Skapa dig ett gott namn inför Gud

”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” — Pred. 7:2.

1. Hur kan vi alla skapa oss ett namn, och hur kan vi ge andra ett visst rykte?

VAD en människa än gör skapar hon sig ett namn — till och med då hon inte gör någonting alls. En man gör fina möbler, och det får till följd att han får rykte om sig att vara en skicklig hantverkare. En kvinna lagar till mycket goda måltider och får på så sätt namn om sig att vara en mycket duktig kokerska. En tredje person gör ingenting alls och får därför rykte om sig att vara lat. Och ibland orsakar vi att andra får ett visst rykte. Saul och hans medförbundna gav genom sitt förtal David ett dåligt rykte. David gav Gud ett gott rykte genom sina psalmer. Jehova gjorde det möjligt för David att själv skapa sig ett gott namn. En del som påstår sig representera Gud ger honom ett dåligt rykte genom sina religiösa lögner och omoraliska handlingar. Sanna tillbedjare av Gud ger honom ett gott rykte genom vad de säger och gör, och genom att de handlar så skapar de sig själva ett gott namn inför Jehova Gud. — Ps. 64:2—7; 1 Krön. 17:8; Hes. 36:20—23.

2. Vilket till synes märkligt påstående görs i Predikaren, och vilket råd ges därefter?

² Det finns en vers i bibelboken Predikaren som kan tyckas vara mycket märklig för en del läsare: ”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” Hur kan det vara så? Hur kan döden vara bättre än livet? Om du hade chans att välja, valde du inte då att få påbörja livet hellre än att avsluta det? Låt oss läsa denna vers ännu en gång, men denna gång tillsammans med de efterföljande verserna:

”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen. Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat. Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl. De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus, där man glädes. Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar. Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.” — Pred. 7:2—7.

3. a) Vilken gammal sedvänja hade man i Israel, och vilken tanke var den mest trösterika vid ett sådant tillfälle? b) Hur vet vi att det namn som omnämns här är gott?

³ Får detta det förunderliga påståendet om att vår dödsdag är bättre än vår födelsedag att verka mer förståeligt? Det får det, om man känner till bakgrunden till detta uttalande. Det gäller en särskild sedvänja i det forntida Israel. När någon i en familj somnade in i döden, blev hemmet ett sorgehus. Det var då sed att familjens vänner och grannar kom för att frambära sina kondoleanser. Den tanke som då var den mest trösterika var att dödsdagen för denne avsomnade käre vän var bättre än den dag, då han föddes — under förutsättning att han skapat sig ett gott namn inför Gud. Det är sant att det i den ursprungliga hebreiska texten stod bara ”namn” i stället för ”gott namn” i detta skriftställe.a Men det är underförstått att det är fråga om ett gott namn. Det finns ett liknande fall i Ordspråksboken 22:1 (NW): ”Ett namn skall väljas hellre än överflödande rikedom.” Melins översättning och 1541 års översättning har lydelsen: ”Rykte är kostligare än stor rikedom.” Vissa översättningar lägger till adjektivet ”gott” för att visa vilket slags namn som avses.b Namnet måste med nödvändighet vara gott både i Ordspråksboken och i Predikaren 7:2; annars skulle det inte vara någon mening i vare sig det ena eller det andra uttalandet.

4. Vad kan vi ha då vi dör som vi inte hade då vi föddes? Hur kommer det sig?

⁴ Så länge vi lever skapar vi oss ett namn eller rykte — antingen ett gott eller ett dåligt. Om vi handlar vist och förståndigt i Guds ögon, skapar vi oss ett gott namn inför honom. Men det tar tid. Den dag vi föds har vi inte levt tillräckligt länge för att ha kunnat skapa oss något namn alls. Dessutom är vi födda under den adamitiska synden och dömda till döden. (Rom. 5:12) Om det därför får gå några år och vi under den tiden skapat oss ett gott namn inför Gud, har vi den dag vi dör någonting som vi inte ägde den dag vi föddes. Vi har ett namn som Gud kommer att minnas, då han uppväcker de döda till liv under Kristi rike. ”Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.” — Ords. 10:7.

