Löftet uppfylls på dem som gör Guds vilja
1, 2. a) Vad är vi beslutna att göra, även om världen gör det svårt för dem som gör Guds vilja? b) Var har vi Guds ord på att den behövliga kraften till uthållighet kommer att ges oss?
DEN här världen försöker göra det svårt för en människa att göra Guds vilja. Men så länge som den här världen består — och det kommer inte att vara mycket länge till nu — är vi beslutna att vara ihärdiga i att göra hans vilja. För att vi skall göra det krävs det att vi är uthålliga under fortsatt motstånd och förföljelse från världens sida. Men Gud ger oss sitt underbara löfte att styrka oss för att vi skall fortsätta att vara uthålliga till dess hans löfte är uppfyllt. Det återstår alltså för oss att ha tro på hans löfte, alldeles som Abraham i forna tider hade. Gud den Allsmäktige kan ge oss den tro och den kraft till uthållighet som behövs. Vi har hans ord på det i Romarna 15:4, 5:
2 ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp. Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade [inte att behaga sig själv, utan att behaga Gud].”
3. a) Hur verkade Kristi sinnesinställning, och vilken belöning ledde detta till? b) Med hänsyn till vad å vår sida skall vi bli belönade med uppfyllelsen av Guds löfte?
3 Kristi Jesu sinnesinställning var alltid inriktad på att göra Guds, hans himmelske Faders, vilja. Hans sinnesinställning gjorde honom benägen att hålla ut, vad som än hände honom på grund av att han gjorde Guds vilja. Följaktligen sviktade han aldrig. Han drog sig heller aldrig undan. Utsikten att behöva hålla ut till en offerdöd som var förutsagd för honom i de skrifter som var ”skrivna förr” vände honom inte bort från att göra sin Faders vilja. På grund av att han höll ut till en död som martyr blev han belönad med en uppståndelse till himmelskt liv. Han höll således ut till dess Guds löfte uppfylldes på honom, även om han visste att detta krävde att Gud utförde sitt största verk för hans skull. (Ef. 1:19—21) I överensstämmelse med Kristi eget fall bad aposteln Paulus att Gud den Allsmäktige skulle fylla behovet av uthållighet för oss. (Rom. 15:5) Denna bön kommer aldrig att slå fel så länge vi är ihärdiga i att göra Guds vilja. Som en belöning för att vi håller ut till slutet skall vi ta emot den glädjande uppfyllelsen av Guds löfte till oss.
4. Vad krävs nu av dem som gör Guds vilja och som har Kristi sinnesinställning, och hur länge till krävs detta?
4 Må Kristi sinnesinställning stödja oss i att härda ut under vad det vara må som Gud ännu tillåter komma över oss från en fientlig värld, i vilken vi är ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”. Låt oss ständigt komma ihåg vad som krävs av dem som gör Guds vilja nu, under vad som är kvar av denna ”ändens tid”. (Dan. 12:4) ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, och ’han som kommer skall komma och skall inte dröja’.” (Hebr. 10:36, 37) Kan vi hålla ut ”ännu ’en mycket liten tid’”? Om vi gör det, då skall Gud, ”han som kommer”, komma i tid och uppfylla sitt löfte till oss.
”HAN SOM KOMMER SKALL KOMMA”
5. Vad skulle, enligt den hebreiska lydelsen av Habackuk 2:2, 3, den som såg synen förbida eller vänta på?
5 I Hebréerna 10:37 citerar aposteln Paulus från de inspirerade förkristna skrifterna. Men han gör inte detta från den ursprungliga hebreiska texten, utan från den grekiska översättning som kallas Septuagintaöversättningen (LXX), vilken utarbetades under de tre århundradena närmast före vår vanliga tideräknings början. Enligt hebreiskan lyder Habackuk 2:2, 3: ”Och HERREN [Jehova] svarade mig och sade: Skriv upp din syn och uppteckna den på skrivtavlor med tydlig skrift, så att den lätt kan läsas. Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter fullbordan och skall icke slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.”
6. Är det ett ting eller en person man skall vänta på enligt den grekiska Septuagintaöversättningen, som Paulus citerade från?
