Vad världens ande är

”Nu hava vi icke mottagit världens ande, utan den ande som är från Gud.” — 1 Kor. 2:12, NW.

 1. Vilken ande gör sig gällande på jorden, och vad blir följden?

DET finns en ande som gör sig gällande överallt på jorden i denna tid. En forntida skribent kallade den ”världens ande”. Den övar inflytande på människor överallt, och detta inflytande är dåligt; och världen finner sig kämpa mot nöd och svårigheter som bara blir värre och värre.

 2, 3. a) Vad bör vi inte mena att uttrycket ”världens ande” avser? b) Vad är då denna ”världens ande”?

² Vad betyder det här uttrycket ”världens ande”? Det har inte avseende på någon demon eller en osynlig, övermänsklig, övernaturlig andlig person, som övar stort inflytande på människovärlden. Det är sant att det finns rikliga bevis för att det bokstavligen existerar osynliga demoner och även en furste eller härskare över dem. Men ”världens ande” är inte ett osynligt väsen, en osynlig person med förståndsgåvor. Jo, det är något osynligt, och fördenskull kallas det för en ”ande”. Men i stället för att vara ”fängslad” i bara en människa sätter denna ande sin prägel på hela människosläktet. Hela människovärlden visar sig ha den. Alla dessa människor ådagalägger att de har den. Vad är då ”världens ande”?

³ Det är den sinnesstämning, den böjelse eller benägenhet hos sinnet, den ihållande tendens, som behärskar världen av människor. Den driver världen till att följa en viss karakteristisk kurs, nämligen till att tala, tänka och bilda sig åsikter och uppfattningar såväl som att träffa avgöranden och att handla på ett visst sätt, som följer ett bestämt mönster. Detta får till följd ett visst slags uppförande, ett likformigt handlingssätt. Alla dessa yttre åthävor uppenbarar eller förråder vilket slags ande människovärlden har.

 4. Kan de många olika slagen av människor i våra dagar ha en och samma ”världens ande”?

⁴ Världen i våra dagar består av många olika slags människor, som tillhör olika raser, har olika hudfärg och är av många nationaliteter, talar tusentals språk, följer många olika sedvänjor, klär sig på olika sätt, utövar många former av religion. Men kan likväl alla dessa människor av olika slag äga ”världens ande”? Svaret lyder: Ja, det kan de.

 5, 6. Vilka olika drag har, enligt de kristna grekiska skrifterna, denna allmänna ande, som kännetecknar människovärlden?

⁵ Helt visst har ingen av oss undgått att lägga märke till den ”fruktans ande” (AV) som förmärks över hela jorden i våra dagar. ”Villfarelsens ande” ser också ut att gripa omkring sig på jorden. Människors åsikter och uppfattningar är så skiljaktiga, ja, till och med i religiösa frågor. Denna mångfald av åsikter, uppfattningar, idéer, teorier och former av gudsdyrkan, som inte stämmer överens inbördes, kan inte alla vara rätta. Det måste råda vitt utbredd villfarelse.

⁶ För klarvakna människor är det uppenbart att ”sömnaktighetens ande” har fått grepp om den stora massan av människorna. De föredrar att vara obekymrade, likgiltiga för innebörden av de händelser som inträffar i världen i vår tid. De vill inte vakna upp för vad världsförhållandena innebär och vill inte bli medvetna om vad de bör göra för sin egen trygghets och bestående välfärds skull. Det råder också ett visst allmänt slaveri. Människor lägger i dagen en ”träldomens ande”, även om de inte gärna tillstår att detta är sant. Som en följd av de väldiga påtryckningarna i denna tid råder det också överallt en själviskhetens eller egennyttans ande. Denna själviska ande kommer till uttryck på så många olika sätt, i det politiska livet, inom affärsvärlden, i sällskapslivet, i relationerna nationerna emellan, i nöjeslivet, i det religiösa livet och inom andra intressesfärer. Ja, världen är enhetlig i fråga om den allmänna ande som den lägger i dagen.a

