Avrättningen av den ”stora skökan” närmar sig
”Dessa skall hata skökan och skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld.” — Upp. 17:16.
1, 2. Vilka upplysningar ger Gud sina tjänare, och varför?
SKAPAREN, Jehova Gud, vet exakt vad som skall ske i framtiden. Han är den som ”från begynnelsen har förkunnat slutet”. (Jes. 46:10, Åkeson) Eftersom han är ”fullkomlig i kunskap”, känner han detaljerna i fråga om ”slutet” för denna tingens ordning i den kommande ”stora vedermödan”. (Job 37:16, NW; Matt. 24:21) På grund av att han är en kärlekens Gud uppenbarar han tillräckligt av dessa detaljer för dem som tjänar honom lojalt, så att de kan vara i lämplig grad informerade, uppbyggda och skyddade. Bibeln förklarar: ”Den suveräne Herren Jehova skall inte göra något utan att han har uppenbarat sina förtroliga angelägenheter för sina tjänare, profeterna.” — Am. 3:7, NW.
2 Gud ger således sina ödmjuka tjänare särskild kunskap som andra inte har. Det är som aposteln Paulus sade: ”Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna. ... För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande.” (1 Kor. 2:8—10) Eftersom Jehovas tjänare har förhandskunskap från honom, är de rustade — i själva verket bemyndigade av Gud — att över hela världen utropa varningen angående den nuvarande ordningens annalkande slut — tillsammans med det trösterika budskapet om den nya ordningen. — Matt. 24:14.
3. Kommer Jehovas tjänare att veta när den ”stora vedermödan” faktiskt har börjat?
3 När nu Jehova förser sina lojala tjänare med förhandskunskap om den nuvarande ordningens slut, inbegrips då upplysningar som gör det möjligt för dem att urskilja när den ”stora vedermödan” verkligen har börjat? Ja. Vad är dessa bevis? De har att göra med Guds verkställande av dom på det som bibeln kallar ”det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. (Upp. 17:5) Och redan nu, ja, just nu, inträffar händelser som banar vägen för detta verkställande!
4. Varför är det till nytta att veta vad som hände med det forntida Babylon?
4 Vem är denna symboliska sköka som omtalas i bibeln? Hur kan det sägas att händelser som leder fram till hennes tillintetgörelse redan håller på att inträffa? Vi kan lära mycket om dessa ting genom att granska ett annat Babylon — det mäktiga världsväldet för mer än två tusen år sedan. Det som hände med det forntida Babylon är mycket mera än enbart historia. Det är en märklig profetisk motsvarighet till vad som snart skall drabba den ”stora skökan” i vår tid. — Upp. 17:1.
DET FORNTIDA ”STORA BABYLON”
5. Varför tycktes Nebukadnessar ha skäl till att skryta?
5 ”Se, detta är det stora Babel [Babylon], som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ära!” (Dan. 4:27) Så skröt Babylons kung, Nebukadnessar, mer än sex hundra år före den vanliga tideräkningens början. Nebukadnessar tycktes ha goda skäl till att skryta, för Babylon var den mäktigaste staden på sin tid, huvudstaden i det mäktigaste välde världen dittills hade sett. Den enorma staden tycktes ointaglig, eftersom den omgavs av massiva, dubbla murar. Den hade också en till synes trygg och säker vattentillgång, floden Eufrat, som flöt genom staden. Längs floden, inne i staden, fanns höga murar med portar, som kunde stängas för att hålla varje inkräktare ute.
6. För vad var Babylon ryktbart?
6 Babylon hade visserligen stor militär makt, men det var mera ryktbart för någonting annat: Det var den falska religionens centrum i den forntida världen. Det har sagts att lämningarna av inte mindre än 53 tempel har upptäckts i stadens ruiner. The World Book Encyclopedia säger: ”Babylonierna förkastade i själva verket aldrig gamla gudar, och därför växte antalet gudar de tillbad till flera tusen. Det fanns skyddsgudar och skyddsgudinnor för varje stadsstat, såväl som gudar som representerade sådant som solen, månen, stjärnorna, vädret, grödor, floder och själva landet.” Babylons religiösa inflytande var så starkt att det med tiden rentav påverkade kristenheten. Än i denna dag kan falska religiösa trosuppfattningar och sedvänjor från Babylon före syndafloden återfinnas i nästan alla denna världens religioner. — 1 Mos. 11:1—9.
