”Vem är Jehova”, så att alla borde tillbedja honom?

1. Vilken fråga om tillbedjan är aktuell och viktig i denna tid, och varför är det så?

2. Vad slags tillbedjan har de flesta människor gjort sig skyldiga till sedan den människogjorda politiska staten fick sin begynnelse?

² Allteftersom tiden gått har den ene nationelle guden efter den andre blivit nedvärderad. Det är inte svårt för oss att komma ihåg hur det kommunistiska partiets Nikita Krusjtjev för inte så länge sedan nedvärderade den avlidne diktatorn Josef Stalin som Sovjetrysslands gud. Nedvärderingsprocessen blir nästan komisk. Men tillbedjan av överhuvuden för politiska stater har haft allvarliga konsekvenser för människovärlden. Ett oräkneligt antal människor kan mena att de nu är för intelligenta och för moderna för att tillbedja politiska gudar. Men vad är att säga om tillbedjan av den politiska staten? Eller om det världsomfattande politiska systemet för styrelse? Alltsedan människogjorda politiska stater fick sin begynnelse för tusentals år sedan har de allra flesta människorna gjort sig skyldiga till sådan tillbedjan av staten. Det innebär ingen överdrift att säga detta.

3, 4. a) Hur fick den politiska staten sin början på jorden, och varför finns det inte mycket att anföra emot att detta är faktum? b) Hur beskriver Johannes, i Uppenbarelseboken 12:18—13:8, denna stats begynnelse?

³ För nitton hundra år sedan hände det att en man, som har fått en plats i historien och vars skrifter fram till nu har lästs av hundratals millioner människor, använde livfulla symboler för att visa hur den världsomfattande tillbedjan av det mänskliga politiska systemet fick sin början. Det sattes i gång av någon som denne man, Johannes, Sebedeus’ son, liknade vid en drake som var röd som eld till färgen. Johannes ger inte denne drake den innebörd som Kina ger åt sin populäre drake, som har ett enda huvud. Johannes använder draken som en symbol som är lämplig för en övermänsklig person, vilken Johannes identifierar med uttrycket ”draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan”. (Upp. 20:2, NW; 12:3, 9) Är det ren inbillning eller är det naivt att tro att det mänskliga politiska systemet har sitt ursprung hos den här personen? När vi tänker på hur människogjorda politiska system från äldsta tider har härskat och handlat, finns det inte mycket att anföra emot det faktum att det politiska systemet fick sin början med den drakliknande Satan, djävulen. Låt oss lägga märke till hur Johannes beskriver detta:

⁴ Johannes liknar de upprörda, missnöjda, egoistiska människorna i allmänhet vid det rastlösa havet och säger: ”Och han [dvs. den eldfärgade draken] ställde sig på sanden invid havet. Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn och sju huvuden, och på sina horn hade det tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. Och vilddjuret, som jag såg, liknade en panter, men det hade fötter såsom en björn och gap såsom ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet. Och jag såg ett av dess huvuden vara likasom sårat till döds, men dess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med förundran efter vilddjuret. Och de tillbådo draken, därför att han hade givit vilddjuret sådan myndighet; de tillbådo ock vilddjuret och sade: ’Vem är lik vilddjuret, och vem kan strida mot det?’ ... Och det fick makt över alla stammar och folk och tungomål och folkslag. Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det.” — Upp. 12:18—13:8.

5, 6. Vad föreställer detta underligt danade vilddjur, när det betraktas i ljuset av Daniels dröm om djuren som kom upp ur havet?

⁵ Människorna frågade: ”Vem är lik vilddjuret?” Därför frågar vi: Vad föreställer det? Att döma av Johannes’ beskrivning av detta symboliska vilddjur och vad som händer det kan det inte råda något tvivel om vad det föreställer.

⁶ Den roll som vilddjuret spelar i Uppenbarelseboken visar vad det föreställer, nämligen det världsomfattande systemet för politiskt styre över hela mänskligheten. Det förhållandet att vilddjuret såg ut som en panter men hade en björns fötter och ett lejons gap överensstämmer väl med det förhållandet att det världsomfattande politiska systemet har tagit sig uttryck i olika styrelseformer vid olika tider och i olika länder. Det är mycket troligt att Johannes föranleddes att tänka på vad den forntida profeten Daniel såg i en profetisk dröm: att först ett lejonliknande djur kom upp ur det upprörda havet och sedan ett djur som liknade en björn och efter det ett djur som liknade en panter. Dessutom sades det uttryckligen till Daniel att dessa vilddjur föreställde politiska styrelser som skulle uppstå och råda över jorden likt supermakter. (Dan. 7:1—18) Det underligt danade vilddjur som Johannes såg var således en symbol av det världsomfattande politiska system som har tagit sig uttryck i ett antal styrelser av olika slag.

