Vem skall göra att räkenskapens dag blir till vårt bästa?
”Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst [räkenskap, NW], vad kunde jag då svara honom?” — Job 31:14
1. Varför längtar vi, som hjälplöst lider under förhållandena, efter en räkenskapens dag i vår livstid? Vilken omfattning skulle den ha?
EN RÄKENSKAPENS dag är en god sak. Det är så många av oss som längtar efter att det skall bringas ordning i saker och ting till nytta för alla. Ja — och vi skulle kunna välkomna en sådan dag. Vi är berörda av de oförrätter som begås, av det förtryck som utövas, av det svekliga förfarandet, och vi kan inte hjälpa oss själva och få någon lättnad. Vi kan inte ställa de skyldiga till räkenskap. Vår tröst ligger i att vad man kallat ”vedergällningens lag” är en fungerande verklighet. Till sist skall därför rättvisa skipas. Hur önskar vi inte att detta sker i vår egen livstid! Ja, i världsomfattande skala! Då skulle alla som nu lider oförrätt ha nytta av detta.
2. Vad kan sägas om vår samhälleliga och fysiska miljö? Vilka farhågor uppväcks?
2 I dag är det illa ställt med vår samhälleliga miljö. Också vår fysiska omgivning förorenas och förstörs. Det måste komma en räkenskapens dag för detta, ja, inom kort — det är vad miljöforskare underrättar oss om. Det mänskliga samhället kan inte fortsätta att förstöra jämvikten i naturens ordning på jorden utan att till sist få lida under följderna av detta. Man fruktar för död och undergång för hela det mänskliga samhället, på en jord otjänlig för liv.
3. Vad kan sägas om en räkenskap med avseende på moral, på krigsförberedelser och på något som betraktas som oberörbart, heligt och oantastligt?
3 Vi kan också komma att tänka på räkenskapens dag, som närmar sig, på grund av den sjunkande tendensen, när det gäller god moral, som är så påtaglig i alla länder. Också på grund av den militära kapprustning, som Förenta nationerna inte har medel att bromsa upp, utan som får alla nationer att sätta sin lit till militär beredskap för sin trygghets skull. Men det återstår ännu en sektor, när det gäller de mänskliga angelägenheterna, som en vidräkning nu är inne för, en sektor som för många av oss kan tyckas vara oberörbar, i högsta grad helig och oantastlig. Vad är det? Det är religionen!
4. Varför förtjänar religionen att plötsligt stå inför en räkenskapens dag? Vilken verkan blir det när detta inträffar?
4 I allt större utsträckning utesluter människor religionen ur sitt liv såsom något ovidkommande, onyttigt, rentav skadligt. Likväl är och förblir religionen en av de starkaste krafterna i hela människosläktets liv. Få, om någon enda, kan undgå dess inflytande. Religionen har bevisligen varit ansvarig för så mycken uselhet, när det gäller människors och nationers uppförande, att den förtjänar att plötsligt stå inför en räkenskapens dag. När detta inträffar, kommer det att överraska hundratals millioner människor, och utgången kommer verkligen att bli hemsk.
5. a) Hur har religionen visat sig vara den mest söndrande kraften på jorden? b) Varför skulle inte de många religionerna inom kristenheten och i resten av världen allesammans kunna vara sanningen och ha rätt?
5 Under människans historia har religionen bevisat sig vara den mest söndrande kraften på jorden. Den har skilt raser, nationer, folk, stammar och även familjemedlemmar åt. På så sätt har den vållat oenighet bland människor. Skiljaktiga religionsuppfattningar har väckt bittra hatkänslor och fördomar och har, sorgligt att säga, lett till våldsamma stridigheter, till fejder som har pågått i hundratals år ända fram till våra dagar. Den del av den religiösa världen som kallas kristenheten har inte utgjort något undantag. Nej, den har varit särskilt framträdande i det här avseendet. På grund av ohyggliga krig har dess domän genomdränkts av hela hav av människoblod. Skulden till detta kan man finna i det förhållandet att den är uppdelad i många hundra religiösa sekter och samfund. Denna brist på enhet är i sig själv bevis för att den inte är vad den ger sig ut för att vara — kristen. Kristenhetens religionssamfunds Babel och den övriga världens religionssamfund med sina meningsskiljaktigheter kan inte alla ha rätt. Sanningen är en enda, den är ren, oblandad, för den är överens med sig själv.
