje dagen.” (Luk. 9:22, NW) Bruket av ordet ”avfärd” är upplysande och mycket betydelsefullt. I 1917 års översättning användes ordet ”bortgång”, som inte uttrycker den fullständiga tanken. Då ordet ”bortgång” användes tänker vi bara på döden, medan däremot avfärd för tanken på avresa, att färdas någonstans. Det grekiska ord från vilket de svenska orden ”avfärd” och ”bortgång” har översatts är éxodos. Detta ords latinska form, exodus, ser vi som namn på Andra Moseboken. Det brukar återges med ”uttåg”, och vi finner att detta begrepp innebär mer än ”bortgång”.

 3. Hur upplevde Mose en avfärd, och var andra med om den?

3. Mose och den förebildliga teokratiska nationen upplevde en exodus, ett uttåg, och det skedde på grundvalen av Jehovas löfte, de förstföddas död i Egypten, det slaktade lammet och stänkandet av dess blod. Döden är den framträdande faktorn vad Egyptens förstfödda angår och vad beträffar det slaktade lammet, som användes i stället för Mose. Det var deras bortgång, frånfälle, men det var också avfärden för Mose, som var en skuggbild av Kristus. Befrielse kom inte endast Mose utan åtminstone två millioner andra till del. Det var deras väg ut, deras utgående, ett uttåg, en avfärd. Den hebreiska boken Exodus (Andra Moseboken eller ”uttågets bok”) innehåller en redogörelse för de första skedena i uppfyllelsen av det löfte som Jehova hade givit till de trogna före Mose tid om hur Israel skulle tillväxa, i själva verket från en familj till en hel nation. Deras exodus eller uttåg var verkställandet av befrielsen, under vilken tid de inte hade någon förblivande uppehållsort, utan var på färd från Satans värld till sin arvedel. Jehova kallade sitt folk ut ur Egypten och gjorde det slutligen till ett rike.

 4. På vilket sätt hade Elia en avfärd, och är han vid liv i himmelen?

4. Elia hade också en exodus, även om hans avfärd var vida annorlunda. Redogörelsen lyder: ”Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. Och Elisa såg det och ropade: ’Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!’” (2 Kon. 2:11, 12) Vi får inte fatta denna avfärds betydelse så, att Elia är i himmelen, fortfarande verksam i kroppslig skepnad, ty Paulus säger i Hebréerna 11:13 (NW): ”I tron dogo alla dessa, fastän de icke fingo löftena uppfyllda, men de sågo dem långt borta.” Herren Jesus sade: ”Dessutom har ingen människa farit upp till himmelen utom han som for ned från himmelen, Människosonen.” (Joh. 3: 13, NW) Jehova ordnade Elias avfärd på detta sätt för att illustrera och förebilda någonting större angående den Elia som skulle komma.

 5, 6. Förväntade Jesus endast en bortgång i Jerusalem? Hur vet vi det?

5. Den Mose och den Elia som visade sig i synen talade om Jesu avfärd, inte blott och bart om hans död, att han skulle lämna sitt jordiska verk genom att dö och att det skulle sluta där, utan om en förflyttning till någonting annat, en framtid, ja, evigheten framför honom. Han hade sagt att han skulle bli uppväckt på den tredje dagen, och vid ett tillfälle sade han: ”Nå, men om ni få se Människosonen fara upp dit där han var förut?” (Joh. 6:62, NW) Hans död var segerrik, och den betydde frälsning för dem i världen som hörsammade hans röst. Kristi Jesu avfärd betyder att ett stort antal fångar försättes i frihet. Därför citerade Paulus: ”När han for upp i höjden, förde han en stor mängd i fångenskap; han gav människor såsom gåvor.” (Ef. 4:8, NW) Kung David hade profetiskt skrivit: ”Guds vagnar äro tjugo tusen, ja, tusen gånger tusen: Herren är ibland dem liksom vid Sinai, i helgedomen. Du har farit upp i höjden, du har fört bort fångar; du har mottagit gåvor bland människorna, ja, även bland de upproriska, att Jehova Gud må dväljas hos dem.” (Ps. 68:18, 19, AS) Lägg här också märke till apostelns ord: ”Den är i enlighet med hur [Guds] styrkas väldighet har verkat, den varmed han har verkat i fråga om Kristus, när han uppreste honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, långt ovan varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämnes.” — Ef. 1:19—21, NW.