Tillbedjan av staten som en gud

7, 8. a) Tillbedjan av det symboliska vilddjuret utgjorde samtidigt tillbedjan av vem? b) Varför är tillbedjan av staten någonting att tänka på för dem som förnekar att de alls utövar någon tillbedjan?

⁷ Det är inte nödvändigt att här dryfta alla detaljerna i det Johannes såg i sin inspirerade syn. Det viktiga som vi här vill inrikta vår uppmärksamhet på är att detta ”vilddjur”, som kom upp ur havet, tillbads av hela människovärlden; det behandlades som en oövervinnlig gud. Tillbedjan av den politiska staten som en gud, vilken på detta sätt visades i bild i Johannes’ syn, innebar samtidigt tillbedjan av någon som var högre än den politiska staten. Vem var det? Den personen var den drakliknande Satan, djävulen, eftersom det visas i bild att han ger myndigheten, makten och tronen eller regeringssätet åt den politiska staten.

⁸ Det är därför inte att undra på att den Mästare, vars lärjunge Johannes var, kallade Satan, djävulen, ”denna världens härskare”. (Joh. 14:30; 16:11; NW) Och Paulus, en medlärjunge till Johannes, kallade Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4, NW) Detta är någonting att tänka på för de många människor som i vår tid berömmer sig av att de inte tillber någonting alls. Är det så att de, likt de ateistiska kommunisterna, tillber den politiska staten? De kan förneka att de gör det, men när någon allvarlig nationell stridsfråga kommer upp, när krig bryter ut eller när den nationella suveräniteten hotas, vad gör de då? Ja, vad är det då de tillber som en gud? Deras handlingssätt då uppenbarar sanningen och talar så högljutt att det dränker det de säger med munnen.

9. Vilken fråga angående tillbedjan behöver var och en av oss ställa sig själv, och vilken trotsig fråga kan politiker ställa i avgörandets stund?

⁹ I vår tid är nationalismen mycket utbredd överallt på jorden. Ingen, oberoende av om han bekänner sig vara religiös eller inte, kan kringgå den personliga frågan: Vem eller vad tillber jag? Den osynliga makten bakom den världsomfattande politiska tingens ordning, nämligen den drakliknande Satan, djävulen, vill svekfullt tvinga varje invånare på jorden att tillbedja honom genom hans skyddsling, den politiska staten. Men det är inte något värt att tillbedja honom, eftersom han själv en vacker dag, som inte är alltför avlägsen, kommer att bli nedvärderad som en gud. Men det kommer att vara omöjligt att nedvärdera universums sanne Gud. Är det så att vi uppriktigt vill tillbedja honom? Vi kan inte dra ut på tiden så länge till, när det gäller att fatta beslut. I synnerhet de politiska elementen i den nuvarande världen kommer att bli tvungna att fatta ett avgörande beslut i fråga om vad de verkligen vill göra i detta avseende. Det kommer att gå mycket illa för dem, om de vid den tiden trotsigt ställer frågan: Vem är denne (den som nämns vid namn för oss), så att alla, också vi politiker, borde tillbedja honom?

10, 11. När väcktes en liknande fråga av en forntida farao i Egypten? Vad var orsaken till detta?

¹⁰ Vi har historien till hjälp för oss att fatta ett rätt beslut. De politiska styresmännen och deras patriotiska understödjare gör väl i att nu begrunda det historiska fallet med en forntida politisk stats överhuvud, som ställde just en sådan fråga. Den personen var den kung, benämnd Farao, som levde i slutet av 1500-talet före den vanliga tideräkningens början. Det åsyftade tillfället var när han ställdes ansikte mot ansikte med två bröder, Mose och Aron, och andra äldste, som tillhörde Israels förslavade folk. Frågan vem som är den sanne Guden blev då prövad. Med Aron som talesman sade Mose till Farao: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Sänd i väg mitt folk, så att de kan fira en högtid åt mig i öknen.’” Om den farao, som man här talade till, likt övriga faraoner betraktade sig som en gud, var han inte benägen att frånsäga sig sin värdighet som gud i lydnad för de människors Gud som han då orättvist utnyttjade som slavar i Egypten. Till svar kom därför Faraos utmanande fråga och hans eget svar på den:

¹¹ ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst att sända Israel i väg? Jag känner inte alls Jehova, och — vad mera är — jag ämnar inte sända Israel i väg.” — 2 Mos. 5:1, 2, NW; 3:18, 19.