7. a) Vad var Babylons ödesdigra fel? b) Vad skulle Jehova göra med det?
7 Babylon på Nebukadnessars tid hade emellertid ett ödesdigert karaktärsfel: Det var sedan gammalt en oböjlig fiende till den sanne Guden, Jehova, och hans folk. Det utgöt också mycket oskyldigt blod. Bibeln säger: ”Såsom Babel förorsakade Israels slagna att falla, så skola från varje land slagna falla vid Babel.” (Jer. 51:49, Åkeson) På grund av detta förklarade Jehova: ”Det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. ... Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej fördröjas.” Denna profetia upptecknades av Jesaja omkring år 732 f.v.t. (Jes. 13:19—22) Omkring hundra år längre fram sade Jeremia: ”För HERRENS [Jehovas] förtörnelses skull måste det ligga obebott och allt igenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.” Ja, det till synes ointagliga ”stora Babel” skulle ”bliva till en stenhop, en boning för schakaler, ... utan inbyggare”. — Jer. 50:13; 51:37, Åkeson.
8. Vilka detaljer gavs i fråga om hur Babylon skulle falla?
8 Hur skulle då Babylon falla? Jehova upplyste Jesaja och Jeremia om några av detaljerna. Jesaja skrev att Jehova är den som ”säger till djupet: ’Bliv torrt; och dina strömmar skall jag uttorka.’” (Jes. 44:27, Åkeson) Vidare förklarade Jesaja: ”Så säger HERREN till sin smorde, till Kores [Cyrus] som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna dörrarna för honom, så att inga portar mer äro stängda.” (Jes. 45:1) Jeremia förutsade: ”Babels hjältar upphöra att strida, ... deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor.” (Jer. 51:30) Babylons skyddande flod, Eufrat, skulle alltså ”uttorka”; en ledare som Jehova nämnde vid namn långt innan han var född, ”Kores”, skulle vara erövraren; portarna längs floden skulle inte vara stängda, och Babylons soldater skulle ”upphöra att strida”.
9. Varför var Belsassars fest särskilt motbjudande för Jehova?
9 Den 5/6 oktober år 539 f.v.t. uppfylldes dessa profetior exakt. Denna natt höll den högmodige babyloniske kungen, Belsassar, en fest för tusen av sina befattningshavare och andra. För att förvandla tillfället till en religiös högtid, så att han skulle kunna häda Jehova, förde han in de heliga kärl som Nebukadnessar hade tagit som byte från Jerusalems tempel år 607 f.v.t. Ur dessa kärl, som tidigare använts av Guds folk i tjänsten för Jehova, drack Belsassar och de övriga, däribland kungens gemåler och bihustrur, förmätet och övermodigt till ära för sina falska gudar. — Dan. 5:1—4.
10. Hur lydde skriften på väggen, och hur reagerade Belsassar?
10 Men Jehova skulle inte längre tillåta att man drev gäck med honom! Tiden hade kommit för honom att ingripa! ”Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand, vilka ... skrevo på den vitmenade väggen i konungens palats; och konungen såg handen, som skrev.” (Dan. 5:5) Belsassar blev så förskräckt vid denna syn att ”hans knän slogo emot varandra”. (Dan. 5:6) Dristigt tolkade Daniel skriften från Gud åt kungen och förklarade: ”Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det. ... Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. ... Ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.” — Dan. 5:26—28.
11. Hur uppfylldes bibelns profetior beträffande Babylon i detalj?
11 Utanför Babylons murar fanns de persiska härarna, ledda av Cyrus den store, i samarbete med mederna under Darius, vilka alla omringade staden. Medan babylonierna höll dryckeslag i sin hädiska religiösa orgie, i det de kände sig säkra tack vare sina gudar och sin vapenmakt, grep sig Cyrus an med en briljant strategi. Norr om Babylon skar hans ingenjörstrupper igenom Eufrats strandbank och avledde floden, så att dess vatten inte längre strömmade söderut genom staden. Inom kort började flodens vattennivå i och omkring Babylon att sjunka. Inom en mycket kort tid var vattnet tillräckligt grunt för att trupperna, ledda av Cyrus, skulle kunna gå ned på flodbädden norrifrån och söderifrån och förflytta sig på den mot Babylons hjärta. Förvånande nog hade portarna längs floden inne i staden lämnats öppna av de omisstänksamma eller druckna babylonierna. Med överväldigande styrka strömmade Cyrus’ styrkor in i Babylon. ”Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad.” (Dan. 5:30) ”Det stora Babel” hade fallit — på en enda natt! Vilken chock detta var — inte bara för babylonierna, utan för alla nationerna omkring det! Dess slut hade kommit exakt som Jehovas tjänare hade förutsagt. Och med tiden blev Babylon verkligen ”en stenhop”, ”en ödemark”, ”utan inbyggare”.
