eftersom var och en kommer att vara i stånd att dela med sig av sina förmågor och talanger och alstren av sitt flitiga arbete till gagn och berikande för hela samhället. Låt oss alla fram till den tiden ägna oss åt ett utbyte av uppmuntran, i det vi delar med oss av både materiella och andliga ting och tänker på varandra ”för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”, till vilka hör att ”ha de fattiga i minnet”. — Hebr. 10:24; Gal. 2:10; Rom. 1:12; Apg. 2:42.

Inblick i nyheterna

Förlorad aktning

● ”De som kände Hastings Kamuzu Banda, nu president i Malawi, när han var student vid Wilberforce Academy på 1920-talet säger att de har förlorat den aktning de sedan länge haft för honom”, skrev Bette Owens i tidningen ”Daily News” i Dayton i USA. Bland dem som uttryckt sin bestörtning är Flora Isabel Askew, som undervisade Banda vid Wilberforce. Hon uppges ha sagt: ”Jag har hört att han begår skändligheter mot Jehovas vittnen, och jag sade: ’O, du milde, hur har han kunnat förfalla till något sådant?’”

Jehovas vittnen i Malawi har utsatts för brutal förföljelse på grund av att de bevarar kristen neutralitet och därför vägrar att köpa ett politiskt kort som anger medlemskap i Malawis kongressparti. (Joh. 17:16; 18:36; Jak. 1:27) Likväl visar de tillbörlig respekt för de styrande ”överordnade myndigheterna”. — Rom. 13:1—7.

Enbart politisk ställning tillförsäkrar inte allmän respekt åt en man i myndighetsställning. I stället vinner han aktning och ett gott namn genom goda ord och gärningar. Det är med rätta bibeln säger: ”Bättre är gott namn än god salva.” (Pred. 7:2) Borde då inte sunt omdöme förmå Banda att använda sin myndighet till att sätta stopp för skändligheterna mot Jehovas vittnen i Malawi och på så sätt återvinna ett mått av den aktning som människor en gång har haft för honom?

Skadestånd för VS

● Genom ett ovanligt domstolsutslag i Wyoming i USA tillerkändes nyligen en kvinna 1,3 millioner dollar i skadestånd från en man som sades ha smittat henne med VS. Hennes vittnesmål visade att hon villigt hade idkat sexuellt umgänge med mannen, men inte förrän sista gången talade han om för henne att han hade gonorré. Hon stämde honom för sveda och värk och skador på hennes fortplantningsorgan till följd av sjukdomen, vilken kanske skulle göra det omöjligt för henne att få barn.

Hennes advokat förklarade att ”detta fall talar för att medborgarna har rätt att skyddas mot att bli smittade av VS på grund av andras försummelse och vårdslöshet ... och detta i kraft av samma rättigheter som skyddar dem mot vårdslösa bilförare eller försumliga och vårdslösa tillverkare av en vara”.

Men var det bara den person som överförde smittan som var vårdslös? Bär sådana personer hela ansvaret för de uppskattningsvis 2,6 millioner fallen av gonorré i USA? Eller ligger felet i det klimat i fråga om moralen som tillåter eller befrämjar otillåtet sexuellt umgänge utom ramen för ett ärbart äktenskap? Det är bara att förvänta att man får betala ett pris för ett sådant levnadssätt. ”Gud driver man inte gäck med”, säger bibeln. ”Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.” — Gal. 6:7, 8.

Försvar för självstympning?

● En artonårig student vid University of Washington tryckte för en tid sedan ut sitt högra öga och högg av sin högra hand. Väktare vid universitetet säger att ynglingen på väg till sjukhuset citerade följande ord: ”Om ditt högra öga lockar dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig, att du förlorar en del av din kropp än att hela din kropp kastas i helvetet. Och om din högra hand lockar dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att du förlorar en av dina lemmar än att hela din kropp kommer i helvetet.” — Matt. 5:29, 30, Hedegård.

Somliga som läser tidningsmeddelandet om stympningen kan undra hur detta uttalande av Jesus Kristus skall förstås. Orden om att riva