Nu är tiden inne att välkomna den universelle suveränen
1, 2. Inför vem beskriver Daniel, kapitel 7, på ett bildligt sätt att den förhärligade ”Människosonen” förs fram, och vad heter det att han får sig givet?
DEN UNIVERSELLE SUVERÄNEN är ”den gamle [av dagar]”, Jehova. Till honom kom den förhärligade ”Människosonen”, Jesus Kristus, år 1914, för att få del i ”världens rike”.
2 Profeten Daniel förutsade detta med orden: ”Se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle [av dagar] och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.” — Dan. 7:13, 14.
3. Vilka blir också, enligt Daniel 7:27, införlivade med detta eviga rike?
3 Detta rike har senare nu under ”ändens tid” införlivat med sig 144.000 av anden pånyttfödda lärjungar till Kristus. Detta är förutsagt i Daniel 7:27: ”Rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.” — Dan. 12:4; Upp. 14:1—3; 20:4, 6.
4. Vilken himmelsk regering är de som tillhör våra dagars ”stora skara” undersåtar till?
4 Eftersom ”den gamle av dagar” (Åkeson; NW) låter sin smorde Son, Jesus, få del med sig i ”världens rike”, blir det ”vår Herres och hans Smordes rike”. (Upp. 11:15) På så sätt blir hela människovärlden den universelle suveränen Jehovas och hans Smordes jordiska, mänskliga undersåtar. Dessa jordiska undersåtar inbegriper nu den ”stora skaran”, som presenteras för oss i synen i Uppenbarelseboken 7:9—17. Denna syn började man förstå först år 1935.
5. Vad uppmuntrade Jesus — enligt Uppenbarelseboken 3:21 — 63 år efter pingsten år 33, sina av anden pånyttfödda lärjungar att se fram emot?
5 I dag förstår den ”stora skaran” mycket väl att ”vår Herres och hans Smordes rike” inbegriper två huvudpersoner, nämligen Herren Jehova och hans Son, Kristus Jesus; och vidare inser de att just denna regering, som de är underställda, inte går tillbaka till pingsten år 33 utan till år 1914. Följaktligen lägger den ”stora skaran” märke till att Kristus Jesus, 63 år efter pingsten, fortfarande uppmuntrade sina av anden pånyttfödda lärjungar att se framåt mot detta rike, då han sade: ”Den som segrar, honom skall jag förunna att sätta sig med mig på min tron, liksom också jag har segrat och satt mig med min Fader på hans tron.” (Upp. 3:21) Det återstod ännu för dem att ta i arv detta kommande himmelska rike såsom ”Guds arvingar” och ”Kristi medarvingar”. (Rom. 8:17) Jesus Kristus är Guds huvudarvinge, och hans lärjungar är mindre betydande arvingar. — Hebr. 1:1, 2.
6. Befann sig, enligt 2 Petrus 1:10, 11, de av anden pånyttfödda lärjungarna redan i detta rike, eller återstod det för dem att få inträde i det?
6 Riket, som dessa av anden pånyttfödda lärjungar på jorden var ”Kristi medarvingar” till, är således inte något som de befunnit sig i sedan helig ande blev utgjuten vid pingsten år 33. Därför gav aposteln Petrus, då han skrev sitt andra brev omkring år 64, dvs. 30 år efter pingsten, sina medkristna denna förmaning: ”Om ni fortsätter att göra dessa ting, skall ni aldrig någonsin snava. Ja, på så sätt skall det rikligt ges er inträde i vår Herres och frälsares, Jesu Kristi, eviga rike.” — 2 Petr. 1:10, 11.
7. Genom vad för något skall det beredas dem inträde i riket, och vilket temporärt förhållande till Jesus Kristus upphör?