6. Jesu Kristi avfärd betydde att han lämnade denna jorden genom döden och sedan blev upprest från de döda av sin Fader och upphöjd till den härliga ställningen i himmelskt majestät. Löftet hade givits: ”Du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven [förgängelse, AS]. Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” (Ps. 16:10, 11) Avfärden i Jesu Kristi fall betydde sålunda mer än bara hans bortgång.

 7. Vilket ytterligare drag i förbindelse med ”förklaringen” tjänade till att bestyrka profetian?

7. Det finns mera ännu i förklaringsscenen, ty för att fullända denna alltigenom härliga syn ges ytterligare bekräftelse. Medan skyn bildades och skyddande började övertäcka dem ”blevo de förskräckta. Och ur skyn hördes en röst som sade: ’Denne är min Son, den som har blivit utvald. Lyssna till honom.’ ” (Luk. 9:34, 35, NW) Det är inte att undra på att Petrus åratal senare skriver: ”Han mottog från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa buros fram till honom.” (2 Petr. 1:17, NW) Det är när vi sammanför alla dessa skilda delar till ett stort helt som vi verkligen börjar inse på vilket sätt det var som dessa tre apostlar såg Människosonen i hans härlighet i Riket med dess makt och majestät. Jehova bekräftade det ord som han hade talat genom Mose och profeterna. ”Lyssna till honom”, sade Jehovas röst. ”Honom skolen I lyssna till”, hade det sagts genom Mose. Kort efter Jesu avfärd förklarar Petrus vidare: ”Ni måste lyssna till honom i fråga om allt som han talar till eder. Ja, varje själ som icke lyssnar till den Profeten skall bliva fullständigt utrotad ur folket.” (Apg. 3:22, 23, NW) I stället för att Mose skulle tala till Guds folk blev myndigheten nu överflyttad på Kristus Jesus. Lagförbundet upphörde, och ett nytt förbund började.

 8, 9. a) Hur visade Paulus att han kände till och förstod denna syn? b) Hur betydelsefull är Jesu Kristi röst med hänsyn till detta?

8. Det ser ut som om aposteln Johannes’ ord i hans första kapitel hade påverkats av förklaringsscenen. ”Så blev Ordet kött och bodde ibland oss, och vi fingo se hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader.” (Joh. 1:14, NW) Kanske mycket av det som Johannes skriver är skrivet med denna härliga syn i tankarna. Dessutom finns det andra bekräftelser som visar vikten av förklaringen och framställer Riket och konungens majestät. Lyssna till Paulus’ ord: ”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra förfäder genom profeterna [Mose, Elia och andra], har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son [’Lyssna till honom!’], som han har utsett till arvinge av allt [’Denne är min Son!’] ... Han är återspeglingen av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse, och han uppehåller allt genom sin makts ord; och sedan han hade åstadkommit en rening för våra synder [gått ned i döden], satte han sig på majestätets högra sida i höjden [fullbordade sin exodus eller ’avfärd’] — Hebr. 1:1—3, NW.

