Frågor från läsekretsen

● I Kolosserna 3:23 får de kristna rådet att tjäna sina herrar av hela sin själ såsom för Jehova och inte för människor. Betyder det att vårt förvärvsarbete kan betraktas som en del av vår heliga tjänst, om vi utför det som för Jehova?

Det grekiska ordet latreiʹa, som översatts med ”helig tjänst” i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, syftar på en hängiven tillbedjan eller tjänst inför Gud. (Rom. 12:1) Jesus själv visade att detta inbegriper att man sätter sin tro och lydnad för Jehova i främsta rummet. (Matt. 4:8—10; Luk. 4:5—8) Det är en tjänst som är inriktad på att befrämja Jehovas rikes intressen.

I forna tider ägnade sig Guds överlämnade nation Israel åt ”helig tjänst” i lydnad för buden i lagförbundet, för att de på så sätt skulle bli ”ett rike av präster och ett heligt folk” för Jehova. (2 Mos. 19:5, 6) Denna tjänst utgjorde en symbol och en skugga av de verkligheter som skulle komma under det nya förbundet i förbindelse med Guds rike under Kristus Jesus. (Hebr. 8:5; 9:9, 14) Därför sades det till de smorda kristna: ”När vi nu skall ta emot ett rike som inte kan skakas, måtte vi då fortfarande ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad.” (Hebr. 12:28) Deras följeslagare, den ”stora skaran”, som ser fram emot evigt liv på jorden, måste på samma sätt visa gudsfruktan, då de utför ”helig tjänst” på den jordiska förgården i Jehovas tempel. — Upp. 7:9, 15.

Innebär denna ”heliga tjänst” att man rätt och slätt lever ett gott liv — att man föregår med gott exempel när det gäller att fostra och sörja för sin familj, att hålla hemmet rent och snyggt, att man gör väl ifrån sig i skolan och så vidare? Knappast, för israeliterna gjorde allt detta förutom den heliga tjänst som Jehova hade befallt dem att göra. (2 Mos. 7:16; 12:25, 26 [latreiʹa, den grekiska Septuagintaöversättningen]) Och fastän lagen om sabbatsdagen påbjöd dem att arbeta sex dagar, de dagar då de skulle förrätta alla sina sysslor, utfördes vissa heliga tjänster även under den sjunde dagen, sådana tjänster som hörde samman med högtiderna och den undervisning som gavs i synagogorna. — 2 Mos. 13:5, 6; 20:9; Apg. 13:14, 15; 18:4.

I våra dagar finns det människor som lever ett rent, moraliskt liv, men som ändå inte har något som helst intresse för Gud eller hans uppsåt. Deras liv kan sannerligen inte betraktas som ”helig tjänst”. Det är tydligt att denna tjänst särskilt har avseende på tjänst för Gud, en tjänst som utförs på grund av att man värdesätter heliga ting — något som går utöver det vanliga, något som innebär att man får göra en uppoffring när det gäller ens tid och krafter. Det har ingenting med förvärvsarbetet eller det vardagliga livet att göra, även om de kristna bör se till att också detta blir ”till Guds ära”. — 1 Kor. 10:31; Rom. 1:9.

Det som framför allt krävs i vår ”heliga tjänst” i denna tid, som föregår den ”stora vedermödan”, är att vi visar lydnad för Jesu befallning att predika och undervisa om ”dessa goda nyheter om riket”, att vi varnar människor och gör lärjungar. (Matt. 24:14, 21; 28:19, 20) Den inbegriper också att vi församlas för att tillbedja, att vi studerar bibeln tillsammans med vår familj och att vi samtalar om dagens text varje dag. Den utsträcker sig till att gälla särskild tjänst som pionjär och missionär och till att tjäna vid ett Betelhem, där man arbetar för att tillgodose behovet av den andliga födan och där man verkar för att organisera Jehovas vittnens världsvida verksamhet. Den inbegriper också den tjänst som resande tillsyningsmän, tillsyningsmän i församlingarna och biträdande tjänare utför, eftersom de sörjer för sina bröders andliga intressen och behov. (5 Mos. 31:12, 13; 6:4—9; Ef. 6:4; Apg. 1:8; 20:28; 1 Petr. 5:2, 3; 1 Tim. 3:1, 12, 13) Denna ”heliga tjänst” utför alla i Guds organiserade folk på grund av att de har ett hängivet hjärta, och de utför den med hjälp av Guds ande och hans heliga änglar. (Fil. 3:3; Apg. 27:23) Om vi genom att utföra en sådan tjänst fortsätter att ”först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet”, kommer Jehova att se till att allt vad vi dagligen behöver ”tilldelas” oss. — Matt. 6:33; Luk. 12:31.

Vår ”heliga tjänst” måste vara i överensstämmelse med den förebild Jesus efterlämnade, då han tjänade här på jorden. (1 Petr. 2:21—23) Den måste utföras på grundval av att vi har kärlek till Gud och vår nästa, att vi har det slags självuppoffrande kärlek som Jesus visade exempel på. (Mark. 12:30, 31; Joh. 13:34; 15:13) I denna tjänst läggs tonvikten vid den offentliga predikoverksamheten. Vi får nämligen denna uppmaning: ”Låt oss alltid genom honom [genom Jesus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” Samtidigt får vi inte glömma att göra gott mot och dela med oss åt andra — nej, inte enbart som välgörenhet, utan den skall komma från hjärtat och vara till våra bröders bästa. När våra bröder är i nöd, råkar ut för olyckor eller är i trångmål, skall vi därför kärleksfullt bistå dem, så att alla kan bli uppmuntrade till att hålla fast vid den offentliga bekännelsen av sitt hopp utan att vackla. ”Gud finner välbehag i sådana offer.” — Hebr. 10:23—25; 13:15, 16; Rom. 10:10—15; Jak. 1:27.

Behöver du rätta till din syn på vad som menas med ”helig tjänst”? Om du behöver det, kan du göra det i den anda som uttrycks i 2 Korintierna 13:11: ”Slutligen, bröder, fortsätt att glädja er, att bli förda till rätta igen, att bli tröstade, att ha samstämmiga tankar, att leva i frid; och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.”