7 När Guds rätta tid är inne ges de 144.000, som är medarvingar med Kristus, rikligt detta inträde i det himmelska riket genom den ”första uppståndelsen”. Då skall de inte längre vara av anden pånyttfödda undersåtar på jorden under Guds ”älskade Son”. Detta temporära förhållande till den förhärligade Jesus Kristus skall för alltid vara något förgånget. De skall vara himmelska, odödliga, oförgängliga kungar tillsammans med honom. (2 Tim. 2:11, 12; Upp. 20:4, 6) Detta betyder att den temporära ställning som undersåtar, i vilken de befunnit sig sedan pingsten år 33 och så länge de ännu befunnit sig i köttet på jorden, för alltid skall höra det förflutna till. (Kol. 1:13) Tack vare att de levt ett liv i renhet och trohet på jorden ärver de ”den Smordes och Guds rike”. — Ef. 5:5.
8. Började Kristi 1.000-årsregering år 1914, och vad antyder det förutsagda ”tecknet” beträffande detta?
8 Jesu Kristi 1.000-årsregering tillsammans med sina 144.000 medarvingar började inte år 1914, då ”världens rike” blev ”vår Herres och hans Smordes rike”. Det som faktiskt började då för Jesus Kristus var hans officiella, kungliga ”närvaro”, parousia, som hans apostlar hade frågat honom om, enligt Matteus 24:3. Hans ”närvaro” i Rikets makt började inte då Gud använde honom till att utgjuta helig ande vid pingsten år 33. (2 Tess. 2:2) Först efter det att hedningarnas tider utlöpt år 1914, har det förutsagda ”tecknet” visat sig för att slå fast att Guds Son är närvarande i osynlig måtto i Rikets makt, i ”världens rike”.
9. Vad var det som lärjungarna, tack vare att de såg ”tecknet” inträffa, skulle veta var nära, och varför skulle de inte längre känna något missmod?
9 Detta rike är bestämt att tillintetgöra den nuvarande onda tingens ordning. I Jesu profetia som anger de ting, som det betydelsefulla ”tecknet” består av, talade han om Riket, när det skall till att verkställa denna förstöring, och sade då till sina apostlar: ”På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds rike är nära.” (Luk. 21:31) Genom att detta rike fullgör det verk, som är bestämt för det, kommer det att befria Kristi trogna lärjungar, som ännu befinner sig på jorden, från att ytterligare förtryckas av hednanationerna. Detta förklarar varför Jesus sade till sina lärjungar: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Luk. 21:28.
10. När sker den av anden pånyttfödda kvarlevans ”befrielse”, och vad inbegriper den?
10 Kvarlevan av Kristi av anden pånyttfödda lärjungar, som alltjämt var på jorden, såg ”dessa ting” börja inträffa år 1914. Deras befrielse från den nuvarande onda tingens ordning inträffar när den kungliga ”stenen” som lösrevs från berget, Guds suveränitet, träffar ”bildstoden”, det världsliga politiska styret på jorden, och förintar det i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon. (Dan. 2:44, 45; Upp. 16:14, 16) Deras ”befrielse” inbegriper också att de längre fram blir tagna från den jordiska skådeplatsen och blir förda in i ”vår Herres och frälsares, Jesu Kristi, eviga rike” genom den ”första uppståndelsen” från de döda. (2 Petr. 1:11; Upp. 20:4, 6) Tack vare detta kan de härska som kungar med Jesus Kristus under de tusen åren, då Satan, djävulen, och hans demoner är bundna och inspärrade i avgrunden och inte längre osynligen kan dominera mänsklighetens angelägenheter. — Upp. 20:1—3.
11. Vilka andra skall då kunna glädjas åt befrielse, men vilket ”beslut” bryr sig hednanationerna inte om, varför de inte får del i denna befrielse?