9. Paulus fortsätter och förklarar, att till ingen har Gud sagt: ”Du är min Son”, men då han för fram sin förstfödde, erkänner han honom och bjuder alla änglarna att tillbedja honom, och Paulus citerar därefter från Psalm 45 för att bevisa att Jesus är den smorde och att han skall förbliva för evigt. Sedan använder han liknande ord som Petrus: ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort. Hur skola vi kunna undfly, om vi hava ringaktat en så stor frälsning — den började ju omtalas genom vår Herre?” (Hebr. 2:1, 3, NW) Mycket av det som Paulus skriver till hebréerna återspeglar alltså förklaringsscenen. Ja, tanken svingar sig i samband därmed upp till höga rymder, och han framhäver det nya förbundets härlighet i sanna och målande ordalag och visar det gamla förbundets skymningstid. Men hur storslagen är inte det nyas soluppgång och de himmelska utsikter som sålunda framträder! Förklaringen visar Mose och Elias härlighet och därpå hur den förbleknar med ära, men den auktoritativa rösten kommer från himmelen och erkänner Sonen och bjuder, att han är den som de måste lyssna till. Ja, fastän Jehova i gångna tider talade genom profeterna, sa kommer han nu att tala genom sin Son. Jesu Kristi röst är liksom Gud Jehovas röst för hans folk. Välsignade är dina ögon, om de ser, och dina öron, om de hör, ty dessa sanningar kommer att skänka mycken glädje och tröst.

Profetisk betydelse

10. Var ”förklaringen” en skugga av något större, och vad bekräftar den?

10. Fastän denna storslagna förklaringsscen har gjort ett så djupt intryck på de tre apostlarna och haft så stor betydelse för dem och den tidiga församlingen och även för de trogna alltsedan dess, så är det ändå inte allt, ty den betyder mycket mer för oss nu. Varför? Det enkla svaret är, att vi nu har kommit fram till den verkliga närvaron av vår Herre Jesus Kristus, och hans rike är här i makt. Konungen, Kristus Jesus, regerade inte vid sin första ankomst. Och låt oss komma ihåg att förklaringen bara var en syn, fastän den förvisso framställde större ting som skulle komma. Skriften och alla fakta pekar på ett andra framträdande av vår Herre, då han kommer i Faderns härlighet för att styra världen. En sak är säker, och det är att denna förklaringssyn bekräftar Jehovas profetiska ord, ger liv åt det, och därför talar uttrycksfullt till oss. Petrus säger: ”Fördenskull står det profetiska ordet så mycket fastare; och ni göra väl i att giva akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan.” — 2 Petr. 1:19, NW.

11. När inträffar Kristi härliga framträdande? Anför skriftställen som visar detta och vilka som skall se det.

11. Här är det även något som hör framtiden till, en blick framåt mot en stor händelse. Paulus säger: ”Ty vad är vårt hopp eller vår glädje eller vår krona, som vi jubla över — vad, är det icke just ni? — inför vår Herre Jesus vid hans närvaro?” (1 Tess. 2:19, NW) Jesus sade: ”Ty Människosonen är bestämd till att komma i sin Faders härlighet med sina änglar.” (Matt. 16:27, NW) ”Och de skola se Människosonen komma på himmelens skyar med makt och stor härlighet.” (Matt. 24:30, NW) ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron.” (Matt. 25:31, NW) Denna ärans tid hörde framtiden till, och Paulus visade att ehuru det profetiska ordets löfte gick ut på att alla änglarna skulle göras Sonen underdåniga, så hörde ännu av bestämda orsaker denna tid det kommande till. (Se som förklaring Hebréerna 2:8—15, NW) Konungens, Kristi Jesu, härlighet skulle vara fullständig vid tiden för hans andra framträdande, den tid som nu är här. Jehova Gud kommer återigen att betyga, denna gång inför alla folk, att Krisus är hans Son, den nya världens Konung.

12. På vilket sätt har Kristi makt ådagalagts i dessa yttersta dagar? Vilket budskap går ut till världen, och varför?

12. Konungen regerar i och från himmelen, ty hans andra närvaro är ett fullbordat faktum. Hans myndighet och styrka har redan ådagalagts genom att han har kastat ut Satan och hans demoner ur himmelen och brutit hans makt, och även genom att han har befriat sitt folk ur Babylons fångenskap, så att hundratusenden nu fröjdar sig över sin frihet. Genom hans ledning och kraft har dessa befriade blivit bevarade, trots allt det koncentrerade hat som har riktats mot dem. Förkunnelsen om Rikets upprättande växer i styrka och hörs allt vidare omkring för varje år, och innan detta verk är slutfört, kommer denna förkunnelse att bli känd för att vara den viktigaste och förnämsta i världen. Detta predikande av de goda nyheterna måste ske, innan änden kommer. Ja, den slutliga änden, ty när vittnesbördet till nationerna har blivit framburet, skall den största vedermöda som denna världen någonsin upplevat komma, ty Gud skall slå jorden med en förbannelse. ”Innan ännu rådslutet är fullgånget — den dagen hastar fram, såsom agnar fara! — och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder. ... Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet. ... Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.” — Sef. 2:2, 3.