12, 13. a) Mellan vilka uppstod det här en konfrontation, och vem vann? b) Vilken befallning angående tillbedjan hade Israels befriare rätt att ge i början av de tio budorden?

¹² Denna situation betydde sannerligen en konfrontation mellan det förslavade Israels folks Gud och den egyptiske farao, vars staty, som om den var en guds staty, kan ha varit placerad bland statyerna av alla de många andra gudarna i Egypten, som då var den bebodda jordens supermakt. Pålitlig historia visar vem som vann i denna dramatiska konfrontation. Alla det forntida Egyptens gudar blev nedvärderade, och israeliternas segerrike Gud ledde sitt folk ut ur Egyptens slavhus, tvärs över Röda havet och fram till Sinai berg i Arabien, där han gav dem de tio budorden och hundratals andra lagar till att styra dem som en nation. I början av dessa tio budord hade israeliternas gudomlige befriare den fulla rätten att ge sitt befriade folk befallning och säga:

¹³ ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar gentemot mitt ansikte. Du skall inte göra åt dig en skuren bild eller en gestalt lik någonting som finns i himlarna där ovan eller som finns på jorden där under eller som finns i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet och låter straff för fäders förseelse komma över söner, över det tredje släktledet och över det fjärde släktledet, i deras fall som hatar mig; men som utövar kärleksfull godhet mot det tusende släktledet, i deras fall som älskar mig och håller mina bud.” — 2 Mos. 20:1—6, NW.

14. Hur är Jehova Gud olik ”denna tingens ordnings gud”, när det gäller bilder, och varför är det så?

¹⁴ Dessa båda första av de tio budorden identifierar med namn en Gud som är utan jämlike, en Gud vars rykte inte kan jämställas med det rykte som uppvisas av någon så kallad ”gud”, nej, inte ens av Satan, djävulen, själv, ”denna tingens ordnings gud”. Satan, djävulen, tillåter att det görs avgudiska bilder till och med av honom själv och av ”gudar” som är förbundna med honom. Men den Gud, vars namn är Jehova, förbjuder strängt att man gör någon som helst bild för att representera honom och förbjuder att varje annan avgudisk bild förbinds med tillbedjan av honom. Han kan inte jämföras med något skapat ting, någon människogjord bild. Genom en annan profet, som kom efter Mose, sade han: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan skall jag ge min ära, ej heller min lovprisning åt snidade bilder.” — Jes. 42:8, NW.

15. Varför kan Jehova sägas vara ”en svartsjuk Gud”, och vilken fråga kan därför de som innehar politisk makt ställa i fråga om detta?

¹⁵ Detta tillkännagivande från Gud kräver odelad hängivenhet gentemot Jehova som Gud och förhindrar att man använder några som helst människogjorda bilder som ägnas relativ tillbedjan. På grund av att han är osynlig kan människor mena att han behöver att det görs bilder för att hjälpa tillbedjare att rikta sin uppmärksamhet mot honom. Men sådana bilder skulle helt enkelt vara en lögn, de skulle inte förmå visa honom sådan han verkligen är. De skulle i verkligheten vända bort tillbedjaren och förringa Gud i tillbedjarens tankar. Den ende levande och sanne Guden kan aldrig representeras av en livlös, skapad bild. Han förbinder inte sig själv med några gudar som gjort sig själva, och hans tillbedjare får inte ha några andra gudar gentemot hans ansikte, sådana som skulle vara delaktiga med honom i verklig gudomlighet. Han kräver odelad hängivenhet av sina tillbedjare, och på grund av detta kan han sägas vara ”en svartsjuk Gud” (NW). Vare sig hans förnuftsbegåvade skapelser tycker om det eller inte, så krävs det av dem alla att de ägnar honom odelad hängivenhet, om de vill leva i lycka för evigt. Av detta skäl kan de som innehar politisk makt i vår tid låna Faraos ord och fråga: ”’Vem är Jehova’, så att alla borde tillbedja honom?”