INNEBÖRD FÖR VÅR TID
12. Vad säger aposteln Johannes om ”det stora Babylon” i Uppenbarelseboken, kapitel 17?
12 Vilken innebörd har detta för vår tid? Det betyder en hel del. Mer än sex hundra år efter Babylons fall blev aposteln Johannes inspirerad att skriva Uppenbarelseboken (Apokalypsen). I den talade han om ett annat ”det stora Babylon”, och han beskrev det som ”modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. (Upp. 17:5) ”Med henne”, skrev Johannes, ”har jordens kungar begått otukt, medan de som bor på jorden blev berusade av hennes otukts vin.” — Upp. 17:2.
13. a) Varför kunde det nutida ”stora Babylon” inte helt enkelt vara en politisk makt bland de övriga? b) Av vilket skäl benämns skökan ”det stora Babylon”?
13 Eftersom kungar sades ha omoraliska förbindelser med henne, är det tydligt att detta ”stora Babylon” inte helt enkelt kan vara en annan ”kung”. Vad det verkligen representerar är vad det forntida Babylon var ryktbart för — falsk religion. Det är därför som den nutida skökan har samma namn som den forntida staden. Ja, många av de falska läror och sedvänjor som förekommer i det nutida religiösa Babylon kan spåras direkt till det forntida religiösa Babylon. Således representerar skökan, ”det stora Babylon”, i vår tid det världsvida välde av falsk religion som i århundraden har kompromissat genom att ha omoraliska förbindelser med världen i stället för att i kyskhet tjäna Gud. Uppenbarelseboken ger också en annan ledtråd beträffande hennes religiösa identitet, när den säger om henne: ”Eftersom det var genom ditt utövande av spiritism [falsk religion] som alla nationer blev vilseledda.” — Upp. 18:23.
14. Vilken annan likhet råder mellan dessa två Babylon?
14 Kom ihåg att det forntida Babylon hade varit en oböjlig fiende till Gud och hans folk och var ansvarigt för att stora mängder blod utgjutits i dess många erövringar. På liknande sätt säger bibeln om det nutida Babylon: ”I henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden.” (Upp. 18:24) Denna sköka har varit en ledande förföljare av Jehovas nutida folk, hans vittnen. På grund av hennes stöd åt nationernas krig, i det hon uppmuntrat människor på alla sidor att döda varandra, hålls hon ansvarig för blodet av ”alla som blivit slaktade på jorden”.
15. Genom vilka kommer skökan att lida tillintetgörelse, och hur lång tid kommer det att ta?
15 På grund av att ”hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen” skall Guds avrättning av skökan komma snabbt. (Upp. 18:5, 21) Bibeln säger att ”hennes hemsökelser skall komma på en enda dag”, ja, ”på en enda timme”! (Upp. 18:8, 10) Detta kommer att likna det som hände hennes motsvarighet, det forntida Babylon, som föll på en enda natt! Och genom vilka kommer skökan att lida tillintetgörelse? Jehova skall låta de politiska element som haft omoraliska förbindelser med skökan bli de redskap som tillintetgör henne. ”Dessa skall hata skökan och skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld.” — Upp. 17:16.
16. Vilka är de ”vatten” på vilka det nutida Babylon sitter, och vilken motsvarighet till det forntida Babylon finner vi i detta?
16 Det finns också en annan likhet mellan det forntida och det nutida Babylon, en likhet som har att göra med det sätt på vilket de förstörs. Det forntida Babylon låg vid vatten, floden Eufrats bokstavliga vatten. Också det nutida Babylon ”sitter på många vatten”, heter det i Uppenbarelseboken 17:1. Vad är dessa vatten? Guds ord svarar: ”Vattnen som du såg, där skökan sitter, betyder folk och skaror och nationer och tungomål.” (Upp. 17:15) Lägg märke till att det bokstavliga vattnet i floden Eufrat sjönk undan omedelbart innan det forntida Babylon omstörtades. Sker det på liknande sätt att symboliska vatten (människor) sjunker undan, drar sig bort från det nutida Babylon? Ja, det gör det, och det sker mitt för våra ögon! — Upp. 16:1, 12.