11 Befrielsen närmar sig också för den ”stora skaran” av fårlika människor som nu tar ståndpunkt tillsammans med den av anden pånyttfödda kvarlevan till förmån för ”vår Herres och hans Smordes rike”. Men hednanationerna har inte brytt sig om det ”beslut” angående Riket, som har meddelats dem, enligt orden i Psalm 2:1—9 (v. 7—9 enl. NW): ”Varför larma hedningarna [eller: nationerna (sedan 1914)] och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra mot HERREN [Jehova] och hans smorde [hans Kristus]. ... Låt mig hänvisa till Jehovas kungjorda beslut. Han har sagt till mig [Kristus]: ’Du är min son; jag, i dag har jag blivit din fader. Begär av mig, att jag må ge nationer till din arvedel och jordens ändar till din egen besittning. Du skall sönderslå dem med en järnspira, som om de vore en krukmakares kärl skall du slå dem i stycken.’” — Upp. 7:9, 10; 11:15.
NEUTRALITET FÖRBUNDEN MED PREDIKANDE OM GUDS RIKE
12. Hur förhåller sig Jehovas vittnen till världens politiska liv, trots att hedningarnas tider gick till ända år 1914?
12 Sedan 1914 har ”vår Herres och hans Smordes rike” haft rätt att ingripa mot hednanationerna. Betyder detta att Jehovas kristna vittnen nu har rätt att lägga sig i världens politiska liv? Kan de välja sida, såsom katoliker och protestanter gör, och sluta sig till det ena eller det andra politiska partiet, ja rentav konspirera mot den etablerade politiska regeringen eller egga till revolution? Inte på något sätt! De har orubbligt efterliknat Lammets, Jesu Kristi, exempel i fråga om att inte vara ”någon del av världen”. De håller oeftergivligt fast vid det rike, som föddes i himmelen år 1914. (Joh. 17:14, 16; Upp. 12:1—12) Trots den våldsamma förföljelse som riktas mot dem, därför att de vidmakthåller sin kristna neutralitet i förhållande till denna världens öppna fientligheter, fullgör de sin himmelske ledares, Jesu Kristi, profetiska ord: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matt. 24:14; Mark. 13:10.
13. Varför inträffade inte slutet för hedningarnas tider och början av Kristi tusenårsregering samtidigt?
13 Detta vittnande om Riket måste utföras innan denna tingens ordning når sitt slut och Kristi tusenårsregering börjar. Guds rikes födelse i himmelen år 1914 innebar följaktligen inte början av Kristi tusenårsregering. Enligt bibelns profetior är det mycket som skall ske innan slutet kommer för denna tingens ordning, vilket bereder väg för Kristi regerande i 1.000 år tillsammans med sina 144.000 av anden pånyttfödda lärjungar. — Upp. 20:4, 6.
14. Vad är Satan besluten att göra med nationerna innan han slungas i avgrunden, och varför?
14 Satan, djävulen, är besluten att han, innan han och hans demonänglar blir slungade i avgrunden för tusen år, skall dra ner alla nationerna i förintelse och således förhindra att de blir Kristi undersåtar under hans tusenårsregering. I den avsikten för han alla de världsliga nationerna till Har-Magedons slagfält, för att de där skall strida mot Jehova Gud och hans Smorde, Kristus. (Upp. 16:13—16) Det är således Satan, djävulen, som blir ansvarig för det eviga ”ve” som drabbar hednanationerna där. (Upp. 12:12; 19:11—21) Hur skall vi kunna undgå denna jämmerliga förintelse tillsammans med dessa nationer?
15. Vad har det medfört för Jehovas vittnen att de vägrat att dra framåt med hednanationerna under Satan? Varför?
15 Vi måste vägra att dra framåt som allierade med hednanationerna, på deras marsch för att strida mot Jehova Gud, den Allsmäktige, i Har-Magedon. Sådan vägran har medfört stora svårigheter för Jehovas kristna vittnen. I synnerhet sedan Satan, djävulen, och hans demonänglar vräktes ur himmelen, har kvarlevan av Kristi framtida medarvingar varit den vredgade djävulens främsta måltavla. (Upp. 12:13—17) Hans mål är att söka förmå dem att bryta sin ostrafflighet mot Gud. På så sätt skulle han göra dem olämpliga att härska som kungar med Kristus under de tusen år, då alla demonerna skall vara fängslade i avgrunden. Satan är inställd på att förhindra att Kristus får det fulla antalet om 144.000 medförbundna kungar i den himmelska världsregeringen. Skall Satan lyckas med detta? Aldrig!
