Kan jordbävningar förutsägas?
VÅRT hem jorden skakas årligen av en million jordbävningar. De flesta av oss har ingen aning om flertalet av dem. Mindre än en tredjedel kan uppfattas av människor. Icke desto mindre orsakar ett eller två tusen av dem stor förödelse.
På ett par sekunder kan ett stort skalv skaka en större stad sönder och samman och begrava tusentals människor i deras egna hem, skolor och affärer. Exakt förhandskunskap om var och när jordbävningar kommer att äga rum skulle sålunda kunna rädda oräkneliga liv.
Människor har i långa tider iakttagit ”naturen” och försökt förutsäga jordbävningar. Man vet till exempel att hundar börjar yla före ett skalv och att en del varma källor sprutar med tätare intervaller. Men varningar på längre sikt är av största betydelse, så att storstadsområden kan evakueras i förväg.
Nyare upptäckter har stimulerat somliga människors förhoppningar om att den tid nu är nära då människan kan förutsäga jordbävningar. Vad har de funnit? Innan vi besvarar den frågan, låt oss dryfta vad jordbävningar egentligen är.
Vad är en jordbävning?
Enkelt uttryckt är en jordbävning skakningar eller stötar i jorden. Det har funnits många gissningar beträffande jordbävningarnas orsaker. I den forntida japanska mytologin lade man skulden på en spindel, som bar jorden på sin rygg. Mongolerna i forna dagar tillskrev jordbävningar det ostadiga stöd som ett jättelikt svin utgjorde.
Även i förhållandevis sen tid har olika vetenskapliga teorier om jordbävningarnas orsaker avlöst varandra. Och hur är det i dag? Man anser att jordbävningar beror på en plötslig förskjutning i jordskorpan. Vad är det som orsakar denna förskjutning? Här går åsikterna isär. Men en uppfattning som nu omfattas i allt vidare kretsar är att jordskorpan inte är sammanhängande, utan består av en rad ”block” som rör sig över jordens ”mantel”.
När, enligt denna uppfattning, två ”block” (som är flera kilometer tjocka) kolliderar, glider det ena in under det andra, varvid berglagren förskjuts och bryts. I andra fall utsätts jordskorpan för ett oerhört tryck av de horisontella rörelser som uppstår, då två ”block” passerar varandra. Sådana rörelser inträffar utmed en ”förkastning” eller spricka i jordytan. När sedan jordskorpan inte längre kan stå emot påfrestningen, ”brister” den och intar ett nytt läge, anser forskarna.
Om området ovanför bristningen är tätbefolkat, kan det bli stor förödelse, skada och död. Skadans omfattning beror på skalvets ”magnitud”, dvs. den kraft det frigör, platsen för skalvet och andra faktorer. ”Bristningen” sätter i gång kraftiga svängningar eller vibrationer som kallas chockvågor och fortplantas genom jorden med en hastighet av många kilometer per sekund. Dessa vågor uppfattas av känsliga instrument som kallas seismografer.
På grundval av det seismografen registrerar anges jordbävningens storlek på Richterskalan, en logaritmisk skala. Nummer 7 på Richterskalan anger en störning som är tio gånger så stor som nummer 6, vilken i sin tur är tio gånger så stor som nummer 5. Varje jordbävning som kommer över nummer 6 på skalan räknas som en stor jordbävning. Endast ett eller ett par jordskalv per år når 8 på Richterskalan.
Men hur var det nu med de där nyare upptäckterna, som en del människor tror kommer att göra det möjligt att förutsäga jordbävningar?
Aktuella försök att förutsäga jordbävningar
Vetenskapsmän från flera olika länder försöker nu begagna sig av kunskapen om hur seismiska vågor fortplantas genom jorden för att förutsäga var och när jordbävningar kommer att inträffa. En upptäckt som gjorts på sista tiden avslöjar att berggrunden strax innan den ger efter för påfrestningen spricker sönder i otaliga små sprickor, vilket gör att berget utvidgas. När vissa seismiska vågor som framkallats av små jordskalv fortplantas genom jorden, tycks de sakta farten i dessa speciella berglager. Därefter, kort före en jordbävning, återtar vågorna normal hastighet. När vetenskapsmännen nu känner till detta mönster, hoppas de kunna lokalisera svagheter i jordskorpan.
Andra experter studerar det elektriska motståndet i underjordiska berglager och halten av radon (en radioaktiv gas som förekommer fritt i naturen) i källvatten för att finna nyckeln till att kunna förutsäga jordbävningar. Man hoppas också kunna förutsäga nära förestående jordbävningar på grund av vissa utbuktningar som från rymden kan upptäckas på jordytan.
Även de mest optimistiska forskarna är emellertid noga med att inte säga att något säkert system att förutsäga jordbävningar är nära för handen. Som dr C. B. Archambeau, professor i geofysik vid California Institute of Technology, säger: ”Vi är fortfarande av den uppfattningen att en jordbävning är så komplicerad och skiftande att det måhända är omöjligt att reda ut alla dess dunkla punkter och bygga upp en metod att förutsäga jordskalv.” George Alexander, som skriver naturvetenskapliga artiklar i Los Angeles Times, uttryckte det på ett enklare sätt: ”En osviklig metod är nästan en omöjlighet.”
