Kristenhetens ”heliga plats” skall snart förödas
FÖRSTÖRING av religiösa byggnader under krig, jordbävningar, stormar eller liknande kommer som en stor chock för många religiösa människor. Och även de som kanske inte betraktar de förödda byggnaderna som heliga kan känna sig sorgsna över att imponerande konstverk blivit förstörda. Hur stor skulle då inte chocken bli, om kristenhetens alla heliga byggnader plötsligt skulle bli förintade! Hur förvånande det än kan låta, så visar bibeln att detta snart kommer att inträffa.
Denna framtida händelse hade en historisk parallell i det första århundradet v.t. Jerusalem och dess praktfulla tempel blev då fullständigt förintade. Aronitiska präster kunde inte längre frambära offer på altaret. Borta var också de släktregister, på grundval av vilka en man kunde fastställa sin härstamning från Aron och göra anspråk på en legitim rätt att tjäna som präst. Den judiska tingens ordning som funnits till i flera hundra år upphörde då definitivt. Sedan Jerusalem förstördes i det första århundradet v.t., har judarna varit oförmögna att utöva sin gudsdyrkan på det sätt som stadgas i den mosaiska lagen.
Jesus Kristus, den störste profet som någonsin skulle vandra på jorden, förutsade denna häpnadsväckande händelseutveckling. Han sade följande om vad som skulle hända Jerusalem: ”De skall inte lämna sten på sten i dig.” (Luk. 19:44) Vid ett annat tillfälle sade Jesus om templet: ”Här skall sten alls inte lämnas på sten och inte bli nerriven.” — Matt. 24:2.
Jesus Kristus gav följande uppmaning för att hans lärjungar skulle kunna undfly denna fruktansvärda olycka: ”När ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” — Matt. 24:15, 16.
Det var först år 66 v.t. som man kunde handla i enlighet med Jesu ord. Det året stod de romerska härarna under Cestius Gallus på ”helig plats”, dvs. i Jerusalem och dess omgivningar. (Jämför Matteus 4:5; 27:53.) De romerska härarna ryckte in i själva staden och började rentav underminera tempelmuren — en handling som innebar att de angrep något som judarna ansåg vara mycket ”heligt”. Ja, Jerusalem och dess tempel hade faktiskt redan förlorat sin heliga ställning inför Gud. Som Jesus Kristus tidigare hade sagt: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till det — hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar sin kycklingkull under sina vingar, men ni har inte velat! Se! Ert hus lämnas åt er själva.” — Luk. 13:34, 35.
Men för det judiska folket var Jerusalem fortfarande en ”helig plats”. De romerska härarnas närvaro på denna ”heliga plats” var därför något vämjeligt. Dessutom handlade inte de romerska härarna av någon kärlek till den sanne Guden, när de kom emot Jerusalem. De romerska härarna betecknades därför med rätta profetiskt som ”vämjeligheten”.
EN FRAMTIDA UPPFYLLELSE I VÅR TID
Profetian som inbegriper det forntida Jerusalem är inte begränsad till den tid då de romerska härarna kom emot staden och sedan drog sig tillbaka, så att de till kristendomen omvända judarna kunde fly till bergen, innan den ”vämjelige förödaren” återvände och förstörde staden år 70 v.t. Om man undersöker resten av Jesu ord (i Matteus, kapitel 24), finner man att de har en framtida tillämpning. Han talade nämligen om att han skulle komma ”med kraft och stor härlighet”. Verkan av denna ankomst skulle vara att få ”alla jordens stammar” att slå sig själva under bitter jämmer, på grund av de olycksdigra följderna av att de underlåtit att underordna sig honom som konung. (Matt. 24:30) Något sådant inträffade inte i förbindelse med Jerusalems förstöring år 70 v.t.
Det som hände det forntida Jerusalem måste därför ha varit en profetisk förebild till en långt större vedermöda, som skulle komma över hela den mänskliga tingens ordning och få dem som drabbas ogynnsamt av den att hänge sig åt bitter jämmer. Denna kommande vedermöda skall i fullaste bemärkelse stämma överens med Jesu beskrivning: ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma.” — Matt. 24:21.