6. a) Varför måste alla nationerna i vår tid råka ut för en räkenskapens dag? Varför måste de nu alla göra det tillsammans? b) Vad slags väsen måste det vara som skall hålla räkenskap med nationerna?
6 Tvistande religiösa samfund, miljön, moralnormer, skötseln av de mänskliga angelägenheterna — alla nationer har haft något att göra med det nuvarande tillståndet på dessa områden. Ingen nation har bevisat sig felfri. Alla har de bevisat sig överträda rätta och tillbörliga regler för uppförande och styrelsesätt. I överensstämmelse med det mönster som går igen i hela den förflutna mänskliga historien, måste nationerna allesammans råka ut för en räkenskapens dag. Men nu, med alla tillgängliga snabba kommunikations- och transportmedel och med det avsevärda ömsesidiga beroendet, skall nationerna uppnå denna räkenskapens dag tillsammans. Men vem eller vad skall hålla räkenskap med dem? Deras nationalgud eller många olika gudar? Den så kallade ”heliga ko” som vetenskapen utgör? Förenta nationerna eller något annat internationellt redskap för reglering av förhållandena mellan kommunistiska nationer och kapitalistiska nationer eller mellan arbetstagare och arbetsgivare? Nej, inte alls, för det är sådana faktorers misslyckande som har lett till att mänskligheten råkat i sin nuvarande svåra belägenhet. Härav följer då att det måste vara något insiktsfullt väsen som mer än väl klarar av att ta itu med alla människors djupt rotade svårigheter och som visar opartiskhet mot raser och nationer, ett allsmäktigt insiktsfullt väsen som kan få denna räkenskapens dag att utmynna i lättnad och lindring för alla som älskar vad rätt är.
VAD SOM BEHÖVS FÖR ATT EN RÄKENSKAP SKALL VARA OPARTISK
7. a) I vilket tillstånd kommer nationerna att befinna sig på den räkenskapens dag som vi här talar om? b) Vad slags rättslig instans skulle vara den rätta till att hålla räkenskapen?
7 Vi talar inte här om någon uppdiktad ”domedag” i en andevärld, sedan döden inträtt för nationernas medborgare. Vi talar här om en räkenskapens dag för alla nationer, medan de fortfarande är i full verksamhet och söker för all framtid bevara sin maktposition i de olika slag av styrelse som de föredrar. Skall nationerna överleva den stundande dag för inspektion och för räkenskap med den övermänskliga rättsinstans, som alla nationerna är skyldiga att avlägga räkenskap inför? Det är den frågan som berör oss enskilda personer som är medlemmar i dessa skuldtyngda nationer. För räkenskapens dag önskar vi oss därför en rättslig instans som är överlägsen nationernas alla vanmäktiga gudar, en som inte kan mutas av de rika, högt utvecklade nationerna, en som inte fruktar för världens starkt militariserade supermakter, såsom Förenta staterna eller det kommunistiska Ryssland.
8. a) Vem längtar alltså våra hjärtan efter som rättvisans ytterste domare och förvaltare? b) Vad för något i fråga om himmelen och jorden skulle inte kunna förklaras logiskt på annat sätt än genom ett sådant väsen?
8 Ja — vad våra hjärtan oreflekterat längtar efter är att det högsta väsendet i universum skall tjäna som rättvisans ytterste domare och förvaltare. När vi tänker efter: Vad skulle inte bara vår ringa jord, utan snart sagt hela universum, göra — om det inte funnes ett sådant högsta väsen, en sådan universell suverän härskare? Hur skulle det gå med samstämdheten, ordningsfullheten i vårt universum, ja med den exakthet som kännetecknar universums gång, om det inte funnes en sådan universell laggivare? Hur skulle det vara med den nyttiga samverkan av alla av varandra beroende ting som vår naturliga miljö består av, om det inte funnes en sådan formgivare och skapare, den enda källan till liv för alla djur, växter och människor? De skulle över huvud inte vara till. Deras tillvaro kan inte förklaras på något annat sätt än genom tillvaron av ett sådant högsta, allsmäktigt väsen!
9. a) Hur blir ett sådant väsens eviga tillvaro och verksamhet belyst? b) Vad kallade Mose honom med rätta? I vilket förhållande står han till alla nationsgrupper?