HUR DESSA ”MÅNGA VATTEN” SJUNKER UNDAN
17. På vilket sätt sjunker de symboliska ”vattnen” bort under skökan?
17 Hur sker det att dessa symboliska ”många vatten” under det nutida Babylon sjunker undan, minskar? På så sätt att millioner människor, däribland tiotusentals präster och medhjälpare, har upphört med det stöd som de brukade ge sina religioner, och detta har allvarligt försvagat dessa. Detta gäller i särskild grad i kristenheten, som har större skuld, eftersom den påstår sig tjäna både Gud och Kristus. Det talas visserligen ibland om ”väckelse” inom ett fåtal religioner, särskilt de mindre ortodoxa, men i de flesta fall är detta enbart något ytligt. Med få undantag är den allmänna tendensen omisskännlig och kan urskiljas i kommentarer i världspressen, till exempel följande:
”Någonting har hänt med kristenheten. Alla tecken tyder på att vi har kommit in i en lång, lång natt och att vi inte skall komma ut ur den. ...
Kristendomens och den romerska katolicismens verksamma tillvaro i samhället har redan upphört. Vi bevittnar döden för en socialt och politiskt strukturerad kristendom.” — Den framträdande katolske skribenten Malachi Martin i Providence Sunday Journal för 17 februari 1980.
”Bristen på präster och nunnor i Västerlandet är nära riskpunkten i nation efter nation.” — Time för 21 augusti 1978.
”Kristendomen viker snabbt tillbaka ... och visar en bild av vidskeplig agnosticism, förvirring och okunnighet. ... Det skulle inte vara någon överdrift att säga att nästan alla barn saknar uppfattning om vad kristendomen verkligen är.” — London Times för 25 september 1978 i en kommentar till en rapport från den engelska kyrkans skol- och undervisningsråd.
18, 19. Ge ytterligare bevis för att dessa ”vatten” sjunker undan.
18 När påven Johannes Paulus II besökte Frankrike i maj 1980, innehöll New York Times (31 maj) följande kommentar: ”Kyrkans inflytande avtar snabbt i Frankrike. En nyligen företagen undersökning avslöjade att bara 15 procent av invånarna är utövande katoliker, fastän 85 procent är döpta i kyrkan.” I Brasilien sade ärkebiskop Luciano Cabral Duarte: ”Våra katoliker förlorar kraft och tynar bort på grund av svår andlig blodbrist.” (Veja, 30 januari 1980) I Nigeria medgav en präst inom presbyterianska kyrkan: ”I vår tid tycks kyrkan ha förlorat sin identitetskänsla, likt någon som lider av minnesförlust och frågar: ’Vem är jag?’ och ’Varför är jag här?’” (Daily Star, 11 september 1978) I Grekland sade en tidning följande om den en gång aktade grekisk-ortodoxa kyrkan:
”Kyrkan — det vill säga prästerna, i synnerhet det högre prästerskapet — är i dag ofta ett säte för skandaler och upphov till dårskap och tomt prat.
Den största delen av det grekiska folket har nu under en längre tid inte betraktat flertalet präster som en grupp respektabla, andliga människor, utan som en skock agitatorer och anstötliga individer, radikaler och utsugare, som ... hellre än att vägleda dem underhåller dem med sitt prat och vanvett.” — To Vima, 15 oktober 1978.
19 Beträffande den ortodoxa kyrkans viktigaste centrum i Turkiet förklarar Time: ”Det historiska biskopsstiftet — som en gång var centrum för hälften av den kristna världen — håller på att dö ut.” Den amerikanske rabbinen Alvin Reines säger om den judiska religionen: ”Den amerikanska judendomen befinner sig i ett hopplöst kristillstånd. Problemet är att de amerikanska judarna helt enkelt inte accepterar den traditionella judaismens läror.” I England har så många kyrkor stängts på senare år på grund av minskande närvaroantal att en kommentator kallade dem ”en utrotningshotad art”. I Tyskland avslöjade en opinionsundersökning att bara 17 procent av de tyskar som är under 35 år tror att Gud existerar. När människor i Japan fick frågan: ”Har du en religion av något slag?” svarade 60 procent ”Nej”, och ytterligare 7 procent svarade inte alls. I land efter land är situationen för denna världens religioner sådan som The Age, som utges i Melbourne i Australien, uttrycker det — alla samfund ”får erfara att antalet troende sjunker”. Med tanke på att det nu är så tydligt att ”antalet troende sjunker”, att de ”många vatten” på vilka skökan sitter sjunker undan, kan då tillintetgörelsestyrkorna befinna sig långt borta? Nej.
