Hur man kan hålla ungdomsbrottsligheten utanför hemmet

FÖR en tid sedan kunde man överallt i New York se skyltar med följande text: ”När familjelivet upphör, börjar ungdomsbrottsligheten”. Många som har studerat det svåra problem som ungdomsbrottsligheten utgör bekräftar detta. Vad de har att säga bör intressera alla föräldrar.

De iakttagelser som Sheldon och Eleanor Glueck, vilka leder verksamheten vid den kriminologiska forskningsavdelningen vid Harvarduniversitetets juridiska fakultet, har gjort är av särskilt stort intresse. Sedan de under trettiofem år studerat brottsligheten och därvid även ungdomsbrottsligheten, har de fått synnerligen klart för sig vilken ”betydelsefull roll förhållandet mellan de olika medlemmarna i familjen spelar i samband med ungdomsbrottslighetens uppträdande”. De har lagt märke till ”den mycket uppenbara bristen på verklig samhörighet mellan fäderna till brottslingarna och pojkarna” och har iakttagit ”en så gott som fullständig frånvaro av familjeenhet” i de hem, från vilka brottslingarna kommer. Andra undersökningar har bestyrkt detta.

I staden Buffalo i staten New York visade en nyligen avslutad undersökning av ungdomsbrottslighetsproblemet att ”inte i ett enda fall fanns det ett verkligt gott hem och ett verkligt familjeliv”. Ett meddelande angående ungdomsbrottsligheten i Indien lyder: ”Ytterst står familjen såsom den unges sista och mest hoppfulla utväg, när det gäller att återställa den moraliska tågan och respekt för lag och ordning hos honom.” Till samma slutsats kommer dr Harry A. Snyder: ”Om det finns något botemedel mot ringaktning för lagen, brist på moraliska normer och frånvaron av ett religiöst rättesnöre, så tycks det vara familjekretsen som i första hand måste axla ansvar.” Problemet hänger samman med att hemlivet inte är vad det en gång var.

Familjelivet förändrat

En sak är att familjerna i våra dagar har förlorat den fasthet och sammanhållning som de hade under tidigare generationer. Förr i tiden, när far var hemma på gården och ”arbetande mödrar” befann sig i köket, stod barnen mera direkt under föräldrarnas uppsikt. Av bibelläsande föräldrar inhämtade barnen tungt vägande moralnormer. Föräldrarna var stränga, men de lät barnen förstå att de var välkomna och att de älskade dem. Det fanns inte något gammalt åk, med vilket tonårspojkarna kunde susa bort, undan fars vakande öga. I stället för att utnyttja nöjesindustrien hade man trevligt tillsammans hemma. Familjen arbetade och roade sig tillsammans som en enhet, ”en för alla och alla för en”. Också barnen och ungdomarna hade ansvar för att bidra till den gemensamma trevnaden genom att de fick utföra lämpliga sysslor. På den tiden kunde man skönja en växelverkan när det gällde samhörighetskänslan inom familjerna i flera avseenden: i fråga om enhet, kärlek, ordning, ansvar och inbördes respekt och hänsyn, och detta höll brottsligheten vid ett minimum. I och med att vi nu har nått de ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, som blivit förutsagda, har emellertid mönstret för familjelivet blivit mycket annorlunda i många hem. — 2 Tim. 3:1, 2, NW.

De industriella och tekniska framstegen och världskrigen har fört fäder och mödrar till fabrikerna. Folk har flyttat från byar och mindre samhällen till stora städer och från det ena landet till det andra, och detta har slitit viktiga band som förenat människor med stabiliserande traditioner. Bilen har fört barnen bort från hemmet och från föräldrarnas tillsyn. Bibelns goda moraliska inflytande har undergrävts hos många människor genom utvecklingslärans inflytande och till följd av de hänsynslösa anklagelserna från dem som sysslar med så kallad bibelkritik. Allt detta har banat väg för en moralkodex som är skamligt löslig. Sexualitet och våld har blivit det tema som allt kraftigare betonas i film, veckopress, dagspress, radio och TV.