 7. Vad har världen i denna tid på grund av att ”världens ande” varit förhärskande så länge?

⁷ ”Världens ande” har länge varit verksam; den har besmittat människorna i världen och övat inflytande på dem. Den forntida författare, som skrev om den, levde för nitton hundra år sedan. Han var asiat men gjorde omfattande resor i det forntida romerska riket. Mer än två tusen år före hans tid hade ”världens ande” uppstått och spritt sig bland människor i alla samhällsklasser. Som en följd av att denna ande länge har genomsyrat den mänskliga familjen har världen i våra dagar det som benämns ”världens visdom” eller ”vishet” (1878) och även det som benämns dess ”dårskap”. Den erbjuder en viss anblick eller ger en viss utformning åt tingen. Den har sina ”barnaläror” (1878), rudimentära eller elementära ting, som ligger till grund för dess uppfattningar och handlingssätt. Den har sina bedrövelser, som inte kommer åstad någon verklig bättring utan markerar vägen mot döden. Den har sina nationer och välden; och den har sin osynlige himmelske härskare. Det är av denne mäktige, osynlige furstes eller härskares ande som denna världen gör sig delaktig.b

 8, 9. a) När blev ”världens ande” verksam och fick inflytande på människor i allmänhet? b) Vad var den enhetliga ande, som de åtta människor hade, vilka överlevde syndafloden?

⁸ Hur och när blev ”världens ande” en verksam kraft, ett inflytande, som påverkade människorna över lag? Det inträffade mer än ett hundra år efter det att den stora vattenfloden hade svept fram över hela jorden och hade minskat den mänskliga befolkningen till bara åtta personer, nämligen patriarken Noa och hans hustru och deras tre söner, Jafet, Sem och Ham, och dessa söners tre hustrur. Från dessa åtta människor, som överlevde syndafloden, leder således vi allesammans vår härkomst och är alltså i själva verket bröder och systrar. Den ark, i vilken Noa och hans familj överlevde denna hela världen omfattande vattenflod, stannade på berget Ararat i Armenien i sydvästra Asien. När dessa förfäder till oss kom ut ur arken, sedan de vistats ett helt solar i den, hade de bara en ande. Vad kännetecknade den? Jo, de hade en vördnadsfull sinnesinställning, en benägenhet för att tillbedja Gud. Det var en överväldigande böjelse och sinnesinriktning, som drev dem till att dyrka honom, som hade bevarat dem vid liv under den långa tid syndafloden varat, den osynliga Varelse, som är himmelens och jordens Skapare.

⁹ Han som bevarat Noa och hans familj hade dessutom tillintetgjort millioner onda människor, som hade uppfyllt jorden med sitt fördärvade, omoraliska liv och med våld. Hur Noa och hans familj gav uttryck åt den enhetliga ande, som drev dem till att dyrka Skaparen, honom som hade bevarat men också tillintetgjort, finner vi beskrivet i den historiska skildring som Noas söner, Sem, Ham och Jafet, skrev:

10. Hur gav dessa människor, som överlevde floden, omedelbart uttryck åt sin enhetliga ande? Vilket gensvar gav Gud?

¹⁰ ”Jorden [var nu] alldeles torr. Då talade Gud till Noa och sade: ’Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur. Alla djur, som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur, som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.’ Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur. Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur, som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten. Och Noa började bygga ett altare åt Jehova och taga några av alla de rena djuren och av alla de rena flygande varelserna och offra brännoffer på altaret. Och Jehova började känna en rogivande vällukt, och därför sade Jehova i sitt hjärta: ’Aldrig mera skall jag kalla ned ont över marken för människans skull, ty benägenheten hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom; och aldrig mera skall jag tilldela allt levande ett slag, såsom jag nu har gjort [genom en vattenflod]. ... Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden.’” — 1 Mos. 8:14—9:1; v. 20, 21 enl. NW; 10:1.

Nimrod utvecklar en annan ande

11. På grund av vad eller vem är den ande som behärskade dem som överlevde syndafloden inte den ande som behärskar världen i vår tid?