Följaktligen måste det forntida Jerusalem ha en nutida motsvarighet. Vad kan det vara? Staden Jerusalem hade en helig ställning, därför att den var religiöst centrum för ett folk som sade sig stå i förbundsförhållande till Gud. Den nutida motsvarigheten måste då likaså påstå sig åtnjuta ett förbundsförhållande till den Högste. Hävdar inte kristenhetens religiösa organisationer att de är kristna och följaktligen delaktiga med Gud i ett ”nytt förbund”? (Hebr. 9:15) Men avslöjar inte deras handlingssätt att deras påstående är lika falskt som det otrogna Jerusalems?
Kristenheten har gjort sig till en världens vän. Den har villigt tagit del i världens krig och i dess korrumperade politik. Gud betraktar den därför som oren. Bibeln säger: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud? Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” (Jak. 4:4) Kristenheten är alltså en del av det världsomfattande religiösa system som i Skriften omtalas som en ”sköka”, ”det stora Babylon”. (Upp. 17:1—5) Men vad är då kristenhetens ”heliga plats”?
KRISTENHETENS ”HELIGA PLATS”
Detta är en symbolisk plats, som representerar allt som kristenhetens religioner övar kontroll över och håller heligt — hela deras verksamhetsfält och påstådda religiösa rättigheter. Kristenhetens präster har ansett sig vara Guds särskilda representanter inför folket och således berättigade att bli behandlade som en särskilt privilegierad klass, vilken befrias från plikter och ansvar som resten av befolkningen kan vara underkastad. Tvärtemot Jesu befallning att inte ta sig sådana titlar som ”Rabbi”, ”ledare” och ”fader” betraktar de det som sin rättighet att bli tilltalade som ”fader”, ”högvördig” och liknande. (Matt. 23:8—10) Kristenhetens religiösa organisationer har uppfört praktfulla byggnader jorden utöver. De har också samlat sig väldiga rikedomar i annan form. I många länder är dessa väldiga egendomar, på grund av sin förment heliga ställning, fritagna från den taxering och beskattning som affärsföretag i allmänhet blir föremål för.
Men kristenhetens ”heliga plats” skall snart bli invaderad och förstörd. Den är inte heligare i Guds ögon än Jerusalem och dess tempel var före förstöringen år 70 v.t. Kristenhetens religioner skall bli berövade sitt verksamhetsfält och förlora kontrollen över allting. Man kommer inte att visa någon respekt för några av deras förmenta religiösa rättigheter. Vem eller vad kommer att utgöra den ”vämjelige förödare” som snart skall ställa sig på kristenhetens ”heliga plats” och fördärva den i grund?
DEN VÄMJELIGE FÖRÖDAREN
Bibeln pekar på en organisation som återspeglar hela det nuvarande politiska systemets svagheter och brister. Denna organisation sägs vara ”vilddjurets bild” och kallas själv för ett ”scharlakansrött vilddjur”. (Upp. 13:15; 17:3) Det ”vilddjur”, som det ”scharlakansröda vilddjuret” är en ”bild” av, sägs i Skriften vara ”likt en leopard”, med fötter ”såsom en björns” och ett gap ”såsom ett lejons gap”. (Upp. 13:2) Om vi jämför denna beskrivning med vad som sägs i Daniel 7:3—7, 17—23, finner vi att ”vilddjuret” är en kombination av olika djur, sådana som de djur som omnämns i Daniels bok. Dessa djur identifieras uttryckligen som kungar eller riken.
Därför måste det ”vilddjur”, som steg upp ur ”havet”, symbolisera det världsomfattande politiska system, som består av ”kungarna” eller de styrande makterna på jorden. Det sägs ha ”tio horn och sju huvuden och på sina horn tio diadem, men på sina huvuden hädiska namn”. (Upp. 13:1) Det är alltså Satans uråldriga politiska organisation, som alltid har hädat den sanne Guden.
Identifierandet av ”vilddjuret” ger oss nyckeln till att fastställa dess ”bilds” identitet. Vilken organisation i våra dagar är det världsomfattande politiska systemets ”bild” eller återspegling? Är det inte Förenta nationerna? Återspeglar inte den organisationen världens politiska systems brister och ofullkomligheter?
