som ni fick föreskrift från oss om hur ni bör vandra och behaga Gud, såsom ni i verkligheten vandrar, så må ni fortsätta med att göra det mera helt och fullt.” — 1 Tess. 4:1, NW.

Med tanke på allt som nu sagts frågar vi: Är du en andlig människa? Det är utmärkt om du kan svara ”Ja” på den frågan. Då återstår frågan: Kan du göra det mera helt och fullt? I så fall kommer du själv och utan tvivel också andra att bli lyckligare, om du gör det!

Ett prov i fråga om ödmjukhet

ÖDMJUKHET är en egenskap som universums suverän, Jehova Gud, söker hos dem som han visar ära genom att använda dem i sin tjänst. Bibeln säger oss: ”Gud står emot de högmodiga, men han ger oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” — Jak. 4:6, NW.

Fastän Jehova Gud är allenarådande, är han ödmjuk. Hur är det möjligt? Att Gud är ödmjuk betyder naturligtvis inte att han är underdånig gentemot andra. I stället betyder det att han alltid är redo och villig att utöva barmhärtighet mot oansenliga syndare som uppriktigt önskar få hans godkännande. En som insåg detta var kung David. Sedan Jehova räddat honom från hans fiender, sjöng David: ”Du skall ge mig din frälsnings sköld, och det är din ödmjukhet som gör mig stor.” (2 Sam. 22:36, NW) Ja, i ödmjukhet nedlät sig Jehova att hjälpa en man som var ofullkomlig (fastän han hade ett rätt hjärta), nämligen David, och därigenom gjorde han honom stor.

Guds förstfödde Son, Jesus Kristus, visade också ödmjukhet. (Fil. 2:5—8) Han var en fullkomlig människa, men han var aldrig överkritisk eller arrogant mot de syndiga människor bland vilka han levde och verkade. Medlidande och deltagande förmådde honom att hjälpa andra i andligt och fysiskt avseende. — Matt. 9:36.

I likhet med Jesus Kristus har millioner trogna änglar visat ödmjukhet i såväl inställning som handling. Den ängel som brukades till att förmedla en profetisk uppenbarelse till aposteln Johannes erkände ödmjukt: ”Jag är bara en medslav till dig och till dina bröder.” (Upp. 22:9, NW) Och om änglar över lag sade Jesus: ”Det [blir] glädje bland Guds änglar över en enda syndare, som omvänder sig.” (Luk. 15:10, Hd) Denna glädje är verkligen ett bevis på stor ödmjukhet. Hur så?

Jo, under första århundradet v.t. ställdes medlemskap i det himmelska riket i utsikt för ångerfulla syndare. Alla som därefter bevisade sig trogna ända till döden skulle bli förenade med Herren Jesus Kristus såsom konungar och präster och på så sätt uppnå en ställning som är högre än änglarnas. (1 Kor. 6:2, 3; 2 Tim. 2:11, 12; Upp. 20:6) Att änglarna inte av Jehova Gud blev utvalda till detta, trots att de tjänat lojalt under lång tid innan människan ens var skapad, medförde inte att de kände sig förbisedda. Nej, de gladde sig, i det de insåg att det som dessa människor hade ställts inför och övervunnit gjorde dem skickade att tjäna som förstående och barmhärtiga konungar och präster. — Jämför Hebréerna 4:14—16.

Änglarna har en sådan djup insikt om att Jehovas anordning är riktig och rättfärdig att de ödmjukt betjänar de blivande arvingarna till Riket som befinner sig här på