16. a) Var har således Messias regerat sedan år 1914? b) Vad är beviset för att Kristus har börjat regera?

16 Nu härskar han i stället i det Jerusalem eller Sion om vilket Jehova säger i Psalm 2:6: ”Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.” Det är denna stad som David syftar på i Psalm 110:1, 2, när han i profetiska ordalag talar om Herren Jesus Kristus: ”Herren [Jehova] sade till min herre: ’Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.’ Din makts spira skall Herren [Jehova] utsträcka från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.” Ja, den messianske kungen, Jesus Kristus, är nu insatt på tronen på ett himmelskt Sions berg, eller Jerusalem, för att härska mitt ibland sina fiender. Han har redan slungat ärkefienden, Satan, djävulen, hit ner till jordens närhet. Eftersom Satan vet att han endast har en kort tid kvar, har han fått nationerna att ”larma”, som psalmisten så träffande uttrycker det. — Psalm 2:1; Uppenbarelseboken 12:7—12.

17. Varför bör vi förvänta att nationerna inte kommer att få ”larma” så länge till?

¹⁷ Men kommer den suveräne Herren Jehova att tillåta att dessa nationer ”larmar” till obestämd tid i ett sådant uppenbart motstånd mot hans rike under hans Sons styre? Kom ihåg att de första kristna anklagades för att ha uppfyllt Jerusalem med sin undervisning; och kom också ihåg att Jehovas dom över det jordiska Jerusalem verkställdes sedan dessa kristna energiskt gått från hus till hus och predikat offentligt och låtit varningen ljuda. (Apostlagärningarna 5:28, 41, 42; 4:16) På liknande sätt har Jehovas vittnen i vår tid förkunnat Guds dag av hämnd runt om i hela kristenheten.

18. Varför väntar vi med tillförsikt på att Jehovas ”eviga uppsåt” skall segra?

¹⁸ Kommer Jehova nu att misslyckas med att låta denna största världsomfattande förkunnelse i människors hela historia följas av att han ger sina fiender en ”nådastöt” vid Har-Magedon? Kommer Jehova att misslyckas med att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”? Nej, aldrig! De vars hopp är förankrat i Guds löften ser med tillförsikt fram emot att hans ”eviga uppsåt” skall segra. (Uppenbarelseboken 11:18; Efesierna 3:10—12) Vår ”store konung”, Jehova, kommer att se till att hans suveräna Namn blir hävdat och rättfärdigat genom Riket under Messias, som nu regerar i det himmelska ”Jerusalem”. Sedan kommer Jehova att visa att han är ”vår Gud till obestämd tid, ja, för evigt”, genom att återföra mänskligheten till evigt liv i fullkomlighet på en paradisisk jord, och han kommer också att visa att han ”inte skapade den [jorden] rätt och slätt för intet”. — Psalm 48:15; Jesaja 45:18, 22—24; NW; 46:9—11; 55:11; Jeremia 25:31.

”Fröjda er för alltid”

1. a) Vad är ”staden” i Hebréerna 11:10? b) Till när måste den ”stora skaran” vänta på ”uppfyllelsen av löftet”?

VI KAN sannerligen i allra högsta grad fröjda oss över att den messianske Kungen, Kristus Jesus, nu regerar i ett himmelskt ”Jerusalem”. Det är denna stad som ”hör himmelen till” och som Abraham, Isak och Jakob traktade efter, enligt Hebréerna, kapitel 11. De ”bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet”, Kanaan, för de sökte ivrigt ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. Men liksom det förhåller sig med den ”stora skaran”, som i dag har hopp om evigt liv på jorden, måste ”uppfyllelsen av löftet” till dessa människor i forntiden vänta tills de smorda kristna har fått sitt arv i det himmelska riket. — Hebréerna 11:8—16, 39, 40; Uppenbarelseboken 7:9.

Det ”himmelska Jerusalem”

2, a) Hur pekar Hebréerna 12:1, 2 på hoppet om det messianska riket? (Psalm 110:1, 2) b) Hur antyddes det vid Sinai berg att Riket skulle komma?

² Hebréerna, kapitel 12, fortsätter att uppmuntra de smorda kristna att dra nytta av det föredöme som dessa trogna forntida vittnen gav och också ”uppmärksamt se på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus”, som, efter att ha uthärdat, satte sig ”på högra sidan om Guds tron” tills ”nationernas fastställda tider” slutat. (Hebréerna 12:1, 2) Sedan Paulus betonat dessa kristnas hopp om Riket, beskriver han den vördnadsbjudande och storslagna uppvisningen av Jehovas härlighet på berget Sion vid tiden för invigningen av lagförbundet med det köttsliga Israel. Det var då som Jehova sade till Israel: ”Om ni noggrant vill lyda min röst och verkligen hålla mitt förbund, så skall ni ... bli mig ett rike av präster och en helig nation.” — 2 Moseboken 19:5, 6, NW.