I denna nya atmosfär har hemmet allt mindre och mindre blivit ett centrum för fostran och alltmera fått karaktär av servicestation. Den unges nycker och hugskott gör sig ofta gällande i familjen i stället för föräldrarnas vilja. I stället för den gamla enheten är det alltför ofta så att varje familjemedlem först tänker på ”nummer ett”, på sig själv. Pengar och nöjen är de enda målen för många. Ohederliga förehavanden anses ”fiffiga” och ändamålsenliga. Ideellt lagda ungdomar lägger märke till att många äldre människor bara ägnar en läpparnas tjänst åt lag och moral. Besvikna, världsligt sinnade ungdomar har förkastat de vuxnas samhälle och antagit en egen kodex som passar gatans ”samhälle”. Där på gatan, i frånvaron av vuxet ledarskap och ett värdigt mål, blir ”anseende” och ”spänning” de ting som betyder något i livet. Ungdomar har funnit att de kan uppnå detta och behålla det genom den upphetsning som vandalism, stöld, strid och erfarenheter på det sexuella området jämte narkotikamissbruk osv. ger dem. Även om det funnes nog med arbetstillfällen, vet dessa ungdomar inte längre vad det vill säga att känna tillfredsställelse av att få ett arbete gjort. De ser inte något verkligt skäl till att arbeta och spara för det som de kan stjäla sig till. Det är fullt förståeligt att ungdomsbrottsligheten har blossat upp till vad New York-domaren Samuel Leibowitz nyligen kallade ”ett problem som är lika allvarligt som en världsbrand”. Men du kan hålla denna brand utanför ditt hem, om du verkligen vill det.

Föräldrarnas och barnens fostran

Först och främst måste föräldrarna ”sluta ... upp med att vara oförnuftiga, men ... [fortsätta] med att fatta vad Jehovas vilja är”. (Ef. 5:17, NW) Myndighetspersoner finner det ofta svårare att ha att göra med brottslingarnas föräldrar än med ungdomarna själva. Föräldrarna har de bästa förutsättningarna att förhindra brottslighet hos barnen, om de omsorgsfullt studerar Guds ord och ivrigt tillämpar dess principer. Om de gör det, kan de fostra sina barn ”i Jehovas tuktan och auktoritativa råd”. (Ef. 6:4, NW) Detta ger föräldrarna den tillförsikt som många tycks sakna. Det löser problemet som gäller att inte vara alltför sträng eller alltför efterlåten, ty bibelns sätt innebär fasthet, att man mildrar rättvisan med barmhärtighet, men att man inte låter förseelser passera helt och hållet ostraffade.

När föräldrar fullgör sina förpliktelser, då kan de lära barnen att fullgöra sina. Frukta inte att sådan undervisning skall ge barnen ”skuldkomplex”. Låt de unga förstå att Gud, du själv och samhället kommer att löna dem, därför att de gör det som är rätt, och straffa dem, om de uppsåtligt gör det som är orätt. Förklara att du och barnet å ömse håll är ansvariga inför Guds lag, att samma lag gäller både för dig och för barnet utan åtskillnad. I 5 Moseboken 6:7 finner du Guds anvisningar för hur du skall kunna förmedla Guds lagar till dina barn: ”Du skall ... tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” Förklara för ditt barn att Guds uppsåt är att låta lydiga människor bo i hans rättfärdiga, nya värld. (2 Petr. 3:13) Gör det fullständigt klart för barnet att inga tjuvar, inga giriga människor eller upproriska pojkar eller flickor skall få komma in i Guds rike. — 1 Kor. 6:9, 10; Ps. 37:9; Hes. 9:6.

När du inskärper och tillämpar gudaktiga principer i hemmet, kommer dina barn att tillägna sig begrepp om moraliska värden och utveckla en sådan sinnesinställning som återspeglar detta gudomliga inflytande. Oberoende av samhällets föränderliga regler och bud och oavsett vad andra ungdomar gör, kommer dina barn att sky brottslighetens väg, därför att de vet vad Gud säger vara rätt och vad han säger vara orätt. Barnen kommer att önska göra det som är rätt, om du förknippar lydnad för Guds lag med barnens mål i livet.