13, 14. a) Hur utföres Eliaverket? b) Förklara i detta sammanhang Apostlagärningarna 3:19—22.

13. Budskapet till jordens befolkning innefattar en uppmaning till människorna att klart inse vilka farliga tider vi lever i, att lära känna att den gamla ordningens fullständiga slut är nära. Innan Jehovas vrede urladdar sig bör de som åstundar frälsning frambringa sådana gärningar som kan skänka dem barmhärtighet och förlåtelse. Bättring är nödvändig. Kom ihåg Jehovas löfte: ”Jag skall sända till eder profeten Elia, förrän HERRENS stora och fruktansvärda dag kommer.” (Mal. 4:5) Elias verk gick ut på att vända inbyggarna till bättring från deras onda gärningar. Jehova har visat hänsyn och barmhärtighet gentemot hela denna världens befolkning genom att han har sänt sina tjänare under sin ledning för att frambära en varning om den överhängande tillintetgörelsen. För att de som hör budskapet skall kunna bli frälsta till liv måste de hörsamma Guds befallningar, vilka utfärdas genom Konungen, Kristus Jesus.

14. Låt oss nu helt kort undersöka Petrus’ ord, som han yttrade efter pingsten. ”Gör därför bättring och vänd om för att få edra synder utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person och på det att han må sända ut Kristus, som är bestämd för eder, Jesus, vilken himmelen i sanning måste behålla inom sig intill tiderna för alltings återställelse, om vilka Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun. Mose har ju sagt: ’Jehova Gud skall frambringa åt eder en profet lik mig av edra bröder. Ni måste lyssna till honom i fråga om allt som han talar till eder.’ ” (Apg. 3:19—22, NW) Detta ord måste vara tillämpligt när uppfyllelsen sker på den stora återställelsedagen, tiden för Rikets styre, och Petrus förenar sig sålunda med Mose, Elia och Kristus, när han undervisar om Guds rike.

15. För vilket ändamål kommer Kristus i Jehovas härlighet, och hur vet vi att han är närvarande?

15. I Jehovas härlighet framträder Kristus Jesus en andra gång för att döma och regera. Det är skrivet: ”Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig. ... HERREN Sebaot; han är ärans konung.” (Ps. 24:8, 10) Jehovas härlighet vilar över Kristus. ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av allt skapat.” (Kol. 1:15, NW) Följande profetiska ord går nu i uppfyllelse: ” ’Mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.’ . . . ’Helig, helig, helig är HERREN Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet.’” (Jes. 6:5, 3) Tiden har till sist kommit, då allt som har blivit skrivet i profetiorna skall inträffa. Tiden har kommit för uppfyllelsen av alla profetsyner. (Hes. 12:23) Många tecken och under har redan inträffat, och fler kommer snart att följa, ty Guds Son och världens Konung är här, och allting som har visats i skuggbilder och blivit utlovat genom Mose, Elia och för Messias kommer nu att inträffa.

16. Nämn några av de tecken och under som nu tydligt framträder och som är ett resultat av hans makt och närvaro.

16. Kvarlevan av de smorda har förts tillhopa; hundratusenden av de ”andra fåren” har redan församlats; den gamla världen har blivit varnad; nya tingens ordningar här börjat; Guds älskade Son har blivit uppsatt på tronen i himmelen; den gamla världens styresman och hans demoner har blivit avlägsnade och degraderade; den falska religionen har blivit avslöjad; den ”rike mannens” klass befinner sig i pina. Den sanna gudsdyrkan har blivit återställd. Rikets budskap förkunnas överallt. Jehovas folk har nått fram till enhet. Den teokratiska organisationen är nu återställd, och många fler under har inträffat, alltför många för att nämna här. Och tänk på några av de underbara ting som ännu kommer att ske: Det stora Babylon kommer att bli fullständigt förintat; krigen skall bringas att upphöra; all orättfärdighet och allt slags ondska kommer att taga slut, och full återställelse av allt det som människan förlorade genom olydnaden, skall återställas, och det återupprättade människosläktet kommer att åtnjuta ändlös fred, glädje, lycka och ändlöst liv. Fredens furste kommer att ha makten. Vilken lycklig och strålande dag! Vem kan hålla tillbaka de goda nyheterna därom!