16. Hur skall ett demonfritt millennium bli en verklighet, och såsom ett uttryck för vad skall Guds världsregering med Kristus i spetsen härska?
16 En mask skulle lika gärna kunna söka hindra en traktor från att köra över den som Satan och alla de jordiska nationer, som han är osynlig härskare över, skulle lyckas lamslå och stoppa Guds tillträdande världsregering! Utom att Satan lidit nederlag i det tidigare kriget i himmelen, kommer han att få bevittna sina vilseförda nationers nederlag i Har-Magedon. Han skall få bevittna hur Kristus oemotståndligt använder sin ”järnspira” och slår alla de församlade nationerna i stycken som om de var lerkärl drejade av en krukmakare. (Ps. 2:8, 9; Upp. 12:5) Sedan skall Satan och hans demoner gripas av den segerrike Kristus och bindas med kedjor och kastas i den avgrundslika fängelsehålan. Denna skall förseglas, så att den sluter riktigt tätt i tusen år. Under detta demonfria millennium är det Guds världsregering med Kristus i spetsen som skall härska såsom ett uttryck för Guds rättmätiga universella suveränitet. — Upp. 20:1—6.
VÄLKOMNA ”DEN HÄRLIGE KONUNGEN” IN!
17. Vad skall vi nu göra, för att visa vår tro på att världsregeringen är säker och viss, och vilka efterliknar vi då?
17 En gudomlig världsregering som skall befria och välsigna det förtryckta, döende människosläktet är säker och viss. Tror vi verkligen på detta? Att vi tror på detta glädjebringande faktum kräver att vi gör något nu! Gör något; vad då? Gör som de åt Gud överlämnade, döpta medlemmarna av den ”stora skaran”, som började ta form 20 år efter Guds rikes födelse år 1914. De hälsar ”vår Herres och hans Smordes rike” som det enda hoppet om evig räddning! Enligt den profetiska syn som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:9—17 renar medlemmarna av den ”stora skaran” sina liv och tjänar Jehova Gud i hans andliga tempel nu! Att vi följer samma kurs tillförsäkrar oss utsikten att få vara på den vinnande sidan under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon. (Upp. 16:14, 16; 19:11—21) Sedan skall en väg ligga öppen för oss, vägen till paradiset på jorden under den bästa regering som mänskligheten någonsin skall ha haft! Vår längtan efter det allra bästa driver oss att förbereda för dess tillträde nu!
18. Vad för den suveräne Herren Gud nu med sig, och vad skall vi erkänna såsom tillhörigt honom?
18 Betrakta nu, med trons ögon, hela skapelsens suveräne Herres segerrika framryckning! Han för med sig den av Kristus utövade världsregeringen som skall välsigna alla jordens familjer, levande och döda. Låt oss erkänna hans rättmätiga suveränitet och säga med orden i Psalm 24:1, 2: ”Jorden är HERRENS [Jehovas] och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå. Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.” Ja, inga underjordiska vattenströmmar skall någonsin stiga så högt att de översvämmar jorden likt en flod, och samtidigt har de sju haven bommar, som är satta för dem av Skaparen.
19, 20. Vi har nu, i överensstämmelse med Psalm 24, goda skäl att likna det forntida Jerusalems invånare vid vilket tillfälle?
19 Vi har nu goda skäl att likna det forntida Jerusalems invånare år 1070 f.v.t. Kung David lät då levitprästerna bära den heliga förbundsarken i riktning mot stadsportarna. När den glada staden såg processionen komma medförande symbolen för Guds närvaro, hörde de också ropet ljuda:
20 ”Lyft era huvuden, o ni portar, och höj er, o ni sedan länge bestående portvalv, att den härlige konungen må draga in!”