DET GAGN DE SÖRJANDE FÅR

5. Vad kan den sörjande fundera på, medan han sitter i ett ”sorgehus”?

⁵ Men när en forntida israelit gick till ett ”sorgehus” för att trösta de efterlevande, fick även han själv nytta av det. Ha detta i åtanke, när vi nu återigen läser några av de nyss nämnda verserna: ”Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.” (Pred. 7:3) Han tänker då inte bara på att visa vanlig omtänksamhet och medkänsla med de efterlevande — till skillnad mot att känslokallt ägna sig åt självisk njutning — utan han funderar också på det förhållandet att en person dött i detta hus, att dödsfall inte är någonting ovanligt, att döden drabbar alla människor och att det är något som även kommer att drabba honom. När denna dödens dag kommer för honom, kommer den då att visa sig vara bättre än den dag han föddes? Kommer han då att ha handlat vist och förståndigt under sin livstid, så att han på sin dödsdag kommer att ha skapat sig ett gott namn inför Gud? De efterlevande måste lägga detta på hjärtat, medan tid är att göra en förändring, för ett gott namn skapar man sig inte på ett par minuter, då man ligger på sin dödsbädd och känner sig ångerfull.

6. Varför är sorg bättre än skratt i detta fall?

⁶ ”Bättre är grämelse än löje”, fortsätter skildringen, ”ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl”, eller som Levande Bibeln uttrycker det: ”Sorg är bättre än skratt, för sorgen har en förädlande inverkan på oss.” (Pred. 7:4) Det är bättre att vi granskar vårt liv, öppet konstaterar vilka fel och misstag vi gjort och känner oss sorgsna över det orätta vi begått, än att vi ägnar tid åt ett lättsinnigt, nöjeslystet liv. Det kommer att stärka vårt hjärta och få oss att ändra vår livskurs och börja handla vist och förståndigt i stället för att skratta och fnittra oss igenom livet likt en ansvarslös dåre. ”De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus, där man glädes.” — Pred. 7:5.

7. a) I vilken sinnesstämning kan detta få den sörjande? b) Varför är dårarnas skratt likt det sprakande ljudet av törne under en gryta?

⁷ Dessutom är det ”bättre ... att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar”. (Pred. 7:6) Att en människa kommer i kontakt med döden, som vid en begravning, är en allvarsam erfarenhet för henne och bör få henne att begrunda sin egen livskurs. Det kan även få henne i en sådan sinnesstämning att hon lyssnar till goda rådgivare. Kritik är svår att ta emot, även om den ges i all vänlighet, men det är bättre att ta emot den än att lyssna till ”sång av dårar” eller att bli ”prisad av en dåre”. (Levande Bibeln) Om vi hör på och lyder de visa tillrättavisningar och förebråelser som ges i bibeln, kommer det att bli möjligt för oss att skapa oss ett gott namn inför Gud. Det är meningslöst och fåfängligt att slösa bort sin tid på att lyssna till dåraktigt smicker: ”Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje [artighet, Levande Bibeln]. Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 7:7) Det tjänar ingenting till att använda törne under en gryta, när man lagar mat. Det enda som händer är att det blir stora lågor och ett våldsamt sprakande, men elden lägger sig snart, eftersom törnet snabbt blir aska. Det finns inte tillräckligt mycket ved eller brännbart material i törnet för att elden skall kunna hållas vid liv ända till dess att köttet blivit kokt. Det våldsamma sprakandet är lika meningslöst som dårens skratt. Ingetdera tjänar någonting till och är inte heller av något som helst varaktigt värde.

