Vinn det utlovade eviga livet — utöva tro!
1. Varför är det nu, med tanke på djävulens ”korta tidsfrist”, så mycket angelägnare för dem som gör Guds vilja att utöva tro?
DEN ”korta tidsfrist” under vilken Satan, djävulen, och hans demonhärskara hålls kvar här på jorden är nu nära sitt slut. (Upp. 12:7—12) Han kan därför förväntas intensifiera sin krigföring mot ”de kvarvarande” av Guds himmelska kvinnas ”säd” och mot den ”stora skaran” av medförkunnare av Guds messianska rike. Därför blir det så mycket angelägnare för dessa som gör Guds vilja att utöva tro för att i trohet hålla ut under fiendens eld.
2, 3. Vilket råd från Paulus till hebreiska kristna behöver vi som är måltavlor för Satans eld följa, trots att den tid som Satan har kvar är kort?
2 Alla vi som nu är måltavla för Satans krigföring får mycken uppmuntran att förbli trogna mot den suveräne Herren Jehova till dess fiendens kanoner är tystade. Detta att kriget förs till ett slut bör rimligen vara nära, i synnerhet eftersom det nu är mer än femtiosex år sedan den symboliske draken och hans demonhärskara slungades ner från himmelen till vår jords närhet för att ha fritt spelrum här under enbart ”en kort tidsfrist”. Trots tidens korthet måste vi ändå följa aposteln Paulus’ råd, som är upptecknat i Hebréerna 10:36, 37:
3 ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, och ’han som kommer skall komma och skall inte dröja’.”
4. Hur kommer Gud att hävda och infria sitt löfte att i rätt tid ge sina tillbedjare befrielse?
4 Enligt dessa citat, som aposteln Paulus hämtade från Habackuk 2:3 och Haggai 2:7, är det Jehova som är ”han som kommer” och som ”skall komma och skall inte dröja”. Som en oövervinnlig krigare skall han vinna seger över alla dem som för krig mot hans länge trakasserade tillbedjare. Genom sin härliga seger i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon kommer han att hävda och infria sitt löfte att ge varaktig lindring åt sina plågade tillbedjare.
5. Varför är Satan och hans demonhärskara nu tvungna att använda synliga jordiska redskap, och vad är det symboliska ”vilddjuret”, det sjunde världsväldet och vilddjurets ”bild”?
5 Draken, Satan, djävulen, och hans demonhärskara har hindrats från att materialisera sig synligt i köttet för att föra krig mot Jehovas kristna vittnen i vår tid. Följaktligen är de tvungna att använda jordiska redskap under sin osynliga kontroll: världsliga personer, organisationer och politiska regeringar. De politiska element som är inbegripna i krigföringen utgör det världsvida politiska system som i Uppenbarelseboken 13:1—10 visas i bild som ett rovlystet ”vilddjur”. Detta inbegriper det nutida anglo-amerikanska av två makter bestående världsväldet, det sjunde världsväldet som omtalas i bibelns profetior. I uppfyllelse av bibelns profetior har detta sjunde världsvälde främjat skapandet av en avgudisk ”bild” av det politiska ”vilddjuret”. (Upp. 13:11—15) I mer än femtiosex år har nu denna ”bild” tilldragit sig världens uppmärksamhet. ”Bilden” är den internationella organisationen för fred och säkerhet i världen — först i form av Nationernas förbund och nu som Förenta nationerna.