¹¹ Men människovärlden i våra dagar har inte denna ande, som tar sig uttryck i enhetlig tillbedjan av Skaparen, Jehova Gud. Eftersom hela den mänskliga familjen i vår tid härstammar från dessa åtta människor, som överlevde syndafloden, varför är då inte den vördnadsfulla ande, som de hade på den tiden, världens ande i våra dagar? Det beror i första hand på en man som inte valde att följa sin farfarsfars, Noas, exempel. Han valde att utveckla en motstridig ande, en ande av opposition mot Noas Gud, Jehova. Vem var denne man? Det var Nimrod, som härstammade från Noa genom Ham och Hams son Kus. Nimrod ville bli stor och mäktig bland människorna och ville härska över andra. Han gjorde sig inte känd såsom en fredlig åkermän eller såsom herde. Han gjorde sig ett namn såsom jägare och blev slutligen en mandråpare och dödade även markens djur. Nimrods ande besmittade andra människor, så att ett ordstäv till slut uppkom och tillämpades på dem som efterliknade denna onda andas man: ”Alldeles som Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova.” — 1 Mos. 10:9, NW.c

12. Vad hade Nimrod planer på att göra, och vilket företag, som han grep sig an med, har blivit världsbekant?

¹² Nej, Nimrod blev inte åkermän såsom sin farfarsfar, Noa. (1 Mos. 9:20) Han hade planer på att bygga städer. Han ville fösa tillhopa människorna och härska över dem såsom konung, organisera dem för att de skulle tjäna hans ärelystna planer. Hans första stad blev ryktbar, och den har påverkat människovärldens historia. Denna stad var Babylon, såsom grekerna kallade den, eller Babel, såsom Noa och hans son Sem kallade den. När människor hör namnet Babylon, tänker flertalet av dem på Babels torn, vid vilket byggningsmännens språk blev förbistrat. Endast ett mindretal tänker på Babylon såsom den huvudstad som Nimrod byggde, han som blev politikens upphovsman. — 1 Mos. 11:1—9.

13. Genom vilka historiska fakta uppenbarar 1 Moseboken 10:8—12 vilken ande det var som påverkade Nimrod?

¹³ Att denne byggare av Babylon drevs av en ond, självisk, ärelysten, blodtörstig ande, det vittnar den historiska skildring om, som Sem har skrivit. Det heter i den: ”Och Kus [Hams son] blev fader till Nimrod. Han var den förste som blev en mäktig på jorden. Han visade sig vara en väldig jägare i opposition mot Jehova. Det är därför som det talesättet finnes: ’Alldeles som Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova.’ Och början av hans rike kom att bliva Babel och Erek och Ackad och Kalne, i Sinears land. Från detta land drog han ut till Assyrien och grep sig an med att bygga Nineve och Rehobot-Ir och Kela och Resen mellan Nineve och Kela; detta är den stora staden.” — 1 Mos. 10:8—12, NW; 11:10.

14. Vilken inställning hade Babylon till Jehova?

¹⁴ Eftersom konung Nimrod var en jägare i opposition mot Jehova Gud, var den religion, som utövades i Nimrods huvudstad, Babylon (eller Babel), också i opposition mot Jehova. Den präglades inte av Jehova Guds ande. (1 Kor. 2:12) Den påverkades inte av någon vördnadsfull ande gentemot honom. Den brydde sig inte om Jehova Guds rätt till universellt herravälde, såsom Skaparen och himmelens och jordens suverän.

15. Hur kom det stora Babylon till, och vad är det?

¹⁵ Detta var orsaken till att Jehova Gud genom ett underverk förbistrade tungomålet för dem som byggde på Babylon och förorsakade att flertalet av dem drog bort från Babylon åt olika håll alltefter sina språkgrupper. Men de förde med sig Babylons ande, Babylons religion, till de nya platser, på vilka de slog sig ned. På det sättet byggdes den falska, babyloniska religionens världsvälde upp. Det spred sig till vad vi nu kallar Indien och sydöstra Asien och Kina och till Afrika och Europa och så småningom till alla delar av jorden. Detta den falska religionens världsvälde är i opposition mot Jehova Gud, ty det har utgått från Babylon. I sin heliga bok, bibeln, kallar han detta religiösa världsvälde för ”det stora Babylon”. Babylon eller Babel betyder ”förvirring”. I överensstämmelse med detta namn är den falska religionens babyloniska världsvälde ett hopkok eller en förvirrad blandning av hundratals religiösa uppfattningar, vilka är i opposition mot Jehova Gud, Skaparen.

16. Vad är att säga om det forntida Babylons och det stora Babylons tillvaro och om det inflytande som dessa båda maktfaktorer övat på människor?