ETT ÄNNU MÄRKLIGARE PÅSTÅENDE

8. Vilken lärdom har vi nu fått genom denna djupare förståelse?

⁸ Med denna djupare förståelse går vi nu tillbaka till uttalandet om att dödens dag är bättre än födelsedagen. Vi ser nu att de orden inte längre är så märkliga, utan att de i stället ger oss en mycket verkningsfull lektion i hur vi bör leva för att skapa oss ett gott namn inför Gud. Om vi handlar i enlighet med denna lektion, kommer vår dödsdag att visa sig vara bättre än den dag vi föddes. Detta gäller förstås under förutsättning att vår dödsdag över huvud taget kommer. ”Vad är nu detta?”, utbrister någon. ”Om vår dödsdag över huvud taget kommer? Så ni menar att den kanske inte alls kommer? Hur kan ni säga så? Det är ett ännu märkligare och förunderligare påstående än det som handlade om att döden skulle vara bättre än födelsen!”

9. Vilka förhållanden ser du med dina ögon, och vad bör du verkligen se?

⁹ Återigen är det en fråga om att förstå de tider, i vilka vi lever. Har du ögon som du kan se med, som du verkligen kan se med? Du ser säkert att tiderna är kritiska och svåra att komma till rätta med — att många är egocentriska, högmodiga och stolta, att äktenskap bryter samman och familjer splittras, att bedrägeri, lögn och våldsbrott förekommer överallt och att även många av dem som bekänner sig vara kristna visar sig vara skrymtaktiga. Men ser du verkligen med dina ögon vad detta betyder? Andra Timoteus 3:1—5, 13 talar om innebörden för oss:

”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort. Men onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda.”

10. Vad hör du med dina öron, och vad bör du ytterligare höra och inse?

¹⁰ Har du öron att höra med, öron som du verkligen hör med? Du har säkert hört talas om de krig, den hungersnöd, de jordbävningar och de farsoter som plågat världen sedan år 1914. Du känner säkert till det moraliska sammanbrott som påverkat hela världen. Och du har säkert hört talas om att Jehovas vittnen predikar de goda nyheterna om Kristi rike, liksom du hört om den våg av förföljelse som drabbat dem på grund av att de förkunnat att detta tusenårsrike är nära. Men har dina öron uppfattat innebörden i dessa ting? Har de inregistrerat den sanningen att dessa ting förutsades av Jesus som ett tecken på änden eller slutet, när hans lärjungar frågade honom: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — Matt. 24:3.

11. Vad säger hånfulla, bespottande människor, och vad uppfyller de därigenom?

¹¹ Är ditt hjärta känsligt för vad allt detta betyder, eller är det så förhärdat och känslokallt att det förmått dig att säga: ”Alla dessa ting har hänt förr”? De som bespottar och är hånfulla uppfyller en annan del av tecknet på att vi lever i ”de yttersta dagarna”. Att det skulle finnas sådana människor förutsades i 2 Petrus 3:3, 4: ”I de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra fäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’”

NÅGONTING NYTT

12. Vad är det nu som är nytt i världshistorien?

¹² Men ditt hjärta är säkert känsligt och reagerar, då du tänker på all den förorening av vår planet som nu sker världen runt, och du håller säkert med om att INTE allt har fortsatt att vara ”precis som det var från skapelsens början”. Aldrig förr har människor haft makt och förmåga att förstöra planeten jorden, att göra den omöjlig att bo på. De har denna förmåga nu, och de gör bruk av den nu för att åstadkomma just detta! Vetenskapsmännen har gett industrin en teknologi som skulle vara till välsignelse för hela mänskligheten, men denna välsignelse har vänts till förbannelse, eftersom den orsakat att hela miljön blivit förorenad och att dödliga sjukdomar smugit sig fram över jorden. Luften som vi andas är förgiftad, jorden i vilken våra födoämnen skall växa upp är också förgiftad, många floder och sjöar som förser oss med dricksvatten håller på att dö, och oceanerna håller på att bli internationella kloaker!