6 Men enligt The Septuagint Bible av Charles Thomson och enligt The Septuagint Version, utgiven av S. Bagster and Sons, Ltd., lyder Habackuk 2:2, 3: ”Och Herren svarade [mig] och sade: Skriv en syn; skriv den tydligt i en bok så att läsaren må efterforska dessa ting [må skynda]; ty synen gäller en tid som ännu skall komma. Men den skall komma fram till sist och skall inte vara förgäves. Även om han må dröja, så vänta på honom; för han skall säkert komma och skall inte utebli [skall inte dröja].”
7. Hur kan Paulus ha blivit påverkad av den grekiska Septuagintaöversättningen till att tala om ”uthållighet” för att få uppfyllelsen av löftet?
7 Septuagintaöversättningen vänder alltså vår uppmärksamhet från synen till en person som skall komma. Och när det heter: ”vänta på honom”, används i den grekiska texten det verb som betyder ”hålla ut”, så att tanken är att man skall hålla ut i väntan till dess den som skall komma har kommit. Det är troligt att detta bruk av det grekiska verb som betyder ”hålla ut” påverkade aposteln Paulus till att använda det besläktade grekiska substantivet i föregående vers (Hebr. 10:36), där han säger: ”Ni har nämligen behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet.”
”EN MYCKET LITEN TID”
8. När eller hur snart är det, enligt Paulus’ citat från Haggai 2:7, som den som kommer skall komma som den som verkställer dom till vår befrielse?
8 Den som kommer, den som skall komma i tid, är Jehova Gud, och då skall han vara inställd på att verkställa dom mot dem som förtrycker hans folk, utkräva hämnd på dem. Hans ankomst skall också inträffa till uppfyllelse av den upptecknade ”synen”. När eller hur snart skall han då komma som den som verkställer dom? Aposteln Paulus skriver: ”Ännu ’en mycket liten tid’.” Här citerar han från Haggai 2:7 (NW), som lyder: ”Detta är vad härskarornas Jehova har sagt: ’Ännu en gång — det dröjer en liten tid — så skall jag försätta himlarna och jorden och havet och den torra marken i gungning.’” Således tillämpar Jehova på sig själv denna tidsgräns: ”en liten tid”. Och eftersom aposteln Paulus under inspiration sammanbinder denna tidsperiod med att Jehova kommer utan något dröjsmål, kan vi vara säkra på att det inte kommer att dröja särskilt länge innan Jehova kommer för att verkställa dom på våra motståndare och förföljare.
9, 10. a) Varför kan vi vara säkra på att det, som Gud omnämner som ”en mycket liten tid”, inte nu kommer att bli en mycket lång tid för oss? b) Vad vet Satan och hans demonhärskara om den tid av handlingsfrihet de har här på jorden?
9 Vad som är ”en mycket liten tid” för den evige Guden skulle kunna vara en mycket lång tid för oss. Men låt oss alltid komma ihåg var vi befinner oss på tidens ström, när det gäller ”ändens tid”. (Ps. 90:4; 2 Petr. 3:8; Dan. 12:4) Vår störste motståndare, Satan, djävulen, inser att vi är nära slutet av den tingens ordning som länge stått under hans kontroll, i så måtto att han är ”den här världens härskare”. (Joh. 12:31) Han vet att det nu har gått praktiskt taget sex tusen år sedan han slog in på sin upproriska bana och fick våra första mänskliga föräldrar att sluta sig till honom i uppror mot den högste Gudens universella suveränitet. Den tid han har kvar till handlingsfrihet i att vilseleda hela den bebodda jorden är mycket nära sitt slut. Sedan Guds messianska rike fötts i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914, kastades Satan, djävulen, och hans härskara av demonänglar ned som besegrade från himmelen till denna jords närhet. Därpå hörde de det segerrika ropet genljuda:
10 ”Nu har frälsningen och makten och riket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet, eftersom våra bröders anklagare har slungats ner, han som anklagar dem dag och natt inför vår Gud! Och de har segrat över honom på grund av Lammets blod och på grund av sitt vittnesbörds ord, och de har inte älskat sin själ ens inför döden. Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Upp. 12:10—12.
