”Ditt ord är sanning”
Vilka är de ”tre ... som vittna”?
UNDER många, många år citerade treenighetslärans anhängare 1 Johannes 5:7, 8 som stöd för denna lära. Dessa bibelverser innehöll nämligen orden: ”Fadern och Ordet och den Helige Ande; och dessa tre äro ett.” (J. P. E. Benelius’ katolska översättning) Treenighetsläran går ut på att Fadern, Sonen och den ”Helige Ande” är tre personer i en enda Gud, lika eviga och jämlika i fråga om makt, härlighet och väsen.
Men nu i vår tid citeras sällan dessa verser som stöd för treenighetsläran. Vad beror det på? I en ny romersk-katolsk bibelöversättning, The Jerusalem Bible, förklaras det i en fotnot att de ord som citerats här ovan inte finns med i ”någon av de äldsta grekiska handskrifterna eller i någon av de äldsta översättningarna eller i de bästa handskrifterna av Vulgata” och därför ”troligen är en marginalanmärkning som har smugit sig in i texten”. Med andra ord, de är oäkta.
Utan det oäkta tillägget lyder dessa båda verser så här: ”Ty tre äro de som vittna: Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma.” Vilka är då dessa ”tre ... som vittna”, och om vad vittnar de ett och detsamma?
De vittnar ett och detsamma angående den sanning som uttrycks i de två föregående verserna (NW): ”Vem är den som besegrar världen, om inte den som tror att Jesus är Guds Son? Det är denne som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus; inte bara med vattnet utan med vattnet och med blodet. Och anden är det som bär vittnesbörd, eftersom anden är sanningen.”
Vad är då ”anden” som bär vittnesbörd om att Jesus är Guds Son? Det är Jehovas aktiva kraft eller heliga ande. Den vittnade genom att den bar vittnesbörd om Jesu sonskap och genom att den gav Jesus Kristus kraft att fullgöra sitt uppdrag som Guds Son.
Johannes döparen beskrev hur den heliga anden bar vittnesbörd om att Jesus är Guds Son. Han sade: ”Jag såg anden komma ned som en duva från himmelen, och den blev kvar över honom. Inte ens jag kände honom, men just han, som sände mig att döpa i vatten, sade till mig: ’Vemhelst, över vilken du ser anden komma ned och bli kvar, denne är det som döper i helig ande.’ Och jag har sett det, och jag har burit vittnesbörd om att denne är Guds Son.” — Joh. 1:32—34, NW.
Jesus Kristus framhöll själv att denna heliga ande också i fortsättningen skulle bära vittnesbörd om honom. Han sade till sina apostlar: ”När hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall denne bära vittnesbörd om mig.” — Joh. 15:26, NW.
Särskilt från pingsten och tiden därefter bar Guds heliga ande detta vittnesbörd genom att hjälpa Jesu lärjungar att förstå de profetior i bibeln som visade att Jesus är Guds Son. Detta stämmer överens med aposteln Paulus’ ord om att Gud uppenbarar sanningen för sitt folk ”genom sin ande, ty anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter”. — 1 Kor. 2:10, NW; Apg. 2:14—36; Rom. 1:1—4.
Jehova Guds heliga ande bar vittnesbörd om att Jesus var Guds Son i ännu ett avseende. Jesus blev smord med denna ande och fick kraft att utföra underverk, som bevisade att han var Guds Son. Han säger själv: ”Om jag inte utför min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag utför dem, tro då gärningarna, även om ni inte tror mig.” Aposteln Petrus intygade detsamma: ”Gud smorde honom med helig ande och kraft; och han gick igenom landet och gjorde gott och helade alla dem som var förtryckta av djävulen, ty Gud var med honom.” — Joh. 10:37, 38; Apg. 10:38; NW.
Aposteln Johannes framhåller också att ”vattnet” var en av dem ”som vittna”. Vad är det för vatten som omtalas här? Är det det bokstavliga vatten med vilket Jesus blev döpt i floden Jordan? Det tycks vara så. Eftersom anden är något bokstavligt och likaså blodet, är det logiskt att tro att också vattnet är bokstavligt. Dessa ord av Johannes får oss därför att tänka på vad Jesus sade till Nikodemus om hur man kunde bli född på nytt: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.” Det vatten som Jesus hänsyftade på här var dopets vatten. — Joh. 3:5.
Dopets vatten bar vittnesbörd om att Jesus var Guds Son. Hur då? Det var just vid det tillfälle då Jesus blev döpt som Jehova Gud erkände honom som sin Son och sade: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.” (Matt. 3:17) Om Jesus inte hade kommit till Johannes för att bli döpt i vatten, skulle inte denna särskilda bekräftelse på att han var Guds Son ha getts. Att han vid detta tillfälle framställde sig själv för att göra Jehovas vilja var en uppfyllelse av sådana profetior som Psalm 40:9: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta”, vilket aposteln Paulus också visar i Hebréerna 10:5—10.
Detta var i själva verket det förnämsta skälet till att Johannes döparen kom och döpte i vatten. Han säger det själv: ”Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.” (Joh. 1:31) Således förstår vi att det vatten som Jesus blev döpt med i Jordan, och det som vattnet betecknade, nämligen att Jesus framställde sig för att göra sin Faders vilja, på ett mycket bokstavligt sätt vittnade om att Jesus var Guds Son.
Men aposteln Johannes talar om tre ”som vittna”. Hur förhåller det sig med den tredje, ”blodet”? Vilket blod? Vems blod? Och hur bär detta vittnesbörd om att Jesus Kristus är Guds Son?
Blodet som Johannes talade om här var utan tvivel Jesu eget blod. Ingen annans blod skulle kunna bära vittnesbörd på det sättet. Guds ord framhåller gång på gång att det är Jesu Kristi blod som tjänar som vår lösen och renar oss från synder: ”Det finns en Gud, och en medlare ... Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” — 1 Tim. 2:5, 6, NW; 1 Joh. 1:7.
Ingen vanlig människas blod kunde tjäna som lösen för oss, och detta framgår också tydligt av den Heliga skrift. Men Jesus Kristus kunde tjäna som lösen och gjorde det också, eftersom han var och är Guds Son. För att människosläktet skulle få gagn av Jesu Kristi lösenoffer var det dessutom nödvändigt för Kristus att gå ”in i själva himmelen för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo”. (Hebr. 9:24) Därför att Jesus var Guds fullkomlige Son och utgöt sitt blod som ett offer uppreste Jehova Gud honom från de döda, och därigenom blev det möjligt för honom att träda fram i själva himmelen.
Med tanke på allt det som nu har sagts — vilka är då de ”tre ... som vittna”? De är 1) anden eller Jehova Guds aktiva kraft; 2) vattnet som Jesus blev döpt med, och det som detta betecknade, och 3) blodet som Jesus utgöt som en lösen för människosläktets synder. Alla dessa tre bär vittnesbörd om att Jesus i sanning är Guds Son, men inte Gud Sonen, som treenighetslärans anhängare vill göra gällande.