¹⁶ Babylon, den stad som byggdes vid Eufrats strand i sydvästra Asien, har för länge sedan blivit förstört. Men det stora Babylon består såsom den babyloniska, falska religionens världsvälde och behärskar nu mänsklighetens stora massa, vare sig människorna inser detta eller inte. Bibeln, som tillkommit genom inspiration från Jehova Gud, har mycket att säga om Babylon. I sin första bok, Första Moseboken, talar bibeln om för oss hur Babylon uppstod; och i sin sista eller sextiosjätte bok, Uppenbarelseboken, avslöjar bibeln det stora Babylon och underrättar oss om hur det skall tillintetgöras. Det forntida Babylon blev en världsmakt på 800-talet före vår tideräknings början, och det babyloniska världsväldet sträckte sig över ett mycket stort område i Mellersta Östern och Egypten. Men det stora Babylon har makt över hela världen. Bibelns sista bok liknar det vid en omoralisk kvinna och säger:

17. Hur visar Uppenbarelseboken 17:1—18 i en bild vilken makt det stora Babylon besitter?

¹⁷ ”’Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan, som sitter på många vatten, med vilken jordens konungar hava begått otukt, medan de som bebo jorden gjordes druckna av hennes otukts vin.’ Och på hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: ’Det stora Babylon, modern till skökorna och till jordens vämjeliga ting.’ ... ’Vattnen, som du såg, där skökan sitter, beteckna folk och skaror och nationer och tungomål. Och kvinnan, som du såg, betecknar den stora stad som har konungavälde över jordens konungar.’” — Upp. 17:1, 2, 5, 15, 18, NW.

18. När och hur kom det stora Babylon att inbegripa kristenheten?

¹⁸ På 300-talet av vår tideräkning kom det stora Babylon att omfatta också kristenheten. Det första kyrkomöte, till vilket kristenhetens biskopar kallades, hölls år 325, men inte på Vatikanska berget i Rom utan i Nicaea i Mindre Asien. Den odöpte romerske kejsaren Konstantin den store, som innehade den icke-kristna religiösa ställningen såsom Pontifex Maximus, sammankallade detta möte. I egenskap av Pontifex Maximus presiderade han över kyrkomötet i Nicaea och fällde utslagsrösten för treenighetsläran om Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande. Detta är en babylonisk uppfattning. En ingående granskning av kristenhetens grundläror och dess viktigaste seder och bruk uppenbarar att de är av babyloniskt ursprung, fastän de fått täcknamn, som är hämtade från bibeln. Det är fördenskull inte underligt att man finner kristenheten uppfylld av ”världens ande”. Den utgör nu det religiösa stora Babylons tongivande medlem.

Drucken av blod

19. Hur handlade det forntida Babylon gentemot Jehovas folk, och hur visar Uppenbarelseboken att det stora Babylon behärskas av samma ande?

¹⁹ Det forntida Babylon motstod Jehova Gud och hans folk. Bibeln talar utförligt om för oss hur det babyloniska världsväldet förföljde Jehova Guds utvalda folk. Det stora Babylon har alltid varit emot Guds folk också det. En syn som riktade uppmärksamheten på detta gavs åt aposteln Johannes. I denna syn fick Johannes se hur oerhört ondskefullt det stora Babylon är. Johannes säger: ”Jag såg att kvinnan var drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod.” Detta var ett av huvudskälen till att det stora Babylon skulle förstöras, ty Jehovas ängel sade till aposteln Johannes: ”Ja, i henne fann man profeters och heliga mäns blod och alla deras blod, som hava blivit slaktade på jorden.” (Upp. 17:6; 18:24; NW) Det stora Babylon har ådagalagt samma blodtörstiga ande som det forntida Babylons grundare, Nimrod, visade sig vara behärskad av, han som var en ”väldig jägare i opposition mot Jehova”. Men av vilkas blod är det som det stora Babylon sägs vara drucket?

20. Vilka är det som det stora Babylon motstår, enligt vad som framgår av orden om dess druckenhet och det som aposteln Johannes själv fick uppleva?