6. Vilket symboliskt ”märke” får de patrioter som tillber ”vilddjuret”, och vad betyder detta ”märke”, som är ett tal?
6 Patrioter som tror på nationell suveränitet och människogjorda former av politiskt styre över hela jorden tillber i själva verket det politiska ”vilddjuret”. De förtröstar också på ”bilden” av detta ”vilddjur” i stället för på Jehovas suveräna styre genom Kristus. Nationalistiskt brukar de krafter och förstånd till stöd för dessa människogjorda anordningar för världsherravälde. Detta leder till att de får det ”märke” som tydligt visar att de inte tjänar Guds rikes intressen utan den självstyrande mänsklighetens intressen. De skäms inte för att vara förbundna med det betydelsefulla talet — sex hundra, sextio och sex — det tal som identifierar det politiska ”vilddjuret”. I bibeln är sex det tal som används för att beteckna mänsklig ofullkomlighet, mänskliga tillkortakommanden. Följaktligen betecknar 600 plus 60 plus 6 mänsklig ofullkomlighet och bristfällighet på ett intensifierat sätt, särskilt i mänskligt styre över jorden. I denna tid kan vi tydligare än någonsin förut se det förlamande misslyckande som kännetecknar människans politiska styre på grund av dess ofullkomlighet, otillräcklighet och ruttenhet. Det befinns vara underhaltigt inför Gud. — Upp. 13:16—18.
7. Vad försöker politiska patrioter tvinga alla andra att förena sig med dem i att göra, och för vilka utgör detta ett prov i fråga om trofasthet?
7 Patrioter som tillber ”vilddjuret” och dess ”bild” bär stolt ”dess namns tal [666]”. De utövar påtryckningar på alla andra för att tvinga dem att förena sig med dem i tillbedjan av ”vilddjuret” och därigenom få det märke som visar att de tillhör den människogjorda politiska staten, inte Gud. De tar till förföljelse av olika slag mot Jehovas kristna vittnen. Varför det? Därför att Jehovas vittnen vägrar att ta del i avgudisk tillbedjan av människogjorda skapelser. Detta utgör ett svårt prov i fråga om trohet för alla som tar Jehovas universella suveränitet och gudomlighet i försvar. Detta är orsaken till att den ängel som syntes i aposteln Johannes’ syn sade: ”Här betyder det uthållighet för de heliga, dessa som håller sig till Guds bud och Jesu tro.” — Upp. 14:12.
8. Vad gör alltså vi som håller oss till Guds bud och Jesu tro, och vad skulle det leda till för oss om vi fick vilddjurets ”märke”?
8 Vi som håller oss till Guds bud lyder honom som härskare mer än människor, också om det kostar oss lidande som vållas av förföljare. Vi håller fast vid vår tro på Jesus som Messias eller Kristus och förkunnar honom som den smorde konungen, som Jehova har insatt på tronen och krönt vid hedningarnas tiders slut år 1914. Av detta viktiga skäl avhåller vi oss från att ta aktiv del i politik och våldspräglade kontroverser som hör samman med ”vilddjuret” och det anglo-amerikanska av två makter bestående världsväldet, det som har förespråkat och understött ”vilddjurets bild” alltifrån efterkrigsåret 1919. Vi är inte okunniga om vad det skulle betyda för oss att få ”märket, vilddjurets namn eller dess namns tal”. Det skulle betyda att vi skulle få ”dricka av Guds förbittrings vin, som hälls upp outspätt i hans vredes bägare”, och ”plågas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet [Jesus Kristus]”. Detta skulle leda till vår eviga tillintetgörelse, ”den andra döden”. Vi skulle kastas ner i den symboliska ”eldsjön som brinner med svavel”. (Upp. 14:9—11; 13:16, 17; 19:20; 21:8) Vill vi att detta skall ske med oss? Nej!
9. a) Vilken egenskap hos oss kräver den nuvarande situationen? b) Vad tjänar som en sporre för oss att fortsätta i trohet, och vilken tillit till Gud känner vi?