11. På vilka är det ”ve” som omnämns i Uppenbarelseboken 12:12 tillämpligt? Hur då?
11 Djävulen och hans härskara av demoner vet alltså att de har en kort tidsfrist sedan de drevs ut från de heliga himlarna. Under denna korta tidsfrist har de kunnat göra stor skada här på jorden. Detta ”ve” över ”jorden och havet” är inte tillämpligt på de kristna bröder, som djävulen och hans demoner har anklagat inför vår Gud. Detta ”ve” är tillämpligt på världsmänniskorna till lands och till sjöss. Dessa befinner sig i den ondes våld. (1 Joh. 5:19) Detta ”ve” inbegriper alla de svårigheter och påfrestningar av politisk, social, ekonomisk och religiös art som Satan och hans demoner orsakar i sin ”stora förbittring”. De människor som blivit offer hotas därigenom med fullständig undergång genom den kommande verkställaren av dom, och detta skall ske i den ”stora vedermöda” som nu är så nära för världen. (Upp. 7:14) Satan och hans demoner är inställda på att göra största möjliga skada under den obetydliga del av deras ”korta tidsfrist” som ännu återstår. — Upp. 12:12.
KRIG MOT KVARLEVAN AV KVINNANS SÄD
12. Hur handlar Satan likt en drake mot mänskligheten i allmänhet, och vad försöker han göra med dem som predikar om Riket?
12 Genom att låta ”ve” komma över världsmänniskor som själviskt driver handel till lands och till sjöss uppslukar Satan, djävulen, likt en drake mänskligheten i allmänhet för att göra dem till en del av sin synliga jordiska organisation. Han håller dem så upptagna med deras själviska, materialistiska strävanden till följd av detta ”ve” över dem att de inte har tid, uppmärksamhet eller entusiasm kvar för Guds nyfödda messianska rike. Mycket få av dem tar allvarligt på eller handlar i enlighet med ”dessa goda nyheter om riket”, som predikas över hela världen av Jehovas kristna vittnen. Satan, djävulen, är emellertid inte tillfredsställd med detta. I sin illvilliga önskan att omintetgöra Jehova Guds uppsåt försöker han desperat tvinga dem som predikar om Riket in i sitt läger, där människor fortfarande är för världsherravälde genom människogjorda politiska regeringar. Hur har ”draken” gått till väga för att göra detta under den ”korta tidsfrist” som är anslagen åt honom?
13. Hur har alltså Satan gått till väga, och hur är detta i överensstämmelse med vad Gud sade i 1 Moseboken 3:15?
13 Han gör detta genom att föra krig mot Kristi lärjungar, som skall få en plats med Kristus i hans himmelska rike under tusen år. Denna krigföring är inte inbillad, utan den är lika verklig som det Jehova sade till den symboliske ormen i Edens lustgård efter Adams och Evas uppror. Där sade Jehova: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:14, 15) Denna ”fiendskap” har fortlevt fram till denna dag. Den ”ursprunglige ormen”, den symboliske ”draken”, Satan, djävulen, vet att Guds messianska rike föddes i himlarna år 1914, trots hans ansträngningar att förhindra detta. (Upp. 12:1—5, 9) Rikets födelse är ett fullbordat faktum som han inte kan upphäva.
14. Vilka är det som Satan nu gör till sitt angreppsmål?
14 Men hela tiden under dessa gångna nitton hundra år har Satan vetat att Jehova har kallat och utvalt medarvingar till Jesus Kristus till att regera med honom under ett millennium. På jorden finns det nu bara en liten kvarleva av dessa blivande medarvingar till Jesus Kristus. Det är dessa som Satan gör till sitt angreppsmål.
15. a) Hur motverkar Gud för Rikets kvarlevas skull det ”ve” som plågar mänskligheten? b) Vad strävar Satan fortfarande efter att göra för att omintetgöra Guds uppsåt med Riket?