Bibeln talar om en sköka, ”det stora Babylon”, som rider på ryggen av det ”scharlakansröda vilddjuret” eller ”vilddjurets” politiska ”bild”, dvs. Förenta nationerna i våra dagar. När Förenta nationerna kom till, gav det ”stora Babylon”, av vilket kristenhetens religioner är en dominerande del, sitt stöd åt det och betraktade det som människans enda hopp om fred och säkerhet. Denna ”sköka” förtröstade på att denna organisation skulle förhindra konflikter som kunde leda till hennes förintelse. På detta sätt har Förenta nationerna visat sig vara som ett riddjur under henne. Hon har förlitat sig på det, som en ryttare förlitar sig på sin häst.
Men det ”stora Babylon” skall få uppleva bitter besvikelse. Det skall bli föremål för hat. I Uppenbarelseboken 17:16 heter det så här om vad det ”scharlakansröda vilddjuret” skall göra med denna ”sköka”: ”De tio horn som du såg, och vilddjuret, dessa skall hata skökan och skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld.”
Enligt Uppenbarelseboken 17:12 är de ”tio hornen” ”tio kungar”. Eftersom siffran tio på bibelns symbolspråk representerar fullständighet (till exempel tio tår och tio fingrar), kommer ett fullständigt antal världsliga härskare, inte någon minoritet, att vända sig emot kristenhetens religioner och återstoden av det ”stora Babylon”. Men inte bara de symboliska ”tio kungarna” skall vidta sådana aggressiva åtgärder. Hela den organisation som framställs i bild genom det ”scharlakansröda vilddjuret” (Förenta nationerna) kommer att göra detta.
När ”förödaren” ingriper mot kristenhetens religioner, kommer det inte att vara på grund av någon kärlek till Gud. Men Gud kommer att manövrera denne ”förödare” till att tjäna hans syfte att förinta religioner som är ”kristna” enbart till namnet. Förödarens motiv kommer att vara helt och hållet själviska. Den hyser djupt förakt för kristenhetens kyrkosystem. Men eftersom dessa religiösa organisationer påstår sig representera den sanne Guden, kommer förödaren att handla i hat också mot Honom som de utger sig för att tjäna. Att förödaren har denna illvilliga, vilddjurslika inställning till Gud och ”smädar” hans namn gör den till en ”vämjelighet” från Jehovas synpunkt.
HANDLA NU
Just det förhållandet att vi nu kan identifiera ”det stora Babylon” och denna ”vämjelighet” visar att vi inte har någon tid att förlora, när det gäller att gå ut från kristenhetens religiösa organisationer. Detta är inte en flykt till någon annan geografisk plats, som det förhöll sig i det första århundradet v.t. ”Det stora Babylon” är inte begränsat till en enda geografisk plats, utan är ett världsomfattande religiöst välde. Att fly från kristenhetens religiösa organisationer betyder alltså att man måste skära av alla förbindelser med dem och identifiera sig som en sann lärjunge till Herren Jesus Kristus.
Ingen bör dröja med att fly, tills denna ”vämjelighet” verkligen börjar invadera kristenhetens ”heliga plats”. Eftersom vi inte behöver fly till någon annan geografisk plats, bör vi heller inte förvänta någon historisk händelseutveckling som skulle vara en motsvarighet till hur de romerska härarna upphörde med sin belägring av Jerusalem år 66 v.t. Att de romerska härarna framträdde på scenen och sedan drog sig tillbaka identifierade klart och tydligt denna ”vämjelighet” och satte de till kristendomen omvända judarna i stånd att handla i överensstämmelse med Jesu uppmaning att fly.
Så snart någon i våra dagar har identifierat kristenhetens religiösa organisationer som en del av det ”stora Babylon” och inser att ”vämjeligheten” skall till att ställa sig på kristenhetens ”heliga plats”, bör han lyda den befallning som återfinns i Uppenbarelseboken 18:4: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.”
Har du gjort det? Om du inte har det, så dröj inte. Kristenhetens heliga plats — dess verksamhetsfält och dess förmenta religiösa rättigheter — skall snart förödas.
[Bild på sidan 18]
De romerska härarnas förstöring av Jerusalem och dess tempel år 70 v.t. var en profetisk förebild till en större vedermöda, som snart skall komma över kristenheten