9 Den nuvarande situationen, där extrem nationalism och tillbedjan av den politiska staten har spridit sig över hela världen, kräver sannerligen uthållighet från deras sida som ”håller sig till Guds bud och Jesu tro”. Men vår orubbliga lydnad för Guds bud och vår orubbliga tro på Jesus är vad som nu utgör Guds vilja. Det är först efter det att vi har gjort Guds vilja i detta avseende som vi skall få uppfyllelsen av hans löfte till oss. Eftersom det nu är bara ”en mycket liten tid” innan ”han som kommer” skall komma och inte skall dröja, skulle det vara dåraktigt av oss att sluta upp att hålla ut för att därigenom vinna självisk lindring för egen del, innan Jehova kommer med hämnd mot dem som gör det så svårt för oss att göra hans vilja troget till slutet. Men det som är utlovat av Gud tjänar som en sporre för oss att fortsätta att göra Guds vilja av kärlek till honom. Det som är utlovat hålls fram för oss, men vi behöver utöva stark tro på honom som lovar, i det vi tror att han är absolut trogen mot sitt löfte såväl som att han är i stånd att uppfylla det för oss.
ATT VINNA EVIGT LIV GENOM TRO
10. a) Varför finner Gud behag i att belöna detta att vi visar tro på honom? b) På grund av vilken egenskap kommer Guds rättfärdige att leva i kontrast till den själ som är uppblåst av självtillit?
10 Har vi sådan tro? Vi behöver ha det för att vi skall bli starka och kunna hålla ut till dess att Guds löfte uppfylls. Sådan tro från vår sida är till ära för Gud, eftersom den visar att vi förtröstar på honom med avseende på hans trohet mot sitt löfte. Vår tro på Gud är därför någonting som behagar honom. Han är lycklig över att kunna belöna en sådan uthållig tro. (Hebr. 11:6) För att påminna oss om hur viktig tron är, så att vi skall kunna bevara kristen ostrafflighet och bevisa oss värdiga evigt liv i den utlovade nya rättfärdiga ordningen, citerar aposteln Paulus ytterligare ett uttalande av Gud i Habackuks profetia. I denna profetia talar Gud först om den som är uppblåst av stolthet, självmedvetenhet och självtillit och inte har någon tro på Jehova. Denne är alltså inte en rättrådig själ, han är inte rättrådig gentemot den ende sanne och levande Guden. Efter att ha gett akt på en sådan själ gör Jehova det uttalande som citeras av Paulus: ”Men min rättfärdige skall leva på grund av tro.” (Hebr. 10:38; Hab. 2:4) Denna tro förmår den ”rättfärdige” att vara trogen, rättrådig.
11, 12. a) I vilken utsträckning måste vi utöva tro för att vinna det utlovade eviga livet? b) Vilket exempel av det allra största slag leder Paulus oss fram till från en kort beskrivning av trosbedrifter utförda av gamla tiders människor?
11 Paulus säger förstås i 2 Korintierna 5:7: ”Vi vandra här i tro och icke i åskådning.” (1917) Och detta betyder att vi lever med tro på Gud. Men för att hålla ut och vinna evigt liv i uppfyllelse av Guds löfte måste vi utöva tro ända till slutet av vårt liv i denna onda tingens ordning, vars härskare Satan, djävulen, är. (1 Joh. 2:25; Joh. 12:31) Vi behöver visa samma grad av tro som visades av trogna ”gamla tiders män”. De bevisade sin tro ända till döden, även om de då inte fick uppfyllelsen av det särskilda löfte som getts åt dem. Deras exemplariska bedrifter på trons område beskrivs helt kort av aposteln Paulus i det följande kapitlet i hans brev, Hebréerna, kapitel 11. Från sin skildring av dessa många män och kvinnor med tro, vilka fick ett berömmande vittnesbörd av Gud, för Paulus oss vidare till det största exemplet på tro, i det han säger:
12 ”Alltså, eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” — Hebr. 12:1—3.
13. Varför behöver vi särskilt under denna tid, som nu kommer att nå sitt slut och som kallas ”en mycket liten tid”, uppmärksamt se på det fullkomliga exemplet på tro, och vilken varning som Paulus framför i Hebréerna 10:38 behöver vi komma ihåg?