Detta betyder inte att man inte kan förutsäga jordbävningar med en viss säkerhet. Det kan man.
Människan kan exakt förutsäga vissa jordbävningar
Man anser nu att man vet var de flesta jordbävningar i världen sannolikt kommer att inträffa — det vill säga i stora drag. Ungefär 80 procent äger rum i länderna runt Stilla havet. De flesta övriga jordskalv inträffar inom ett område som sträcker sig från Medelhavet och tvärs över Asien. Människan kan endast på detta allmänna sätt förutsäga jordbävningar med någorlunda säkerhet. Men även här finns utrymme för misstag. Det finns egentligen ingen plats på denna planet som är helt fri från jordskalv. Några av de kraftigaste jordbävningarna i historien inträffade i New Madrid i Missouri i USA åren 1811—1812. I vanliga fall skulle ingen förutsäga en sådan jordbävning, långt från båda dessa större jordbävningsområden.
Men visar inte bibeln att Jesus förutsade jordbävningar? Är hans profetior tillförlitliga i detta avseende?
Jesu förutsägelse om jordbävningar
Jesus förutsade inte någon speciell jordbävning, men han profeterade om en tidsperiod, då det skulle förekomma ovanligt många jordbävningar runt om i världen.
När hans lärjungar bad honom: ”Säg oss, när detta skall ske och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände”, sade han bland annat: ”Det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra.” (Enligt Matteus och Markus) Evangelieskribenten Lukas tillägger att Jesus också sade: ”Det skall bliva stora jordbävningar.” Han sade att det samtidigt skulle bli stora krig, livsmedelsbrist och farsoter och kallade detta ”begynnelsen till ’födslovåndorna’”. Dessa svåra förhållanden, jämte de andra förhållanden som blivit förutsagda, har varit för handen sedan 1914. Jesus sade också att innan en generation — den som fanns till år 1914 — hade förgått, skulle alla de ting han profeterade om inträffa, inklusive en ”stor vedermöda” från Gud. Därefter skulle det bli en ny ordning med en paradisisk jord. — Matt. 6:9, 10; 24:3—8, 21, 34; Mark. 13:3—8; Luk. 21:7—11.
De ”stora jordbävningar” som inträffat sedan år 1914 på ”den ena orten efter den andra” bekräftar att denna förståelse av Jesu ord är riktig. Men somliga människor resonerar så här: ”Det har förekommit ’stora jordbävningar’ i forna dagar. Skulle man inte med rätta kunna tolka Jesu förutsägelse så att den kunde besannas i vilken generation som helst?”
Nej. För det första skulle, som vi förut sett, enligt Jesu profetia jordbävningar inträffa samtidigt med andra svårigheter och utgöra ett sammansatt ”tecken”. Vidare var de stora jordbävningarna i det förflutna vanligtvis isolerade företeelser, som inträffade med många års, ja hundratals års, mellanrum. Det förekom inte många jordbävningar inom en och samma generation.
Ovisshet beträffande jordbävningar i det förflutna
Alla historiska uppteckningar om ”stora” jordbävningar i det förflutna är inte heller särskilt förtroendeingivande. Den uppfattningen hade John Milne, bekant för sitt katalogiseringsarbete rörande jordbävningar. ”I dessa förteckningar”, läser vi i 1939 års upplaga av hans bok Earthquakes and Other Earth Movements (reviderad och omarbetad av A. W. Lee), ”råder det osäkerhet beträffande datum, eller till och med årtal, för många av de forntida jordbävningarna. Det förekommer talrika oriktiga eller oklara hänsyftningar i de ursprungliga dokumenten.” Viktiga fakta angående större jordskalv i gångna sekler är ofta förvrängda, utelämnade eller felaktiga. — Se till exempel The Bulletin of the Seismological Society of America, juni 1914, beträffande jordbävningen i Lissabon i Portugal år 1755.
Visshet beträffande denna generation
Låt oss å andra sidan ta i betraktande vilka ”stora jordbävningar” vi bestämt vet har inträffat under den generation som befunnit sig här på jorden sedan 1914. Första världskriget, som bröt ut det året, medförde stora påfrestningar för mänskligheten. Jordbävningar ökade svårigheterna. I januari 1915 skakades till exempel det centrala Italien från Adriatiska havet i öster till Tyrrenska havet i väster. Cirka 29.000 människor dödades.