9 Det var inte det erkända behovet av ett sådant väsen som framtvingade honom, fick honom att bli till av ingenting, men tillvaron av alla dessa skapelser, som fanns till innan människan framträdde på jorden, fastställer och belyser hans eviga tillvaro och verksamhet. Med rätta kallas han ”gudarnas Gud och herrarnas Herre”. Så kallades han av forna tiders mest framstående laggivare och jurist, Mose. Mose kunde göra en sådan jämförelse med klar och full insikt, för han var personligen väl förtrogen med det forna Egyptens gudar och hade också blivit undervisad ”i all egyptiernas vishet”. (5 Mos. 10:17; Apg. 7:22) Flera hundra år senare fick den högsta rättsliga instansen i det forntida Grekland, den domstol som sammanträdde på Areskullen i Aten, sin uppmärksamhet riktad mot denne suveräne Gud. Det skedde när den kristne aposteln Paulus sade till denna domstol: ”Den Gud som har gjort världen och allting i den ... har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” (Apg. 17:24—26) På grund av hans överlägsenhet över alla nationsgrupper kallas han ”folkens [eller: nationernas] konung”. — Jer. 10:7.
10. Varför är denne ”folkens [nationernas] konung” i stånd att som sina antagonister ta itu med alla vår tids militära och politiska supermakter?
10 Mera om denne övernationelle Gud kan vi läsa i den heliga bok, som skrevs av Mose, Paulus och andra människor, som i många fall var ögonvittnen till händelser som de beskrev till upplysning för oss i dag. Inga nationer kan hävda sin ställning gentemot denne Gud. Han förmådde visa att han hade övertaget över sådana världsvälden som forntidens Egypten, Assyrien och Babylonien. Det är dåraktigt att tänka att han bara var ännu en gud som hör den forntida historien till och att hans tillvaro var ute då bibelns sista bok var färdigskriven för nitton hundra år sedan. Denne Gud är odödlig, självständig, existerar av sig själv. Han kan i dag som sina antagonister ta itu med vår nutida världs alla mäktiga politiska stormakter. Som ”folkens [eller: nationernas] konung” skall han ställa dem alla till räkenskap. Bestående goda ting skall bli följden för alla som älskar rättfärdighet och godhet.
GUDS REDSKAP SOM MAN MÅSTE RÄKNA MED
11. Vad har Gud, enligt Apostlagärningarna 17:31, förordnat åt sig på räkenskapens dag, och vilken garanti har han gett?
11 För denna stundande räkenskapsdag har Gud förordnat en personlig representant, en meddomare. Den kristne aposteln Paulus hänvisade till denne ställföreträdare, då han ytterligare sade till Högsta domstolen på Areskullen i Aten i Grekland: ”Han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apg. 17:31.
12. Varför är denne garantis existens ingenting att rycka på axlarna åt, så som de grekiska domare, som lyssnade till Paulus, gjorde?
12 Vilken märkligare ”garanti” kunde den allsmäktige Guden ge alla jordens inbyggare beträffande sin fastställda dag för dom än denna: att han hade uppväckt sin meddomare ur martyrdöden? Nu bör vi inte, bara därför att vi har en annan religiös uppfattning, betrakta denna Guds ”garanti” som något man kan rycka på axlarna åt, vilket flertalet av dessa medlemmar av Högsta domstolen på Areskullen gjorde. Denna ”garanti” har ”folkens [eller: nationernas] konung” försett oss med. Det är inget att göra narr av, såsom vore det något ovetenskapligt och löjligt. I första århundradet enligt den vanliga tideräkningen var det mer än 500 som med egna ögon såg denna livs levande ”garanti” från Gud, aposteln Paulus själv inbegripen.
13, 14. a) Varför befinner sig inte den uppväckte Jesus på jorden i denna tid som ett bevis på Guds garanti? b) Hur kommer det sig att Gud inte har förblivit ensam som en eremit i sin andliga domän?