13 Det är särskilt nu som det är passande att vi ser uppmärksamt på vårt fullkomliga föredöme, Jesus Kristus, eftersom han i denna tid inte bara sitter på högra sidan om Guds tron, utan också regerar som den insatte messianske konungen. Även under denna tid, som kallas ”en mycket liten tid” och som snabbt når sitt slut innan Jehova kommer som hämnare, är det möjligt för oss att förlora tron, begå den synd som så lätt snärjer in oss. För nitton hundra år sedan tog Paulus tillfället i akt att varna de hebréer, som blivit kristna, för en sådan fara, och han gjorde det genom att tillägga ytterligare ett citat från Habackuks profetia, i det han sade: ”Och: ’om han drar sig undan, har min själ inte behag i honom’.” — Hebr. 10:38.
14. Vilken ordning följs i Habackuk 2:4, där det görs en kontrast mellan två olika personer, men hur kastar Paulus om ordningen i Hebréerna 10:38?
14 I Habackuks profetia säger Jehova enligt den tidiga grekiska Septuagintaöversättningen: ”Om någon skulle rygga tillbaka, så har min själ inget behag i honom. Men den rättrådige skall leva genom tro på mig.” (Hab. 2:4, Thomsons översättning) Den som förlorar tron och ryggar tillbaka ådrar sig Jehovas misshag. Den som gör det ställs i kontrast till den kristne, som håller fast vid sin tro på Jehova och vinner evigt liv. När Paulus gör detta citat, kastar han om ordningen för de två delarna i Habackuk 2:4. Paulus sätter den sista delen först.
15. Vilken varning ger oss Paulus således, och med tanke på vilken provsättning som hotfullt reser sig framför oss är den på sin plats?
15 Paulus gör detta för att varna oss som har den kristna tron i denna tid, för också nu är det risk att somliga av oss kan dra sig undan och falla bort. ”Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10:12, 1917) Allteftersom världen under Satan blir mera diktatorisk, ökar påtryckningarna på oss. När vi ser det fruktansvärda slutliga provet på vår trohet hotfullt resa sig framför oss, när den ”stora vedermödan” nalkas, skulle vi kunna besluta oss för att inte möta det. Vi kanske förlorar tron på Gud och tilliten till honom. Så drar vi oss undan. Vi upphör att hålla ut under provsättning.
16. Hur handlar den obetänksamt som inte tror på Gud?
16 Det är passande att en översättning som är grundad på den latinska Vulgataöversättningen lyder på följande sätt i Habackuk 2:4: ”Se, han som inte tror, hans själ skall inte vara rätt i honom själv; men den rättrådige skall leva i sin tro.” (Den engelska Douayöversättningen) Den romersk-katolska The New American Bible antyder att den kristne är ”obetänksam”, om han ger upp sin tro på grund av de ökande svårigheter som han ser alldeles framför sig, så att han bryter sin ostrafflighet inför Gud. Den lyder: ”Den obetänksamme mannen har ingen ostrafflighet; men den rättrådige mannen skall leva — på grund av sin tro.”
17. Vad kan sägas i fråga om att vara ”obetänksam” i att i tro gå rakt fram mot den ”stora vedermödan”?
17 Den kristne som i tro går rakt fram mot den ”stora vedermödan” är inte ”obetänksam”, när han gör det. Den verkligt obetänksamme, den som är uppblåst av självtillit, är den som genom bristande tro på Gud den Allsmäktige blir en som drar sig tillbaka. Den som gör det slutar upp just innan han får belöningen, uppfyllelsen av Guds löfte till den trogne. Jehova Gud finner inte behag i dem som drar sig tillbaka.
18. Vilket handlingssätt för den trogna klassen utstakas av aposteln Paulus i Hebréerna 10:39?
18 Vad skall vi göra, nu när vi står inför den stormigaste tiden i Jehovas hängivna folks hela historia? Vad bör vår föresats vara? Må det vara fjärran från oss att följa ett fegt handlingssätt och dra oss undan! Genom Guds oförtjänta omtanke är vårt rätta handlingssätt utstakat för oss genom aposteln Paulus, när han talar om den trogna klassen och säger: ”Nu är vi inte av det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39.