3. Hur har de andliga israeliterna ”kommit till” någonting mera vördnadsbjudande och storslaget?

³ Men de andliga israeliterna — de smorda kristna i vår tid — befinner sig i ”ett nytt förbund”. (Hebréerna 8:8—11) Och nu har de ”kommit till” någonting långt mera vördnadsbjudande och storslaget. Vad är det? Paulus ger svar på detta i Hebréerna 12:22: ”Ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem.” Detta tillträde började med Rikets arvingar i Paulus’ dagar, då dessa blev ”uppbyggda som ett andligt hus” på grundvalen, Kristus Jesus, som nu hade lagts i Sion. (1 Petrus 2:4—9) Andra smorda kristna skulle fortsätta detta tillträde till det himmelska Jerusalem ända tills alla de 144.000 församlats till Lammet och står med honom på det himmelska Sions berg. — Uppenbarelseboken 14:1—5.

4. Vilka andra personer eller ting, som har samband med det messianska riket, har de smorda kristna ”kommit till”?

⁴ I Hebréerna 12:22—24 beskriver Paulus också andra personer eller ting som de kristna har ”kommit till” och som har samband med det messianska riket och dess uppsåt. Han talar om ”myriader änglar”, som både Daniel 7:9—14 och Matteus 25:31 visar är närvarande när den som ”liknade en människoson” mottar Riket. Paulus omnämner också ”församlingen av de förstfödda” som ärver Riket. Han prisar Gud som ”allas domare”, som förklarar dessa förstfödda söner rättfärdiga för att de skall kunna bli förda in i det nya förbundet som Jesus är medlare för genom sitt dyrbara blod. (Hebréerna 9:13—15; Romarna 5:1, 9) Paulus nämner också dessa ”rättfärdigas andliga liv”. De är Rikets arvingar som nu vandrar i ”ett nytt liv”. — Romarna 6:4; 8:16.

5. a) Hur bekräftar Hebréerna 12:28, 29 att det ”himmelska Jerusalem” är det messianska riket? b) Hur visar Hebréerna 13:14, 15 att denna ”stad” ännu hör framtiden till?

⁵ Att det ”himmelska Jerusalem” i Hebréerna 12:22 syftar på det messianska riket, det till vilket de smorda kristna ”har kommit”, bekräftas ytterligare genom de följande verserna, 28 och 29, där Paulus uppmuntrande säger till dessa kristna: ”Därför, när vi nu skall ta emot ett rike som inte kan skakas, måtte vi då fortfarande ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad. Ty vår Gud är också en förtärande eld.” En sådan uppmaning till nitälskan i att ”komma till” det himmelska Jerusalem eller det messianska riket fortsätter ända till slutet av Paulus’ brev, där vi läser i det sista kapitlet, nämligen i Hebréerna 13:14: ”Här har vi inte en stad som består, utan vi söker ivrigt den kommande.” Detta rike har nu kommit — i det epokgörande året 1914! Hur ivrig bör inte kvarlevan av de smorda på jorden vara i att först söka Riket och i att alltid frambära till Jehova ”ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”! — Matteus 6:33; Hebréerna 13:15.

Det ”nya Jerusalem”

6. a) Vad är det ”nya Jerusalem” som beskrivs i Uppenbarelseboken? b) Varför bör den ”stora skaran” vara djupt intresserad av detta ”Jerusalem”?

⁶ Hur förhåller det sig då med det ”nya Jerusalem”, som omnämns första gången i Uppenbarelseboken 3:12? Den förhärligade Jesus säger här om den som segrar: ”Jag [skall] göra [honom] till en pelare i min Guds tempel, ... och jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himmelen från min Gud.” Längre fram, i Uppenbarelseboken 21:1, 2 och 10, finner Johannes dessa segrare i ”en ny himmel” och beskriver den sammansatta grupp som de utgör som ”den heliga staden, det nya Jerusalem”, som kommer ”ner från himmelen från Gud, beredd såsom en brud smyckad för sin äkta man”, som är Kristus, brudgummen. Detta nya Jerusalem är Guds redskap genom vilket han låter ”livets vatten” flöda till de lydiga människorna, så att dessa blir botade och upplyfta till fullkomligt liv här på jorden. Således kommer Gud, upphovsmannen till denna storslagna anordning, att på ett mycket bokstavligt sätt ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. Hur gläder sig inte den ”stora skaran”, följeslagarna till kvarlevan av ”brud”-klassen, åt denna framtidsutsikt! — Uppenbarelseboken 22:1, 2; 21:4.

7. Hur skiljer sig det ”nya Jerusalem” från det ”himmelska Jerusalem”?

⁷ Det är emellertid en liten skillnad mellan det ”nya Jerusalem” som beskrivs i Uppenbarelseboken och det ”himmelska Jerusalem” som omnämns i Hebréerna. Det ”nya Jerusalem” består av de 144.000 som är trolovade med brudgummen, medan däremot det ”himmelska Jerusalem” omfattar 144.001 personer, där ”ettan” står för brudgummen, Kungen. Bibelböckerna Hebréerna och Uppenbarelseboken visar således en nära identitet mellan det ”himmelska Jerusalem” och det ”nya Jerusalem”.