13 Den ”man”, vars uppståndelse från de döda är den ”garanti” vi har fått för den stundande domsdag, som Gud ”fastställt”, identifieras som Jesus Kristus. (1 Kor. 15:3—8, 12—20) Orsaken till att han inte befinner sig på jorden i dag är att han offrade sitt fullkomliga människoliv och blev uppväckt, för att döda människor också måtte få en uppståndelse med möjlighet till ändlöst liv på en renad jord, som skall omvandlas till ett globalt paradis. Som belöning har han blivit upphöjd till himmelen och befinner sig på den suveräne domarens högra sida, den Guds sida som har makt att uppväcka döda. Jesus Kristus kallade sig Guds ”enfödde Son” och ”Guds skaparverks början”. (Joh. 3:16; Upp. 3:14) Hur hänger det ihop?
14 Jo, han var Guds första skapelse i himmelen, och sedan använde Gud honom som sin medarbetare för att göra alla andra ting, vår jord och dess första mänskliga inbyggare, Adam och Eva, inbegripna. (Kol. 1:15—18) Skapandet av de osynliga himmelska änglarna föregick skapandet av människosläktet. Eftersom Gud skapade sin ”enfödde Son” och alla de heliga änglarna, har han inte förblivit ensam, lik en eremit, i sin egen andliga domän. Enligt bibelns skildring uppgår dessa övermänskliga änglar till hundratals millioner. — Ps. 104:4, NW; Dan. 7:9, 10; Hebr. 1:7; 12:22.
15. Hur blev Guds enfödde Son en gång gjord ”lite ringare än änglar”?
15 Dessa myriader änglar kommer att vara redo att lyda Guds minsta vink på räkenskapens dag för alla jordens nationer. De står också till hans meddomares tjänst, med hjälp av vilken domare han skall döma den bebodda jorden på den dag han fastställt. (Matt. 25:31, 32) När Gud genom ett underverk sände sin enfödde Son till att bli en fullkomlig människa på jorden genom att födas av en judisk jungfru, gjordes denne Son av Gud ”lite ringare än änglar”. — Hebr. 2:9; Ps. 8:5, 6.
16. Till vilken ställning blev Jesus Kristus uppväckt och i vilket gagneligt syfte?
16 Men vilken ställning intar väl denne Guds enfödde Son i dag — nu? Han har av Gud blivit uppväckt till en himmelsk ställning som rentav är mycket högre än den änglarna intar, på grund av att han bevisade sig trogen mot Gud ända in i en offerdöd i oskuld. För att Guds lammlike Son skulle kunna utsträcka sitt offers gagneliga verkningar till hela människosläktet, uppväckte Gud honom på tredje dagen, men inte som människa, eftersom han hade offrat sin människonatur för alltid. Gud uppväckte honom därför till himmelskt liv, till odödlighet och till en ställning högt över alla änglar. (1 Petr. 3:22) Han kunde således tjäna som ”säden” till välsignelse för alla jordens nationer. — 1 Mos. 22:18; Gal. 3:8—16.
17. Vad skrev Paulus i Hebréerna 1:3—9 om förhärligandet av Jesus Kristus som Guds Son?
17 Bör vi då inte vara glada över att Jesus Kristus på detta sätt blivit förhärligad i himlarna? Jo, för nu har vi en ljusare syn på möjligheterna till liv i framtiden. Den kristne aposteln Paulus, som genom ett underverk fick se den uppväckte Jesus Kristus, skrev om hans förhärligande. I ett brev till de hebréer, som tagit emot Jesus såsom de bibliska profetiornas Messias, skrev Paulus: ”Sedan han hade utfört en rening för våra synder, satte han sig på Majestätets högra sida i höjden. Så har han blivit bättre än änglarna, i den mån som han har ärvt ett namn som är förnämligare än deras. ... Vidare säger han med hänsyftning på änglarna: ’Och han gör sina änglar till andar och sina offentliga tjänare till en eldslåga.’ Men med hänsyftning på Sonen: ’Gud är din tron för evigt, och ditt rikes spira är rättrådighetens spira. Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet. Därför smorde Gud, din Gud, dig med den jublande glädjens olja mer är dina ämbetsbröder.’” — Hebr. 1:3—9.
18. Vad kommer Gud att förmedelst sin Son göra med avseende på den kommande räkenskapens dag?
18 Medelst sin över änglarna stående kung som sin ställföreträdande domare kommer Gud att göra att den kommande räkenskapens dag för alla nationerna blir till vårt bestående bästa.
[Bild på sidan 9]
Att alla jordens invånare skall dömas i rättfärdighet garanteras genom Kristi död, begravning och uppståndelse