²⁰ Det stora Babylon sägs tydligt och klart vara drucket av ”profeters och heliga mäns blod”. Detta avser Jehova Guds profeters och heliga mäns blod, hans som gav aposteln Johannes den profetiska synen om domen över den babyloniska religionens världsvälde. Johannes säger att han såg ”kvinnan”, det stora Babylon, vara ”drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod”. Förmedelst denne Jesus var det som Jehova Gud sände den syn, som omtalas i Uppenbarelseboken, till Johannes. Vad ”Jesu vittnen” beträffar, så säger Johannes att han själv ”bar vittnesbörd om det ord, som Gud gav, och om det vittnesbörd, som Jesus Kristus gav”. (Upp. 1:1, 2, NW) Aposteln Johannes var alltså ett av dessa ”Jesu vittnen”; och vid den tid, då han fick synen från Gud genom Jesus Kristus, utstod han förföljelse från den romerske kejsaren och Pontifex Maximus. Det stora Babylon motstod alltså inte endast Jehovas folk som levde före vår tideräknings början, utan det har också motstått Kristi sanna efterföljare, hans sanna vittnen.

21. Hur har kristenheten bevisat sig vara en sannskyldig ”dotter” till det stora Babylon med avseende på sådan druckenhet?

²¹ Beträffande denna sak, att vara drucken ”av Jesu vittnens blod”, har kristenheten bevisat sig vara en sannskyldig ”dotter” till det stora Babylon. Kristenheten gör anspråk på att utgöra det område, inom vilket kristendomen utövas, men under de gångna sexton hundra åren av dess tillvaro har den gjort sig skyldig till mycken blodsutgjutelse genom att utsläcka flera sanna kristnas liv än de nationer har gjort som inte gör anspråk på att vara kristna. Genom sina religiösa förföljelser, sin religiösa inkvisition och sina korståg mot ”kättare” och sina religiösa krig har den dödat flera till bekännelsen kristna människor än de så kallade hedniska nationerna har dödat. Och vad är att säga om de båda världskrig som utkämpats nu på 1900-talet? Historien utvisar att båda dessa krig igångsattes av nationer i kristenheten och fick till följd att ett oerhört stort antal människoliv gick förlorade jorden runt. Kristenheten har sannerligen haft mycket stor del i att uppfylla ängelns ord i Uppenbarelseboken 18:24 om att man i det stora Babylon skulle finna ”alla deras blod, som hava blivit slaktade på jorden”.

22. Inför vem står kristenheten med blodskuld, och hur skall denna utplånas?

²² Såsom en del av det stora Babylon, vilket utgör den babyloniska religionens världsvälde, står kristenheten i stor blodskuld till Gud. Enligt Jehova Guds rättvisa lag måste liv givas för liv, själ för själ. Det stora Babylons blodskuld måste fördenskull utplånas genom dess tillintetgörelse, som kommer att inbegripa kristenhetens tillintetgörelse.

23. Vem visar sig det stora Babylon ha såsom sin gud genom den ande som är förhärskande i det?

²³ Genom det stora Babylons själva ande förråder det vem som är dess gud, vem det dyrkar. Det visar sig ha ”världens ande”. Denna är i själva verket dens ande, som Jesus Kristus kallade ”denna världens härskare”, nämligen Satan, djävulen, den store fallne ängeln, som är Jehova Guds främste motståndare. — Joh. 12:31, NW.

24. a) På vilket sätt förblindar det stora Babylons gud människorna? b) Hur bistår det stora Babylon honom och ådagalägger hans ande gentemot Jehovas folk?

²⁴ Det är Satan som förblindar människornas sinnen med falsk religion, så att de inte tar emot bibelns sanning om Jehova och hans Son, Jesus Kristus. Det förhåller sig just såsom den kristne aposteln Paulus skrev: ”Om nu de goda nyheter som vi kungöra verkligen äro höljda av ett täckelse, så äro de detta bland dem som äro på väg att förgås, bland vilka denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, icke skulle skina igenom.” (2 Kor. 4:3, 4, NW) Det stora Babylon är en del av denna tingens ordning här på jorden, och ”denna tingens ordnings [djävulske] gud” är dess gud, och det gör sig delaktigt av hans ande. Det har självt bedragits av honom, och det bistår honom i att bedra och vilseleda flertalet av jordens inbyggare. Dess gud är ”den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden”. Han förföljer dem som tillhör Jehova, Gud, den Högste. Alltså för Satan krig mot dem ”som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. (Upp. 12:9, 13, 17, NW) Det stora Babylon ådagalägger samma förföljelsens ande mot dessa vittnen.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 80]

Nimrod ådagalägger en ande av motstånd mot Jehova