17. Bör vi fortsätta att låta varningen till världen ljuda, innan förintelsen kommer? Varför?

17. I dessa yttersta dagar har Jehovas folk varit upptagna med Eliaverket, i synnerhet från 1878 till 1918, då verket hindrades och denna del av rikestjänsten slutade. Kort därefter kom Guds folk ut ur sin påtvungna tystnad och utförde mäktiga gärningar, alldeles som Elisa fortsatte sedan Elia hade slutat. Elisa fortsatte just Elias verk genom att smörja Hasael till konung över Syrien och Jehu till konung över Israel i enlighet med vad som hade bjudits Elia. (1 Kon. 19:15; 2 Kon. 8:8—15; 9:1—10) Fastän Elia slutförde verket, så långt som det gällde honom, så var det ändå Elisa som fullbordade det. Så är det också i dessa yttersta dagar: fastän Eliatjänsten blev hindrad år 1918, fullbordar Jehova fortfarande genom sitt folk det verk med att frambära varning som måste utföras innan förintelsen kommer.

18. Kommer kvarlevan av de smorda i dessa yttersta dagar att få uppleva en avfärd eller endast en bortgång?

18. Dessutom tror vi att de heliga som hade sovit uppväcktes och upphöjdes till himmelsk härlighet år 1918 för att för evigt få vara med sin Herre. De heliga, som nu lever på jorden, kommer vid sin död att förvandlas i ett ögonblick för att förena sig med den återkomne Herren. Deras bortgång kommer att bli en exodus, en avfärd. De kommer visserligen också att få utstå mycket och bli förkastade, men de kommer, utan att behöva sova i döden, att bli förvandlade och upphöjda till himmelsk härlighet, för att för evigt få vara vid Faderns högra sida. I våra dagar befinner sig inte kvarlevan av de smorda, som är i köttet, på ett bokstavligt berg, men den är med dem som är på Sions berg och sjunger Mose och Lammets sång, vilken i sanning är en lovsång och tacksägelse för befrielse. — Upp. 14:1—3.

19. Ser vi i den härliga uppfyllelsen av ”förklaringen” den som är större än Mose frigöra skarorna? Förklara.

19. Vilken underbar och överväldigande avfärd i våra dagar! På grundvalen av Guds Lamms utgjutna blod drar stora skaror i lydnad för Jehovas bud och under ledning av den som är större än Mose ut ur den gamla av Satan behärskade världen och överger den fullständigt. Ljuset från den underbara uppfyllelsen av förklaringen tränger igenom till jordens yttersta delar. ”Jag såg en annan ängel komma ned från himmelen med stor myndighet, och jorden blev upplyst av hans härlighet.” (Upp. 18: 1, NW) Denne ängel förkunnar det stora Babylons dom, och denna proklamation göres i våra dagar. På samma gång höres ut ur himmelen en röst, som talar på ett sätt som inte kan missförstås: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor.” (Upp. 18:4, NW) Denna befallning av jordens nya konung är liknande den befallning som är uttryckt i Jesaja 49:9: ”Säg till de fångna: ’Dragen ut.’” Glöm inte bort Jehovas ord angående sin Son: ”Lyssna till honom.” De som inte gör detta kommer att bli avskurna från folket.

20. Vilken befallning utfärdar Konungen i härlighet i förbindelse med det stora Babylons fall? Vad händer, om den inte hörsammas?