19. Vad skall vi göra i fråga om möten och vårt ”fria och öppna tal”, om vi förklarar att vi förordar att inte dra oss undan?
19 Nu är tiden inne för oss att bestämma oss. Kommer vi att utöva orubblig tro på Gud och instämma med aposteln Paulus och beslutsamt förklara: ”Vi [är] inte av det slag som drar sig undan till fördärv för sig”? I det vi förklarar att vi inte är av detta slag av kristna som inte tror, skall vi inte underlåta att ”själva församlas” — något som de som drar sig undan, de som inte tror, har för sed — utan vi skall församlas, också underjordiskt om det visar sig nödvändigt, för att uppmuntra varandra, ”och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig”. Vi bör inte kasta bort vårt fria och öppna tal, ”som skall få stor lön i gengäld”, utan vi kommer dristigt att fortsätta att förkunna Jehovas teokratiska regering genom Kristus som det enda hoppet för hela mänskligheten. — Hebr. 10:25—35; Matt. 24:14; Mark. 13:10.
20. Om vi vill ha evigt liv, vilket positivt handlingssätt förklarar vi då att vi förordar?
20 I kontrast till fördärv är evigt liv vad vi önskar, inte sant? I det vi nu inte talar negativt, utan positivt, säger vi således helhjärtat: ”Vi . . . [är] av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv. Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser. Genom tro fick ju gamla tiders män [bland dem Abraham] gott vittnesbörd.” — Hebr. 10:39—12:2.
21. Vad sätter tro på Guds löfte oss i stånd att göra, och vad slags förväntan har vi?
21 Vår tro på löftet från Gud, för vilken ljugande är en omöjlighet, sätter oss i stånd att hålla ut. Tro och uthållighet följs åt, alldeles som det är skrivet i Uppenbarelseboken 13:10: ”Här gäller det de heligas uthållighet och tro.” Tills nu kan vi ha hållit ut en lång tid för att Guds löfte skall uppfyllas, men vår förväntan på det är styrkt, betryggad, en förväntan som går så långt att vi är absolut övertygade om att Gud inte kommer att göra oss besvikna.
22. Vad tror vi om de osedda ting som tillhör Guds löfte, och med vad kommer han att belöna oss för att vi skall få åtnjuta uppfyllelsen av löftet?
22 Det kan vara att vi ännu inte ser de ting som är utlovade av Gud och som vi hoppas på, men vi vet att de är verkligheter, eftersom vi har ”det tydliga beviset” på att de finns i överensstämmelse med den allsmäktige Gudens makt. För att få vara med om uppfyllelsen av Guds löfte måste vi äga liv; vi behöver få våra själar bevarade vid liv. Vi kan vinna detta pris som består i liv endast och allenast genom aldrig svikande tro. Vi önskar ivrigt att för evigt få åtnjuta Guds uppfyllda löfte. Bort alltså med varje tanke eller benägenhet som skulle gå ut på att vi skulle dra oss undan i fruktan och i brist på tro! Tro är vad vi kommer att utöva, jämte gärningar till bevis för den! Till belöning för detta kommer Jehova Gud, livgivaren, att bevara våra själar vid liv för evigt. — 1 Joh. 2:25.
23. Vad kommer Gud i uppfyllelse av sitt löfte att göra för de trogna och uthålliga som gör hans vilja?
23 ”Den Gud, som fyller behovet av uthållighet”, kommer därför ofelbart att uppfylla sitt löfte till de trogna och uthålliga som gör hans vilja. (Rom. 15:5) Med glädje kommer han att föra oss in i de eviga välsignelser och privilegier som tillhör hans sedan länge utlovade rike under hans Son, Jesus Kristus. Det är således inte förgäves som vi skall ha predikat detta rike ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna” innan ”slutet” kom. — Matt. 24:14.
[Bild på sidan 112]
Endast de som utövar en aldrig svikande tro kommer att överleva slutet på den nuvarande ordningen och vinna evigt liv i uppfyllelse av Guds löfte