Mål och ansvar

Orsaken till att många ungdomar råkar i svårigheter är att de saknar ett mål i livet. De påminner om fartyg utan destinationsort. Eftersom de inte har bibeln till vägledning, har de inte ens ett roder. Vilket yrke ditt barn än väljer att ägna sig åt för att förtjäna sitt levebröd, åligger det dig att visa den unge att hans främsta mål i livet är att vandra med Gud och att vinna evigt liv. (Joh. 17:3) Framhåll för honom hur han kan uppnå frid och trygghet nu, fastän vi lever i kritiska tider, om hans mål är att göra Guds vilja. När han bestämmer sig för att detta är hans uppsåt i livet, kommer han att inse att vägen till detta mål består i att läsa, skriva och studera såväl den bibliska som den världsliga historien. Han kommer att förstå att skolkning och försumlighet är slöseri med värdefull tid, att man genom studium gör en vis och förståndig investering och att även smärre försyndelser kan hindra honom från att förverkliga sitt uppsåt i livet. När han förstår vad hans främsta uppsåt i livet är, visa honom då att han genast måste börja förverkliga sitt uppsåt och gör detta genom att ge honom ansvar.

Att söka fullgöra en ansvarsfull, fruktbärande roll i livet bör utgöra en viktig del av barnets uppsåt. Den unge bör få denna känsla av ansvar och av att han bör uträtta något så tidigt som möjligt. Du kan börja bibringa honom den genom att lära honom att klä sig själv, att plocka upp sina kläder, leksaker och böcker. Om ni har eget hus, finns det säkert en hel del saker som barnen kan få i uppdrag att sköta, t. ex. att klippa gräsmattan eller häcken, att kratta löv, måla staketet, städa på vinden eller i källaren. Om ni bor i en lägenhet i ett hus, kan ni sätta barnen att duka, diska och torka, dammsuga mattor och golv, polera och damma möbler och hjälpa till med att stryka in tvätten; de kan bädda och gå och handla. Om ni inte tycker att detta räcker, finns det också möjligheter och tillfällen att på församlingens möteslokal lära de unga att axla ansvar.

Uppmuntra barnen att erbjuda sig att hjälpa till med att hålla församlingens möteslokal ren, att ställa stolarna på plats, att vika traktater, stänga fönstren, när de flesta lämnat salen, osv. Var ett rätt föredöme genom att erbjuda dina egna tjänster, om detta alls är möjligt.

Genom att fullgöra sådana uppdrag kommer dina barn att lära sig något som uppenbarligen har saknats i den fostran, som ungdomsbrottslingar har fått — de har inte fått lära sig att arbeta och att samarbeta med andra. Barnen kommer att lära sig hur roligt det är att utföra en sak väl. Med denna trivselkänsla följer självaktning, och barnen tar ett steg mot mogenhet. Låt inte din son få lära sig denna läxa på ett ”hårdhänt” sätt, såsom en nittonåring fick göra. Först sedan han vistats en tid vid en statlig ungdomsvårdsskola, kunde han säga: ”De lärde mig att arbeta, det ... välbehag en människa kan känna av att själv få uträtta något.” Att du ger barnen plikter att uppfylla sätter dig också i stånd att ge akt på deras initiativförmåga, grundlighet och pålitlighet. Såsom Ordspråksboken 20:11 säger: ”Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.” Man kan ägna särskild uppmärksamhet åt olika drag i barnets läggning, som behöver förbättras. Om barnet troget fullgör sina plikter, får du tillfälle att berömma det och ge det vissa privilegier. I samband härmed har du möjlighet att lära barnet en värdefull sak, nämligen att man bör arbeta och spara till det som man gärna vill ha. Eftersom barnet är din telning, är det naturligtvis inte mera fullkomligt än du är. Vänta dig inte att det skall vara fullkomligt, men förbise inte heller att ge det den nödvändiga tuktan.