20. Vilket enträget råd ger Guds ord åt rättfärdigt sinnade människor?
20 Det minskande stödet för den ”stora skökan” stämmer med den beskrivning vi finner i den bibliska profetian beträffande dessa ”yttersta dagar”, när det sägs att människor skulle vara ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft”. Samma profetia ger sedan rådet: ”Från dessa skall du vända dig bort.” (2 Tim. 3:4, 5) På motsvarande sätt lyder det slående tillkännagivande som riktas till rättfärdigt sinnade människor som fortfarande är kvar i det nutida ”stora Babylon”: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Upp. 18:4.
21. Vilken slutlig handling får Jehovas vrede att flamma upp, och vad blir resultatet?
21 Mycket snart kommer nu den ”stora skökan” att bli avrättad då Guds dom verkställs över henne. Alldeles som det var med det forntida Babylon, så kommer det nutida Babylons snabba omstörtande att visa sig vara en stor chock för världen. (Upp. 18:9—19) Skökans tillintetgörelse är den händelse som kommer att markera början av ”den stora vedermödan”. Sedan kommer också de element som är emot Gud att vända sig emot Jehovas tjänare för att försöka krossa dem. (Hes. 38:16) Men Jehova säger till sina lojala: ”Den som rör vid er rör vid min ögonsten.” (Sak. 2:8, NW) Detta blir orsak till en omedelbar reaktion från Gud. Jehova säger: ”På den dagen ... skall jag giva luft åt min vrede. Och i min nitälskan och i min brinnande straffdom talar jag.” (Hes. 38:18, 19; v. 19 enl. Åkeson) Gud kommer till sina lojala tjänares undsättning, och han slår snabbt och med förkrossande styrka nationerna i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. Guds och hans folks fiender blir på så sätt tillintetgjorda, varigenom jorden renas från all ondska. — Upp. 16:14, 16; Ords. 2:22.
22. Hur kommer de som är lojala mot Jehova att bli belönade?
22 Efter Harmageddon börjar den underbara nya ordningen! De lojala, som ”kommer ut ur den stora vedermödan”, blir rikt belönade. ”Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Upp. 21:3, 4.
23. a) Varför bör vi hämta mod trots vår tids svåra förhållanden? b) Vad bör vi uppmana sanningssökare att göra?
23 Fatta därför mod, alla ni som älskar rättfärdighet! Vet att dagarna är räknade för den ”stora skökan” och för de förtryckande politiska härskarna i denna tingens ordning och att Jehova snart skall röja dem ur vägen. Eftersom Gud ”inte kan ljuga”, bör du hysa förtröstan på att han kommer att uppfylla ditt hopp om att få leva för evigt i en paradisisk ny ordning, där du varje dag kommer att finna ”utsökt lust i överflödet av frid”. (Tit. 1:2; Ps. 37:11, NW) Under tiden bör du begagna dig av Jehovas föranstaltningar till att styrka dig andligen för de svåra dagar som ligger omedelbart framför oss. Medan du gör det, bör du kärleksfullt tänka på andra som möjligen ännu ”hungrar och törstar efter rättfärdighet”. Uppmana dem att ta till hjärtat bibelns råd: ”Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.” — Matt. 5:6; Jes. 55:6.
[Bild på sidan 19]
Det forntida Babylon låg på ömse sidor om floden Eufrats vatten
[Bilder på sidan 21]
Att floden Eufrats vatten sjönk undan beredde vägen, så att fiendetrupper kunde komma in i Babylon och omstörta det
De symboliska vattnen (människorna) sjunker undan från det stora Babylon innan det blir tillintetgjort
[Infälld text på sidan 23]
”Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma såsom ett moln för att övertäcka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag skall då låta dig komma över mitt land, för att folken skola lära känna mig, när jag inför deras ögon be visar mig helig på dig, du Gog.” — Hes. 38:16.