Materialismen ägnas tillbedjan som en gud

16, 17. a) Vilka andra ting förutom staten är det människor tillber i vår tid? b) Hur gör många materialismen till en gud åt sig?

¹⁶ Okunniga om vad de i verkligheten gör, tillber de flesta människor det symboliska ”vilddjuret”, den politiska staten, som i en eller annan form styr ”alla stammar och folk och tungomål och folkslag”. (Upp. 13:7) Men det finns andra ting som själviska, ofullkomliga människor kan upphöja till ställningen som gudar i sitt liv. Den nutida naturvetenskapen har gjorts till en ”helig ko” för tillbedjan i många människors liv, som menar att mänskliga vetenskapsmän kan göra vad som helst, lösa alla problem. I denna tid med underhållning och förströelser av många olika slag förekommer det också ett avgudande av teaterscenens ”stjärnor”, filmens celebriteter och populära radio- och TV-artister. Den sexuella omoraliskheten vinner ständigt fler och fler tillbedjare, allteftersom tidigare normer för moral och anständighet bryter samman.

¹⁷ I denna tid, då människovärlden som aldrig förr har ett överflöd av så kallade ”nutida bekvämligheter”, arbetsbesparande anordningar, möjligheter att snabbt resa till avlägsna platser och ett större utbud av olika slags livsmedel, kan också var och en lockas att söka ett överflöd av dessa ting. Inflationen i världen och de ökande ekonomiska problemen kan också förmå vem som helst att intressera sig mest för att skaffa materiella ting. I båda fallen kan han bli materialistisk i sådan grad att han inte har tid eller intresse för andliga ting. Fastän han kanske inte tycker om att tänka så, har materialismen blivit en gud för honom.

18. Är det förståndigt att tillbedja materialismen? Varför ville inte Agur, Jakes son, bli tillfredsställd med materiella rikedomar?

¹⁸ Tillbedjan av materialismen är inte förståndig. Det är oundvikligt att den skadar ens andlighet. Agur, Jakes son, en man i forna tider som ville undvika den ödesdigra tillbedjan av falska gudar, insåg materialismens faror. Agur vände sig till honom som har skapat jorden, vinden och regnet och sade: ”Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke intill min död: Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. Jag kunde eljest, om jag bleve alltför mätt, förneka dig, så att jag sporde: ’Vem är HERREN [Jehova]?’ Eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på Guds namn.” — Ords. 30:1, 7—9.

19. Vilken inställning till Gud frambringar materialismen hos någon som är lysten likt politikerna, och varför kommer den som är materialistisk inte att få liv från Gud?

¹⁹ I en värld där extrem rikedom och djup fattigdom förekommer sida vid sida är vi förpliktade att likna Agur, Jakes son, och följa det trygga handlingssättet. Vi måste undvika de båda motsatserna som kan vända oss emot tillbedjan av den sanne Guden. Materiellt överflöd för tillfredsställande av lystnad kan försätta oss i samma ställning som de styrande i de olika staterna befinner sig i, de som är lystna efter politisk makt, så att de gör den forntida Faraos trotsiga ord till sina egna och säger: ”Vem är Jehova?” Om detta är den inställning som inte endast politisk makt utan också lystnad efter materiell rikedom frambringar, vad är det då den som söker omåttliga jordiska rikedomar gör, annat än att han gör materialismen i stället för Jehova till sin Gud? Eftersom Jehova är en svartsjuk Gud, dvs. en Gud som kräver odelad hängivenhet av sina tillbedjare, kan man inte tjäna båda på samma gång och vinna priset: evigt liv i lycka från den sanne Guden.

20. Vad sade en som var visare än Agur om att försöka göra slavtjänst åt Gud och åt rikedomen på samma gång?

²⁰ En man som var mycket visare än Agur, Jakes son, sade: ”Ingen kan göra slavtjänst åt två husbönder; ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte göra slavtjänst åt Gud och åt rikedomen [Mamon].” — Matt. 6:24, NW; 1917.