20. Kom ihåg att Jehova inte hotar, ty det finns ingen anledning för honom att göra det. Han äger fullständig kunskap och ”förkunnar slutet från begynnelsen”. (Jes. 46:10, AS) Han varnar emellertid människor för kommande olyckor, ty han vet vad den oundvikliga följden måste bli av ett visst handlingssätt. I dessa yttersta dagar har han klart visat att ”fallet är det stora Babylon”. Den stora sataniska organisationen måste fullständigt förintas. Detta Gud Jehovas beslut är oåterkalleligt. Vad bör därför de som nu understöder denna onda organisation göra? Det finns bara en sak att göra: ”Gör därför bättring och vänd om för att få edra synder utplånade.” (Apg. 3:19, NW) ”Lyssna” till rösten av Jehovas Messias, jordens nye konung. ”Gå ut ur henne, mitt folk.” (Upp. 18: 4, NW) Det är bestämt att plåga efter plåga skall komma över den stora sinnebildliga staden Babylon. Glöm inte bort vad som hände med Egypten på Mose tid, och nu är en som är större än Mose här. ”Gå ut ur henne”, lyder befallningen. De av Jehovas vittnen som har undflytt ser nu på henne och ser i denna stora stad det som Jehova Gud vet vara där. Vad är det de ser? Jo, en boningsplats för demoner, ett gömställe för alla orena och avskyvärda fåglar, passions uppväckande vin att erbjudas åt härskarna, för att andlig otukt må bedrivas, och köpmän på jorden som använder henne till kommersiell vinning och detta genom hennes skamlösa njutningslystnad. Ytterligare avslöjanden finner vi i Uppenbarelseboken 18.

21. Kan något som helst av Jehovas barn vara delvis i och delvis utanför hans organisation? Vad bör de som är obeslutsamma göra nu?

21. Till dem som har samröre med det orena Babylon och lever på Babylons slätter kommer Jehovas maning att överge henne för att inte få dela hennes plågor och gå under med henne. Man kan inte heller ha ena foten i Guds organisation och den andra i det sinnebildliga Babylon. ”Vilken harmoni råder mellan Kristus och Belial? Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende?” ”’Gå därför ut ifrån dem och avskilj eder’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” (2 Kor. 6:15—17, NW) Lämna fullständigt denna gamla världs smutsiga ting och kom in i Guds organisation och andas in dess rena, klara och friska luft. Öppna helt ditt förstånds ögon och se Jehovas härlige Konung i hans majestät och glans och kraft och ära. Blicka oavvänt och med sund tro upp till den som är större än Mose, och se hur han leder ut skarorna och för dem in i den nya världen. Må medvetandet om Herren Jesu andra närvaro rena ditt hjärta och sinne från allt som befläckar köttet och anden och förmå dig att leva i fullkomlig helighet i Guds fruktan. Kom vidare till insikt om att vi är i tjänst hos Guds älskade Son, hans egen Son, den ”utvalde”.

22. Måste vi gå ut i världen, av vilken anledning, och hur kan vi förbli rena och ha rena sinnen?

22. Impulsivt skulle vi alla kunna utbrista: ”Låt oss stanna kvar här! Låt oss inte alls gå ut i världen!” Men så kan det inte vara, ty vi måste frambära de goda nyheterna om Riket till dem som befinner sig i världen och hjälpa dem att undfly. Men vi kan förvisso hålla denna syn kvar i vårt sinne, dag och natt, för att aldrig förgäta den. Då kan våra sinnen vara rena och klara, fastän Jehovas tjänst för oss till alla slags platser och förhållanden. Ja, hur sant är det inte att vackra blommor fortsätter att blomstra och sprida sin väldoft i städernas slumkvarter. Så kan också Jehovas vittnen fullgöra sitt uppdrag där hemmen och områdena är smutsiga och där det kanske är snuskigt runt omkring, ja, där luften kanhända är fylld av vidrig stank. Men dessa och många andra för köttet oangenäma förhållanden avskräcker inte de trogna eller förorenar dem, ty de har sina sinnen riktade mot Riket och dess skönhet. Det är i själva verket Riket som de lever för och dess renhet, helighet och välsignelse. Därför, Jehovas vittnen, fortsätt att blicka uppåt, ty från himmelen kommer er glädje och frälsning och ert liv.