Tuktan och kärlek

När du ger föreskrifter, så säg vad du menar och mena vad du säger. Om du ger föreskrifter på ett gnatigt sätt, lär du barnet att vara olydigt, ty det vet då att det kan slå dövörat till för vad du säger och att du blir tvungen att upprepa det. Men barnet kommer inte att vara ohörsamt, om du visar att du sätter handling bakom orden. Många gånger kan det naturligtvis vara förståndigt att ge skäl för det bud eller förbud man ger. Du kanske tycker att du inte behöver tala om för barnet varför du ger dina förhållningsorder, men kom ihåg en sak: Om ditt barn förstår varför ett visst handlingssätt är förståndigt eller dåraktigt, har det ett fullgott skäl till att välja att handla förståndigt, när du inte är i närheten. Lägg märke till att bibeln ofta anger skälet till att ett handlingssätt är rätt och gott eller orätt och ont. Efterlikna det goda exemplet. — Ords. 23:20, 21; 24:15, 16, 19, 20.

Om ditt barn väljer ett dåraktigt handlingssätt trots dina goda råd, så påminn dig Ordspråksboken 22:15: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” Jehova förmanar dig att inte avhålla dig från att tukta den som bara är ett barn. (Ords. 23:13, 14) Du vet när ett barn har felat, och det är mycket troligt att barnet också vet det. Såsom en ung brottsling sade till en reporter: ”Jag fick aldrig stryk, fastän jag i själva verket ofta tyckte att jag borde fått det.” Irritera inte barnen genom att ideligen ändra på regler och föreskrifter eller genom att bestraffa en förseelse den ena dagen och inte göra det den andra. Efterlikna Jehova. Handla i överensstämmelse med ditt ord, var konsekvent och utdela tuktan i kärlek. — Ords. 13:24; Hebr. 12:6.

I dessa kritiska tider, när många saknar naturlig tillgivenhet, är det mycket viktigt att ditt barn förstår att det är älskat och att ni föräldrar frågar efter det. (2 Tim. 3:3) När du utfärdar förnuftiga förhållningsorder beträffande ett rätt val av kamrater och förbjuder barnen att vara ute sent och med kraft genomdriver din vilja, visar du att du älskar barnen och verkligen bryr dig om dem. Barnen är medvetna om din kärlek, även om de kanske inte just för ögonblicket tycker om den, när du håller på att barnen alltid skall be om lov, när de vill gå någonstans, och att de talar om för dig med vem de ämnar vara tillsammans. Erfarenheten säger att när barnen hamnar hos polisen, därför att de t. ex. uppträtt som butiksråttor, har föräldrarna inte vetat om var de hållit hus. Om du bryr dig om barnen, kommer du att lägga dig vinn om att veta vad de har för sig. Du kommer också att lära barnen att hålla sig borta från alla och envar som genom hån eller påtryckningar skulle kunna förmå dem att handla tvärtemot Guds och föräldrarnas vilja och önskan. Lär barnen att det som verkligen betyder något är hur de ter sig i Guds ögon. Om familjen drabbas av svårigheter, drag då fördel av detta genom att visa barnen hur man kan hålla sig tätt till Gud för att få tröst och vägledning. Allt detta är en del av den ovärderliga fostran, varigenom du kan vänja barnen vid den väg de måste vandra för att vinna evigt liv. — Ords. 22:6.

Om du har framhållit Riket såsom ett mål för ditt barn, om du har lärt det att vända sig till Guds ord för att få vägledning och har övat det i att axla ansvar, kommer barnet att ha klart för sig att vandalism, stöld, omoraliskhet och alla andra former av brottslighet är sådant som kan föra bort det från den väg som leder till livet. (Matt. 7:14) Håll ungdomsbrottsligheten utanför ditt hem genom att sköta det i strikt överensstämmelse med Jehovas auktoritativa råd. ”Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.” — Ords. 24:3.