21. Vilket slags tillbedjan gör sig de, som påstår sig inte tro på någon personlig Gud alls, likväl skyldiga till?

²¹ I vår tid har människor i allmänhet fångats mellan nationalismens och materialismens krafter. Många faller för tillbedjan av både nationalism och materialism. De övriga har kanske inte något speciellt intresse för en nations politik, men de ger ändå vika för tillbedjan av materialismen. Vilken människa på jorden i vår tid kan säga att hon inte tillber någonting? Hon kan tänka på att hon berömmer sig av att inte tro på någon intelligent, personlig Gud alls och att hon därför inte tillber någon gud eller några gudar. Men om hon ärligt granskar sig själv, kommer hon att finna att hon gör nationalism, materialism, idrott, sexualitet, sin egen buk och andra själviska intressen till sina gudar och gör slavtjänst åt dem. När hon tillber dessa själviska ting i världen, tillber hon dessutom, utan att veta om det, själva personifikationen av själviskheten, nämligen Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”. Det är ingen mening med att bedra sig själv. Låt oss alla vara ärliga mot oss själva och erkänna fakta.

22. Hur bör människor resonera i fråga om tillbedjan av sådana gudar, med tanke på vad denna tillbedjan har dragit över människorna?

²² Tillbedjan av alla dessa falska gudar har fört människovärlden till det tillstånd av nöd som den befinner sig i nu i denna tid. Tillbedjan av alla dessa gudar har inte lett till fred, lycka och allmänt välbefinnande för människosläktet. Var och en som har tankeförmåga bör komma fram till att det är tid för människorna i deras nöd att ifrågasätta om det verkligen är tillrådligt att fortsätta med att tjäna de gudar som har dragit över dem sådan förvirring och sådana svårigheter. De bör komma fram till att det bör finnas en sann Gud, en Gud som ger sina tillbedjare verkligt, bestående gagn. Vem skulle det kunna vara?

23, 24. Vem är den Gud som står emot alla sådana falska gudar, och hur är han bibelns Gud?

²³ Det finns bara en Gud som står emot alla dessa falska och skadebringande gudar. Han är inte okänd till namnet. Hans namn har blivit förkunnat över hela jorden i synnerhet sedan första världskrigets slut år 1918. Hans namn är det mest framträdande namnet i den bok som har haft den största spridningen av alla böcker som någonsin utgetts, och i denna bok finns hans namn omkring sju tusen gånger. Denna bok är den enda bok som inspirerats av honom som bär detta ofta nämnda namn. Av det skälet är denna bok den mest angripna boken i hela världen, och det har fått till resultat att den är den mest betvivlade boken av alla. Denna bok kallas bibeln, den Heliga skrift. Namnet på honom, som bibeln från början till slutet framställer som Gud, är Jehova. Därför är han bibelns Gud. Det tjänar ingenting till att bestrida detta faktum, eftersom bibeln i Psalm 83:19 säger:

²⁴ ”Och må de [människorna] förnimma, att du allena bär namnet ’HERREN’ [Jehova], den Högste över hela jorden.”

25. Vilka är de som alldeles särskilt har ställts inför den utmanande frågan om tillbedjan av Jehova, och med vilka frågor om honom vänder vi oss nu till bibeln?

²⁵ I synnerhet sedan år 1919 har hans tillbedjare, som i hela världen är kända som Jehovas kristna vittnen, varit de som förkunnat och upphöjt hans namn över hela jorden i åtminstone 207 länder och ögrupper fram till denna dag. Därför är det följdriktigt att det är just de som har ställts inför den utmanande frågan: ”’Vem är Jehova’, så att alla borde tillbedja honom?” Detta är en tungt vägande fråga. Den förtjänar ett svar som är auktoritativt. Det auktoritativa svar som kan ha den rätta övertygande kraften kan hämtas enbart från bibeln, Jehovas bok. Vad har han att säga om sig själv i denna bok? Vad har han i denna bok låtit nedteckna om sina verk och om vad han har gjort med människorna? Hur är han bättre än alla de övriga gudar som människor har tillbett under århundradenas gång? Vad kommer han att göra åt det nuvarande tillståndet i världen? Hur kommer han att bevisa att han ensam förtjänar att vi tillber honom som Gud? Låt oss vända oss till den heliga bibeln för att få svaren!

[Bild på sidan 175]

Ingen kan kringgå den personliga frågan: Vem eller vad tillber jag? Vi kan inte dra ut på tiden länge till med att fatta ett avgörande beslut