Ordet bekräftas

23. Hur förstår vi att ”förklaringen” i uppfyllelsen gör det profetiska ordet ”så mycket fastare”?

23. Då vi sålunda erhåller en viss förståelse för förklaringsscenen i dess miniatyr och dess fullständiga uppfyllelse, hur lätt kan vi inte då godtaga och uppskatta de ytterligare ord som Petrus skriver, sedan han har talat om för oss om synen! Han säger: ”Fördenskull står för oss det profetiska ordet så mycket fastare; och ni göra väl i att giva akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan.” (2 Petr. 1:19, NW) Då vi bevittnar hur den allsmäktige Jehova ledde händelserna och verkligen kom synen att först framträda för lärjungarnas blickar — ty det var han och ingen annan som gjorde det — och sedan under den andra närvaron förorsakar kedjan av underbara händelser, denna gång genom sin älskade Son som sitt direkta redskap, då framstår det profetiska ordet ”så mycket fastare”. Det är alldeles som om Gud skulle ha satt sin namnteckning under det. Ja, det som han har lovat att göra håller nu på att ske. Hans ord är vårt enda ljus. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps. 119:105) ”Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.” (Ords. 6:23) ”Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.” (Ps. 119:165) ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” (Ords. 4:18) Det är inte bara det att man äger en bibel som betyder något. Ja, det är inte endast det att man läser den, vilket ju har sitt stora värde, som visar en vilken väg man skall gå, utan snarare att man studerar den regelbundet med ett bestämt uppsåt i sinnet. Det är ett ”profetiskt ord”, och därför är det rimligt att vi får se hur det uppfylles.

24. örklara vilket annat strålande ljus vi har beträffande Guds uppsåt förutom att Guds ord tjänar som en lampa.

24. Utan det profetiska ordet skulle vi i sanning befinna oss i en sorglig belägenhet, eftersom vi lever i en mörk, smutsig, oren — ja, oanständig värld; vi skulle ju inte veta, varför förhållandena blir allt värre, och vi skulle inte veta vad vi skulle göra eller vart vi skulle gå. Hur barmhärtig och god har inte vår himmelske Fader varit och är, genom att han har gjort det möjligt för sina barn att förstå hans profetiska ord! Som en lampa befinner det sig alltid framför oss; vi får ett riktmärke och kan se den väg vi bör välja. Dess ljus blir klarare allteftersom de onda förhållandena blir allt mörkare och dystrare. Men lovad vare Jehova, att vi inte endast har ett ljus på vår stig, utan nu någonting som är mycket större och storslagnare. Ty se, kan du inte långt borta vid horisonten skåda morgonrodnaden, gyl lene, strålande och lysande? O, vilken underbar och skön syn, ty mycket snart kommer solen att stiga i sin styrka och klarhet, och vi skall vandra fram i dagsljus! Den nya dagens ljus har just börjat tränga in i denna onda världs mörker, och något av dess dunkel håller på att skingras. Redan utföres mycket av vår tjänst för Riket i den nya dagens ljus. Slutet närmar sig för mörkrets furste, ty alldeles som morgonens solsken förjagar nattens mörker, så kommer Guds härlige Son som den nya världens Konung att bringa orättfärdighetens system att försvinna. Emedan vi vet detta så gläds vi och sjunger Mose och Lammets sång.

25, 26. a) Vad är morgonstjärnan, och hur vet vi att den nu har gått upp? b) Hur kommer det sig att profetiorna inte kommer från någon enskild källa?