15 Kvarlevan gläder sig med Guds ”kvinna”, Jehovas himmelska organisation, över att hennes rikes ”säd” är född. Denna kvarleva av Kristi blivande medarvingar är de kvarvarande av Guds himmelska kvinnas ”säd”. (Upp. 12:12, 17) Att Jehova har låtit ”draken” och hans demonänglar slungas ner från himmelen till jorden har inte inneburit en tid fylld av ve för Rikets kvarleva, som ännu är på jorden. I stället har han gjort denna ”ändens tid” till en mer och mer välsignad tid för Rikets kvarleva. Denna andligen välsignade ställning motverkar det ”ve” som plågar dem som står under djävulens styre. Men Satan, djävulen, försöker ödelägga den välsignade ställning som kvarlevan av Rikets ”säd” befinner sig i. Han är fortfarande inställd på att försöka omintetgöra Guds uppsåt att ha 144.000 medarvingar till Kristus. Desperat försöker han fortfarande förhindra att kvarlevan bevisar sig värdig en andel i Riket. Hur då?
16. Hur försöker Satan, enligt Uppenbarelseboken 12:17, hindra kvarlevan från att bevisa sig värdig Riket, och sedan när?
16 Uppenbarelseboken 12:17 berättar hur det går till. Där omtalas det vad ”draken”, Satan, djävulen, och hans demonänglar gör sedan de blivit utdrivna ur himmelen, nämligen: ”Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.” Den symboliske ”draken” och hans demonänglar hade utan framgång kämpat för att bevara sin ställning i de heliga himlarna efter Guds messianska rikes födelse år 1914. Under det att de hålls kvar här i vår jords närhet, inriktar de alltså ondskefullt sin krigföring mot dem på jorden som är kallade till det messianska rike, mot vilket de stred uppe i himmelen. — Upp. 12:7—13.
17. Hur är detta ”krig” verkligen ett ”varmt krig” mot dem som gör Guds vilja, och hur kommer Jesus att göra slut på det?
17 Detta är verkligen ett ”varmt krig”. Det har redan kostat många hundra Jehovas kristna vittnen livet genom en våldsam död, både bland de ”kvarvarande” av Kristi blivande medarvingar och bland den ”stora skaran” av dem som nu förbereder sig för att bli jordiska undersåtar i Kristi tusenåriga rike. (Upp. 7:9—17; 20:4—6) Endräktigt ägnar sig Rikets kvarleva och den ”stora skaran” åt att göra ”Guds vilja” genom att hålla hans bud och fullgöra arbetet att ”vittna om Jesus”. De vittnar om att Jesus nu är insatt på tronen i himmelen och om att han förbereder sig för att göra slut på ”drakens” krigföring mot hans trogna lärjungar. Han skall tillintetgöra drakens alla jordiska redskap och därefter binda och fängsla honom och hans demonänglar under de tusen åren av sin regering, som medför fred.
18. Vilken uppfyllelse av Guds löfte kommer den trogna kvarlevan att få, och vilken verkan kommer detta att ha på antalet medlemmar i Riket?
18 Det är de som gör Guds vilja på jorden intill slutet som kommer att få se hans löfte uppfyllas. ”Drakens” alltomfattande försök att hindra kvarlevan från att vinna inträde i det himmelska riket är dömda att misslyckas. Uppenbarelseboken 20:4—6 försäkrar oss om att dessa som gör Guds vilja och som ännu behövs för att komplettera det hela och fulla medlemsantalet av 144.000 medarvingar till Riket kommer att hålla ut i trohet till döden för att de skall känna lyckan att ha en del i ”den första uppståndelsen”. Guds messianska rike kommer inte att sakna en enda av det förutbestämda antalet av Kristi medarvingar.
19. Vilken uppfyllelse av Guds löfte kommer den ”stora skaran” att få, och på vad från deras sida beror detta?
19 Den ”stora skaran” av de blivande jordiska undersåtarna till Kristi rike samarbetar lojalt med Rikets kvarleva och stöder dem i deras strävanden att göra ”Guds vilja” intill slutet. De sluter sig modigt till kvarlevan i att göra Guds vilja till dess Jehova Guds universella suveränitet är hävdad. Guds löfte om ett paradisiskt jordiskt hem kommer ofelbart att uppfyllas på denna trogna, lydiga ”stora skara”. De kommer att känna outsäglig glädje, när de hör Guds regerande Son ge dem sin kärleksfulla inbjudan: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv [det jordiska område som tillhör] det rike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” — Matt. 25:34.