”Jerusalem där ovan”

8, 9. a) Vilka eller vad utgör ”Jerusalem där ovan”? b) Hur beskriver Paulus, genom att citera från Jesaja, kapitel 54, hennes hustrulika funktion?

⁸ I Galaterna 4:26 läser vi om ännu ett ”Jerusalem”. Det är ”Jerusalem där ovan”. Och vad är det? Aposteln Paulus säger om detta: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” — Jämför Jesaja 54:13.

⁹ Detta ”Jerusalem där ovan” är Jehovas kvinna, hans himmelska organisation. Det består av Guds härskaror av lojala änglar, bland vilka den förhärligade ärkeängeln, Jesus Kristus, nu finns. (Uppenbarelseboken 12:7) Dessa tjänar som ”hustru” åt sin suveräne Herre. Angående denna ”kvinna” fortsätter Paulus att säga: ”Det står ju skrivet [i Jesaja 54:1]: ’Gläd dig, du ofruktsamma som inte föder; brist ut och ropa, du som inte har födslovåndor; därför att den övergivnas barn är flera än hennes som har mannen.’” — Galaterna 4:27.

10. Hur kom ”Jerusalem där ovan” att ”ropa” av glädje?

¹⁰ Jehovas ”hustru”, hans stora himmelska organisation av andevarelser, måste i uppfyllelse av denna profetia ha ropat av glädje, när hon såg Kristus Jesus frambringas som den främsta ”säden” vid sitt dop år 29 v.t. Denna glädje måste ha flödat över, då Jesus som bevarade sin ostrafflighet uppväcktes från de döda år 33 v.t. och upphöjdes till Guds högra sida i himlarna. Vilken glädje att sedan se ”säden” bli många, då Jesu Kristi lärjungar också fördes in för att bli hennes andliga barn! Allt detta inträffade i uppfyllelse av Guds löfte till Abraham om att göra hans säd talrik till välsignelse för alla jordens nationer. — 1 Moseboken 22:15—18; Galaterna 3:29.

11. Vad har i vår tid glatt ”Jerusalem där ovan”?

¹¹ Himlarna fröjdade sig också, när de år 1914 såg Guds ”kvinna” föda ”en son, en gosse”, Kristi rike. Och när Kristus, Kungen (som också kallas Mikael, som betyder ”Vem är lik Gud?”), besvarade Satans utmaning — genom att slunga ut djävulen och hans änglar ur himmelen — kände härskarorna av änglar utan tvivel stor glädje, då en ”hög röst” sade: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem!” De fröjdade sig också då de från år 1919 och framåt såg de kvarvarande ”sönerna” på jorden, de som tillhör ”Jerusalem där ovan”, vara fullständigt avskilda från den babyloniska religionen. (Uppenbarelseboken 12:1—12; 18:4, 5) Och vilken glädje det måste vara bland de stora skarorna av lojala änglar i ”Jerusalem där ovan”, nu då dessa friköpta till sist kommer till det ”himmelska Jerusalem”, det messianska riket! — Jesaja 62:11; Uppenbarelseboken 19:7.

”Nya himlar och en ny jord”

12. a) Vilket ”Jerusalem” åsyftas i Jesaja 65:17, 18? b) Hur förbinds det ”nya Jerusalem” med de ”nya himlarna”, och vilken tjänst utför det?

¹² ”Jerusalem där ovan”, Guds hustrulika organisation, jublar över allt som hennes suveräne Herre, Jehova, gör. Men låt oss nu undersöka Jesaja 65:17—19 (NW). I den här profetian framkommer det att Jehova skapar någonting nytt. Därför måste detta ”Jerusalem” vara det ”nya Jerusalem”, som nu fötts eller frambringats som ”dotter Sion” (NW), eller ”Sions dotter” (Åkeson), och trolovats med brudgummen och kungen, Jesus Kristus. (Jesaja 62:11) Jehova säger om denna ”brud”: ”Jag skapar Jerusalem att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel.” Denna himmelska ”brud” gläds storligen över att hela antalet — 144.000 — av dem som tillhör henne frambringats och också över att se hur Gud skapar ”en ny jord” — ett endräktigt, teokratiskt samhälle bland människorna. — Uppenbarelseboken 21:1—5.

13, 14. a) Varför går inbjudan till att ”jubla” ut nu? b) Vilken fantastisk och underbar bild utmålas i Uppenbarelseboken 21:9—27? c) Av vilken anledning bör vi se det ”nya Jerusalem” som ”en orsak till fröjd”?

¹³ Följande inbjudan går ut till hela Guds folk: ”Jubla och fröjda er för alltid i det som jag skapar.” Det finns all anledning att jubla! Jehova kommer nämligen inom kort att hävda och rättfärdiga sitt vida berömda namn genom att förgöra alla dem som motstår honom.