25. Eftersom vi sålunda får bekräftat för oss det profetiska ordet om att Satans värld med säkerhet kommer att nå sitt slut, stämmer vi upp ”smädesången”. Vi säger också med tillförsikt till de fångna: ”Dragen ut!” Endast Jehovas oförtjänta godhet gör detta möjligt. Denna upplysning är inte till för att blott och bart inses med förståndet, utan den måste verkligen tränga ned i våra hjärtan. ”Och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan.” Herren Jesus Kristus är ”den klara morgonstjärnan”, och det är han som förkunnar den nya dagen. ”Rättfärdighetens sol skall gå upp med läkedom under sina vingar.” (Mal. 4:2) År 1918 var det några av Herrens smorda som insåg att Konungen var närvarande, och några år senare förstod de i sina hjärtan att han hade kommit till templet för att hålla dom, och därför kungjorde de denna upplysning för allt Jehovas folk, och ytterligare tusenden såg Herren i templet. Och år 1925 blev det faktum och den sanningen levande för Guds folk, att Riket, ”gossebarnet”, hade fötts. (Upp. 12:5) Hur de gladde sig i sina hjärtan! De sjöng av pur glädje. De visste att Konungen och Riket hade kommit, och de har inte upphört att sjunga och ropa ut de goda nyheterna om Riket. De såg dessa ting klart för trettio år sedan och trodde dem. Morgonstjärnan hade gått upp i deras hjärtan, och den kan gå upp i hjärtat på andra av Jehovas vittnen, om de helt inriktar sitt sinne på de ting som hör till Riket.

26. De som åstundar Riket först och främst kommer att bli ärade av Jehova och Kristus Jesus, och deras privilegier och ansvar kommer att utökas. De som i sina hjärtan är avgjort för Guds rike kommer att lyssna till den nya världens Konung och lyda hans befallningar. Jehova Gud och Kristus Jesus är anförarna, vägledarna och lärarna. Det är de som utformar profetiorna. Ingen människa eller grupp av människor gör detta. Petrus säger: ”Ingen Skriftens profetia kommer från någon enskild källa.” Orsaken är tydlig: ”Ty profetior hava icke vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” — 2 Petr. 1:20, 21, NW.

27. Visa kortfattat hur ”förklaringen” ses i uppfyllelsen.

27. I den storslagna uppfyllelsen blickar vi därför upp mot himmelen varifrån Guds smorde Konung regerar, nu inte från ett högt jordiskt berg utan vi ”hava närmat [oss] ett berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och myriader änglar i allmän sammankomst och församlingen av de förstfödda, som hava blivit uppskrivna i himlarna, och Gud, allas Domare, och de fullkomliggjorda rättfärdigas andliga liv, och Jesus, ett nytt förbunds medlare. ... Se till, att ni icke anropa honom om att icke tala”. (Hebr. 12:22—25, NW) Genom tron ser vi nu denne alltigenom härlige Konung i sin skönhet och härlighet lysa till jordens mest avlägsna delar och hur folk och nationer blir upplysta av hans härlighet. Såsom den som är ansvarig för att varningen om den kommande striden och vredens dag blir framburen till alla nationer uppenbarar han uppfyllelsen av alla profetior som har nedskrivits och åstadkommer omdaningen av mångas sinnen och hjärtan. Han är också den som upprätthåller och är ett uttryck för Jehovas rättfärdiga principer, som visades i profetiska skuggbilder genom lagen. Allt detta och mycket mera är förenat i hans identitet som är Jehovas älskade Son och utvalde Konung för den nya världen.

28. Hur bör åsynen av ”förklaringen” och kunskapen om den påverka oss?

28. Jehova Gud och Kristus Jesus bekräftar sitt ord genom att låta det börja gå i uppfyllelse. Välsignade är dina ögon om du ser dessa underbara händelser. Om du gör det, tacka då i ödmjukhet den allsmäktige Guden för hans oförtjänta godhet. Var lycklig att du befinner dig vid Sions berg och bevittnar uppfyllelsen av denna strålande och alltigenom härliga förklaringsscen, och må glädjen och privilegiet att få se den hjälpa oss att rena oss själva i Guds fruktan för att bli ännu säkrare i vårt hopp om den nya världen. Rikta sedan osjälviskt blickarna mot de många tusentals människorna i världen och säg till de saktmodiga som ännu är fångar: ”Dragen ut!”, ty uttåget har redan börjat.

(The Watchtower, 1 augusti 1952)