13. Om vilket drag i tecknet kan hånfulla, bespottande människor inte säga: ”Så har det varit tidigare”?

¹³ Är ditt hjärta medvetet om att jordens förmåga att uppehålla liv är i fara, att detta är någonting som aldrig hänt förut och att hånfulla, bespottande människor inte kan avfärda detta förhållande som något som upprepar sig i historien? De skulle kanske gärna vilja avfärda det, för detta fördärvande av jorden är också någonting som blivit förutsagt som en del av tecknet på ”de yttersta dagarna”. I Uppenbarelseboken i bibeln uppenbarades detta för nästan 1.900 år sedan, i kapitel 11, vers 18: ”Nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden för de döda att bli dömda, och att ge lönen ... åt dem som fruktar ditt namn, ... och att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.”

14. Varför brydde sig inte flertalet människor på Jesu tid om varningen, och varför gör inte heller flertalet det i våra dagar?

¹⁴ Om du verkligen ser med dina ögon och verkligen hör med dina öron och ditt hjärta inte blivit förhärdat och känslokallt, kommer du att förstå att vi lever i ”de yttersta dagarna” och att slutet för denna onda tingens ordning nu närmar sig. Men flertalet människor inser inte detta, alldeles som flertalet på Jesu tid inte brydde sig om hans varningsbudskap. Vad han då sade till dem, i det han citerade Jesajas profetia, gäller även människor i vår tid:

”De ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka. Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att ge gensvar, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och med hjärtat fatta innebörden och vända om, och jag skall kunna läka dem.’” — Matt. 13:13—15.

15. Vilka kan nu känna glädje, och vilket framtidshopp har de?

¹⁵ I följande vers tillägger Jesus dessa ord för sina efterföljare: ”Men lyckliga är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.” De i vår tid som har ögon, öron och hjärta, med vilka de kan se, höra och förstå att vi lever i ”de yttersta dagarna”, kan sannerligen vara lyckliga och glada. De har fått en särskild uppmaning: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:28) Några av dem som lever i ”de yttersta dagarna” har utsikten att aldrig behöva uppleva sin dödsdag. Jesus jämförde denna tid med Noas dagar. På samma sätt som Noa och hans familj fick behålla sitt liv genom den flod som tillintetgjorde den tidens onda värld, så skall de som i vår tid handlar vist och förståndigt och skapar sig ett gott namn inför Gud inte se döden, när Jehova Gud tillintetgör denna onda tingens ordning i Harmageddonkriget. Det är därför inte så omöjligt som det låter att somliga har möjlighet att slippa uppleva sin dödsdag. Det är i stället det hopp Gud framhåller.

16, 17. Vilket faktum ställs alla människor inför, även om det sker motvilligt, och vad är av avgörande betydelse för oss nu?

¹⁶ I det forntida Israel kunde en människa kanske resonera som så att hon hade resten av sitt liv på sig för att skapa sig ett gott namn inför Gud. En människa vill gärna sätta på sig skygglappar för att slippa se det faktum att hon kan dö i morgon. Hon vet att andra kommer att göra det, men inte hon. Andra som är yngre än hon kommer att dö, men inte hon. Hon ser alltid att hon har några år kvar att leva. Att resonera så är mänskligt, men felaktigt och farligt. Det var farligt för en människa i det forntida Israel att tänka så, men för oss i vår tid skulle det vara ännu mycket farligare att ha en sådan felaktig tankegång. Vi lever inte i en tid som är normal, i en tid då vi kan förvänta att få leva sjuttio eller rentav åttio år, vilket är en normal livslängd. Vi lever i ”de yttersta dagarna”. Dödsdagen för denna onda tingens ordning närmar sig. Det är därför av avgörande betydelse för oss om vi lyder orden i Efesierna 5:15—17 eller inte: ”Ge därför noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda. Sluta därför upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt däremot att uppfatta vad Jehovas vilja är.”

¹⁷ Nu, medan du lever och innan den dag kommer då du drabbas av döden, är det tid för dig att skapa dig ett gott namn inför Gud.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 19]

Dödsdagen är bättre än födelsedagen — hur kan det vara så?

[Bild på sidan 22]

Hur kan dödens dag vara bättre än detta?