21. a) Varför uppfordrades portarna och de urgamla portvalven i Jerusalem att höja sig? b) Varför var det då mycket lämpligt att tillkännage att Jehova var ”mäktig i strid”?
21 För att namnet på den kungliga personen skall ropas ut vida omkring svarar vaktmanskapet vid portarna: ”Vem är då denne härlige konung?” Genast och utan minsta antydning till blygsel hörs det prästerliga svaret: ”Jehova, stark och mäktig, Jehova, mäktig i strid.” (Ps. 24:7, 8, NW) Ah, det är ingen ringa person som begär att få komma in i den kungliga staden. Det är hela universums högst upphöjda person, Jehova, ”den härlige konungen”. Därför tycktes portarna och de sedan länge bestående eller urgamla portvalven vara alltför låga. De borde följaktligen höja sig, då en så hög och upphöjd kung skulle passera. Han var långt mera upphöjd än kung David, som satt på ”Jehovas tron” i Jerusalem. (1 Krön. 29:23, NW) Tidigare kan andra kungar ha dragit in genom stadens urgamla portvalv, men ingen så härlig eller så mäktig som Jehova, den högste Guden. Det var han som stred för kung David och gav honom seger över stadens förra, hedniska innehavare, jebuséerna. Det var också han som gav kung David seger över filistéerna i deras två försök att få David avsatt från hans tron i Jerusalem, som han nyss hade intagit. — 2 Sam. 5:4—25.
22. På vilket sätt företräddes då ”härskarornas Jehova”, och i vilket syfte drog han alltså fram mot Jerusalems portvalv?
22 Det var i ett fridfullt syfte som krigarkungen Jehova, företrädd genom förbundsarken, drog fram mot staden år 1070 f.v.t. Av hänsyn för hans höghet ljuder åter ropet från dem som närmar sig i processionen: ”Lyft era huvuden, o ni portar; ja, lyft upp dem, o ni sedan länge bestående portvalv, att den härlige konungen må draga in!” Och åter ställs frågan: ”Vem är han då, denne härlige konung?” och det lugna, trygga svaret ljuder: ”Härskarornas Jehova — han är den härlige konungen.” — Ps. 24:9, 10, NW.
23. a) Varför är härskarornas Jehova, sedan 1914, i särskild bemärkelse ”den härlige konungen”? b) Vad skall han upprätthålla i Harmageddon, och vad skall han därefter göra för mänskligheten?
23 I dag, nu år 1978, nalkas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon. Nu, länge efter det att hedningarnas tider utlöpte år 1914, är ”härskarornas Jehova” i särskild bemärkelse ”den härlige konungen”. Hur så? Därför att, såsom det är förutsagt i Psalm 47:9 (NW): ”Gud har blivit konung över nationerna”, och han handlar nu åter som den universelle suveränen i förhållande till vår jord. Han kommer att visa sin stora makt genom att i Har-Magedon än vidare upprätthålla ”världens rike ... vår Herres och hans Smordes rike”. (Upp. 11:15—18) Jehovas Kristus, den Son som är större än kung David, är den som han har insatt på tronen för att representera honom i världsregeringen. Först skall härskarornas Jehova, åtföljd av sin Son, Jesus Kristus, och härskaror av himmelska änglar, befria universum från våra dagars onda tingens ordning. Sedan skall han välsigna mänskligheten med ett rättfärdigt världsstyre genom sin Son, Jesus Kristus. Denna storslagna framtidsutsikt närmar sig sitt förverkligande!
24. Vad förtjänar alltså denne härskarornas Jehova att vi gör?
24 Förtjänar inte denne ”härlige konung”, härskarornas Jehova, att nu bli varmt välkomnad av oss? Jo, visst gör han det! Välkommen alltså med den tillträdande världsregeringen, du vår härlige konung!