Strax efter kriget hemsöktes stora delar av världen av svår livsmedelsbrist och sjukdomsepidemier, alldeles som Jesus hade förutsagt. Samtidigt inträffade flera stora jordbävningar. I december 1920 drabbade ett jordskalv Kansu i Kina. Omkring 180.000 människor dödades. En rapport av Upton Close och Elsie McCormick berättar: ”Av den synnerligen anmärkningsvärda våg av seismiska störningar, som inträffade runt om i världen i november och december 1920, var utan tvekan den märkligaste den stora jordbävningen i Kansu sent på kvällen den 16 december. ... Sannolikt har ingen annan jordbävning vetenskapsmännen känner till någonsin förändrat den fysiska geografin i det drabbade området i samma utsträckning som vid katastrofen i Kansu.”
Sedan inträffade jordbävningen i Japan år 1923. Den tog 143.000 människoliv och beskrivs som ”den värsta katastrofen i [Japans] historia”.
Inom endast tio år efter första världskrigets utbrott hade betydligt över 350.000 människor dödats vid jordbävningar. Ja, krig, farsoter, hungersnöd och jordbävningar var uppenbarligen ”begynnelsen till ’födslovåndorna’”. De visar att mänskligheten trädde in i ”avslutningen på tingens ordning” år 1914.
Och antalet dödsfall på grund av jordbävningar fortsätter att öka. Sammanlagt har över 900.000 människor dött vid jordbävningar sedan år 1914! Kan någon enda ”generation” i det förflutna nå upp till detta fruktansvärda rekord? Jesu profetia om jordbävningar har sin tillämpning nu!
Men att Jesu förutsägelse om jordbävningar i modern tid finns nedtecknad i bibeln — Guds ord — betyder det att Gud är den som direkt har vållat dem?
Är Gud direkt ansvarig?
Det finns inget som tyder på att Gud direkt har förorsakat jordbävningar i modern tid. De är i stället resultat av naturliga processer i jorden. I själva verket kan skulden för många dödsfall i förbindelse med jordbävningar direkt läggas på människan — hennes girighet. Människor har till exempel mot bättre vetande envisats med att bygga städer inom osäkra områden; man ser genom fingrarna med osäkra byggnadsmetoder. Tidskriften Saturday Review hävdar: ”Under decennierna efter jordbävningen 1906 [i San Francisco i Kalifornien] tystade de styrande där ner ofördelaktiga forskningsresultat och förringade på det hela taget faran, för att inte hämma byggnation och investering.” Man behöver inte klandra Gud för människors själviskhet, eller hur?
Men hur förhåller det sig med bibelns ord i Job 9:6? Heter det inte där att Gud ”kommer jorden att vackla från sin plats”? Detta visar att Gud har förmåga att få jorden att bäva, men han är inte den direkta orsaken till alla jordbävningar. Likväl har han direkt förorsakat en del jordbävningar i det förflutna för att främja sitt uppsåt.
Upprättandet av lagförbundet vid Sinai berg åtföljdes till exempel av att berget bävade kraftigt. (2 Mos. 19:18; Ps. 68:9) Vid ett senare tillfälle lät han jorden öppna sig för att uppsluka Koras, Datans och Abirams husfolk på grund av dessa mäns uppror mot hans tjänare Mose och Aron. — 4 Mos. 16:16—35; 26:9—11.
Det omtalas också att Gud kommer jorden att bäva på ett symboliskt sätt. I Uppenbarelseboken i bibeln används jordbävningar från Gud för att förebilda stora omvälvningar i den mänskliga, jordiska tingens ordning. — Upp. 6:12—17; 16:1, 17—21.
Hesekiels bok förutsäger en framtida jordbävning från Gud. Den omtalas i förbindelse med det angrepp ”Gog i Magogs land” riktar mot Guds folk, som omtalas som ett andligt ”Israel”. Hesekiel 38:19, 20 säger: ”Ja, i min nitälskan och min vredes eld betygar jag det: på den dagen skall det förvisso bliva en stor jordbävning i Israels land. Då skola de bäva för mig, både fiskarna i havet och fåglarna under himmelen och djuren på marken och alla kräldjur, som röra sig på jorden, och alla människor på jordens yta. Och bergen skola slås ned och klipporna störta omkull och alla murar falla till jorden.”
Detta kapitel och det följande kapitlet i bibeln försäkrar oss att Gud kommer att befria jorden från sina fiender. När Jehova gör det, skulle han naturligtvis verkligen kunna slå ned bergen och låta ”alla murar” falla till jorden i en bokstavlig ”stor jordbävning”. Han kommer utan tvivel att använda många naturkrafter på ”stridens och drabbningens dag”. (Job 38:22, 23) Men huruvida denna ”stora jordbävning” visar sig vara en bokstavlig jordbävning över hela jorden återstår att se.
Det är emellertid säkert och visst att det snart kommer att bli ett enastående gudomligt ingripande i människornas angelägenheter. Övertygelsen om att detta med säkerhet skall inträffa grundar sig inte på människors förmåga att förutsäga kommande jordbävningar, utan på händelser — däribland jordbävningar — som redan har inträffat i våra dagar i uppfyllelse av bibelns profetior. Det är nu tid att handla förståndigt och dra sig ur riskzonen och bege sig till en säker plats — in i ett godkänt förhållande till Gud i aktiv förening med hans sanna tillbedjare.